Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1968

1

Nr 52

Utlåtande över motioner i anledning av Kungl. Maj. ts proposition
angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret
1968/69, m. m.

Bankoutskottet behandlar i detta utlåtande i ett sammanhang

1) de likalydande motionerna I: 963 av herr Bengtson m. fl. och II: 1222
av herr Hedlund m. fl., utom såvitt de avser frågor rörande beskattningen,

2) de likalydande motionerna 1:964 av herr Dahlén m.fl. och II: 122b
av herr Weden m. fl., utom såvitt de avser frågor rörande beskattningen,

3) de likalydande motionerna I: 965 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och
II: 1221 av herr Björkman m. fl., samt

4) de likalydande motionerna I: 966 av herr Werner och II: 1223 av herr
Hermansson in. fl.

Såvitt de under 1) och 2) nämnda motionerna avser frågor rörande beskattningen
har de hänvisats till bevillningutskottet, som i dessa delar behandlar
dem i sitt betänkande nr 47.

Hemställan i de parvis likalydande motionerna I: 963 och II: 1222 samt
I: 964 och II: 122b överensstämmer helt. Förslaget innebär, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 125
skall besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära åtgärder i syfte att åstadkomma
en stabil ekonomi, inriktad på att främja full sysselsättning och en
förbättring av låginkomstgruppernas ställning, ekonomisk tillväxt och att
hejda prisstegringarna, med utgångspunkt från vad som anförts i motionerna.

I motionerna I: 965 och II: 1221 hemställes att riksdagen skall i skrivelse
till Kungl Maj :t hemställa

1) att Kungl. Maj :t i samband med utarbetandet av nästa års statsverksproposition
måtte vidtaga åtgärder för att förhindra en sådan fortsatt ökning
av statsutgifterna som icke står i relation till statsinkomsternas normala
ökning; samt

2) att Kungl. Maj:t måtte med hänsyn till utvecklingen på längre sikt
tillsätta en allmän parlamentarisk besparingsutredning med uppgift att
möjliggöra ett rimligare skattetryck.

I motionerna I: 966 och II: 1223 hemställes att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t skall ge till känna vad i motionerna anförts angående den ekonomiska
politikens aktuella mål och medel.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 sand. Nr 52

2

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1968

Motionerna

I motionerna riktas stark kritik mot den ekonomiska politikens utformning
och framläggs ett flertal förslag i syfte att förbättra den samhällsekonomiska
balansen. Motionerna I: 963 och II: 1222 samt I: 964 och II: 122b
ansluter sig i allt väsentligt till de vid riksdagens början väckta motionerna
I: 656 och II: 836. Det uttalas att den jämfört med finansplanen något
mindre optimistiska konjunkturbedömning som redovisades i sistnämnda
motioner visat sig riktig. 1 fråga om den ekonomiska planeringen anförs
att långtidsutredningens arbete nu synes få en inriktning som i vissa avseenden
bättre överensstämmer med de önskemål som motionsledes tidigare
framförts. Liksom i tidigare motioner framläggs förslag om att en
nationalbudget i arbetskraft stermer skall upprättas. Vidare uttalas önskemål
om en bättre anpassning av finanspolitiken efter konjunkturerna samt
om en svensk insats för att främja en mera utbyggd västeuropeisk konjunkturpolitik.
Tidigare förslag om anordnande av stabiliseringspolitiska
konferenser och inrättande av ett ekonomisk-socialt råd samt utgivning av
värdefasta obligationer i syfte att stimulera det enskilda sparandet framförs
på nytt. Vidare rekommenderas att en parlamentarisk utredning tillsättes
med uppgift att söka uppnå besparingar i statsverksamheten.

Förslag om en parlamentarisk besparingsutredning framläggs också i
motionerna I: 965 och II: 1221, vari bl. a. uttalas att budgetperspektivet på
längre sikt framstår som oroande och att den statliga utgiftsexpansionen
med hänsyn till den redan nu hårda skattebördan måste komma under effektiv
kontroll.

Även i motionerna I: 966 och II: 1223 riktas kritik mot den förda ekonomiska
politiken. En förbättring av den internationella konjunkturen liksom
en utveckling av handeln med de socialistiska staterna och utvecklingsländerna
anges kunna bidra till att förbättra sysselsättningsläget. Vidare efterlyses
mera konkreta planer för att i sysselsättningsskapande syfte utveckla
de statsägda företagen. Regeringens sysselsättningspolitik betecknas som
otillfredsställande. Motionärerna begär också en lägre räntenivå, som skulle
utgöra en väsentlig stimulans för företagens investeringar, och mera aktiva
statliga åtgärder mot inflationen.

Utskottet

Flertalet av de förslag om den ekonomiska politikens inriktning och om
olika institulionella anordningar i stabiliseringspolitiskt syfte som framförs
i nu förevarande motioner har behandlats i utskottets utlåtande nr 43. Detta
gäller bl. a. förslagen om anordnande av vad som tidigare kallats rundabordskonferenser
och nu av motionärerna benämnes stabiliseringskonferen -

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1968

3

ser, om inrättande av ett ekonomisk-socialt råd, om tillsättande av en parlamentarisk
besparingsutredning och om utgivande av värdefasta obligationslån
i sparstimulerande syfte. Utskottet kan alltså beträffande dessa förslag
hänvisa till vad som anförts i nyssnämnda utlåtande.

Vad angår den i motionerna I: 963 och II: 1222 samt I: 966 och II: 1223
framförda tanken på en sänkning av räntenivån, vill utskottet erinra om
vad utskottet tidigare uttalat i anledning av liknande förslag (jfr senast
BaU 1967: 8 och 42), nämligen att det bör ankomma på fullmäktige i riksbanken
att bedöma tidpunkten för och innebörden av de beslut i räntepolitiskl
avseende som med hänsyn till konjunkturutvecklingen kan visa sig
motiverade. Genom sin granskning av riksbankens styrelse och förvaltning
har riksdagen varje år möjlighet att i efterhand uttala sig om den förda
diskontopolitiken.

I övrigt vill utskottet beträffande motionerna I: 966 och II: 1223 uttala,
att utskottet inte finner skäl föreligga för riksdagen att i anslutning till
vad där anförs göra något tillkännagivande för Kungl. Maj :t.

I motionerna I: 965 och II: 1221 föreslås en hemställan till Kungl. Maj :t
om åtgärder för att förhindra en utveckling av statsutgifterna »som icke
står i relation till statsinkomsternas normala ökning». Utskottet utgår från
att innebörden av förslaget är att statsutgifterna inte skall tillåtas öka
snabbare än den ökning statsinkomsterna uppvisar vid en trendmässig ökning
av bruttonationalprodukten. Även bortsett från svårigheten att fastställa
en »normal» ökningstakt, inte minst med hänsyn till de olika faktorer
av typen kommunalskattemedelstransaktioner, överskjutande och kvarstående
skatter osv., som påverkar statsinkomsterna ett visst budgetår även
vid given ökningstakt i bruttonationalprodukten, kan utskottet inte finna
detta förslag övertygande. Det är enligt utskottets mening knappast möjligt
att på det föreslagna sättet på förhand lägga fast statsutgifternas förändringar,
främst på grund av att finanspolitiken bör vara så rörlig att den kan
anpassas till konjunkturutvecklingen. Utskottet avstyrker alltså förslaget.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen avslår motionerna I: 963 och II: 1222
samt I: 964 och II: 1224, samtliga såvitt nu är i fråga;

B. att riksdagen avslår motionerna I: 966 och II: 1223;

C. att riksdagen avslår motionerna I: 965 och II: 1221.

Stockholm den 22 maj 1968

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

4

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1968

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Palm (s), Åkerlund (h),
Hilding (fp), Nils Theodor Larsson (ep), Lundin (s), Larfors (s) och Brundin
(h);

från andra kammaren: herr Regnéll (h), fru Renström-Ingenäs (s),
herrar Hagnell (s), Berglund (fp), Franzén i Motala (s), Börjesson i Glömminge
(ep), Bengtsson i Landskrona (s) och Larsson i Umeå (fp).

Reservationer

1. vid utskottets hemställan under A.

a) av herrar Hilding (fp), Nils Theodor Larsson (ep), Berglund (fp),

Börjesson i Glömminge (ep) och Larsson i Umeå (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 2 med orden
»Flertalet av de» och slutar på s. 3 med orden »den förda diskontopolitiken»
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»Utskottet kan i allt väsentligt instämma i den kritik som i motionerna
I: 963 och 11: 1222 samt I: 964 och II: 122i framförs mot den förda ekonomiska
politiken och ansluta sig till det stabiliseringsprogram som där framläggs.
Viktiga punkter i ett sådant program — till vilka utskottet dock här
tar ställning endast såvitt de icke avser frågor rörande beskattningen — är
följande:

1. Budgetplaneringen bör göras fastare och utbyggas med ett längre
perspektiv framåt. Hänsyn måste självklart tas till reformernas angelägenhetsgrad
och kostnader samt det finansiella och samhällsekonomiska »utrymmet»
under olika år.

2. En översiktlig nationalbudget bör uppgöras som innefattar en bedömning
av framtida tillgång och efterfrågan på olika slag av arbetskraft, i
syfte att underlätta en effektiv användning av de samhällsekonomiska resurserna
samt tjäna som vägledning för åtgärder i syfte att utan tvång
anpassa tillgången på olika utbildad arbetskraft till efterfrågan.

3. En översyn av statsutgifterna bör göras med jämna mellanrum, i syfte
att främja kostnadsbesparingar och effektivitet. En sådan översyn bör nu
igångsättas genom en parlamentarisk beredning.

4. Den statliga finanspolitiken bör bättre än som skett under senare år
och mera än regeringen föreslagit i den i år framlagda budgeten anpassas
efter konjunkturerna. Därigenom samt medelst åtgärder som främjar en
svensk produktionsökning och export bör de arbetmarknadspolitiska åtgärderna
kompletteras så att tryggheten för sysselsättning och inkomst
ökas.

5. Regeringen bör på det internationella planet och särskilt inom organisationer,
där västeuropeiska industristater medverkar, främja en ekono -

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1968 5

misk expansion i den industriella världen. Sverige bör eftersträva en mera
utbyggd västeuropeisk konjunkturpolitik för att främja en sådan utveckling
med bevarad stabilitet och hög sysselsättning. I delta syfte bör man
bl. a. verka för att rådande konjunkturavmattning motarbetas genom en
sänkning av räntenivån.

6. En allmän skattereform som gör skattesystemet rationellare bör genomföras
till gagn för alla folkgrupper eftersom produktionens utveckling
därigenom främjas.

7. Det enskilda sparandet bör uppmuntras genom lämpliga skattepolitiska
åtgärder och utgivning av värdefasta obligationer.

8. Krafttag kräves för att begränsa inflationen så att denna hålles nere
på en väsentligt lägre nivå än under de senaste två årtiondena. Samråd bör
på statligt initiativ äga rum mellan företrädare för regering och riksdag,
arbetsmarknadens organisationer, olika delar av näringslivet, konsumentrepresentanter
samt fristående ekonomisk expertis. Därigenom ernås gynnsammare
förutsättningar för en samordning, som skapar trygghet för att
en allmän kostnadsuppressning undvikes och samtidigt största möjliga
reella inkomstförbättring tryggas. Genom sådana stabiliseringskonferenser
kan medborgarnas förtroende för statsmakternas vilja och förmåga att med
kraft arbeta för penningvärdets försvar stärkas och även förutsättningarna
förbättras för kamp mot inflationen.

9. Ett ekonomisk-socialt råd med företrädare för statsmakterna, olika
organisationer samt oberoende expertis bör inrättas, i syfte att åstadkomma
en bättre belysning av samhällsproblemens verkliga läge och att förbereda
de ovan berörda stabiliseringskonferenserna.

10. Konkurrensens värde för rationalisering, effektivitet, sänkta kostnader
och varornas anpassning efter konsumenternas behov bör konsekvent
tillvaratas. Pris- och kartellnämnden bör ges tillräckliga resurser för sin
viktiga prisövervakande verksamhet, som bör utövas så att konkurrensen
stimuleras. Marknadshushållningen bör även i övrigt främjas, bl. a. genom
en steg för steg genomförd avveckling av hyresregleringen allteftersom sådana
förutsättningar kan skapas för att en socialt betryggande utveckling
uppnås. Kreditmarknaden bör organiseras med konkurrens på lika villkor
som allmän riktpunkt för att främja en god ekonomisk utveckling.»;

dels att utskottet under A. bort hemställa,

»A. att riksdagen i anledning av motionerna I: 963 och
II: 1222 samt I: 964 och II: 1224, samtliga såvitt nu är i
fråga, hos Kungl. Maj :t hemställer om åtgärder och reformförslag
på den ekonomiska politikens område i enlighet
med vad utskottet ovan anfört;»

b) av herrar Åkerlund (h), Brundin (h) och Regnéll (h), vilka ansett att
under a) nämnda avsnitt i utskottets yttrande bort utbytas mot ett stycke
av följande lydelse:

6

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1968

»Flertalet av de-----(= utskottet) —--i sparstimulerande syfte.

Utskottet hänvisar beträffande dessa förslag till vad som anförts i reservationen
1) till utskottets utlåtande nr 43.»

2. vid utskottets hemställan under C.

av herrar Åkerlund (h). Brundin (h) och Regnéll (h), vilka ansett

dels att det stycke på s. 3 i utskottets yttrande som börjar med orden >1
motionerna I: 965 och II: 1221» och slutar med orden »avstyrker alltså förslaget»
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

»I motionerna I: 965 och II: 1221 framläggs förslag om att åtgärder skall
vidtas för att förhindra en sådan fortsatt ökning av statsutgifterna som inte
står i relation till statsinkomsternas normala ökning. Utskottet delar motionärernas
bedömning att det statliga budgetperspektivet på längre sikt framstår
som oroande. Ett förverkligande av motionärernas förslag skulle enligt
utskottets mening vara väl ägnat att skapa förutsättningar för en bättre anpassning
av de statliga utgiftsanspråken till samhällsekonomins reala resurser.
Från konjunkturpolitisk synpunkt skulle den förordade restriktionen
för statsutgifternas ökning medföra en stabiliserande effekt. Även det i samma
motioner framförda förslaget om att en parlamentarisk besparingsutredning
skall tillsättas med uppgift att möjliggöra ett rimligare skattetryck finner
utskottet väl grundat.»;

dels att utskottet under C. bort hemställa,

»C. att riksdagen med bifall till motionerna I: 965 och
It: 1221 hos Kungl. Maj:t hemställer om dels åtgärder för
att begränsa statsutgifterna, dels tillsättande av en parlamentarisk
besparingsutredning, allt i enlighet med vad utskottet
ovan anfört.»

Särskilt yttrande

av herrar Åkerlund (h), Brundin (h) och Regnéll (h), vilka anfört:

Det ekonomiska läget i vårt land kännetecknas för närvarande å ena sidan
av inflationstendenser och å andra sidan av brist på sysselsättning, otillräcklig
lönsamhet i många företag, stagnation i industriinvesteringarna, försämrade
statsfinanser och en otillfredsställande bostadsmarknad. Högerpartiet
har på en mångfald olika sätt i riksdagen och i den offentliga debatten
kritiserat den förda ekonomiska politiken med dess övertro på statens förmåga
att med lyckligt resultat detaljreglera den ekonomiska verksamheten.
Högerpartiet har också vänt sig mot strävandena att vidga den offentliga
sektorn i socialiserande syfte och mot det därmed följande allt hårdare
skattetrycket.

Bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1968

7

Läget kräver nn en ekonomisk politik som mera förlitar sig till marknadshushållningens
egna självläkande krafter. Nya metoder präglade av en
annan grundsyn på samspelet mellan den ekonomiska politikens olika hjälpmedel
erfordras för att ge stabilitet åt ekonomin och ett framåtskridande
som ger nyttig sysselsättning åt landets arbetskrafts- och kapitaltillgångar.

EU samlat program för framsteg och stabilitet måste spänna över hela
fältet av den ekonomiska politiken. Det program som vi vill förorda kan i
huvudsak sammanfattas i följande punkter:

1. Den långsiktiga planeringen av den offentliga sektorn utredes och förbättras.
Planerade större reformer angelägenhetsgraderas med hänsynstagande
till finansiella och samhällsekonomiska resurser. Fleråriga översiktsbudgeter
upprättas.

2. En översiktlig nationalbudget som innefattar bedömning av framtida
tillgång och efterfrågan på arbetskraft uppgöres i syfte att främja full sysselsättning.

3. En parlamentarisk utredning tillsättes för förnyad översyn av statsutgifterna.
Den statliga administrationen rationaliseras och effektiviseras.

4. Möjligheterna att i ökad omfattning avgiftsfinansiera vissa offentliga
tjänster utreds med beaktande av de sociala konsekvenserna.

5. Hyrespolitiken och bostadsbyggandet inordnas successivt i den fria
marknadens system i syfte att bättre anpassa bostadskostnaderna till människornas
betalningsförmåga.

6. Åtgärder vidtas för att förbättra näringslivets självfinansiering i syfte
att stimulera investeringarna och uppmuntra industriell forskning och industriellt
utvecklingsarbete.

7. Det frivilliga enskilda sparandet främjas genom premierande åtgärder
på skatteområdet. Ett värdefast statligt obligationslån utges.

8. Den statliga finanspolitikens verkningar utreds med tanke på behovet
av anpassning till konjunkturerna.

9. Samråd etableras på statligt initiativ mellan arbetsmarknadens parter,
vissa andra organisationer samt företrädare för regering, riksdag och ekonomisk
expertis i syfte att skapa gynnsammare betingelser för samhällsekonomisk
balans och stabilitet i ekonomin. Dylika stabiliseringskonferenser
kan stärka medborgarnas förtroende för statsmakternas vilja och förmåga
att bekämpa inflationen och bevara penningvärdet under bibehållen
frihet på arbetsmarknaden.

10. En tidsplan för en omfattande skattereform fastlägges och en successiv
sänkning av progressionen i den direkta statsskatten inleds utan dröjsmål.
Under förutsättning att budgetmässigt utrymme kan skapas kompletteras
barnbidragen med barnavdrag och avvecklas vissa indirekta skatter.
Åtgärder vidtas för att anpassa statsutgifternas stegringstakt till statens och
samhällsekonomins resurser på sådant sätt att skattetrycket på längre sikt
kan varaktigt lättas.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680029