Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av motioner om tandvårdsförsäkring för
ålderspensionärer.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 136 av herr Blomquist samt II: 180 av herr Carlshamre.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt utreda
och föreslå införande av tandvårdsförsäkring för ålderspensionärer».

Olika former av tandläkarvård

Vård genom privatpraktiserande tandläkare

Vid utgången av år 1965 var antalet privatpraktiserande tandläkare i landet
omkring 4 200. Detta utgjorde ungefär 70 procent av de yrkesverksamma
tandläkarna. De privatpraktiserande tandläkarnas andel i tandläkarkåren
hade vid nämnda tidpunkt ökat med cirka 5 procent sedan slutet av år 1963.
Arbetet inom privatpraktiken har sin tyngdpunkt inom vuxentandvården.

Folktandvården

Folktandvården, som infördes år 1939, syftar i första hand till ordnandet
av barnens (upp t. o. m. 16 års ålder) tandvård och i andra hand en del ungdomars
(åldrarna 16—19 år) och vuxnas tandvård. Principen är emellertid
att folktandvården skall stå öppen för alla.

Folktandvården organiseras av landstingskommunerna och de fyra städer
som ej tillhör landstingskommun. För ombesörjandet av folktandvården
skall landstingskommun vara indelad i tandvårdsdistrikt och i varje distrikt
skall finnas minst en fast distriktstandpoliklinik. Därjämte kan inrättas annexpolikliniker
och polikliniker för ambulatorisk tandvård ävensom poliklinik
å anstalt. I anslutning till ett par av landstingskommuns lasarett skall
finnas en centraltandpoliklinik, avsedd bl. a. för mer komplicerade fall som
remitteras dit. Inom folktandvården kan också inrättas polikliniker för specialvård.

Inom varje tandvårdsdistrikt skall årligen minst 55 procent av de inom
distriktstandvården tjänstgörande tandläkarnas sammanlagda arbetstid ägnas
åt organiserad barntandvard. Under den för annan tandvård än organiserad
barntandvård anslagna tiden skall med förtursrätt utföras behandling
av akuta fall och mödratandvård.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 10

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968

Inom den organiserade barntandvården lämnas vården fritt, men för övrig
vård gäller en av Kungl. Maj:t fastställd folktandvårdstaxa. Primärkommunerna
har att till vederbörande folktandvårdshuvudman erlägga en årlig avgift
av 5 kronor för varje barn i kommunen som deltar i organiserad barntandvård.
Till landstingskommun utgår statsbidrag i form av utrustningsbidrag
efter vissa regler samt driftbidrag med 16 kronor för vart och ett i den
organiserade barntandvården systematiskt behandlat barn för varje år behandling
meddelats. Till stad som ej hör till landstingskommun, utgår driftbidrag
med 8 kronor per barn och år. Utrustningsbidrag utgår däremot ej.

I den egentliga skoltandvården (åldrarna 7—15 år) erhöll under 1962 84
procent av barnen regelbunden, fullständig vård. Mödrahjälpstandvården utgör
ett väsentligt inslag i tandvården för vuxna. Viss lättnad i belastningen
på folktandvården inträdde sedan blivande och nyblivna mödrar 1963 bereddes
möjlighet att få kostnader för tandläkarvård hos privatpraktiserande
tandläkare ersatta från den allmänna sjukförsäkringen.

Totalantalet tandläkartjänster inom folktandvården utgjorde vid utgången
av år 1965 2 302. Av tjänsterna var 566, d. v. s. 25 procent av totalantalet,
ej besatta. Antalet anställda tandläkare har därefter inte ökat i någon större
omfattning. För närvarande torde inemot 1 900 tandläkare vara anställda
inom folktandvården.

Tandvård vid de odontologiska läroanstalterna

Vid tandläkarhögskolorna, nu fyra stycken, bedrivs visst patientarbete. I
inte ringa utsträckning har högskolorna fyllt uppgiften som remissinstans
för mottagning av svårare fall och har därmed fungerat som centraltandpolikliniker.
Enligt överenskommelse mellan staten och de kommuner, där
högskolorna är belägna, skall högskolorna i viss mån fylla folktandvårdens
funktion.

Tandvård vid anstalter

För patienter vid anstalter (sjukvårdsanstalter, kommunala ålderdomshem
m. fl.) är tandvård anordnad i viss omfattning. Vården meddelas antingen
inom anstalterna eller utom dessa. I det senare fallet äger den rum
på folktandvårdskliniker där så kan ske och eljest hos privatpraktiserande
tandläkare. Riktlinjer för anstaltsvårdens ordnande har utarbetats men har
på grund av bristande tillgång på tandläkare endast delvis kunnat genomföras.

Militär tandvård

Militära tandpolikliniker finns vid praktiskt taget samtliga militära förband
och skolor.

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968 3

Behovet av tandläkarvård

Enligt en intervjuundersökning, utförd år 1963 vid Socialmedicinska institutionen
i Uppsala och publicerad i 1961 års sjukförsäkringsutrednings betänkande
»Tandvårdsförsäkring» (SOU 1965: 4), saknade 24 procent av de
intervjuade personerna helt egna tänder. Avsaknad av egna tänder visade
sig vara korrelerad till socialgrupp. Därutöver gällde att andelen personer
som helt saknade egna tänder var större i lägre inkomstgrupp än i högre inkomstgrupp.
Protesförekomsten ökade starkt med stigande ålder; i åldersgruppen
67 år och däröver utgjorde andelen protesbärare 76 procent. Av
de personer som helt saknade egna tänder hade 54 procent sökt tandläkare
sista gången för mer än 10 år sedan. Av personer med egna tänder hade 73
procent sökt tandläkare under den senaste tvåårsperioden och 64 procent
hade därvid erhållit full behandling. Den procentuella andelen personer med
egna tänder som fått fullständig behandling under de två senaste åren sjönk
med stigande ålder. I åldersgruppen 67 år och däröver var procenttalet endast
12. Personer i högre socialgrupp visade större benägenhet att söka
tandläkare och att undergå fullständig behandling. Skillnaden i inkomstnivå
mellan socialgrupperna kunde dock ej helt förklara skillnaderna mellan
socialgrupperna i fråga om benägenheten till fullständig behandling.

Sjukförsäkringsutredningen uttalar i sitt förenämnda betänkande att den
kunnat konstatera att behovet av tandläkarvård varierar hos olika grupper
av befolkningen. Vidare sägs att man beträffande befolkningen i åldern 17—
75 år synes böra räkna med att — bortsett från den förhållandevis stora
gruppen protesbärare och ett litet antal personer med sällsynt god tandstatus
— årligen eller för en mindre del vartannat år regelbundet återkommande
tandläkarvård är erforderlig för att vidmakthålla en tillfredsställande
tandstatus. Även för helprotesbärare föreligger enligt utredningen ett behov
av regelbundna om också inte så ofta återkommande tandläkarbesök. Utredningen
anser emellertid att behovet av tandläkarvård för den sistnämnda
kategorin liksom för de högre åldersgrupperna i motsats till vad fallet är
för befolkningen i övrigt kan betraktas som förhållandevis ringa.

Tandvårdsförmåner inom socialförsäkringen
Gällande rätt

Enligt lagen om allmän försäkring utgår i vissa fall ersättning för utgifter
för tandläkarvård. Det gäller dels viss behandling, som föranletts av sjukdom
och meddelats av tandläkare vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola
eller allmänt sjukhus, dels ock behandling som meddelats blivande eller
nyblivna mödrar. Vad som är ersättningsgill behandling anges i särskild
av Kungl. Maj:t fastställd förteckning. För annan än blivande eller nyblivna
mödrar är det i huvudsak endast fråga om specialistbehandling. Ersättning

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968

utgår med 3/4 av utgifterna eller, om dessa överstigit ett visst taxebelopp,
med 3/4 av sistnämnda belopp.

Enligt lagen om yrkesskadeförsäkring kan ersättning utgå för tandläkarvård,
som föranletts av yrkesskada.

Historik

Rätt till ersättning inom sjukförsäkringen i vissa fall för utgifter för tandläkarvård
infördes år 1952. Rätten begränsades till behandling av svårare
former av sjukdom i tänder, munhåla och käkar. Som förutsättning uppställdes
vidare att vården meddelats vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola
eller allmänt sjukhus. Främst var det folktandvårdens utbyggnadsproblem
och kostnadshänsyn som motiverade begränsningarna. Vid flera
tillfällen därefter gjordes i riksdagen framstötar om utvidgning av ersättningsmöjligheterna,
dock utan åsyftat resultat. På grundval av förslag av
den s. k. socialpolitiska kommittén genomfördes emellertid år 1962 tandvårdsförsäkring
inom moderskapsförsäkringen. I förslaget uttalades att man
genom en tandvårdsförsäkring för mödrar hade möjlighet att på ett begränsat
område vinna erfarenheter som skulle komma en allmän tandvårdsförsäkring
till godo.

Sjukförsäkringsutredningen, som tillsattes 1961, fick till uppgift bl. a. att
undersöka förutsättningarna för en vidgad rätt till ersättning för tandläkarvård.
Utredningen framlade i början av 1965 ett delbetänkande, innefattande
förslag till en allmän tandvårdsförsäkring. Utredningen ansåg det ej vara
möjligt att lösa de vuxnas tandvårdsfråga inom folktandvårdens ram och
fann därför att annan utväg ej stod till buds än att innefatta ersättning för
utgifter för tandläkarvård bland förmånerna inom den allmänna försäkringen.
Visserligen ansåg utredningen att man kunde befara vissa olägenheter
av en allmän tandvårdsförsäkring, bl. a. att en ökad tandvårdsefterfrågan
skulle medföra risk för omotiverade arvodeshöjningar inom privatpraktiken
och därmed dålig avlastning av de försäkrades kostnader, fara
för en minskning av tandläkarvårdens sammanlagda resurser samt ytterligare
försämring av folktandvårdens rekryteringssvårigheter. Emellertid var
enligt utredningens mening de fördelar som stod att vinna med att införa
tandläkarvårdsersättning såsom en sjukförsäkringsförmån så betydande att
en dylik reform borde genomföras. Sjukförsäkringsutredningens förslag har
remissbehandlats men hittills inte lett till lagstiftning, enär det ansetts att
ytterligare utredning behövde göras innan slutlig ställning tas till en allmän
tandvårdsförsäkring. Särskilt har vissa grundläggande spörsmål i fråga om
folktandvården bedömts vara i behov av penetrering.

1967 års folktandvårdsutredning

Enligt bemyndigande den 16 december 1966 har sakkunniga tillkallats
för att utreda frågan om folktandvårdens ställning och organisation m. m.

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968

5

Utredningen har antagit namnet 1967 års folktandvårdsutredning. I utredningsdirektiven
framhålles att det inte finns någon skyldighet för sjukvårdshuvudmännen
att tillhandahålla tandvård, utan att den nuvarande författningsregleringen
av folktandvården är uppbyggd som villkor för statsbidrag.
Emellertid anses vårdskyldighet, liksom när det gäller läkarvård, böra vara
fastslagen i lag. Beträffande målsättningen i vad avser folktandvården uttalar
departementschefen i direktiven vidare följande.

En lagstadgad effektiv folktandvårdsorganisation utgör enligt min mening
den nödvändiga grundvalen för en tandvårdsförsäkring. Som ett förstahandsmål
bör gälla att den kostnadsfria, organiserade barntandvården får
sådan omfattning att den räcker till för samtliga barn i åldrarna upp till 17
år. En tandvårdsförsäkring skall alltså inte behöva omfatta dessa grupper.

Vuxentandvården inom folktandvården bör vara avgiftsbelagd och taxebunden.
Inom vuxentandvården är det särskilt angeläget att tandvårdsmöjligheterna
i glesbygderna säkerställs. Specialistvården bör även byggas ut.
På något längre sikt bör eftersträvas att folktandvården kan svara för en
större andel av den samlade vuxentandvården än hittills. Den taxa som kommer
att gälla för folktandvården bör på så sätt kunna bli vägledande för arvodessättningen
inom tandvården i dess helhet.

Utredningsarbetet, som enligt direktiven bör bedrivas skyndsamt, beräknas
pågå under hela år 1968.

Frågor vid 1967 års riksdag

Riksdagen hade år 1967 att ta ställning till några i anslutning till statsverkspropositionen
väckta motioner angående tandvårdsförmåner för ungdomar
(I: 397 och II: 512 samt I: 90 och II: 119). I dessa motioner anfördes
att beslut borde kunna fattas utan att den tillsatta utredningen om folktandvården
avvaktades.

Statsutskottet, som behandlade motionerna i sitt utlåtande nr 5, ansåg att
en reform beträffande tandvårdsförmåner för ungdom borde anstå till dess
den tillsatta utredningen lämnats tillfälle att lägga fram förslag. Statsutskottet
hemställde att motionerna inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.
Riksdagen beslöt i enlighet med utlåtandet.

Motionerna

Motionärerna uttalar, att man torde få emotse ett flerårigt uppskov med
införandet av en allmän tandvårdsförsäkring. Vidare anför motionärerna,
att det under remissbehandlingen av sjukvårdsutredningens förslag från
flera håU påpekades att tandvårdsförsäkringen kunde öppnas successivt för
olika kategorier av medborgare. Det framhålles att vissa grupper av vår befolkning
har ett mycket stort behov av tandvård samtidigt som de har starkt
begränsade ekonomiska resurser. För sådana grupper är enligt motionärernas
mening förtur till tandvårdsförsäkring väl försvarbar. Som en av de

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968

grupper som uppfyller förutsättningarna beträffande såväl vårdbehov som
ekonomi märkes först och främst ungdomarna. Lösningen av dessas tandvårdsproblem
måste emellertid enligt motionärerna ses i intimt samband
med folktandvårdens och militärtandvårdens framtida organisation, vilka
frågor nu håller på att utredas. En annan stor grupp som bör få förtur till
försäkring är, hävdar motionärerna, folkpensionärerna. Motionärerna anser
att det inte finns några tekniska hinder att tillfredsställande möta de äldres
tandvårdsefterfrågan redan nu. Administrativt skulle försäkringen enligt motionärerna
kunna anknytas till den för blivande och nyblivna mödrar befintliga
rätten till tandvårdsersättning. Enligt motionärernas uppfattning kan
kostnaden för en tandvårdsförsäkring för ålders- och förtidspensionärer inte
bli av sådan storleksordning att den kan. lägga hinder i vägen för ett mycket
snart genomförande av en sådan försäkring.

Utskottet

Förslag om en allmän tandvårdsförsäkring har i början av år 1965 framlagts
av 1961 års sjukförsäkringsutredning. Enligt förslaget skulle ersättning
för tandläkarvård utgå på i princip samma sätt som ersättning för läkarvård.
Förslaget har remissbehandlats men har hittills inte lett till lagstiftning.
Vid prövning av frågan inom Kungl. Maj ds kansli har ansetts att ytterligare
utredning, främst av vissa grundläggande spörsmål rörande folktandvården,
erfordras innan slutlig ställning tas till en allmän tandvårdsförsäkring.
En utredning har tillsatts för detta ändamål.

I motionerna framhålles mot bakgrund av det ovan sagda att man nu torde
få emotse ett flerårigt uppskov med införandet av en allmän tandvårdsförsäkring.
Motionärerna hänvisar till uttalanden under remissbehandlingen
av förslaget till en allmän tandvårdsförsäkring, att ett successivt införande
av en sådan försäkring är möjlig genom att efter hand öppna försäkringen
för olika kategorier av medborgare. Enligt motionärernas mening är det väl
försvarbart att låta folkpensionärerna med förtur komma med i en sådan
försäkring. Motionärerna yrkar att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära
utredning om en tandvårdsförsäkring för ålderspensionärer.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att man förbättrar möjligheterna
för den. enskilde att erhålla god tandvård till rimliga kostnader. Detta
gäller självfallet för pensionärer likaväl som för andra medborgare. Huruvida
en reform bör ske genom en allmän försäkring eller på annat sätt kan
utskottet inte nu ta ställning till. Resultatet av 1967 års folktandvårdsutrednings
arbete måste avvaktas. Med hänsyn härtill och då inte nu kan överblickas
om en framtida reform bör ske successivt och vilka grupper som i
så fall skall prioriteras, kan utskottet inte biträda motionerna. Utskottet får
därför hemställa,

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968

7

att förevarande motioner, I: 130 och II: 180, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herr Lars
Larsson (s), fru Hamrin-Thorell (fp) *, herrar Dahlberg (s), Kaijser och fru
Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimmerfors
(fp), fru Ekendahl (s)*, herrar Gustavsson i Alvesta (ep), Fredriksson (s),
Ringaby (h), fru Svensson (s)* och fru Skantz (s)*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Ringaby (h), vilken ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 6 med orden »Enligt
utskottets uppfattning» och slutar med orden »inte biträda motionerna»
bort ersättas med text av följande lydelse:

»Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att man förbättrar möjligheterna
för den enskilde att erhålla god tandvård till överkomliga kostnader.
Detta gäller i särskilt hög grad pensionärerna. Gjorda utredningar visar
att just pensionärernas tandvårdsbehov är svårt eftersatt, ofta med allvarliga
medicinska följdverkningar. Många pensionärer har alltjämt så svag
ekonomi, att kostnaden för effektiv tandvård ter sig nära nog oöverkomlig.
Utskottet finner det därför väl motiverat att, i avvaktan på resultatet av pågående,
mer vittsyftande utredningsarbete på tandvårdens område, åtgärder
snarast vidtages för att tillgodose pensionärernas behov av tandvård.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen måtte, med bifall till motionerna I: 136 och
II: 180, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl.
Maj:t måtte skyndsamt utreda och föreslå införande av
tandvårdsförsäkring för ålderspensionärer.»