Jordbruksutskottets utlåtande nr 12 år 1968
1
Nr 12
Utlåtande i anledning av motioner angående statligt stöd för
kombinerat jord- och skogsbruk, m. m.
Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
dels de likalydande motionerna I: 199 av herr Svanström m. fl. och II: 260
av herr Persson i Heden m. fl. vari hemställts att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om så skyndsam prövning av frågan om statligt
kreditstöd till förvärv av fastigheter med uteslutande skogsmark, att förslag
i ämnet kan föreläggas redan 1968 års höstriksdag eller senast 1969 års
vårriksdag,
dels de likalydande motionerna I: 439 av herr Wikberg och herr Gustafsson,
Nils-Eric, och II: 542 av herrar Nilsson i Tvärålund och Larsson i Norderön
vari hemställts att riksdagen måtte uttala att tillämpningen av rationaliseringskungörelsen
må ske så, att vid prövningen av ansökningar om
i;ationaliseringsstöd — särskilt beträffande Norrland och andra jämförbara
bygder — det kombinerade jord- och skogsbruksföretaget skall bedömas
som en enhet samt att bidrag till investeringskostnader vid kombinerade
företag bör kunna lämnas när bidragsbeloppet skulle bli lägst 500 kr.,
dels motionen II: 904 av herrar Gustavsson i Alvesta och Elmstedt vari
hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utfärdande
av sådana tillämpningsföreskrifter, att statligt stöd till förvärv av
brukningsenhet med både jordbruk och skogsbruk må kunna lämnas ifall
antingen jordbruket kan beräknas bli så omfattande och effektivt att investeringen
i denna del blir lönsam eller skogsarealen är av sådan omfattning
att kraven på rationellt skogsbruk och ändamålsenligt utnyttjande av avkastningen
blir tillgodosedda.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna I: 199 och II: 260 från skogs politiska utredningen.
Se Bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. Förevarande motioner behandlar frågan om utvidgning av den
statliga stödgivningen till skogsbruk med eller utan kombination med jordbruk.
Enligt motionerna I: 199 och II: 260 bör statligt kreditstöd utgå till
familjeskogsbruk enligt samma regler som gäller för motsvarande jordbruksföretag.
Motionärerna är medvetna om att frågan är föremål för skogs1
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 samt. Nr 12
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 12 år 1968
politiska utredningens prövning och att utredningen inte kan väntas slutföra
sitt uppdrag i år. En skyndsam lösning av nu ifrågavarande delfråga
anses emellertid angelägen. Denna föreslås därför få sådan förtur i utredningsarbetet
att förslag i ämnet kan föreläggas riksdagen senast våren
1969.
Skogspolitiska utredningen har i remissutlåtande över det nu behandlade
motionsparet framhållit att den har att framlägga förslag till utformning
av den statliga skogspolitiken som helhet. Utformningen av eventuella statliga
stödåtgärder är beroende härav, varför utredningen anser den av motionärerna
föreslagna uppläggningen av dess arbete ej vara möjlig. Utskottet
anser sig med hänsyn till vad utredningen sålunda anfört ej kunna tillstyrka
bifall till motionerna.
I övriga här behandlade motioner, I: 439 och II: 542 samt II: 904, föreslås
vissa ändringar i bestämmelserna för det statliga rationaliseringsstödet
till kombinerade jord- och skogsbruk. Dessa bestämmelser har utfärdats
på grundval av riksdagens beslut förra året om riktlinjer för jordbrukspolitiken.
Enligt direktiven för nyssnämnda utredning skall denna
bl. a. söka bilda sig en uppfattning om vilken storlek och form hos de skogliga
behandlingsytorna som fordras för att ett rationellt skogsbruk skall
kunna drivas. Härvid bör utredningen ta hänsyn till de skilda driftsformer
som kan komma i fråga inom storskogsbruket och ett med jordbruk
kombinerat skogsbruk. Enligt direktiven är det också angeläget att utredningen
överväger hur en skogsbruksenhet bör vara beskaffad för att under
olika betingelser medge rationell drift. Därvid har utredningen särskilt att
belysa kraven på en fristående skogsbruksfastighet. Vid sina överväganden
om grunderna för statligt stöd skall utredningen uppmärksamma att starka
betänkligheter möter mot stödformer som är att betrakta som subventionering.
Stödet skall därför främst avse att stimulera enskilda skogsägare
att utföra ur samhällets synpunkt angelägna åtgärder av sådan omfattning
att de annars inte skulle komma till stånd. Med beaktande härav bör utredningen
överväga frågan om statligt kreditstöd i vissa fall till förvärv m. m.
av särskilda skogsbruksfastigheter.
Med hänsyn härtill och med beaktande av vad nu anförts har utskottet
inte funnit skäl till ändrat ståndpunktstagande i fråga om berörda grunder
för statligt stöd och förordar följaktligen att motionerna lämnas utan åtgärd.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa
att riksdagen lämnar motionerna I: 199 och II: 260, I: 439
och II: 542 samt II: 904 utan åtgärd.
Stockholm den 19 mars 1968
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
Jordbruksutskottets utlåtande nr 12 år 1968
3
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit
från första kammaren: herrar Mossberger (s), Lage Svedberg (s)*,
Carl Eskilsson (h), Skårman (fp), Magnusson (s)*, Augustsson (s), KarlErik
Eriksson (fp)*, Manne Olsson (s), Wikberg (ep) och Hubinette (h)*;
från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie (ep), Lindström (s)*,
fru Lindskog (s), herrar Eliasson i Moholm (h)*, Johanson i Västervik (s)*,
Persson i Skänninge (s)*, Jonasson (ep), Lundmark (s), Berndtsson (fp)
och Åberg (fp).
Ej närvarande vid justeringen.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 12 år 1968
Bilaga
Yttrande över motionerna 1:199 och 11:260
Skogspolitiska utredningen (4/3 1968)
Skogspolitiska utredningen finner den av motionärerna föreslagna uppläggningen
av dess arbete ej vara möjlig att genomföra och anför:
Enligt direktiven skall skogspolitiska utredningen bl. a. söka bilda sig en
uppfattning om vilken storlek och form hos de skogliga behandlingsytorna
som fordras för att ett rationellt skogsbruk skall kunna drivas. Härvid bör
hänsyn tas till de skilda driftsformer som kan komma i fråga inom storskogsbruket
och ett med jordbruk kombinerat skogsbruk. Det är också angeläget
att utredningen överväger hur en skogsbruksenhet bör vara beskaffad
för att under olika betingelser medge rationell drift. Därvid har utredningen
särskilt att belysa kraven på en fristående skogsbruksfastighet.
Vid sina överväganden om grunderna för statligt stöd bör utredningen
uppmärksamma att starka betänkligheter möter mot stödformer som är att
betrakta som subventionering. Stödet bör därför främst avse att stimulera
enskilda skogsägare att utföra ur samhällets synpunkt angelägna åtgärder
av sådan omfattning att de annars inte skulle komma till stånd. Med beaktande
härav bör frågan om statligt kreditstöd i vissa fall till förvärv m. m.
av särskilda skogsbruksfastigheter övervägas.
Såsom framgår av denna redovisning av direktiven för utredningen, skulle
dess arbete förryckas avsevärt om en delfråga inom skogspolitiken, såsom
den i motionerna avsedda, skulle behandlas med förtur. Utredningen
har att framlägga förslag till utformning av den statliga skogspolitiken som
helhet. Dess överväganden härom har självfallet avgörande betydelse även
för hur eventuella statliga stödåtgärder skall utformas och inriktas. Mot
bakgrund härav finner utredningen den av motionärerna förslagna uppläggningen
av dess arbete ej vara möjlig att genomföra.
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680033