Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1968

1

Nr 43

Utlåtande i anledning av motioner angående pensions g rundande
inkomst och arbetsgivaravgift inom den allmänna försäkringen.

Andra lagutskottet har behandlat följande till lagutskott hänvisade motioner.

1) motionerna 1:689 av herr Olsson, Johan, och herr Kristiansson, Axel,
samt 11:865 av herr Elmstedt m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta om sådan ändring av lagen om allmän försäkring
att vid beräkning av arbetsgivaravgift skall bortses från arbetstagare,
vars lön under året icke uppgått till sexhundra kronor;

att riksdagen måtte besluta om sådan ändring av gällande bestämmelser
att arbetsgivaravgift som uppgår till högst 2 000 kronor debiteras på arbetsgivarens
skattsedel som slutlig skatt och uppbäres i samma ordning
som skatten; samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig lagtext».

2) motionen 1:406 av herr Johansson, Knut, i vilken hemställts »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t begär sådan ändring av gällande bestämmelser
beträffande beräkning av pensionsgrundande inkomst, att arbetstagares
kostnader i anställningen medför reducering av den pensionsgrundande
inkomsten endast med belopp, som överstiger viss gräns som riksförsäkringsverket
får i uppdrag att fortsättningsvis fastställa».

Gällande bestämmelser

Trehundrakronor sregeln

Enligt lagen om allmän försäkring skall arbetsgivaren erlägga avgift dels
till sjukförsäkringen, dels för tilläggspensioneringen. Avgiften beräknas på
ett avgiftsunderlag, som i sin tur fastställs med hänsyn till utgivna löner.
Vid avgiftsberäkningen skall enligt 19 kap. 1 § AFL bortses från arbetstagare,
vars lön under beräkningsåret ej uppgår till trehundra kronor.

Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete. Pensionsgrundande
inkomst beräknas på grundval av inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete under året. Jämlikt 11 kap. 2 § AFL
avses med inkomst av anställning lön i penningar eller naturaförmåner,
varvid till sådan inkomst icke hänföres från en och samme arbetsgivare
åtnjuten lön, som under ett år ej uppgått till 300 kr.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 43

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1968

Uppbörd av arbetsgivaravgift

Arbetsgivares avgifter enligt lagen om allmän försäkring samt avgift för
obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsverket m. m. debiteras
och uppbärs gemensamt. Avgiften beräknas av riksförsäkringsverket på
grundval av ett av verket för arbetsgivaren fastställt avgiftsunderlag, vilket
motsvarar summan av faktiskt utgivna löner m. m. efter vissa avdrag. För
debitering och uppbörd tillämpas två metoder. Enligt den ena debiteras avgiften
på arbetsgivarens skattsedel som slutlig skatt och uppbärs i samma
ordning som skatten. Enligt den andra debiteras avgiften på en särskild
räkning, som verket tillställer arbetsgivaren, och avgiften uppbärs direkt av
verket. Huvudregeln är att den förra metoden tillämpas när den sammanlagda
avgiften uppgår till högst 1 000 kr och den senare i övriga fall. Verket
kan dock göra undantag i båda riktningarna.

Arbetsgivaravgift, som uppbärs av riksförsäkringsverket, debiteras såsom
slutlig avgift under året näst efter det år då arbetsgivaren haft de löneutgifter
m. m. som ingår i avgiftsunderlaget. I avräkning på slutlig avgift
skall arbetsgivaren varje år erlägga preliminär avgift. Denna skall enligt
huvudregeln utgå med ett belopp motsvarande den slutliga avgift, vilken
debiterades under nästföregående år och som alltså avser löner under året
före sistnämnda år. Avgiften fördelas på sex betalningsterminer och skall
betalas senast den 18 varannan månad med början i februari. Uppgift om
de arbetsgivaravgifter som skall påföras i samband med slutlig skatt lämnas
årligen av riksförsäkringsverket till de lokala skattemyndigheterna.

Arbetsgivare har att erlägga preliminär skatt varannan månad (månaderna
mars, maj, juli, september, november och januari). Enligt 3 § uppbördsförordningen
skall preliminär skatt inte omfatta arbetsgivaravgift. En
schablonregel i 13 § första stycket uppbördsförordningen att preliminär Bskatt
skall utgå med belopp motsvarande senast debiterade slutliga skatt
medför dock normalt att arbetsgivaravgiften påverkar B-skattens storlek. I
den mån preliminär skatt understiger slutlig skatt erlägges skillnadsbeloppet
som kvarstående skatt under uppbördsterminerna i mars och maj året
efter taxeringsåret.

Pensionsgrundande inkomst

Rätten till tilläggspension grundas på inkomsten av det förvärvsarbete
den försäkrade utför fr. o. m. det år han fyller 16 t. o. m. det år han fyller
65. Pensionens storlek är beroende av de årliga inkomsterna, och för varje
år fastställes därför ett belopp som utgör den pensionsgrundande inkomsten.

Den pensionsgrundande inkomsten består av inkomst av anställning eller
inkomst av annat förvärvsarbete eller av båda dessa inkomstslag. För inkomst
av anställning erlägger arbetsgivaren avgift, medan för inkomst av

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 är 1968

3

annat förvärvsarbete (inkomst av tillfälliga uppdrag, jordbruksfastighet
eller rörelse) de försäkrade i princip själva erlägger pensionsavgift. Vid
fastställande av pensionsgrundande inkomst gäller följande. Löneinkomst
från en arbetsgivare understigande 300 kr. medräknas ej. För att inkomst
av tillfälliga uppdrag eller jordbruksfastighet eller rörelse skall medräknas
fordras att inkomsten för vartdera inkomstslaget överstiger 500 kr. För att
inkomst skall vara pensionsgrundande fordras att den med 100 kr. överstiger
det vid arets början gällande basbeloppet. Inkomster som överstiger sju
och ett halvt basbelopp räknas ej som pensionsgrundande. Underlaget för
inkomstberäkningen utgöres av den försäkrades självdeklaration jämte kontrolluppgifter
från arbetsgivare. I princip blir taxeringen till statlig inkomstskatt
avgörande för beräkningen av pensionsgrundande inkomst.

Från en arbetstagares lön skall vid beräkning av inkomst av anställning
i princip göras avdrag för kostnader arbetstagaren haft att bestrida i anställningen.
Om arbetstagaren från arbetsgivaren erhållit särskild ersättning
avsedd att helt eller delvis täcka nämnda kostnader skall dock kostnaden
avdragas från lönen endast i den mån de överstiger kostnadsersättningen.
För att undvika att myndigheterna vid fastställande av pensionsgrundande
inkomst i ett stort antal fall skall behöva ta ställning till förhållandevis
obetydliga avdragsposter har införts en regel innebärande att avdrag för
kostnader i anställningen skall göras endast om utgifterna överstiger 500 kr.

Något fullständigt samband mellan den inkomst som blir pensionsgrundande
för arbetstagaren och lönebelopp för vilka arbetsgivaren har att erlägga
avgift föreligger inte inom tilläggspensioneringen. Vid beräkning av
underlaget för arbetsgivaravgift göres sålunda inte utan vidare avdrag för
kostnader, som arbetstagaren haft med sin lön bestrida. Enligt 4 § sista
stycket förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring kan dock arbetsgivare av riksförsäkringsverket medges
att göra avdrag för lönebelopp avsedda som kostnadsersättning till arbetstagare.
Sådant medgivande får dock endast lämnas om kostnaderna beräknas
uppgå till minst en tiondel av lönen.

Frågornas behandling före år 1967
T rehundrakronorsregeln

Reglerna om att inkomst understigande 300 kronor ej är pensionsgrundande
och ej medför avgiftsplikt ingick ursprungligen i lagen om försäkring
för allmän tilläggspension, som trädde i kraft den 1 januari 1960. De överfördes
med oförändrad innebörd till lagen om allmän försäkring, som trädde
i kraft tre år senare. I prop. 1959:100 med förslag till lag om försäkring
för allmän tilläggspension m. m. yttrade föredragande departementschefen:

Från principen om att inkomst, som åtnjutes av arbetstagare i civilrättslig
mening, skall vara pensionsgrundande som inkomst av anställning bör av

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1968

praktiska skäl undantag göras i fråga om vissa smärre anställningsinkomster.
Det kan nämligen många gånger vara vanskligt -— inte minst för allmänheten
— att bedöma huruvida en person, som tillfälligtvis utför ett
mera kortvarigt arbete, är att anse som anställd hos den, för vars räkning
arbetet utföres. Här må blott erinras om tillfälligt anlitad hushållshjälp
samt hantverkare, som utför smärre målnings-, snickeri- eller reparationsarbeten.
Hittillsvarande erfarenheter av tillämpningen av det civilrättsliga
arbetstagarbegreppet, särskilt från yrkesskadeförsäkringen, visar att det i
dylika fall ofta kan erfordras en omfattande utredning i olika hänseenden
för att avgöra om den som utför arbetet är att anse som arbetstagare eller
ej. Genom att betrakta en försäkrads lön från en arbetsgivare såsom inkomst
av anställning endast om lönen under ett kalenderår uppgått till ett visst
minimibelopp, kan man i många fall undvika de nämnda svårigheterna. Man
vinner genom en sådan gränsdragning också den fördelen att de, som anlitar
avlönad arbetskraft i mycket ringa omfattning, inte behöver erlägga avgifter
till försäkringen. Eftersom avgifterna i dylika fall blir förhållandevis
små, kan kostnaderna för deras debitering och uppbörd ställa sig oproportionerligt
höga. Mot bakgrunden härav har i sista punkten av första stycket
föreskrivits att, om ersättningen till den försäkrade från en och samma arbetsgivare
under ett kalenderår inte uppgår till 300 kr., så skall ersättningen
inte räknas som inkomst av anställning.

I samband med behandling av propositionen hade särskilda utskottet att
pröva en motion med yrkande om slopande av trehundrakronorsregeln, då
den missgynnade löntagare som för sin försörjning tog arbete hos flera arbetsgivare.
Särskilda utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen i denna del godkända
utlåtande motionen. Utskottet framhöll att ställningstagande till problemet
krävde erfarenhet av systemets tillämpning.

Vid 1964 års riksdag väcktes motioner med yrkande att beloppet 300 kr.
skulle höjas till förslagsvis 1 000 kr. I sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 20 pekade andra lagutskottet på de förändringar som inträffat i prisnivån
sedan ikraftträdandet av tilläggspensioneringen år 1960. Basbeloppet
hade sålunda höjts från 4 200 till 4 800 kr. Utskottet avstyrkte emellertid
motionsyrkandet och framhöll därvid.

Även om det vid ändringar i prisnivån kan vara berättigat att justera trehundrakronorsregeln,
är det med hänsyn till storleken av de ändringar som
skett sedan januari 1960 och till den korta tid regeln varit i kraft inte för
närvarande påkallat att höja beloppet.

Uppbörd av arbetsgivaravgift

Det nuvarande systemet för erläggande av arbetsgivaravgifter till socialförsäkringarna
tillkom efter förslag av socialförsäkringens administrationsnämnd
(SOU 1959:12). I prop. 1959:175 framlades förslag till gällande regler.

Nämndens förslag beträffande arbetsgivaravgifternas handhavande har i
stort sett godtagits under remissbehandlingen. I en del fall har dock påyrkats
ett större utrymme för avgiftsuppbörd i samband med skatteuppbörden.
Den fasta beloppsgränsen vid 1 000 kr. mellan de båda uppbördssystemen,

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1968

o

vilken medför att antalet arbetsgivare med avgiftsbetalning direkt till riksförsäkringsanstalten
ökar med stigande avgiftsuttag, har av administrationsnämnden
motiverats med att ett större avgiftsbelopp inte lämpligen bör påföras
utan att preliminär betalning föregått. Svårigheterna att anordna preliminär
betalning av arbetsgivaravgifter, som uppbäres i samband med de
allmänna skatterna, har gjort att nämnden stannat för att låta uppbörden
av avgifter över 1 000 kr. verkställas av riksförsäkringsanstalten. För att en
arbetsgivare inte skall behöva växla mellan olika uppbördssystem under
olika år på grund av mera tillfälliga ändringar i den avgiftssumma, som han
har att erlägga, öppnar nämndens förslag en möjlighet för riksförsäkringsanstalten
att medge en arbetsgivare, som enligt huvudregeln skulle övergå
från avgiftsbetalning i samband med skatteuppbörden till betalning direkt
till riksförsäkringsanstalten eller vice versa, att bibehållas vid det för honom
tidigare gällande uppbördssättet.

Enligt min uppfattning innebär administrationsnämndens förslag en lycklig
avvägning mellan de olika synpunkter, som påkallar uppmärksamhet vid
bedömandet av den lämpliga organisationen för uppbörden av arbetsgivaravgifterna.

Vid riksdagsbehandlingen väcktes motion med yrkande om höjning av beloppsgränsen
1 000 kr. till 2 000 kr. Andra lagutskottet som behandlade frågan
anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1959:50.

Motionären har i denna del föreslagit att den ovan nämnda beloppsgränsen
måtte höjas till 2 000 kronor. Därvid har han anfört, att den
särskilda redovisningen till riksförsäkringsanstalten innebär tidsödande
extraarbete för företagen, särskilt kännbart för de mindre företag som inte
har någon administrativ personal. Höjdes gränsen till 2 000 kronor, skulle
enligt motionären åtskilliga mindre företagare undgå detta extraarbete.

Den slutliga uppbörden hos riksförsäkringsanstalten skall enligt propositionen
föregås av preliminär uppbörd under det år avgifterna avser. Sådan
preliminär betalning av de arbetsgivaravgifter, som skall uppbäras i samband
med skatterna, är däremot av tekniska skäl knappast möjlig. Ett skäl
för propositionens ståndpunkt att dra gränsen vid 1 000 kronor är att det
inte ansetts lämpligt att påföra större avgiftsbelopp utan att preliminär betalning
ägt rum. Ett annat, härmed sammanhängande skäl är att övergång
från betalning i samband med skatterna till uppbörd genom riksförsäkringsanstalten
blir allt svårare ju högre gränsen dras; arbetsgivaren måste nämligen
vid sådan övergång under samma år betala dels en slutlig avgift och
dels en preliminär. Utskottet anser dessa skäl bärande och kan således icke
tillstyrka motionärens förslag.

Pensionsgrundandc inkomst

De ovan refererade reglerna om beräkning av pensionsgrundande inkomst
tillkom i samband med införandet av tilläggspensioneringen. Socialförsäkringens
administrationsnämnd utformade förslaget till de gällande
reglerna. Nämnden uttalade om bestämmelsen att kostnadsbelopp
understigande 500 kr. ej skall påverka den pensionsgrundande inkomsten,
att regeln innebar administrativa fördelar och att den var till de försäkrades
förmån. Beloppet, 500 kr., hade valts med tanke även på att för vartdera av

6

Andra lagutskottets utlåtande nr A3 år 1968

de tre inkomstslag, som ingår i inkomst av annat förvärvsarbete, motsvarande
belopp utgör minimigräns för att inkomstslaget i fråga skall grunda rätt
till tilläggspension.

Vid remissbehandlingen av administrationsnämndens förslag riktades vissa
anmärkningar mot den aktuella bestämmelsen. Det hävdades bl. a. att
regeln kunde få nyckfulla verkningar i vissa fall.

Föredragande departementschefen som anslöt sig till den av administrationsnämnden
föreslagna regeln anförde i prop. 1959:175.

Vid bedömandet av denna fråga bör man hålla i minnet att i det stora
flertalet självdeklarationer avdragen från redovisad inkomst av tjänst -—
både sådana avdrag som hänför sig till direkta utgifter i anställningen och
andra som ej skall beaktas i pensionssammanhang — understiger 500 kr.
Genom den föreslagna bestämmelsen befrias således myndigheterna i det
långt övervägande antalet fall från att närmare granska dessa avdragsposter
i samband med fastställande av den pensionsgrundande inkomsten. Fördelarna
av en sådan regel, som dessutom är till förmån för de försäkrade på
vilka den blir tillämplig, synes på mig så betydande, att eventuella tröskelproblem,
som kau uppkomma som en följd av en bestämmelse av denna
natur, väger lätt i jämförelse därmed. Jag förordar alltså administrationsnämndens
förslag härutinnan.

Riksdagen biföll propositionen i denna del.

Riksdagsbehandling år 1967

Trehundrakronorsregeln och frågan om upphörd av arbetsgivaravgift

Vid fjolårets riksdag väcktes motioner av samma innebörd som de förevarande.
Motionerna behandlades av andra lagutskottet, 2LU 1967:62. Utskottet
inhämtade yttranden beträffande uppbörd av arbetsgivaravgift från
riksförsäkringsverket och centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.
Riksförsäkringsverket uttalade att frågan borde tas upp i samband med
utredningsarbetet om socialförsäkringarnas finansiering. Centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden hade ur uppbördsteknisk synpunkt inte någon
erinran mot motionsyrkandet.

Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande.

Vad först angår yrkandet om höjning av nedre gränsen för erläggande av
arbetsgivaravgift vill utskottet framhålla att en sådan höjning kan få konsekvenser
för de försäkrades rätt till pension. Vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst tillämpas nämligen en mot avgiftsskyldigheten korresponderande
regel. Denna regel innebär att en arbetstagare, som under ett år från
en och samma arbetsgivare uppbär lägre lön än 300 kr., inte får räkna beloppet
som pensionsgrundande. Enligt utskottets mening bör sambandet
mellan de båda berörda reglerna bibehållas. Mot denna bakgrund kan ett
bifall till motionärernas förslag medföra ett pensionsbortfall för sådana
försäkrade som har små anställningsinkomster från flera arbetsgivare.

Regler som innefattar fasta beloppsgränser har hittills urholkats genom
förändringar i penningvärdet och samhällsutvecklingen. Detta förhållande

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1968

7

blir särskilt påtagligt i lagstiftning av tilläggspensioneringens typ där vissa
belopp är värdesäkradé. Utskottet vill med hänsyn härtill inte ställa sig avvisande
till tanken att man överväger en justering av olika beloppsgränsef
inom pensionssystemet. Sådana överväganden bör inte endast avse de regler
som behandlas i motionerna utan gälla även andra liknande regler inom
pensioneringen. Frågan bör kunna uppmärksammas i samband med att
Kungl. Maj :t tar ställning till det nyligen framlagda betänkandet rörande
mervärdeskatt och socialförsäkringarnas finansiering. Mot bakgrund av vad
sålunda anförts kan utskottet inte biträda motionernas yrkanden om omedelbara
lagändringar.

Pensionsgrundande inkomst

Vid fjolårets riksdag väcktes en motion 1:636 av herr Werner angående
den aktuella 500-kronorsregeln. Motionären ville i första hand att regeln
skulle avskaffas och i andra hand att beloppet 500 kr. skulle höjas.

Andra lagutskottet, som behandlade motionen, inhämtade yttrande från
riksförsäkringsverket. Verket avstyrkte yrkandet att löntagarnas bruttoinkomster
skulle vara pensionsgrundande. Verket menade att ett bifall till
yrkandet skulle medföra omotiverade skillnader i fråga om pensionsrätt
mellan försäkrade som i realiteten har samma inkomst. Beträffande det i
andra hand framställda yrkandet — om höjning av 500-kronorsgränsen
— hänvisade verket till sambandet mellan denna gräns och motsvarande
gränser vid beräkning av pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete.
Verket pekade emellertid på de förändringar i penningvärde och
realinkomster, som inträffat sedan 500-kronorsgränsen fastställdes, och ansåg,
att det otvivelaktigt kunde finnas skäl för en översyn av beloppsgränsen.
En ändring av 500-kronorsgränsen för omkostnadsavdrag vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst borde emellertid enligt verket inte företas isolerat
utan endast i samband med en omprövning av övriga för beräkning
av pensionsgrundande inkomst gällande beloppsgränser.

Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande över
motionen, 2LU 1967:63.

Om pensionsgrundande inkomst skulle fastställas oberoende av omkostnader
av olika slag för intäkternas förvärvande skulle detta — som riksförsäkringsverket
påpekat i sitt yttrande över motionen — leda till att helt
omotiverade skillnader i fråga om pensionsrätt skulle uppkomma mellan
försäkrade med i realiteten samma nettoinkomst. Utskottet avstyrker därför
det av motionären i första hand framställda yrkandet.

Beträffande andrahandsyrkandet, om uppräkning av beloppet 500 kr.,
vill utskottet framhålla att beloppet ursprungligen valdes bl. a. med tanke
på att för vartdera av de inkomstslag, som ingår i annat förvärvsarbete, 500
kr. utgör minimigräns för att inkomstslaget i fråga skall grunda rätt till tillläggspension.
Detta pekar på att man ej bör företa en ändring av den beloppsgräns
som berörs i motionen utan att samtidigt överväga ändring av
andra regler av liknande karaktär inom tilläggspensioneringen. En del av de
regler som är aktuella i sammanhanget torde bli uppmärksammade i sam -

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1968

band med att Kungl. Maj :t tar ställning till det för en kort tid sedan framlagda
betänkandet rörande mervärdeskatt och socialförsäkringarnas finansiering.
Med hänsyn till det anförda bör riksdagen inte nu ta något initiativ
av det slag som yrkas i motionen.

Utskottet

Inom tilläggspensioneringen finns ett flertal regler med beloppsgränser,
som är fasta och ej följer förändringar i penningvärdet. I förevarande
motioner behandlas tre regler av detta slag.

Utgångspunkt vid beräkning av arbetsgivaravgift enlig lagen om allmän
försäkring är de lönebelopp en arbetsgivare utbetalat under ett år. Vid
avgiftsberäkningen skall bortses från lönebelopp som för en arbetstagare
understiger 300 kr. I motionerna 1:689 och 11:865 begärs höjning av beloppet
till 600 kr. Som skäl härför åberopas bl. a. de förändringar i penningvärdet
som inträffat sedan regeln trädde i kraft år 1960.

I samma motionspar behandlas frågan om gränsen mellan de två olika
metoder som tillämpas för uppbörd av arbetsgivaravgift. Om avgiften överstiger
1 000 kr. för ett år skall den enligt huvudregeln erläggas direkt till
riksförsäkringsverket genom sex delbetalningar. Avgiftsbelopp som uppgår
till högst 1 000 kr. skall i princip debiteras på arbetsgivarens .skattsedel
för slutlig skatt och uppbäras tillsammans med de allmänna skatterna.
Gränsen mellan de båda uppbördssystemen är inte fast utan riksförsäkringsverket
kan medge undantag i båda riktningarna. I motionerna begärs
att gränsen enligt huvudregeln skall bestämmas till 2 000 kr. Motionärerna
hävdar att en sådan ändring skulle medföra administrativa förenklingar,
då riksförsäkringsverket skulle befrias från uppbörd för många småföretagare.

I motionen 1:406 behandlas en regel som rör beräkning av pensionsgrundande
inkomst. Sådan inkomst motsvarar den försäkrades sammanlagda
inkomst av anställning och annat förvärvsarbete. Vid beräkning av
inkomst av anställning skall från lön i princip avdrag göras för kostnader
som arbetstagaren haft att bestrida i anställningen. För att undvika att
myndigheterna vid fastställande av pensionsgrundande inkomst i ett stort
antal fall skall behöva ta ställning till förhållandevis obetydliga avdragsposter
har stadgats, att avdrag skall göras endast om utgiften överstiger
500 kr., men då med hela beloppet. Motionären vill ha en liberalisering av
regeln så att kostnader skall verka reducerande på den pensionsgrundande
inkomsten endast till den del de överstiger ett visst belopp. Motionären
anser vidare att det är motiverat att höja 500-kronorsgränsen. För att
möjliggöra en framtida smidig anpassning av gränsen bör det enligt motionären
uppdragas åt riksförsäkringsverket att i framtiden bestämma grän -

sen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1968

9

Andra lagutskottet behandlade i sina utlåtanden 1967:62 och 1967:63
motionsyrkanden av i huvudsak samma innebörd som de förevarande.
Utskottet framhöll att regler av den typ som behandlas i motionerna urholkas
genom samhällsutvecklingen och förändringar i penningvärdet. Utskottet
ville därför inte ställa sig avvisande till tanken att man överväger
en justering av olika beloppsgränser inom pensionssystemet. Sådana överväganden
borde inte endast avse de regler som behandlades i de då aktuella
motionerna utan gälla även andra liknande regler inom pensioneringen.
Enligt utskottets uppfattning borde frågan uppmärksammas i samband
med att Kungl. Maj :t hade att ta ställning till betänkandet om mervärdeskatt
och socialförsäkringarnas finansiering.

Det nämnda betänkandet har lett till en proposition angående mervärdeskatt.
Däremot har inte framlagts något förslag som berör socialförsäkringarnas
finansiering.

Utskottet har alltjämt den åsikten att man bör överväga en justering
av sådana regler med fasta beloppsgränser, som aktualiserats genom motionerna.
Därvid bör även undersökas möjligheterna att komma till rätta
med det i motionen 1:406 påtalade tröskelproblemet. Utskottet vill med
hänvisning till det anförda föreslå att Kungl. Maj :t i lämpligt sammanhang
tar upp frågorna. Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:689 och
11:865 samt 1:406 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
ge till känna vad utskottet anfört.

Stockhom den 14 maj 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herrar
Hiibinette (h), Edström (fp), Högström (s), Erik Filip Petersson (fp)*,
Ivar Andersson (<s) och fru Nilsson (ep);

från andra kammaren: herr Rimmerfors (fp), fru Ekendahl (s),
herrar Johansson i Södertälje (s), Fredriksson (s), Gomér (ep), Ringaby
(h), Jonsson (fp) och Göransson (s)*.

'' Ej närvarande vid utlåtandets justering.