Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1968
1
Nr 45
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren
1970—1974 till försäkringen för tilläggspension jämte
i ämnet väckta motioner.
Genom en den 29 mars 1968 dagtecknad proposition, nr 93, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande
Förelag
till
Lag
om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1970_1974
till försäkringen för tilläggspension
Härigenom förordnas, att den i 19 kap. 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381)
om allmän försäkring nämnda procentsatsen för uttag av avgift till försäkringen
för tilläggspension skall utgöra tio procent för år 1970, tio och en
fjärdedels procent för år 1971, tio och en halv procent för år 1972, tio och
tre fjärdedels procent för år 1973 och elva procent för år 1974.
Motioner
I samband med propositionen har andra lagutskottet behandlat följande
i anledning av densamma väckta motioner.
1) de likalydande motionerna 1: 953 av herr Holmberg m. fl. och II: 1209
av herr Bohman in. fl.
I motionerna föreslås att avgiftsuttaget för ATP under perioden 1970—
1974 skall vara oförändrat 9,5 %. Motionärerna yrkar, »att riksdagen måtte
antaga följande
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 45
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1968
Förslag
till
Lag
om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1970—1974 till försäkringen
för tilläggspension.
Härigenom för ordnas, att den i 19 kap. 5 § lagen den 15 maj 1962 (nr
381) om allmän försäkring nämnda procentsatsen för uttag av avgift till
försäkringen för tilläggspension skall utgöra 9,5 % för vart och ett av åren
1970—1974».
2) de likalydande motionerna I: 954 av herr Nilsson, Ferdinand, och
II: 1210 av herr Börjesson i Glömminge.
I motionerna yrkas,
»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning och
förslag avseende en avvägning av ATP-avgiften för tiden 1970—1974 som
tryggar ATP-pensionernas utbetalning utan fondering som därför icke är
erforderlig samt
att ATP-avgiften för 1971 i avvaktan härpå måtte bestämmas att utgå
med tio procent».
I anledning av propositionen har dessutom väckts de likalydande motionerna
I: 952 av herrar Bengtson och Dahlén samt II: 1211 av herrar Wedén
och Eliasson i Sundborn. Detta motionspar behandlas av bankoutskottet i
utlåtandet 1968: 45.
I det följande redovisas av propositionen endast departementschefens anförande.
Beträffande övriga delar av propositionen hänvisas till denna.
Departementschefen
Avgiftsuttaget för den allmänna tilläggspensioneringen har hittills fastställts
för två femårsperioder. Uttaget för de första fem åren 1960—1964
fastställdes efter en skala, som började med 3 % för år 1960 och som därefter
steg med 1 % om året till 7 % för år 1964. Under den nu löpande perioden,
åren 1965—1969, har uttaget fastställts till 7,5 % för år 1965 för att
därefter öka med 0,5 % om året fram till periodens slut. Avgiften för år
1969 —- det senaste år för vilket avgiftsuttaget har fastställts — skall alltså
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1968 3
utgöra 9,5 %. Statsmakterna har alt i år ta ställning till avgiftsuttagets storlek
för tiden närmast efter år 1969. Liksom tidigare bör uttaget avse en
femårsperiod.
Riksförsäkringsverket har lagt fram förslag beträffande avgiftsuttaget för
åren 1970—1974. Fem alternativ föreligger, betecknade A—E. Enligt alternativ
A skall avgiften höjas med 0,5 % om året för att uppgå till 12 % år
1974. Alternativ B innebär en avgiftsökning med 0,5 % under vart och ett av
de tre första åren, varefter avgiften fr. o. m. år 1972 skall utgöra 11 %. Enligt
alternativ C skall avgiften utgöra 10 % för år 1970 för att därefter årligen
öka med 0,25 % till 11 % år 1974. Alternativen D och E innebär att
avgiftsuttaget skall fastställas till 10 % resp. 9,5 % för hela den aktuella
perioden. Riksförsäkringsverket förordar att avgiftsuttaget för åren 1970—
1974 bestäms i enlighet med något av alternativen A—C, vilka alla av verket
anses godtagbara från försäkringens synpunkt. Alternativen D och E är
enligt riksförsäkringsverkets mening inte förenliga med de principer som
verket, nu liksom år 1963, anser att man bör tillämpa vid bedömningen av
avgiftsuttaget.
Vid remissbehandlingen har försäkringsinspektionen anslutit sig till
riksförsäkringsverkets förslag om avgiftsuttag enligt något av alternativen
A, B eller C. Löntagarorganisationerna förordar att avgiftsuttaget bestäms
enligt alternativ C, medan de remissinstanser som företräder företagarintressena
vill ha ett oförändrat avgiftsuttag enligt alternativ E. RLF anser
att detta oförändrade avgiftsuttag bör fastställas provisoriskt och förordar
i andra hand alternativ C.
Remissinstansernas olika meningar om vilken avgift som bör tas ut under
den aktuella perioden grundas på olikheter i uppfattningen om pensionslondens
syfte. För min del anser jag att det inte finns någon anledning att
frångå den grundinställning till fondbildningen som kom till uttryck vid införandet
av tilläggspensioneringen och som även låg till grund för 1963 års
riksdagsbeslut om avgiftsuttaget för åren 1965—1969 (prop. 1963: 123, 2LU
57, rskr 289). Det innebär att en betydande fondbildning är motiverad både
av pensioneringens eget intresse och av samhällsekonomiska skäl. Fondmedlen
medverkar till en snabbare utbyggnad av produktionsapparaten och
därmed till en produktionsökning. Vidare skall pensionsfonden medverka
till en utjämning av kostnaderna för tilläggspensioneringen så att avgifterna
för utgående pensioner inte behöver bli så stora i framtiden som de måste
bli om man inte hade en fondering.
Vid min granskning av materialet i denna fråga har jag kommit till slutsatsen
att avgiftsuttaget för år 1970 bör utgöra 10 % och att avgiften därefter
bör höjas med 0,25 % om året så att avgiften för år 1974 kommer att
utgöra 11 %. Detta överensstämmer med alternativ C i riksförsäkringsverkets
förslag. Jag anser att man enligt detta alternativ, som tillstyrkts av bl. a.
löntagarnas organisationer, får en god avvägning mellan de olika synpunkter
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1968
som bör beaktas i sammanhanget. C-alternativet är godtagbart såväl från
försäkringens synpunkt som från allmänna samhällsekonomiska synpunkter.
Den årliga avgiftshöjningen blir relativt måttlig och jämnt fördelad under
perioden.
Avgifterna till tilläggspensioneringen beräknas på den pensionsgrundande
inkomsten. Räknat på den totala inkomsten kan den för år 1969 fastställda
avgiften beräknas motsvara ett uttag av 6,6 %. Med utgångspunkt
i antaganden om en årlig ökning av realinkomsterna med 3 % och av levnadskostnaderna
med 2 % blir avgifterna enligt alternativ C räknat på
totalinkomsten 6,97 % år 1970, 7,16 % år 1971, 7,35 % år 1972, 7,52 % år
1973 och 7,70 % år 1974. Den årliga höjningen med 0,25 % på den pensionsgrundande
inkomsten motsvarar 0,16—0,19 % på totalinkomsten.
Med utgångspunkt i nyssnämnda antaganden om realinkomst- och levnadskostnadsutvecklingen
samt en förräntning av pensionsfondens medel
efter 4 % beräknas pensionsfonden vid tillämpning av avgiftsalternativ C
komma att öka från drygt 19 miljarder kr. vid slutet av år 1967 till närmare
65 miljarder kr. år 1974. Sett i förhållande till de totala bruttoinvesteringarna
kan fondökningens årliga andel av dessa investeringar beräknas till
12—13 % under den period som det nu aktuella avgiftsuttaget avser. En sådan
fondbildning inom tilläggspensioneringen får anses stå i god samklang
med de mera långsiktiga kapitalmarknadssynpunkter som bör beaktas i
detta sammanhang.
I anslutning härtill vill jag också erinra om att riksdagen i samband med
1963 års beslut om avgiftsuttaget har uttalat sig för en utredning om de
samhällsekonomiska verkningarna i olika avseenden av pensionssystemet.
Med anledning härav har Kungl. Maj :t den 1 november 1963 beslutat att
utredning i dessa hänseenden rörande tillägg sp e n sio n s sy st e i n e t s verkningar
skall utföras inom ramen för den av finansdepartementet bedrivna
planeringen av den svenska ekonomins utveckling på längre sikt. För utredning
av bl. a. angivna frågor har en särskild utredningsman tillkallats.
Utredningsmannen har i januari 1967 redovisat resultatet av sitt arbete i betänkandet
»Finansiella långtidsperspektiv» (SOU 1967:6). Utredningsresultatet
kommer att bli föremål för ytterligare överarbetning.
Procentsatsen för avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension bör
— räknat på den pensionsgrundande inkomsten— bestämmas till 10 % för
år 1970, 10,25 % för år 1971, 10,50 % för år 1972, 10,75 % för år 1973 och
11 % för år 1974.
Utskottet
I förevarande proposition föreslås att avgiften för ATP, som för år 1969
fastställts till 9,5 % av den pensionsgrundande inkomsten, skall höjas med
0,5 % för år 1970 och därefter med 0,25 % för de närmast följande fyra
åren så att avgiften för år 1974 kommer att utgöra 11 %.
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1968 5
Om man utgår från en årlig ökning av realinkomsterna med 3 % och av
levnadskostnaderna med 2 % kan avgiftsuttaget räknat på totalinkomsten
beräknas motsvara ett uttag av 6,6 % år 1969 och 7,7 % år 1974. Om man
vidare antar att pensionsfonden förräntas efter 4 % kommer fonden, som
vid slutet av år 1967 uppgick till ca 19 miljarder kr., att vid slutet av år
1974 nå en höjd av ca 65 miljarder kr. Med utgångspunkt från oförändrat
avgiftsuttag av 11 % efter år 1974 har det — med nyssnämnda förutsättningar
om förräntning och utveckling i fråga om löner och penningvärde
samt med oförändrade regler på förmånssidan — beräknats att de influtna
avgifterna jämte avkastningen av allmänna pensionsfonden under innevarande
sekel varje år kommer att överstiga försäkringens utgifter.
I motionerna 1:953 och 11:1209 yrkas att avgiftsuttaget för perioden
1969—1974 skall bestämmas till 9,5 %. Motionärerna hävdar att allmänna
pensionsfonden kan beräknas bli förräntad efter eu högre procentsats än
4 %. Den genomsnittliga förräntningen har hittills legat mellan 5 och 6 %.
Fortsätter denna utveckling kommer fonden med ett avgiftsuttag på 9,5 %
att vid slutet av år 1974 uppgå till ungefär samma belopp som förutsätts
enligt propositionens förslag till avgiftsuttag och med en fondförräntning
av 4 %. Motionärerna hävdar vidare, att deras förslag till avgiftsuttag är
tillfyllest, även om fondtillväxten mot förmodan inte skulle vara underskattad
i den prognos som ligger till grund för propositionen. Det är enligt
motionärerna oförenligt med en sund ekonomisk politik att i ett svagt konjunkturläge
belasta näringslivet med ytterligare kostnader.
Även i motionerna I: 954 och II: 1210 kritiseras det i propositionen föreslagna
avgiftsuttaget. Motionärerna vill ha en ny utredning om avgiftsuttaget
för åren 1970—1974 med sikte på att uttaget skall avvägas så att fonderingen
inte blir större än som erfordras för att trygga pensionsutbetalningarna.
I avvaktan på utredningsresultatet föreslår motionärerna att avgiften
för år 1971 fastställs till 10 %.
De skilda åsikter som finns beträffande avgiftsuttaget torde —- såsom
framhålles av departementschefen — bottna i olikheter i uppfattningen om
pensionsfondens syfte. I den principproposition som ligger till grund för
lagstiftningen om tilläggspensioneringen (1958 A: 55) framhölls, att en betydande
fondering var motiverad av pensioneringens eget intresse och av
samhällsekonomiska skäl. Fondmedlen skulle, med beaktande av bortfall
av annat sparande, medverka till en snabbare utbyggnad av produktionsapparaten
och därmed till en produktionsökning. Det framhölls också, att
pensionsfonden skulle möjliggöra en utjämning av kostnaderna för tillläggspensioneringen
så att avgifterna för utgående pensioner inte behövde
bli så stora i framtiden som de måste bli om man inte avsatte några medel
till en fond. I det sammanhanget erinrades om att antalet åldringar kunde
beräknas stiga kraftigt under en lång tid framåt.
Denna inställning till fondbildningen bekräftades av riksdagen i samband
med bestämmandet av avgiftsuttaget för åren 1965—1969 (2LU
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1968
1963:57). I den förevarande propositionen uttalar departementschefen att
det inte finns skäl att gå ifrån det anförda ställningstagandet. Utskottet
delar denna uppfattning. Det i propositionen föreslagna avgiftsuttaget tillgodoser
det uttalade syftet med fondbildningen. Även med hänsyn till vad
i övrigt anförs i propositionen bör den av Kungl. Maj :t gjorda avvägningen
av avgiftsuttaget kunna accepteras. Den ökade belastningen på företagen
med sannolikt något över 1 % räknat på de totala löneutgifterna kan inte
anses vara av en sådan storleksordning att den inte kan godtas. Utskottet vill
dessutom framhålla att det är angeläget att avgiftsuttaget inte sker efter
alltför snäva normer, eftersom ett visst utrymme bör skapas för framtida
reformer inom ATP-systemet. Utskottet biträder alltså propositionen och
avstyrker således motionerna. I anslutning till utredningsyrkandet i motionerna
1:954 och II: 1210 får utskottet påpeka att bankoutskottet i sitt
utlåtande 1968:45 behandlar frågan om en parlamentarisk utredning av
ATP-systemets samhällsekonomiska verkningar, allmänna pensionsfondens
inverkan på näringslivet och fondförvaltningens framtida utformning.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen med avslag på följande motioner, nämligen
A) 1:953 och 11:1209 samt
B) I: 954 och II: 1210,
måtte bifalla förevarande proposition, nr 93.
Stockholm den 14 maj 1968
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herrar
Lars Larsson (s), Hiibinette (h), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric
Carlsson (ep)*, Edström (fp) och Ivar Andersson (s);
från andra kammaren: herr Rimmerfors (fp), fru Ekendahl (s), herrar
Bengtsson i Varberg (s), Fredriksson (s), Gomér (ep), Ringaby (h),
Jonsson (fp) och Göransson (s)*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Hubinette (h) och Ringaby (h), vilka ansett,
a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 5 med orden
»De skilda» och slutar med orden »framtida utformning» bort ersättas med
text av följande lydelse:
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1968
»Utskottet delar den i motionerna I: 953 och II: 1209 framförda uppfattningen
att ett oförändrat avgiftsuttag efter 1969 på 9,5 % är tillräckligt.
Även om man räknar med den låga räntesatsen 4 %, kommer — med 9,5 %
avgiftsuttag och med de förutsättningar i övrigt som uppställs i propositionen
— avkastningen av fonden, under hela den tid vi nu har att fastställa
avgiftsuttaget för, att i praktiken täcka pensioneringens utgifter. Influtna
avgifter kan således i princip i sin helhet fonderas. Ännu år 1980 kommer
med nyssnämnda förutsättningar fondavkastningen att utgöra mer än
50 % av pensioneringens utgifter. Till detta kommer att fonden sannolikt
kommer att förräntas efter en högre procentsats än 4 %, vilket ytterligare
ökar fondens betydelse för försäkringens finansiering. Belysande för det stora
»överuttag» av avgifter som sker är, att med ett renodlat fördelningssystem
— utan varje fondering — skulle avgiftsuttaget först omkring år
1990 behöva uppgå till procenttal av den storleksordning som nu föreslås i
propositionen.
Det anförda visar enligt utskottet att eu procentsats på 9,5 % för tiden
1‘ram till år 1975 är fullt tillfredsställande såväl för försäkringen som för
den allmänna samhällsekonomin. Belastningen på försäkringen kan visserligen
förutses öka kontinuerligt under resten av seklet, men såvitt nu kan
bedömas kan man med relativt måttliga avgiftsökningar under kommande
avgiftsperioder klara den ökade belastningen utan att själva fonden behöver
tillgripas. Ett ytterligare viktigt skäl att inte nu stegra avgiftsuttaget är
det pressade kostnadsläget för företagen. Det kan inte vara klokt att i nuvarande
konjunktur lägga på företagen ytterligare bördor, i synnerhet som
detta i enlighet med det ovan anförda inte är motiverat för att trygga pensionsutfästelserna.
Enligt utskottets mening behövs inte någon ytterligare
utredning, som förordas i motionerna 1:954 och II: 1210, av avgiftsuttaget
för åren 1970—1974.
Utskottet biträder alltså motionerna I: 953 och II: 1209 och avstyrker såväl
propositionens förslag till avgiftsuttag som motionerna 1:954 och
II: 1210.»
b) att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen — under förklaring att det i propositionen
framlagda lagförslaget inte i oförändrat skick kunnat antagas
—- med avslag på motionerna I: 954 och II: 1210 samt
med bifall till motionerna I: 953 och II: 1209 måtte antaga
lagförslaget i nedanstående såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)
Härigenom förordnas, att den i 19 Härigenom förordnas, att den i 19
kap. 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr kap. 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr
381) om allmän försäkring nämnda 381) om allmän försäkring nämnda
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1968
(Kungl. Maj:ts förslag)
procentsatsen för uttag av avgift till
försäkringen för tilläggspension skall
utgöra tio procent för år 1970, tio
och en fjärdedels procent för år 1971,
tio och en halv procent för år 1972,
tio och tre fjärdedels procent för år
1973 och elva procent för år 1974.
(Utskottets förslag)
procentsatsen för uttag av avgift till
försäkringen för tilläggspension skall
utgöra nio och en halv procent för
vart och ett av åren 1970—1974.»
Särskilt yttrande
av fru Hamrin-Thorell (fp), lierrar Eric Carlsson (ep), Edström (fp),
Rimmerfors (fp), Gomér (ep) och Jonsson (fp), vilka anfört:
Från vårt håll har i motionerna I: 952 och II: 1211, som hänvisats till
bankoutskottet, framförts angelägenheten av att undvika betydande överföring
av kostnader för pensioneringen på nästa generation. Som framhållits
från t. ex. LO är det dessutom nödvändigt att se till företagens möjligheter
att bära en stor ökning av kostnaderna, och organisationen har utifrån
dessa utgångspunkter inte funnit det lämpligt med något av de två högsta
alternativen utan har förordat alternativ C. Avgiftsuttaget måste också bedömas
utifrån samhälls- och företagsekonomiska utgångspunkter. Organisationer
som i första hand förordat ett lägre avgiftsuttag, såsom t. ex. RLF,
har förordat alternativ C i andra hand. Mot denna bakgrund och med hänsyn
till att riksförsäkringsverket anser, att alternativ C måste godtagas
för att uppfylla de krav, som från försäkringens synpunkt måste ställas,
finner vi det nödvändigt med en klarläggande samhällsekonomisk analys
av pensionssystemets verkningar i olika avseenden vid en fonduppbyggnad
av den omfattning som följer av alternativ C. I anledning därav har från
vårt håll i ovan nämnda motioner föreslagits att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning angående ATP-systemets
samhällsekonomiska verkningar, allmänna pensionsfondens inverkan
på näringslivet och fondförvaltningens framtida utformning. Till detta yrkande
har inte andra lagutskottet att taga ställning. Bankoutskottet behandlar
yrkandet i sitt utlåtande nr 1968: 45.
ESSELTE AB, STHLM
814335