Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
1
Nr 19
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
naturvårdsforskningens organisation och statsbidrag
till avloppsreningsverk m. m. jämte motioner.
Propositionen
Sedan Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 (bilaga 11, punkterna K 7 och
K 9, s. 179—180) beräknat medel för naturresursforskning och bidrag till
vatten- och avloppsanläggningar, har Kungl. Maj :t i propositionen nr 37,
under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för den 23 februari 1968, föreslagit riksdagen att dels godkänna de
riktlinjer som förordats beträffande naturvårdsforskningens organisation,
dels godkänna de i propositionen förordade grunderna för statsbidrag till
avloppsreningsverk m. m., dels medge att under budgetåret 1968/69 statsbidrag
enligt de förordade grunderna beviljas till avloppsreningsverk intill
ett belopp av 40 000 000 kr., dels för budgetåret 1968/69 på driftbudgeten
under nionde huvudtiteln anvisa till Naturvårdsforskning ett reservationsanslag
av 7 000 000 kr. och till Bidrag till avloppsreningsverk m. m.
ett reservationsanslag av 84 000 000 kr.
I propositionen läggs fram förslag om en samordnad och utbyggd naturvårdsforskning
på grundval av 1964 års naturresursutrednings arbete.
Området för denna forskning föreslås omfatta naturvården, till vilken
även hänförs vatten- och luftvården, samt biociderna. För ledningen av
forskningen föreslås att en forskningsnämnd inom naturvårdsverket inrättas
den 1 juli 1968. Verkschefen bör bli ordförande i nämnden, som i övrigt
till övervägande del bör bestå av forskare. För att bereda forskningsfrågorna
föreslås vidare att ett forskningssekretariat inrättas.
Vidare behandlas frågan om att inrätta en särskild beredning på regeringsnivå
för frågor på naturvårdsområdet och inom vissa delar av den fysiska
samhällsplaneringen. I beredningens uppgifter bör ingå såväl forskningsfrågorna
som de praktiskt inriktade frågorna.
Det föreslås också att bestämmelserna om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar
ändras. Syftet är att stimulera kommunerna att bygga
effektivare reningsverk. Statsbidrag bör inte längre utgå till byggande av
vattenförsörjningsanläggningar. Stödet bör i stället helt inriktas på att frärn
1
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 saml. Nr 19
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
ja byggande av avloppsreningsverk med långt gående rening. Vidare föreslås
att bidrag skall kunna utgå till kostnaderna för restaurering av förorenade
vattenområden.
Motionerna
I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner, nämligen
dels
de vid riksdagens början väckta motionerna
1) I: 198 av herr Palm och 11:259 av fru Lindberg och herr Alemgr
vari hemställts att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att i brådskande
fall bevilja bidrag från en i motionen nämnd särskild anslagspost under
anslaget Bidrag till vatten- och avloppsanläggningar jämväl till industriella
reningsanordningar av hög angelägenhetsgrad samt att riksdagen
måtte besluta att hos Kungl. Maj :t hemställa om en förutsättningslös utredning
i hithörande frågor,
2) 1:715 av herr Ottosson och fröken Stenberg samt 11:911 av herr
Lothigius vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om förslag till särskilda statliga lån till industriella företag
och kommuner som använder Vättern som recipient för att stimulera
anläggandet av reningsverk för närsaltreduktion,
3) I: 200 av herr Svenungsson och II: 257 av herr Carlshamre m. fl. vari
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om
skyndsamt förslag till lösning av frågan om utformning av laboratorieverksamheten
i fiskeristyrelsens regi,
dels de i anledning av propositionen nr 37 väckta motionerna
1) I: 777 av herr Andersson, Torsten, och herr Wirtén, likalydande med
II: 1008 av herrar Tobé och Grebäck vari föreslagits
A. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa,
1. att bullerforskning ges samma ställning inom naturvårdsforskningen
som luftvårdsforslming, vattenvårdsforskning, biocidforskning etc.,
2. att ledningen för naturvårdsforskningen utövas av ett särskilt organ
vars sekretariat samordnas med naturvårdsverkets,
3. att bidrag till avloppsreningsverk kan utgå jämväl till avskärande
tilloppsledningar samt tilloppsledningar till reningsverk, som av geografiska
och miljöskäl byggs på långt avstånd från det samhälle, som skall
betjänas;
B. att riksdagen under nionde huvudtiteln anvisar ett i förhållande till
Kungl. Maj :ts förslag med 1,5 milj. kronor förhöjt reservationsanslag av
8,5 milj. kronor till Naturvårdsforskning.
2) I: 778 av herrar Brundin och Lundberg, likalydande med II: 1006
av fru Sundberg och herr Adolfsson vari hemställts
I. att riksdagen måtte besluta att antalet ledamöter i naturvårdsforsk -
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
3
ningsnämnden skall vara elva, varav fyra ledamöter skall representera social-,
lantbruks- och veterinärstyrelsen och giftnämnden samt att övriga
ledamöter skall vara forskare;
II. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om tillsättande
av en utredning angående samordningsfrågorna för naturvårdsforskningen
samt att utredningen får i uppdrag att undersöka möjligheten att
förlägga den samordnande forskningen till Studsvik;
III. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att statens
naturvårdsverk får i uppdrag att utarbeta bestämmelser för de krav som
skall gälla vid beviljande av statsbidrag för reningsanläggningar samt därvid
beakta a) att olika reningskrav bör kunna tillämpas beroende på tätortens
geografiska placering, b) att speciellt statsbidrag skall kunna utgå
för s. k. duplikatledning.
3) I; 779 av herr Nilsson, Nils, vari hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag angående statsbidrag till vattenförsörj
ningsanläggningar i enlighet med vad i motionen anförts.
4) II: 1007 av fru Svensson och herr Zetterström vari hemställts att de
övergångsbestämmelser som kommer att fastställas inrymmer möjligheter
för de kommuner som under år 1968 fått tillstånd, påbörjat eller färdigställt
reningsverk med den högre reningsgraden som förordas i proposition
nr 37 måtte erhålla statsbidrag helt eller delvis enligt de nya och mera
generösa bidragsreglerna.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden
dels över motionerna I: 198 och II: 259 från statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen,
Sveriges industriförbund, Svenska kommunförbundet
och Svenska stadsförbundet,
dels över motionerna 1:715 och 11:911 från statens naturvårdsverk,
Kommittén för Vätterns vattenvård, Sveriges industriförbund, Svenska kommunförbundet
och Svenska stadsförbundet,
dels över motionerna I: 200 och II: 257 från fiskeristyrelsen och statens
naturvårdsverk.
Det närmare innehållet i yttrandena redovisas i Bilaga till detta utlåtande.
Utskottet
På grundval av 1964 års naturresursutrednings arbete framläggs i föreliggande
proposition förslag om en samordnad och utbyggd naturvårdsforskning.
Vidare föreslås ändrade bestämmelser i fråga om statsbidrag till
ratten- och avloppsanläggningar. För nämnda ändamål äskas för nästa bud
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
getår anslag med 7 milj. kr. till naturvårdsforskning resp. 84 milj. kr. för
bidrag till avloppsreningsverk m. m. Utskottet begränsar sig i det följande
till att närmare behandla huvuddragen i Kungl. Maj:ts förslag, i huvudsaklig
anslutning till de i ämnet väckta motionerna.
Allmänna utgångspunkter. I propositionen erinras inledningsvis om den
omfattande naturförstörelse som för närvarande äger rum. Visserligen är
naturförstörelsen inte någon ny företeelse men i många fall är upptäckten
av förorening och förstörelse ny. Den under senare år intensifierade forskningen
har också lett till att vår kunskap om naturförstörelsen ökat avsevärt.
Departementschefen framhåller att mycket talar för att naturförstörelsen
i dag är större än tidigare, dels därför att användningen av tekniska
och kemiska hjälpmedel av olika slag ökat, dels till följd av den tilltagande
befolkningskoncentrationen. Samtidigt har vår inställning till de
problem som sammanhänger med naturförstörelsen ändrats. Begreppet levnadsstandard
har i takt med de förbättrade materiella betingelserna kommit
att få en ny, vidare innebörd. Tillgången på en oförstörd natur i vid bemärkelse
blir då en viktig del av standarden. På samma sätt som samhället
genom olika åtgärder skapat en hög materiell standard åt flertalet människor
fordras nu enligt departementschefens mening samhällsinsatser för att
höja standarden också i denna vidare mening. Målet för samhällets naturvårdspolitik
bör därvid vara att både motverka fortsatt naturförstörelse
och återställa redan förstörd natur. Som de främsta medlen för att nå
detta mål framhålls i propositionen en effektiv naturvårdsadministration,
en modern lagstiftning, olika stimulerande åtgärder och en väl utbyggd
forskning. I sammanhanget understryker departementschefen också angelägenheten
av ett ökat internationellt samarbete inom naturvårdsområdet.
Vad departementschefen sålunda anfört beträffande målet för den framtida
naturvårdspolitiken och medlen härför föranleder ingen erinran från
utskottets sida. Utskottet delar också den i propositionen uttryckta uppfattningen
att det av naturresursutredningen sammanställda materialet rörande
de aktuella problemen och forskningsbehoven inom naturvårdsområdet bör
bli av stor betydelse såväl för planeringen av den fortsatta forskningen som
för det praktiska naturvårdsarbetet.
Utskottet får härefter närmare ingå på de förslag som lagts fram i propositionen
och behandlar därvid först naturvårdsforskningen och därefter
statsbidragsgivningen till avloppsreningsverk.
Naturvårdsforskningen. Departementschefen, som valt att beteckna forskningsområdet
som naturvårdsforskning, har i fråga om avgränsningen av
detsamma i huvudsak anslutit sig till naturresursutredningens förslag att
därunder bör rymmas såväl vatten-, luft- och övrig naturvårdsforskning
som biocidforskning. I anslutning härtill har i motionerna I: 777 och II: 1008
riktats kritik mot att departementschefen i likhet med naturresursutred
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
5
ningen underlåtit att infoga också bullerproblemet i forskningsområdet.
Motionärerna betonar att man inte kan förbigå bullerforskningen om man
gör anspråk på en helhetssyn på miljöproblemen. Enligt motionärernas mening
bör därför sistnämnda forskning ges samma ställning inom naturvårdsforskningen
som de i propositionen föreslagna forskningsavsnitten.
Utskottet har för sin del stor förståelse för de synpunkter som motionärerna
fört fram i denna fråga. Bullerproblemet blir allt viktigare att komma
till rätta med och kommer med all sannolikhet att påkalla alltmer skärpt
uppmärksamhet. Utskottet anser också ostridigt att bullerområdet får anses
vara en del av naturvårdsforskningen i vidare mening. Till samma ståndpunkt
kom även naturresursutredningen, som dock ansåg att frågan, huruvida
forskning rörande buller skulle hänföras till nu ifrågavarande naturvårdsforskning,
borde tas upp i samband med att en central myndighet ges
det administrativa ansvaret för åtgärder mot buller. Det må i sammanhanget
erinras om att bullerproblemet behandlats av immissionssakkunniga
i dess betänkande SOU 1966: 65. Utöver lagstiftningsförslag i ämnet redovisar
sistnämnda utredning även vissa överväganden rörande de organisatoriska
konsekvenserna av nämnda förslag. Av nu förevarande proposition
framgår att arbetet med en särskild lagstiftning på luftvårdsområdet pågår
på grundval av immissionssakkunnigas förslag. I propositionen har starkt
betonats att forskningen och undersökningsverksamheten på naturvårdsområdet
i första hand bör inriktas på sådana problem, som är av betydelse
för det praktiska naturvårdsarbetet. Häri kan utskottet instämma. Som i
propositionen påpekats går dock utvecklingen så snabbt på naturvårdsområdet
att nya problem ständigt aktualiseras. I likhet med departementschefen
finner därför utskottet att forskningsområdet inte bör låsas inom
definitiva gränser. Det organ som får till uppgift att leda arbetet bör såsom
departementschefen föreslagit ha möjlighet att anpassa forskningsområdet
till utvecklingens krav. Med utgångspunkt från det anförda förutsätter utskottet
att jämväl bullerproblemet och därmed sammanhängande frågor
kommer att ägnas vederbörlig uppmärksamhet utan någon särskild åtgärd
från riksdagens sida i anledning av nu föreliggande motioner. Departementschefens
förslag rörande avgränsningen av forskningsområdet bör under angivna
förhållanden kunna godtas.
Beträffande forskningens organisation är departementschefen enig med
naturresursutredningen och remissinstanserna att forskningsinsatserna på
naturvårdsområdet så långt möjligt bör samordnas och att härför behövs
ett forskningsorgan. Efter att ha diskuterat olika av utredningen angivna
organisationsalternativ förordar departementschefen att ledningen av forskningen
och undersökningsverksamheten på förevarande område fr. o. m.
den 1 juli 1968 anförtros statens naturvårdsverk. Utredningen förordade
för sin del i likhet med flertalet remissinstanser ett alternativ med fristående
forskningsorgan. Såsom ett huvudmotiv för att avvisa förslaget om att
lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 samt. Nr 19
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
fora forskningsfrågorna till naturvårdsverket angavs att nämnda verk inte
har tillräcklig sakkunskap för att besluta i dessa frågor. Åtskilliga remissinstanser,
däribland statskontoret, naturvårdsverket, universitetskanslersämbetet,
statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens forskningsråd,
har dock förordat att forskningsfrågorna i stället anförtros naturvårdsverket.
I anledning av yrkanden i motionerna I: 777 och II: 1008 till förmån för
alternativet med fristående forskningsorgan vill utskottet erinra om att
departementschefen varit medveten om svårigheten att få en verksstyrelse
som har sådan sammansättning att den är lämpad att handlägga både
forskningsfrågor och administrativa frågor. I propositionen har därför
föreslagits att inom verket inrättas en särskild forskningsnämnd, som bör
ha såväl rådgivande som beslutande funktioner. Nämnden, som enligt vad
närmare redovisas i det följande till betydande del avses bestå av forskare,
bör därvid äga besluta i frågor som avser fördelning av forskningsmedel,
medan det bör ankomma på verkets styrelse att efter förslag av nämnden
begära anslag för forskningsverksamheten. Enligt utskottets mening är
Iiungl. Maj :ts förslag väl ägnat att eliminera nyss antydda betänkligheter
mot att föra forskningsfrågorna till naturvårdsverket. Då utskottet delar
departementschefens uppfattning alt kontakten mellan forskningen och det
praktiska naturvårdsarbetet bäst främjas om forskningsfrågorna och de
praktiska frågorna handläggs inom samma organ förordar utskottet att organisationen
erhåller den utformning som framgår av Kungi. Maj :ts nu redovisade
förslag. Motionsyrkandena i ämnet avstyrks alltså.
I fråga om forskningsnämndens sammansättning föreslår Kungl. Maj :t
att antalet ledamöter skall vara högst tio. Självskriven ordförande bör vara
chefen för naturvårdsverket medan övriga ledamöter bör utses av Kungl.
Maj :t. Nämnden bör enligt propositionen bestå av representanter för socialoch
veterinärstyrelserna samt giftnämnden och i övrigt av forskare, förordnade
för högst tre år i tagel. I motionerna I: 778 och II: 1006 framhålls i
anslutning härtill att den kraftiga strukturomvandling som i dag sker inom
svenskt jordbruk gör det angeläget att till nämnden även knyts en representant
för lantbruksstyrelsen. Denne bör vara delaktig i besluten och därför
ingå såsom ledamot. Då den föreslagna utökningen av nämnden inte bör ske
på bekostnad av forskarinslaget föreslår motionärerna att antalet nämndledamöter
ökas till högst elva. Utskottet vill i anledning härav erinra om att
riksdagen i annat sammanhang uttalat sig för att frågan om verkan ur natur-
och landskapssynpunkt av den pågående nedläggningen av åkerjord bör
ägnas stor uppmärksamhet. Värdet av ett samarbete i hithörande frågor
mellan berörda organ har också vid flera tillfällen betonats. Enligt utskottets
mening är givetvis ett nära samarbete mellan naturvårdsverket och lantbruksstyrelsen
av värde även när det gäller arbetet inom den föreslagna
forskningsnämnden. Detta skulle också stå i god överensstämmelse med
7
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
riksdagens uttalade intentioner. Utskottet ifrågasätter dock om ett dylikt
samarbete nödvändigtvis behöver medföra en utökning av ledamotsantalet i
nämnden. Detta är ju redan enligt propositionens förslag förhållandevis
stort. Enligt utskottets mening torde syftet med förevarande motionsyrkanden
tillgodoses om man anlitar den i propositionen föreslagna metoden och
i detta fall låter lantbruksstyrelsen representeras av en expert hos nämnden.
Utskottet förutsätter att nämnden i alla de fall, då lantbruksstyrelsens
verksamhet i nu förevarande avseende berörs, också kommer att utnyttja
denna möjlighet. I nu angiven utsträckning är således utskottet berett att
tillmötesgå motionärerna. Utskottet hemställer att riksdagen i förevarande
fråga som sin mening ger till känna vad utskottet nu anfört.
Ett av naturresursutredningen framlagt förslag att utreda förutsättningarna
för en lokalmässig samordning av naturvårdsverkets undersökningslaboratorium,
fiskeristyrelsens sötvattenslaboratorium och laboratoriet
vid Institutet för vatten- och luftvårdsforskning har avstyrkts av de
båda myndigheterna resp. styrelsen för institutet. Enligt departementschefens
mening kräver lokalfrågan för de båda statliga laboratorierna ytterligare
överväganden, varför han inte är beredd att nu pröva frågan. Under
hänvisning till vad sålunda anförts föreslår utskottet alt riksdagen ej
vidtager någon särskild åtgärd i anledning av ett i motionerna I: 778 och
II: 1006 framlagt utredningsyrkande i ämnet. Detsamma bör gälla yrkandet
i de vid riksdagens början väckta motionerna I: 200 och II: 257 rörande förslag
angående utformningen av fiskeristyrelsens laboratorieverksamhet.
I likhet med naturresursutredningen och remissinstanserna anser departementschefen
att forskningens resurser bör ökas. För nästa budgetår
föreslås i propositionen att 7 milj. kr. anvisas för ändamålet under ett reservationsanslag
till naturvårdsforskning, vilket anslag avses ersätta det
för innevarande budgetår uppförda anslaget av 5 milj. kr. till naturresursforskningen.
Medel för viltforskning avses därjämte bli ställda till den i det
föregående föreslagna forskningsnämndens förfogande i särskild ordning.
Utskottet anser att Kungl. Maj:ts förslag i förevarande hänseenden bör godtas
och avstyrker i enlighet härmed yrkanden i motionerna I: 777 och II:
1008 om ytterligare medelsanvisning för nästa budgetår.
Statsbidrag till avloppsreningsverk m. m. Departementschefen erinrar i förevarande
avsnitt inledningsvis om att nuvarande bestämmelser för bidrag
till vatten- och avloppsanläggningar inte i första hand syftar till att stimulera
till åtgärder för att motverka vattenföroreningar. Såsom redovisas i
propositionen används en förhållandevis stor del av nuvarande anslag till
bidrag till vattenförsörjningsanläggningar och ledningar i anslutning härtill.
I ett läge då energiska åtgärder måste vidtas för att minska föroreningen i
våra vatten är det enligt departementschefens mening motiverat att det
statliga stödet läggs om och helt inriktas på att stimulera byggandet av avloppsreningsverk
med långt gående rening. I enlighet härmed tillstyrker
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
departementschefen i princip ett av statens naturvårdsverk i nämnda syfte
framlagt förslag till ändrade bidragsbestämmelser. I motionen I: 779 anförs
dock betänkligheter mot förslaget att statsbidrag i fortsättningen inte
skall utgå till vattenförsörjningsanläggningar. Motionären framhåller att
det fortfarande finns ett flertal kommuner som ännu ej löst sina vattenförsörjningsproblem
tillfredsställande och som även torde ha mindre goda
ekonomiska förutsättningar att utan statsbidrag göra detta. I motionen
föreslås därför att statsbidrag även i fortsättningen skall utgå till vattenförsörjningsanläggningar
i sådana kommuner med svagt skatteunderlag.
Utskottet hyser i och för sig förståelse för de synpunkter motionären anfört.
Emellertid finner utskottet som vill erinra om alt naturvårdsverkets
förslag tillstyrkts av flertalet remissinstanser — bl. a. Stadsförbundet och
Kommunförbundet — att skälen för den i propositionen föreslagna omläggningen
av statsbidragsgivningen till vatten- och avloppsanläggningar har
sådan tyngd, att den bör genomföras utan inskränkningar i nu förevarande
avseende. Motionen avstyrks därför.
I förevarande sammanhang har utskottet funnit lämpligt att behandla
jämväl de vid riksdagens början väckta motionerna I: 198 och II: 259 samt
I: 715 och II: 911 i hithörande frågor. I förstnämnda motionspar framhålls
alt industrins omedelbara behov av stöd till sina reningsanordningar bör
bli föremål för skyndsam utredning. I avvaktan på resultatet av en dylik
utredning finner motionärerna det önskvärt att industrin i särskilda fall
får möjlighet att komma i åtnjutande av någon form av bidrag, eventuellt
från nu förevarande anslag. I det andra motionsparet, som utgör en följdmotion
till motionerna I: 299 och 11:371, vari berörts frågan om åtgärder
mot den allt snabbare föroreningen av Vättern, begärs förslag om särskilda
statliga lån till kommuner och industriella företag som använder nyssnämnda
sjö som recipient för att de skall stimuleras att anlägga reningsverk
för närsaltreduktion. Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig
över förevarande motioner har avstyrkt att bidragsanslag som företrädesvis
avses för kommunernas reningsverk utnyttjas jämväl för industriella
reningsanordningar. Bland annat erinrar Stadsförbundet och Kommunförbundet
om de stora bidragsbehov som kommunerna har i förevarande sammanhang.
Såväl Sveriges industriförbund som statens naturvårdsverk påpekar
att bidrag till industrier i förekommande fall leder till att företagens
konkurrensförhållanden påverkas. Industriförbundet anser för sin del att
ökade avskrivningsmöjligheter för investeringar, vars syfte är att motverka
föroreningar, från såväl företagsekonomisk som samhällsekonomisk synpunkt
skulle innebära betydande fördelar framför statliga subventioner
eller statligt kreditstöd.
Som bl. a. även anförts av kommittén för Vätterns vattenvård i dess remissyttrande
över motionerna I: 715 och II: 911 utreds för närvarande genom
företagsskatteutredningens försorg möjligheterna till förmånligare av
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
9
skrivningstider för industrins vattenvårdsinvesteringar. I sammanhanget
har vidare naturvårdsverket erinrat om de utredningar om lämpliga metoder
för närsaltreduktion som pågår och framhållit att verket i samband
härmed successivt kommer att verka för att kraven på närsaltreduktion
skärps. Mot bakgrund av det anförda saknas enligt utskottets mening anledning
att från riksdagens sida vidta särskilda åtgärder i anledning av
motionerna I: 198 och II: 259 samt I: 715 och II: 911.
I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag förordar utskottet sålunda att kommun
bör vara berättigad att få bidrag till nu förevarande reningsanläggningar.
Såsom departementschefen föreslagit bör bidrag också kunna utgå för anläggning
som inte har kommun till huvudman under förutsättning att anläggningen
förklarats som allmän enligt lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
I propositionen har som allmän förutsättning för att
bidrag skall kunna utgå angetts, att anläggningen befinns tillfredsställande
från sanitär synpunkt och från vattenvårdssynpunkt med hänsyn till rådande
och väntade förhållanden. Utskottet, som inte har något att erinra
mot att bidragsbehovet bedöms utifrån nämnda grundförutsättning, anser
det ej påkallat att härutöver föreskriva särskilda bedömningsgrunder med
hänsyn till storleken av de tätorter, som i förekommande fall skall betjänas
av vederbörande reningsverk. Yrkandet härom i motionerna I: 778 och II:
1006 bör därför lämnas utan åtgärd.
I fråga om bidragsunderlaget förordar departementschefen i enlighet med
naturvårdsverkets förslag att, förutom kostnaden för avloppsreningsverket,
kostnaden för ledningen från reningsverket till utsläppspunkten i recipienLen
hör få räknas in i underlaget. Vidare bör tilloppsledning till reningsverket
få räknas in i den mån detta av vattenvårdsskäl byggs på längre avstånd
från samhället än som annars är nödvändigt. Departementschefen har
ansett sig inte kunna godta av vissa remissinstanser i sammanhanget framförda
förslag om att ytterligare kostnader bör få räknas in i bidragsunderlaget.
Utskottet anser för sin del att den av departementschefen gjorda avgränsningen
av bidragsunderlaget är lämpligt avvägd och föreslår att förslaget
i nämnda hänseende godtas av riksdagen. Det sagda innebär bl. a.
att utskottet ej funnit sig böra tillstyrka bifall till de i motionerna I: 777
och II: 1008 samt I: 778 och II: 1006 framförda yrkandena att bidrag jämväl
bör utgå för avskärande tilloppsledningar samt tilloppsledningar till
reningsverk, som av geografiska skäl och miljöskäl byggs på långt avstånd
från det samhälle som skall betjänas, resp. för s. k. duplikatledning. Vad
gäller förstnämnda motionsyrkande vill utskottet f. ö. framhålla att detsamma
i vad det avser hänsynstagande till miljöskäl i viss utsträckning torde
kunna tillgodoses inom ramen för de bidragsbestämmelser som utskottet
nyss förordat.
De föreslagna nya bestämmelserna för bidragsgivningen bör enligt propositionen
träda i kraft den 1 juli 1968. Det anses därvid böra ankomma
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
på Kung], Maj :t att meddela de övergångsbestämmelser som behövs. Enligt
departementschefens mening bör de som före nyssnämnda tidpunkt fått
tillstånd att påbörja anläggning och gjort detta få bidrag enligt nuvarande
bestämmelser. Utskottet har inte något att erinra mot nu återgivna förslag
och yttranden. Följaktligen har utskottet ej funnit skäl tillstyrka förslaget i
motionen II: 1007, att övergångsbestämmelserna utformas så att möjligheter
inryms för de kommuner som under innevarande år fått tillstånd, påbörjat
eller färdigställt reningsverk med den högre reningsgraden alt erhålla
statsbidrag helt eller delvis enligt de nya bidragsvillkoren. En retroaktiv
tillämpning av nämnda villkor skulle enligt utskottets uppfattning stå i
motsättning till bidragsgivningens syfte att stimulera till byggande av ifrågavarande
reningsverk. Ett bifall till motionen skulle f. ö. endast leda till
nya gränsdragningsproblem men skulle ej eliminera dem.
Utskottets hemställan
Under förmälan att uttalandena och förslagen i förevarande proposition,
i den mån de ej berörts i det föregående, inte föranlett någon erinran från
utskottets sida hemställer utskottet
att riksdagen
1. a) anser motionerna I: 777 och II: 1008, såvitt desamma
avser bullerforskning, besvarade med vad utskottet anfört
i det föregående,
b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
på motionerna I: 777 och II: 1008, såvitt nu är i fråga, godkänner
att ledningen av forskningen och undersökningsverksamheten
på naturvårdens område fr. o. m. den 1 juli
1968 anförtros statens naturvårdsverk,
c) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt i anledning
av motionerna I: 778 och II: 1006, såvitt nu är i fråga, som
sin mening ger till känna vad utskottet i det föregående anfört
beträffande sammansättningen av en forskningsnämnd
vid naturvårdsverket,
d) lämnar utan åtgärd motionerna I: 778 och II: 1006, såvitt
desamma avser utredning angående samordningsfrågorna
för naturvårdsforskningen,
e) lämnar motionerna I: 200 och II: 257 utan åtgärd,
f) godkänner de riktlinjer utskottet i övrigt förordat beträffande
naturvårdsforskningens organisation,
2. a) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
på motionen I: 779 godkänner att statsbidragsgivningen
till vatten- och avloppsanläggningar läggs om och helt inriktas
på att stimulera byggandet av avloppsreningsverk
med långt gående rening,
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
11
b) lämnar motionerna I: 198 och II: 259 utan åtgärd,
c) lämnar motionerna I: 715 och II: 911 utan åtgärd,
d ) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
på motionerna I: 777 och II: 1008 samt I: 778 och II:
1006, båda motionsparen såvitt nu är i fråga, godkänner
vad utskottet i det föregående anfört rörande bidragsunderlaget,
e) lämnar motionerna I: 778 och II: 1006 utan åtgärd, såvitt
desamma avser en tillämpning av med hänsyn till tätorternas
storlek differentierade reningskrav vid bidragsgivningen,
f) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen II: 1007 godkänner vad utskottet i det föregående
anfört beträffande bidrag till kommuner som under
år 1968 fått tillstånd, påbörjat eller färdigställt reningsverk,
g) godkänner de av utskottet i övrigt förordade grunderna
för statsbidrag till avloppsreningsverk m. m.,
3. medger att under budgetåret 1968/69 statsbidrag enligt
de förordade grunderna beviljas till avloppsreningsverk intill
ett belopp av 40 000 000 kr.,
4. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
på motionerna I: 777 och II: 1008, såvitt nu är i fråga, till
Naturvårdsforskning för budgetåret 1968/69 under nionde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 7 000 000 kr.,
5. till Bidrag till avloppsreningsverk m. m. för budgetåret
1968/69 under nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 84 000 000 kr.
Stockholm den 2 april 1968
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit
från första kammaren: herrar Mossberger (s), Hedström (s), Carl
Eskilsson (h), Skårman (fp), Augustsson (s), Wanhainen (s), Svante
Kristiansson (s)*, Harald Pettersson (ep), Sveningsson (h)* och Per Jacobsson
(fp)*;
från andra kammaren: herr Hansson i Skegrie (ep), fru Lindskog
(s), herrar Antby (fp), Nilsson i Lönsboda (fp)*, Jonasson (ep), Lundmark
(s), Trana (s)*, fru Sundberg (h), fru Lindberg (s) och herr Björk (s).
* Ej närvarande vid justeringen.
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
Reservationer
1) beträffande naturvårdsforskningens organisation
av herrar Skårman (fp), Harald Pettersson (ep), Per Jacobsson (fp),
Hansson i Skegrie (ep), Antbij (ep), Nilsson i Lönsboda (fp) och Jonasson
(ep), som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 6 med »I anledning»
och slutar på s. 7 med »nu anfört» bort ha följande lydelse:
»Departementschefen, som varit medveten om svårigheten att få en verksstyrelse
med en sammansättning som gör den lämpad att handlägga både
forskningsfrågor och administrativa frågor, har föreslagit att inom naturvårdsverket
inrättas en särskild forskningsnämnd, till vilken skulle hänföras
såväl rådgivande som beslutande funktioner. Nämnden, som avses
till betydande del bestå av forskare, skulle enligt förslaget äga besluta i
frågor som avser fördelning av forskningsmedel, medan det skulle ankomma
på verkets styrelse att efter förslag av nämnden begära anslag för
forskningsverksamheten.
Till departementschefens uttalanden, att forskningsinsatserna på naturvårdsområdet
så långt möjligt bör samordnas och att härför behövs ett
forskningsorgan, kan utskottet helt ansluta sig. Enligt utskottets mening
kan det dock starkt ifrågasättas om Kungl. Maj :ts förslag i nu berörda
hänseende är ägnat att eliminera de av såväl naturresursutredningen som
flertalet remissinstanser uttryckta betänkligheterna mot att föra forskningsfrågorna
till naturvårdsverket. Enligt utskottets mening talar i stället
starka skäl för att organisationsfrågan löses i enlighet med utredningens
förslag och att alltså ledningen av forskningsarbetet anförtros ett fristående
forskningsorgan. Så till vida ansluter sig utskottet till de synpunkter som
i denna fråga framförts i motionerna 1: 777 och II: 1008.
Såsom utredningen föreslagit bör forskningsorganet ha såväl vetenskaplig
som administrativ tyngd samt ges möjlighet att samordna den svenska
forskningen med den internationella. Forskningsorganet bör också kunna
ta initiativ till olika forskningsprojekt samt inom de medelsramar som
statsmakterna fastställer avväga och styra forskningen och undersökningsverksamheten.
I motionerna I: 777 och II: 1008 framhålls att naturvårdsverket för sin
verksamhet har behov av att få forsknings- och utredningsarbete utfört
som underlag för fastställande av riktvärden m. m. Motionärerna anför, att
verkets krav på att få nämnda uppgifter utförda skulle kunna tillgodoses
genom ett för forskningsorganet och verket gemensamt sekretariat. Utskottet
vill i och för sig inte förneka, att vissa fördelar skulle nås härigenom.
Utskottet finner dock att betydande nackdelar också skulle vara för
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
18
enade med en dylik partiell integration av verksamheten. Att inordna
sekretariatet i naturvårdsverket är sålunda, som naturresursutredningen
även framhöll, mindre lämpligt då sekretariatet i så fall skulle få två huvudmän
med de administrativa svårigheter detta för med sig. Utskottet
förordar därför att forskningsorganet får en hell fristående ställning och
blir sidoordnat med forskningsråden och olika myndigheter.
Eftersom forskningsorganets uppgifter kommer att avvika från forskningsrådens,
bör organet inte benämnas forskningsråd. Enligt utskottets
mening bör det i stället kallas statens nämnd för naturvårdsforskning.
Nämnden bör ha en sådan sammansättning att hela intresseområdet täcks.
I enlighet med utredningens förslag bör antalet ledamöter vara nio. Följande
myndigheter och intresseområden bör vara representerade, nämligen
naturvårdsverket, giftnämnden, hälso- och sjukvårdsområdet, kommunerna,
industrin, jord- och skogsbruket samt medicinsk, teknisk, biologisk
och övrig naturvetenskaplig forskning. Ledamöterna bör utses av
Kungi. Maj :t och förordnas för högst tre år. Kungl. Maj:t bör vidare utse
en av ledamöterna att vara ordförande. Till nämnden bör knytas expertgrupper
för olika delområden inom nämndens verksamhetsområde. Ledamöterna
i dessa expertgrupper bör utses av nämnden och i huvudsak vara
aktiva forskare.
I anslutning till den i motionerna I: 778 och It: 1006 väckta frågan om
en närmare anknytning mellan den för jordbrukets rationalisering ansvariga
lantbruksorganisationen och ledningsorganet för nalurvårdsforskningen
vill utskottet erinra om att riksdagen i annat sammanhang uttalat
sig för att frågan om verkan ur natur- och laudskapssynpunkt av den pågående
nedläggningen av åkerjord bör ägnas stor uppmärksamhet. Värdet
av ett samarbete i hithörande frågor mellan berörda organ har också vid
flera tillfällen betonats. Enligt utskottets mening är givetvis ett nära samarbete
med lantbruksstyrelsen av värde även när det gäller arbetet inom
den nu föreslagna forskningsnämnden. Detta skulle också stå i god överensstämmelse
med riksdagens uttalade intentioner. Enligt utskottets meniim
bör ett dylikt samarbete lämpligen komma till stånd i den formen, att
nämnden i alla de fall, då lantbruksstyrelsens verksamhet i nu förevarande
avseende berörs, också kommer att utnyttja denna möjlighet.
Nämnden bör få ett särskilt sekretariat för planerings- och allmänna
beredningsuppgifter. De administrativa och kamerala uppgifterna bör däremot
skötas av statens naturvårdsverk. Arkiv- och dokumentationsuppgifterna
bör lösas av naturvårdsverket och nämnden gemensamt.
Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att med beaktande av vad naturresursutredningen
anfört i ämnet närmare besluta i nu angivna organisationsspörsmål.
»
dels att utskottets hemställas under 1. b) och c) bort ha följande lydelse:
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
»1. b) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 777 och II: 1008, såvitt nu är i fråga, godkänner
att ledningen av forskningen och undersökningsverksamheten
på naturvårdens område fr. o. m. den 1 juli 1968
anförtros en särskild nämnd, benämnd statens nämnd för
naturvårdsforskning,
1. c) i anledning av motionerna I: 778 och II: 1006, såvitt
nu är i fråga, som sin mening ger till känna vad utskottet
anfört beträffande visst samarbete mellan statens
nämnd för naturvårdsforskning och lantbruksstyrelsen i
naturvårdsforskningsfrågor,»
2) beträffande bidrag till vattenförsörjningsanläggningar
av herrar Harald Pettersson (ep), Hansson i Skegrie (ep) och Jonasson
(ep), som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 7 med orden
»Statsbidrag till» och slutar på s. 8 med »avstyrks därför» bort ha följande
lydelse:
»Statsbidrag till---(lika med utskottet)---svagt skatte
underlag.
Utskottet hyser för sin del stor förståelse för de synpunkter
motionären anfört. Skälen för den i propositionen föreslagna omläggningen
av statsbidragsgivningen till vatten- och avloppsanläggningar har dock
en stor tyngd, och utskottet vill därför i princip förorda att förslaget genomförs.
Dock finner utskottet starka skäl tala för att möjligheter skapas
att även i fortsättningen med statsbidrag stödja visst byggande av vattenförsörjningsanläggningar.
Utskottet vill erinra om att det fortfarande
finns kommuner med mindre goda ekonomiska förutsättningar att utan
dylikt bidrag lösa sina vattenförsörjningsproblem. Enligt utskottets mening
bör därför riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställa om förslag i syfte
att inom ramen för det nya statsbidragssystemet i viss utsträckning tills
vidare bibehålla möjligheten att ge dessa kommuner bidrag även till vattenförsörjningsanläggningar.
Vad i föreliggande motion härutinnan yrkats
tillstyrks alltså.»
dels att utskottets hemställan under 2. a) bort ha följande lydelse:
»2. a) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionen I: 779 godkänner vad utskottet i det föregående
anfört beträffande omläggningen av statsbidragsgivningen
till vatten- och avloppsanläggningar ävensom i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer om förslag i syfte att
även i fortsättningen möjliggöra visst statligt stöd till byggandet
av vattenförsörjningsanläggningar,»
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
15
3) beträffande naturvårdsforskningens resurser
av herrar Skärman (fp), Harald Pettersson (ep), Per Jacobsson (fp),
Hansson i Skegrie (ep), Ant by (fp), Nilsson i Lönsboda (fp) och Jonasson
(ep), som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 7 som börjar med »I likhet»
och slutar med »nästa budgetår» bort ha följande lydelse:
»I likhet med------(lika med utskottet)---i särskild ordning.
Utskottet vill i anslutning härtill nämna, att de av naturresursutredningen
anlitade experterna uppskattat de årliga kostnaderna för att genomföra
aktuella forskningsuppgifter till sammanlagt 37,5 milj. kr. Enligt utredningens
mening bör forskningens resurser byggas upp successivt för att
motsvara behovet. För nästa budgetår har utredningen räknat med att
<3 milj. kr. behövs för ändamålet. Härtill kommer nyssnämnda särskilda
medel för viltforskningen. Enligt utskottets mening talar starka skäl för
att medel till ifrågavarande forskning anvisas i den omfattning som utredningen
förordat. Detta innebär att utskottet i allt väsentligt anslutit sig till
de synpunkter som framförts i motionerna I: 777 och II: 1008 i förevarande
avseende.»
dels att utskottets hemställan under 4. bort ha följande lydelse:
»4. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 777 och II: 1008, såvitt nu är i fråga, till Naturvårdsforskning
för budgetåret 1968/69 under nionde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 8 000 000 kr.,»
4) beträffande industriella reningsanläggningar
av fru Lindberg (s)
5) beträffande bidragsunderlaget vid bestämmandet av statsbidrag till
avloppsreningsverk
av herr Skärman (fp).
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
Bilaga
Yttranden över motionerna 1:198 och 11:259
Statens naturvårdsverk (11.3.1968)
Naturvårdsverket har intet att erinra mot att en särskild utredning tillsätts,
men avstyrker däremot motionärernas förslag att övergångsvis utnyttja
det för kommunernas reningsverk avsedda bidragsanslaget jämväl
för industriella reningsanordningar. En sådan användning skulle,
framhåller naturvårdsverket, kräva en betydande uppräkning av anslaget.
Naturvårdsverket anför vidare.
I sin framställning till Kungl. Maj :t den 9 november 1967 angående
ändrade bestämmelser för bidrag till vatten- och avloppsanläggningar framhöll
styrelsen för statens naturvårdsverk bl. a. att den utgick från att
frågan om avskrivningsregler för industrins investeringar i reningsanläggningar
och andra anordningar i vattenvårdande syfte kommer att provas
i samband med behandlingen av företagsskatteutredningens vantade tor
Enligt
naturvårdsverkets mening är det mycket angeläget att industrin
stimuleras till vattenvårdande åtgärder. Frågan om direkta bidrag till industrin
är dock komplicerad. Bl. a. kan med hänsyn till de störa kostnader,
varom här ofta är fråga, företagens konkurrensförhållanden paverkas. Sadana
bidrag kan även motverka önskvärd strukturrationalisering. Vidare
kan i många fall de miljövårdande åtgärderna och övriga processtekniska
åtgärder icke separeras från varandra, varför i stort antal fall svåra bedömningsproblem
kan uppstå.
Såsom framhålles i motionerna kan dock fall inträffa dar sadana bidrag
bör övervägas i stället för lokaliserings- eller arbetsmarknadspolitiska
insatser till högre belopp. Likaså bör prövas om icke vissa inom industrianläggningar
nödvändiga reningsanläggningar kan utföras som beredskapsarbeten.
Hur dessa arbeten slutligt skall finansieras bör därvid särskilt
prövas. Preliminära diskussioner i dessa frågor har upptagits mellan naturvårdsverket
och arbetsmarknadsstyrelsen.
Arbetsmarknadsstyrelsen (5.3.1968)
Arbetsmarknadsstyrelsen anser sig inte ha anledning gå in på frågan
beträffande behovet av mer generella samhälleliga åtgärder för att underlätta
bl. a. industriföretags och kommuners investeringar i vatten- och luftvårdande
syfte. Styrelsen vill i anledning av vad som framförs i motionerna
dock framhålla betydelsen av att objekt på detta område är så planerade
att de kan utnyttjas i sysselsättnings- och konjunktur ut jämnande
syfte.
Redan nu drivs en del natur- och fornminnesvårdsarbeten som beredskapsarbeten.
Dessa är i allmänhet avsedda för av olika skäl lokalt svårplacerad
arbetskraft. Enligt styrelsen synes även andra ur allmänna miljö
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
17
vårdssynpunkter angelägna kommunala arbeten i framtiden kunna utföras
som beredskapsarbeten. En del större vatten- och avloppsarbeten
skulle exempelvis eventuellt kunna utföras i form av s. k. storarbetsplatser,
dvs. beredskapsarbeten främst avsedda för arbetslösa från delar av landet
med mer påtagliga sysselsättningsproblem. Beredskapsarbetet kan i
dessa fall tjäna som ett lämpligt medel all successivt tillföra den öppna
arbetsmarknaden på bristorterna i södra och mellersta Sverige fler arbetstagare.
I princip kan även enskilda vatten- och avloppsarbeten utföras som
beredskapsarbeten, i de fall dylika objekt är lokaliseringspolitiskt eller allmännyttigt
motiverade.
Styrelsen vill även i sammanhanget peka på möjligheten att inom ramen
för nuvarande lagstiftning om investeringsfonder använda fondmedel
för sådana investeringar som med hänsyn till läget på arbetsmarknaden
och övriga omständigheter bedömes vara av synnerlig vikt för det allmänna.
Slutligen torde en vidare tillämpning av de lokaliseringspolitiska
stödåtgärderna i enlighet med föreliggande direktiv för pågående utredning
om den framtida lokaliseringsverksamheten i särskilda fall kunna bereda
möjligheter till finansiering av här ifrågavarande investeringar.
Yttranden över motionerna 1:715 och 11:911
Statens naturvårdsverk (5.3.1968)
Naturvårdsverket åberopar i remissvaret alt verket i sitt yttrande till
allmänna beredningsutskottet över motionerna I: 299 och II: 371 angående
förbud mot utsläppande i vissa fall av avloppsvatten i Vättern framhållit
Vätterns betydelse med hänsyn till vattenförsörjning, fiske och allmänna
naturvårdssynpunkter. Verket bär emellertid inte funnit anledning förorda
att från riksdagens sida vidtas särskilda åtgärder i anledning av motionerna.
Som en följd av detta ställningstagande avstyrker verket bifall till
de nu föreliggande motionerna.
Förenämnda yttrande är av följande lydelse.
Såsom framhållcs i motionerna kommer Vättern med största sannolikhet
alt få avgörande betydelse för dricksvattenförsörjningen i Mellan- och
Sydsverige. Sjön har även stort värde ur fiskesynpunkt. Från dessa och
andra allmänna naturvårdssynpunkter har Vättern ett påtagligt skyddsvärde.
Ingående undersökningar av Vättern, i vilka även de centrala vattenvårdsmyndigheterna
tagit en aktiv och omfattande del, har visat att tillståndet
i sjön i stort sett är gott men att vissa lokalområden är påtagligt
förorenade. Mest påfallande är påverkan från Jönköping-Huskvarnaområdet.
Denna påverkan ger sig framför allt till känna genom en ökad och
delvis i förhållande till naturtillståndet förändrad produktion av plankton
m. m. Man har beräknat att omkring 80 % av den gödslande effekten på
sjön genom utsläpp av avloppsvatten måste tillskrivas Jönköping och Huskvarna.
Statens naturvårdsverk och tidigare statens vatteninspektion har sedan
lång tid uppmärksammat de av motionärerna påtalade omständigheterna
18
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
och vid handläggningen av vattenvårdsärenden, avseende såväl åtgärder
mot vattenförorening som planeringsfrågor, beaktat Vätterns stora skyddsvärde,
Sålunda har bl. a. förordats reduktion av närsalter i vart fall för
de större tätorterna. Sådan reduktion är också i viss utsträckning förberedd.
Det är emellertid nödvändigt att härvid bl. a. beakta de tekniska förutsättningarna.
Vidare har tillsynsmyndigheten inte utan vidare godtagit
förläggning eller utvidgning av vattenförorenande industri med Vättern
som recipient.
Beträffande det föreslagna villkorsbundna förbudet mot användande av
Vättern som recipient får naturvårdsverket hänvisa till bestämmelsen i 8
kap. 23 § vattenlagen. Vad som där stadgas torde i tillämpliga delar täcka
det av motionärerna framförda önskemålet och anledning till särbestämmelse
torde därför för dagen inte föreligga. Naturvårdsverket vill även fästa
uppmärksamheten på att utredningar om lämpliga metoder för närsaltreduktion
pågår och att verket i samband härmed successivt kommer att verka
för att kraven på närsaltreduktion skärpes.
Mot bakgrund av det anförda saknas enligt verkets mening anledning
att från riksdagens sida vidta särskilda åtgärder i anledning av motionerna.
Kommittén för Vätterns vattenvård (20.2.1968)
Kommittén för Vätterns vattenvård har under åren 1966—1967 utfört
undersökningar i Vättern, vilka bl. a. syftat till att klarlägga närsaltsituationen
i sjön. Av undersökningarna framgår att halten närsalter och
det biologiska livet ökat jämfört med förhållandena på 1930-talet. Möjligheter
finns dock att genom fosforreduktion vid de kommunala avloppsreningsverken
förbättra förhållandena i Vättern. Det är angeläget att åtgärder
för närsaltreduktion vidtages omgående. Principförslag till närsaltreduktion
har genom kommitténs försorg upprättats för samtliga större
reningsverk vid Vättern. Anläggningskostnaden vid 90 %-reduktion beräknas
för dessa uppgå till totalt 12—15 miljoner kronor. Statens naturvårdsverks
förslag till ändrade bestämmelser för statsbidrag till vattenoch
avloppsanläggningar synes innebära möjligheter till 50 % statsbidrag
för dessa anläggningar. Kommittén finner det angeläget att bidragsmedlen
6—7,5 miljoner kronor anvisas för närsaltreduktion vid Vättern under
perioden 1969—1970. I och för sig finns starka skäl för att öka möjligheterna
till bidrag eller förmånliga lån för här avsedda reningsverk där
det gäller att slå vakt om en så känslig recipient som Vättern.
När det gäller industrierna utreds för närvarande av företagsskattesakkunniga
möjligheterna till förmånligare avskrivningstider för industrins
vattenvårdsinvesteringar. Förutom bätte avskrivningsmöjligheter synes i
vissa fall statliga lån eller statliga bidrag ur samhällsekonomisk synpunkt
vara motiverade, nämligen då industrier för att vara kvar måste gå mycket
långt i avloppsvattenbehandling. Dessa låne- eller bidragsmöjligheter
bör dock ej enbart avse intressenter runt Vättern utan även intressenter
inom andra känsliga vattenområden.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
19
Gemensamma yttranden över motionsparen 1:198 oeli 11:259 samt
1:715 och 11:911
Sveriges industriförbund (13.3.1968)
Industriförbundet avstyrker de i motionerna framförda förslagen i vad
avser statligt stöd till industriella företag och anför.
Förbundet har vid flera tillfällen framfört sin principiellt avvisande inställning
till statliga subventioner och statligt kreditstöd i olika former till
enskilda industriföretag. Bland annat i sitt remissyttrande över immissionssakkunnigas
betänkande (SOU 1066: 65) har Förbundet utvecklat sina synpunkter
på åtgärder avsedda att stimulera uppförandet av reningsanläggningar
i naturvårdande syfte. Förbundet upprepade här sitt ofta framförda
krav på företagsekonomiskt riktigare avskrivningsregler för investeringar,
vars uppgift är att motverka föroreningar. Eftersom kostnaderna för dessa
anläggningar är att hänföra till driftskostnader bör vid ett företagsekonomiskt
bedömande anläggningarna skattemässigt få avskrivas enligt de regler
som gäller för maskiner och inventarier. — Ett dylikt regelsystem har från
såväl företagsekonomisk som samhällsekonomisk synpunkt betydande fördelar
framför statliga subventioner eller statligt kreditstöd. Ett genomförande
av de begärda avskrivningsreglerna skulle också vara ett tydligt uttryck
för statsmakternas vilja att främja och underlätta industrins insatser på
miljövårdsområdet.
Även om det råder allmän enighet om att miljövården kräver betydande
insatser från skilda håll för att långtgående skadeverkningar skall kunna
undvikas, vill Förbundet understryka att frågan i vilken omfattning och takt
miljövårdsåtgärder bör vidtagas i väsentlig mån är ett samhällsekonomiskt
avvägningsproblem. Förbundet vill härvid framhålla att vid sådana avvägningar
hänsyn måste tas till industrins konkurrenskraft och särskilt till den
befintliga industrins problem.
Att, såsom föreslagits i motionerna, lämna bidrag eller statliga iån till
vissa industriföretag för anläggandet av reningsverk kan leda till icke önskvärda
snedvridningar av konkurrensen till nackdel för de vanligen mer bärkraftiga
företag, som har uppfört eller avser att uppföra sådana verk med
egna medel. Samtidigt kan dylika åtgärder få en menlig inverkan på strävandena
att genom fortsatt forskning och utvecklingsarbete komma fram till
mer effektiva och billigare reningsmetoder.
Det är uppenbart att långtgående krav på reningsanläggningar i vissa fall
kan bli betungande för enskilda, särskilt äldre, företag, I de fall detta skulle
innebära ett hot mot sysselsättningen på vissa orter bör detta i första hand
mötas med arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet (16.2.1968)
De båda förbundens styrelser liar anfört följande.
Samtidig! med detta ärende bar vi haft att taga ställning till naturvårdsverkets
förslag till översyn av 8 kap. vattenlagen. Vi har därvid ställt oss
positiva till naturvårdsverkets allmänna principer för en revision av vissa
delar av vattenlagen men har förutsatt att vissa frågor som mera direkt be
-
20
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
rör kommunerna göres till föremål för utredning innan några lagstiftningsåtgärder
vidtages. Denna utredning bör främst ta sikte på förslagens ekonomiska
konsekvenser för kommunerna och på att åstadkomma rimliga
övergångsstämmelser. Utredningen bör även behandla den i reningssammanhang
viktiga frågan om de tidsmässiga och ekonomiska förutsättningarna
för en avveckling av kombinerade kommunala avloppssystem. Även den av
oss tillstyrkta koncessionsplikten beträffande industriellt avloppsvatten
som inledes i samhälles avloppssystem bör beredas ytterligare genom den
nyssnämnda utredningen.
Gemensamt för de aktuella motionerna är att de behandlar frågan om
finansieringen av vissa ur samhällssynpunkt särskilt angelägna avloppsreningsprojekt.
I motionerna angående Vättern förordas särskilda statliga
lån till såväl industrier som kommuner för att få till stånd en snabb insats.
De andra motionerna är däremot inriktade på ett direkt statligt stöd i
vissa särskilt angelägna fall exempelvis då en industri hotas av nedläggning
på grund av kostnaderna för erforderlig rening.
Vi är väl medvetna om att skyddet av Vättern är en fråga av hög angelägenhetsgrad.
I viss utsrtäckning torde statsbidrag kunna påräknas från anslaget
för kommunala vatten- och avloppsanläggningar. Hur erforderliga
medel därutöver skall garanteras för detta och andra lika angelägna projekt
är emellertid en fråga som måste lösas efter likartade linjer för hela landet.
Spörsmålet därom synes lämpligen böra överlämnas till övervägande av den
utredning vi påkallat rörande vattenlagen. Till denna utredning bör även
hänvisas frågan om behovet av direkt statligt stöd till vissa industriers reningsanläggningar.
I denna fråga vill vi emellertid uttryckligen avstyrka förslaget
att härför — låt vara i undantagsfall — skall få begagnas för kommunala
anläggningar avsedda medel. Kraven på kommunerna i detta sammanhang
är så stora att det inte får komma i fråga att på detta sätt beskära
bidragen till kommunerna.
Yttranden över motionerna 1:200 och II: 257
Fiskeristyrelsen (8.2.1968)
Fiskeristyrelsen erinrar om att vissa ärendet berörande delfrågor behandlats
av 1965 års biologiutredning samt naturresursutredningen. Avsikten
torde enligt fiskeristyrelsen vara att samtliga fiskerifrågor som sammanhänger
med den centrala och lokala fiskeriadministrationen blir behandlade
i ett sammanhang.
Statens naturvårdsverk (15.2.1968)
Naturvårdsverket, som erinrar om att verket i princip tillstyrkt utredning
av möjligheterna att samordna resurserna inom verkets undersökningslaboratorium,
fiskeristyrelsens sötvattenslaboiatorium, institutet för vattenoch
luftvårdsforskning, den föreslagna nämnden för naturvårdsforskning
m. m., anser att motionerna ej nu bör föranleda åtgärd i avvaktan på en
dylik utredning. Naturvårdsverket anför därutöver.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19 år 1968
21
I likhet med motionärerna anser naturvårdsverket det i hög grad önskvärt
att de existerande personal- och laboratorieresurserna utnyttjas så
rationellt som möjligt för en intensifierad miljövårdsforskning på fiskets
område. Den starkt ökade nedsmutsningen av våra vatten har redan förorsakat
stora skador på fisket. Detta är desto mera betänkligt som fisket under
de senare åren fått ett starkt ökat värde i samband med ett ökat intresse för
fritidsfiske. Även det kommersiellt bedrivna fisket har åsamkats betydande
förluster genom vattenförstöring.
Personalen vid fiskeristyrelsens sötvattenslaboratorium har mångårig erfarenhet
av fiskeskador uppkomna genom ingrepp i miljön (sjöregleringar).
Denna sakkunskap borde tillvaratagas för en forskning inom den typ av
miljöförstöring som vattenförorening innebär. Naturvårdsverket finner det
likaledes angeläget att den vid sötvattenslaboratoriet bedrivna forskning,
som avser att genom introduktion av nya fiskarter och näringsorganismer
reparera de skador på naturresurserna som orsakats av sjöregleringar, bör
intensifieras. Flera andra av laboratoriets forskningsprojekt av stor betydelse
för miljövården i vid betydelse kunde i detta sammanhang nämnas. En
snabb utbyggnad av forskningsresurserna vid sötvattenslaboratoriet vore enligt
naturvårdsverkets mening önskvärd.
De nuvarande förhållandena vid fiskeristyrelsens laboratorier med ett
stort antal befattningshavare anställda på »tillförordnande»-basis är inte tillfredsställande
vare sig ur personliga synpunkter eller ur effektivitetssynpunkt.
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680033