Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1968
1
Nr 30
Utlåtande i anledning av motioner angående trädgårdsnäringen.
I de likalydande vid 1968 års riksdag väckta motionerna I: 709 av herr
Kristiansson, Axel, och fru Nilsson samt II: 915 av herr Nilsson i Lönsboda
in ■ fl. har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kung!. Maj :t måtte anhålla
om erforderliga åtgärder i motionernas syfte.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
}dtranden över motionerna av statens jordbruksnämnd, trädgårdsnäringsutredningen,
Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund och Riksförbundet
Landsbygdens folk.
Se Bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. I föreliggande motioner framläggs förslag till åtgärder i syfte
att förstärka de statliga insatserna till stöd för den svenska trädgårdsnäringen.
Motionärerna framhåller den nära samhörigheten mellan jordbruket
och trädgårdsnäringen och erinrar om att staten i flera avseenden tagit
konsekvenserna härav och bl. a. förlagt den högre trädgårdsundervisningen
till lantbrukshögskolan. Vidare administreras rationaliseringsverksamheten
på trädgårdsnäringens område av lantbruksstyrelsen. Även om nämnda insatser
är synnerligen betydelsefulla för den expanderande trädgårdsodlingen
i vårt land föreligger dock enligt motionärernas mening önskemål om
utbyggd verksamhet för trädgårdsnäringens del inom vissa statliga organ,
bl. a. statens jordbruksnämnd, där det f. n. saknas speciell organisation för
bevakning av trädgårdsärenden. Med hänsyn till förhållandena på importmarknaden
i fråga om trädgårdsprodukter men även med tanke på de
problem som hänger samman med en framtida svensk anknytning till
EEC-marknaden föreslår motionärerna dels en förstärkning av jordbruksnämndens
personella resurser, dels en intensifierad övervakning från
nämndens sida av importutvecklingen i fråga om trädgårdsprodukter.
Statens jordbruksnämnd säger sig i yttrande över motionerna vara väl
medveten om betydelsen i olika avseenden av den marknadsreglering på
frukt- och grönsaksområdet inom EEC som i sina huvudsakliga delar väntas
bli förverkligad den 1 juli i år. Inom nämnden pågår sedan flera år
en fortlöpande kartläggning av det europeiska integrationsarbetet på
jordbruksområdet och som ett led häri följs även utvecklingen inom trädgårdssektorn.
Nämnden finner det naturligt, att dessa studier måste inten
1—0113308
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 samt. Nr 30
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1968
sifieras i den mån förhandlingar om en svensk anslutning till EEC skulle
aktualiseras. Mot bakgrund av nämndens nuvarande uppgifter rörande
trädgårdsprodukter bedömer nämnden personalbehovet på det hela taget
vara tillgodosett. Skulle en svensk anknytning till EEC bli aktuell torde
dock vissa mer eller mindre genomgripande förändringar behöva förberedas
resp. vidtas på de legislativa, administrativa och personella områdena,
bl. a. inom jordbruksnämnden. Nämnden framhåller emellertid att detta
gäller generellt över hela jordbruksområdet och inte exklusivt beträffande
trädgårdsprodukter. I fråga om jordbruksnämndens möjligheter att följa
importutvecklingen av vissa trädgårdsprodukter framhåller nämnden att
dessa visserligen är begränsade men efter förbättringar som successivt vidtagits
dock tillräckliga, åtminstone så länge några allvarliga importstörningar
ej uppstår. Med hänsyn till ifrågavarande handels struktur (konsignationsköp)
skulle införandet av obligatoriska införseluppgifter enligt
nämndens mening endast få begränsad betydelse. Då några akuta behov
av skärpt importövervakning ej påvisats anser nämnden det ej heller motiverat
att i dagens läge vidta några ytterligare åtgärder på området.
Såväl trädgårdsnäringsutredningen, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
som Riksförbundet Landsbygdens folk (RLE) framhåller angelägenheten
av att åtgärder vidtas så att arbetet med att löpande följa importutvecklingen
samt förhållandena inom EEC m. m. i fråga om trädgårdsprodukter
kan effektivt fullföljas av berörda myndigheter. Trädgårdsnäringsutredningen
framhåller därvid att det bör beaktas att det marknadssystem
som av EEC fastställts för trädgårdsprodukter kan medföra betydande
förskjutningar i den europeiska marknadsstrukturen och därmed
påverka den internationella handeln med trädgårdsalster. Ulredningen erinrar
om att den s. k. jordbruksstatistikkommittén f. n. behandlar frågan
om åtgärder för att man fortlöpande skall kunna följa utvecklingen inom
jordbruket och även har att handlägga frågan om jordbruksnämndens organisation.
Utredningen förutsätter att nämnda kommitté även kommer
att behandla frågan om personalbehovet i samband med vissa uppgifter på
trädgårdsområdet. Handelsträdgårdsmästareförbundet framhåller dock att
personalförstärkning för trädgårdssektorn enligt förbundets uppfattning
bör ske inom såväl lantbruksstyrelsen som jordbruksnämnden och föreslår
därför att den centrala administrationen på trädgårdsområdet blir
föremål för en mera vidsträckt och genomgripande översyn, t. ex. av
trädgårdsnäringsutredningen. RLE, som i likhet med nyssnämnda remissinstanser
framhåller vikten av ökade insatser i fråga om importövervakningen,
framhåller i sammanhanget att det enligt riksförbundets mening inte
är till fyllest att enbart följa utrikeshandeln med färska trädgårdsprodukter,
då även en lågprisimport av djupfrysta eller konserverade trädgårdsprodukter
allvarligt kan skada den svenska trädgårdsnäringen.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1968
3
Utskottet kan för sin del ansluta sig till den i motionerna och remissutlåtandena
redovisade uppfattningen rörande vikten av att importutvecklingen
i fråga om trädgårdsprodukter noga följes samt att de problem
som är förbundna med anpassningen av den svenska trädgårdsnäringen till
en eventuellt utvidgad europeisk marknad i god tid beaktas av Kungl.
Maj:t och berörda myndigheter. Till frågan hur denna verksamhet närmare
bör vara utformad eller var eventuellt erforderliga resursförstärkningar
bör sättas in är emellertid utskottet f. n. ej berett att ta ställning.
Som framgår av det föregående har emellertid den år 1967 tillsatta jordbruksstatistikkommittén
bland sina uppgifter även att pröva statens jordbruksnämnds
organisation. Därvid skall kommittén enligt sina direktiv
bl. a. beakta behovet av samråd mellan jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen
rörande beslut som påverkar prissättningen och rationaliseringen
på jordbruksområdet. Som trädgårdsnäringsutredningen anfört kan förutsättas,
att därvid även frågan om personalbehovet i samband med vissa
uppgifter på trädgårdsområdet kommer upp till prövning. Under angivna
förhållanden finner utskottet lämpligt, att nu föreliggande motioner och
däröver avgivna remissutlåtanden överlämnas till jordbruksstatistikkommittén
för att tas under övervägande i samband med fullföljandet av dess
arbete. Utskottet utgår från att kommittén vid behandlingen av nu förevarande
spörsmål samråder med bl.a. lantbruksstyrelsen för diskussion av
de åtgärder som kan befinnas erforderliga för att åstadkomma en nödvändig
samordning av de statliga insatserna på trädgårdsområdet.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller, att motionerna
I: 709 och II: 915 överlämnas till jordbruksstatistikkommittén
för övervägande i enlighet med vad utskottet i det
föregående anfört.
Stockholm den 14 maj 1968
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit
från första kammaren: herrar Mossberger (s), Lage Svedberg (s),
Hedström (s), Carl Eskilsson (h), Skärman (fp)*, Hermansson (ep)*, Magnusson
(s), Augustsson (s), Lundberg (h) och Karl-Erik Eriksson (fp);
från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie (ep), Arweson (s),
Eliasson i Moholm (h), Johanson i Västervik (s), Jonasson (ep)*, Lundmark
(s), Rimås (fp), Eskilsson i Likenäs (s), Björk (s) och Åberg (fp).
* Ej närvarande vid justeringen.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1968
Bilaga
Yttranden över motionerna I: 709 och II: 915
Statens jordbruksnämnd (16.2.1968)
Jordbruksnämnden framhåller att nämndens möjligheter att följa importutvecklingen
av i motionerna berörda produkter visserligen är begränsade
men efter de förbättringar som successivt vidtagits dock tillräckliga,
åtminstone så länge några allvarliga importstörningar icke uppstår. Med
hänsyn till handelns struktur (kcnsignationsköp) skulle införandet av
obligatoriska införseluppgifter endast få begränsad betydelse. Då några
akuta behov av skärpt importövervakning icke påvisats anser nämnden det
icke heller motiverat att i dagens läge vidta några ytterligare åtgärder på
området, häri inbegripet en förstärkning av nämndens personal för detta
ändamål.
Jordbruksnämnden anför i anslutning härtill bl. a.:
I motionerna berörs i huvudsak två frågor, dels förslag om »eu utbyggd
verksamhet för trädgårdsnäringens del» inom statens jordbruksnämnd och
dels förslag om utökad övervakning inom nämnden av importutveckimgen
avseende trädgårdsprodukter.
Beträffande förstnämnda spörsmål erinras bl. a. om att nämnden i motsats
till lantbruksstyrelsen inte har någon speciell avdelning eller tjänsteman
för trädgårdsärenden, vilket bedöms såsom synnerligen allvarligt,
då den internationella handeln i hög grad anses komma att påverka den
svenska trädgårdsnäringens framtida utveckling. Uppmärksamhet lasts
vid det förhållandet att EEC-staterna har mycket omfattande regleringsåtgärder
och att dessa kommer att beröra de svenska trädgårdsprodukterna,
framför allt vid en eventuell EEC-anslutning.
Nämnden kan vitsorda, att någon specialist på trädgårdsodling icke
finns knuten till nämnden. Något direkt behov härav har hittills icke heller
bedömts föreligga. Nämnden har i sådana frågor rörande trädgårdsprodukter
som faller inom nämndens verksamhetsområde — i huvudsak
import- och exportärenden — vid behov kunnat inhämta synpunkter och
upplysningar från lantbruksstyrelsen samt vederbörande producent- och
importorganisationer. De tjänstemän inom nämndens utrikeshandelsbyrå
som handlägger licensärenden har under årens lopp skaffat sig viss varukännedom
även på detta område och erfarenheter i olika avseenden av
handeln med dessa produkter. En av dessa befattninghavare har speciellt
varit inriktad på importfrågor rörande bl. a. frukt och grönsaker och
härvid verkat i intim kontakt med vederbörande branschorganisationer.
Tilläggas kan, att på nämnda byrå även finns anställd en särskild expert
på tullfrågor.
Nämnden är väl medveten om betydelsen i olika avseenden av den marknadsreglering
på frukt- och grönsaksområdet inom EEC som i sina huvudsakliga
delar väntas bli förverkligad den 1 juli 1968. Inom nämnden
pågår sedan flera år tillbaka en fortlöpande kartläggning av det europeiska
integrationsarbetet på jordbruksområdet och som ett led häri följs även
utvecklingen inom trädgårdssektorn. Det är naturligt, att dessa studier
5
Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1968
måste intensifieras i den mån förhandlingar om en svensk anslutning till
EEC skulle aktualiseras.
Om personalbehovet mot bakgrund av nämndens nuvarande arbetsuppgifter
rörande trädgårdsprodukter av nämnden bedöms på det hela taget
vara tillgodosett är därmed givetvis icke sagt, att ökade personalbehov
icke kan uppkomma för framtiden. Skulle sålunda en svensk anknytning
till EEC aktualiseras, torde vissa mer eller mindre genomgripande förändringar
behöva förberedas resp. vidtas på de legislativa, administrativa
och personella områdena, bl. a. i jordbruksnämnden, i syfte att förverkliga
det planerade samarbetet EEC—Sverige. Detta gäller emellertid generellt
över hela jordbruksområdet och icke exklusivt beträffande trädgårdsprodukter.
I fråga om nämndens övervakning av importutvecklingen av vissa trädgårdsprodukter
erinras i motionerna inledningsvis om Kungl. Maj :ts direktiv
till nämnden i berörda avseende. Dessa direktiv som återfinns i Kung],
brev (Handelsdepartementet) den 15 september 1965 till kommerskollegium,
statens jordbruksnämnd och generaltullstyrelsen angående ytterligare
lättnader i importregleringen tillkom i samband med att nämnden
bemyndigades att från och med den 1 oktober 1965 pa vissa villkor medge
införsel utan importlicens för vissa varor, bl. a. trädgårdsprodukter, även
vid import från de s. k. öststaterna.1 Föreskrifterna innebar, att nämnden
med uppmärksamhet skulle följa importutvecklingen för de i kapitlen 6—
8 i tulltaxan upptagna varuslagen och inom ramen för det givna bemyndigandet
vidtaga de åtgärder som må anses påkallade för att den svenska
trädgårdsnäringen icke skulle åsamkas väsentlig skada. Med hänsyn till
omständigheterna har nämnden utgått från att föreskrifterna i fråga endast
avser produkter som införs från de s. k. öststaterna, eftersom bemyndigande
att medge licensfri införsel vid import från andra länder redan
tidigare förelegat.
Nämnden har sedan dess med hjälp av tullstatistiken fortlöpande följt
utvecklingen och kvartalsvis till bl. a. handels- och jordbruksdepartementen
lämnat rapport om importen av ifrågavarande produkter från de s. k.
öststaterna. I samband med avgivande av den första rapporten — i skrivelse
till statsrådet och chefen för handelsdepartementet den 4 april 1966
— erinrade nämnden om att de tekniska möjligheterna att följa importulvecklingen
på ifrågavarande område var mycket begränsade. Uppgifter
om införseln kunde med anlitande av den månatliga tullstatistiken icke
erhållas förrän tidigast ca 6 veckor efter det importen ägt rum. Då
tullsiffrorna avsåg den sammanslagna importen under en månad, kunde
någon analys av priser m. m. avseende enskilda leveranser icke heller
genomföras. Författningsmässiga möjligheter saknades att ålägga importörer
av sådana trädgårdsprodukter som var frilistade samma uppgiftsskyldighet
vid införseln som gällde beträffande jordbruksreglerade varor,
s. k. införseluppgift för jordbruksprodukter (enligt 4§ SFS 401/1962, numera
8 § SFS 524/1967). Vidare påpekades, att några kriterier eller någon
allmän vägledning för bedömning av vilka inhemska priser som ev. borde
»skyddas» mot import — i motsats till vad förhållandet var beträffande de
i De länder som avses är: Albanien, Bulgarien, Folkrepubliken Kina, Folkrepubliken
Mongoliet, Nordkorea, Nordvietnam, Polen, Rumänien, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien
och Ungern.
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1968
centrala jordbruksprodukterna — icke fanns på trädgårdsområdet. Mot
bakgrund härav kunde övervakningen av importutvecklingen endast bli
tämligen schematisk och endast ske i efterhand. De begränsade resurserna
på detta område inskränkte även möjligheterna till att snabbt och effektivt
ingripa i syfte att neutralisera eventuella skadeverkningar för den
svenska trädgårdsnäringen.
Problemet om övervakning av importutvecklingen togs även upp i nämndens
den 28 juni 1966 avgivna utlåtande till statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet över trädgårdsutredningens promemoria angående
den svenska trädgårdsnäringens ställning med hänsyn till vissa internationella
förhållanden. Promemorian och nämndens utlåtande är hemligstämplade
jämlikt 3 § SFS 249: 1937.
Även i andra sammanhang har frågan om övervakning av importutvecklingen
aktualiserats.
Då såsom ovan framhållits författningsmässiga möjligheter saknas att
ålägga importörerna att avlämna särskild införseluppgift vid import av
trädgårdsprodukter, har nämnden undersökt möjligheterna att få till
stånd någon form av frivilligt åtagande på detta område. De överläggningar
som i detta syfte ägt rum med representanter för importhandeln
har emellertid icke givit positivt resultat. Från handelns sida har därvid
bl. a. hävdats, att några fall av väsentlig skada för trädgårdsnäringen såsom
en följd av import hittills icke kunnat påvisas, varför en utökad kontrollapparat
vore överflödig. Samtidigt har man emellertid förklarat sig
villig att på förfrågan till jordbruksnämnden lämna allmänna upplysningar
om marknadsläget, prisutvecklingen etc. Nämndens utrikeshandelsbyrå
har även i praktiken vid behov utnyttjat denna informationskälla.
Nämnden har vidare under hand träffat överenskommelse med generaltullstyrelsen
om att nämnden i vissa fall dagligen skall få del av de uppgifter
om en varas inköps- och ursprungsland, kvantitet och värde, som
importörer har att för statistiskt ändamål avlämna till tullverket i samband
med förtullning. Med ledning av dessa uppgifter bör det bli möjligt
för nämnden att vid behov få en relativt aktuell bild av importsituationen.
Av administrativa skäl och med hänsyn till handelns struktur —
importen är ofta uppdelad i en mängd delposter — är det dock icke avsikten
att° tillämpa systemet annat än temporärt och för enstaka produkter,
t. ex. då misstanke uppkommit om att viss vara importeras i större kvantiteter
och till anmärkningsvärt låga priser. Hittills har emellertid behov
icke förelegat att aktualisera en tillämpning av detta system.
Nämnden vill vidare meddela, att den i syfte att få bättre informationer
om marknadsutvecklingen sedan längre tid tillbaka införskaffar noteringsuppgifter
från Trädgårdshallen i Hälsingborg, ekonomisk förening. Genom
dessa uppgifter (högsta och lägsta priser, tillgång, osålda kvantiteter
m. m.), som erhålles kontinuerligt, i förening med informationer från andra
hall, t. ex. ledande branschföretag, kan utvecklingen på den svenska marknaden
följas i stort.
I fråga om det i motionerna framförda förslaget om att nämnden skulle
infordra skriftliga uppgifter om importens myckenhet och värde må —
utöver vad som tidigare anförts om de åtgärder som redan vidtagits på
detta område — följande synpunkter antecknas. Om importörerna författningsmässigt
blev ålagda att avlämna införseluppgifter vid import av
Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1968
7
trädgårdsprorlukter av samma slag som nu gäller vid import av jord
bruksreglerade varor, skulle givetvis vissa fördelar ur infoimations- och
kontrollsynpunkt stå att vinna. Främst gäller, att man betydligt snabbare
än nu skulle få vetskap om vilka kvantiteter som importerats. Det bör
emellertid understrykas, att de uppgifter om värdet (inköpspriser) som
lämnas i samband med importen erfarenhetsmässigt på detta område är
mycket approximativa. Detta sammanhänger med handelns struktur och
de köpvanor som utbildats för dessa produkter. Handeln äger sålunda i
betydande utsträckning — dock i olika grad för olika varor ruin på
konsignationsbasis, i vilket fall priset icke är känt vid införseln. Det välde
som uppges vid införseln i varuanmälan är sålunda endast ungefärligt och
kontrolleras i regel icke heller av vederbörande tullmyndighet. Tullarna på
trädgårdsprodukter är vikttullar, varför det främst är kvantiteten som har
intresse i lullhänseende. — För jämförelse må nämnas, att de uppgifter
om värdet som lämnas i samband med importen av jordbruksreglerade
produkter teoretiskt sett bör vara mera adekvata, då handeln här i regel
sker til! fasta priser och icke på konsignationsbasis. Därtill kommer, att
importörerna här är författningsmässigt skyldiga att styrka uppgifternas
riktighet.
I fråga om behovet i övrigt av ytterligare åtgärder vill nämnden erinra
om att statistiken över importen av trädgårdsprodukter från öststaterna
visat, att denna visserligen ökat jämfört med tiden före frilistningen men
att utvecklingen i och för sig icke behöver inge oro. Vad speciellt gäller
frågan om dumpingimport kan nämnas, att vid några tillfällen alarmerande
upplysningar ingått från producenthall om att sådan import skulle föreligga.
Det har emellertid efter utredning kunnat konstateras, att några
särskilda åtgärder från myndigheternas sida icke varit påkallade. Antingen
har uppgifterna om dumping visat sig vara förhastade eller byggda
på missförstånd eller också har kriteriet om att väsentlig skada uppstått
eller hotat att uppstå för trädgårdsnäringen icke uppfyllts. Den nu skisserade
utvecklingen utesluter givetvis icke möjligheten av att det i fortsättningen
kan uppkomma fall av dumpingimport som motiverar särskilda
åtgärder. Dessa måste då givetvis utformas i överensstämmelse med våra
internationella åtaganden (enligt GATT och EbTA). Vad speciellt gäller
importen från de s. k. öststaterna får då i första hand övervägas ett återkallande
av frilistningen för berörda produkt. Enligt Kungl. Maj :ts tidigare
refererade föreskrifter i samband med bemyndigandet att frilista skall
nämligen behövliga motåtgärder vidtas »inom ramen för det givna bemyndigandet».
Det förtjänar slutligen erinras om att ett fastställande av
huruvida dumping föreligger och en bedömning av skadeverkningarna i
sådant fall ofta är en ytterst vansklig uppgift. Icke minst gäller detta på
trädgårdsområdet, där — såsom nämnden tidigare påpekat — några normer
icke heller finns angående vilket inhemskt pris som bör »skyddas».
En annan faktor som komplicerar en bedömning på detta område är
produkternas karaktär av »lättförstörbara varor» och härav föranlett behov
av snabb aktion.
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1968
Trädgårdsnäringsutredningen (28.2.1968)
Utredningen, som erinrar om att en särskild utredning för närvarande
pågår beträffande frågan om åtgärder för att fortlöpande kunna följa utvecklingen
inom jordbruket och om jordbruksnämndens organisation,
förutsätter att nämnda utredning även kommer att behandla frågan om
personalbehovet i samband med vissa arbetsuppgifter på trädgårdsområdet.
Utredningen anför därutöver:
I samband med att importen av trädgårdsalster från länder med centraliserad
utrikeshandel frilistades fr. o. m. 1 oktober 1965 ålades jordbruksnämnden
av Kungl. Maj:t att med uppmärksamhet följa importutvecklingen
för de i kap. 6—8 tulltaxan upptagna varuslagen och inom ramen
tor det givna bemyndigandet vidta de åtgärder, som ansågs påkallade för
att den svenska trädgårdsnäringen inte skulle åsamkas väsentlig skada.
Enligt vad utredningen erfarit har jordbruksnämnden verkställt detta uppdrag
genom att med hjälp av tullstatistiken följa utvecklingen och kvartalsvis
till bl. a. handels- och jordbruksdepartementen lämna rapport om
ifrågavarande införsel. Nämnden har vidare överenskommit med generaltullstyrelsen
om att den i vissa fall dagligen kan få del av uppgifter, som
importörerna lämnar till tullverket vid förtullning. Härtill kommer att
jordbruksnämnden, enligt vad utredningen likaledes erfarit, dels kontinuerligt
inhämtar vissa uppgifter från Trädgårdshallen i Hälsingborg genom
vilka det är möjligt att snabbt följa vissa väsentliga drag i marknadsutvecklingen,
dels vid behov införskaffar kompletterande uppgifter från ett
antal företag i branschen.
Enligt utredningens uppfattning är det angeläget att importutvecklingen
även framdeles följs av jordbruksnämnden. I detta sammanhang
bor beaktas, att det marknadssystem, som av EEC fastställts för trädgårdsprodukter,
kan medföra betydande förskjutningar i den europeiska marknadsstrukturen
och därmed påverka den internationella handeln med
trädgårdsalster. Mot bl. a. denna bakgrund är det enligt utredningens uppfattning
angeläget, att man i Sverige kontinuerligt följer utvecklingen på
den internationella marknaden för trädgårdsprodukter. Det är likaledes av
vikt att man noga följer tillämpningen av EEC.s marknadsregler samt
torandringarna i fråga om produktion och marknadsföring inom EEC.
Utredningen konstaterar med tillfredsställelse det inom Svenska grönsaksfrämjandet
och Svenska fruktfrämjandet pågående arbetet med kvalitetsbestämmelser,
anpassade till de normer som fastställts av EEC. Enligt utredningens
mening kan åtskilliga svårigheter för trädgårdsnäringens del
undvikas om man är väl förberedd när en anknytning till EEC-marknaden
åter blir aktuell.
Arbetet med att följa importutvecklingen samt förhållandena inom EEC
m. m. kan självfallet endast fullföljas effektivt om tillräckliga personella
resurser härför står till vederbörande myndigheters förfogande. Enligt
utredningens mening bör det närmast ankomma på dessa myndigheter
att bedöma personalbehovet i samband med nämnda arbetsuppgifter samt
ta ställning till de ändamålsenliga formerna för arbetet i fråga.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1068
9
Sveriges handelsträdgårdsmiistareförbund (4.3.1968)
Förbundet framhåller, att arbetet med att följa såväl importutvecklingen
av trädgårdsprodukter som förhållandena inom EEC och andra här berörda
uppgifter självfallet endast kan fullföljas effektivt om tillräckliga personella
resurser finns inom den myndighet, som skall handlägga dessa uppgifter.
Förbundet erinrar i detta sammanhang om att 1960 års jordbruksutredning
föreslog ett ökat samråd mellan lantbruksstyrelsen och
jordbruksnämnden. Då enligt förbundets uppfattning personalförstärkning
för trädgårdssektorn bör ske såväl inom lantbruksstyrelsen som jordbruksnämnden
bör denna fråga skyndsamt utredas i ett sammanhang,
börbundet är medvetet om att jordbruksstatistikkommittén även har i
uppdrag att göra en översyn av jordbruksnämndens organisation. Det finns
dock enligt förbundets uppfattning inget som tyder på att utredningen har
för avsikt att närmare penetrera trädgårdsnäringens roll inom denna.
Därtill kommer, att utredningen inte heller har direktiv att bedöma lantbruksstyrelsens
personalbehov inom ifrågavarande område. Av denna anledning
föreslår förbundet, alt den centrala administrationen på trädgårdsområdet
blir föremål för en mera vidsträckt och genomgripande översyn,
t. ex. av trädgårdsnäringsutredningen.
Härutöver anför handelsträdgårdsmästareförbundet:
Ifrågavarande motioner behandlar problem, som är mycket väsentliga
for den svenska trädgårdsnäringen men som hittills enligt vår uppfattning
i allt för ringa utsträckning beaktats. Vi har med tillfredsställelse noterat
de åtgärder, som från statsmakternas sida vidtagits under 1960-talet
för att förbättra trädgårdsnäringens rationaliseringslån. En utbyggnad av
den yrkesinriktade konsulentverksamheten har också skett och''nya undervisningsformer
har glädjande nog medfört en ökad elevtillströmning till
våra trädgårdsskolor.
Hur värdefullt det än är med förbättrade rationaliseringslån, utbyggd
konsulentverksamhet och trädgårdsundervisning, vill vi dock betona, "att
det väsentligaste är, att näringen får sådana ekonomiska betingelser’ att
dagens ti ädgårdsodlare kan förränta och återbetala ifrågavarande lån och
att den ungdom, som utbildas till trädgårdsodlare verkligen får ekonomiska
möjligheter att fortsätta sitt yrke. När det gäller det ekonomiska
skyddet för näringen har de svenska trädgårdsodlarna en sämre ställning
än yrkesbröderna utanför vårt lands gränser. Inom de nordiska länderna
t. ex. har man inte bara tullskydd utan dessutom kompletterande importregleringssystem,
som utgör det väsentligaste skyddet åt näringens utövare.
Även i andra länder möter man en kombination av skyddsåtgärder
for denna egna trädgårdsnäringen. Detta gäller även inom EEC-länderna,
som har ett särskilt skyddssystem gentemot utomstående länder. För att
undvika marknadsstörningar på grund av utbud från tredje länder till
onormala priser fastställs nämligen varje år särskilda referenspriser.
EEC-kommissionen skall enligt skyddssystemet regelbundet följa prisutvecklingen
på representativa importmarknader för produkter införda
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1968
från tredje länder. En särskild utjämningsavgift skall uttas, om införselpriset
från tredje länder ligger under referenspriset.
Sveriges Handelsträdgårdsmästareförbund finner det uppenbart, att åtgärder
inom EEC, vidtagna för att skydda den egna marknaden, kommer
att leda till svårigheter för utomstående länder. Stänger EEC import från
tredje länder, måste berörda kvantiteter söka avlastning på annat håll.
De svårigheter som då uppslår kommer att bli störst för de länder, som
i likhet med Sverige saknar möjligheter att vidtaga åtgärder vid lågprisimport,
då det givetvis blir dessa, som i första hand blir utsatta för överskottsförsäljningar.
Inom andra länder är skyddssystemen som regel så
avpassade, att de inte släpper in överskottspartier till onormalt låga priser
under den egna trädgårdsnäringens produktionssäsong. Till Sverige kan
däremot alla trädgårdsproducerande länder med lätthet exportera träd
gårdsprodukter. Det medför, att Sverige ibland får motta störa importmängder,
samtidigt som de flesta länder i Europa stänger sina gränser eller
också på annat sätt skyddar sig för import till onormalt låga priser.
Denna utveckling är synnerligen allvarlig, inte minst för sådana företag,
som åtagit sig betydande ekonomiska förpliktelser för att finansiera en
rationalisering av driften och som under normala förhållanden äi internationell
l konkurrenskraftiga.
Det svenska gränsskyddets bristfälligheter i internationellt perspektiv
framträder än tydligare, om man ser till produktionsutvecklingen inom
den europeiska trädgårdsodlingen. Det främsta intresset tilldrar sig härvidlag
vissa öststater såsom Polen, Ungern och Bulgarien. Särskilt i sistnämnda
land har en enorm, statligt dirigerad utbyggnad av växthusarealerna
skett under de sista åren både för grönsaks- och blomsterodling. Den
totala målsättningen lär vara en utbyggnad av landets växthusareal till
10 000 ha inom en 10-årsperiod, d. v. s. mer än Hollands nuvarande areal
under glas. Produktionen i Bulgarien är nästan helt inriktad på export.
I samband med att trädgårdsprodukter med undantag av äpplen och
päron frilistades från och med den 1 oktober 1965 även vid import från
öststaterna, ålades jordbruksnämnden av Kungl. Maj :t att med uppmärksamhet
följa importutvecklingen för de i kap 6—8 i tulltaxan upptagna
varuslagen och inom ramen för det givna bemyndigandet vidta de åtgärder,
som anses påkallade för att den svenska trädgårdsnäringen icke
skall åsamkas väsentlig skada.
Jordbruksnämnden synes hittills i huvudsak ha sökt lösa denna övervakning
av importutvecklingen genom att i efterhand sammanställa utgiven
statistik. Denna är dock inte tillgänglig förrän ca 6 veckor efter
det att importen ägt rum. Det torde vara uppenbart för alla, att en sådan
schematisk och i efterhand verkställd övervakning av importutvecklingen
inte kan vara tillfyllest inom en sektor, som i hög grad inrymmer säsongmässiga
och lättförstörbara färskvaror. Detta har också påtalats av Sveriges
Handelsträdgårdsmästareförbund. I ett muntligt svar på vår framställning
har det uppgivits, att jordbruksnämnden i framtiden rent temporärt och
för enstaka produkter skulle få ta del av dagliga uppgifter inom generaltullstyrelsen
om en viss varas inköps- och ursprungsland, kvantitet och
värde. Det skulle dock endast ske då misstanke uppkommit om, att en viss
vara importeras i större kvantiteter och till anmärkningsvärt låga priser.
Även om denna typ av importövervakning skulle komma till användning
Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1968
11
i enstaka fall blir den dock tyvärr tämligen illusorisk. Då ifrågavarande
importhandel i betydande utsträckning äger rum på konsignationsbasis
förekommer som regel endast en proformafaktura vid inköpstillfället. Det
minst sagt mycket approximativa inköpspriset blir inte heller föremål
för någon egentlig kontroll. Orsaken härtill är bl. a. att tullarna på trädgårdsområdet
är vikttullar och att det därför främst är kvantiteten som
har intresse i tullhänseende. Av det sagda framgår, att om de redan nu
approximativa inköpspriserna i framtiden kommer att ligga förhållandevis
högt vid importtillfället, så kommer det all bli mycket svårt för jordbruksnämnden
att ens i enstaka fall upptäcka någon import »till anmärkningsvärt
låga priser». I verkligheten kan dock sådan förekomma i stor utsträckning.
Om jordbruksnämnden — i enlighet med sina direktiv — »med uppmärksamhet
skall följa importutvecklingen» synes därför enda möjligheten
vara att importörerna av trädgårdsprodukter ålägges samma uppgiftsskyldighet
vid införseln som gäller beträffande jordbruksreglerade varor.
(SFS 1967:524 §8). Det är känt, att även jordbruksnämnden eftersträvat
ett dylikt system men då den saknat författningsrättsliga möjligheter att
infordra uppgifter har den sökt få till stånd en frivillig uppgiftslämning av
importörerna. Något positivt resultat har dock inte uppnåtts. I detta läge
anser vi det vara nödvändigt, att jordbruksnämnden ges författningsrättsliga
möjligheter all snabbt införskaffa erforderliga och styrkta uppgifter
om importutvecklingen. Enligt vår bestämda uppfattning bör nämligen inte
jordbruksnämnden grunda sina ställningstaganden på underhandsinformationer
utan den bör kontinuerligt insamla uppgifter, så den får ett eget
utredningsmaterial, på vilket den kan bilda sig en självständig uppfattning
om den aktuella importsituationen.
Av skäl som vi tidigare anfört är det också angeläget, att den skyldighet,
som av Kungi. Maj:t ålagts jordbruksnämnden, att med uppmärksamhet
följa importutvecklingen av trädgårdsprodukter från öststaterna, utsträckes
att omfatta importen överhuvudtaget. I annat fall kommer den svenska
trädgårdsnäringen att utsättas för stora faror, när inom EEC och andra
länder skyddssystem införes för den egna marknaden samtidigt som deras
export av trädgårdsprodukter direkt eller indirekt kanaliseras till de mycket
tå länder, som saknar importregleringssystem. Mot denna bakgrund anser
vi det skulle vara mycket anmärkningsvärt, om man från svensk sida
inte ens skulle anse sig kunna lägga upp ett tillförlitligt system, som i beredskapssyfte
speglar den aktuella importutvecklingen av trädgårdsprodukter.
Man bör även beakta, att en framtida anknytning till EEC gör det angeläget
att man redan nu kontinuerligt följer utvecklingen på det internationella
marknadsområdet och att man samtidigt inom Sverige utarbetar grunder
för erforderliga stödköps- och referenspriser. I detta sammanhang vill
vi erinra om, att enligt EEC:s marknadsregler föreligger möjligheter att i
viss utsträckning anpassa stödköpspriserna till nationella förhållanden.
Såväl stödköps- som referenspriserna förutsätter dock ett väl utbyggt marknadssystem.
Utformningen av detta måste därför på ett tidigt skede noggrant
penetreras.
Den höjda levnadsstandarden i vårt land och en ökad insikt om värdet
av att konsumera mera trädgårdsprodukter har medfört en ökning av
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1063
såväl den inhemska produktionen som importen. Det är omöjligt att exakt
ange hur stor den svenska trädgårdsproduktionen är, då vi tyvärr fortfarande
saknar den kontinuerliga trädgårdsstad stik, som vårt förbund länge
har efterlyst. Med utgångspunkt från produktionsundersökningar, som utförts
av trädgård sekonomiska byrån i Alnarp, har dock trädgårdsnäringsutredningen
beräknat, att den yrkesmässiga trädgårdsodlingens årliga
produktionsvärde uppgick till ca 375 miljoner kronor vid slutet av 1950-talet. Denna produktionssiffra torde idag vara väsentligt högre och anges
i en OECD-översikt till 415 miljoner kronor för år 1963. Som jämförelse
kan nämnas, att havsfiskets fångstvärde under 1963 var 210 miljoner kronor,
således endast ungefär hälften av trädgårdsnäringens produktionsvärde
för samma år.
Helt motsatta proportioner råder dock mellan det antal tjänstemän, som
statsmakterna tillsatt inom sina centrala nämnder och styrelser för dessa
båda näringar. När det gäller fisket har man dels inrättat fiskeristyrelsen,
som inrymmer flera byråer och dels har man i jordbruksnämnden en speciell
fiskesektion. För trädgårdsnäringens del linns inom lantbruksstyrelsens
jordbruksbyrå en byrådirektör med assistent. (Den sistnämnda tjänstten
dock f. n. vakant). På jordbruksnämnden finns icke någon speciell befattningshavare
avdelad för trädgårdsfrågor utan uppkommande problem
får där handläggas av varierande tjänstemän.
Att dessa personella resurser är otillräckliga för trädgårdsnäringens
vidkommande har vi redan tidigare konstaterat och flera gånger också
påtalat, hl. a. i en skrivelse av den 20 september 1966, ställd till statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet. Det har också under senare år visat
sig, att jordbruksnämnden inLe har tillräckliga personalresurser för att
handlägga de statliga angelägenheterna på trädgårdsområdet. De utredningar,
som under 1960-talet gjorts i flera omgångar i syfte att penetrera
de problem, som kan uppstå vid en svensk anslutning till EEC, har till
största delen utförts av trädgårdsnäringsutredningen. Denna utförde också
det förberedande utredningsarbetet på trädgårdsområdet inför GATT-förhandlingarna.
Då det varit nödvändigt att ha ett organ, som utfört bl. a.
ovannämnda arbetsuppgifter, fick trädgårdsnäringsutredningen, som tillsattes
år 1958, efter det att det egentliga utredningsarbetet avslutats, år
1966 tilläggsdirektiv om, att den skulle kvarstå för att utreda sådana frågor,
som överlämnats av Kungl. Maj:t eller av chefen för jordbruksdepartementet.
Även detta något säregna förhållande är en följd av, att den centrala
administrationen på trädgårdsområdet är allt för underdimensionerad.
Riksförbundet Landsbygdens folk (4.3.1968)
Riksförbundet framhåller att organ, exempelvis inom EEC, med arbetsuppgifter
som motsvarar jordbruksnämndens har ett vidare arbetsområde
än denna och även ansvarar för trädgårdsnäringen. För att också jordbruksnämnden
skall kunna utföra en effektiv bevakning av trädgårdsområdet
torde enligt förbundets mening personalförstärkningar vara erforderliga.
Riksförbundet påpekar att tillgängliga uppgifter tyder på att det årliga
värdet av trädgårdsnäringens produktion uppgår till mellan 400—500 mil
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1968
13
joner kronor. Som jämförelse tar förbundet den statliga administrationen
på fiskets område, vars fångstvärde torde vara lägre. För fisket har statsmakterna
dels inrättat fiskeristyrelsen, dels i jordbruksnämnden tillsatt
särskilda tjänstemän för fiskenäringen medan samtidigt inom nämnden
ingen personal är speciellt avdelad för trädgårdsärenden. Riksförbundet
kan inte finna det motiverat med så stora skillnader i arbetsinsats från
nämndens sida utan anser att trädgårdsnäringen i detta avseende bör behandlas
som jämställd med fisket. Riksförbundet framhåller i sammanhanget
att det inte är till fyllest att enbart följa utrikeshandeln med färska
trädgårdsprodukter. Även en lågprisimport av djupfrysta eller konserverade
trädgård sprodukter kan allvarligt skada den svenska trädgårdsnäringen.
Riksförbundet anför vidare:
Den allt högre levnadsstandarden i förening med ökad propaganda för
mer frukt och grönsaker i kosten har medfört att den svenska konsumtionen
av trädgårdsprodukter under de senaste åren varit ständigt stigande.
Detta har möjliggjort en ökning av såväl den inhemska produktionen som
importen. Produktionen har därvid i allt större utsträckning kommit att
bedrivas i fältmässig skala på mark som tidigare användes för konventionell
jordbruksproduktion. Mycket tyder också på att trädgårdsgrödorna
även i fortsättningen kommer att öka på de vanliga jordbruksgrödornas
bekostnad. Att statsmakterna redan har uppmärksammat den alltmer flytande
gränsen mellan jordbruks- och trädgårdsgrödor framgår bl. a. av atl
reglerna för statliga rationaliseringslån och bidrag fått likartad utformning
för de två näringarna.
Då statens jordbruksnämnd i samband med frilistningen av vissa varor
från de s. k. öststaterna i september 1965 fick i uppdrag att följa importutvecklingen
från dessa, erhöll nämnden även bemyndigande att vidta de åtgärder
som kunde anses påkallade för att den svenska trädgårdsnäringen
inte skulle åsamkas väsentlig skada genom import från dessa länder.
Den första delen av arbetsuppgiften, den att följa importutvecklingen,
har jordbruksnämnden i huvudsak sökt lösa genom att i efterhand sammanställa
tillgänglig tullstatistik. Några frivilliga införseluppgifter från
handeln har ej gått att erhålla och nämnden har därför träffat en temporär
överenskommelse med generaltullstyrelsen om att dagligen kunna erhålla
uppgifter över importen av vissa viktiga varor. Möjligheterna att på
grundval av tullstatistik hinna ingripa i tid mot skadlig import måste
dock betraktas som så ringa att arbetsmetoden inte kan anses vara tillfredsställande.
Erfarenheter från de senaste årens import av grönsaker och rotfrukter
har visat att lågprisimport kan förekomma även från EFTA-länder. Så
har t.ex. Danmark i skydd av ett importförbud kunnat hålla ett så högt
pris inom landet på morötter att exporten kunnat ske till priser som knappast
kan ha täckt produktionskostnaderna.
Den 1 juli 1968 väntas EEC:s regleringsmekanism träda helt i kraft även
för trädgårdsprodukter. Det innebär bl. a., att om priserna på dessa produkter
inom EEC sjunker under en viss nivå, kan en garantifond köpa upp
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 30 år 1968
partier för att sedan t. ex. sälja dem till mycket låga priser till länder utom
gemenskapen.
De nämnda förhållandena tyder på att det inte endast är importen från
öststaterna som nämnden kan ha anledning att följa. Riksförbundet anser
därför att nämndens bemyndigande för att bli ett effektivt skydd för den
svenska trädgårdsnäringen bör utvidgas till att omfatta all import av trädgårdsprodukter
oavsett ursprungsland.
När det gäller jordbruksprodukterna har statsmakterna efter förhandlingar
med jordbrukets företrädare fastställt de priser som bör skyddas
och även de avvikelser från dessa som måste tolereras innan ingripande
sker. Dylika priser och prisgränser finns inte vad beträffar frädgårdsprodukter.
Det är därför för nämnden mycket svårt, för att inte säga omöjligt
att på objektiva grunder kunna avgöra när ett ingripande är befogat. Dessutom
är det inte heller helt klart i vilka former dessa ingripanden kan ske.
Nämnden bör därför bemyndigas att uppta överläggningar med representanter
för producentorganisationerna om vid vilken prisnivå för olika produkter
ingripanden skall kunna ske samt få direktiv om vilka former av
ingripanden som i olika fall kan ifrågakomma.