Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1968
1
Nr 1
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner
om upphävande av bestämmelsen om pensionsavdrag
från riksdagsarvode.
Ärendet
I det la utlåtande behandlas de likalydande motionerna I: 509 och II: 643.
Texten är tryckt i första kammaren.
Motionärer är i första kammaren herr Bengtson (ep) samt herrar Fälldin
(ep), Skårman (fp), Ernulf (fp), Hubinette (h) och Blomquist (h)
samt i andra kammaren herrar Mundebo (fp) och Larsson i Borrby (ep).
Hemställan avser: »att riksdagen måtte besluta att 1 § 3 mom. stadgan
om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande skall upphöra att
gälla».
Gällande regel och dess motivering
I 1 § 3 mom. stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande
stadgas följande. Uppbär riksdagsman som fyllt 65 år tilläggspension
enligt lagen om allmän försäkring eller egenpension på grund av
anställning i allmän tjänst, skall han vidkännas avdrag på utgående arvode
med det bruttobelopp, basbelopp eller motsvarande belopp som är tillämpligt
för pensionen, dock högst med hälften av nämnda arvode.
Bestämmelsen infördes genom beslut 1962 på förslag av utskottet
(KU 20). Den trädde emellertid inte i tillämpning förrän den 1 januari
1965 och beträffande första kammaren därtill inte under mandatperiod som
började löpa före den 1 januari 1963. Detta betyder, om man ser till ledamöter
som utsetts genom ordinarie val för hela mandatperioder, att avdragsregein
blev tillämplig 1965 för ledamöter av andra kammaren och
dem i första som valts 1962, 1963 eller 1964 men först senare på dem som
var ledamöter av första kammaren 1965 men valts något av åren 1957—
1961. Först 1970 kommer regeln att kunna tillämpas på alla riksdagsledamöter.
Till motivering av regeln anförde utskottet följande, efter att bl. a. ba
erinrat om de inom och utom riksdagen gällande reglerna om avdrag på
lön eller pension vid sammanträffande med andra förmåner:
Som ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande utgår numera
såväl ett årsarvode med ett belopp, avpassat med hänsyn till att arvodet
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 saml. 2 avd. Nr 1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1968
skall ge en med hänsyn till uppdragets natur rimlig bärgning för den som
saknar andra inkomster, som ock egenpension och efterlevandepension.
Om den ovan föreslagna arvodeshöjningen genomföres, kommer årsarvodet
att utgöra omkring två tredjedelar av årslönen för en statlig befattningshavare
med lön enligt B 1 (löneklass 1 å löneplan B). Därtill kommer, att
den allmänna tilläggspensionen, till vilken arvodet grundar rätt, ej påverkas
av att riksdagsmannen förutom pensionen uppbär fullt riksdagsarvode.
Med hänsyn till det sålunda anförda bör enligt utskottets mening
en reduktion ske av riksdagsarvodet, i fall riksdagsmannen samtidigt
uppbär tilläggspension jämlikt lagen om allmän försäkring eller pension
på grund av allmän, dvs. statlig eller kommunal, tjänst. Utskottet vill
emellertid förorda, att reducering icke sker innan riksdagsmannen fyllt
65 år. Vid bestämmande av avdragets storlek talar visserligen starka skäl
för att bestämma, att reducering kan ske med mer än hälften av arvodet.
Ett sådant skäl är att avdragsprocenten ej borde vara mindre än i fråga om
pensionsavdraget, då inkom stklyftan vid avgång från riksdagen annars
kan te sig mycket hög för den som samtidigt avgår från allmän tjänst.
Emellertid talar även rättviseskäl för att avdraget bör göras så högt, att
det blir kännbart ej bara för dem som har en jämförelsevis liten pension,
vars belopp helt kan komma att avdragas å arvodet, utan även för dem som
har höga pensioner. I detta sammanhang må framhållas, att högsta pensionsbelopp
enligt SPR f. n. är cirka 40 000 kr. Utskottet har emellertid
av de skäl som inom utskottet anförts i motsatt riktning, såsom hänsyn
till statstjänstemännens nuvarande förmåner, stannat för att föreslå ett
pensionsavdrag om högst hälften av arvode!. Avdraget skall således icke
i något fall bli större än pensionens belopp. Utskottet vill dessutom erinra
om att detta förslag, såsom även nämnts ovan, utgör en preliminär lösning
i avvaktan på resultatet av förfaltningsutredningens arbete.
Motionerna och inhämtat yttrande över dessa
Till stöd för sitt yrkande, att avdragsregeln i 1 § 3 mom. ersättningsstadgan
skall upphävas, åberopar motionärerna främst en expertutredning
som verkställts på uppdrag av riksdagens förvaltningskontor och som
utmynnar i att regeln föreslås upphävd.
Kontoret verkställer f. n. en allmän teknisk översyn av ersättningsstadgan
i anledning av de önskemål därom som uttrycktes i utskottets av riksdagen
godkända betänkande 1966: 42. Utskottet angav där vissa frågor som borde
särskilt uppmärksammas. Avslutningsvis anfördes att även regeln om pensionsavdrag
kan förtjäna att överses, ett uttalande som givetvis skall läsas
mot bakgrunden av de ovan återgivna övervägandena 1962.
Utskottet har underhand inhämtat yttrande över motionerna av styrelsen
för riksdagens förvaltningskontor. Denna upplyser att den begärda översynen
av stadgan påbörjades 1967 och anför vidare följande:
I fråga om avdrag från arvode till riksdagsledamot, som fyllt 65 år, på
grund av tilläggspension jämlikt lagen om allmän försäkring eller egenpension
på grund av anställning i allmän tjänst har styrelsen som ett led
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1968
3
i översynen som fortsätter uppdragit åt byråchefen i statens personalpensionsverk
Marianne Sjönell att som expert biträda vid utredningsarbetet.
Byråchefen Sjönell har den 10 oktober 1967 avgivit en promemoria i ämnet.
I denna förordas att 1 § 3 mom. i ersättningsstadgan upphäves.
Enligt styrelsens mening kan flera synpunkter anläggas på frågan om
pensionsavdrag från ledamotsarvode.
För den i expertpromemorian framförda tanken på bl. a. en utjämning
mellan ledamöter med pension på grund av anställning i allmän respektive
enskild tjänst talar skäl, som kan beaktas vid den fortsatta tekniska översynen.
Mot ett upphävande av samordningsregeln i 1 § 3 mom. kan å andra sidan
anföras vägande synpunkter av lagteknisk natur. Styrelsen avser härvid
de icke önskvärda tröskelproblem som uppkommer, om samordningsregeln
slopas.
Enligt^ styrelsens mening bör emellertid dess ställningstagande i de tekniska
frågorna sättas in i ett större sammanhang. Olika alternativ till tekniska
lösningar får härvid prövas med beaktande av lagrummets av riksdagen
åsyftade funktion. Om denna, såsom i förevarande fall, kan antagas
aktualisera ett politiskt ställningstagande, torde detta böra ske först. Beredningen
av ärendet i sistnämnda fall torde inte ankomma på styrelsen. Styrelsen
är därför inte beredd att nu framlägga förslag i frågan om samordning
mellan arvode och pension.
I detta sammanhang vill styrelsen meddela följande. Mellan parterna
på den statliga sektorn av arbetsmarknaden pågår för närvarande diskussioner,
som eventuellt kan leda till en revision av den statliga personalpensioneringen
inom en inte alltför avlägsen framtid. Diskussionerna avser
även frågan om förhållandet mellan utgående pension och lön. Enligt
styrelsens mening är det ej uteslutet att resultatet av dessa diskussioner,
som ytterst torde sylta till kollektivavtal, kan tänkas bli av intresse för
bedömningen av den funktionella och tekniska samordning, varom nu är
fråga.
Utskottet har tagit del av den expertutredning, som nämns i yttrandet och
som åberopas av motionärerna.
Utskottet
Ovan har redovisats de överväganden utskottet gjorde i samband med införandet
1962 av regeln om avdrag från riksdagsår vo de för pension i allmän
tjänst. Det har därav bl. a. framgått att utskottet ansåg goda skäl tala för
alt större avdrag borde kunna göras än som slutligen föreslogs. Betänkandet
var enhälligt och godkändes av riksdagen. Utskottet har inte funnit anledning
att nu ändra sitt ställningstagande och föreslå att avdragsregeln upphävs.
Det är emellertid inte uteslutet att pågående överväganden om liknande
spörsmål för arbetstagare i allmän tjänst kan komma att påkalla en
ny prövning från riksdagens sida. Avdragsregeln torde också komma att
aktualiseras i samband med en allmän översyn av ersättningsreglerna
i anledning av övergång till enkammarsystem. För närvarande framstår
4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1968
emellertid ingen åtgärd från riksdagens sida som påkallad, varför utskottet
hemställer,
att riksdagen avslår motionerna 1:509 och 11:643.
Stockholm den 6 februari 1968
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Erik Olsson (s),
Carl Albert Anderson (s), Sveningsson (h), fru Segerstedt Wiberg (fp),
herrar Dahl (s), Sörlin (s), Hernelius* (h) och Sörenson* (fp); samt
från andra kammaren: herrar Nilsson i Östersund (s), Henningsson
(s), Wahlund (ep), fru Thunvall (s), herrar Johansson i Trollhättan (s),
Andersson i Billingsfors (s), Werbro (fp), Norrby (fp), Werner* (h) och
Lindberg (ep).
* Ej närvarande vid justeringen.
ESSELTE A8. STHLM 60
814110