Andra lagutskottets utlåtande nr AO år 1968
1
Nr 40
Utlåtande i anledning av motioner om höjning av de allmänna
barnbidragen, m.m.
Andra lagutskottet har behandlat sex till lagutskott hänvisade motioner,
nämligen
1) de likalydande motionerna 1: 280 av herr Werner samt II: 345 av herr
Hermansson m. fl. om höjning av det allmänna barnbidraget, man.;
2) de likalydande motionerna I: 679 av herrar Dahlén och Bengtson samt
II: 870 av herrar Hedlund och Wedén angående familjepolitiken;
3) de likalydande motionerna I: 685 av fru Nilsson och herr Gustafsson,
Nils-Eric, samt II: 879 av herrar Nilsson i Tvärålund och Gomér angående
samhällets stöd till barnfamiljerna.
Motionerna under 2) berör dels frågan om höjning av de allmänna barnbidragen,
dels frågan om en samlad familjepolitisk reform. Efter omremittering
(2 LU 1968: 34) behandlas motionerna i sistnämnda del av statsutskottet
i utlåtande nr 101 i anledning av propositionen nr 42 om ökat ekonomiskt
stöd åt barnfamiljer jämte motioner.
Motionsyrkandena in. in.
1 motionerna I: 280 och II: 345 hemställes att riksdagen måtte dels »besluta
höja det allmänna barnbidraget från och med den 1 juli 1968 till kronor
1 000 per år», dels »besluta om indexreglering av det allmänna barnbidraget
att träda i kraft från och med den 1 juli 1968».
I motionerna I: 679 och II: 870 hemställes, såvitt här är i fråga, »att riksdagen
måtte besluta om en höjning av de allmänna barnbidragen med 100
kronor till 1 000 kronor per barn och år från den 1 juli 1968».
I motionerna I: 685 och II: 879 hemställes »att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj:t anhålla att familjepolitiska kommittén i tilläggsdirektiv ges i uppdrag
att överväga en annan avvägning av samhällets stöd till barnfamiljerna i
enlighet med vad i motionen anförts».
I sistnämnda motionspar anföres i huvudsak följande. Ett flertal av förmånerna
inom familjepolitikens ram upphör i och med att barnen uppnår
16-årsåldern. Motionärerna nämner särskilt barnpension, bidragsförskott,
sjukpenningförmåner och familjebostadsbidrag. Vidare hänvisas till Teglerna
om inkomstbeskattningen. En konsekvens av reglerna är, anför motionärerna,
att den ekonomiska situationen för familjen många gånger avsevärt försämras
i och med att barnen uppnår nämnda ålder eftersom kostnaderna
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 sand. 2 avd. Nr 40
2
Andra lagutskottets utlåtande nr AO år 1968
ofta kvarstår i stort sett oförändrade men ungdomarna inte bidrar med egna
inkomster till försörjningen till följd av att allt fler av dem går i skolan
även efter denna ålder. Motionärerna menar, att en successiv avtrappning
av nämnda förmåner synes eftersträvansvärd.
Beträffande de skäl motionärerna i övrigt anfört till stöd för sina yrkanden
får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 345, II: 870 och II: 879.
Gällande bestämmelser m. m.
Samhällets stöd till barnfamiljerna lämnas dels i form av kontantstöd,
dels genom vård och service man. Det centrala i det ekonomiska stödet är
de allmänna barnbidragen. Andra former av kontantstöd är studiestöd, familjebostadsbidrag,
ersättning från den allmänna försäkringen, bidragsförskott
och bosättningslån. I fråga om icke ekonomiskt stöd till barnfamiljerna må
erinras om den vård och service som lämnas dessa familjer genom förebyggande
mödra- och barnavård, barntillsyn, ferieverksamhet för barn och husmödrar,
social hemhjälp samt familjerådgivning.
I detta utlåtande lämnas en närmare redogörelse för endast den stödform
som de allmänna barnbidragen utgör. Vidare lämnas vissa uppgifter av betydelse
för behandlingen av motionerna I: 685 och II: 879. I övrigt hänvisas
i första rummet till betänkandet Barnbidrag och familjetillägg (SOU 1967:
52).
Allmänna barnbidrag
Enligt lagen den 26 juli 19A7 om allmänna barnbidrag utgår barnbidrag
för barn, som är svenska medborgare och bosatta i riket. Allmänt barnbidrag
utgår med 900 kronor för år. Sådant bidrag utgår också för i riket
bosatt barn, som inte är svensk medborgare, förutsatt att barnet fostras av
någon som är bosatt och mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera
av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i riket. Bidraget utgår från
och med kvartalet efter det då barnet fötts eller rätt till bidrag eljest uppkommit
till och med det kvartal, varunder barnet fyller sexton år. Befinner
sig barnet på anstalt, där kostnaderna för vården helt bestrids av statsmedel,
eller betalar staten i övrigt hela kostnaden för barnets kost och bostad, utgår
inte barnbidrag.
År 1948 infördes allmänna barnbidrag av statsmedel med 260 kr. per år
för varje barn under 16 år. Samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna
hade tidigare till största delen haft formen av vissa skattelättnader för barnfamiljer.
Skattelättnaderna åstadkoms genom barnavdrag vid såväl den
statliga som den kommunala beskattningen. Barnavdragen ansågs utgöra
ett ofullständigt instrument för att åstadkomma en fördelning av barnkostnaderna.
Barnfamiljer i lägre inkomstskikt — där stödbehovet var störst —
Andra lagutskottets utlåtande nr 40 dr 196ti 3
kunde inte alls eller endast delvis utnyttja barnavdragen. Det var endast
barnfamiljer i högre inkomstlagen som genom barnavdragen fick avlastning
av barnkostnaderna. Befolkningsutredningen föreslog därför år 1946 att
barnavdragen vid den statliga beskattningen skulle avskaffas och ersättas
av ett allmänt skattefritt barnbidrag lika för alla barn. Så skedde år 1948
sedan 1947 års riksdag antagit en proposition som byggde på utredningens
förslag, lills vidare behölls dock skattedifferentieringen genom barnavdrag
vid den kommunala beskattningen vid sidan av barnbidragen. 1952 avskaffades
även dessa avdrag samtidigt som barnbidragen i stället höjdes från
ursprungliga 260 kr. till 290 kr. per barn och år. Barnbidragen har därefter
i slutet av femtiotalet och under sextiotalet höjts ett flertal gånger. De utgör
sedan den 1 juli 1965 900 kr. per barn och år och är skattefria.
I prop. 1968: 42, för vilken närmare redogöres i det följande, upplyses,
att antalet barn. under 16 ar vid slutet av ar 1968 kan beräknas till omkring
1 794 000. Med ledning härav beräknas anslagsbehovet för allmänna barnbidrag
under budgetåret 1968/69 till 1 615 milj. kr.
Familjepolitiska kommittén
Den 26 februari 1965 beslöt Kungl. Maj:t att verkställa utredning av frågan
om samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. Utredningen, som
är parlamentariskt sammansatt, har antagit benämningen familjepolitiska
kommittén. I direktiven för utredningen anförs att familjepolitiken bör differentieras
så att samhällets stöd sätter in när och där behovet är störst,
varvid riktmärket bör vara att åstadkomma större jämlikhet i materiella
villkor inte bara mellan barnfamiljer och familjer utan barn utan även mellan
barnfamiljer inbördes som har barn i olika antal och åldrar. I direktiven
heter det vidare:
Allmänna barnbidrag bör även i fortsättningen bilda stommen i konsumtionsstödet
åt barnfamiljerna. Barnbidragen bör liksom hittills kompletteras
med särskilda stödformer. De nuvarande familjebostadsbidragen bör
därvid omprövas förutsättningslöst. Det är önskvärt att en såvitt möjligt
enhetlig syn anlägges på det konsumtionsstöd, som bör utgå under barnens
uppväxttid fram till dess att de inte längre bör anses tillhöra familjeekonomien.
Vidare bör frågan om införandet av ett vårdbidrag prövas bl. a.
mot bakgrunden av att de arbetsföra åldersgruppernas andel av totalbefolkningen
minskar. De sakkunniga bör vara oförhindrade att även undersöka
och lägga fram förslag om andra nya inslag i familjestödet. Under
utredningen bör särskild uppmärksamhet ägnas åt olika kategorier ensamma
barnförsörjare.
Huvuduppgiften för de sakkunniga bör vara att undersöka effektiviteten
av olika stödformer och pröva deras inbördes sammansättning och avvägning
inom ramen för vissa alternativ för samhällets totala stöd till barnfamiljerna.
De familjepolitiska åtgärder som nu är inriktade på att direkt
stödja barnfamiljernas ekonomi — barnbidragen, familjebostadsbidragen,
moderskapsförsäkringen och bidragsförskotten — kan under nästa budget
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr AO år 1968
år beräknas kosta drygt 2 miljarder kr. Genom att variera stödformernas
sammansättning och nivå bör ett antal utbyggnadsalternativ utarbetas. De
sakkunniga bör utforma sina förslag utifrån en realistisk bedömning av
nationalproduktens ökning och den privata konsumtionens ökningstakt.
Verkningarna av en förskjutning till barnfamiljernas favör bör således redovisas
till sina konsekvenser för övriga medborgargrupper inom ramen för
det totala utrymmet.
I sitt arbete har de sakkunniga att beakta det direkta samband, som råder
mellan stödet till barnfamiljerna och skattesystemets utformning. I enlighet
härmed bör de sakkunniga vid sitt arbete samråda med familjeskatteberedningen.
Familjepolitiska kommittén har i oktober 1967 avlämnat betänkandet
Barnbidrag och familjetillägg (SOU 1967: 52).
Prop. 1968: 42 om ökat ekonomiskt stöd åt barnfamiljer
Efter remissbehandling av nyssnämnda betänkande har Kungl. Maj:t i
prop. 1968: 42 framlagt förslag om ökat ekonomiskt stöd åt barnfamiljer.
Propositionen jämte motioner i ämnet behandlas av statsutskottet i utlåtande
1968:101.
Den reform, som föreslås i propositionen, syftar till att bereda barnfamiljer
med lägre inkomster och familjer med flera barn ett förstärkt ekonomiskt
stöd, vilket utformas så att det också medverkar till att höja familjernas
bostadsstandard.
Det ökade familjestödet ges formen av ett helt nytt bostadstillägg för
barnfamiljer. Vidare föreslås att kommunerna erhåller statsbidrag till kompletterande
bostadstillägg för barnfamiljer med särskilt höga hyror. En höjning
av bidragsförskotten ingår också i det ökade familjestödet. De allmänna
barnbidragen behålls oförändrade. De nuvarande familjebostadsbidragen
avskaffas.
Det nya statliga bostadstillägget utformas på ett sådant sätt, att det utgår
till alla barnfamiljer som med hänsyn till inkomster och barnantal behöver
ett ökat ekonomiskt stöd. Alla barnfamiljer med lägre inkomster får utöver
barnbidraget ett grundbelopp som alltid ökar när familjen får ett barn till.
Stimulansen att skaffa större lägenhet åstadkommes genom att bostadstilllägget
därutöver ökar med bostadens storlek upp till ett visst rumsantal.
Årskostnaden beräknas till ca 425 milj. kr. för de statliga bostadstilläggen
och till ca 10 milj. kr. för statsbidragen till kommunala bostadstillägg. Jämfört
med gällande regler för familjebostadsbidrag blir kostnadsökningen för
staten — inberäknat en i prop. 1968: 43 föreslagen höjning av bidragsförskotten
från 25 °/o till 30 %> av basbeloppet, som beräknas kosta 16 milj. kr.
per år — ca 300 milj. kr. för helt år.
Av vad föredraganden, statsrådet Odlmoff, anfört i propositionen rörande
inriktningen av ett ökat stöd åt barnfamiljer må här återgivas det väsentliga
av den framställning, som direkt berör de allmänna barnbidragen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968 5
Föredraganden anför (s. 58).
Konsumtionsutgifterna för en barnfamilj blir svårare att bära ju flera
barn och ju lägre inkomster familjen har, eftersom inskränkningarna då
måste gå ut över en alltmer elementär konsumtion. Kommittén har visat
att låga inkomster och flera barn är de väsentligaste omständigheter som
grundar ett starkare stödbehov, särskilt när dessa omständigheter uppträder
i förening. Remissinstanserna har genomgående anslutit sig till den av kommittén
på dessa grunder förordade inriktningen av ett ökat familjestöd.
Jag vill för egen del ge ett bestämt uttryck för samma uppfattning.
Familjepolitiska kommittén har funnit det orealistiskt att inom överskådlig
tid nå det uppställda syftet genom atl höja de allmänna barnbidragen i
deras nuvarande form. Kommittén framhåller att varje höjning av de nuvarande
barnbidragen med 100 kr. om året betyder att statsutgifterna ökar
med ca 180 milj. kr. För de familjer som har det största behovet av stöd
skulle en måttlig höjning av de nuvarande barnbidragen ge en relativt blygsam
förbättring. Å andra sidan skulle en sådan höjning utgå även till familjer
med höga inkomster, vilkas behov av slöd är mindre framträdande. Som
en illustration har kommittén gjort antagandet att kostnaderna för ett barns
konsumtion normalt ligger mellan 200 och 300 kr. i månaden. För att genom
barnbidragen ge ett stöd av denna storlek åt de familjer som bäst behöver
det skulle man behöva höja barnbidragen lika mycket för samtliga barnfamiljer,
och detta skulle medföra en ökning av statens utgifter från 1,6 till
omkring 5 miljarder kr. om året. En sådan prioritering av barnfamiljerna
på bekostnad av andra grupper, bl. a. pensionärerna, är det enligt kommitténs
mening varken önskvärt eller möjligt att genomföra. En höjning av de
nuvarande barnbidragen är alltså inte en framkomlig väg, när man vill ge
ett kraftigt ökat stöd till barnfamiljer som har det största stödbehovet.
Kommittén har kommit fram till att differentieringen av konsumtionsstödet
till barnfamiljerna bör ske inom ramen för ett enda system, som innehåller
barnbidrag och familjetillägg, båda med inkomstgraderade belopp.
De av kommittén föreslagna bidragen skulle vara generella men själva bidragsbeloppen
graderade i förhållande till inkomsten med ledning av den
statliga skatteskalan för gifta. Familjebostadsbidragen föreslås avvecklade.
Ett genomförande av kommitténs förslag skulle innebära en radikal ändring
av det nuvarande barnbidragssystemet. Vid remissbehandlingen har
riktats stark kritik mot kommittéförslaget i delta avseende. En stor majoritet
av remissinstanserna kräver att det nuvarande barnbidragssystemet behålls
oförändrat till sin konstruktion.
Vid remissbehandlingen har också framförts kraftiga erinringar mot kommitténs
förslag om att avveckla familjebostadsbidragen i samband med att
konsumtionsstödet till mångbarnsfamiljer med lägre inkomster i stället
över lag skxdle läggas på en högre nivå. Flertalet av remissinstanserna anser
alt ett särskilt stöd till barnfamiljernas bostadskonsumtion bör finnas kvar.
De flesta av de remissinstanser som uttalar sig för ett bostadsinriktat stöd
är dock ense med kommittén om alt nuvarande familjebostadsbidrag är
förenade med så betydande olägenheter att de inte bör behållas i sin nuvarande
utformning.
•Tåg är inte beredd att förorda någon ändring av grunderna för del nuvarande
barnbidragssystemet. 1 likhet med kommittén anser jag emellertid
att de resurser som samhället nu kan disponera för ett ökat familjestöd
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 4-0 år 1968
bör sättas in på de grupper av barnfamiljer där stödbehovet är störst. En
höjning av de nuvarande barnbidragen skulle begränsa möjligheterna att
ge en kraftig förbättring åt dessa grupper. Jag förordar därför, att de nuvarande
allmänna barnbidragen behålls oförändrade. Genom selektiva åtgärder
kan man sätta in en långt större förstärkning av det ekonomiska
familjestödet till de barnfamiljer som har de största ekonomiska svårigheterna
på grund av barnens försörjning. Detta bör enligt min mening ske
genom att barnbidragen för dessa familjer kompletteras med stöd i annan
form.
Åldersgränser vid familjepolitiska förmåner m. in.
Såsom framhålles i motionerna I: 685 och II: 879 upphör ett flertal av
förmånerna inom familjepolitikens ram i och med att barnen uppnår 16-årsåldern.
. Åldern utgör övre gräns bl. a. för allmänt barnbidrag, för att barn
skall kunna medföra rätt till familjebostadsbidrag, för att barn skall medföra
rätt till barntillägg till sjukpenning, för barnpension från folkpensioneringen
samt för att barn skall kunna medföra rätt till bidragsförskott.
En utförlig redovisning för åldersregler inom skatte- och socialpolitiken samt
exempel på sammanlagd effekt av vissa 16-årsregler m. m. finns i studiehjälpsutredningens
betänkande Bättre studiehjälp (SOU 1963:48). Beträffande
16-årsgränsens betydelse för de nya statliga och kommunala bostadstilläggen,
som föreslås i ovannämnda prop. 1968: 42, får utskottet hänvisa
till propositionen (s. 67 och 79).
Familjepolitiska kommitténs fortsatta arbete
Beträffande familjepolitiska kommitténs fortsatta arbete lämnas i ovannämnda
betänkande (SOU 1967:82 s. 147) vissa uppgifter, som berör den
i förevarande ärende aktualiserade frågan om indexreglering av barnbidragen.
Kommittén har för avsikt att i ett kommande betänkande ta upp frågan
om indexreglering eller annan form av successiv anpassning av bidragsbeloppen
i konsumtionsstödet till pris- eller inkomstutvecklingen. Kommittén
förutsätter att barnbidrag och familjetillägg i framtiden justeras så att risk
för en urholkning av bidragen på grund av pris- eller inkomstutvecklingen
inte behöver uppstå. Det kan härvid, anför utredningen, erinras om att riksdagen
förutsatt att kommittén prövar hithörande frågor.
Här kan även nämnas, att kommittén i sitt fortsatta arbete skall behandla
vårdbidragsfrågan. I den delen avvaktar kommittén familjeskatteberedningens
förslag. Sistnämnda utredning har enligt bemyndigande den 29
januari 1965 tillsatts för att inom finansdepartementet överse familjebeskattningen
och därmed sammanhängande frågor. Beredningen beräknas enligt
vad som uppgivits i riksdagsberättelsen slutföra sitt arbete innevarande år.
Tidigare riksdagsbehandling
Under 1960-talet har årligen i riksdagen väckts ett flertal motioner syftande
till en höjning av barnbidragen eller andra förbättringar av barnfamiljer
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968
7
nas ekonomiska ställning. En utförlig redogörelse för de olika motionsyrkandena
och riksdagsbehandlingen av dessa lämnas i ovannämnda betänkande
Barnbidrag och familjetillägg (SOU 1967: 52 s. 83).
I motioner till 1967 års riksdag yrkades att de allmänna barnbidragen
skulle höjas från 900 kr. till 1 000 kr. per barn och år med giltighet från
den 1 juli 1967. I andra motioner yrkades att förslag skulle framläggas 1968
om höjning av de allmänna barnbidragen så att barnfamiljerna dels kompenserades
för prisstegringar och skattehöjningar efter den 1 juli 1965, då de
allmänna barnbidragen senast höjdes, dels erhölle en reell förbättring av
standarden. Kompensationen för pris- och skatteutvecklingen skulle enligt
ett motionspar kräva en ökning av bidragen med 150 kr. från den 1 juli 1968.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 3 avstyrkte andra lagutskottet
motionerna under hänvisning till direktiven för familjepolitiska kommittén
och till regeringens planer att genomföra en familjepolitisk reform under
budgetåret 1968/69.
Riksdagen har vid flera tillfällen behandlat frågan om höjning av åldersgränsen
för vissa familjepolitiska förmåner. År 1966 behandlades motioner
om höjning av åldersgränsen för bidragsförskott till 18 år. Motionerna har
på riksdagens begäran överlämnats till familjepolitiska kommittén (2 LU
1966: 17). Tidigare i år har riksdagen godkänt andra lagutskottets utlåtande
nr 13, vari behandlas frågan om höjning av åldersgränsen från 16 till 19 år
för barnpension från folkpensioneringen. Utskottet erinrade om att samhället
på olika sätt försökt trygga försörjningen för barn som helt eller delvis
ställts utan ekonomiskt stöd från de personer som normalt har att svara för
barnets uppehälle och att andra komponenter i denna politik är bidragsförskottet
samt barntilläggen inom socialförsäkringen. För samtliga dessa förmåner
gäller 16-årsgränsen. Utskottet anförde vidare hl. a. följande.
Enligt utskottets mening är det inte lämpligt att för eu av de angivna
stödformerna isolerat höja åldersgränsen 16 år, i synnerhet som denna gräns
hänger samman med åldersgränser som uppställts för andra familjepolitiska
förmåner och inom familjebeskattningen. Utskottet är alltså inte berett att
biträda motionärernas förslag som syftar till lagändring enbart inom folkpensioneringen.
Utskottet anser sig emellertid kunna utgå ifrån att sextonårsgränsen
kommer att prövas under det reformarbete som pågår inom familjepolitiken
och den allmänna pensioneringen.
Utskottet erinrade härefter om familjepolitiska kommitténs och pensionsförsäkringskommitténs
arbete. Motionerna föranledde icke någon riksdagens
åtgärd.
Utskottet
I de motioner, som behandlas i detla utlåtande, framställs yrkanden som
i främsta rummet avser omedelbara ändringar i lagen om allmänna barnbidrag.
Vidare framställs ett yrkande om tilläggsdirektiv i visst avseende
till familjepolitiska kommittén. Statsutskottet behandlar i sitt utlåtande nr
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 4-0 år 196S
101 proposition nr 42 om ökat ekonomiskt stöd åt barnfamiljer. I samma
utlåtande behandlar statsutskottet vissa allmänna frågor rörande den
framtida fainiljepolitiken.
I två av de av andra lagutskottet behandlade motionsparen, I: 280 och
II: 345 samt I: 679 och II: 870, yrkas att de allmänna barnbidragen skall
höjas med 100 kr. till 1 000 kr. per barn och år från den 1 juli 1968.
I ovannämnda proposition läggs fram förslag till eu familjepolitisk reform
som syftar till att bereda barnfamiljer med lägre inkomster och familjer
med flera barn ett förstärkt ekonomiskt stöd, vilket utformas så att det
också medverkar till att höja familjernas bostadsstandard. Stödet ges formen
av ett statligt bidrag, som i huvudsak anknyts till bostaden. Vidare
kan kommunerna få statsbidrag till kompletterande bostadstillägg för
barnfamiljer med särskilt höga hyror.
Föredraganden anför i propositionen bl. a., att de resurser som samhället
nu kan disponera för ett ökat familjestöd bör sättas in på de grupper av
barnfamiljer där stödbehovet är störst. Fn höjning av de nuvarande barnbidragen
skulle begränsa möjligheterna att ge ett kraftigt stöd åt dessa
grupper. Föredraganden förordar därför, att de nuvarande allmänna barnbidragen
behålls oförändrade. Genom selektiva åtgärder, anför föredraganden,
kan man sätta in en långt större förstärkning av det ekonomiska
familjestödet till de barnfamiljer som har de största ekonomiska svårigheterna
på grund av barnens försörjning. Den bedömning som sålunda
redovisats har varit bestämmande för inriktningen av det ökade stöd till
barnfamiljer som föreslås i propositionen.
Utskottet — som inte har afl taga ställning till de konkreta förslag som
framläggs i propositionen — delar den uppfattning som föredraganden
givit uttryck åt i fråga om inriktningen av ett ökat stöd till barnfamiljerna.
Det kan visserligen finnas skäl för en uppräkning av barnbidragen såväl
på grund av ökade levnadskostnader som med hänsyn till intresset att bereda
alla barnfamiljer del i den allmänna standardstegringen. De resurser
som nu står till förfogande för ökat familjepolitiskt stöd är emellertid begränsade.
Vid den avvägning som till följd härav måste göras mellan olika
angelägna reformer anser utskottet att det ökade stödet bör koncentreras
till de mest behövande familjerna, som därigenom kan få en verklig lättnad
i sin försörjningsbörda. Utskottet kan på grund av det anförda inte biträda
motionsyrkandena om höjning av barnbidragen från halvårsskiftet.
I motionerna I: 280 och II: 345 behandlas även frågan om de allmänna
barnbidragens värdebeständighet. Motionärerna vill att barnbidragen skall
indexregleras från den l juli 1968.
Utskottet får erinra om att barnbidragen hittills ansetts böra höjas genom
särskilda beslut. Utskottet är för närvarande inte berett att frånträda
denna ståndpunkt. Det finns emellertid anledning erinra om att familjepolitiska
kommittén kommer att behandla den här aktuella frågan.
Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968
9
i motionerna 1:685 och 11:879 framhålls, att ett flertal familjepolitiska
förmåner upphör då barnet uppnår 16 års ålder och att detta medför att den
ekonomiska situationen särskilt för familjer med låga inkomster i många
fall avsevärt försämras i och med att barnen uppnår nämnda ålder. En mera
successiv avtrappning av förmånerna synes enligt motionärernas mening
eftersträvansvärd. Motionärerna vill att familjepolitiska kommittén i tilläggsdirektiv
skall ges i uppdrag att i enlighet med synpunkterna i motionerna
undersöka möjligheterna till en annan avvägning av samhällets stöd till
barnfamiljerna.
Riksdagen har under de senaste åren vid flera tillfällen haft att pröva frågan
om sextonårsgränsen för olika familjepolitiska förmåner. Tidigare i år
har riksdagen behandlat motioner om höjning av åldersgränsen för barnpension
från folkpensioneringen från 16 till 19 år. Andra lagutskottet uttalade
i sitt utlåtande att man kunde utgå från att sextonårsgränsen kommer
att prövas under det reformarbete som pågår inom familjepolitiken och den
allmänna pensioneringen. Det finns enligt utskottets mening anledning anta,
att även det problem, som tas upp i de nu aktuella motionerna, kommer att
bli föremål för prövning i det fortsatta utredningsarbetet på nämnda områden.
Här må också hänvisas till det arbete som bedrivs av familjeskatteberedningen,
vilket arbete beräknas avslutas innevarande år. Med hänsyn till
det anförda finns det enligt utskottets mening inte skäl till något riksdagens
initiativ i anledning av motionsyrkandet.
Utskottet hemställer,
A. att följande motioner, nämligen I: 280 och II: 345 samt
I: 679 och II: 870, samtliga motioner såvitt angår höjning
av de allmänna barnbidragen, icke måtte föranleda någon
riksdagen åtgärd;
B. att följande motioner, nämligen I: 280 och II: 345 samt
I: 679 och II: 870, samtliga motioner såvitt angår indexreglering
av de allmänna barnbidragen, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
C. att motionerna I: 685 och II: 879 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 maj 1968
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand (s), Hiibinette (h), fru HamrinThorell
(fp), herrar Dahlberg (s)*, Wanhainen (s)*, Ivar Andersson (s) och
Blom (fp)*;
från andra kammaren: fru Ekendahl (s), herrar Gustavsson i Alvesta
(ep)*, Johansson i Södertälje (s), Wiklund i Stockholm (fp)*, fru Svensson
(s)*, herrar Jonsson (fp), Göransson (s) och Carlshamre (h).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
Vid utskottets hemställan under A
av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Blom (fp), Gustavsson i Alvesta (ep),
Wiklund i Stockholm (fp) och Jonsson (fp), vilka ansett,
a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 8 med orden
»Föredraganden anför» och slutar med »från halvårsskiftet» bort ersättas
med text av följande lydelse:
»Utskottet — som inte har att taga ställning till de konkreta förslag som
framläggs i propositionen — delar uppfattningen att en förstärkning av
det ekonomiska familjestödet till de barnfamiljer som har de största ekonomiska
svårigheterna på grund av barnens försörjning måste ske. Utöver
de förbättringar som genomförs i enlighet med ovan nämnda proposition
är en höjning av de allmänna barnbidragen motiverad. Utskottet
förordar detta mot bakgrund av förhållandet att bidragens nivå inte höjts
sedan den 1 juli 1965. Prisstegringarna under denna period har varit betydande.
Den allmänna varuskatten har höjts. Utskottet anser att inflationen
inte skall tillåtas minska värdet av barnbidragen. Denna uppfattning
är i överensstämmelse med de principer som tillämpats av riksdagen vid
tidigare höjningar av barnbidragen.
Utskottet vill sålunda tillstyrka kravet i föreliggande motioner om en
höjning av de allmänna barnbidragen med 100 kr. till 1 000 kr. per barn
och år från den 1 juli 1968.»
b) att utskottet bort hemställa
»A. att riksdagen med bifall till följande motioner, nämligen
1:280 och 11:345 samt 1:679 och 11:870, samtliga
motioner såvitt angår höjning av de allmänna barnbidragen,
måtte för sin del antaga följande
Andra lagutskottets utlåtande nr AO dr 1968
11
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 juli 1947 (nr 529)
om allmänna barnbidrag
Härigenom förordnas, att t § lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
1
För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall av allmänna
medel såsom bidrag till barnets
uppehälle och uppfostran utgå
allmänt barnbidrag med 900 kronor
om året i enlighet med vad nedan
närmare stadgas.
Allmänt barnbidrag-----
§•
För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall av allmänna
medel såsom bidrag till barnets
uppehälle och uppfostran utgå
allmänt barnbidrag med 1 000 kronor
om året i enlighet med vad nedan
närmare stadgas.
-----i riket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.»
Särskilt yttrande
av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Blom (fp), Gustavsson i Alvesta (ep),
Wiklund i Stockholm (fp) och Jonsson (fp):
I motionerna 1:280 och 11:345 yrkas på indexreglering av det allmänna
barnbidraget att träda i kraft från och med den 1 juli 1968. För vår del
anser vi att barnbidragen hör bli föremål för indexreglering. Denna indexreglering
bör ingå som en del av det förslag till samlad familjepolitisk
reform som enligt vår mening bör utarbetas och föreläggas riksdagen. Denna
fråga behandlas i statsutskottets utlåtande nr 101, varför vi här avstått från
att reservera oss mot utskottets ställningstagande till motionsyrkandet.