Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av motioner om sänkning av statsbidraget
till den allmänna sjukförsäkringen.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
1:692 av herrar Sveningsson och Åkerlund samt 11:881 av herr Ringabij
m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte
antaga följande förslag till

Lag

angående ändring av lagen om allmän försäkring den 25 maj 1962 (nr 381).

Härigenom förordnas, att 19 kap. 7 § lagen om allmän försäkring erhåller
följande ändrade lydelse.

7 §.

Till allmän försäkringskassa utgår för varje år statsbidrag med 36 procent
av kassans utgifter för

a) sjukvårdsersättning, dock ej ersätlning för sjukhusvård i riket;

b) grundsjukpenning;

c) barntillägg;

d) moderskapspenning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

Gällande bestämmelser m. m.

Avgifts- och bidragsregler

Den obligatoriska sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring finansieras
genom arbetsgivaravgift, sjukförsäkringsavgift och statsbidrag.
Grunderna för beräkningen av dessa avgifter och bidrag ändrades vid den
år 1966 beslutade sjukförsäkringsreformen (prop. nr 113, 2LU nr 47), som
trädde i kraft den 1 januari 1967.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 and. Nr 5

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

Arbetsgivaravgifter beräknas nu på anställdas löner upp till 7,5 gånger
basbeloppet (f. n. 5 700 kr.), och uttagsprocenten utgör 2,6%. Av dessa
2,6 % användes 0,7 % för bestridande av utgifterna för sjukvårdsersättning
och 1,9 % för bestridande av utgifterna för löntagarnas tilläggssjukpenning.

Sjukförsäkringsavgiften, som erlägges av den försäkrade, fastställes av
riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hörande. Sjukförsäkringsavgiften
innefattar dels en avgift, som avser utgifter för sjukvårdsersättning,
däri inbegripet utgifter för läkemedel, dels en avgift som
avser utgifter för grundsjukpenning, däri inbegripet utgifterna för barntillägg
och moderskapspenning, och dels en avgift avseende utgifter för tillläggssjukpenning.
Envar av dessa tre avgifter skall — jämte andra för motsvarande
del av försäkringen tillgängliga medel — förslå även till förvaltningskostnader
och »erforderlig fondering».

Statsbidrag utgår för varje år med 40 % (t. o. m. 1966 50 %) av försäkringskassans
utgifter för sjukvårdsersättning (dock ej ersättning för sjukhusvård
i riket), grundsjukpenning, barntillägg och moderskapspenning (se
LAF 19 kap. 7 § samt KK 25 maj 1962 om utbetalning av statsbidrag m. m.
till allmän försäkringskassa). Vidare utgår statsbidrag till läkemedelsersättning
med 1 krona 15 öre per år för varje försäkrad.

Sjukförsäkringsavgifterna uppgick år 1966 till 1 107,9 milj. kr. Samma år
uppgick kassornas totala utgifter för den obligatoriska sjukförsäkringen
till 2 348,9 milj. kr. Summan av utgifter med 50 % statsbidrag var 858,2
milj. kr. Utgifterna för läkemedelsersättning var 206,9 milj. kr. Utgifterna,
vartill statsbidrag icke utgår, uppgick till 1 283,9 milj. kr.

I statsverkspropositionen för nästa budgetår har hemställts att ett förslagsanslag
av 505 milj. kr. skall anvisas till bidrag till sjukförsäkringen.

Fonderna för den obligatoriska sjukförsäkringen

De allmänna försäkringskassorna är självständiga juridiska personer.
Varje kassas räkenskaper skall avslutas för år. Då bokslut är uppgjort
skall vad av kassans inkomster avseende sjukförsäkring ej åtgått för löpande
utgifter under det år bokslutet avser avsättas till en fond för den obligatoriska
sjukförsäkringen (LAF 18 kap. 15 §). Fondens kapital och avkastning
får tagas i anspråk allenast i den mån kassans inkomster avseende
försäkringen ej förslår till täckande av löpande utgifter.

Summan av de 28 försäkringskassornas fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen
uppgick vid slutet av åren 1955—1966 till (milj. kr.) följande
belopp, nämligen år 1955 262,7, år 1956 315,2, år 1957 344,2, år 1958

378.3, år 1959 417,7, år 1960 440,9, år 1961 456,9, år 1962 510,5, år 1963

582.3, år 1964 615,5, år 1965 611,9 och år 1966 611,8.

Den obligatoriska sjukförsäkringen har under ettvart av åren 1955—1964

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

3

uppvisat ett bokfört nettoöverskott på (milj. kr.) följande belopp, nämligen
år 1955 103,9, år 1956 51,7, år 1957 29,0, år 1958 34,1, år 1959 39,4, år

1960 23,0, år 1961 15,9, år 1962 53,6, år 1963 27,5, år 1964 33,1. Bokslutet
för åren 1965 och 1966 visade underskott med 3,5 respektive 0,1 milj. kr.

De lämnade uppgifterna innefattar en sammanställning av samtliga försäkringskassors
fonder och överskott (underskott) inom den obligatoriska
sjukförsäkringen för åren 1955—1966. Fondens storlek varierar
självfallet avsevärt mellan olika (försäkringskassor redan på grund av
att väsentliga skillnader föreligger i fråga om kassornas medlemsunderlag.
Likaledes visar kassornas bokslut stora skillnader i fråga om utfallet. För
att belysa detta må nämnas följande.

Vid utgången av år 1966 varierade fondstorleken (milj. kr.) från 68,9 i
Stockholms stad, 45,9 i Stockholms län och 41,8 i Malmöhus län till 4,3 i
Gotlands län. I övriga kassor uppgick fonderna till belopp (milj. kr.) som
varierade mellan 7,8 och 31,8.

Under samma år — då enligt det ovan sagda uppstod ett underskott på
0,1 milj. kr. vid sammanräkning av resultatet för samtliga kassor — visade
15 kassor underskott varierande mellan (milj. kr.) 1,7 i Västernorrland s län
och 0,1 i Norrköping, övriga 13 kassor visade överskott varierande mellan
3,5 milj. kr. (Stockholm) och 25 000 kr. (Blekinge).

Allmänna sjukförsäkringsfonden

I motionerna berörs även frågan om tillväxten av den allmänna sjukförsäkringsfonden.
Beträffande denna fond må nämnas följande.

När arbetsgivarnas bidrag till kostnaderna för löntagarnas tilläggssjukpenning
och tilläggspenning ursprungligen fastställdes beräknades det, att
dessa bidrag skulle komma att svara för ungefär 60 % av kostnaderna för
nämnda ändamål. Detta antagande har legat till grund för finansieringsreglerna
t. o. m. år 1966. F. n. är riktmärket för arbetsgivarnas tillskott till
utgifterna för löntagarnas tilläggssjukpenning — 1,9 % på lönebelopp upp
till 7,5 gånger basbeloppet — satt till 75 % av utgifterna.

Under åren 1955—1958 översteg arbetsgivarbidragen procenttalet 60. Det
överskjutande beloppet har i enlighet med statsmakternas för varje särskilt
år fattade beslut fonderats i allmänna sjukförsäkringsfonden. För åren
1959 och 1960 har den för tilläggssjukpenning och tilläggspenning avsedda
delen däremot inte uppgått till beräknade 60 % av utgifterna. För år 1959
ansågs detta inte kräva någon åtgärd. För år 1960 återfördes från fonden
det belopp varmed arbetsgivarbidragen för ifrågavarande ändamål understeg
60 % av utgifterna. Motsvarande återföring gjordes också för åren

1961 och 1962. För åren 1963 och 1964 har till fonden överförts de belopp
varmed arbetsgivarnas avgifter för tilläggssjukpenning för anställda översteg
60 % av kassornas utgifter för sådan sjukpenning. Förra året fattades
motsvarande beslut beträffande åren 1965 och 1966.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

Den allmänna sjukförsäkringsfonden, som har till syfte att utgöra en
reserv vid tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser, uppgick vid
halvårsskiftet 1967 till 390 milj. kr. I detta belopp ingår de ovan angivna
överföringarna för år 1965 men däremot inte för 1966.

Historik

Innan lagen om allmän försäkring infördes var statsbidragsreglerna till
den obligatoriska sjukförsäkringen icke enhetliga. Statsbidrag utgick i form
av sjukhjälpsbidrag, medlemsbidrag, avgiftslindringsbidrag och avgiftsersättningsbidrag.
Det ur ekonomisk synpunkt helt dominerande bidraget var
sjukhjälpsbidraget, som utgick med 50 % av sjukkassans utgifter för läkarvård
och tandläkarvård, resor och grundsjukpenning samt med 75 % av utgifterna
för barntillägg. Rörande övriga bidrag hänvisas till SOU 1961: 29
s. 293.

Genom lagen om allmän försäkring, som antogs år 1962 (prop. 90, 2LU
27) genomfördes en förenkling av statsbidragssystemet. Ett enhetligt bidrag
på 50 % infördes för sjukvårdsersättning (dock ej ersättning för sjukhusvård
i riket), grundsjukpenning, barntillägg och moderskapspenning. De
ändrade bidragsreglerna innebar även att man kunde »undvika en alltför
stor ökning av statsutgifterna» som följd av reformerna i fråga om sjukförsäkringen.

De vid 1966 års riksdag (prop. 1966: 113, 2LU 47) beslutade ändringarna
i fråga om sjukförsäkringen innebar främst borttagande av karensdagar,
höjning av sjukpenningbeloppen och utbyggnad av sjukpenningskalan. På
grundval av beräkningar, som redovisades i en inom socialdepartementet
utarbetad promemoria om förbättrad sjukpenningförsäkring, beräknade departementschefen
att reformen skulle medföra ökade utgifter för försäkringskassorna
på cirka 772 milj. kr. för helt år. Vidare beräknades förvaltningskostnaderna
öka med belopp av storleksordningen ett par procent
av reformkostnaden. För att statsbidraget skulle bli i stort sett oförändrat
i kronor räknat, trots att utgifterna för sjukförsäkringen beräknades stiga,
sänktes bidragsprocenten från 50 till 40. Procentsatsen för arbetsgivaravgiften
höjdes från 1,5 till nuvarande 2,6.

Frågan om sänkning av statsbidraget till sjukförsäkringen har i anledning
av motionen varit föremål för riksdagens prövning åtskilliga gånger.
Fn utförlig redovisning för frågans behandling vid de olika riksdagarna
lämnas i andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1967. I nämnda utlåtande
behandlades motioner med yrkande att statsbidragsprocenten till sjukförsäkringen
skulle minskas från 40 till 37. Utskottet avstyrkte yrkandet och
anförde därvid följande.

En sänkning av statsbidraget till sjukförsäkringen skulle med i övrigt
oförändrade finansieringsregler innebära att de försäkrade belastades med

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

5

motsvarande höjning av sjukförsäkringsavgifterna. Detta kan inte godtagas
och motionärerna har ej heller avsett att deras förslag skulle leda till detta
resultat. Utskottet är emellertid ej heller berett att medverka till en sådan
begränsning av den fortsatta fondbildningen, som föreslagits av motionärerna.
Den i förhållande till sjukförsäkringens omslutning måttliga ökning
av fonderna, som skett under ett antal år, har nämligen enligt utskottets
mening varit högst motiverad och fonderna har inte nått en sådan storlek
att på grund härav nya principer för avgiftsbestämningen bör komma i fråga.
I detta sammanhang bör uppmärksammas de ökade förpliktelser, som
ålagts försäkringskassorna genom den under fjolåret beslutade reformen.
Utskottet finner det dessutom omotiverat att nu ändra finansieringsreglerna
med hänsyn till den pågående utredningen angående indirekta skatter och
socialförsäkringsavgifter som väntas slutföra sitt arbete i år.

Riksdagen godkände utlåtandet.

Den i utlåtandet åberopade utredningen angående indirekta skatter och
socialförsäkringsavgifter har avgivit sitt betänkande (stencil Fi 1967: 10).

Fondernas storlek

Lagen om allmän försäkring innehåller icke några närmare regler om
vad som avses med »erforderlig fondbildning», till vilken enligt vad ovan
sagts hänsyn skall tagas vid bestämmande av de delposter, som ingår i sjukförsäkringsavgiften.

Under förarbetena till 1946 års sjukförsäkringsreform behandlade socialvårdskommittén
frågan om fondbildning relativt utförligt. Socialvårdskommittén
föreslog, att fondbildningen skulle vara av »erforderlig» storlek.
Kommittén anförde vissa synpunkter, som den funnit värda beaktande i
sammanhanget (se SOU 1944: 15 s. 230 och SOU 1944: 16 s. 76). Kommittén
anförde, att den därmed icke velat binda utvecklingen i något avseende;
det borde ankomma på tillsynsmyndigheten att i varje särskilt fall pröva
vad som kunde antagas utgöra erforderlig fondbildning.

Innan sjukförsäkringsreformen ännu trätt i kraft skedde väsentliga ändringar
i 1946 års lag i ämnet efter förslag av socialförsäkringsutredningen
(SOU 1952:39). Utredningen anförde beträffande »Avgifter och fondbildning»
bl. a. följande (s. 234).

Inom en obligatorisk sjukförsäkring är det ej nödvändigt eller ens lämpligt
att avgifterna beräknas enligt försäkringstekniska metoder eller att
fondbildning sker enligt premiereservsystem. I stället bör man tänka sig ett
system, där avgifterna bestämmes i huvudsak med hänsyn till det löpande
behovet på sådant sätt att en viss begränsad fondbildning (riskfond) uppkommer
till skydd mot fluktuationer och avgiftsändringar med alltför täta
mellanrum. För den frivilliga sjukpenningförsäkringen torde man kunna
sikta mot ett modifierat premiereservsystem liknande det som för närvarande
tillämpas inom de erkända centralsjukkassorna och en fondbildning,
som för dessa kassor hittills ansetts normal — motsvarande ungefär 1,5

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

gånger den totala avgiftssumman för ett år. Inom den obligatoriska sjukförsäkringen
torde man kunna åtnöja sig med en fondbildning motsvarande
ungefär ett års avgiftsintäkter. Med hänsyn till att avgifterna för såväl den
obligatoriska försäkringen som den frivilliga sjukpenningförsäkringen skall
bestämmas av tillsynsmyndigheten, anser utredningen inte erforderligt,
att närmare regler i detta hänseende anges än som framgår av lagförslaget.

Frågan om sjukförsäkringsfondernas storlek synes icke ha varit föremål
för närmare prövning vid genomförandet av socialförsäkringsutredningens
förslag (prop. 1953: 178, 2LU 1953: 35) och ej heller vid tillkomsten av lagen
om allmän försäkring (prop. 1962: 90, 2LU 1962: 27).

Utskottet

Förutom med avgifter från de försäkrade och från arbetsgivare finansieras
den obligatoriska sjukförsäkringen genom statsbidrag. Detta bidrag utgår
numera med 40 % av de allmänna försäkringskassornas utgifter för
sjukvårdsersättning, grundsjukpenning, barntillägg och moderskapspenning.
De försäkrades avgifter, som fastställes av riksförsäkringsverket, skall
vara så avvägda att de i förening med försäkringskassans övriga tillgängliga
medel förslår till bestridande av utgifter för ifrågavarande del av försäkringen
samt till förvaltningskostnader och erforderlig fondering. För varje
försäkringskassa skall överskottet på sjukförsäkringen avsättas till en särskild
fond. Eftersom statsbidraget beräknas på försäkringskassornas utgifter,
avser fonderingen inte statsbidragsmedel. Fonden för den obligatoriska
sjukförsäkringen får tas i anspråk endast om den del av kassans inkomster
som belöper på sjukförsäkringen, inte är tillräcklig för att täcka löpande
utgifter. Försäkringskassornas fonder varierade vid slutet av år 1966 mellan
4,3 och 68,9 milj. kr. Kassornas sammanlagda fonder uppgick till 611,8
milj. kr. Samma år uppgick summan av sjukförsäkringsavgifterna till
1107,9 milj. kr. Kassorna visade under åren 1960—1964 överskott på den
obligatoriska sjukförsäkringen varierande mellan 15,9 och 53,6 milj. kr. De
senast redovisade båda åren har kassorna totalt visat underskott, nämligen
år 1965 med 3,5 milj. kr och år 1966 med 0,1 milj. kr.

Motionärerna yrkar, att lagen om allmän försäkring skall ändras så, att
statsbidraget till sjukförsäkringen minskas från 40 till 36 % av försäkringskassornas
utgifter för ifrågavarande del av försäkringen.

Motionärerna anför som skäl för sitt yrkande följande. Med nuvarande
statsbidragsregler och principer för avgiftsbestämningen kommer den relativt
kraftiga och jämna fondökning som skett under en följd av år på
1960-talet att fortsätta. Detta är inte erforderligt, eftersom fonderna för den
obligatoriska sjukförsäkringen nu nått betryggande storlek. Genom ett bifall
till motionsyrkandet skulle tanken på tillväxten av fonderna minskas
med motsvarande besparing för statsverket som följd men utan att sjuk -

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

7

försäkringsavgifterna behövde höjas. Besparingen för nästa budgetår skulle
bli 45 milj. kr.

Även vid 1967 års riksdag väcktes en motion om sänkning av statsbidraget
till sjukförsäkringen. Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända
utlåtande bl. a., att utskottet inte var berett att medverka till en sådan
begränsning av den fortsatta fondbildningen, som föreslagits; den i förhållande
till sjukförsäkringens omslutning måttliga ökning av fonderna, som
skett under ett antal år, hade nämligen enligt utskottets mening varit högst
motiverad och fonderna hade inte nått en sådan storlek att på grund härav
nya principer för avgiftsbestämningen borde komma i fråga. I sammanhanget
hänvisade utskottet till att ökade förpliktelser ålagts försäkringskassorna
genom den år 1966 beslutade sjukförsäkringsreformen.

Enligt utskottets mening finns inte skäl att frångå det ställningstagande,
som gjordes i frågan vid fjolårets riksdag, allra helst som den obligatoriska
sjukförsäkringen även för år 1966 visade underskott. Det må också påpekas
att ett bifall till motionärernas förslag kan aktualisera avgiftshöjningar för
de försäkrade. Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner, 1:692 och 11:881, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), fru HamrinThorell
(fp), herrar Dahlberg (s), Edström (fp)*, Blomquist (h)*, och fru
Nilsson (ep);

från andra kammaren: fröken Wetterström (h) *, herr Bengtsson i Varberg
(s), fröken Sandell (s), herr Fredriksson (s), fru Svensson (s), herrar
Jönsson i Ingemarsgården (fp), Johansson i Skärstad (ep) och Jonsson
(fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

Reservation

av herr Blomquist (h) och fröken Wetterström (h), vilka ansett

a) att det avsnitt på s. 7 i utskottets utlåtande, som börjar med orden
»Även vid» och slutar med orden »de försäkrade» bort ersättas med text
av följande lydelse:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning. Då ett genomförande av motionärernas
förslag icke torde behöva medföra någon höjning av sjukförsäkringsavgifterna
tillstyrker utskottet bifall till motionerna.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till förevarande motioner, 1:692
och 11:881, måtte för sin del antaga följande förslag till

Lag

angående ändring av lagen om allmän försäkring den 25 maj 1962 (nr 381).

Härigenom förordnas, att 19 kap. 7 § lagen om allmän försäkring erhåller
följande ändrade lydelse.

7 §.

Till allmän försäkringskassa utgår för varje år statsbidrag med 36 pi-ocent
av kassans utgifter för

a) sjukvårdsersättning, dock ej ersättning för sjukhusvård i riket;

b) grundsjukpenning;

c) barntillägg;

d) moderskapspenning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.»

EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERI AB

680141