Andra lagutskottets utlåtande nr U år 1968
1
Nr 44
Utlåtande i anledning av motion om ersättning från den allmänna
sjukförsäkringen för vissa vacciner.
Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion,
1:410, av herr Nyman, i vilken hemställts, »att riksdagen måtte anhålla
om utredning i syfte att personer som efter läkarordination är i behov av
vissa vacciner för att undvika vissa sjukdomstillstånd erhåller ersättning
genom allmänna sjukförsäkringen».
Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.
Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionen från socialstyrelsen.
Gällande bestämmelser
På grund av bestämmelserna om sjukförsäkring i lagen om allmän försäkring
utges till försäkrad ersättning för kostnader för sjukvård. Detta
gäller dock endast beträffande vård som ges i anledning av sjukdom. Däremot
avser den allmänna försäkringen inte förebyggande hälsovård.
Läkemedelsförmånerna regleras i en särskild förordning vid sidan av_
men med viss anknytning till — den allmänna försäkringen, nämligen
kungl. förordningen den 4 juni 1954 angående kostnadsfria eller pris nedsatta
läkemedel. Av bestämmelserna framgår att läkemedelsförmån kan
utgå endast under förutsättning att den till vilken läkemedel förskrivs lider
av sjukdom. Läkemedel som förskrivs enbart i syfte att förebygga sjukdom
är således ej förmånsberättigande.
Läkemedelsförmånen innebär vid vissa långvariga och allvarliga sjukdomar
-— f. n. tjugotre till antalet — kostnadsfrihet för vissa angivna läkemedel.
I övrigt rabatteras vid sjukdom priset på läkemedel så, att man
vid varje inköpstillfälle ej behöver betala mer än dels ett karensbelopp om
högst fem kronor, dels hälften av den del av priset som ligger närmast
över karensbeloppet. Den del av priset som överstiger tjugofem kronor rabatteras
alltså helt. Förskrivning av kostnadsfritt eller prisnedsatt läkemedel
skall som regel ske på därför avsedd receptblankett (läkemedelskort)
enligt fastställt formulär.
Särskilda bestämmelser av undantagskaraktär finns i kungörelsen den
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 sand. 2 avd. Nr U
2
Andra lagutskottets utlåtande nr ii år 1968
22 juni 1939 angående kostnadsfritt tillhandahållande av skyddsläkemedel
åt vissa kvinnor och barn.
Historik
I den proposition, nr 312 år 19i6, vari förslag till lag om allmän sjukförsäkring
ursprungligen förelädes riksdagen, anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, rörande försäkringens allmänna innebörd
följande.
Socialvårdskommittén har funnit den föreslagna försäkringen böra begränsas
till att avse ersättning allenast när försäkrad drabbas av sjukdom.
Kostnader, som icke ha sin grund i sjukdom, skola sålunda icke ersättas
enligt förslaget. Jag anser det välbetänkt, att den här förevarande försäkringen
till en början begränsas till att i stort sett avse allenast de områden
och prestationer, som av kommittén föreslagits. Sedan någon erfarenhet
vunnits om lagens verkningar, torde spörsmålet om utökande av hjälpformerna
få upptagas till omprövning. Detta gäller bland annat de hälsovårdande
åtgärderna. Att den förebyggande hälsovården är av särskilt intresse
för försäkringen behöver knappast understrykas.
Socialförsäkringsutredningen underströk i sitt år 1952 avgivna betänkande
angående sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring (SOU 1952:39) angelägenheten
av att frågan om den förebyggande vårdens ställning inom
sjukförsäkringen prövades så snart ske kunde. Vid remissbehandlingen av
utredningens förslag betonades även från flera håll vikten av att denna
fråga snarast upptogs till prövning.
I den proposition, nr 178 år 1953, genom vilken vissa förslag till ändringar
i den då gällande sjukförsäkringslagen förelädes riksdagen, uttalade
föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, att frågan om den förebyggande
hälsovården var mycket svårlöst samt anförde vidare:
Sålunda lär det vara meningslöst att sjukförsäkringsvägen finansiera
periodiskt återkommande hälsoundersökningar, då någon försäkringsrisk
härvidlag ej finnes. De läkarresurser, som kan påräknas för den sjukdomsförebyggande
verksamheten, torde även bli begränsade. Jag anser det sålunda
inte vara möjligt att utan en ingående undersökning ålägga sjukförsäkringen
uppgifter på det sjukdomsförebyggande området. En utredning
härom torde böra komma till stånd först sedan den nya försäkringen vunnit
en viss stadga.
I motionerna I:il och U:i7 vid 1956 års riksdag framlades förslag i syfte
att möjliggöra läkarvårds- och läkemedelsersättning vid förebyggande vård
i viss begränsad omfattning, nämligen till personer, som med till visshet
gränsande sannolikhet varit utsatta för smitta av sjukdom, vars utbrott
kunde förhindras genom behandling under inkubationsstadiet. Till komplettering
av detta förslag framställdes i motionerna 1:127 och 11:173 vid samma
riksdag ett yrkande av innebörd att bakteriologiska preparat skulle
Andra lagutskottets utlåtande nr ii år 1968
3
tillhandahållas till nedsatt pris. Sistnämnda förslag innebar att prisnedsättningen
för nämnda preparat skulle tillämpas jämväl vid övriga fall av
förebyggande vård samt vid sjukdom.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1956:U2 ansåg sig andra lagutskottet
inte kunna tillstyrka bifall till motionerna. Utskottet framhöll emellertid
att de i motionerna framlagda förslagen naturligt skulle komma under
prövning inom ramen för en utredning angående den förebyggande
vårdens ställning över huvud taget inom sjukförsäkringen. Utskottet underströk
vikten av att en sådan utredning kom till stånd.
Sjukförsälcringsutredningen tillsattes år 1961. Enligt sina direktiv erhöll
den till uppgift bl. a. att utreda frågan om sjukförsäkringens uppgifter
på det sjukdomsförebyggande området ävensom att pröva reglerna angående
de med sjukförsäkringen sammankopplade läkemedelsförmånerna.
År 1963 väcktes i riksdagen motioner med yrkande om förslag rörande
ersättning från den allmänna försäkringen för medicin, som av läkare ordinerats
i förebyggande syfte. Enligt motionärerna borde frågan om sådan
ersättning utbrytas från de andra i sjukförsäkringsutredningens uppdrag
ingående spörsmålen och göras till föremål för särskild lagstiftning. I sitt
av riksdagen godkända utlåtande 1963:18 anförde andra lagutskottet, efter
att ha erinrat om att sjukförsäkringsutredningen enligt sina direktiv skulle
överväga bl. a. huruvida sjukförsäkringen borde åläggas uppgifter på det
sjukdomsförebyggande området, följande.
Bland de problem som aktualiseras vid övervägandet av förebyggande
åtgärder rymmes även frågan om ersättning från sjukkassorna för hälsokontroll.
Vidare föreligger nära samband med andra frågor, som överväges
av sjukförsäkringsutredningen, däribland problemet om ersättning för
annan vård eller behandling i anledning av sjukdom än läkar- och sjukhusvård.
De nu berörda frågorna bör lämpligen upptas till behandling i ett
sammanhang. Utskottet finner därför inte skäl till något sådant riksdagens
initiativ som föreslås i motionerna.
Sjukförsäkringsutredningen har avgivit tre delbetänkanden, Tandvårdsförsäkring
(SOU 1965:4), Läkemedelsförmånen (SOU 1966:28) och Förmåner
och avgifter i sluten sjukvård m. m. (SOU 1967:63). I betänkandet
angående läkemedelsförmånen föreslogs förbättringar inom ramen för gällande
förmånssystem. På grundval av detta förslag genomfördes också under
fjolåret betydande förbättringar av läkemedelsförmånen (prop. 1967:
135, 2LU 1967:58, rskr. 338). Utredningen tar inte i betänkandet upp spörsmålet
om tillhandahållande av läkemedel i förebyggande vård. Detta problem
säger sig utredningen ha för avsikt att behandla i samband med övriga
frågor rörande den förebyggande vården.
Motionen
Motionären påpekar, att en del personer är beroende av och har stora
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1968
kostnader för regelbunden vaccinering i sjukdoinsförebyggande syfte men
att gällande bestämmelser inte medger nedsättning av priset på vacciner i
sådana fall. Såsom exempel nämnes personer som är beroende av vaccin
för att motverka oförmåga att bilda antitoxiner. Dessa personer utsätts lätt
för varbildningar (stafylokockinfektioner) med åtföljande insufficienstillstånd,
om vaccinet i fråga inte regelbundet används. Enligt motionären är
det en principiell fråga om nämnda svaghetstillstånd skall betraktas som
en sjukdom eller ej.
Remissyttrande
Socialstyrelsen anför följande.
Vaccinering sker i övervägande antalet fall som profylaktisk åtgärd mot
vissa mer eller mindre allvarliga sjukdomar. Skyddseffekten av vaccinering
varierar dock avsevärt mellan olika vacciner. I princip omfattas inte
läkemedel som ordineras i profylaktiskt syfte av kungl. förordningen den
4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.
I vissa fall kan det dock råda tveksamhet om huruvida syftet med vaccinering
är icke blott rent profylaktiskt utan även terapeutiskt. Den av motionären
avsedda vaccineringen vid varbildande stafylokockinfektioner i
huden torde utföras i även terapeutiskt syfte. Det är bekant att sådan vaccinering
i vissa fall har god effekt men långt ifrån samtliga fall uppnår en
påvisbar förbättring. För närvarande föreligger inga utförda kliniska kontrollundersökningar
beträffande effekten av vaccinering mot stafylokockinfektioner.
Det är därför tveksamt om botande eller lindrande effekt på
sjukdom eller med sjukdom jämförbart tillstånd kan erhållas av vaccinering
och det är osäkert om de effekter, som eventuellt uppnås i ett begränsat
antal fall, är en följd av enbart vaccineringen.
Under hänvisning till det ovan anförda finner socialstyrelsen det för närvarande
inte påkallat att föreslå vare sig generell rabatt eller kostnadsfrihet
för vissa sjukdomsförebyggande vacciner. Styrelsen har dock för avsikt
att i samråd med medicinsk expertis ytterligare utreda frågan huruvida
vaccinterapi vid vissa sjukdomstillstånd är medicinskt ändamålsenlig samt
huruvida eventuell ersättning genom allmänna sjukförsäkringen för vaccinbehandling
kan tänkas motiverad.
Utskottet
Den allmänna sjukförsäkringen omfattar vård som ges i anledning av
sjukdom men däremot inte förebyggande hälsovård. I överensstämmelse
härmed gäller att läkemedelsförmånen enligt förordningen angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel endast kan utgå under förutsättning
att den till vilken läkemedel förskrivs lider av sjukdom.
I motionen begärs utredning syftande till att läkemedelsförmåner skall
tillkomma även personer som är i behov av vaccinbehandling för att undgå
att drabbas av vissa sjukdomstillstånd.
1961 års sjukförsäkringsutredning, som enligt sina direktiv skall utreda
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1968 5
bl. a. frågan om sjukförsäkringens uppgifter på det sjukdomsförebyggande
området, kommer att i samband därmed behandla spörsmålet om tillhandahållande
av läkemedel i förebyggande vård.
Socialstyrelsen har i remissyttrande över motionen förklarat, att styrelsen
avser att i samråd med medicinsk expertis ytterligare utreda frågan
huruvida vaccinterapi vid vissa sjukdomstillstånd är medicinskt ändamålsenligt
samt huruvida eventuell ersättning genom den allmänna sjukförsäkringen
för vaccinbehanding kan tänkas motiverad.
Spörsmål av den art som aktualiserats av motionären kommer således
att bli föremål för övervägande i utredningssammanhang. På grund härav
erfordras inte något riksdagens initiativ i anledning av motionen. Utskottet
får därför hemställa,
att förevarande motion, 1:410, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 maj 1968
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand i(s), fru Carlqvist (s), herrar
Hiibinette (h), Edström (fp), Högström (s), Erik Filip Petersson (fp)*,
Ivar Andersson (s) och fru Nilsson (ep);
från andra kammaren: herr Rimmerfors (fp), fru Ekendahl (s),
herrar Johansson i Södertälje (s), Fredriksson (s), Gomér (ep), Ringaby
(h), Jonsson (fp) och Göransson (s)*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.