Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1968

Nr 21

Utlåtande i anledning av motioner angående den frivilliga yrkesskadeförsäkringen.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:683 av
fru Hamrin-Thorell samt 11:869 av herr Hamrin i Kalmar m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har såvitt nu är i fråga, hemställts ”att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära en upplysningskampanj om den frivilliga
yrkesskadeförsäkringen”.

I motionerna framställs även yrkande rörande den frivilliga sjukförsäkringen. I
denna del behandlas motionerna i utlåtande 2LU 1968:20.

Motionerna

Motionärerna påpekar, att varje svensk medborgare har möjlighet att inom den
frivilliga yrkesskadeförsäkringen teckna frivillig försäkring, avseende alla i eller utom
arbetet ådragna skador som orsakats av olycksfall. Det framhålles att den frivilliga
yrkesskadeförsäkringen i kombination med den frivilliga sjukförsäkringen ger ett
heltäckande skydd vid olycksfall. Detta anser motionärerna vara av särskilt värde för
hemarbetande, som vanligen saknar försäkringsskydd mot olycksfall i arbetet. För
hemarbetande är dessutom, anför motionärerna, försäkringsavgiften mycket låg.
Motionärerna menar emellertid, att den frivilliga yrkesskadeförsäkringen är alltför
litet känd och utnyttjad bland de personer, som är sysselsatta med hushållsarbete i
hemmet. Motionärerna föreslår därför att en upplysningskampanj för denna försäkring
genomförs.

Gällande bestämmelser m. m.

Försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring sker för närvarande i riksförsäkringsverket
eller i ömsesidigt socialförsäkringsbolag. Socialförsäkringsbolagens verksamhet
på detta område skall emellertid avvecklas. Försäkringen är obligatorisk. Vid
sidan av den obligatoriska försäkringen finns också en frivillig försäkring.

Den obligatoriska försäkringens personkrets omfattar, med vissa undantag, varje
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst och därjämte enligt Kungl. Maj :ts förordnande
elever vid vissa skolor och andra utbildningsanstalter.

Försäkringen avser att skydda mot följderna av yrkesskada, dvs. kropps- eller därmed
jämställd skada som orsakats av olycksfall i arbete eller viss annan skadlig inver Bihang

till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 21

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1968

kan av arbetet. Till olycksfall i arbetet räknas även olycksfall vid färd till eller från
arbetet, om färden föranleds av och står i nära samband med arbetsanställningen.

Vid yrkesskada ersätts kostnader för sjukvård (läkar- och tandläkarvård, sjukhusvård,
resor m. in.). Nedsättning av arbetsförmågan berättigar vid sjukdomstillstånd
till sjukpenning (ev. med barntillägg) och vid invaliditet till livränta. Dessa båda
ersättningsformer kompletteras i vissa fall av vårdtillägg. Om yrkesskadan medfört
döden, utgår förutom begravningshjälp livräntor till efterlevande.

Frivillig försäkring kan meddelas åt a) arbetsgivare, som bedriver verksamhet i
riket, för arbetstagare (anställda) hos honom; b) utbildningsanstalt i riket för elever
vid anstalten; c) svensk yrkes- eller fackorganisation för medlemmar i organisationen
samt d) varje svensk medborgare, som är bosatt i riket, ävensom åt den, som utan
att vara svensk medborgare, är bosatt och mantalsskriven i riket, för egen del.

Försäkring enligt a) avser huvudsakligen olycksfall utom arbete för anställda,
som i arbetet omfattas av den obligatoriska försäkringen. Den kan tecknas antingen
för hela personalen, för del av denna eller för namngivna personer.

Studerande, som i egenskap av elev omfattas av den obligatoriska försäkringen,
kan av utbildningsanstalten försäkras för olycksfall under fritiden. Omfattas den
studerande inte av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen, kan anstalten frivilligt
försäkra honom för olycksfall som inträffar i samband med undervisningen eller
under fritiden.

Frivillig försäkring enligt c) avser för fackorganisation enbart olycksfall utom arbete
samt för yrkesorganisation olycksfall såväl i som utom arbete.

Den frivilliga försäkringen enligt d) står i första hand öppen för självständiga
yrkesutövare, hemmafruar och studerande. Även för andra, som önskar komplettera
sitt försäkringsskydd med försäkring för olycksfall utom arbete, kan en sådan frivillig
försäkring vara av värde.

Den frivilliga försäkringen skall — i den mån dess omfattning ej begränsats i försäkringsavtalet
— avse alla i eller utom arbetet ådragna skador, som orsakas av
olycksfall eller av sådan särskild inverkan som närmare anges i 6 § b) och c) i yrkesskadeförsäkringslagen
och vilka inte omfattas av den obligatoriska försäkringen enligt
samma lag. Vissa skador är dock alltid undantagna från denna försäkring, nämligen
sådana på vilka militärersättningsförordningen och motsvarande förordning beträffande
civilförsvaret äger tillämpning. Samma gäller skador, orsakade av krigsåtgärd
under krig, vari riket befinner sig.

I fråga om ersättning på grund av den frivilliga försäkringen skall gälla vad som i
yrkesskadeförsäkringslagen stadgas om ersättning på grund av den obligatoriska försäkringen.
En viss valfrihet föreligger dock på så sätt, att rätten till ersättning på
grund av den frivilliga försäkringen kan begränsas. Däremot kan aldrig sjukpenning
och livränta, som till sin storlek är beroende av den årliga arbetsförtjänsten, göras
förmånligare. Den årliga arbetsförtjänst, som skall ligga till grund vid den frivilliga
försäkringen, får nämligen inte bestämmas till högre belopp än det som skulle ha
gällt, om det varit fråga om obligatorisk försäkring.

Yrkesskadeförsäkringen är beträffande ersättning vid sjukdom samordnad med

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1968

den allmänna försäkringens sjukförsäkring. Härvid gäller att skadad, som är omfattad
av sjukförsäkringen, äger för tid t. o. m. nittionde dagen efter den då skadan
inträffade, dock längst till den dag skadan medför rätt till livränta eller t. o. m. den
dag då rätten till sjukpenning upphör (samordningstiden), rätt att från allmän försäkringskassa
erhalla sjukvårdsersättning och sjukpenning såsom vid annan sjukdom.
Detta innebär, att under samordningstiden den frivilliga försäkringen inte ger rätt till
nagra förmåner utöver dom som utgår från sjukförsäkringen. I vissa särskilda fall
gäller dock gynnsammare regler. Så är förhållandet om skadan medfört behov av
sjukvård utom riket, tandvård eller särskilda hjälpmedel såsom kryckor, konstgjorda
lemmar och glasögon. Vidare kan sjukpenning utgå från den frivilliga försäkringen
även under samordningstiden i vissa fall när den försäkrade inte är berättigad till
sjukpenning från sjukförsäkringen. Det bör emellertid observeras, att den s. k. studerandeförsäkringen
för elever vid undervisningsanstalter aldrig kan ge rätt till
sjukpenning under samordningstiden.

Vad beträffar ersättningsförmånerna efter samordningstiden gäller att den frivilliga
försäkringen i motsats till den obligatoriska — inte helt övertager kostnaderna
för dessa. Sjukförsäkringen skall nämligen utge ersättning i form av läkarvårdsersättning
och sjukpenning på samma sätt som vid vanlig sjukdom ända fram
(ill den tidpunkt, da den försäkrade eventuellt får rätt till livränta. I fråga om ersättning
för läkarvardskostnader ger härvid den frivilliga yrkesskadeförsäkringen utfyllnad
från det av försäkringskassan utbetalade beloppet upp till full ersättning för
erforderliga” sadana kostnader. Uttrycket läkarvårdskostnader inrymmer även kostnader
för tandläkar- och sjukhusvård, läkemedel, sjukgymnastik och fysikalisk behandling
efter läkares föreskrift. Utfyllnad sker även i fråga om sjukpenning, om
denna är högre enligt den frivilliga försäkringen än den från försäkringskassan. När
den försäkrade blivit berättigad till livränta utgår all ersättning till denne från den
frivilliga försäkringen (livränta, sjukpenning vid förnyat sjukdomstillstånd, ersättning
för läkarvårdskostnader, för proteser och andra särskilda hjälpmedel m. m.).

Har skadan medfört invaliditet, som orsakar nedsättning av arbetsförmågan med
minst 10 procent, utgår livränta. Livräntans storlek bestäms i förhållande till invaliditetsgraden
och till ett på grundval av den årliga arbetsförtjänsten uträknat s. k.
ersättningsunderlag. Detta underlag är lika stort som arbetsförtjänsten om denna icke
överstiger 2 gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gäller vid
skadeårets början. Den del av arbetsförtjänsten som överstiger detta belopp medräknas
endast delvis enligt särskilda regler. Den högsta arbetsförtjänst, vartill hänsyn
kan tagas, utgör 5 gånger basbeloppet vid ingången av det år, då skadan inträffade.
För skador som inträffar under år 1968 gäller basbeloppet 5 700 kronor.

Har den försäkrade avlidit till följd av skada, utgives begravningshjälp med ett belopp
motsvarande 20 procent av basbeloppet vid ingången av det år dödsfallet inträffade
(1 140 kronor under år 1968). Vidare kan livränta utgå till efterlevande,
nämligen till änka med 1/3 (efter fyllda 67 år 1/4) och till barn med 1/6 av den avlidnes
årliga arbetsförtjänst. Årliga beloppen av livräntor till efterlevande får sammanlagt
utgöra högst 5/6 av ersättningsunderlaget.

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1968

Ersättningar som utgår på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring omfattas inte
av lagen om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m., som trätt i kraft den 1 januari
1968.

Frivillig yrkesskadeförsäkring löper som regel för en tid av ett år i sänder och förlänges
ytterligare ett år, såvida ej uppsägning sker från någondera sidan. Har ej
annat överenskommits, upphör försäkringen fr. o. m. året efter det år försäkringstagaren
fyller 67 år. Försäkringsavgiften bestämmes med hänsyn till arbetets farlighet,
årlig arbetsförtjänst och tillförsäkrade ersättningsförmåner (sjukpenning, livränta
vid invaliditet och dödsfall). Den högsta årliga arbetsförtjänst som tages i beaktande
vid försäkringens tecknande är 28 000 kronor. Om annat inte särskilt avtalats,
beräknas försäkringstagarens årliga arbetsförtjänst till det belopp, vartill hans
inkomst av förvärvsarbete kan antagas uppgå för år räknat. Hushållsarbete i hemmet
likställes därvid efter vad som prövas skäligt med förvärvsarbete. Är försäkringstagaren
studerande, beräknas hans arbetsförtjänst till lägst det belopp, vartill hans
inkomst av förvärvsarbete kan antagas ha uppgått, om han då försäkringen togs
skulle avbrutit sin utbildning och i stället ägnat sig åt förvärvsarbete.

Finansieringssystemet bygger på den principen att de skador, som inträffar under
visst kalenderår, skall bekostas av försäkringstagarnas premier för samma år. Systemet
brukar kallas kapitaltäckningssystemet.

Antalet arbetsgivare som hos riksförsäkringsverket tagit frivillig yrkesskadeförsäkring
kollektivt för sina arbetstagare är 515. I de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen
var motsvarande antal år 1964 cirka 5 000. Frivillig försäkring har hos riksförsäkringsverket
tecknats av 10 yrkesorganisationer. För närvarande har inte någon utbildningsanstalt
tecknat sådan försäkring. Antalet hos riksförsäkringsverket frivilligt
försäkrade självständiga yrkesutövare är cirka 2 800. I runt tal 2 600 kvinnor har
tecknat s. k. hemmafruförsäkring hos verket. Omkring 2 300 personer, som omfattas
av obligatorisk försäkring för skador i arbetet eller såsom elever vid utbildningsanstalt
har motsvarande försäkringsskydd, har hos riksförsäkringsverket tecknat s. k. fritidsförsäkring.
Ett hundratal studerande har frivillig yrkesskadeförsäkring hos riksförsäkringsverket.
Antalet frivilliga yrkesskadeförsäkringar hos socialförsäkringsbolagen
för självständiga yrkesutövare, studerande och hemmafruar uppgick år 1964 till
inemot 15 000.

Utredningar

Yrkesskadeutredningen framlade år 1966 ett betänkande med förslag till yrkesskadelag
m. m. (SOU 1966:54). Enligt förslaget skulle det ekonomiska skyddet vid
yrkesskada i princip infogas i den allmänna försäkringen. Någon fristående försäkring
för yrkesskada skulle inte längre finnas. I enlighet härmed föreslog utredningen att
frivillig yrkesskadeförsäkring inte skulle meddelas efter utgången av år 1967.

Utredningens förslag har inte lett till genomgripande förändringar i principerna i
lagen om yrkesskadeförsäkring. Det har emellertid lagts till grund för bland annat
bestämmelser om värdesäkring av vissa livräntor och andra förmåner (prop. nr 243,
andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967).

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1968

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 maj 1967 har chefen för justitiedepartementet
tillkallat sakkunniga för att utreda frågan om vidgad samhällsinformation
m. m. De sakkunniga har antagit namnet informationsutredningen. I direktiven
för utredningen framhålles bl. a. att önskemål framförts om förbättrad information
t. ex. på socialförsäkringsområdet.

Tidigare upplysningskampanj

Under hösten 1967 genomfördes i riksförsäkringsverkets och Försäkringskasseförbundets
regi en upplysningskampanj beträffande den frivilliga sjukförsäkringen.
Upplysningsverksamheten bedrevs främst genom annonser och artiklar i pressen samt
genom översändande av foldrar och annat upplysningsmaterial till presumtiva försäkringstagare,
vilka utletades med ledning av försäkringskassornas register. Sedan
kampanjen pågått i tre månader och i det närmaste avslutats hade drygt 122 000
nya försäkringar tecknats. Detta antal skall jämföras med antalet frivilligt sjukförsäkrade
vid årsskiftet 1966/1967, vilket var 146 195 (varav 13 297 studerande och
132 898 gifta kvinnor). Av de nytillkomna försäkringstagarna var omkring 34 000
studerande och drygt 88 000 gifta kvinnor.

Utskottet

Enligt lagen om yrkesskadeförsäkring kan frivillig försäkring meddelas som komplement
till övriga socialförsäkringar. Den frivilliga försäkringen kan tecknas av så
gott som alla, således även av dem, som är sysselsatta med hushållsarbete. Rätten
till livränta utgör den viktigaste delen av försäkringsskyddet. Betydelsefulla inslag
för de försäkrade utgör också möjligheterna till tandvårdsersättning och till ersättning
för proteser och liknande hjälpmedel. Försäkringsavgiften för bland annat
hemmafruar är låg, 9 kr. per år.

Hushållsarbete, som till följd av det ökade bruket av maskiner medför allt större
skaderisker, omfattas inte av arbetarskyddslagstiftningen.

Motionärerna anser att den frivilliga yrkesskadeförsäkringen är alltför litet känd
och utnyttjad av personer, som är sysselsatta med hushållsarbete i hemmet. De hemställer,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall begära en upplysningskampanj
rörande denna försäkringsform.

Utskottet vill framhålla att lättillgänglig saklig upplysning bör finnas om skilda
samhälleliga verksamhetsgrenar. Behovet av information är måhända särskilt framträdande
i fråga om socialförsäkringen och social verksamhet i övrigt. För att komma
till rätta med samhällets informationsproblem tillsattes i fjol den s. k. informationsutredningen.
Denna utredning skall pröva bland annat frågor om behovet av
vidgad samhällsinformation och om metoderna härför.

Det är angeläget att de grupper, som avsetts kunna få skydd genom den frivilliga
yrkesskadeförsäkringen, inte lämnas okunniga om denna. Den upplysningsverksamhet,
som under fjolåret bedrevs beträffande den frivilliga sjukförsäkringen och
som medförde en väsentlig ökning av försäkringsbeståndet, visar värdet av ökad

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1968

upplysning. Det finns anledning anta att kännedomen om den frivilliga yrkesskadeförsäkringen
i varje fall inte är bättre än vad som tidigare var fallet i fråga om den
frivilliga sjukförsäkringen. Skäl talar således för en ökad upplysningsverksamhet
rörande den frivilliga yrkesskadeförsäkringen.

Utskottet har inhämtat att den aktualiserade frågan övervägs inom riksförsäkringsverket.
Utskottet vill understryka vikten av att en ökad upplysningsverksamhet beträffande
den frivilliga yrkesskadeförsäkringen verkligen kommer till stånd. Med
hänvisning härtill får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:683 och 11:869, såvitt
nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening
ge till känna vad uskotttet anfört.

Stockholm den 19 mars 1968

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist (s), herrar Lars Larsson (s), Hiibinette
(h), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson (ep), Dahlberg (s), Edström
(fp) och Wanhainen (s)*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Lundberg (s), fröken
Wetterström (h), fröken Sandell (s), herrar Johansson i Södertälje (s), Fredriksson
(s), Gomér (ep) och Jonsson (fp).

Ej närvarande vid utlåtandets justering.