Jordbruksutskottets utlåtande nr 18 år 1968

1

Nr 18

Utlåtande i anledning av motion angående anslag till mjölktransporter
inom glesbygdsområden.

I den vid 1968 års riksdag väckta motionen II: 360 av herr Larsson i Umeå
har hemställts att riksdagen måtte besluta att under nionde huvudtiteln
uppföra ett anslag om 2 milj. kr. som ställes till mejeriföreningarnas disposition
att användas för mjölktransporter för icke lönsamma transporter
inom glesbygdsområden.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionen 11:360 av statens jordbruksnämnd, lantbruksstyrelsen,
Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. I nu ifrågavarande motion erinras om att pågående nedläggning
av jordbruk inom glesbygdsområdena bl. a. har haft till följd att kostnaderna
för transport av mjölk från producent till mejeri starkt fördyrats
på grund av det sviktande transportunderlaget. Detta har i sin tur lett till
att transporterna på många håll helt upphört. Motionären framhåller att en
nedläggning av mjölkproduktionen i de flesta fall ej kan ekonomiskt kompenseras
med annan verksamhet. Enligt motionärens mening hör ett statligt
stöd utgå till sådana mjölkproducenter som på grund av alltför höga
fraktkostnader blivit utestängda från möjligheten att få avsättning för sin
produktion. I motionen yrkas att riksdagen för nämnda ändamål anvisar
ett anslag av 2 milj. kr. att såsom fraktutjämningsbidrag ställas till mejeriföreningarnas
disposition.

Av de i ärendet hörda remissinstanserna finner Sveriges lantbruksförbund
det ändamålsenligt att ett anslag ställs till statens jordbruksnämnds förfogande
för att övergångsvis användas som hjälp till nu ifrågavarande mjölkleverantörer,
intill dess de hunnit avveckla mjölkproduktionen och övergå
till annan produktion. Även Riksförbundet Landsbygdens folk ställer sig
positivt och tillstyrker i princip vad i motionen förslagits. Statens jordbruksnämnd
och lantbruksstyrelsen har däremot avstyrkt motionen. Jordbruksnämnden
erinrar bl. a. om att statsmakterna intagit den principella
inställningen att jordbruk, som genom sitt läge har svårt att leverera mjölk
till mejeri, i första hand får överväga att ändra produktionsinriktning. Vad
gäller förhållandena i norra Sverige, vilka särskilt berörts i motionen, fram1
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 samt. Nr 18

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 18 år 1968

håller nämnden dessutom att det särskilda stöd som utgår till mjölkproduktionen
i Norrland och vissa delar av Svealand och Götaland i form av extra
mjölkpristillägg motiveras av de för mjölkproduktionen i dessa områden
sämre betingelserna, vari även innefattas långa transportavstånd för mjölk
till mejeri. Lantbruksstyrelsen, som delar den av nämnden redovisade principiella
uppfattningen i frågan, framhåller att ett särskilt statsbidrag som
stöd till ej lönsamma mjölktransporter inom glesbygder i flertalet fall
skulle motverka en rationell anpassning av produktionen.

Utskottet ansluter sig till de synpunkter som anförts av de båda sistnämnda
remissinstanserna och förordar därför att motionen lämnas utan bifall
av riksdagen.

I sammanhanget anser sig utskottet böra framhålla att ett genomförande
av de förslag rörande s. k. omställningsbidrag som Kungl. Maj :t nyligen
lagt fram för riksdagen i proposition nr 29 i åtskilliga fall bör kunna bli av
betydelse även för lösandet av de problem, som aktualiserats i nu föreliggande
motion.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen lämnar motionen II: 360 utan åtgärd.

Stockholm den 26 mars 1968

På jordbruksutskottets vägnar:

ERIC MOSSBERGER

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Mossberger (s), Hedström (s), Carl
Eskilsson (h), Skärman (fp), Magnusson (s), Augustsson (s), Lundberg
(h), Karl-Erik Eriksson (fp), Manne Olsson (s) och Wikberg (ep);

från andra kammaren: herrar Lindström (s)*, Arweson (s), Eliasson
i Mohobn (h)*, Johanson i Västervik (s), Persson i Skänninge (s)*, Nilsson
i Lönsboda (fp), Trana (s), Persson i Heden (ep), Berndtsson (fp) och
Larsson i Norderön (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Skårman (fp), Karl-Erik Eriksson (fp), Wikberg (ep), Nilsson
i Lönsboda (fp), Persson i Heden (ep), Berndtsson (fp) och Larsson i
Norderön (ep), som anser att tredje och fjärde styckena av utskottets yttrande
samt utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Jordbruksutskottets utlåtande nr 18 år 1968

3

»Utskottet vill i förevarande sammanhang erinra om att riksdagen i samband
med antagandet av riktlinjer för jordbrukspolitiken förra året uttalade
sig för att en betydande jordbruksproduktion även i fortsättningen
borde upprätthållas i norra Sverige med hänsyn till de särskilda förhållandena
där. Den nu väckta motionen behandlar ett problem som i hög grad
är aktuellt inom berörda område av vårt land. De svårigheter som den för
jordbruket i förevarande delar av landet viktiga mjölkproduktionen har att
brottas med visar vikten av att särskilda åtgärder sätts in för att riksdagens
målsättning för ifrågavarande jordbruk skall kunna uppfyllas. Dessa svårigheter
är dock såsom anförs i motionerna icke begränsade till norr1
andsområdet utan är i hög grad kännbara även inom andra glesbygdsområden
i vårt land. Vad gäller det extra mjölkpristillägget är det i och för
sig riktigt att en del av detsamma får anses utgöra kompensation för de
merkostnader, som förorsakas av sämre betingelser för mjölkproduktionen
i berörda delar av landet, bl. a. till följd av långa transportavstånd. Dock
kan ifrågavarande statliga stöd endast komma i fråga beträffande vissa
delar av landet. Dessutom är dess värde begränsat därigenom att någon
ändring av bidragsbeloppen inte skett sedan 1962. Ett ytterligare stöd
från det allmänna till mjölkproduktionen inom mera utpräglade glesbygdsområden
synes därför välmotiverat och stå i god överensstämmelse med
riksdagens uttalade intentioner i förevarande avseende. Utifrån denna synpunkt
anser utskottet sig böra biträda det i förevarande motion framlagda
förslaget att ett särskilt anslag till fraktbidrag för nästa budgetår anvisas
över budgeten. Anslaget bör ställas till statens jordbruksnämnds förfogande
att användas för utbetalning till mejeriföreningar av fraktutjämningsbidrag
för upprätthållande av transporter av mjölk från sådana avsides boende
producenter som på grund av alltför höga transportkostnader eljest skulle
bli avstängda från leveransmöjligheter. Det i motionen föreslagna beloppet
synes väl avvägt, och utskottet tillstyrker därför att 2 milj. kr. anvisas för
ändamålet. Medlen bör bestridas från ett särskilt reservationsanslag under
nionde huvudtiteln, benämnt Bidrag till vissa mjölktransporter. Det bör
ankomma på Kungl. Maj :t eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande statens
jordbruksnämnd att med beaktande av vad nu anförts utfärda närmare bestämmelser
i fråga om anslagets användning.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med bifall till motionen II: 360 till Bidrag
till vissa mjölktransporter för budgetåret 1968/69 under
nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
2 000 000 kr.»

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 18 år 1968

Bilaga

Yttranden över motionen II: 360

Statens jordbruksnämnd (5.3.1968)

Jordbruksnämnden avstyrker bifall till motionen och anför.

Jordbruksnämnden får till en början framhålla, att det särskilda stöd,
som utgår till mjölkproduktionen i Norrland samt vissa delar av Svealand
och Götaland i form av extra mjölkpristillägg, motiveras av de för mjölkproduktionen
i dessa områden sämre betingelserna, vari även innefattas
långa transportavstånd för mjölk till mejeri. Ifrågavarande problem har alltid
funnits och — med undantag för tiden under andra världskriget och de
närmaste åren därefter, då av försörjningspolitiska skäl särskilda fraktbidrag
utgick för att samla in mesta möjliga kvantiteter mjölk till mejeri —
har statsmakterna intagit den principiella inställningen att jordbruk, som genom
sitt läge har svårt att leverera sin mjölk till mejeri, i första hand får
överväga att ändra produktionsinriktningen. Detta kan ske t. ex. genom att
mjölken används till kalvuppfödning eller att jordbruket producerar andra
grödor än sådana som har samband med mjölkproduktionen.

I enskilda fall kan fråga om leverans av mjölk till mejeri bli föremål för
jordbruksnämndens prövning på grund av villkorsbestämmelserna i mjölkpristilläggskungörelsen
(SFS 1967:525). Enligt denna kungörelse utgår
mjölkpristillägg under villkor, bland andra, att mejeriet på skäliga villkor
tar emot mjölk från mjölkproducent som gör framställning därom. Enligt
de bestämmelser, som nämnden utfärdat på grund av kungörelsen, gäller,
bland annat, att mejeri kan vägra att ta emot mjölk, om detta ur trafiktekniska
eller trafikekonomiska synpunkter kan anses skäligt. (Om mejeri
likväl tar emot mjölk från sådan producent, må för mjölken betalas lägre
pris än som utgår till övriga leverantörer.) Mejeri kan således inte, om det
önskar behålla mjölkpristillägget, utan vidare lägga ned intransporten av
mjölk från avlägset eller i andra avseenden olämpligt belägna gårdar med
mjölkproduktion.

Lantbruksstyrelsen (16.2.1968)

Lantbruksstyrelsen, som framhåller att det genom att med särskilt statsbidrag
stödja ej lönsamma mjölktransporter inom glesbygder i flertalet
fall skulle motverka en rationell anpassning av produktionen, avstyrker bifall
till motionen och anför.

Mjölktransporterna från producenterna ombesörjes i allmänhet av mejeriföreningarna
vilka låter hämta mjölken utefter vissa kör- eller transportlinjer.
Producenterna debiteras i regel samma transportkostnad per kg mjölk
oavsett hur långt mjölken transporteras. Producenterna har själva att svara
för transporten fram till körlinjen. Blir transportunderlaget för litet måste
körlinjerna läggas om eller dras in. Detta är ett ofrånkomligt led i rationaliseringen.
I en del sådana fall kan mjölkproducenterna åta sig längre fram -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 18 år 1968

5

körningsväg eller låta transportera mjölken på annat sätt exempelvis — som
anföres i motionen — med statlig eller enskild linjetrafik eller enskilda
entreprenörer. Härvid kan transportkostnaderna öka avsevärt vilket i en del
fall får till följd att mjölkproduktionen måste upphöra även om förutsättningarna
för en rationell produktion hos det enskilda företaget eljest är
goda. Dras en körlinje in måste ofta mjölkproduktion för avsalu inom det
berörda området upphöra.

I nämnda fall bör undersökas huruvida fortsatt mjölkproduktion med
ökade transportkostnader kan konkurrera med alternativ användning av
produktionsresurserna såsom köttproduktion med nöt eller får. I den mån
arbetsinkomsten i företaget blir otillräcklig till följd av en produktionsomläggning
kan även andra rationaliseringsåtgärder såsom strukturrationalisering
och upptagande av andra produktionsgrenar behöva vidtas.

Bistånd för planläggning och genomförande av nämnda åtgärder kan i
vanlig ordning erhållas genom lantbruksnämnderna. Nämnderna har också
att i sin verksamhet med planläggning av jordbruksföretag beakta avsättningsförhållandena
för produkterna.

Sveriges lantbruksförbund (5.3.1968)

Lantbruksförbundet tillstyrker att det begärda anslaget ställs till statens
jordbruksnämnds förfogande för den användning som motionären angett
och anför därvid.

Lantbruksförbundet har tidigare yttrat sig över motioner syftande till åtgärder
för att mildra de svårigheter som med den pågående omstruktureringen
av jordbruket uppstår för befolkningen i landets glesbygder (motionsparet
I: 494 och II: 916). Den nu aktuella motionen har samma grundsyfte.
Motionären har nämligen hemställt, att riksdagen måtte besluta om
anslag av 2 milj. kr. att ställas till mejeriföreningarnas disposition att användas
för mjölktransporter för icke lönsamma transporter inom glesbygdsområdena.

I motionen har lämnats en allmän och utförlig redogörelse för de transporttekniska
och transportekonomiska svårigheter, som blivit följden av
den snabba nedläggningen av jordbruk inom glesbygdsområdena. Såsom i
motionen framhålls torde de anförda förhållandena vara särskilt utpräglade
i norra Sverige. De förekommer dock även i stor utsträckning inom glesbygderna
i Värmland, Dalsland, Bohuslän och Småland.

På grund av nedläggningen av jordbruk, övergång till kreaturslös jordbruksdrift
eller nedläggning av mjölkproduktionen synes mångenstädes
följden ha blivit en sådan uttunning av transportunderlaget, att transportlinjerna
— busslinjer och körlinjer — av kostnadsskäl måst omläggas och
i vissa fall helt eller delvis nedläggas.

Såsom motionären framhåller har det extra mjölkpristillägget i Norrland
varit oförändrat en längre tid och ej anpassats till det förändrade kostnadsläget.
Det är i och för sig riktigt, att en del av det extra mjölkpristillägget
får anses utgöra bidrag till kostnaderna för intransport av mjölk till mejerierna.
I samband med avvecklingen av körlinj ebidragen den 1 september
1950 ökades nämligen de extra mjölkpristilläggen med 5 öre/kg mjökfett,
vilket motsvarade ca 0,2 öre/kg mjölk.

Med hänsyn till den tid, som stått till förfogande för avgivande av yttrandet,
har Lantbruksförbundet inte hunnit att från mejerierna införskaffa
underlag för en allsidig belysning och kartläggning av transportförhållan -

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 18 år 1968

dena inom glesbygdsområdena. Ej heller är förbundet nu berett att uttala
sig om hur del begärda anslaget borde fördelas.

Eftersom glesbygdsområden återfinns även inom andra områden än där
extra mjölkpristillägg utgår, vill Lantbruksförbundet ifrågasätta, om ett anslag
bör fördelas enligt generella regler eller efter prövning i enskilda fall
enbart inom områden med extra mjölkpristillägg.

Lantbruksförbundet finner det ändamålsenligt, att ett sådant anslag ställs
till Statens jordbruksnämnds förfogande för att användas såsom hjälp under
en övergångstid eller såsom ett engångsbelopp eller vederlag till sådana
leverantörer, som på grund av omläggning eller nedläggning av körlinjer
åsamkas störa kostnader för mjölkens transport, under viss tid, intill dess
leverantören hunnit avveckla sin mjölkproduktion och övergå till annan
produktion.

Enligt punkt nr 25 i Jordbruksnämndens cirkulär nr 70/1960, med dess
lydelse enligt cirkulär nr 48/1967, kan mejeri vägra mottaga mjölk, om sådan
vägran ur trafiktekniska eller trafikeknomiska synpunkter kan anses
skälig. Mottager mejeri mjölk från sådan producent, må för mjölken betalas
lägre pris än som utgår till övriga leverantörer.

I de fall det enligt villkoren för erhållandet av mjölkpristillägg inte utgör
hinder för alt mejeri företar här ovan angiven åtgärd mot mjölkleverantör,
vore del önskvärt om Jordbruksnämnden — utan att därmed hindra rationaliseringen
— kunde av sociala skäl i dylika fall medge bidrag ur ett sådant
anslag. .

Riksförbundet Landsbygdens folk (11.3.1968)

Riksförbundet tillstyrker i princip vad motionären föreslagit och hemställer
att de närmare villkoren för utbetalning av det föreslagna statsbidraget
blir föremål för utredning exempelvis inom statens jordbruksnämnd. Riksförbundet
anför vidare.

Det är obestridligt att de olägenheter för befolkningen i glesbygderna som
motionären berör är en realitet. Indragningen av mjölklinjer innebär för
inånga jordbrukare att de så att säga blir friställda och saknar möjlighet
att fortsättningsvis uppnå en någorlunda acceptabel inkomst. Snabba anpassningar
av jordbruksdriften är i allmänhet inte möjliga allra minst för
jordbrukare i något högre ålder. Även om alternativ till mjölkproduktion
kan stå till buds ger de som regel en kraftigt sänkt arbetsinkomst på mindre
enheter. Indragningen av körlinjer för mjölk är sålunda en fråga av näringspolitisk
vikt i en glesbygd.

Vad ovan anförts har även av statsmakterna beaktats så tillvida att i
Ivungl. Maj:ts kungörelse om pristillägg för mjölk m. m. (SFS 525/1967)
som villkor för att ett mejeri skall vara berättigat uppbära mjölkpristilllägg
och utjämningsbidrag bl. a. stadgats villkoret »att mejeriet på skäliga
villkor tar emot mjölk från mjölkproducent som gör framställning därom».
I nyss nämnda kungörelse sägs vidare »Brister mejeri med avseende på villkor
som anges i 6 § skall mejeriet i den mån jordbruksnämnden bestämmer
återbetala mjölkpristillägg och utjämningsbidrag som mejeri tagit emot för
den tid bristen förelegat».

Det kan sålunda fastslås dels att mejeri icke utan vidare äger rätt att
upphöra med hämtningen av mjölk från vissa leverantörer och dels att
jordbruksnämnden har att bestämma huruvida kostnaderna för hämtningav
mjölk eller olägenheterna i övrigt att upprätthålla en lcörlinje är så stora

Jordbruksutskottets utlåtande nr 18 år 1968

7

att indragning av körlinjen är förenlig med mejeriets skyldighet att på skäliga
villkor ta emot mjölk från mjölkproducent som önskar leverera. Jordbruksnämnden
har utfärdat särskilda bestämmelser för tolkningen av nu
nämnda villkor dvs. under vilka allmänna förutsättningar kan anses skäligt
att mejeri vägrar ta emot mjölk från viss leverantör på grund av för höga
transportkostnader.

Efter hand som mjölkproduktionen utglesas i vissa bygder stiger ofta
hämtningskostnaden från kvarvarande leverantörer. Att stödja mera markerade
glesbygder i enlighet med vad motionären föreslår förefaller riksförbundet
väl förenligt med den ambition statsmakterna låtit komma till
uttryck i kungörelsen om mjölkpristillägg m. m. Ett statsbidrag att utbetalas
till mejeri för hämtning från något mera avsides boende leverantörer
skulle sålunda utgöra ett fullföljande av den tankegång kungörelsen redan
ger uttryck åt.

MARCUS BOKTR. STHIM 1968 630033