Jordbruksutskottets utlåtande nr 14 år 1968
1
Nr 14
Utlåtande i anledning av motioner angående anpassning av jordbrukets
rationaliseringsstöd till konjunkturläget.
I de likalydande vid 1968 års riksdag väckta motionerna I: 711 av herr
Kristiansson, Axel, m. fl. och II: 907 av herr Jonasson m. fl. har hemställts
att riksdagen måtte uttala att tillämpningen av bestämmelserna för rationaliseringsstöd
till jordbruket bör ske med hänsyntagande till den lokala och
aktuella arbetsmarknadssituationen så att stöd i vissa fall kan lämnas rationaliseringsprojekt,
vilka eljest på grund av omfattning och varaktighet ej
kunde komma i fråga.
Utskottet. I motionerna I: 711 och II: 907 föreslås att vid prövning av
ärende om stöd till jordbrukets rationalisering hänsyn bör tas till den lokala
och aktuella arbetsmarknadssituationen på sådant sätt att stöd i vissa fall
kan lämnas till projekt som eljest på grund av ringa omfattning och varaktighet
inte skulle erhålla stöd. Motionärerna anser att den långsiktiga målsättningen
för jordbrukspolitiken inte bör ändras med hänsyn till kortvariga
växlingar i konjunkturerna, utan ifrågasätter endast en nyanserad tillämpning
av bestämmelserna för rationaliseringsstödet där detta kan ske utan
alt den långsiktiga målsättningen äventyras. Detta stöd skulle på grund av
åldersfördelningen bland småbrukarna främst behöva bli aktuellt för jordbrukare
i de äldre åldersgrupperna och göra det möjligt för dem att alltjämt
driva sitt jordbruk i avvaktan på ökad efterfrågan på arbetskraft. Kostnaden
för stödet skulle enligt motionärerna bli ringa jämförd med kostnaden
för ett beredskapsarbete eller för annan hjälp från arbetsmarknadsorganen.
Utskottet vill först erinra om att riksdagen vid sitt ställningstagande till
gällande jordbrukspolitiska riktlinjer (prop. 1967:95, JoU 25, rskr. 280)
särskilt behandlade frågan om att underlätta omplacering av arbetskraft och
kapital från jordbruk till andra näringar. Riksdagen utgick därvid från att
övergången självfallet liksom förut skulle ske på frivillighetens väg. Det
förutsattes även att frigörelsen av de i jordbruket bundna resurserna fick
ske i en takt som möjliggjorde att desamma kunde absorberas inom annan
sysselsättning och produktion på ett ur samhällsekonomisk synpunkt så
ändamålsenligt sätt som möjligt. Vidare uttalades att de, som utsätts för svårigheter
på grund av strukturförändringar inom jordbruket, kunde påräkna
bistånd av samhället på samma sätt som de inom övriga näringar sysselsatta.
Det har sålunda förutsetts att takten i jordbrukets strukturrationalisering
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 samt. Nr 14
2 Jordbruksutskottets utlåtande nr U år 1968
och därmed förknippad överföring av arbetskraft skulle komma att variera
med svängningarna i de allmänna konjunkturerna. Utskottet, som vill understryka
de synpunkter som i förevarande sammanhang sålunda anfördes av
riksdagen, finner för sin del anledning anta att genomförandet av omstruktureringen
av jordbruket enligt de antagna riktlinjerna kommer att kunna
ske på ett sätt som ej står i motsättning till syftet med nu föreliggande motioner.
Till ytterligare belysning av förevarande spörsmål må anföras följande.
Enligt föregående års riksdagsbeslut gäller bl. a. att statligt ekonomiskt
stöd till jordbrukets rationalisering kan utgå till jordbruksföretag som äger
eller kan förutses inom en nära framtid få förutsättningar för rationell
jordbruksdrift. Undantagsregler enligt vilka stöd av sociala skäl ändå i vissa
fall kunde utgå ansågs inte erforderliga. Härav följer att, såsom i motionerna
påpekats, många innehavare av mindre jordbruk inte kan erhålla statligt
stöd till förbättringar av sina fasta anläggningar. I sammanhanget bör dock
erinras om att stöd i vissa fall genom bostadsmyndigheterna kan erhållas
till förbättring av bostaden samt genom lantbruksorganisationen under vissa
förutsättningar till bl. a. avloppsanläggning och torrläggningsföretag.
Utskottet utgår från att vid en tillfällig konjunkturdämpning av den art,
som avses i förevarande motioner, många jordbrukare, som står i begrepp
att lämna jordbruket och övergå till annan sysselsättning, väntar med detta
tills arbetsmarknadsläget och därmed utkomstmöjligheterna förbättrats.
Härvid kan det givetvis ibland bli nödvändigt att göra vissa mindre investeringar
i t. ex. ekonomibyggnader för att vederbörande skall kunna fortsätta
med jordbruksdriften ännu någon tid. Vid de kortvariga konjunktur dämpningar,
som avses i motionerna, torde det dock ofta vara tillräckligt med
mindre ingripande åtgärder såsom reparationer e. d.
Med anledning av att motionärerna främst uppehåller sig vid svårigheterna
att placera äldre jordbrukare på arbetsmarknaden får utskottet erinra
om de särskilda åtgärder som arbetsmarknadsmyndigheterna nu vidtar för
att bereda de äldre sysselsättning. Vidare får utskottet hänvisa till att det i
proposition nr 29 till årets riksdag såsom komplement till nämnda åtgärder
föreslås att ett kontant stöd, s. k. omställningsbidrag, om högst 800 kr. per
månad skall utgå till arbetslösa i ålldern 60—66 år. Sådant stöd kommer, om
riksdagen bifaller Kungl. Maj :ts förslag, att utgå även till företagare, t. ex.
jordbrukare, som avvecklar sin rörelse på grund av att denna inte gav rimlig
försörjning. Under vissa förutsättningar föreslås att stöd skall kunna utgå
från 55 års ålder.
Den som erhåller omställningsbidrag skall stå till arbetsmarknadens förfogande.
Stödet utgör såsom framgår av namnet endast ett skydd under en
omställningstid, innan nytt arbete kan erhållas. Om omställningstiden tör
t. ex. en jordbrukare blir lång, kan kostnaderna för bidragen stiga till relativt
stora belopp. Det skulle i sådant fall kunna ifrågasättas om inte ett
Jordbruksutskottets utlåtande nr H år 1968
3
mindre engångsstöd till någon förbättring som möjliggjorde fortsatt jordbruksdrift
ännu något år vore förmånligare ur samhällsekonomisk synpunkt.
Vid de kortvariga svårigheter på arbetsmarknaden, som motionerna
närmast avser, torde emellertid kostnaderna för omställningsbidrag bli förhållandevis
begränsade.
Utskottet finner med hänsyn till vad i det föregående anförts det inte vara
erforderligt att föreslå någon särskild åtgärd från riksdagens sida i anledning
av de nu behandlade motionerna. Utskottet hemställer
att riksdagen anser motionerna I: 711 och II: 907 besvarade
med vad utskottet i det föregående anfört.
Stockholm den 19 mars 1968
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit
från första kammaren: herrar Mossberger (s), Lage Svedberg (s)*,
Carl Eskilsson (h), Skärman (fp), Magnusson (s)*, Augustsson (s), KarlErik
Eriksson (fp)*, Manne Olsson (s), Wikberg (ep) och Hiibinette (h)*;
från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie (ep), Lindström (s)*,
fru Lindskog (s), herrar Eliasson i Moholm (h)*, Johanson i Västervik
(s)*, Persson i Skänninge (s)*, Jonasson (ep), Lundmark (s), Berndtsson
(fp) och Åberg (fp).
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680033