Jordbruksutskottets utlåtande nr 20 år 1968

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av motioner rörande ersättning till skogsägare
på grund av storm- och snöskador.

Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna I: 433 av herr Nilsson, Yngve, och II: 543
av herr Nilsson i Bästekille och fru Sundberg, vari hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning av omfattningen
av stormskadorna i Blekinge, Malmöhus och Kristianstads län
samt förelägga vårriksdagen 1968 förslag till ersättning för de drabbade
skogsägarna,

dels de likalydande motionerna I: 721 av herr Wikberg och 11:908 av
herrar Josef son i Arrie och Larsson i Borrby, vari hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en skyndsam utredning angående
möjligheterna att ersätta de skogsägare som drabbas av stormkatastrofer,

dels de likalydande motionerna I: 716 av herr Strandberg och 11:918 av
herr Nordgren, vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om förslag till ersättning till de skogsägare i norra Sverige
vilkas skog drabbats av snöbrott.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från skogsstyrelsen efter hörande av vederbörande
skogsvårdsstyrelser, domänstyrelsen, länsstyrelserna i berörda län
(beträffande motionsparet 1:716 och 11:918 Gävleborgs, Västernorrlands
och Västerbottens län), Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Skogsindustriernas
samarbetsutskott och statskontoret. Länsstyrelsen i Blekinge
län har även inhämtat yttrande från lantbruksnämnden i länet. Till skogsstyrelsens
yttrande har vidare fogats yttrande från en i Skåne bildad stormfällningskommitté
bestående av representanter för domänverket, skogsvårdsstyrelserna
i Kristianstads och Malmöhus län, Skånes skogsägareförening,
Skånes jordägares skogsintressenter samt Skogssällskapet.

Statskontoret har begränsat sitt yttrande till att avse vissa uppgifter om
utbetalningar från anslaget Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof
m. m. Beträffande övriga remissutlåtanden må nämnas följande.

Samtliga remissinstanser tillstyrker att utredning företas rörande omfattningen
av stormskadorna på skog i de tre sydligaste länen.
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 saml. Nr 20

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 20 år 1968

Skogsvårdsstijrelsen i Blekinge län anser dock att man redan nu har god
uppfattning om skadornas allmänna omfattning, varför en mera kostsam
utredning i varje fall bör kunna undvikas. Skogsstyrelsen anser att ställningstagandet
till eventuella ersättningsfrågor bör anstå till dess resultatet
av en utredning föreligger. Beträffande skadornas omfattning anför styrelsen: Stormen

på hösten 1967 i södra Sverige har vållat svåra skador på skog
huvudsakligen inom Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län och skadornas
omfattning uppskattas inom de nämnda länen till ca 3 milj. m3 sk
motsvarande ca 1—1,5 normal årsavverkning. De största skadorna synes ha
vållats i södra Skåne. I Malmöhus uppskattas den stormfällda virkesmängden
motsvara 4—5 normala årsavverkningar. Vissa skogsägare har drabbats
synnerligen hårt och för dem kan skadorna betecknas som katastrofala.

De förluster skogsägare åsamkas genom storm- och snöbrottsskador på
skog orsakas enligt styrelsen av fördyrad avverkning, tekniska skador, förluster
genom för tidig avverkning av bestånd i förhållande till den optimala
omloppstiden, avsättningssvårigheter, svårlösta arbetskraftsfrågor samt angrepp
av skadeinsekter.

Styrelsen upplyser att den med medel som för ändamålet beviljats ur
rundvirkesfonden låtit genom kartverkets försorg flygfotografera de stormhärjade
områdena i Skåne. Ämbetsverket anför vidare:

Flygfotomaterialet, som utnyttjas för vissa överslagsbedömningar och
beräkningar av skadeomfattningen, har även ställts till markägarnas förfogande
för planering av ett rationellt insättande av tillgängliga resurser
för upparbetning av det stormskadade virket.

Enligt uppgifter som skogsstyrelsen inhämtat från Skogshögskolan torde
tillförlitliga och mera detaljerade uppgifter om stormskadornas art och
totala omfattning kunna erhållas till lägsta kostnad genom att riksskogstaxeringen
under kommande sommars fältarbete i erforderlig grad ökar
taxeringsprocenten inom de stormhärjade områdena. Resultatet av ett sådant
inventeringsförfarande kan emellertid ej föreligga färdigt förrän i
slutet av 1968.

En snabbare men mindre noggrann inventering bör kunna göras av skogsvårdsstyrelserna
inom berörda län, varvid den ovanämnda flygfotograferingen
torde kunna utnyttjas i betydande utsträckning. Kostnaderna för en
sådan inventering är svåra att beräkna men som jämförelse kan nämnas att
den stickprovsvisa, helt markbundna inventering som skogsvårdsstyrelserna
i Västernorrlands och Västerbottens län genomförde i de områden som
storm- och snöbrottshärjats i december 1966 och januari 1967 kostade totalt
112 000 kr.

Beträffande stöd från det allmänna till stormskadedrabbade skogsägare
erinrar skogsstyrelsen om de särskilda bestämmelser om insättning på skogskonto
som tillkommit genom att riksdagen antagit prop. 1968:5. Vidare
erinras om att Kungl. Maj :t den 26 april och 13 juli 1967 medgivit skogsstyrelsen
att från Statens skogsförbättringsanslag disponera sammanlagt
760 000 kr. till åtgärder för bekämpning av skogsinsekter med anledning

Jordbruksutskottets utlåtande nr 20 år 1968

3

av stormfällningen och snöbrottsskadorna i mellersta Norrland. Styrelsen
nämner i anslutning härtill att framställningar i övrigt om olika stödåtgärder
från det allmännas sida på grund av 1966 och 1987 års stormfällningar
genom beslut den 19 januari 1968 inte föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
Beträffande försäkringsmöjligheter anför styrelsen:

Vissa möjligheter till försäkring mot förluster p. g. a. stormskadorna finns
dels genom skogsförsäkring, dels genom stormskadeförsäkring, vilken kan
tecknas som ett tillägg till skogsförsäkring. Enligt gällande villkor för skogsförsäkring
lämnar försäkringsbolaget kostnadsbidrag med högst 50 % till
sådan bekämpningsåtgärd mot insektshärjning, som försäkringstagaren enligt
gällande skogsvårdslag blir skyldig att utföra, samt med 50 % till markberedning,
sådd eller plantering, som försäkringstagaren enligt samma lag
är skyldig att utföra efter stormfällning eller efter av storm föranledd avverkning.
Enligt villkoren för stormskadeförsäkring ersättes övriga förluster
i samband med stormfällning eller av storm föranledd avverkning intill en
viss del av värdet före stormen på de stormfällda eller avverkade träden.
Beträffande kostnadsbidraget för återväxtåtgärder och stormskadeförsäkringen
är försäkringsbolagets skyldighet begränsad till att gälla enbart storm
med en vindhastighet av 14 m/sek och mer och gäller således ej för skador
uppkomna genom snöbrott vid lägre vindstyrka.

Huruvida det är möjligt att genom försäkringar helt täcka uppkomna
förluster säger sig domänstyrelsen inte kunna bedöma. Även om så inte
skulle vara fallet, vill dock styrelsen framhålla att det inte borde anses
oskäligt om skogsägarna i situationer som den nu uppkomna själva står
en rimlig självrisk, särskilt med hänsyn till att stormskador på skog är en
relativt vanlig företeelse framför allt i de sydligaste delarna av landet.

Domänstyrelsen kan dock tänka sig att statliga bidrag bör lämnas till
sådana fastigheter där kostnaderna för erforderliga återväxtåtgärder i jämförelse
med normala förhållanden blir av betydande omfattning samt anser
att medel bör ställas till skogsvårdsstyrelsernas förfogande så att preventiva
åtgärder mot befarade insektskador på kvarvarande skog kan vidtagas i
all den omfattning som kan bli erforderlig. I de fall bok- eller ekskog stormfällts
och det från landskapsvårdande synpunkter bedömes önskvärt att
återplantering av dessa trädslag sker, finner styrelsen det även rimligt att
markägare av allmänna medel kompenseras för de fördyrade återväxtåtgärder
som därvid uppkommer. Styrelsen anser det vidare höra övervägas
om inte vissa arbeten, t. ex. hyggesrensningar och i viss omfattning även
planteringar, lämpligen skulle kunna utföras som beredskapsarbeten med
bidrag från arbetsmarknadsstyrelsen, som i samband med överflyttning av
arbetskraft till de stormhärjade områdena redan medverkat för att underlätta
upparbetandet av den stormfällda skogen.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund framhåller att den totala
slutavverkningsarealen p. g. a. naturkatastrofen kommer att bli omfattande.
De därpå följande och av skogsvårdslagen tvingande skogsvårdsåtgärderna
i form av hyggesrensning, markberedning, sådd, plantering etc. måste

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 20 år 1968

därför bli av genomgripande natur för att säkra en för framtiden godtagbar
skogsproduktion på berörda arealer. Riksförbundet anför vidare bl. a.:

Skogsägarnas möjlighet att genom försäkringar skydda sig för snö- och
stormskador har varit förhållandevis begränsad. Enligt vad SSR erfarit har
de skogsförsäkrande bolagen uppmärksammat detta förhållande och har
gått i författning om ändrade bestämmelser vad gäller skogsförsäkringen i
avsikt att söka förbättra skogsägarnas möjlighet till ökat försäkringsskydd.

Det synes sålunda SSR av många skäl motiverat att statsmakterna på
lämpligt sätt lämnar visst ekonomiskt stöd till de katastrofdrabbade skogsägarna.
SSR vill därför i detta sammanhang erinra om att det av Medelpads,
Ådalarnas, örnsköldsviks och Västerbottens skogsägareföreningar i underdånig
skrivelse till Konungen den 19 juli 1987 framlagts förslag till grunder
för ersättningar, som tar nödig hänsyn till de olika skademomenten på
respektive fastigheter. Förslaget utgår från att man genom att välja gränser
för ersättningarna med olika lämpliga nivåer i tabellerna kan nå önskad
rättvisa samtidigt som ersättningsbeloppen blir av en storleksordning totalt
sett, som kan anses rimlig. Motsvarande tabeller för södra Sverige kan lätt
utarbetas med principiellt samma innehåll som de föreslagna, vilka givetvis
avses gälla för snö- och stormskadorna på skogen i mellersta Norrland.

Riksförbundet förordar i första hand att ersättningar beslutas i överensstämmelse
med de förslag som sålunda framförts. I andra hand förordar
förbundet att alla de skogliga åtgärder som måste vidtagas för att få ny
skog på de storm- och snöskadade markerna jämställes med sådana betungande
åtgärder i skogsvårdslagens mening som kan bli föremål för statliga
bidrag med 50 % av kostnaderna.

Beträffande de motioner som avser snöbrottsskadorna på skog i mellersta
Norrland erinrar skogsstyrelsen att det redan föreligger flera
möjligheter till bidrag, såväl statliga som genom särskilda skogsförsäkringar,
för täckande av kostnader för återväxtåtgärder eller andra skogsvårdsåtgärder,
vilka förorsakas av snö- och stormskador. Styrelsen påpekar
dock att bidrag normalt ej kan utgå enligt nuvarande bestämmelser i de
fall kostnaderna för åtgärderna understiger de nettoinkomster markägaren
kan erhålla i samband med åtgärden. Möjligheterna att tillskapa praktiskt
tillämpbara bestämmelser för att under vissa speciella förhållanden tillförsäkra
markägarna statliga bidrag även i det senare fallet finner styrelsen
vara ur rättvisesynpunkt starkt begränsade. Sådana bestämmelser kan knappast
efter något slags skälighetsbedömning utfärdas för lokala områden
utan bör göras generella. Härvid möter enligt styrelsens mening mycket
stora svårigheter att avgränsa sådana fall då statsbidrag skulle kunna anses
berättigade på grund av att skillnaderna mellan nettoinkomsten, sedan kostnaderna
för den aktuella åtgärden avdragits, kommer att variera mycket
kraftigt, beroende på många samverkande men lokalt starkt växlande faktorer
i fråga om virkets bruttopris och awerkningskostnader. För att styrelsen
skall kunna ta ställning till om generella regler i detta avseende är
möjliga anser verket en ingående utredning vara erforderlig.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 20 år 1968

5

De tre i ärendet hörda länsstyrelserna finner samtliga att skäl talar för
ett stöd från det allmännas sida till de drabbade skogsägarna. Länsstyrelsen
i Västerbottens län finner det därvid bl. a. önskvärt att det snarast utreds
om ett sådant stöd kan få viss effekt på sysselsättningen. Alternativt bör
enligt länsstyrelsen övervägas att lämna ekonomiskt bistånd efter de principer
som tillämpats under senare år vid vårflodsöversvämningar eller andra
naturkatastrofer.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, som även intar en positiv
ställning till motionerna, hänvisar till sitt yttrande beträffande stormskadorna
i södra Sverige. Skogsindustriernas samarbetsutskott tillstyrker motionärernas
förslag. Samarbetsutskottet fäster uppmärksamheten på att
följderna av katastrofens härjningar kan bli mycket långvariga om icke
erforderliga skogsvårdsåtgärder i form av röjning, plantering etc. snarast
vidtages.

Till skillnad från övriga remissinstanser anser domänstyrelsen att motionerna
inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Som skäl härför
anför styrelsen bl. a.:

Inledningsvis vill styrelsen erinra om vad statsutskottet anförde i sitt utlåtande
nr 45 den 17 mars 1967 med anledning av väckta motioner om ersättning
för skador genom naturkatastrof m. m., nämligen:

»Bidrag såsom ersättning för förluster på grund av naturkatastrof kan
utgå från anslag under nionde huvudtiteln i enlighet med föreskrifter som
Kungl. Maj :t meddelar för varje särskilt fall. I den mån tillgängliga medel
visar sig otillräckliga har Kungl. Maj :t möjlighet att begära ytterligare anslag
för att tillgodose behov som kan uppstå vid större naturkatastrofer.»

Utskottet erinrade även om att vissa skador på grund av väderleksförhållanden
är försäkringsbara.

Snöbrottsskador på skog torde få betraktas som en relativt normal företeelse,
särskilt vad beträffar höjdlägesskogar. Det är dock utomordentligt
sällsynt, att skadornas art och utbredning blir så omfattande, som fallet
blev vid den katastrof, som vid årsskiftet 1966—1967 drabbade det mellannorrländska
kustområdet.

Vad beträffar de snöbrottsskador, som föranlett rubricerade motioner,
har sig styrelsen bekant, att överenskommelser om vissa schablonmässigt
beräknade ersättningsbelopp träffats mellan berörda försäkringsbolag och
försäkringstagare.

Vissa bidrag torde även ha utbetalats för förebyggande åtgärder mot befarade
insektsskador m. m.

Utan tvekan förhåller det sig dock så, att utbetalade eller överenskomna
ersättningar och bidrag täcker endast en del av de förluster, som berörda
skogsägare åsamkats. Vidare måste det från samhällets synpunkt bedömas
önskvärt, att erforderliga restaureringsarbeten kommer till utförande så
snart som möjligt, bl. a. med hänsyn till riskerna för framtida produktionssänkningar
som följd av eftersatta skogsvårdsåtgärder inom de berörda områdena.

Trots det ovan anförda kan dock styrelsen icke finna, att tillräckliga motiv
föreligger för ett statligt ingripande i form av generella stödåtgärder.
Möjligen kan styrelsen tänka sig, att staten i speciella fall •— exempelvis

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 20 år 1968

där det med hänsyn till landskapsvårdens krav eller från andra allmänna
synpunkter bedömes synnerligen önskvärt att åtgärder snabbt vidtages —
på lämpligt sätt ställer medel till förfogande. Vissa här aktuella arbeten
torde för övrigt vara särskilt lämpade att utföras som beredskapsarbeten
med bidrag från arbetsmarknadsstyrelsen. Såvitt domänstyrelsen kan bedöma,
torde arbetsmarknadsstyrelsen inom ramen för redan givna befogenheter
ha goda möjligheter härtill.

Utskottet. I föreliggande motioner hemställs om utredningar och förslag
angående ersättningar dels till de skogsägare i mellersta Norrlands kustland,
vilkas skogar vid årsskiftet 1966—1967 drabbades av omfattande snöbrott,
och dels till de skogsägare i de tre sydligaste länen, vilkas skogar under hösten
1967 utsattes för svåra stormfällningar. De remissinstanser, som hörts
i ärendet, vitsordar genomgående att nämnda storm- och snöskador medfört
synnerligen stora svårigheter för skogsbruket i de drabbade områdena, i
flera fall av sådan karaktär, att de för den enskilde skogsägaren kan betecknas
som katastrofala. Flertalet remissinstanser har tillstyrkt att en utredning
företas rörande omfattningen av ifrågavarande skador och om möjligheterna
att i viss utsträckning medge de drabbade skogsägarna stöd från det allmänna
i anledning av nämnda skador.

Beträffande skadorna till följd av snöbrotten i Norrland har dock skogsstyrelsen
erinrat om de möjligheter till statsbidrag som redan föreligger.
Styrelsen, som även erinrar om förekommande försäkringsmöjligheter,
anser en ingående utredning erforderlig för att ställning skall kunna tas
till frågan om utvidgade möjligheter till statsbidrag. Domänstyrelsen anser
för sin del inte att tillräckliga motiv föreligger för generella stödåtgärder
i anledning av snöbrottsskadorna. Styrelsen framhåller bl. a. att skador
till följd av snöbrott och stormfällningar torde få betraktas som förhållandevis
normala företeelser. Under hänvisning till att överenskommelse träffats
mellan försäkringsbolag och vissa skogsägare om skadereglering beträffande
ifrågavarande skador samt till att vissa åtgärder vidtagits mot befarade
insektskador föreslår styrelsen att motionsyrkandena beträffande
skogsskadorna i Norrland lämnas utan åtgärd. Styrelsen kan dock för speciella
fall, t. ex. när landskapsvårdssynpunkter talar härför, tänka sig att
stödåtgärder sätts in, främst som beredskapsarbeten. I fråga om stormskadorna
i de tre sydligaste länen har styrelsen ingen invändning mot att desamma
kartläggs och att möjligheterna att lämna statligt stöd i viss begränsad
utsträckning närmare utreds.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund förordar i yttrande över samtliga
nu föreliggande motioner att ersättningar i första hand bör utgå till
de drabbade skogsägarna i överensstämmelse med vissa normer som angetts
av skogsägareföreningarna i berörda norrlandslän, innebärande att ersättning
för varje fastighet bestämmes med hänsynstagande till olika skademoments
inverkan på densamma. I andra hand förordar riksförbundet vissa

Jordbruksutskottets utlåtande nr 20 år 1968

7

utvidgade statsbidragsmöjligheter för åtgärder som måste vidtas för att
reproducera skog på de snö- och stormskadade markerna.

Utskottet vill för sin del till en början erinra om att frågan om vissa
stödåtgärder från samhällets sida i anledning av förevarande skadegörelse
på skogarna i mellersta Norrland och Sydsverige nyligen varit föremål för
riksdagens prövning i samband med behandlingen av proposition 1968:5
med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om insättning på
skogskonto. Riksdagen biföll därvid Kungl. Maj :ts förslag, att skogsägare,
som i betydande grad drabbats av 1966 och 1967 års stormfällningar, tillfälligt
skulle få vidgad rätt att göra insättningar på skogskonto i syfte att
stimulera skogsägarna att upparbeta och försälja det onormalt stora virkesuttaget
under relativt kort tid. Genom nämnda riksdagsbeslut har skogsägarna
beretts möjlighet att reservera skogsinkomster för användning de
år då kostnader för skogsvårdsåtgärder i anledning av stormfällningen
skall bestridas. Som även framgår av remissyttrandena över nu föreliggande
motioner har Kungl. Maj :t genom skilda beslut föregående år medgivit skogsstyrelsen
att från skogsförbättringsanslaget disponera sammanlagt 760 000
kr. för bekämpning av slcogsinsekter med anledning av skadorna på skog i
mellersta Norrland. Skogsstyrelsen har upplyst, att styrelsen i samråd med
skogshögskolan f. n. utreder frågan om behovet av bekämpningsåtgärder
för att möta eventuella insekthärjningar inom de stormskadade områdena i
Sydsverige. Som bl. a. domänstyrelsen anfört har vidare arbetsmarknadsmyndigheterna
i samband med överflyttning av arbetskraft medverkat för att
underlätta upparbetandet av den stormfällda skogen. Såsom framhållits
vid remissbehandlingen föreligger även vissa möjligheter för skogsägarna att
genom försäkringar skydda sig mot skador vid stormfällningar. Gällande
försäkringsformer har vissa begränsningar, bl. a. omfattas inte snöbrottsskador
som inträffat vid vindstyrka under viss nivå. Enligt vad som framkommit
under utskottsbehandlingen har försäkringsföretagen emellertid
gått i författning om ändrade bestämmelser i syfte att öka skyddet i samband
med stormskadeförsäkringar.

Åtskilliga åtgärder har sålunda vidtagits från det allmännas sida för att
lindra de påfrestningar, som drabbat skogsägarna genom ifrågavarande
stormfällningar och snöbrott. Dock kan det icke uteslutas att följderna
för enskilda skogsägare av inträffade skador blivit sådana, att de motiverar
visst ytterligare stöd från statens sida. Givetvis bör därvid endast
komma i fråga att mildra eventuella förluster, som ej kan kompenseras genom
gällande försäkringsformer. Till frågan huruvida behov av dylikt stöd
föreligger och i så fall under vilka former är utskottet inte nu berett att ta
ställning. Utskottet anser dock att frågan bör upptas till närmare undersökning.
Av remissutlåtandena framgår att ett omfattande utredningsmaterial
redan föreligger i ärendet. Det kan därför vara tillräckligt att
sammanställa och komplettera föreliggande data. Skulle den ifrågasatta

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 20 år 1968

översynen motivera åtgärder som Kungl. Maj :t inte utan riksdagens medgivande
kan vidta, bör erforderliga förslag föreläggas riksdagen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen i anledning av motionerna 1: 433 och II: 543,
I: 721 och II: 908 samt I: 716 och II: 918 i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställer om utredning rörande följderna av vissa
stormfällningar m. m. i enlighet med vad utskottet i det
föregående anfört.

Stockholm den 18 april 1968

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit

från första kammaren: herrar Mossberger (s), Hedström (s), Carl
Eskilsson (h), Skärman (fp), Hermansson (ep)*, Magnusson (s), Augustsson
(s), Lundberg (h), Karl-Erik Eriksson (fp) och Manne Olsson (s);

från andra kammaren: herr Hansson i Skegrie (ep), fru Lindskog (s),
herrar Arweson (s), Johanson i Västervik (s), Nilsson i Lönsboda (fp),
Jonasson (ep), Trana (s), fru Sundberg (h), herrar Johansson i Simrishamn
(s) och Berndtsson (fp)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

ESSELTE AB. STHLM 68

814248