Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1968
1
Nr 17
Utlåtande i anledning av motioner angående upprätthållande av
jordbruksproduktionen i norra Sverige.
I de likalydande vid 1968 års riksdag väckta motionerna I: 285 av herr
Gustafsson, Nils-Eric, och herr Wikberg samt II: 359 av herrar Larsson i
Norderön och Nilsson i Tvärålund har hemställts att riksdagen måtte uttala
att jordbruksproduktionen i norra Sverige genom olika åtgärder bör
upprätthållas på nuvarande nivå.
Utskottet. Mot bakgrund av en av lantbruksstyrelsen nyligen redovisad
utredning enligt vilken åkerarealen i landet fram till år 1980 beräknas minska
från nuvarande ca 3 milj. ha till omkring 2 milj. ha framhålls i föreliggande
motioner att en dylik krympning av jordbruksproduktionen skulle
komma att få ytterst allvarliga konsekvenser framför allt i Norrland. Enligt
motionärerna är man i norra Sverige på många håll nära den gräns, där någon
ytterligare produktionsminskning ej kan ske om jordbruksproduktionen
över huvud taget skall kunna fortsätta. Motionärerna, som finner det betänkligt
om lantbruksstyrelsens förenämnda bedömningar skulle läggas till
grund för den praktiska utformningen av rationaliseringspolitiken i norrlandslänen,
hemställer om riksdagens uttalande att jordbruksproduktionen
i norra Sverige genom olika åtgärder bör uppehållas på nuvarande nivå.
Med anledning av motionsyrkandet vill utskottet erinra om att Kungl.
Maj:t och riksdagen föregående år i samband med antagandet av riktlinjer
för den fortsatta jordbrukspolitiken (prop. 1967:95, Joll 25, rskr. 280) uttalade
sig för att en betydande jordbruksproduktion även i fortsättningen
med hänsyn till de särskilda förhållandena i norra Sverige borde upprätthållas
i dessa delar av landet. På grund härav borde jordbruket där även i
framtiden få särskilt stöd. I anslutning härtill bör nämnas att riksdagen i
enlighet med Kungl. Maj :ts förslag beslöt att det extra mjölkpristillägget i
Norrland, vilket har karaktär av regionalt stöd åt det norrländska jordbruket,
skulle behållas. Vidare ökades medelsanvisningen till bidrag i samband
med den särskilda rationaliseringsverksamheten i främst Norrland. I
sammanhanget väckta motioner av i huvudsak samma innebörd som de nu
föreliggande ansågs besvarade med i det föregående återgivna uttalanden
och föranledde därför ingen ytterligare åtgärd från riksdagens sida. Någon
omständighet som skulle tala för att riksdagen nu skulle vidtaga någon åtgärd
i denna fråga har enligt utskottets uppfattning icke förebragts.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 samt. Nr 17
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1968
Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen lämnar motionerna I: 285 och II: 359 utan
åtgärd.
Stockholm den 26 mars 1968
På jordbruksutskottets vägnar:
ERIC MOSSBERGER
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Mossberger (s), Hedström (s), Carl
Eskilsson (h), Skårman (fp), Magnusson (s), Augustsson (s), Lundberg
(h), Karl-Erik Eriksson (fp), Manne Olsson (s) och Wikberg (ep);
från andra kammaren: herrar Lindström (s)*, Arweson (s), Eliasson
i Moholm (h)*, Johanson i Västervik (s), Persson i Skänninge (s)*, Nilsson
i Lönsboda (fp), Trana (s), Persson i Heden (ep), Berndtsson (fp) och Larsson
iNorderön (ep).
* Ej närvarande vid justeringen.
Särskilt yttrande
av herrar Carl Eskilsson (h), Skårman (fp), Karl-Erik Eriksson (fp),
Wikberg (ep), Eliasson i Moholm (h), Nilsson i Lönsboda (fp), Persson
i Heden (ep), Berndtsson (fp) och Larsson i Norderön (ep), som anfört:
»Vi vill erinra om att de förslag jordbruksutredningen på sin tid framlade
i frågan om produktionsminskning och nedläggning av åkerareal förutsattes
gälla främst landets skogs- och mellanbygder. Man räknade då med
att en mycket betydande del av jordbruket i Norrland och västra Svealand
skulle komma att upphöra. Konsekvenserna härav för bebyggelsen, näringslivet
i övrigt och kulturlandskapet berördes inte närmare av utredningen.
Inte heller uppmärksammade utredningen, att förslaget skulle allvarligt
försämra försvaret av vissa områden och då framför allt de nordliga delarna
av vårt land.
Glädjande nog delade inte Kungl. Maj :t och riksdag utredningens uppfattning
i dessa frågor utan uttalade sig förra året i samband med antagandet
av riktlinjer för den fortsatta jordbrukspolitiken för att en betydande
jordbruksproduktion även i fortsättningen med hänsyn till de särskilda
förhållandena i norra Sverige borde upprätthållas i dessa delar av
landet. Med hänsyn härtill borde jordbruket där även i framtiden få särskilt
stöd.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1968
3
Yi finner det fortfarande märkligt och ägnat att beklaga, att 1967 års
riksdag utifrån nämnda utgångspunkt ansåg sig kunna ansluta sig till
jordbruksutredningens målsättning, att jordbruksproduktionen skall minskas
till 80 % av vårt fredsmässiga livsmedelsbehov. Utredningens målsättning
har beräknats innebära en nedläggning av 800 000—1 000 000 ha
åker, vilken i första hand skulle drabba skogs- och mellanbygderna. Vi vill
erinra om att i de sex nordligaste länen finns tillhopa endast 500 000 ha
åker. Från dessa utgångspunkter förefaller det uppenbart, att riksdagens
förord för bibehållande av en betydande jordbruksproduktion i norra
Sverige inte är förenlig med riksdagens målsättning beträffande den totala
jordbruksproduktionens målsättning. Vad riksdagen uttalat beträffande
jordbruksproduktionen i de nordliga delarna av landet kan endast uppnås
vid inriktning mot en högre självförsörjningsgrad.
Utifrån vad nu anförts förefaller det klart, att möjligheterna att genomföra
programmet för jordbruksproduktionen i norra Sverige är synnerligen
osäkra. Dessa farhågor får ytterligare näring, när man tar del av de siffror
som nyligen redovisats av lantbruksstyrelsen, enligt vilka åkerarealen fram
till år 1980 skulle krympa till 1,9 milj. ha. Som framhålls i motionerna
I: 285 och 11:359 skulle i detta läge självförsörjningsgraden uppenbarligen
komma att bli avsevärt lägre än 80 %. I likhet med motionärerna finner vi
det ytterst betänkligt om lantbrnksstyrelsens bedömningar skulle läggas
till grund för den praktiska utformningen av rationaliseringsverksamheten
i norrlandslänen. Som motionärerna anför är det nödvändigt att vid tilllämpningen
av jordbrukspolitiken anlägga en helhetssyn där hela näringslivets
och bygdens intressen beaktas.
Även om vi med hänsyn till motionsyrkandets utformning ej funnit anledning
att yrka bifall till detsamma anser vi dock att de synpunkter som
anförts i motionerna är beaktansvärda och klart utvisar att skärpt uppmärksamhet
måste iakttas för att riksdagens intentioner verkligen skall bli fullföljda
när det gäller bibehållandet av ett betydande jordbruk även i norra
Sverige. Som tidigare framhållits framstår detta som nödvändigt såväl från
beredskaps- och försvarspolitiska synpunkter som med hänsyn till bebyggelsen,
näringslivet i övrigt och kidturlandskapet.»
MARCUS BOKTA. STHLM 1968 680033