Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1968
1
Nr 6
Utlåtande i anledning av motion angående uppvärmning av bostadslägenheter.
Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion, nr 11:871,
av herr Jansson, i vilken hemställts, ”att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
regeringen hemställa om sådan ändring av hälsovårdsstadgans § 16 att som lämplig
rumstemperatur anges 20°C för natt och 22°C för dag”.
Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får utskottet
hänvisa till motionen.
Gällande bestämmelser m. m.
Den nu gällande hälsovårdsstadgan trädde i kraft den 1 januari 1960. 3 kap. i
stadgan innehåller bestämmelser om bostad och i 16 § föreskrives beträffande boningsrums
anordnande, inredning och underhåll bl. a. att det skall kunna hållas tillfredsställande
uppvärmt. Enligt 15 § i stadgan gäller som allmän föreskrift att byggnad,
som innehåller boningsrum, skall vara så anordnad och inredd samt skall så
underhallas och skötas att sanitär olägenhet ej uppstår för dem som uppehåller sig i
byggnaden.
Det ankommer på kommun att inom sitt område handha hälsovården. Det kommunala
organet, hälsovårdsnämnden, kan meddela föreläggande och förbud, som
finnes erforderliga för efterlevnaden av hälsovårdsstadgan, lokal hälsovårdsordning
eller särskild av nämnden meddelad föreskrift. Beslut av hälsovårdsnämnd kan överklagas
hos länsstyrelsen, över vars beslut man slutligen kan besvära sig hos Kungl.
Maj: t. Högsta tillsynen över hälsovården i nu förevarande hänseende utövas av
socialstyrelsen, som har att meddela råd och anvisningar rörande den allmänna
hälsovården.
Dåvarande medicinalstyrelsen utgav år 1966 tryckta råd och anvisningar med
titeln ”Sanitära krav på våra bostäder”. Beträffande boningsrums uppvärmning uttalas
bl. a. följande:
En inomhustemperatur på + 18 till +22°G under dagen anses i allmänhet bäst
befrämja välbefinnande och arbetsförmåga. Inom dessa temperaturgränser ligger
den s. k. behaglighetszonen. Inomhusklimatet sammanhänger icke endast med temperaturen
utan även med andra faktorer som luftens fuktighetshalt och dess rörelse.
Den relativa luftfuktigheten i ett boningsrum bör ligga mellan 35 och 65%. En
acceptabel minimigräns för uppvärmning av boningsrum är i regel en temperatur av
under dagen minst + 18°C och under natten minst + 16°C. Dagen bör härvid räknas
mellan kl. 7 och kl. 22. För åldringar, vissa långtidssjuka och personer med nedsatt
vitalitet erfordras mången gång en eller annan grad högre medeltemperatur.
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 6
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1968
Regeringsrätten har vid några tillfällen på senare tid tagit ställning till fragan
om minimitemperaturen i bostadslägenhet. I två fall (RÅ 1952:51 och 1957 not I
17) har fastighetsägare förelagts att sköta värmeanläggning så att lägenheterna skulle
kunna hållas uppvärmda till en temperatur som — frånsett tillfälliga svängningar pa
en eller annan grad — icke understeg + 17°G under tiden från kl. 7 t. o. m. kl. 21
samt + 15°C under den övriga delen av dygnet. I tre senare fall (RÅ 1957 not I 233
och 234 samt 1964 not S 383) ålades fastighetsägare att sörja för att rumstemperaturen
uppgick till lägst +18°C under dagen och lägst + 16°C under natten.
Historik
1919 års hälsovårdsstadga, som föregick den nu gällande, innehöll icke någon preciserad
föreskrift om viss minimitemperatur för bostadslägenhet. I 8 § stadgades att
boningsrum skulle hållas ”tillbörligt varmt”.
Under förarbetena till den nu gällande lagstiftningen övervägde 1948 års hälsovårdsstadgekommitté
huruvida i hälsovårdsstadgan borde intagas en direkt bestämmelse
om lämplig värmegrad i boningsrum. I sitt betänkande ”Förslag till hälsovårdsstadga
m.m.” (SOU 1953:31) uttalade kommittén:
Såsom framgår av det anförda innehåller 1919 års hälsovårdsstadga ingen bestämmelse
om vilken värmegrad, som boningsrum lämpligen bör ha. I medicinalstyrelsens
råd och anvisningar har emellertid uttalats, att som lämplig värmegrad torde få
anses en temperatur som om dagen håller sig omkring + 18°C, varjämte tillagts, att
för natten behöves icke så hög temperatur; men alltför stora svängningar borde icke
förekomma.
Med hänsyn till att viss tveksamhet på sina håll synes ha rått angående vad som
skall anses vara lämplig värmegrad i boningsrum och då denna fråga är av väsentlig
betydelse för ett mycket stort antal människor har kommittén övervägt, att i förslaget
till hälsovårdsstadga intaga en direkt bestämmelse om att lämplig värmegrad
i boningsrum är + 18°G. Emellertid förhåller det sig så, att värmen i ett boningsrum
icke uteslutande beror på uppvärmningen utan även på andra faktorer, såsom luftens
fuktighetsgrad etc. Även andra omständigheter tala mot lämpligheten av att
fixera ett visst gradtal, bl. a. svårigheten att hålla jämn temperatur och det olika
behovet av uppvärmningen under dagen och under natten. Kommittén har alltså
med anledning härav icke funnit lämpligt, att i själva hälsovårdsstadgan angiva
något bestämt gradtal för uppvärmningen, utan hänvisar i detta fall till medicinalstyrelsens
uttalande.
Under remissbehandlingen av kommitténs förslag yrkades från ett par håll att
bestämmelser om minimitemperatur skulle införas i hälsovårdsstadgan.
I proposition nr B 46 dr 1958 med förslag till den nu gällande lagstiftningen anförde
föredragande departemenschefen i den nu förevarande frågan:
I och för sig skulle beaktansvärda skäl enligt min mening kunna anföras för att
i hälsovårdsstadgan ange till vilken värmegrad ett boningsrum under olika tider på
dygnet bör hållas uppvärmt. Den hittills gällande ordningen — som inneburit att
uttalanden om lämplig värmegrad intagits i medicinalstyrelsens råd och anvisningar
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1968
3
men ej i hälsovårdsstadgan — har emellertid såvitt jag har mig bekant inte medfört
några mer påtagliga svårigheter för de tillämpande myndigheterna, varför jäg ansluter
mig till hälsovårdsstadgekommitténs förslag att ej heller i den riyä hälsovårdsstadgan
upptaga någon bestämmelse om uppvärmning till viss värmegrad.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr B 19 år 1958 hade andra lagutskottet
intet att erinra mot vad departementschefen sålunda anfört.
Vid 1965 års riksdag väcktes av herr Jansson en motion, nr II :64, i vilken yrkades
sådan ändring av hälsovårdsstadgans § 16, att däri intogs en bestämmelse som
direkt angav minimitemperaturen för bostadslägenhet. Medicinalstyrelsen, Hyresgästernas
riksförbund och Sveriges fastighetsägareförbund, vilka yttrade sig över
motionen, avstyrkte densamma. Andra lagutskottet behandlade motionen i sitt utlåtande
1965:56. Efter att ha anmärkt att remissinstanserna avstyrkt motionen och
att medicinalstyrelsen inom kort skulle meddela nya råd och anvisningar för bostäder
och bostadsinspektion anförde utskottet:
Inte heller utskottet anser det påkallat att i hälsovårdsstadgan införa detaljerade
bestämmelser om värmegrad för bostadslägenhet. Eftersom flera faktorer, bl. a. luftens
fuktighet, inverkar vid bedömningen av lämpligt gradtal, synes frågan inte ägnad
att regleras lagstiftningsvägen. Dessutom har det nuvarande systemet att i medicinalstyrelsens
råd och anvisningar ge mera preciserade föreskrifter, såvitt utskottet
kan bedöma, fungerat tillfredsställande.
Utskottet hemställde att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande.
Utskottet
I hälsovårdsstadgan föreskrivs att boningsrum skall vara anordnat så att det kan
hållas tillfredsställande uppvärmt. Vidare stadgas att byggnad, som innehåller boningsrum,
skall skötas så att sanitär olägenhet ej uppkommer för dem som uppehåller
sig i byggnaden. Dåvarande medicinalstyrelsen har senast år 1966 meddelat
närmare råd och anvisningar för hälsovårdsstadgans efterlevnad. Därvid har uttalats
att en inomhustemperatur på +18 till +22° C under dagen i allmänhet anses
bäst främja välbefinnande och arbetsförmåga samt att en acceptabel minimigräns för
uppvärmning av boningsrum i regel är en temperatur av under dagen minst + 18° C
och under natten minst + 16° C. I anvisningarna har dessutom framhållits att för
åldringar, vissa långtidssjuka och personer med nedsatt vitalitet mången gång erfordras
en eller annan grad högre medeltemperatur.
I motionen yrkas att i hälsovårdsstadgan skall intagas en bestämmelse som anger
att den lämpliga temperaturen i bostadslägenhet är + 20° C under natten och
+ 22° C under dagen.
Vid tillkomsten av hälsovårdsstadgan övervägdes om det borde anges i stadgan
till vilken värmegrad ett boningsrum under olika tider på dygnet bör hållas uppvärmt.
Då det emellertid inte ansågs att den gällande ordningen, som innebar att
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1968
uttalanden om lämplig värmegrad intogs i medicinalstyrelsens råd och anvisningar,
medfört några mer påtagliga svårigheter för de tillämpande myndigheterna, avstod
man från att införa någon detalj föreskrift i själva stadgan. Samma fråga var föremål
för riksdagsbehandling år 1965 i anledning av väckt motion. Yttrande över
motionen inhämtades från medicinalstyrelsen, Hyresgästernas riksförbund och Sveriges
fastighetsägareförbund, vilka samtliga avstyrkte motionen. Inte heller andra
lagutskottet ansåg det påkallat att i hälsovårdsstadgan införa detaljerade bestämmelser
om värmegrad för bostadslägenhet. Utskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända
utlåtande att eftersom flera faktorer, bl. a. luftens fuktighet, inverkade vid
bedömningen av lämpligt gradantal, frågan inte syntes ägnad att regleras lagstiftningsvägen.
Därjämte ansåg utskottet, att det nuvarande systemet att i medicinalstyrelsens
råd och anvisningar ge mera preciserade föreskrifter, såvitt kunde bedömas,
fungerat tillfredsställande.
Det kan vara förståeligt att önskemål av de slag som anges i motionen framkommer.
Utskottet anser sig emellertid böra vidhålla sin tidigare ståndpunkt i denna
fråga och kan således inte biträda motionsyrkandet.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, 11:871, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 februari 1968
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), fru Hamrin-Thorell
(fp), herrar Dahlberg (s), Edström (fp)*, Blomquist (h)* och fru Nilsson (ep);
från andra kammaren: fröken Wetterström (h)*, fröken Sandell (s), herr
Fredriksson (s), fru Svensson (s), herrar Jönsson i Ingemarsgården (fp), Johansson
i Skärstad (ep), fru Skantz (s) och fru Fraenkel (fp)*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
av fröken Wetterström (h).
Reservation
Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1968