Andrn lagutskottets utlåtande nr 14 dr 1968
1
Nr 14
Utlåtande i anledning av motioner angående behovs prövningen av
studiemedel för gift studerande.
Andra lagutskottet har behandlat sex till lagutskott hänvisade motioner.
1) De likalydande motionerna I: 137 av herr Blomquist samt 11:184 av
fru Sundberg och herr Nordstrandh. I motionerna har hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att Kungl. Maj :t måtte
framlägga förslag om att endast egen inkomst skall ligga till grund för
behovsprövning av studiemedel för gift studerande».
2) De likalydande motionerna I: 408 av herr Lidgard samt II: 512 av fru
Kristensson. I motionerna har hemställts, att riksdagen måtte besluta, »att
vid fastställande av studiemedelsbelopp hänsyn icke skall tagas till makes
inkomst».
3) De likalydande motionerna I: 188 av fru Diesen och fröken Stenberg
samt II: 249 herrar Nordstrandh och Wennerfors. I motionerna har hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att behovsprövning
av studiemedel mot makes inkomst av förvärvsarbete slopas».
I motionerna under 2) och 3) framställs även vissa andra yrkanden i
studiesociala frågor. I dessa delar behandlas motionerna i särskilda utlåtanden.
Beträffande de skäl motionärerna åberopar till stöd för sina yrkanden,
får utskottet, i den mån redogörelse inte lämnas därför i det följande, hänvisa
till motionerna II: 184, II: 512 och I: 188.
Gällande bestämmelser in. m.
För finansiering av studier vid universitet och högskolor samt vid vissa
andra läroanstalter och utbildningslinjer tillhandahåller staten studiemedel.
Bestämmelser härom finns i studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr
401).
Studiemedel består av dels studiebidrag, dels återbetalningspliktiga studiemedel.
Studiemedel utgår för varje termin med högst 70 % av det basbelopp,
som avses i 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring, eller för närvarande
— med tillämpning av det basbelopp, som gällde vid ingången av år
1968 (5 700 kr.) — med 3 990 kr. Har den studerande vårdnaden om barn
som inte fyllt 16 år eller är han skyldig utge underhållsbidrag till sådant
barn, utgår dessutom för varje barn barntillägg med 12,5 % av basbeloppet.
1—0111368 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 2 avd. Nr 14
2 Andra lagutskottets utlåtande nr l''i år 1968
Av studiemedlen utgör för studerande, som är berättigad till oreducerat
belopp, 875 kr. per termin studiebidrag. Detta belopp erhålles i första hand
och utan återbetalningsslcyldighet. Återstående belopp utgöres av återbetalningspliktiga
studiemedel. Den som är berättigad till studiemedel med lägre
belopp än 70 % av basbeloppet får i studiebidrag så stor del av 875 kr. som
svarar mot förhållandet mellan det belopp vartill han är berättigad och 70 %
av basbeloppet.
Studiemedlen är behovsprövade varvid hänsyn tages till den studerandes
och, om han är gift, hans makes ekonomi (It och 12 §§ studiemedelsförordningen).
Däremot beaktas ej den studerandes föräldrars ekonomiska
förhållanden. Vid behovsprövningen är två faktorer av betydelse: inkomst
och förmögenhet. Överstiger den studerandes inkomst för terminen 40 procent
av basbeloppet minskas de maximala studiemedlen med två tredjedelar
av det överskjutande beloppet, överstiger studerandens förmögenhet sex
gånger basbeloppet skall en femtedel av det överskjutande beloppet anses
som inkomst. År den studerande gift och sammanbor med maken kan studiemedlen
reduceras även med hänsyn till makens inkomst. Överstiger
makens inkomst för termin 140 procent av basbeloppet reduceras studiemedlen
med en tredjedel av det överskjutande beloppet. Vid inkomstprövningen
beaktas makes förmögenhet på samma sätt som den studerandes
egen, d. v. s. i den mån förmögenheten överstiger sex gånger basbeloppet
anses en femtedel av det överskjutande beloppet som inkomst för maken.
Med inkomst enligt studiemedelsförordningen förstås bruttoinkomsten
av förvärvsarbete och kapital, kontanta bidrag från föräldrar och andra,
stipendier, naturaförmåner i form av kost och logi. Studiemedel och allmänt
barnbidrag betraktas ej som inkomst.
Historik
Den behovsprövning av studiesociala förmåner, som fanns före det nuvarande
systemets ikraftträdande, innebar i princip för gifta studerande
att hänsyn togs till båda makarnas ekonomi. För universitets- och högskolestuderandes
del betydde den tidigare ordningen, att inkomst för maken
överstigande 10 000 kr. i regel diskvalificerade för statsstipendium
och räntefritt lån, medan behovet av garantilån bedömes utifrån makarnas
samlade ekonomiska situation, dock att inkomster för maken upp till
10 000 kr. i regel ej utgjorde hinder för sådant lån.
Studiesociala utredningen anförde i sitt betänkande »Rätt till studiemedel»
(SOU 1963: 74).
Utredningen har den principiella inställningen att den studerandes rätt
till studiemedel så långt möjligt skall bedömas enbart med hänsyn till
honom själv. I enlighet härmed har utredningen i föregående avsnitt inte
3
Andra lagutskottets utlåtande nr H år 1968
ansett det motiverat att högre maximibelopp för studiemedel skall gälla för
gift studerande än för ogift. Likaledes anser utredningen att rätten till studiemedel
inte bör påverkas av att även maken uppbär studiemedel. Dock
bör i sådant fall barntillägg inte utgå till båda makarna utan endast till
endera av dem.
När maken har mera betydande inkomster, synes emellertid en i viss män
annan bedömning motiverad. Det kan sålunda inte anses rimligt att studiemedel
skall kunna utgå till den som tack vare maken får förutsättas leva
i mycket goda ekonomiska förhållanden. Det bör dock inte komma i fråga
att låta rätten till studiemedel påverkas av makes inkomster, så länge dessa
ungefär motsvarar de nettoinkomster som maken skulle ha haft, om han
uppbar studiemedel och dessutom förvärvsarbetade i måttlig omfattning.
Men när makens inkomster överstiger denna gräns förefaller det befogat att
de verkar reducerande på studiemedlen.
Den bärande tanken i behovsprövningen med hänsyn till makes ekonomi
bör enligt utredningens mening följaktligen vara, att förvärvsarbetande
make skall i realiteten vara minst jämställd med make, som uppbär
studiemedel och därjämte har förvärvsinkomster av måttlig omfattning. Ett
uttryck härför är summan av dels maximibeloppet för studiemedel, dels de
inkomster som en studerande kan uppbära utan att hans rätt till studiemedel
reduceras. Denna summa utgör för termin (704-40=) 110 procent
av basbeloppet, eller 5 170 kr. med basbeloppet 4 700 kr. Med hänsyn till att
den som har sin försörjning av andra inkomster än studiemedel regelmässigt
får högre skatt än den som uppbär studimedel, bör maken kunna
ha något högre inkomster än 1 It) procent av basbeloppet utan att den studerandes
rätt till studiemedel påverkas därav. Enligt utredningens mening
utgör i fråga om makes inkomst för termin ett fribelopp om 140 procent
av basbeloppet (=6 580 kr.) en lämplig avvägning. Fribeloppet motsvarar
alltså en årsinkomst av 13 160 kr. och överstiger därmed med drygt 3 000
kr. de motsvarande belopp som tillämpas inom det studiesociala lånesystemct.
Till den del makens inkomster överstiger fribeloppet, bör de — i likhet
med vad som föreslagits skola gälla beträffande den studerandes egna inkomster
— verka reducerande på den studerandes rätt till studiemedel.
Denna reduktion bör dock vara betydligt mildare än när det är fråga om den
studerandes egna inkomster. Det får nämligen anses rimligt att högre inkomster
för maken regelmässigt medför högre standard, åtminstone för honom
själv. Utredningen finner med hänsyn härtill lämpligt, att studiemedlen
reduceras med en tredjedel av den del av makens inkomster, som överstiger
det för sådana inkomster gällande fribeloppet. Behovsprövningen med
hänsyn till makes inkomst föreslås alltså skola ske enligt formeln s — — X
3
(im—fm), där s betyder maximibeloppet för studiemedel inklusive barntillägg,
im makens inkomst och fm fribeloppet för denna inkomst. Det är att
märka att för gift studerande studiemedlen kan komma att reduceras både
av hans egna inkomster och av makens, allt i den mån inkomsterna överstiger
respektive fribelopp.
Verkningarna av de nu föreslagna reglerna belyses närmare i tablå III
(utesluten här).
De föreslagna reglerna för hänsynstagande till makes ekonomi kan må -
4
Andra lagutskottets utlåtande nr H dr 1968
hända förefalla generösa. Emellertid är det härvid att märka, att det i och
för sig är tveksamt, om någon sådan hänsyn över huvud bör tas. Om så
skall ske, måste man gå fram med varsamhet. Den behållna inkomsten i en
familj, där den ena maken uppbär studiemedel och den andra har fullt
förvärvsarbete, bör härvid jämföras med den genomsnittliga konsumtionsnivån
i familjer, där båda makarna har fullt förvärvarbete. Dessutom bölden
behållna inkomsten inte minska vid stigande inkomster för den förvärvsarbetande
maken.
Ett annat skäl mot att aliför mycket beakta makes ekonomi vid behovsprövningen
är att detta kan motverka benägenheten för utbildning vid
vuxen ålder. En kategori, som framför allt kan tänkas utnyttja det förhållandet
att studiemedel kan utgå trots jämförelsevis god ekonomi hos
maken, är kvinnor, vilka efter en period av hemarbete önskar återvända
till arbetsmarknaden och därför vill skaffa sig en yrkesutbildning. I jämförelse
med vad som gäller på vissa andra områden ter sig utredningens
förslag inte för generöst. Sålunda kan husmödrar vid omskolning erhålla
ett återbetalningsfrilt utbildningsbidrag, s. k. grundbidrag, med 410 kr. i
månaden, i regel utan hänsyn till mannens ekonomi. Till detta kan utgå
vissa tillägg. En annan kategori, för vilken ifrågavarande regler kan få betydelse,
är lärare, som efter några års yrkesverksamhet vill skaffa sig högre
kompetens. Här är det inte ovanligt att maken har goda inkomster. Därest
dessa tillätes reducera den studerandes rätt till studiemedel mera än vad
utredningen föreslagit, är det risk för att studierna medför en alltför kraftig
standardsänkning för familjen.
Till jämförelse belyses i tablå IV (utesluten här) den ekonomiska situationen
i ett studentäktenskap med ett barn.
När det gäller att avgöra vad som skall räknas såsom makes inkomst
bör enligt utredningens mening kunna tillämpas samma grunder som föreslagits
för den studerandes egen inkomst. Till makes inkomst skall alltså
räknas både skattepliktig och icke skattepliktig sådan med undantag för
allmänt barnbidrag.
Behovsprövningen med hänsyn till makes ekonomi skall givetvis inte
avse enbart makens inkomst utan även hans förmögenhet. Utredningen
finner lämpligt att makes förmögenhet beaktas på i princip samma sätt som
den studerandes förmögenhet, d. v. s. sålunda att makes förmögenhet till
den del den överstiger 4 basbelopp räknas såsom inkomst för maken vid
behovsprövningen.
I proposition nr 138 dr 1964 med förslag till det nuvarande studiesociala
systemet anförde föredragande departementschefen bl. a.
Röster har höjts för att man vid den nu förestående studiesociala reformen
borde slopa all behovsprövning och således ge varje studerande vid
universitet, högskola eller annan postgyinnasial utbildningslinje studiemedel
med bortseende även från hans egen och, i förekommande fall, hans
makes ekonomiska förhållanden. Liksom utredningen och flertalet av remissorganen
anser jag att detta inte kan komma i fråga i en tid då antalet
studerande ständigt ökar och anspråken på studiemedelssystemet kan väntas
stiga mycket hastigt och kraftigt. Såsom garantilånenämnden påpekat
måste i detta sammanhang också beaktas risken för skeninskrivningar.
I fråga om behovsprövningen har utredningen ej velat föra ut tanken på
o
Andra lagutskottets utlåtande nr lå år 1968
gifta studerande såsom från varandra ekonomiskt fristående personer i
sina yttersta konsekvenser. De föreslagna reglerna om behovsprövning
innebär att maximibeloppet för studiemedel skall reduceras med hänsyn
till både den studerandes egen och hans makes inkomst och förmögenhet,
därvid dock för var och en av dem skall tillämpas ett fribelopp. Makes inkomst
och förmögenhet beaktas i mindre mån än inkomst och förmögenhet
hos den studerande själv.
Praktiskt verkar reglerna så, att en inkomst hos den studerande själv
på inemot 4 000 kronor om året och en inkomst hos hans make på inemot
14 000 kronor om året överhuvudtaget inte påverkar rätten till studiemedel.
Helt bortfaller studiemedlen först vid en tämligen hög behållen inkomst.
Så t. ex. bortfaller rätten till studiemedel för en ensamstående studerande
utan barn först vid en behållen totalinkomst (studiemedel + annan inkomst
efter avdrag för skatt) av omkring 10 000 kronor om året, och för en gift
studerande utan barn, vars make ej har studiemedel, först vid en behållen
totalinkomst för makarna av 21 000—25 000 kronor om året.
Förmögenhet ovanför ett visst fribelopp skall enligt förslaget jämställas
med inkomst. Det praktiska resultatet av utredningens regler är att en
förmögenhet hos den studerande själv å omkring 26 000 kronor eller en
förmögenhet hos hans make å omkring 34 000 kronor alltid medför att
rätten till studiemedel bortfaller.
Jag anser de av utredningen föreslagna reglerna i stort sett lämpligt utformade.
Reduktionen med hänsyn till förmögenhet bör dock, när det gäller
den studerandes egen förmögenhet, kunna ske på något mindre stränga
villkor än utredningen förordat. Reglerna i ämnet kan dessutom betydligt
förenklas, om man avstår från att i detta speciella hänseende göra skillnad
mellan den studerandes egna och hans makes ekonomiska förhållanden.
Jag föreslår, att det för termin beräknade maximibeloppet för studiemedel
skall reduceras, förutom med inkomst hos den studerande själv eller hans
make, även med en femtedel av hans egen eller hans makes förmögenhet i
den mån denna överstiger fyra basbelopp eller i dagens penningvärde 19 200
kronor. Godtages denna konstruktion kommer först en förmögenhet på omkring
35 000 kronor, oberoende av vem förmögenheten tillhör, att utgöra
ett absolut hinder mot beviljande av studiemedel.
I anslutning till propositionen väcktes motioner med samma syfte som
de nu behandlade. Särskilda utskottet avstyrkte motionerna i sitt av riksdagen
i denna del godkända utlåtande nr 1 år 196i. Utskottet anförde i
denna fråga:
Den enda behovsprövning som härefter skall förekomma är en behovsprövning
som tar sikte på den studerandes egna och, om han är gift, hans
makes ekonomiska förhållanden. Bl. a. på grund av risken för skeninskrivningar
vid universiteten och annat missbruk av det studiesociala systemet
torde en behovsprövning i denna form t. v. inte kunna undvaras. Utskottet
kan följaktligen inte godta de yrkanden om slopande av behovsprövningen
med hänsyn till egen eller makens inkomst och förmögenhet som framställts
i motionerna I: 811 och II: 995 samt motionen II: 1000.
Utskottet godtog propositionens förslag om behovsprövning frånsett att
fribeloppet för förmögenhet höjdes från fyra till sex basbelopp.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr ib år 1968
Även i motioner till 1966 års riksdag yrkades att sådana ändringar skulle
vidtas i studiemedelsförordningen — och studiehjälpsreglementet — att
bestämmelserna om hänsynstagande till makes ekonomi utgick. I utlåtande
nr 22 anförde andra lagutskottet — efter att ha redogjort för studiesociala
utredningens ställningstagande och riksdagsbehandlingen av frågan år 1964
— följande.
Utskottet vill först framhålla den förhållandevis generösa utformning
som reglerna om hänsynstagande till makes ekonomi erhållit. Reduktion
av studiemedel på grund av makes inkomst sker exempelvis först då denna
överstiger för närvarande 14 840 kronor per år. Med hänsyn till det anförda
och då den genom motionerna aktualiserade frågan i framtiden kan
komma att övervägas i ett vidare sammanhang, anser utskottet, att det
inte nu finns skäl att bifalla motionerna.
I enlighet med utskottets hemställan avslogs motionerna av riksdagen.
Det må här anmärkas, att det i yttrandet angivna beloppet 14 840 kr. vid
ett basbelopp av 5 800 kr. motsvaras av ett belopp om 16 240 kr.
I yrkesutbildning sberedning ens betänkande »Yrkesutbildningen» (SOU
1966: 3) behandlas frågan om studiesocialt stöd till vuxenstuderande. Utredningen,
som inte behandlar frågan närmare utan förordar en särskild
utredning, tar emellertid upp några av de problem som de nuvarande reglerna
skapar för vuxenstuderande. Utredningen anser att varje medborgare,
oavsett civilstånd och försörjningsplikt, skall betraktas som självständig i
utbildningsavseende. Det är därför enligt utredningen angeläget att överväga,
om icke medelsbehovet för makar eller motsvarande skall bedömas utan
avseende på andra makens inkomst- och förmögenhetsvillkor.
I prop. 1967:85 angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens område
m. m. redovisades utredningens mening i nämnda frågor. Departementschefen
tog inte uttrycklig ställning till problemet.
Utskottet
Det studiesociala stödet till studerande vid bl. a. universitet och högskolor
utgår i form av studiemedel. Medlen är merit- och behovsprövade och
utgår i princip per termin med maximalt 70 procent av basbeloppet. För den
som har rätt till studiemedel med högsta beloppet är 875 kr. studiebidrag,
medan återstående belopp utgörs av återbetalningspliktiga studiemedel.
Reglerna om behovsprövning innebär att hänsyn tas till såväl sökandens
som makes ekonomi. Studiemedlen reduceras, om den studerande har inkomst
överstigande 40 procent av basbeloppet, med två tredjedelar av det
överskjutande beloppet och, om den studerandes make har inkomst överstigande
140 procent av basbeloppet, med en tredjedel av det överskjutande
beloppet. Har den studerande förmögenhet överstigande sex gånger bas
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 4 år 1968
7
beloppet jämställes en femtedel av det överskjutande beloppet med inkomst.
Motsvarande regel gäller för makes inkomst.
Motionärerna yrkar att makes inkomst inte skall ha någon inverkan vid
behovsprövningen. I motionerna anföres att det såväl av principiella skäl
som med hänsyn till de praktiska verkningarna av nuvarande regler är
angeläget att dessa ändras. Särskilt framhålles att reglerna är ägnade att
motverka benägenheten hos en kvinna med förvärvsarbetande make att
återuppta studier som hon avslutat exempelvis i samband med giftermål
eller barnsbörd.
Studiesociala utredningen, vars förslag ligger till grund för studiemedelsförordningen,
hade den principiella inställningen att en studerandes rätt
till studiemedel så långt möjligt skulle bedömas med hänsyn enbart till
den studerandes egen ekonomi. I de fall en studerandes make hade mera
betydande inkomster ansåg emellertid utredningen en i viss mån annan bedömning
motiverad. Utredningen uppställde med hänsyn härtill de principer
för reducering av studiemedel som nu återfinns i studiemedelsförordningen.
Vid 1966 års riksdag väcktes motioner med samma syfte som de aktuella.
Andra lagutskottet avstyrkte motionerna i sitt av riksdagen godkända utlåtande.
Utskottet framhöll den förhållandevis generösa utformning som
reglerna om hänsynstagande till makes ekonomi erhållit. Vidare hänvisade
utskottet till att dessa regler kunde komma att övervägas i ett vidare sammanhang.
Utskottet kan inte finna att någon omständighet som utgör skäl till ett
ändrat ställningstagande inträffat sedan frågan senast prövades. Utskottet
får därför hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) I: 137 och II: 184
2) I: 408 och II: 512, såvitt nu är i fråga,
3) I: 188 och II: 249, såvitt nu är i fråga,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 mars 1968
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1968
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s)*, fru Carlqvist (s), herrar Lars
Larsson (s), Eric Carlsson (ep), Dahlberg (s), Edström (fp)*, Blomquist
(h) och Blom (fp);
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Lundberg
(s), Gustavsson i Alvesta (ep), Johansson i Södertälje (s), Fredriksson (s),
Jonsson (fp), Göransson (s)* och Carlshamre (h).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Blomquist (h) och Carlshamre (h), som ansett,
a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 7 med orden
»Vid 1966 års» och slutar med orden »senast prövades» bort ersättas av text
med följande lydelse:
»Motioner med samma syfte som de aktuella avvisades av 1966 års riksdag
med hänvisning till bl. a. den förhållandevis generösa utformningen av
reglerna för hänsynstagande till makes inkomst. Utskottet finner emellertid,
i likhet med motionärerna, att starka principiella skäl talar för att vid
behovsprövningen hänsyn tages endast till den studerandes egen inkomst.
Därtill kommer, att nu gällande regler, även om de i många fall torde
kunna uppfattas som relativt generösa, likväl — som motionärerna övertygande
exemplifierat — i andra, heller icke sällsynta fall måste verka direkt
avhållande på benägenheten att inlåta sig på högre studier.»
b) att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen, med bifall till följande motioner, nämligen
1) I: 137 och II: 184
2) I: 408 och II: 512, såvitt nu är i fråga,
3) I: 188 och II: 249, såvitt nu är i fråga,
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag
att endast den studerandes egen inkomst skall ligga till
grund för behovsprövning av studiemedel till gift studerande.»
KL Beckmans Tryckerier AB» Stockholm