Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1968
1
Nr 21
l ilåtande i anledning av motioner om ersättning åt enskild för
kostnad i förvaltningsförfarande.
I motionen II: 506 av herrar Rubin och Sjöholm hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla om att Kungl. Maj :t snarast ville
framlägga förslag till lagregler om ersättning åt enskild för kostnader i förvaltningsmål.
Beträffande motiveringen till denna hemställan får utskottet hänvisa till
motionen.
Inledning
I ärenden inför förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyndigheter uppstår
liksom i rättegång kostnader av olika slag såväl för myndigheterna
som för parterna. En part ådrager sig i regel kostnader åtminstone för
skrivmateriel och porto samt ofta även för telefonsamtal och skrivhjälp.
För den, som icke anser sig kunna eller böra föra sin talan utan sakkunnigt
biträde, tillkommer kostnader för sådant biträdes anlitande. Vidare
märkes utgifter för bevisning, t. ex. vittneskostnad och arvoden till experter
för särskilda utredningar och utlåtanden. I den mån muntlig handläggning
eller annan förrättning äger rum i ärendet, tillkommer utlägg för resa och
uppehälle samt ofta även förlust av arbetsinkomst. Att beakta är också den
tidsspillan som, även om handläggningen är helt skriftlig, åsamkas en part
genom befattningen med ett ärende. I den mån stämpel eller annan avgift
uttages av parten åsamkas denne ytterligare ekonomisk belastning.
Den för rättegången i tvistemål gällande huvudregeln att part, som vinner
målet, skall erhålla ersättning av den tappande parten för sina rättegångskostnader,
tillämpas i viss utsträckning hos förvaltningsdomstolar
och förvaltningsmyndigheter. Det är då fråga om fall, där enskilda rättssubjekt
står mot varandra på ett sätt som erinrar om civilprocessen. I ordinära
förvaltningsärenden, där enskild motpart saknas, gäller däremot
praktiskt taget utan undantag att den enskilde har att själv svara för sina
kostnader i förfarandet.
Möjlighet att erhålla fri rättegång finns enligt gällande bestämmelser hos
de allmänna och särskilda domstolarna; däremot icke hos förvaltningsdomstolarna
eller hos några förvaltningsmyndigheter. Fri rättegång innebär för
den part som åtnjuter förmånen bl. a. att kostnad för personlig inställelse
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 21
2
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1968
och för bevisning utgår av allmänna medel samt att rättegångsbiträde kan
förordnas att bistå parten mot ersättning av allmänna medel.
Vid sidan av den fria rättegången finns vissa särskilda anordningar för
meddelande av rättshjälp till mindre bemedlade med det allmännas stöd.
Detta sker genom rättshjälpsanstalter eller genom advokater enligt avtal
med vederbörande landsting. Fri rättshjälp i dessa former står i princip till
förfogande även i förvaltningsärenden.
Vissa utredningar in. m.
På förslag av första lagutskottet begärde 1948 års riksdag i skrivelse till
Kungl. Maj :t utredning angående fördelningen av kostnaderna i mål och
ärenden som avgörs av förvaltningsmyndighet.
I de ursprungliga direktiven för besvärssakkunniga, vilka tillkallades år
1949, framhöll föredragande departementschefen att nämnda riksdagsskrivelse
borde uppmärksammas vid utredningen.
År 1955 framlade besvärssakkunniga ett principbetänkande — Administrativt
rättsskydd (SOU 1955:19) — vari allmänna riktlinjer i korthet
angavs för de förslag som de sakkunniga ämnade avge, sedan utredningen
slutförts. Sedan betänkandet remissbehandlats uppdrogs år 1958 åt de sakkunniga
att från delvis ändrade utgångspunkter fullfölja sin utredning.
Besvärssakkunniga avlämnade i maj 1964 sitt slutbetänkande »Lag om
förvaltningsförfarandet» (SOU 1964:27). I lagförslaget lämnas bestämmelser
om gäldande av kostnad in. in. Det föreslås att myndighets kostnad
för handläggning av förvaltningsärende skall stanna på det allmänna och att
för part i förvaltningsärende uppkommande kostnad skall bestridas av parten
själv i den mån annat inte föreskrives. Om enskild part i ärende, som
ej väsentligen avser tvist mellan enskilda parter, haft särskild kostnad för
sin medverkan vid utredningen, må han, om det med hänsyn till sakens
beskaffenhet, medverkans art, myndighets åtgörande, ärendets utgång eller
annat förhållande framstår som uppenbart oskäligt att kostnaden bäres av
honom, av allmänna medel erhålla ersättning för kostnaden eller del därav.
Även i annat fall må för kostnad i besvärsärende, då särskilda skäl därtill
är, ersättning av allmänna medel utgå till enskild part, som vinner bifall till
sin talan. I ärende som väsentligen avser tvist mellan enskilda parter, skall
part enligt förslaget kunna åläggas att helt eller delvis ersätta motparts
kostnader.
De sakkunniga berörde även frågan om en motsvarighet till fri rättegång
i förvaltningsärenden men ansåg att det knappast förelåg tillräckliga skäl
för att införa ett sådant institut för förvaltningsförfarandet i allmänhet.
Förvaltningsdomstolskommittén framlade i november 1966 betänkandet
Förvaltningsrättsskipning (SOU 1966:70), vilket bl. a. innehåller förslag
till lag om regeringsrätten och till lag om rikets kammarrätter. Enligt för
-
3
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1968
slagen skall i dessa domstolar enskild part kunna erhålla ersättning av allmänna
medel för inställelse, förutsatt att målet inte väsentligen avser tvist
mellan enskilda parter. Avser målet väsentligen sådan tvist skall samma
regel gälla som för detta fall föreslagits av besvärssakkunniga.
I november 1958 framlade 1951 års rättegångskommitté betänkande med
förslag till lag om rättegångshjälp in. in. (SOU 1958:40). Enligt förslaget
hade möjligheten att erhålla processuell rättshjälp vidgats främst genom
att part kunde erhålla sådan förmån mot att han till statsverket inbetalade
ett efter hans ekonomiska förmåga avpassat kostnadsbidrag.
Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande i juni 1962 tillkallades sakkunniga
att verkställa utredning rörande revision av lagstiftningen om rättshjälp i
rättegång och därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga har i februari
1965 framlagt betänkande med reviderat förslag till lag om rättegångshjälp
in. m. (SOU 1965: 13). Förslaget bygger i det väsentliga på rättegångskommitténs
förslag.
Beträffande frågan om rättshjälp inom förvaltningsförfarandet framhåller
de sakkunniga att det är avsett att den föreslagna rättegångshjälpen i princip
skall kunna beviljas i samtliga mål och ärenden som förekommer vid allmän
underrätt, ägodelningsrätt, expropriationsdomstol, vattendomstol,
krigsrätt, hovrätt, högsta domstolen samt arbetsdomstolen. Frågan om rättshjälp
inför administrativa myndigheter — bland dem förvaltningsdomstolarna
— torde däremot falla utanför det för utredningen utstakade området.
Med ledning av inkomna remissyttranden pågår f. n. inom justitiedepartementet
en överarbetning av vissa delar av besvärssakkunnigas lagförslag.
Vid denna översyn har det visat sig att det i frågan om kostnaderna i förvaltningsförfarandet
behövs kompletterande undersökningar av sådan omfattning
att de inte kan utföras inom departementet.
Med anledning härav har sakkunniga tillkallats för att utreda och göra en
samlad bedömning av frågorna om kostnaderna i förvaltningsförfarandet,
om rättshjälp i förvaltningsärenden samt om förordnande av offentligt biträde
åt part i vissa sådana ärenden.
I direktiven (statsrådsprotokollet över justitieärenden den 1 mars 1968)
anför departementschefen bl. a. följande.
För egen del vill jag framhålla, att det inte är tillfredsställande att den
enskilde enligt nuvarande ordning — bortsett från vissa undantagsfall —
under alla omständigheter själv måste stå för sina kostnader i förvaltningsförfarandet.
Särskilt beträffande sådana förvaltningsärenden där den enskilde
förhållandevis ofta kan ha befogad anledning att vidta mera kostnadskrävande
åtgärder för att tillvarata sina intressen finns det ett påtagligt
behov av regler som möjliggör viss kostnadsersättning till den enskilde. Det
allmännas krav på medverkan från den enskildes sida i förvaltningsförfarandet
synes inte böra sträckas så långt att den enskilde betungas oskäligt. Frågan
om att införa bestämmelser om kostnadsersättning i vissa förvaltnings
-
4
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1968
ärenden bör därför prövas. Sådana bestämmelser är emellertid inte tillräckliga
för att skapa garantier för åt t enskilda personer inte av ekonomiska
skäl hindras att tillvarata sina intressen i förvaltningssammanhang. Därför
behövs också åtgärder som gör det möjligt för de ekonomiskt sämst lottade
parterna att få rättshjälp. För vissa förvaltningsområden som är av central
betydelse för den enskildes person bör vidare det allmänna i större utsträckning
än vad som nu är fallet ha möjlighet att förordna offentligt biträde åt
enskild.
Viss tidigare riksdagsbehandling
Som ovan nämnts begärde 1948 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t
utredning angående fördelningen av kostnaderna i mål och ärenden som
avgörs av förvaltningsmyndighet.
Vid 1964 års riksdag behandlade utskottet motioner om rättshjälp i
administrativa mål. 1 motionerna, som remissbehandlades, upptogs dels frågan
om rättshjälp åt medborgarna i skattemål och mål om administrativa
frihetsberövande!! samt i administrativa processförfaranden i övrigt, dels
frågan om rätt för den enskilde att erhålla ersättning för utgivna kostnader
i mål eller ärenden av sagda beskaffenhet. Motionerna utmynnade i förslag
om eu förutsättningslös utredning rörande dessa frågor. I sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 25 avstyrkte utskottet bifall till motionerna under
hänvisning till pågående utredningsarbete. I sakfrågan anförde utskottet
hl. a. följande.
Med hänsyn till alt den administrativa processen i huvudsak är skriftlig
och att utredningsskyldighet i regel åligger administrativ myndighet torde
behovet av rättshjälp och kostnadsersättning åt den enskilde generellt sett
icke vara lika framträdande här som i fråga om mål och ärenden vid de
allmänna och särskilda domstolarna. Enligt utskottets mening är det likväl
tydligt att nuvarande ordning på förevarande område icke kan anses
tillfredsställande. Särskilt beträffande vissa typer av mål, såsom i synnerhet
mål om administrativa frihetsberövande!!, är det påfallande hur mycket
sämre den enskildes ställning kan vara i det administrativa förfarandet
än i det judiciella. Utskottet anser därför att de av motionärerna upptagna
spörsmålen förtjänar uppmärksamhet från statsmakternas sida och
instämmer sålunda i det syfte som uppbär motionerna.
I motioner vid 1965 års riksdag hemställdes om utredning angående dels
erforderlig rättshjälp i skattemål, mål om administrativa frihetsberövanden
och administrativa processförfaranden i övrigt, dels ersättning för kostnader
i sådana mål och ärenden, dels ock möjligheten att utöka den enskildes
rätt till kostnadsfri process.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 18 erinrade utskottet om den
tidigare riksdagsbehandlingen av frågorna samt anförde därefter:
Sedan riksdagen senast behandlade dessa frågor har besvärssakkunniga
avlämnat slutbetänkande och utredningen om rättegångshjälp fullgjort sitt
uppdrag. Besvärssakkunniga bär sökt tillgodose de reformkrav, som fram
-
5
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1968
förts i fråga om kostnadsfördelningen i förvaltningsförfarandet, genom
förslag om regler angående viss rätt för enskild part till ersättning av allmänna
medel för särskilda kostnader, som han ådragit sig vid fullgörande
av sina utredningsplikter. Utredningen om rättegångshjälp har beträffande
den ekonomiska gränsdragningen för rättegångshjälp föreslagit att den
krets som kan komma i åtnjutande av denna förmån skall vidgas.
Utskottet vill — i likhet med vad utskottet uttalat när dessa problem tidigare
aktualiserats — instämma i de önskemål som framföres i motionerna
om förbättrade möjligheter för den enskilde till kostnadsersättning i förvaltningsärenden
och till rättshjälp över huvud. De omnämnda utredningarna
har också framlagt vissa förslag i denna riktning och frågorna får härigenom
anses ha bringats närmare sin lösning. Vid sådant förhållande och i avvaktan
på de åtgärder Kungl. Maj :t efter remissbehandling av betänkande^
kan komma att föreslå beträffande berörda spörsmål synes enligt utskottet
ytterligare utredning på ifrågavarande områden icke böra förordas.
Vid 1967 års riksdag väcktes motioner, vari riksdagen föreslogs hemställa
till Kungl. Maj :t att förslag till lagregler om kostnadsersättning till enskilda
i förvaltningsärenden snarast framlades för riksdagen.
Utskottet, vars utlåtande (nr 21) godkändes av riksdagen, anförde bl. a.
följande.
I överensstämmelse med sina uttalanden då förevarande spörsmål tidigare
aktualiserats vill utskottet instämma i motionärernas önskemål om förbättrade
möjligheter för den enskilde till kostnadsersättning i förvaltningsärenden.
Även om behovet av regler för kostnadsersättning icke är lika framträdande
i den administrativa processen som i mål vid de allmänna domstolarna,
är det enligt utskottets mening tydligt att nuvarande ordning icke kan
anses tillfredsställande.
Som framgår av redogörelsen ovan har besvärssakkunniga avlämnat slutbetänkande
med förslag till lag om förvaltningsförfarandet. Lagförslaget innehåller
ett särskilt kapitel om kostnader, vari bl. a. ges regler angående
rätt för enskild part till ersättning av allmänna medel för särskilda kostnader
som han ådragit sig. Betänkandet är efter en omfattande remissbehandling
föremål för bearbetning inom Kungl. Maj :ts kansli, därvid enligt vad
utskottet erfarit kostnadsfrågan ägnas särskild uppmärksamhet. Med hänsyn
härtill anser utskottet att något initiativ från riksdagens sida med anledning
av motionerna icke bör ifrågakomma.
Utskottet
I motionen föreslås riksdagen anhålla att Kungl. Maj :t snarast framlägger
förslag till lagregler om ersättning åt enskild för kostnader i förvaltningsärenden.
Kostnadsregler med allmän räckvidd inom förvaltningsförfarandet ingår
i det förslag som besvärssakkunniga framlagt i sitt slutbetänkande. Vid den
bearbetning av förslaget som för närvarande pågår inom justitiedepartementet
har det visat sig att det i frågan om kostnaderna i förvaltningsförfarandet
behövs kompletterande undersökningar av sådan omfattning att de inte kan
6
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1968
utföras inom departementet. Med anledning härav har i dagarna sakkunniga
tillkallats för att utreda och göra en samlad bedömning av frågorna om kostnaderna
i förvaltningsförfarandet, om rättshjälp i förvaltningsärenden samt
om förordnande av offentligt biträde åt part i visa sådana ärenden.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att initiativ från riksdagens
sida i anledning av motionen icke erfordras.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion, II: 506, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 mars 1968
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Erik Svedberg (s), Hjorth (s), År vidson
(h)*, Ernulf (fp), Svanström (ep), fru Lindström (s)*, herr Schött (h),
och fru Lilly Ohlsson (s);
från andra kammaren: fru Gärde Widemar (fp), fru Johansson (s),
herr Svensson i Vä (ep)*, fru KristeUsson (h)*, fröken Bergegren (s)*,
herrar Jönsson i Malmö (s), Björk (s) och Sjöholm (fp).
* Ej närvarande vid justeringen.
ESSELTE AB. STHLM 68
814184