Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1968
1
Nr 3
Utlåtande i anledning av väckta motioner om socialförsäkringsskyddet
för företagare och fria yrkesutövare.
Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 189 av herr Gustafsson, Nils-Eric, och herr Wikberg samt II: 246 av herrar
Gomér och Svensson i Va.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag
rörande ändrade grunder för socialförsäkringsskyddet för företagare och
fria yrkesutövare i syfte att åstadkomma ökade valmöjligheter i enlighet
med vad i motionen anförts».
Motionärerna kritiserar det förhållandet att företagare och fria yrkesutövare
ställs inför valet att inom den allmänna försäkringens ram antingen
tillhöra såväl försäkringen för tilläggssjukpenning som tilläggspensionsförsäkringen
eller stå utanför båda försäkringsformerna. 1 motionerna
framhålles att en företagare kan ha behov av att göra en klar distinktion
mellan riskskydd och aldersskydd. Genom investeringar kan en företagare
skapa reserver som ur trygghetssynpunkt fyller samma funktion som tillläggspensioneringen.
Hans behov och möjligheter att tillhöra denna försäkring
kan därför vara begränsade, samtidigt som det kan vara angeläget för
honom att få ett riskskydd av den typ tilläggssjukpenningförsäkringen erbjuder.
Motionärerna vill också att man skall överväga om det går att ge
företagare och fria yrkesutövare ökade valmöjligheter inom tilläggspensioneringens
ram.
Gällande bestämmelser
Sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen — d. v. s. folk- och
tilläggspensioneringen — är samordnade enligt principen att det inte bör
uppkomma vare sig luckor i försäkringsskyddet eller dubbelersättning.
Rätten till ersättning från sjukförsäkringen är därför ej begränsad till visst
antal dagar utom för dem som åtnjuter ålderspension eller hel förtidspension
från den allmänna försäkringen. I princip utgår alltså ej sjukpenning
och pension samtidigt. Det har föreskrivits att allmän försäkringskassa
kan tillerkänna eu lörsäkrad, som åtnjuter sjukpenning eller ersättning för
sjukhusvård, förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan
därom.
1 Bihang til! riksdagens protokoll 11)68. 9 samt. 2 avd. Nr 3
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1968
En försäkrad kan anmäla individuellt undantagande från försäkringen
för tilläggspension, såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete an anställning.
Har sådant undantagande skett, skall vid beräkning av pensionsgi lindande
inkomst för den försäkrade för tid efter ingången av året näst efter
det då anmälan gjordes hänsyn icke tagas till inkomst av annat förvärvsarbete.
Anmälan om undantagande kan återkallas av den försäkrade med
verkan från nästföljande årsskifte, dock tidigast från det som inträffar sedan
undantagandet ägt giltighet i fem år. Den som har återkallat anmälan om
undantagande får sedan inte ånyo göra dylik anmälan.
Undantagande från försäkringen för tilläggspension får betydelse även
för sjukförsäkringen. Den försäkrade skall nämligen för tid då sådant undantagande
äger giltighet vara undantagen även från sjukförsäkringen vad
gäller viss del av tilläggssjukpenningen. Den försäkrades sjukpenningklass
skall nämligen bestämmas med bortseende från hans inkomt av annat förvärvsarbete
än anställning.
Inom sjukförsäkringen finns en viss valfrihet för företagare och andra,
som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. I fråga om tillåggssjukpenning
som svarar mot sådan inkomst kan den försäkrade välja karenstid
om 3,33 eller 93 dagar. Någon möjlighet att välja pensionsnivå inom
tilläggspensioneringen finns inte, frånsett rätten att med reducerat belopp
ta ut pensionen tillsammans med folkpensionen från 63 ars ålder.
Sjukförsäkringen finansieras genom avgifter från de försäkrade, arbetsgivaravgifter
och statsbidrag. Den försäkrades egen avgift avseende sjukpenningen
beror till sin storlek på sjukpenningklassen, karenstidens längd
och huruvida sjukpenningen svarar mot inkomst av anställning eller annat
förvärvsarbete. Utgifterna för tilläggssjukpenning i vad avser annat förvärvsarbete
än anställning beslrides helt med de försäkrades egna avgifter.
Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter, vilka inflyter till den
allmänna pensionsfonden. Procentsatsen för avgiftsuttaget är för år 1968
nio och för 1969 nio och en halv procent. Avgift för inkomst av anställning
erlägges av arbetsgivarna. Avgift för inkomst av annat förvärvsarbete (tillläggspensionsavgift)
erlägges av den försäkrade själv och beräknas på den
pensionsgrundande inkomsten i den män denna härrör från sådant arbete.
Frågans tidigare behandling
Sammankopplingen mellan sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen
tillkom år 1962 med lagen om allmän försäkring. Vid riksdagsbehandlingen
av lagförslaget väcktes motioner av i princip samma innebörd
som de förevarande. Motionsförslagen har därefter återkommit årligen.
Vid samtliga tillfällen har de avvisats av riksdagen (2 EU 1963: 44, 1964: 22,
1965:9, 1966:4 och 1967:9). Beträffande den fullständiga historiken hänvisas
till dessa utlåtanden. Här skall endast redovisas vad riksdagen anförde
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 dr 1968
3
år 1962 (2 LU 1962: 27). Riksdagen liar alltsedan dess hänvisat till sitt ställningstagande
vid detta tillfälle.
Enligt utskottets mening är eu valfrihet att tillhöra endast endera tillläggssjukpenningförsäkringen
eller tilläggspensioneringen icke förenlig
med den föreslagna samordningen. De som uttalar sig tör en valfrihet att
tillhöra tilläggssjukpenningförsäkringen men ej tilläggspensioneringen synes
utgå från den nuvarande sjukpenningförsäkringen. Såsom torde framgå
av det ovan anförda, skiljer sig emellertid sjukpenningförsäkringen enligt
propositionens förslag från den nuvarande bl. a. så till vida, att den i
princip inte är avsedd att ge skydd vid invaliditet till följd av sjukdom. En
valfrihet av nämnda slag skulle medföra behov av två olika typer av obligatorisk
försäkring för tilläggssjukpenning, en för företagare, som står
utanför tilläggspensioneringen, och en för övriga försäkrade. Om däremot
rätten att tillhöra tilläggssjukpenningförsäkringen men ej tilläggspensioneringen
skulle avse eu sjukpenningförsäkring av den typ som innefattas
i propositionen, skulle denna få bygga på den vanskliga gränsdragningen
mellan sjukdom och invaliditet. Detta synes utskottet inte möjligt. Av samma
skäl är det omöjligt att medge tillhörighet enbart till tilläggspensioneringen.
Såsom framgår av vad departementschefen anfört, skulle eu fristående
tilläggspensionering eller en fristående sjukpenningförsäkring,
som bygger på gränsdragningen mellan sjukdom och invaliditet, ge upphov
till tryck på de pensionsbeviljande organen att bevilja pension i fall, då detta
eljest inte skulle ha skett, respektive att dröja därmed längre än som hormalt
skulle ha varit fallet.
Såsom skäl för motionsyrkandena har anförts att det bland företagarna
föreligger behov av valfrihet i förevarande hänseenden. Om därmed avses att
en företagare skulle ha behov av tilläggssjukpenningförsäkring men cj av
tilläggspensionering, är argumentet knappast bärande. Sjukpenningförsäkringen
är nämligen i huvudsak avsedd som ett skydd mot inkomstbortfall
vid kortvarig sjukdom samt vid sådan långvarig sjukdom som inte leder till
invaliditet. Däremot lämnar den ej skydd vid invaliditet eller vid fötsörjarens
bortgång. För utskottet ter det sig naturligt att förutsätta, att den
som anser sig själv kunna svara för långtidsskydd och familjeskydd också
bör kunna ordna korttidsskyddet på egen hand. I vart fall är det enligt utskottets
mening inte särskilt angeläget att det allmänna erbjuder etl försäkringsalternativ
med enbart korttidsskydd. Däremot har utskottet förståelse
för att en företagare bedömer sig vara i behov av långtids- och familjeskydd
men anser sig kunna avstå från korttidsskyddet. För dessä fall
innebär emellertid propositionens förslag om en förlängning av karenstiden
upp till 93 dagar ett godtagbart alternativ till motionsyrkandena om rätt
för företagare att deltaga enbart i tilläggspensioneringen. Det har också i
motionerna anförts, att många företagare saknar ekonomiska möjligheter
att tillhöra både tilläggssjukpenningförsäkringen och tilläggspensioneringen.
Detta argument saknar enligt utskottets mening bärkraft, såvitt därmed
åsyftas den som anser sig kunna bära allenast avgifterna för tilläggspensioneringen.
Avgifterna för tilläggssjukpenningförsäkringen kommer
nämligen för den som väljer den längsta karenstiden alt uppgå till förhållandevis
blygsamma belopp.
Utskottet behandlade vidare motionsyrkanden om valfrihet inom tilläggs -
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 dr 1968
pensioneringen så till vida, att en företagare skulle äga tillhöra denna försäkring
endast i fråga om vissa delar av dess skydd, nämligen förtids- och
efterlevandeskyddet. Beträffande dessa motioner anfördes följande.
Utskottet är medvetet om att många företagare inte har samma behov av
åldersskydd som övriga försäkrade och att i fråga om tilläggspensioneringen
en anslutning enbart till förtids- och familjepensioneringen skulle imiebära
en lämplig lösning av deras individuella trygghetsproblem. Eu sådan
anordning skulle dessutom ha den fördelen att den inte rubbade samordningen
mellan tilläggssjukpenningförsäkringen och förtidspensioneringen.
Såsom departementschefen framhållit bryter emellertid en valtrihef av
detta slag mot den grundläggande konstruktionen inom tilläggspensioneringen.
Att bygga in en sådan valfrihet i systemet skulle därför med största
sannolikhet göra detta ohanterligt. I vart fall skulle reglerna bli synnerligen
komplicerade. Utskottet kan följaktligen inte biträda förevarande motionsyrkanden.
Dessutom behandlade utskottet motioner, i vilka det begärdes valfrihet
mellan olika pensionsnivåer inom tilläggspensioneringen. I denna del uttalade
utskottet.
Det är enligt utskottets mening icke möjligt att inom en obligatorisk,
hela folket omfattande försäkring, som bygger på fördelningsprincipen,
tillgodose individuella önskemål om försäkringens utformning utan att den
enkelhet som är en av systemets stora fördelar går förlorad. Utskottet avstyrker
därför förevarande motionsyrkanden.
Utskottet
Företagare och fria yrkesutövare omfattas i princip av den allmänna försäkringen.
Försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning
kan emellertid anmäla undantagande från försäkringen för tilläggspension,
såvitt avser nämnda inkomst. Sådant undantagande får betydelse
även för sjukförsäkringen. Den som är undantagen från tilläggspensioneringen
får nämligen inte vara försäkrad för tilläggssjukpenning, i den mån
denna grundas på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Utträde
från försäkringarna för tilläggspension och för tilläggssjukpenning kan således
ske endast med avseende på båda försäkringarna i förening.
I förevarande motioner kritiseras sammankopplingen mellan tilläggspensioneringen
och tilläggssjukpenningen för företagare och fria yrkesutövare,
varjämte förordas att viss valfrihet inom tilläggspensioneringen
bör genomföras för dessa kategorier. Motionärerna hemställer om skyndsam
prövning och förslag i syfte att möjliggöra för företagare och fria
yrkesutövare att tillhöra försäkringen för tilläggssjukpenning enbart. Motionärerna
vill också att dessa kategorier skall få ökade valmöjligheter inom
tilläggspensioneringens ram.
De i motionerna upptagna problemen aktualiserades första gångén år
1962 i samband med behandlingen av lagen om allmän försäkring. Frågan
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1968
5
har därefter återkommit varje år genom motioner. Riksdagen har vid samtliga
tillfällen avslagit motionerna.
Vid tidigare riksdagsbehandling har följande skäl anförts till stöd för
motionärernas ståndpunkt. De önskemål och behov, som från företagarnas
sida gör sig gällande i fråga om den allmänna försäkringen, är nära förknippade
med företagandets natur. Ett stort antal företagare har sålunda
under sin aktiva förvärvstid omfattande utgifter för investeringar och
amorteringar, vilka måste bestridas med löpande inkomster. Till följd härav
minskas dessa företagares ekonomiska möjligheter att ansluta sig till försäkringarna
i deras helhet. Samtidigt kan företagarnas behov av ålderspension
vara mindre än de anställdas, då det i rörelsen nedlagda kapitalet
i viss mån ger företagarna trygghet på ålderns dagar. Den ordning som
råder beträffande företagarnas anslutning till den allmänna försäkringen
kan inte anses helt tillfredsställande. Försäkringssystemet är avsett för alla
medborgare. Systemet ställer emellertid vissa grupper i samhället inför
valet att antingen anta en anslutningsform, som inte svarar mot deras faktiska
behov, eller avstå från delar av systemet. Även ur samhällets synpunkt
är det angeläget att detta förhållande rättas till.
Mot förslag av den art som framförs i motionerna har tidigare invänts
att samordningen mellan sjukförsäkringen och förtidspensioneringen skulle
rubbas samt att systemet skulle bli svåradministrerat. ..
Vid prövning av förevarande ärende har utskottet funnit att de invändningar
om samordning och administration, som kan göras, inte hör tillmätas
avgörande vikt; Utskottet ansluter sig, i stället till de skäl som vid tidigare
riksdagsbehandlingar redovisats för bifall till motions fö rs 1 a gen. Enligt utskottets
mening bör sålunda företagare och fria yrkesutövare få möjlighet
att ansluta sig, .till försäkringen för tilläggssjukpenning utan att samtidigt
behöva tillhöra tilläggspensioneringen. Även inom tilläggspensioneringens
ram bör viss valfrihet för företagare genomföras. Företagare bör få möjlighet
alt begränsa spn anslutning till pensioneringen till att omfatta endast
förtids- och efterlevandeskyddet. Det bör också stå öppet för dem att''välja
en lägre pensionsnivå än den nuvarande i-fråga om ålderspensionen.
Utskottet anser alltså att riksdagen bör ompröva sin tidigare inställning
till de i motionerna framförda förslagen och får därför hemställa,
att riksdagen med bifall till förevarande motioner, I: 189
och - liv 246, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om förslag rörande ändrade grunder för socialfötsäkrings.
skyddpt för företagare och fria yrkesutövare i syfte, att
„ åstadkomma ökade valmöjligheter. i. }■,
Stockholm den 27 februari 1968
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1968
Vid detta ärendes behandling har närvarit v
från första kammaren: herr Strand (s), frn Carlqvist (s), fru HamrinThorell
(fp), herrar Dahlberg (s), Edström (fp)*, Blomquist (h)* och fru
Nilsson (ep);
från andra kammaren: herr Odhe (s), fröken Wetterström (h)*, herr
Bengtsson i Varberg (s), fröken Sandell (s), herrar Fredriksson (s), Gomér
(ep), Jönsson i Ingemarsgården (fp) och Jonsson (fp).
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Strand, fru Carlqvist, herrar Dahlberg, Odhe, Bengtsson i Varberg,
fröken Sandell och herr Fredriksson, vilka ansett,
a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 5 med orden »Vid
tidigare» och slutar med orden »därför hemställa» bort ersättas med text
av följande lydelse:
«»Vid frågans behandling år 1962 anförde andra lagutskottet att en
valfrihet att tillhöra endast endera tilläggssjukpenningförsäkringen eller
tilläggspensioneringen icke var förenlig med den samordning mellan sjukförsäkringen
och pensioneringen som avsågs med lagen om allmän försäkring.
En valfrihet att tillhöra sjukpenningförsäkringen men inte tilläggspensioneringen
skulle medföra behov av två olika typer av obligatorisk
.försäkring för tilläggssjukpenning, en för företagare, som stod utanför tillläggspensioneringen,
och en för övriga försäkrade. Om däremot rätten att
tillhöra försäkringen för tilläggssjukpenning men ej tilläggspensioneringen
skulle avse en sjukpenningförsäkring av den typ, som innefattades i förslaget
till lag om allmän försäkring, skulle denna få bygga på den vanskliga
gränsdragningen mellan sjukdom och invaliditet. Detta syntes utskottet
inte möjligt. Utskottet framhöll därjämte, att en fristående sjukpenningförsäkring,
som byggde på gränsdragningen mellan sjukdom och invaliditet,
skulle ge upphov till tryck på de pensionsbeviljande organen att dröja
med att bevilja pension längre än som normalt skulle ha varit fallet. Dessutom
påpekade utskottet, att den som ansåg sig själv kunna svara för långtidsskydd
också borde kunna ordna korttidsskyddet på egen hand. Beträffande
ökade valmöjligheter vid anslutning till tilläggspensioneringen uttalade
utskottet, att rätt till anslutning till enbart förtids- och efterlevandeskyddet
skulle innebära en lämplig lösning av företagarnas individuella trygghetsproblem.
En valfrihet av detta slag skulle emellertid bryta mot den grundläggande
konstruktionen inom tilläggspensioneringen. Att bygga in en sådan
valfrihet i systemet skulle därför med största sannolikhet göra detta ohan
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1968
7
terligt. I vart fall skulle reglerna bli synnerligen komplicerade. Beträffande
valfrihet mellan olika pensionsnivåer inom tilläggspensioneringen framhöll
utskottet, att det inte var möjligt att inom eu obligatorisk, hela folket omfattande
försäkring, som byggde på fördelningsprincipen, tillgodose individuella
önskemål utan att den enkelhet som var en av systemets stora
fördelar gick förlorad.
Utskottet anser att de skäl som år 1962 anfördes mot de framställda
förslagen och som riksdagen varje år sedan dess vidhållit alltjämt är bärande.
Motionerna bör således avslås.»
b) att utskottet bort hemställa,
»att förevarande motioner, I: 189 och II: 246, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.»