Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968
1
Nr 18
Utlåtande i anledning av motioner om höjning av åldersgränsen
för erhållande av studiemedel, m.m.
Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
1:188 av fru Dieseli och fröken Stenberg samt 11:249 av herrar Nordstrandh
och Wennerfors.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla att Kungl. Maj:t måtte framlägga förslag
om »att åldersgränsen för erhållande av studiemedel enligt studiemedelsförordningen
höjes från 40 till 50 år och att åldersgränsen beträffande
återbetalning av studiemedel sättes vid 60 år».
I motionerna framställs även ett yrkande om behovsprövningen av studiemedel
för gift studerande. Detta yrkande har behandlats av utskottet i
utlåtande 1968: 14.
Beträffande de skäl motionärerna åberopar till stöd för sina yrkanden
får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen I: 188.
Gällande bestämmelser
För finansiering av studier vid universitet och högskolor samt vid vissa
andra läroanstalter och utbildningslinjer tillhandahåller staten studiemedel.
Bestämmelser härom finns i studiemedelsförordningen den 4 juni 1961
(nr 401). Studiemedel utgår för år räknat med högst 140 % av det basbelopp
som avses i 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.
Har den studerande vårdnaden om barn som inte fyllt 16 år eller
är han skyldig att utge underhållsbidrag till sådant barn, utgår dessutom
för varje barn högst 25 % av basbeloppet per år. Av de belopp som sålunda
kan utgå utgör högst 1 750 kr. per år studiebidrag. Återstående belopp utgörs
av återbetalningspliktiga studiemedel. Om synnerliga skäl föreligger,
kan studiemedel utgå med högre belopp än nu sagts, s.k. extra studiemedel.
Extra studiemedel är alltid återbetalningspliktiga.
I 7 § studiemedelsförordningen stadgas, att studiemedel ej utan särskilda
skäl må utgå för mer än sammanlagt sexton terminer samt att studiemedel
ej heller må utgå utan särskilda skäl för termin, som infaller efter det den
studerande fyllt fyrtio år.
Beträffande sistnämnda regel, den s. k. fyrtioårsregeln, har centrala stu -
0111708
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 sand. 2 avd. Nr 18
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968
diehjälpsnämnden i tillämpningsföreskrifter, som utärdats den 13 november
1964, meddelat följande anvisningar. Särskilda skäl kan anses föreligga,
om en studerande behöver ytterligare någon termin för att nå examen, om
det gäller mycket tidskrävande utbildning, exempelvis för uppnående av
licentiatexamen eller doktorsgrad, om den studerande börjat utbildning vid
relativt hög ålder, om en studerande avbrutit sin utbildning för äktenskap
och familjebildning och senare önskar fullfölja utbildningen eller om studierna
avser komplettering av examen. Studiemedel beviljas emellertid i
princip inte om det kan beräknas, att utbildningen inte kommer att vara
avslutad förrän efter det år den studerande fyller 50 år.
Återbetalningspliktiga studiemedel skall återbetalas genom årliga avgifter
fr. o. m. del tredje året efter det under vilket studiemedelstagaren senast
uppburit studiemedel t. o. m., i regel, det år under vilket han fyller 50 år.
Återbetalningstiden uppgår alltså i allmänhet till 20—25 år. Om antalet
år enligt nämnda regel ej uppgår till tio — ett fall som uppstår då den studerande
uppburit studiemedel efter det år han fyllt 38 år — medges uppskov
på så sätt att återbetalningarna fördelas under en tioårsperiod.
Den årliga avgiften utgör produkten av den återbetalningsskyldiges avgiftskvot
och av det basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring
som gällde vid ingången av året. Avgiftskvoten är det tal som erhålls genom
att dividera summan av de återbetalningspliktiga studiemedel som
studiemedelstagaren sammanlagt uppburit, räknad i basbelopp, med det tal
som motsvarar antalet år under vilka avgift skall erläggas. För att undvika,
att återbetalningar av relativt små belopp sprids på elt alltför stort antal
år skall avgiftskvoten alltid uppgå till minst en tiondel. Om de återbetalningspliktiga
studiemedel, som utgått till en studerande, inte uppgår till
ett basbelopp kommer därför tiden för avgiftsbetalning att bli mindre än
tio år.
Vad här angetts gäller endast under förutsättning att den återbetalningsskyldiges
och/eller hans makes inkomster och förmögenhet uppnår vissa
tröskelvärden som anges i studiemedelsförordningen. Uppnår den återbetalningsskyldige
inte dessa tröskelvärden har han en ovillkorlig rätt till uppskov.
I den mån den återbetalningsskyldige får uppskov med avgift, kvarstår
skyldigheten att erlägga avgift även efter det år under vilket han fyller 50
år eller efter det den fastställda återbetalningstiden enligt vad ovan sagts
eljest utgått. Även då aktualiseras skyldigheten att erlägga avgift endast om
den återbetalningsskyldige uppnår förut nämnda tröskelvärden. Han är
dock inte skyldig att erlägga avgift för år efter det då han fyller 65 år (jfr
nedan). Om han avlider föreligger inte heller skyldighet att erlägga avgift
för år fr. o. in. det då dödsfallet inträffade.
Återbetalningsskyldigheten upphör, när den återbetalningsskyldige erlagt
avgifter som tillhopa uppgår till lika många basbelopp som han uppbu
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968
rit i återbetalningspliktiga studiemedel. Återbetalningsskyldigheten upphör
vidare när den återbetalningsskyldige i avgifter erlagt ett belopp som motsvarar
vad han skulle ha haft att erlägga om de återbetalningspliktiga studiemedlen
hade utgjort ett räntebärande konventionellt lån med fasta
annuiteter.
Om de tröskelvärden som måste uppnås för att avgiftsskyldighet skall
inträda gäller följande. De bestäms på grundval av avgiftsunderlag och
avgiftsgräns. Avgiftsunderlaget utgörs av den återbetalningsskyldiges till
statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst för året och den del av hans
förmögenhet som överstiger sex basbelopp. Är den återbetalningsskyldige
gift, ingår i avgiftsunderlaget även hälften av makens till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomst för året och hälften av den del av makens
förmögenhet som överstiger sex basbelopp. Har den återbetalningsskyldige
vid årets början vårdnaden om barn som är under tio år, minskas avgiftsunderlaget
med hälften av basbeloppet. Avgiftsgränsen utgörs av två basbelopp.
Avgiftsskyldighet föreligger endast om den återbetalningsskyldiges
avgiftsunderlag för året överstiger avgiftsgränsen. För att avgiftsgränsen
inte skall få besvärande tröskeleffekter finns också en tröskelregel av innebörd
att avgiften inte får överstiga en tiondel av avgiftsunderlaget och inte
heller en fjärdedel av den del av avgiftsunderlaget som överstiger avgiftsgränsen.
Beträffande den ovan angivna 65-årsgränsen för skyldighet att erlägga
avgift må tilläggas följande. Om den, som uppburit studiemedlen inte erlägger
honom påförd avgift för visst år, förfaller i princip beslutet om avgiftsdebitering
den 1 oktober andra året efter avgiftsdebiteringen. Avgiften
återförs till det s. k. huvudregistret. Beträffande på detta sätt återförda avgifter
kan betalningsskyldighet — i form av extra avgift — åläggas även
efter det vederbörande uppnått 65 års ålder (se prop. 1967: 143 s. 53). Regler
härom och om debitering och uppbörd i övrigt av avgifter enligt studiemedelsförordningen
finns i förordningen om studiemedelsavgifter, som trätt
i kraft den 1 januari i år.
Tidigare riksdagsbehandling
1 prop. 1964: 138 angående studiesocialt stöd till studerande ungdom
framlades förslag till det studiesociala system som nu finns. Såvitt avser
rätten till studiemedel grundade sig propositionen på förslag av studiesociala
utredningen. Beträffande den här aktuella fyrtioårsgränsen anförde
föredragande departementschefen — efter att ha behandlat maximitiden,
sexton terminer, under vilken studiemedel skulle få utgå — följande (s.
163).
Mera tveksamt med hänsyn till riktlinjerna för den moderna vuxenut -
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968
bildningen är om det även bör föreskrivas en viss ålder efter vilken den studerande
ej vidare skall kunna få studiemedel. Eftersom studiemedelssystemet
förutsätter återbetalning av en väsentlig del av studiemedlen kan
emellertid en åldersgräns knappast undvaras. Utredningens förslag om en
40-årsgräns, vilken skall kunna överskridas på särskilda skäl, förefaller
att vara en godtagbar lösning på det föreliggande problemet. Jag förutsätter
då, att de tillämpande organen vid bedömningen av frågan, huruvida
särskilda skäl föreligger, skall ta tillbörlig hänsyn bl. a. till den inte obetydliga
grupp gifta kvinnor, som — efter att ha varit borta från arbetsmarknaden
ett antal år för att ta vård om hem och barn — vill skaffa sig
en postgymnasial utbildning eller fullfölja en sådan utbildning, som de
tidigare avbrutit.
Särskilda utskottet uttalade i utlåtande nr 1, utan erinran från riksdagens
sida, att utskottet delade departementschefens uppfattning att en åldersgräns
inte kunde undvaras och att utskottet även kunde godta att gränsen
sattes vid 40 år. Utskottet avstyrkte därmed motionsyrkanden om uppmjukning
eller slopande av åldersvillkoret. I detta sammanhang uttalade emellertid
utskottet vidare följande.
Samtidigt vill utskottet emellertid starkt understryka departementsche
fens rekommendation rörande en liberal tillämpning i frågor om överskridande
av åldersgränsen. Vad departementschefen uttalat i detta sammanhang
torde inte få uppfattas såsom uttömmande. Samma generositet som
kan behöva visas hemmafruar, som vill börja eller återuppta studier sedan
barnen vuxit upp, kan vara på sin plats även i många andra fall.
Denna uppfattning bringades till Kungl. Maj :ts kännedom.
I anledning av prop. 1967:85 angående vissa åtgärder på vuxenutbildningens
område m. m. väcktes motioner, vari yrkades, att studiemedelsförordningen
skulle ändras så, att studiemedel kunde utgå även till personer
över 40 år.
Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 45
—- efter att ha redogjort för uttalandena vid tillkomsten av bestämmelsen
och centrala studiehjälpsnämndens anvisningar — följande.
Motiveringen för fyrtioårsregeln är att studiemedelssystemet förutsätter
återbetalning. Den som lyft studiemedel behöver normalt en inte alltför
kort tidrymd för att fullgöra sin återbetalningsskyldighet. Denna skyldighet
skall i princip vara fullgjord före 65 års ålder. Den utformning centrala
studiehjälpsnämndens tillämpningsföreskrifter till 40-årsregeln fått överensstämmer
väl med de intentioner riksdagen hade vid regelns antagande.
Enligt utskottets uppfattning har det inte påvisats några beaktansvärda
olägenheter med regeln och utskottet avstyrker därför motionerna.
1 svar på en enkel fråga i första kammaren av fru Diesen uttalade statsrådet
Moberg den 26 oktober 1967, att han delade utskottets uppfattning
att några beaktansvärda olägenheter med nuvarande regler inte påvisats.
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968
5
Utskottet
De studerandes kostnader för utbildning vid universitet, högskolor och
andra postgymnasiala utbildningsanstalter bestrids i betydande utsträckning
med studiemedel, som ställs till förfogande genom det allmännas försorg.
En del av studiemedlen utgörs av studiebidrag medan återstoden är
medel, för vilka återbetalningsplikt föreligger. För en studerande utan
barn kan per år maximalt utgå studiemedel med 140 % av basbeloppet,
varav 1 750 kr. är studiebidrag. Studiemedel kan som regel utgå sammanlagt
högst sexton terminer.
Enligt studiemedelsförordningen får studiemedel inte utan särskilda
skäl utgå för termin, som infaller efter det den studerande fyllt fyrtio år.
Studiemedel, som ej utgörs av studiebidrag, återbetalas genom årliga avgifter
från och med tredje året efter det vederbörande senast erhållit sådana
medel t. o. m., i regel, det år under vilket han fyller 50 år. Återbetalningstiden
skall dock alltid vara minst 10 år. Härvid bortses från fall, där
de uppburna studiemedlen understiger ett basbelopp. Systemet innebär,
att avgift kan utgå även för tid efter 50 års ålder. Om studiemedel uppburits
exempelvis senast det år vederbörande fyller 48 år, skall avgift erläggas
under 51 :a till 60:e levnadsåren. Om den som uppburit studiemedlen inte
har till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst som överstiger två
basbelopp förskjuts avgiftsplikten framåt i tiden. Vid 65 års ålder bortfaller
i princip återbetalningsskyldigheten.
Motionärerna yrkar, att åldersgränsen för erhållande av studiemedel skall
höjas till 50 år. 1 anslutning härtill framställs yrkande att åldersgränsen
beträffande återbetalning av studiemedel »sättes vid 60 år». Som stöd för
yrkandena anförs i motionerna, att ett bifall till dessa skulle ge möjligheter
till utbildning för bl. a. frånskilda kvinnor som är i behov av yrkesutbildning
och för kvinnor som sedan de slutat att vårda småbarn får tid att
skaffa sig de kunskaper som erfordras för ett inträde på arbetsmarknaden.
I samband med antagandet av studiemedelsförordningen år 1964 framhöll
riksdagen vikten av en liberal tillämpning av fyrtioårsregeln. Centrala
studiehjälpsnämnden har sedermera utfärdat anvisningar till regeln. De
innebär, att särskilda skäl för studiemedel kan anses föreligga om en studerande
behöver ytterligare någon termin för att nå examen, om det gäller
mycket tidskrävande utbildning, exempelvis för uppnående av licentiatexamen
eller doktorsgrad, om den studerande börjat utbildning vid relativt
hög ålder, om en studerande avbrutit sin utbildning för äktenskap och
familjebildning och senare önskar fullfölja utbildningen eller om studierna
avser komplettering av examen. Studiemedel beviljas emellertid i princip
inte, om det kan beräknas, att utbildningen inte kommer att vara avslutad
förrän efter det år den studerande fyller 50 år.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968
Såsom utskottet anförde förra året vid behandlingen av motioner med
samma syfte som de aktuella, överensstämmer centrala studiehjälpsnämndens
tillämpningsföreskrifter väl med de intentioner riksdagen hade vid
regelns antagande och det har enligt utskottets uppfattning inte påvisats
några beaktansvärda olägenheter med denna. Det finns anledning förutsätta,
att centrala studiehjälpsnämnden även i fortsättningen kommer att
tillämpa fyrtioårsregeln generöst och att nämnden, liksom då det gäller
annan information om det studiesociala stödet, verkar för att personer,
vars rätt till studiemedel kan vara beroende av regeln, får kännedom om
innehållet i gällande tillämpningsföreskrifter. Beträffande yrkandet om höjning
av åldersgränsen till 60 år vill utskottet hänvisa till vad ovan anförts
om att återbetalningstiden i regel inte understiger 10 år och att återbetalningsskyldigheten
inte bortfaller förrän vid 65 års ålder. På grund av det
anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.
Utskottet hemställer,
att motionerna I: 188 och II: 249, såvitt nu är i fråga, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 mars 1968
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: fru Carlqvist (s), herrar Lars Larsson (s),
fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson (ep), Dahlberg (s), Edström
(fp), Wanhainen (s)* och Blomquist (h);
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Lundberg
(s), fröken Sandell (s), herrar Johansson i Södertälje (s), Fredriksson (s),
Gomér (ep), Jonsson (fp) och Carlshamre (h)*.
K L BeckmansTryckerierAB* Stockholm