Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1968

1

Nr 41

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr
381) om allmän försäkring, m. m., såvitt propositionen
hänvisats till lagutskott, jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 8 mars 1968 dagtecknad proposition, nr 60, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl, Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till lag angående ändring i
lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

dels till Folkpensioner för budgetåret 1968/69 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 6 000 000 000 kr.

Propositionen har hänvisats till statsutskottet, såvitt angår anvisande av
anslag, och i övrigt till lagutskott.

I samband med propositionen behandlar utskottet följande i ämnet väckta
motioner, nämligen

A. vid riksdagens början väckta motioner:

1) de likalydande motionerna I: 416 av herr Werner och II: 511 av herr
Hermansson m. fl. om höjning av folkpensionen;

B. i anledning av propositionen väckta motioner:

2) de likalydande motionerna 1:815 av herr Enarsson och 11: 1055 av
herr Åkerlind och fru Sundberg;

3) motionen II: 1054 av herr Jonsson.

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 51

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1968

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, dels att i 18 kap. 7, 13 och 20 §§ lagen den 25 maj
1962 om allmän försäkring1 ordet »medicinalstyrelsen» skall bytas ut mot
»socialstyrelsen», dels att 6 kap. 2 §, 7 kap. 4 §, 15 kap. 2 § och 16 kap. 4 §
lagen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 kap.

2

Ålderspension utgör, där ej annat
följer av vad i andra stycket sägs,
för år räknat nittio procent eller, för
gift försäkrad vars make åtnjuter
folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension eller äger
rätt till pension enligt 1 § första stycket,
sextiosju och en halv procent
av basbeloppet. Åtnjuter maken enligt
7 kap. 2 § andra eller tredje
stycket två tredjedelar eller en tredjedel
av hel förtidspension, utgår
dock ålderspension i förra fallet med
sjuttiofem och i senare fallet med
åttiotvå och en halv procent av basbeloppet.

Börjar ålderspension-----

§•

Ålderspension utgör, där ej annat
följer av vad i andra stycket sägs,
för år räknat nittio procent eller, för
gift försäkrad vars make åtnjuter
folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension eller äger rätt
till pension enligt 1 § första stycket,
sjuttio procent av basbeloppet. Åtnjuter
maken enligt 7 kap. 2 § andra
eller tredje stycket två tredjedelar
eller en tredjedel av hel förtidspension,
utgår dock ålderspension i förra
fallet med sjuttiosex och två tredjedels
och i senare fallet med åttiotre
och en tredjedels procent av basbeloppet.

-----till folkpension.

7 kap.

4 §•

Hel förtidspension utgör för år Hel förtidspension utgör för år
räknat nittio eller, för gift försäkrad räknat nittio eller, för gift försäkrad
vars make åtnjuter folkpension i vars make åtnjuter folkpension i

1 Senaste lydelse av 15 kap. 2 § och 18 kap. 13 § se 1965: 752 samt av 18 kap. 20 § se 1964:156.

3

Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1968

(Nuvarande lydelse)
form av ålderspension eller förtidspension
eller äger rätt till pension
enligt 6 kap. 1 § första stycket, sextiosju
och en halv procent av basbeloppet.
Åtnjuta båda makarna förtidspension
och är pensionen för endera
eller båda sådan som i 2 § andra
eller tredje stycket sägs, skall dock
vid beräkning av pension hel förtidspension
utgöra, om två tredjedelar
av liel förtidspension utgår till andra
maken, sjuttiofem och, om en tredjedel
av hel förtidspension utgår till
denne, åttiotvå och en halv procent
av basbeloppet.

(Föreslagen lydelse)
form av ålderspension eller förtidspension
eller äger rätt till pension
enligt 6 kap. 1 § första stycket, sjuttio
procent av basbeloppet. Åtnjuta
båda makarna förtidspension och är
pensionen för endera eller båda sådan
som i 2 § andra eller tredje stycket
sägs, skall dock vid beräkning
av pension hel förtidspension utgöra,
om två tredjedelar av hel förtidspension
utgår till andra maken, sjuttiosex
och två tredjedels och, om eu
tredjedel av hel förtidspension utgår
till denne, åttiotre och en tredjedels.
procent av basbeloppet.

15 kap.

2 §•

Har försäkrad,-----— —■ —----tre år. .

Vad i första stycket stadgas skall
äga motsvarande tillämpning, då försäkrad,
som är född år 1927 eller tidigare,
visst år under mer än sextio
dagar uppburit dagpenning från er1-känd arbetslöshetskassa eller då
han för jämförlig tid uppburit utbildningsbidrag,
därest han var berättigad
till dagpenning när bidraget
började utgå, eller omstållningsbidrag.
Utbildningsbidrag eller omställningsbidrag
för hel månad motsvarar
härvid dagpenning under
tjugutvå dagar. Bidrag för del av
månad motsvarar dagpenning under
det antal dagar som erhålles,
om det tal, som angiver förhållandet
mellan det uppburna beloppet och
beloppet för hel månad multipliceras
med tjugutvå. Brutet dagantal
avrundas till närmast högre tal.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 dr 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

16 kap.

4

Pension utgives månadsvis.

Vid beräkning av pensionsbelopp
för månad skall den årspension, från
vilken beräkningen utgår, avrundas
till närmast lägre hela krontal, som
är jämnt delbart med tolv. Är årspensionsbeloppet
lägre än tolv kronor,
bortfaller pensionen för den månad
som beräkningen avser. Vid tilllämpning
av vad nu sagts skola samtliga
den pensionsberättigade tillkommande
pensionsförmåner anses som
en pension. Avrundning skall i första
hand göras å folkpension enligt 6, 7
eller 8 kap. 1 2 3

§•

Pension utgives månadsvis.

Vid beräkning av pensionsbelopp
för månad skall den årspension, från
vilken beräkningen utgår, avrundas
till närmaste hela krontal, som är
jämnt delbart med tolv. Är år spensionsbeloppet
lägre än tolv kronor,
bortfaller pensionen för den månad
som beräkningen avser. Vid tillämpning
av vad nu sagts skola samtliga
den pensionsberättigade tillkommande
pensionsförmåner anses som en
pension. Avrundning skall i första
hand göras å folkpension enligt 6, 7
eller 8 kap.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

2. För den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension
och vars pension enligt 18 § andra stycket lagen den 25 maj
1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring utgår
med högre belopp än som skolat utges med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring, skall pensionen höjas med belopp motsvarande den
pensionshöjning som föranledes av den nya lydelsen av 6 kap. 2 § och 7 kap.
4 § lagen om allmän försäkring samt av att 11 § första stycket lagen angående
införande av lagen om allmän försäkring upphör att gälla vid utgången
av juni 1968.

3. Vid tillämpning av 15 kap. 2 § andra stycket skall hänsyn tagas till
dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller utbildningsbidrag, som
belöper på tiden efter ingången av år 1965. Dagpenning eller utbildningsbidrag
som belöper på åren 1965—1967 skall dock beaktas endast om den
försäkrade före den 1 januari 1970 gör anmälan till den allmänna försäkringskassan
om att han uppburit dagpenning eller utbildningsbidrag.

Andra lagutskottets utlåtande nr hl år 1968 5

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådan ändring i lagen om allmän försäkring att
inkomstbortfall vid arbetslöshet i vissa fall skall kunna beaktas vid beräkning
av allmän tilläggspension (ATP). Förslaget innebär fördelaktigare beräkningsregler
i fråga om ATP för försäkrade som är födda år 1927 eller
tidigare. De nya reglerna omfattar arbetslösa i dessa åldersgrupper som
uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa under mer än 60 dagar
ett och samma kalenderår. De omfattar vidare arbetslösa som för jämförlig
tid uppburit utbildningsbidrag eller omställningsbidrag.

Reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1968. De förmånligare beräkningsgrunderna
skall tillämpas beträffande arbetslöshet som inträffat efter
ingången av år 1965.

Propositionen innehåller vidare förslag om de lagändringar som behövs
för att genomföra den standardhöjning av folkpensionerna som föreslagits
i statsverkspropositionen. Vid ett basbelopp av 5 800 kr. blir fr. o. m. den
1 juli 1968 det årliga pensionsbeloppet — bortsett från kommunalt bostadstillägg
—- 5 220 kr. för ensam pensionär och 8 112 kr. för ett pensionärspar.

Av propositionen redovisas i det följande endast vad föredragande departementschefen,
statsrådet Aspling, och lagrådet anfört. Beträffande övriga
delar av propositionen hänvisas till denna.

Moti onsyr kandena

I motionerna I: 416 av herr Werner och II: 511 av herr Hermansson m. fl.
yrkas, »att riksdagen måtte besluta om sådan ändring i 11 § lagen den 25
maj 1962 (nr 382) om införande av lagen om allmän försäkring, att från
den 1 juli 1968 nu utgående pensionsbelopp höjes för ensamstående pensionär
med 300 kr. per år samt för två pensionsberättigade makar med 425 kr.
per år, samt att övriga utgående pensioner ändras med belopp motsvarande
den pensionsförhöjning som föranledes av ändringarna i 11 §; samt att vederbörande
lagutskott måtte utarbeta förslag till erforderlig lagtext». I

I motionerna I: 815 av herr Enarsson och 11: 1055 av herr Åkerlind och
fru Sundberg anförs bl. a.

Förslaget innebär sålunda retroaktiv verkan för åren 1965—1967. Som
förutsättning anges att den försäkrade före den 1 januari 1970 genom anmälan
till försäkringskassan styrker att hon eller han uppburit dagpenning
eller utbildningsbidrag mer än 60 dagar under något av de nämnda åren.

Då emellertid i vissa fall familjepensioneringsförmånen från ATP kan
beröras av de föreslagna, förmånligare reglerna, bör det — lämpligen i tillämpningsföreskrifterna
— klart framgå, att med den »försäkrade» i ovan -

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

nämnda förutsättning för retroaktiv tillämpning i tillämpliga fall avses
även den försäkrades efterlevande.

Motionärerna yrkar, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
giva till känna vad i förevarande motion anförts».

I motionen II: 1055 av herr Jonsson yrkas, »att riksdagen vid behandling
av proposition nr 60 måtte besluta att den andra satsen i 4 § 16 kap. lagen
den 25 maj 1962 om allmän försäkring skall ha följande lydelse: ’Vid beräkning
av pensionsbelopp för månad skall den årspension, från vilken beräkningen
utgår, avrundas till närmast högre hela krontal, som är jämnt delbart
med tolv.’»

Departementschefen

Beräkning av allmän tilläggspension (ATP) i vissa fall för arbetslösa

Rätten till ATP grundas på inkomst av förvärvsarbete, som försäkrad
nar i åldern 16—65 år. För rätt till ATP i form av ålderspension förutsätts
att pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år. För full
ålderspension krävs enligt huvudregeln att den försäkrade tillgodoräknats
pensionspoäng för minst 30 år (trettioårsregeln). Trettioårsregeln tillämpas
för dem som är födda år 1924 eller senare. För försäkrade, som är födda
under något av åren 1896—1914, krävs dock endast 20 år för full pension
(tjugoårsregeln). För dem som är födda under något av åren 1915—1923
finns avtrappningsregler. Krävs för full pension exempelvis 20 år och har
den försäkrade pensionspoäng för ett mindre antal år, utgör pensionen så
många, tjugondeiar av full pension som han har år med pensionspoäng.

Full, ålderspension utgör i regel 60 % av produkten av basbeloppet och
medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade. Har
den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för mer än 15 år, beräknas
pensionen på medeltalet av de 15 högsta poängtalen (femtonårsregeln).

Trettioårsregeln och femtonårsregeln är förmånliga för den försäkrade,
eftersom en persons tid som förvärvsarbetande vanligen är betydligt längre
än 30 år. Syftet med reglerna är bl. a. att bortfall av pensionspoäng eller
minskning av poäng under några år i allmänhet inte skall behöva påverka
pensionens storlek. Med dessa regler ansåg man sig vid ATP-systemets tillkomst
kunna undvara särskilda regler om beräkning av pensionspoäng under
år då den försäkrade drabbats av inkomstbortfall på grund av t. ex.
sjukdom eller arbetslöshet.

j I viss mån annorlunda förhåller det sig för de personer, som berörs av
övergångsreglerna i 15 kap. 1 § AFL, i första hand för dem på vilka tjugoårsregeln
skall tillämpas. Bortfall av pensionspoäng för ett år kan för dem
betyda en minskning av pensionen med en tjugondei, och ett år med låg
inkomst drar ned underlaget för pensionsberäkningen. För många i de

Andra lagutskottets utlåtande nr M år 1968

7

äldre åldersgrupperna har femtonårsregeln ingen betydelse eftersom man vid
beräkningen av genomsnittspoängen måste ta med poängen under samtliga
år, så snart antalet poängår inte överstiger 15. Härmed sammanhängande
problem övervägdes av 1958 års socialförsäkringskommitté och kommitténs
förslag föranledde vissa bestämmelser — reglerna i 15 kap. 2 § AFL — som
för dem som är födda år 1927 eller tidigare neutraliserar verkan av inkomstbortfall
under högst tre år på grund av längre tids sjukdom — minst 90
dagar — varunder den försäkrade uppburit sjukpenning. Reglerna innebär
att eti bortfallet poängår skall räknas med, när det gäller att få ihop det
antal år som för den försäkrade ger maximal pension, men frånräknas när
det gäller att fastställa den medelpoäng som ligger till grund för pensionens
storlek, om medelpoängen därigenom blir högre.

Tanken att på liknande sätt beakta inkomstbortfall på grund av arbetslöshet
vann inte bifall. Enligt socialförsäkringskommitténs mening borde
man i varje fall avvakta en längre tids erfarenhet av de föreslagna bestämmelserna
vid sjukdom och vidare avvakta resultatet av pågående utredningar
om arbetslöshetsförsäkringen, innan man närmare övervägde frågan
om förvärv av pensionsrätt under arbetslöshet.

Viss erfarenhet av de ifrågavarande reglernas tillämpning vid sjukdom
har nu vunnits. På grundval av förslag av 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning
genomfördes en rad förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen
vid 1964 års riksdag. I prop. 1968: 29 har med utgångspunkt från KSA-utredningens
betänkade föreslagits utvidgat stöd för arbetslösa äldre arbetstagare,
dels i form av dagpenning under längre tid än f. n. för dem som är
medlemmar i arbetslöshetskassa, dels i form av omställningsbidrag för medlem
som under maximal tid uppburit dagpenning (utförsäkrad) och för
oförsäkrade arbetslösa.

Risken att bli arbetslös har ökat på grund av den snabba strukturomvandlingen
i vårt samhälle. Denna kan leda till driftsförändringar och företagsnedläggningar,
som medför påfrestningar särskilt för den därav berörda
äldre arbetskraften. Vid beräkning av ATP kan verkningarna av arbetslöshet
bli kännbara. Mot bakgrunden härav uppdrog Kungl. Maj :t på
mitt förslag i juni förra året åt riksförsäkringsverket att utreda frågan
om sådan ändring av 15 kap. 2 § AFL att inkomstbortfall på grund av
arbetslöshet beaktas.

Riksförsäkringsverket har föreslagit att skyddet i 15 kap. 2 § AFL vidgas
så att det omfattar sådana arbetslösa som uppburit dagpenning eller
omställningsbidrag. Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstanserna.
En del remissinstanser har ansett det önskvärt att också andra grupper
arbetslösa än de som omfattas av förslaget behandlas på samma sätt.
LO har ansett att också arbetslösa som har utbildningsbidrag bör omfattas
av bestämmelserna. LO framhåller, att bestämmelserna i 15 kap. 2 § AFL
avser endast den s. k. övergångsgenerationen samt att den arbetslöse kan
välja att uppbära ersättning från arbetslöshetskassa under utbildnings -

8 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1968

tiden i stället för utbildningsbidrag. Den arbetslöse skulle följaktligen
komma att behandlas olika i pensionshänseende beroende på vilken form
av ersättning han valt.

Enligt min mening är det angeläget att det skydd som ATP skall ge den
försäkrade och hans familjemedlemmar inte minskar eller bortfaller på
grund av den försäkrades oförvållade arbetslöshet. Att stärka detta skydd
överensstämmer väl med samhällets strävanden att på olika sätt sörja för
de arbetslösa. För den s. k. övergångsgenerationen — personer som är
födda år 1927 eller tidigare — finns f. n. en skillnad i fråga om pensionsberäkningen
mellan dem som drabbats av inkomstbortfall på grund av
sjukdom och dem som drabbats av inkomstbortfall på grund av arbetslöshet.
Denna skillnad bör så långt möjligt undanröjas. Vissa svårigheter
uppkommer emellertid när det gäller att bestämma den personkrets
för -vilken de nya reglerna skall gälla. Man har nämligen inte när
det gäller arbetslösa samma enkla kontrollmöjligheter som man vid sjukdom
har i den allmänna sjukförsäkringen. Den omständigheten att en
person står anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen
är inte tillräckligt belägg för att han verkligen är arbetslös. Man
kan i stället såsom riksförsäkringsverket föreslagit begränsa personkretsen
till dem som viss tid uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa
eller omställningsbidrag. En sådan avvägning leder till att vissa arbetslösa
kommer i förmånligare läge än andra arbetslösa. Det avsedda pensionsskyddet
kommer nämligen i regel inte att omfatta arbetslös under 60 år
som står utanför arbetslöshetsförsäkringen eller fått kassaersättning under
maximal tid, dvs. är utförsäkrad. Från kontrollsynpunkt och av administrativa
skäl kan det emellertid f. n. knappast komma i fråga att i väsentlig
mån gå utanför den av verket förordade personkretsen. Mot bakgrunden
av remissinstansernas positiva inställning förordar jag nu en reform i stort
sett efter de riktlinjer som riksförsäkringsverket angett. Frågan om en
ytterligare utvidgning får bedömas när resultatet av KSA-utredningens
fortsatta arbete föreligger.

I ett avseende anser jag att man bör gå längre än riksförsäkringsverket
föreslagit. Jag finner nämligen med beaktande bl. a. av vad LO anfört i sitt
remissyttrande angeläget att medlem i arbetslöshetskassa, som har möjlighet
att välja mellan kassaersättning och utbildningsbidrag, inte bör komma
i sämre ställning i pensionshänseende om han väljer den senare förmånen.
Jag föreslår därför att reglerna i 15 kap. 2 § AFL vidgas så att de omfattar
— förutom försäkrad som viss tid uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa
eller omställningsbidrag — även försäkrad, som uppburit
utbildningsbidrag, om han var berättigad till dagpenning, då utbildningsbidraget
började utgå.

För att de nuvarande bestämmelserna i 15 kap. 2 § AFL skall vara tilllämpliga
krävs att den försäkrade under ett år uppburit sjukpenning eller

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1968

motsvarande ersättning under viss kvalifikationstid, nämligen
under mer än 90 dagar. Sjukpenning utgår i princip för alla dagar i veckan,
medan dagpenningen är anpassad till fem dagars arbetsvecka. Omställningsbidraget
är avsett att utgå månadsvis liksom fallet är med utbildningsbidraget.
Bidrag under hel månad motsvarar i allmänhet ersättning i form
av dagpenning under 22 dagar. Riksförsäkringsverket har föreslagit att
tidsvillkoret skall vara uppfyllt, om dagpenning utgått för mer än 65 dagar
eller om omställningsbidrag utgått för motsvarande tid. De erkända arbetslöshetskassornas
samorganisation har ansett att kvalifikationstiden bör
bestämmas till 60 ersättningsdagar, när det gäller dagpenning. Jag anser
att tiden generellt bör bestämmas till 60 dagar. Denna regel bör kompletteras
med en föreskrift att omställningsbidrag eller utbildningsbidrag för hel
månad skall motsvara dagpenning under 22 dagar. Har bidrag uppburits
för del av månad bör det uppburna beloppet motsvara ett i förhållande
därtill reducerat antal dagar. Regeln härom kan uttryckas så att det uppburna
beloppet skall anses motsvara dagpenning under det antal dagar som
erhålls om det tal som anger förhållandet mellan det uppburna beloppet
och det belopp som skulle utgått till den försäkrade för hel månad multipliceras
med 22. För försäkrad som uppburit utbildningsbidrag bör den
ifrågavarande jämförelsen avse det i bidraget ingående grundbidraget. Vid
brutet dagantal bör avrundning ske uppåt.

Försäkrad kan under ett visst år ha uppburit mer än en av nämnda förmåner.
Om det behövs för att uppfylla det bestämda tidsvillkoret, bör man
kunna lägga samman de tider under vilka förmånerna utgått. Däremot bör,
som riksförsäkringsverket framhållit, sammanläggning inte ske av sjukpenningdagar
med tid lör vilken dagpenning, omställningsbidrag eller utbildningsbidrag
utgått eftersom detta i hög grad skulle komplicera administrationen
och knappast vara av nämnvärd betydelse för de försäkrade.

Till belysande av reglerna om beräkning av antalet dagar lämnas här
några exempel. Exempel 1: En försäkrad har under ett år uppburit omställningsbidrag
för två hela månader. Under den tredje månaden har han
lått arbete på grund varav bidraget för denna månad reducerats från
<S00 kr. till 550 kr. Den försäkrades bidrag skall motsvara dagpenning un -

försäkrad har under ett år uppburit dagpenning under 44 dagar och därefter
omställningsbidrag för sex hela månader. De uppburna förmånerna
motsvarar dagpenning under 44 + 22x6= 176 dagar. Exempel 3: En försäkrad
haj- under ett år uppburit utbildningsbidrag för fem hela månader
och delvis under den sjätte månaden. Det i utbildningsbidraget ingående
grundbidraget har under den sjätte månaden reducerats från 500 kr. till
300 kr. Den försäkrades bidrag skall motsvara dagpenning under 5x22 +

der 22 + 22 +

= 59,1 eller avrundat 60 dagar. Exempel 2: En

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1068

—-) = 123,2 eller avrundat 124 dagar.

500 J

Ytterligare ett villkor för att de nuvarande bestämmelserna i 15 kap. 2 §
AFL skall vara tillämpliga är att den försäkrade under det år han uppburit
sjukpenning eller motsvarande ersättning varit placerad i lägst den sjukpenningklass
som han skulle ha tillhört, om hans årsinkomst av förvärvsarbete
uppgått till det vid årets ingång gällande basbeloppet. Därigenom
har man skapat en viss garanti för att den försäkrade var förvärvsarbetande
före sjukdomsfallet. LO har i sitt remissvar erinrat om att enligt AFL
placering i sjukpenningklass inte får ändras under tid för sjukdom men
att motsvarande regel inte finns för arbetslöshetstid. LO förordar antingen
motsvarande bestämmelse vid arbetslöshet eller att kravet på placering i
sjukpenningklass utgår.

Det är riktigt att ändring av sjukpenningklass inte får ske under tid för
sjukdom utom i vissa närmare angivna fall. Förbudet mot ändring av sjukpenningklass
gäller också vid vissa former av arbetsvärd. Den försäkrade
får sålunda under pågående arbetsvärd i form av arbetsprövning, yrkesutbildning
eller arbetsträning inte placeras i lägre sjukpenningklass än
den han tillhörde då arbetsvärden började. Detta innebär också att sjukpenningldassplaceringen
inte får upphöra. Sedan arbetsträning pågått sex
månader föreligger inte längre hinder för sänkning av sjukpenningklassen.
Särskilda regler om rätten att stå kvar i sjukpenningklass under tid för
arbetslöshet finns inte i AFL. På detta område har emellertid utbildats en
praxis, för vilken riksförsäkringsverket redogjort i sitt remissyttrande över
KS A-utredningens förslag. Enligt verket gäller i huvudsak följande. Den
som utträder ur förvärvslivet skall normalt inte längre vara sjukpenningförsäkrad.
Kortare arbetsavbrott — intill sex månader — medför emellertid
inte ändring av sjukpenningklass. Är avbrottet i förvärvsarbete föranlett av
oförvållad arbetslöshet och har den arbetslöse genom anmälan hos arbetsförmedling
eller på annat sätt dokumenterat sin avsikt att fortfarande stå
till arbetsmarknadens förfogande, får han stå kvar som sjukpenningförsäkrad
så länge dessa förhållanden alltjämt föreligger. För den som pensionerats
i sin tidigare anställning och som inte kan antas få annan anställning
med lika hög lön kan sjukpenningklassen emellertid sänkas. Även i sådana
fall skall dock sjukpenningklassen motsvara inkomsten av sådant
arbete som kan tänkas stå honom till buds. Först när hans förmåga att utföra
förvärvsarbete med säkerhet kan bedömas ha upphört på grund av
ålder, sjukdom eller avvänj ning från arbete eller han i vart fall inte längre
kan tänkas få en arbetsinkomst som motiverar placering i sjukpenningklass,
bör han upphöra att vara sjukpenningförsäkrad.

Det anförda ger enligt min mening vid handen att rimliga garantier finns
för att sänkning av sjukpenningklassplacering inte sker opåkallat vid arbetslöshet.
Det finns därför inte anledning att ändra nuvarande bestämmelser.

Andra lagutskottets utlåtande nr M år li)G8

11

bnligt 15 kap. 2 § AFL gäller vidare att bestämmelserna i paragrafen inte
Lu tillämpas för mer än tre år för en försäkrad. Denna begränsning beror
på att det inte ansetts motiverat att en försäkrad skall få tillgodoräkna sig
mer än några få år som pensionsgrundande utan att dessa år kan inverka
sänkande på medelpoängen. Riksförsäkringsverket har utgått från att här
nämnda bestämmelser skall gälla även vid arbetslöshet. Jag delar denna uppfattning
och kan alltså inte ansluta mig till ett under remissbehandlingen
framfört förslag att utsträcka tiden till fem år. Då det här rör sig om eu
avvikelse från de principer som gäller för rätt till ATP bör en viss försiktighet
iakttas när det gäller att bestämma omfattningen av de nya reglerna.

För att försäkringskassorna skall kunna tillämpa de nya bestämmelserna
krävs en omfattande a visering till dem. Denna bör i fråga om dagpenning
från de erkända arbetslöshetskassorna åvila arbetslöshetskassorna
och i fråga om omställningsbidrag och utbildningsbidrag arbetsmarknadsverket.
Arbetslöshetskassorna har genom sin samorganisation förklarat sig
beredda att lämna uppgifter om de medlemmar, som under ett kalenderår
uppburit ersättning i sådan omfattning, att de berörs av den förordade
lagstiftningen. Kassorna har emellertid framhållit att det skulle innebära
en fördel att lämna uppgifterna per försäkringsår, alltså för tiden den 1 september—den
31 augusti påföljande år. Jag anser att alla uppgifter till de
allmänna försäkringskassorna bör lämnas kalenderårsvis. Anmälningsförfarandet
kompliceras av regeln att man skall kunna lägga samman de tider
under vilka dagpenning, omställningsbidrag och utbildningsbidrag utgått.
Det får ankomma på riksförsäkringsverket att efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
utforma de administrativa regler som kan behövas.

De nya bestämmelserna bör bilda ett nytt andra stycke i 15 kap. 2 § AFL.
De bör träda i kraft den 1 juli 1968. Riksförsäkringsverket har förordat att
bestämmelserna får retroaktiv tillämpning så att de förmånligare
beräkningsgrunderna får tillämpas för åren 1965—1967 för försäkrad
som hos allmän försäkringskassa styrker att han under något av dessa år
uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa under kvalifikationstiden.
Jag delar verkets uppfattning och anser alt detsamma skall gälla
även för utbildningsbidrag. Retroaktiviteten bör omfatta även första halvåret
1968 så att arbetslöshet under första och andra halvåren 1968 räknas
samman. Föreskrifter om den retroaktiva tillämpningen bör tas in i övergångsbestämmelser
till den föreslagna lagändringen. Frågan huruvida
retroaktivregeln är tillämplig på en försäkrad för åren 1965—1967 bör inte
hållas öppen någon längre tid. Jag förordar att regeln skall vara tillämplig
under förutsättning att den försäkrade före den 1 januari 1970 genom
anmälan till försäkringskassan styrker att han uppburit dagpenning mer
än 60 dagar under något av de nämnda åren. Anmälan torde böra ske
på blankett enligt formulär som fastställs av riksförsäkringsverket efter
samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. Jag utgår från att arbetslöshetskassorna
hos sina medlemmar sprider kännedom om lagändringen och att

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1968

kassorna medverkar vid anmälningsförfarandet. I fråga om första halvåret
1968 torde det vara möjligt för arbetslöshetskassorna att utan den försäkrades
medverkan lämna uppgifter om uppburen dagpenning. Uppgifterna
bör avse hela kalenderåret 1968.

De förbättrade förmåner som kan bli en följd av de nya reglerna bör utgå
fr. o. m. den 1 juli 1968 för den som då uppbär pension. Försäkringskassa
har att verkställa sådan omräkning av beviljad pension, som kan föranledas
av retroaktivregeln så snart det kommer till kassans kännedom att förutsättningar
föreligger.

I detta sammanhang bör på förekommande ställen i AFL ordet »medicinalstyrelsen»
bytas ut mot »socialstyrelsen».

Standardhöjning av folkpensioner

I prop. 1968:1 (bil. 7, sid. 20) har föreslagits en standardhöjning avfolkpensionerna
den 1 juli 1968. Jag har förordat att pensionerna Irån
denna tidpunkt skall utgå med ett årsbelopp motsvarande för en ensam pensionär
90 % av basbeloppet och för två pensionsberättigade makar 140 %
av basbeloppet. I anslutning härtill vill jag föreslå en ändring av avrundningsregeln
vid beräkning av pension i 16 kap. 4 § andra stycket AFL. Den
nuvarande regeln innebär att den årspension man utgår från vid beräkningen
avrundas till närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med
tolv. Regeln har tillkommit för att man skall slippa att betala ut öresbelopp
vid månadsutbetalningarna av pension. Samma effekt, men ett för pensionärerna
gynnsammare resultat, får man om årsbeloppet i stället för att alltid
avrundas neråt avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart
med tolv. Detta innebär att om den överskjutande delen utgör 6 kr. eller mer
avrundning sker uppåt och i andra fall neråt. Jag förordar att regeln ändras
i enlighet härmed. Den föreslagna standardhöjningen motsvarar vid nuvarande
basbelopp — 5 800 kr. — 204 kr. för en ensam pensionär och 288 kr.
för ett pensionärspar. Vid oförändrat basbelopp skulle ålderspensionens årsbelopp
bli — frånsett kommunalt bostadstillägg — 5 220 kr. för en ensam
pensionär och 8 112 kr. för ett pensionärspar. Motsvarande höjningar inträder
för hel förtidspension och oreducerad änkepension.

Med den förordade höjningen kommer det program för standardhöjningar
av folkpensioner t. o. m. år 1968, som statsmakterna bär uttalat sig
för, att vara genomfört. I 1964 års statsverksproposition framhöll jag att
standardhöjningar av folkpensionerna bör komma till stånd även efter år
1968. Frågan om utformningen av dessa fortsatta folkpensionshöjningar utreds
av pensionsförsäkringskommittén. Kommittén kommer att lägga fram
förslag härom under innevarande år.

Jag föreslår att pensionen för en ensam pensionär utgår efter den i AFL

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1968

angivna andelen 90 % av basbeloppet. Pensionen till var och en av två pensionsberättigade
makar bör såsom pensionsförsäkringskommittén föreslagit
utgå med 70 % av basbeloppet. Pensionen till pensionsberättigad, vars make
uppbär två tredjedels resp. en tredjedels förtidspension, skall då utgå med
76 2/s % resp. 83 Vs % av basbeloppet. Förslagen kräver ändringar i 6 kap.
2 § första stycket och 7 kap. 4 § AFL.

Pensionshöjningar har de senaste åren fullt ut tillkommit ålders- och
förtidspensionärer, som åtnjuter ersättning från yrkesskadeförsäkringen
och vilkas pension utgår med tillämpning av 18 § andra stycket lagen angående
införande av AFL. Också de pensionshöjningar som nu genomförs
bör tillkomma dessa pensionärer utan reduktion. Jag förordar en övergångsbestämmelse
härom.

Kostnaderna för standardhöjningen kan beräknas till 225 milj. kr. för
budgetåret 1968/69.

Lagrådet

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Utskottet

Förevarande proposition innehåller förslag om fördelaktigare beräkningsregler
för ATP till försäkrade som är födda före år 1928 och som fått sina
inkomster nedsatta till följd av arbetslöshet. Reglerna, som har samma konstruktion
som motsvarande bestämmelser för sjukdom, omfattar försäkrad
som under ett kalenderår erhållit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa
under mer än 60 dagar eller under motsvarande tid uppburit utbildningsbidrag
eller omställningsbidrag. Sådan försäkrad skall i princip få tillgodoräkna
sig året som pensionsunderlag även om han inte haft pensionsgrundande
inkomst överstigande ett basbelopp. Vidare skall vid beräkning av
del poängmedeltal, som skall ligga till grund för pensionen, bortses från det
aktuella året, om medeltalet därigenom höjs. De fördelaktigare beräkningsreglerna
får tillämpas för högst tre år.

Reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli i år men den fördelaktiga beräkningsgrunden
skall tillämpas även beträffande arbetslöshet som inträffat
efter ingången av år 1965. Retroaktiv tillämpning för åren 1965—1967 förutsätter
att i fall, då reglerna kan bli aktuella, före den 1 januari 1970 till
den allmänna försäkringskassan görs anmälan i vilken omfattning dagpenning
eller utbildningsbidrag åtnjutits.

I motionerna 1:815 och II: 1055 påpekas att det i vissa fall är familjepensionsförmåner,
som berörs av de fördelaktigare beräkningsreglerna.
När det gäller anmälan för åren 1965—1967 måste det i sådana fall bli den
försäkrades efterlevande som har att göra anmälan till försäkringskassan.

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1968

Motionärerna vill att det i tillämpningsföreskrifterna skall anges att anmälan
av en efterlevande skall beaktas, trots att det i lagtexten anges att anmälan
skall göras av den försäkrade.

Utskottet ansluter sig till propositionens förslag om de särskilda beräkningsreglerna
för ATP i samband med arbetslöshet. Beträffande den i motionerna
upptagna frågan ligger det enligt utskottets mening i sakens natur
att i fall då den försäkrade avlidit anmälan i stället får göras av hans
efterlevande. Förhållandet bör beaktas i samband med utformandet av formulär
till de blanketter som, enligt vad som anförs i propositionen, skall
användas vid anmälningsförfarandet. Motionärernas önskemål kan därigenom
bli tillgodosett.

Propositionen innehåller vidare förslag om standardhöjning av folkpensionerna
från den 1 juli 1968. Vid nuvarande basbelopp föreslås det årliga
pensionsbeloppet höjt med 204 kr. till 5 220 kr. för ensam pensionär och
med 288 kr. till 8 112 kr. för ett pensionärspar. I motionerna 1:416 och
II: 511 föreslås att det årliga pensionsbeloppet skall höjas med 300 kr. för
ensam pensionär och 425 kr. för två pensionsberättigade makar. Utskottet
ansluter sig till Kungl. Maj :ts förslag och avstyrker således motionerna.

I anslutning till förslaget om höjning av folkpensionerna föreslås en justering
av avrundningsregeln vid beräkning av pension. Den nuvarade regeln i
16 kap. 4 § AFL innebär att det pensionsbelopp, som skall utgivas för en
månad, fastställs med utgångspunkt från årspensionsbeloppet avrundat
till närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Regeln har
tillkommit för att man skall slippa utanordna öresbelopp vid de månatliga
pensionsutbetalningarna. I propositionen anförs att man kan nå samma
effekt, men med ett för pensionärerna gynnsammare resultat, om årspensionsbeloppet
i stället för att alltid avrundas neråt avrundas till närmaste
hela krontal som är jämnt delbart med tolv. 16 kap. 4 § AFL föreslås justerad
i enlighet härmed.

I motionen II: 1054 yrkas att avrundningsregeln skall utformas så att årspensionsbeloppet
alltid skall avrundas uppåt, d. v. s. till närmast hela högre
krontal som är jämnt delbart med tolv.

Kungl. Maj :ts förslag får anses innebära en rimlig lösning. Sett på längre
sikt innebär den nya regeln inte någon reduktion av de med utgångspunkt
från basbeloppet bestämda årliga pensionsbeloppen. Utskottet ansluter sig
alltså till propositionen i denna del och avstyrker motionen II: 1054.

Utöver vad ovan anförts har det i propositionen framlagda lagförslaget
och de av departementschefen i anslutning därtill gjorda uttalandena inte
givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 1968

15

A. att riksdagen med avslag på motionen II: 1054 måtte
antaga det genom förevarande proposition, nr 60, framlagda
lagförslaget, såvitt angår 16 kap. 4 § lagen om allmän försäkring; B.

att riksdagen med avslag på motionerna I: 416 och
II: 511 måtte antaga lagförslaget i övrigt; samt

C. att riksdagen med bifall till motionerna 1:815 och
II: 1055 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad
utskottet anfört angående anmälningsförfarandet.

Stockholm den 23 april 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand (s), Lars Larsson (s), fru
Hamrin-Thorell (fp), herrar Dahlberg (s), Edström (fp), Blomquist (h),
Ivar Andersson (s)* och fru Nilsson (ep);

från andra kammaren: fru Ekendahl (s)*, herrar Gustavsson i Alvesta
(ep), Johansson i Södertälje (s), Wiklund i Stockholm (fp), fru Svensson
(s), herrar Jonsson (fp), Göransson (s) och Carlshamre (h)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

vid utskottets hemställan under A

av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Wiklund i Stockholm (fp) och Jonsson
(fp), vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande, som börjar på sid. 14 med orden
»Kungl. Maj:ts förslag» och slutar med orden »motionen 11:1054» bort
ersättas med text av följande lydelse:

»Enligt utskottets mening bör avrundningsregeln utformas så att månatliga
pensionsbelopp aldrig reduceras i förhållande till vad som skall utgå
med utgångspunkt från årspensionsbeloppet, beräknat som viss del av basbeloppet.
Utskottet ansluter sig därför till förslaget i motionen II: 1054

1(5 Andra lagutskottets utlåtande nr M år 1968

och föreslår alltså den ändringen i propositionen att avrundning av månatliga
pensionsbelopp alltid skall ske uppåt.»
b) att utskottet under A bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till motionen II: 1054 samt med
avslag på propositionen såvitt angår ändring i 16 kap. 4 §
lagen om allmän försäkring, måtte för sin del antaga nämnda
paragraf i följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse: -

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

16 kap.

4

Pension utgives månadsvis.

Vid beräkning av pensionsbelopp
för månad skall den årspension, från
vilken beräkningen utgår, avrundas
till närmaste hela krontal, som
är jämnt delbart med tolv. Är årspensionsbeloppet
lägre än tolv kronor,
bortfaller pensionen för den månad
som beräkningen avser. Vid tilllämpning
av vad nu sagts skola samtliga
den pensionsberättigade tillkommande
pensionsförmåner anses som
en pension. Avrundning skall i första
band göras å folkpension enligt 6, 7
eller 8 kap.

§•

Pension utgives månadsvis.

Vid beräkning av pensionsbelopp
för månad skall den årspension, från
vilken beräkningen utgår, avrundas
till närmast högre hela krontal, som
är jämnt delbart med tolv. Är årspensionsbeloppet
lägre än tolv kronor,
bortfaller pensionen för den månad
som beräkningen avser. Vid tilllämpning
av vad nu sagts skola samtliga
den pensionsberättigade tillkommande
pensionsförmåner anses som
en pension. Avrundning skall i första
hand göras å folkpension enligt 6, 7
eller 8 kap.»

ESSELTE AB, STHLM 68
814276