Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 år 1968
1
Nr 6
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning an motioner
angående titelskyddet för periodisk tidskrift.
Ärendet
I detta utlåtande behandlas de vid 1967 års riksdag väckta, likalydande
motionerna I: 3 och II: 5. Texten trycktes i första kammaren.
Motionärer är i första kammaren herrar Björk och Tage Johansson
(båda s) och i andra kammaren herrar Martinsson, Carlsson i Tyresö och
Johansson i Trollhättan (alla s).
Hemställan avser: »att riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj:t måtte
anhålla om förslag till sådan omarbetning av paragraferna 5, 6 och 7 i kap. 5
tryckfrihetsförordningen, att såväl nuvarande som nytillkommande ägares
legitima intressen beträffande titelskydd för periodiska skrifter tillgodoses».
Gällande bestämmelser
I 5 kap. 5 § första stycket tryckfrihetsförordningen stadgas att periodisk
skrift icke må utgivas, innan bevis utfärdats att hinder enligt förordningen
icke möter för skriftens utgivning. Utgivningsbevis meddelas, på ansökan
av ägaren, av chefen för justitiedepartementet. Ansökan må avslås om
skriftens titel företer sådan likhet med titeln på skrift, för vilken utgivningsbevis
tidigare utfärdats, att förväxling lätt kan ske.
6 § av samma kapitel i förordningen har följande lydelse:
Chefen för justitiedepartementet äger återkalla utfärdat utgivningsbevis:
1. om ägaren anmält att skriftens utgivning upphört;
2. om äganderätten till skriften övergått till annan än svensk medborgare
eller svensk juridisk person;
3. om utgivare ej finnes eller utgivaren ej fyller de i 2 § föreskrivna
behörighetsvillkoren och behörig utgivare ej omedelbart utses;
4. om sex månader förflutit från den dag, då utgivningsbeviset utfärdades,
utan att skriften utkommit;
5. om den skritt, som beviset avser, icke under något av de två senast
förflutna kalenderåren å särskilda tider utkommit med minst fyra nummer
eller häften;
6. om inom sex månader, sedan skriften första gången utkom, visas att
beviset med hänsyn till stadgandet i 5 § sista stycket icke bort utfärdas; eller
7. om titeln å en skrift typografiskt sett givits sådan likhet med titeln
å annan skrift, för vilken utgivningsbevis utfärdats, att förväxling lätt kan
ske samt rättelse ej omedelbart vidtages.
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 saml. 2 avd. Nr 6
2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 dr 1968
I ärenden, som avses i första stycket 2—7, skola, om det kan ske, ägaren
och utgivaren erhålla tillfälle att yttra sig.
I 7 § stadgas att om utgivningsbevis återkallats på grund av förhållande
som avses i 6 § första stycket 2, 3, 5 eller 7 må likväl ej, innan två år förflutit
sedan beslutet därom meddelades, utan medgivande av skriftens
ägare utgivningsbevis utfärdas för annan skrift, vars titel företer sådan likhet
med skriftens titel att förväxling lätt kan ske.
Även lagbestämmelser av privaträttslig natur lämnar visst skydd för
periodisk skrifts titel. Av intresse i detta sammanhang är 9 § lagen den 29
maj 1931 med vissa bestämmelser om illojal konkurrens. Där straffbelägges
användning i utövning av näringsverksamhet av namn, firma, varumärke,
utstyrsel eller annat kännetecken som lätt kan förväxlas med förut här
i riket inarbetat kännetecken för annans näringsverksamhet eller däri utbjudna
varor eller prestationer med uppsåt att framkalla sådan förväxling.
Undantag görs för förväxling med kännetecken som är skyddat enligt
varumärkes- eller kollektivmärkeslagen. Lagstadgandet som tillkom år 1942
avser enligt förarbetena att bereda visst skydd bl. a. för titlar å periodiska
skrifter som utkommer mindre än fyra gånger om året (prop. 1942:257
Bil. A). I 1960 års lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
50 § stadgas att sådant verk ej må göras tillgängligt för allmänheten under
sådan titel, pseudonym eller signatur, att verket eller dess upphovsman
lätt kan förväxlas med förut offentliggjort verk eller dess upphovsman.
Historik
I 1812 års tryckfrihetsförordning stadgades att utgivaren av periodisk
skrift skulle anmäla sig hos chefen för justitiedepartementet för erhållande
av bevis att hinder mot skriftens utgivande icke förekom. Förutsättning för
erhållande av bevis var att sökanden ej blivit dömd för nesligt brott eller förklarad
ovärdig föra andras talan. Praxis utvecklade sig i den riktningen,
att hinderslöshetsbevis för periodisk skrift inte utfärdades om annan erhållit
sådant bevis för periodisk skrift med samma namn.
I samband med åtskilliga andra ändringar i tryckfrihetsförordningen
infördes år 1937 ett stadgande enligt vilket chefen för justitiedepartementet
ägde vägra att utfärda bevis, om den anmälda titeln företedde sådan likhet
med titeln å periodisk skrift, för vilken tidigare utfärdat bevis var gällande,
att förväxling lätt kunde ske. Ett samtidigt av Kungl. Maj :t framlagt förslag
att bevis skulle kunna vägras även i det fallet, då dess utfärdande eljest
skulle lända annan till uppenbart förfång, blev ej antaget av riksdagen.
Konstitutionsutskottet, som avstyrkte förslaget, anförde därvid att bestämmelserna
i tryckfrihetsförordningen var av offentligrättsligt innehåll och att
det icke borde tillkomma chefen för justitiedepartementet att ingå i prövning
av sökandens civilrättsliga förhållande till själva tidningsföretaget, en
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 år 1968
3
prövning som borde ankomma på domstol (KU 1936:42 s. 16). Det kommittéförslag
(SOU 1935:8), som föregick lagstiftningen, ersatte reglerna
om ansökan om hinderslöshetsbevis med en enkel anmälan till den övervakande
myndigheten. Kommittén ansåg att frågan om skydd för periodisk
tidskrifts titel ej hörde hemma i tryckfrihetsrätten utan borde tillgodoses
på annan väg. Någon tolkning av innebörden av uttrycket »förväxling lätt
kan ske» skedde inte i propositionen eller i utskottsutlåtandet.
År 1939 avgav inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga ett betänkande
angående revision av tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler
m. m. (SOU 1939: 32). Betänkandet lades till grund för proposition till 1940
års riksdag och ledde år 1941 till ändringar i tryckfrihetsförordningen.
Såvitt gällde titelskyddet för periodisk skrift infördes då möjligheten för
justitieministern att i vissa fall ogiltigförklara utgivningsbevis, bl. a. om
skriften inte utkommit under de senaste fem åren. Av förarbetena till 1941
års lagändringar framgår att de meddelade reglerna till skydd för periodisk
skrifts titel avsåg att ge en provisorisk reglering. I yttrande över 1939 års
betänkande framhöll advokatsamfundets styrelse att rätta platsen för de
materiella reglerna om titelskydd inte var tryckfrihetsförordningen utan
civillag. Även boktryckarföreningen gjorde ett uttalande av samma innehåll.
Departementschefen anförde emellertid att den pågående utredningen
om revision av auktorrätten borde avvaktas och att därför bestämmelser
om titelskydd ej borde borttagas ur grundlagen. Ändringarna år 1941
innebar såtillvida en inskränkning i titelskyddet, att till periodisk skrift
hädanefter endast skulle räknas sådan som var avsedd att utgivas med
minst fyra nummer eller häften årligen. Som ovan nämnts tillgodosågs
skyddet för andra skrifter i viss mån genom ett tillägg år 1942 till lagen
om illojal konkurrens.
Reglerna om skydd för periodisk skrifts titel överfördes år 1949 till den
då antagna tryckfrihetsförordningen. I samband därmed genomfördes den
ändringen, att utgivningsbevis kunde återkallas redan två år efter det att
periodisk skrift upphört att utkomma i stället för som tidigare efter fem
år. En viss ersättning för begränsningen i skyddet utgjorde den föreskrift
som samtidigt infördes i 5 kap. 7 § om skydd för titel även viss tid efter det
att beviset återkallats.
Vissa uttalanden om praxis vid meddelande av utgivningsbevis
I en reservation till konstitutionsutskottets dechargememorial år 1942
(KU 1942: 10 s. 16 f) av herr Spångberg m. fl. påtalades alt den dåvarande
chefen för justitiedepartementet den 30 maj 1941 medgivit utgivningsbevis
för den i Berlin på svenska språket tryckta periodiska skriften »Bildtidningen
Signal», trots denna titels likhet med Svenska järnvägsmannaförbundets
tidskrift »Signalen». Reservanterna fann det svårt att med
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 år 1968
ledning av exempel från 1941 utläsa någon enhetlig tillämpningsgrund när
utgivningsbevis vägras. Utgivningsbevis för »Månadsmagasinet Globen»
hade vägrats på grund av likhet med »Globen, meddelanden utgivna av
Generalstabens litografiska anstalt». »Rikstidningen» ansågs äga för stor
likhet med »Svenska Rikstidningen», för vilken utgivningsbevis utfärdats.
Samma var förhållandet med en ansökan om utgivningsbevis för »Nya
Dagbladet», då bevis tidigare meddelats för »Svenska Dagbladet», »Skånska
Dagbladet» etc. »Aftonbladet, Morgonupplagan» ansågs äga förväxlingsbar
likhet med »Aftonbladet» osv.
I 1962 års dechargememorial (KU 1962: 17 s. 6 f) tillkännagav utskottet
för riksdagen utan åberopande av 107 § regeringsformen att utskottet uppmärksammat
att tillförordnade chefen för justitiedepartementet den
21 augusti 1961 utfärdat utgivningsbevis för en periodisk skrift med titeln
»Extrapressen». Enligt utskottets mening företedde denna titel sådan likhet
med namnet på den i Stockholm utkommande tidningen »Expressen» att
utgivningsbevis icke bort utfärdas för »Extrapressen».
Motionerna
Motionärerna refererar inledningsvis ett ärende angående utgivningsbevis
som handlagts under år 1966 och vari förekommit följande.
Den 29 juni 1966 återkallade chefen för justitiedepartementet med stöd
av 6 § första stycket 5 i tryckfrihetsförordningen utgivningsbeviset för
Nationalsocialistisk tidskrift. Den 21 mars 1966 ingavs ansökan om utgivningsbevis
för Socialistisk tidskrift. Den föredrogs i samband med återkallelsebeslutet
den 29 juni 1966 beträffande Nationalsocialistisk tidskrift
och förklarades då vilande för att ägarna till Nationalsocialistisk tidskrift
skulle beredas tillfälle avge medgivande enligt 5 kap. 7 j''. Den 16 juli 1966
inkom yttrande från ägarna, vilka icke var villiga lämna sådant medgivande.
Ansökan av ägarna till Socialistisk tidskrift avslogs sedan enligt beslut
den 26 juli 1966 på grund av titelns likhet med titeln på Nationalsocialistisk
tidskrift.
Motionärerna anför vidare att när bestämmelsernas nuvarande utformning
möjliggör så stötande konsekvenser som i detta fall ger det en anvisning
om att bestämmelserna är i behov av översyn. Formuleringen »att
förväxling lätt kan ske» synes inbjuda till en oklar och vacklande praxis.
I exemplet från 1968 kan det redan från formella utgångspunkter diskuteras
om det var riktigt att vägra utgivningsbevis för Socialistisk tidskrift,
eftersom likheten mellan »Nationalsocialistisk» och »Socialistisk» inte är
särskilt påfallande. Det är dock möjligt att beslutet var formellt korrekt.
Men det gör ett utomordentligt olustigt intryck att ägarna till Nationalsocialistisk
tidskrift haft möjlighet att, sannolikt utifrån politiska bevekelsegrunder,
förhindra utgivning av ett organ vid namn Socialistisk tidskrift.
Det är i och för sig naturligt att lagstiftarna velat skydda ägarna till
periodiska organ, vilkas namn haft ett betydande goodwill-värde. Själv
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 är 1968
5
fallet är det inte önskvärt att nya konkurrenter skall kunna rikta sig till
ungefär samma läsekrets som ett äldre organ med utnyttjande av dettas
titel eller en nästan likalydande titel. De nuvarande bestämmelserna synes
dock bereda alltför stora förmåner åt dem som en gång förvärvat utgivningsbevis
för periodisk skrift med viss titel. Som bestämmelserna nu är
utformade, ger de en ägare möjlighet att hindra utgivningen av nya organ,
vilkas titlar kanske har en viss likhet med det äldre organets men som måhända
vänder sig till en helt annan läsekrets eller fyller helt andra funktioner.
Bestämmelsen att utgivningsbeviset kan bevaras, om skriften utkommer
på särskilda tider med minst fyra nummer eller häften, synes inte
ge tillräckliga garantier för att verklig utgivning och spridning äger rum.
Det torde sålunda förekomma att en ägare uppfyller bestämmelsen genom
att på vissa tider i ett fåtal exemplar låta trycka ett litet blad med den titel
som anges i utgivningsbeviset. På så sätt kan utgivningsrätten bevaras
många år efter det att organet fyllt en reell funktion. Genom att en mer eller
mindre illusorisk utgivning kombineras med rätt för utgivaren att vägra
utgivning av organ med sådana titlar »att förväxling lätt kan ske» kan
enstaka ägare sålunda effektivt blockera tillkomsten av en rad organ med
tillar, som nytillkommande utgivare anser informativa och slagkraftiga.
I motionerna framhålls slutligen att de nuvarande bestämmelserna länge
tillämpats under förhållanden som präglats av en relativ stabilitet på tidnings-
och lidskriftsmarknaden. Det har då framstått som naturligt att
främst skydda ägarna av redan existerande organ. Förhållandena har emellertid
radikalt ändrats under de senaste årtiondena. Tidnings- och tidskriftsnedläggningar
blir allt vanligare, samtidigt som det ständigt tillkommer
nya periodiska skrifter, som måhända vänder sig till helt nya kategorier av
läsare och fyller speciella, ej tidigare tillgodosedda funktioner. Olägenheterna
med det ensidiga skyddet av äldre utgivare blir därmed allt påtagligare.
Tillgången på lämpliga och upplysande titlar för nya organ är inte obegränsad.
Konsekvenserna av de nuvarande bestämmelserna om titelskydd blir
irrationella och utvecklingshämmande. En förändring, som bättre tillgodoser
nytillkommande utgivares legitima intressen, torde förutsätta omarbetning
och precisering av 5—7 §§ i kap. 5 tryckfrihetsförordningen. Möjligen
kan vissa förbättringar uppnås redan genom mer preciserade och nyanserade
tillämpningsföreskrifter.
Utskottet
Utskottet har vid sin beredning av förevarande motioner tagit del av ett
antal beslut i ärenden angående ansökningar om utgivningsbevis för
periodiska skrifter samt inhämtat upplysningar om de riktlinjer som tilllämpas
vid bedömningen av sådana ansökningar. Det har därvid framgått
alt då utgivningsbevis redan finns för skrift med titel innehållande flera
ord brukar ansökan om bevis som avser endast ett av dessa ord inte bifallas,
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 år 1968
t. ex. inte »Fastighetstidningen» vid sidan av »Affärs- och fastighetstidningen».
Ej heller godtas sådana tillägg till redan befintliga titlar, som inte
bedömes vara tillräckligt särskiljande. Så har exempelvis en ansökan för
»Veckans fastighetsaffärer» avslagits med hänsyn till »Veckans affärer».
»Teknik och Miljö» har avslagits med hänsyn till »Miljö». Även en ansökan
avseende »Hunden» lämnades utan bifall på grund av redan befintliga sammansättningar
med detta ord. Nya sammansättningar med ordet har däremot
godtagits, t. ex. »Hundjournalen» vid sidan av »Hundsport» och »HV
Hundvärlden». Ord som »Debatt» och »Forum» anses ej kunna i och för
sig skyddas. Däremot godtas ibland inte nya sammansättningar med sådana
ord.
Den offentliga registreringen av periodiska skrifter motiveras av kontroll-
och ordningshänsyn. Som framgått av redogörelsen för lagstiftningens
utveckling har man funnit det nödvändigt att komplettera det titelskydd
som allmän lag erbjuder med en offentlig prövning och registrering av
nytillkommande skrifter. Utskottet anser att en sådan offentlig kontroll
fortfarande är erforderlig. Kontrollen bör emellertid tillämpas så att den
naturliga utvecklingen på tidnings- och tidskriftsmarknaden hindras så
litet som möjligt. Utskottet ansluter sig sålunda till motionärernas önskemål
att nytillkommande utgivares legitima intressen tillgodoses vid bedömningen
av ansökningar om nya titlar. Även de krav på hänsyn som kan uppställas
av innehavarna till existerande organ måste dock beaktas. Utskottet har,
som ovan anmärkts, vid ett tillfälle funnit anledning uttala att titeln på en
skrift som erhållit utgivningsbevis enligt utskottets mening företedde alltför
stor likhet med namnet på en redan utkommande tidning. Vid bedömningen
bör beaktas inte endast den yttre likhet som kan finnas mellan titlarna utan
även de begrepp som de aktuella orden representerar. Vid en sådan bedömning
står det enligt utskottets mening klart att exempelvis orden »socialistisk»
och »nationalsocialistisk» är så särskilda från varandra att risk för
förväxling mellan dem inte föreligger.
De bedömningar som måste göras i ärenden av här förevarande slag blir
naturligtvis ofta ganska skönsmässiga. Utskottet vill betona vikten av att de
olika synpunkter som kan läggas på bedömningen tillbörligen beaktas.
Det torde emellertid inte vara möjligt att i lagtext eller tillämpningsföreskrifter
ange preciserade riktlinjer till ledning för prövningen av det stora
antal disparata ärenden varom här är fråga. Utskottet finner sålunda inte
skäl föreligga för en omarbetning av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen
och hemställer därför
att riksdagen förklarar motionerna 1:3 och 11:5 från
1967 års riksdag besvarade med vad utskottet anfört.
Stockholm den 31 januari 1968
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 år 1968
7
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Erik Olsson (s),
Sveningsson (h), fru Segerstedt Wiberg (fp), herrar Dahl (s), Sörlin (s),
Sörenson* (fp), fröken Stenberg (h), herrar Harald Pettersson* (ep) och
Ivar Andersson* (s); samt
från andra kammaren: herrar Adamsson (s), Nilsson i Östersund (s),
Hamrin i Jönköping (fp), Henningsson (s), Wahlund (ep), Magnusson i
Tumhult (h), fru Thunvall (s), herrar Johansson i Trollhättan (s), Nelander
(fp) och Larsson i Luttra (ep).
* Ej närvarande vid justeringen.