Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 1968

1

Nr 43

Utlåtande i anledning av motioner angående den ekonomiska politiken.

Bankoutskottet behandlar i detta utlåtande i ett sammanhang olika motioner
angående den ekonomiska politiken. Dessa motioner är

dels de likalydande motionerna I: 662 av herr Holmberg m. fl. och II: 831
av herr Bohman in. fl., vari hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t skall anhålla att Kungl. Maj :t måtte i enlighet med de riktlinjer som
angivits i motionerna snarast förelägga riksdagen ett samlat förslag till de
åtgärder på den ekonomiska politikens område som är ägnade att förbättra
näringslivets arbetsvillkor och trygga sysselsättningen samt därvid särskilt
taga hänsyn till

1. behovet av en effektiv planering av hela den offentliga sektorn i fråga
om storlek och expansionstakt;

2. behovet av att åstadkomma en rationellare administration och effektiv
bedömning av arbetsprestationen inom statliga och kommunala myndigheter; 3.

behovet av att genom avgifter finansiera vissa av de tjänster som
offentliga myndigheter erbjuder;

4. framförda förslag om att den ekonomiska politiken och statsbudgetens
inkomst- och utgiftsramar redovisas i översiktliga treårsplaner;

dels de likalydande motionerna 1:656 av herrar Bengtson och Dahlén
och II: 836 av herrar Hedlund och Wedén, vari hemställes att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t skall

1. uttala att den ekonomiska politiken bör omläggas så att den bättre
än hittills beaktar de i motionerna framförda synpunkterna och förslagen i
avsikt att trygga sysselsättningen, motverka pris- och kostnadsstegringar
samt främja produktionens tillväxt;

2. särskilt framhålla att genom stabiliseringskonferenser, där arbetsmarknadens
parter, vissa andra organisationer, regering och riksdag samt erforderlig
expertis deltager, förutsättningar bör skapas för en frivillig samordning
av arbetsavtal, prispolitik och ett lämpligt tillrättaläggande av den
offentliga ekonomiska politiken med ökad ekonomisk stabilitet som följd;

3. anhålla att utredning sker om inrättande av ett ekonomisk-socialt råd
med uppgift att diskutera och förbereda en effektiv stabiliseringspolitik;

4. hemställa om utgivning av ett värdefast statligt obligationslån med
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 saml. Nr 43

2

Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 1968

inriktning särskilt på att uppmuntra och trygga den stora allmänhetens
sparande, varvid förutsättes att genom detta lån vunna erfarenheter senare
tillgodogöres för att möjliggöra värdefasta försäkringar och skapa ökad
trygghet för spararna mot inflationsförluster;

5. hemställa att en parlamentarisk utredning tillsättes för en översyn
av statens utgifter i syfte att främja kostnadsbesparingar; samt

6. hemställa att under medverkan av ekonomisk expertis en utredning
sker för belysning av olika finanspolitiska åtgärders verkningar på produktion,
sysselsättning och inkomstfördelning.

Motionerna

Den förda ekonomiska politiken utsätts i motionerna för en kritisk
granskning. Avsikten är i båda fallen att presentera ett samlat program
för en ändrad utformning av den ekonomiska politiken; motionerna kan
sålunda sägas i viss mån ha fått karaktären av alternativ till finansplanen.
En råd förslag framläggs i syfte att motverka prisstegringar, trygga sysselsättningen
och främja en snabb ekonomisk tillväxt. Många av de berörda
frågorna behandlas mera utförligt i andra motioner, delvis föranledda av
olika propositioner och i regel av beskaffenhet att komma under statsutskottets
eller bevillningsutskottets beredning.

I inledningen till motionerna 1:662 och 11:831 anges punktvis olika negativa
verkningar som motionärerna anser ha följt av den förda ekonomiska
politiken. Hit hör försämrad internationell konkurrensförmåga, bristande
balans i de utrikes betalningarna, omfattande arbetslöshet, låg tillväxttakt
i ekonomin och stagnerad investeringsverksamhet inom näringslivet.
I fråga om stabiliseringspolitikens medel kritiseras att restriktiviteten
koncentrerats till penningpolitiken, medan en expansiv finanspolitik förts.
En analys av konjunkturläget leder till slutsatsen att finansplanens konjunkturbedömning
kännetecknas av överdriven optimism. Vid en granskning
av utrikeshandelns utveckling påtalas att exporten stagnerat under
andra halvåret 1967. En låg tillväxttakt hos industriproduktionen sätts i
samband bl. a. med att industriinvesteringarna internationellt sett ligger
»på en måttlig nivå». Vad gäller arbetsmarknadspolitiken betraktas de rådande
sysselsättningssvårigheterna som temporära; på längre sikt är, framliålles
det, förmodligen bristen på arbetskraft det allvarligaste hindret för
en snabb expansion. Vidare betonas att det aktuella sysselsättningsläget
medför särskilda svårigheter för kvinnorna, ungdomen samt den äldre och
den handikappade arbetskraften. En »arbetskraftsbudget» som pendang
till nationalbudgeten efterlyses. Ett betydande intresse ägnas — såsom
också framgår av hemställan i motionerna — åt den offentliga sektorns
expansion, vilken utpekas som en av de väsentligaste orsakerna till förekommande
balansrubbningar i ekonomin. För kreditmarknadens del re -

Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 1968

3

kommenderas ett system med ökad konkurrens. Kritik riktas mot nu förekommande
prioritering av vissa kreditändamål och sektorisering som förhindrar
en marknadsmässig fördelning av investeringsresurserna. Åtgärder
för att stimulera det enskilda sparandet föreslås. I en sammanfattning
anges ett program för att på kort sikt stimulera aktiviteten i näringslivet.
Detta program omfattar reformer på beskattningens och arbetsmarknadspolitikens
områden. Såsom motsvarande riktlinjer för ett längre tidsperspektiv
framförs en mångfald skilda reformönskemål. Avslutningsvis genomgås
närmare högerpartiets skatteprogram och dess i ett preliminärt
budgetalternativ framlagda förslag till besparingar och inkomstförstärkning.

I motionerna 1: 656 och II: 836 tas först inflationsproblemet upp, varvid
olika olägenheter till följd av den snabba nominella levnadskostnadsstegringen
anges. Inflationen betecknas också som en huvudorsak till arbetslöshetens
ökning och till den ogynnsamma produktionsutvecklingen. Regeringen
kritiseras för en politik som lett till ojämnt utnyttjande av produktionskapaciteten,
bl. a. inom byggnadsverksamheten, för bristande anpassning
av budgetpolitiken till konjunkturutvecklingen, för bristfällig planering
av reformarbetet och dess anpassning till de ekonomiska resurserna,
för ryckighet i finanspolitiken och bostadspolitiken, för försummelse av
kapitalförsörjningsproblem och för bristande förståelse för behovet att reformera
skattesystemet. De i finansplanen föreslagna åtgärderna för att
uppnå en ekonomisk expansion betraktas som otillräckliga. Olika tänkbara
insatser för att skapa ytterligare arbetstillfällen diskuteras, varvid behovet
av en mera kraftfull sysselsättningsskapande politik understryks. För att
på längre sikt tå till stånd en snabb ekonomisk utveckling rekommenderas
förbättrad samhällsekonomisk planering, effektivare konkurrens inom näringslivet,
avveckling av hyresregleringen och stimulans av det enskilda
sparandet. Ett i andra motioner framlagt förslag till skattereform kommenteras.
I motiveringen till de framförda yrkandena beträffande stabiliseringskonferenser
och ett ekonomisk-politiskt råd betonas bl. a. att parterna
på arbetsmarknaden bör ha full frihet att träffa avtal utan tvång från statens
sida. Diskussion i de angivna formerna skulle, menar motionärerna,
minska risken för att statliga ingrepp behöver vidtas. Avslutningsvis ges i
punktform en översikt över några av de i motionerna behandlade reformkraven.
Vissa av punkterna korresponderar med hemställan i dessa motioner,
medan andra gäller krav som centerpartiet och folkpartiet utvecklar
i särskilda motioner om planering och finanspolitik.

Uppgifter rörande vissa i motionerna behandlade frågor

I sina utlåtanden vid 1966 och 1967 års riksdagar över motioner med i
flera avseenden samma innebörd som de nu förevarande har utskottet läm -

4

Bankoutskottets utlåtande nr 43 är 1968

nät vissa uppgifter rörande frågor som nu åter aktualiserats. I sitt utlåtande
1967: 32 lämnade utskottet en kortfattad beskrivning av den statliga långtidsbudgetens
innebörd. Detta ämne har utskottet dessutom i år behandlat
i sitt utlåtande nr 29. I utlåtandet 1967: 32 sammanfattade utskottet vidare
några av de resultat som den då nyligen avslutade programbudgetutredningen
nått. I sitt utlåtande 1966: 25 gav utskottet en relativt ingående redogörelse
för det ekonomiska planeringsrådet och vissa andra samrådsformer
på det ekonomisk-politiska fältet och uppehöll sig därvid också vid
organisationen av ekonomisk-sociala råd i vissa andra länder. Bland de
frågor som tagits upp i nu förevarande motioner och som utskottet tidigare
sökt belysa med ytterligare uppgifter kan vidare nämnas frågorna om utgivande
av värdefasta statliga obligationslån samt om utredning av finanspolitikens
verkningar. Även härvidlag lämnades redogörelser i 1966 års
utlåtande. Frågan om beräkningen av avgifter till statsverket för tjänster
till allmänheten har behandlats bl. a. i utskottets utlåtande 1966 nr 50.
Utskottet får här hänvisa till de nämnda redogörelserna. Därutöver lämnar
utskottet i det följande kompletterande upplysningar på ett par punkter.

Programbudgetering

Arbetet på att införa effektivare budgeterings- och redovisningsprinciper
inom statsverksamheten har fortsatts, och avsikten är att försöksvis tillämpa
programbudgetering med kostnadsredovisning på ett 20-tal statliga verksamhetsområden.
Som exempel på de områden försöksverksamheten omfattar
kan nämnas kriminalvård, utvecklingsbistånd, vägväsende, statligt
civilt byggande, stora delar av högre utbildning och forskning, patent- och
registreringsverksamliet, ekonomisk försvarsberedskap samt arbetsmarknadspolitik.
Det åligger berörda myndigheter att vidta erforderliga åtgärder
för övergång till programbudgeteringssystemet med utgångspunkt i
programbudgetutredningens förslag (SOU 1967:11—13) och efter anvisningar
från för ändamålet särskilt tillsatta s. k. ledningsgrupper samt riksrevisionsverket
och statskontoret. Avsikten är att berörda myndigheter före
den 1 september 1968 skall till vederbörande fackdepartement och finansdepartementet
lämna preliminära förslag som visar hur principerna för
programbudgetering och kostnadsredovisning kan tillämpas inom verksamhetsområdet.
Man syftar till att de petita som skall inlämnas före den 1
september 1969 avseende budgetåret 1970/71 skall utformas i programbudgettermer.
För vissa myndigheter avses försöksverksamheten bli genomförd
redan fr. o. in. budgetåret 1969/70. En omfattande utbildningsverksamhet har
satts i gång i riksrevisionsverkets regi i syfte att ge erforderlig undervisning
åt berörd personal hos departement och myndigheter. Arbetet tar i första
hand sikte på en förutsättningslös prövning av målsättningen för myndigheternas
verksamhet, preliminär programindelning samt analys av kostnader
och prestationer inom programmen.

Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 1968

5

Besparingsutredning

En utredning med uppdrag att allmänt undersöka förutsättningarna för
besparingar inom statsverksamheten förekom senaste gången i slutet av
1950-talet. Denna utredning, 1958 års besparingsutredning, avlämnade sitt
betänkande 1959 (SOU 1959: 28). Dess kalkyler tydde på en betydande försämring
av det statsfinansiella läget under de första åren på 1960-talet.
Det konstaterades att utgiftsutvecklingen i mycket hög grad betingades av
utvecklingen av några få, stora utgiftsposter. Om några nämnvärda resultat
av besparingssträvandena skulle uppnås, måste i första hand dessa poster
angripas. De utgiftsområden eller anslag utredningen ägnade störst intresse
var försvaret, barnbidragen, bostadspolitiken, sjukförsäkringen, folkpensionerna,
vägväsendet, driftbidraget till SJ, skatteersättningarna till kommunerna
och jordbruksprisregleringen. Eftersom utredningen hade att arbeta
skyndsamt gjordes granskningen på andra utgiftsområden något mera
summarisk. Vidare valde utredningen att avge ett enhälligt betänkande,
d. v. s. endast sådana förslag till besparingar varom enighet kunnat nås
inom utredningen framlades i betänkandet. Dessa omständigheter gjorde
att de föreslagna besparingarna blev av relativt begränsad storleksordning.
Förslagen innebar vid fullt genomslag en besparing av totalt 330 milj. kr. per
budgetår, varav 300 milj. kr. hänförde sig till bostadspolitiken, driftbidraget
till SJ och skatteersättningarna till kommuner. För det närmast framförliggande
budgetåret (1960/61) innebar förslagen en besparing på 120 milj.
kr. eller ca 0,8 procent av driftbudgetens utgifter enligt riksstaten för detta
budgetår.

Utredningen uttalade sig för en bättre korrespondens mellan nationalinkomstens
ökning och statsutgifternas utveckling. Den krävde också en »väsentligt
skärpt restriktivitet från statsmakternas sida i fråga om nya kostnadskrävande
reformer». Vidare underströks angelägenheten av en fastare
budgetplanering med femåriga rullande långtidsbudgeter samt en intensifierad
rationaliseringsverksamhet inom statsförvaltningen.

Utredningens förslag genomfördes delvis. Till den del som de endast
skulle ha inneburit en överflyttning från en skatteform till en annan utan
någon reell besparing för det allmänna godtogs de emellertid icke av regeringen
(jfr prop. 1960: 1, bil. 1, s. 13). Sålunda accepterades icke en minskning
av skatteersättningen till kommunerna och icke heller en nedskärning
av anslaget till sjukförsäkringen, som skulle ha medfört en höjning av sjukförsäkringsavgifterna.

6

Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 1968

Utskottet

Under en följd av år har utskoltet i ett sammanhang till behandling tagit
upp olika motioner med förslag om utredningar och institutionella anordningar
i stabiliseringspolitiskt syfte. I år föreligger på detta ämnesområde
de två motionsparen I: 656 och II: 836 samt I: 662 och II: 831. Flertalet av
de frågor som berörs i dessa motioner har varit föremål för riksdagens uppmärksamhet
så sent som föregående år.

Gemensamt för motionerna är det stora intresse som fästs vid statsutgifternas
utveckling. I motionerna 1: 656 och II: 836 uttalas bl. a. att den
statliga budgetplaneringen bör göras fastare och utbyggas med ett längre
perspektiv framåt. I motionerna 1:662 och 11:831 understryks behovet av
en effektiv planering av hela den offentliga sektorn i fråga om storlek och
expansionstakt samt framförs förslag om att den ekonomiska politiken och
statsbudgetens inkomst- och utgiftsramar skall redovisas i översiktliga treårsplaner.

I väsentliga avseenden kan utskottet instämma i motionärernas önskemål
om en långsiktig planering av den offentliga sektorn. Som utskottet
redan förra året påpekade (uti. nr 32) har också väsentliga insatser i detta
syfte gjorts under senare år genom att personella och andra resurser ställts
till myndigheternas förfogande och metoderna för långsiktsplaneringen kontinuerligt
utvecklats. Omfattande insatser har även gjorts på det regionala
planet, bl. a. i syfte att förbättra förutsättningarna för den långsiktiga kommunala
planeringen. Utskottet delar därför inte motionärernas uppfattning
att ett särskilt initiativ i frågan från riksdagens sida skulle vara påkallat.
Inte heller när det gäller förslaget om översiktliga treårsplaner för den
ekonomiska politiken och statsbudgetens inkomst- och utgiftsramar har utskottet
blivit övertygat av motionärernas argumentation. Kravet att finanspolitiken
skall vara så rörlig att erforderligt utrymme för stabiliseringspolitiska
åtgärder alltid är tillgängligt gör det enligt utskottets meningsvårt
att ikläda sig så långtgående bindningar som motionärernas förslagimplicerar.
Det torde för närvarande inte vara möjligt att redovisa den statliga
inkomst- och utgiftsutvecklingen i annan form än som sker i de årligen
redovisade långtidsbudgeterna.

I motionerna 1:656 och 11:836 föreslås att en parlamentarisk utredning
skall tillsättas för att göra eu översyn av statens utgifter i syfte att främja
»kostnadsbesparingar». Som utskottet erinrat om i den redogörelse som
lämnats ovan gjordes i slutet på 1950-talet en utredning av den av motionärerna
åsyftade typen. De förslag som denna utredning kunde enas om
blev mycket begränsade och innebar till betydande del endast en övervältring
av kostnader från staten till andra subjekt. En ny utredning skulle
med stor sannolikhet leda till ungefär samma resultat. Härtill kommer att
statens egen verksamhet i syfte att begränsa kostnaderna inom den statliga

Bankoutskottets utlåtande nr ’r3 år 1968

sektorn i hög grad intensifierats under senare år. Det torde vara tillräckligt
att erinra om den av riksrevisionsverket bedrivna förvaltningsrevisionen,
statskontorets rationaliseringsverksamhet samt, som utskottet återkommer
till i det följande, förberedelserna för en övergång till programbudgetering
inom betydande delar av statsverksamheten. Av stor vikt i sammanhanget
är vidare de direktiv för myndigheternas petitaarbete som numera utfärdas
årligen. Som påpekades av den senaste besparingsutredningen kan några
större reduktioner av statsutgifterna uppnås endast om man angriper ett
begränsat antal stora utgiftsposter. Att någon lösning av dessa frågor skulle
kunna nås genom en parlamentarisk utredning finner utskottet mindre
sannolikt. Utskottet vill i stället peka på de möjligheter de politiska partierna
bär att genom motioner eller på annat sätt framlägga besparingsförslag.

Vidare föreslås i motionerna 1:662 och 11:831 åtgärder för att åstadkomma
en rationellare administration och en effektiv bedömning av arbetsprestationen
inom statliga och kommunala myndigheter. Vad gäller denna fråga
vill utskottet, såsom nyss förutskickats, erinra om den verksamhet som nu
inletts i syfte att förbereda en övergång till programbudgetering inom väsentliga
delar av den statliga sektorn, bl. a. försvaret, stora delar av högre
utbildning och forskning, utvecklingsbistånd och ekonomisk försvarsberedskap.
Enligt vad utskottet inhämtat har verksamheten igångsatts i snabb
takt. Utskottet har inte funnit några skäl tala för att hithörande problem
skulle kunna föras närmare en lösning genom något initiativ från riksdagens
sida.

Ett ytterligare förslag berörande statens inkomster och utgifter är den
i motionerna 1:656 och 11:836 framförda tanken på en utredning under
medverkan av ekonomisk expertis i syfte att belysa olika finanspolitiska
åtgärders verkningar på produktion, sysselsättning och inkomstfördelning.
Vid sin behandling av ett liknande förslag vid 1966 års riksdag (uti. nr 25 i
uttalade utskottet att befintligt utredningsmaterial och pågående utredningsarbete
vore helt till fyllest för att tjäna som grundval för den ekonomiska
politiken. Utskottet anförde vidare bl. a. att det inte kunde finna att stabiliseringspolitikens
effektivitet skulle ökas genom ytterligare allmänna utredningar
och avstyrkte därför yrkandet. Utskottet intar alltjämt samma ståndpunkt
i ämnet.

1 motionerna 1:656 och 11:836 framförs, utöver i det föregående berörda
förslag angående statens inkomster och utgifter, vissa andra förslag i stabiliseringspolitiskt
syfte, vilka samtliga har framförts tidigare år och då avslagits
av riksdagen. Som exempel kan nämnas upprättande av en nationalbudget
rörande tillgång och efterfrågan på arbetskraft, utgivande av värdefasta
statliga obligationslån, anordnade av stabiliseringskonferenser samt
inrättande av ett ekonomisk-socialt råd.

Tanken på ett uttalande från riksdagens sida om alt en översiktlig nationalbudget
bör uppgöras som innefattar en bedömning av framtida till -

8

Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 1968

gång och efterfrågan på olika slag av arbetskraft avvisades av utskottet år
1966 (uti. nr 25). Utskottet motiverade sitt ställningstagande med att de
svårbemästrade principiella och praktiska problem som förslaget aktualiserade
ägnades intresse inom vissa myndigheter och att de ingick som ett led
i långtidsplaneringen i departementen. Utskottet ansåg att frågan redan beaktades
i erforderlig utsträckning. Den anförda motiveringen för avstyrkande
synes alltjämt bärande.

Då utskottet föregående år (uti. nr 32) behandlade förslaget om att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle hemställa om utgivning av ett
värdefast statligt obligationslån påpekade utskottet, att frågor om utgivande
av statliga lån av olika typer inte avgörs av Kungl. Maj :t utan av fullmäktige
i riksgäldskontoret, ett av riksdagens egna verk. I motionerna 1:656 och
II: 836 påyrkas nu likväl på nytt eu skrivelse till Kungl. Maj :t med samma
innebörd som föregående år. Ett tillstyrkande av förslaget är av formella
skäl inte möjligt, och utskottet finner inte att några motiv förebragts för
något annat initiativ från riksdagens sida.

Frågor om samråd i olika former i syfte att skapa gynnsamma betingelser
för stabiliseringspölitiska åtgärder har behandlats av utskottet under en
följd av år. Förslagen har gått ut på att ett ekonomisk-socialt råd skulle inrättas
med uppgift bl. a. att förbereda vad som tidigare kallats rundabordskonferenser
och som nu i motionerna benämnes stabiliseringskonferenser.
1 dessa skulle deltaga företrädare för arbetsmarknadens parter, vissa andra
organisationer, regering och riksdag samt erforderlig expertis. Förutsättningar
skulle härigenom skapas för en frivillig samordning av arbetsavtal
och prispolitik samt ett lämpligt tillrättaläggande av den offentliga ekonomiska
politiken med ökad ekonomisk stabilitet som följd. Det hade enligt utskottets
mening varit värdefullt om motionärerna, när de nu ånyo framlagt
dessa år efter år återkommande förslag, hade gjort ett försök att bemöta
den kritik som framförts mot förslagen. Vad först angår anordnande av
stabiliseringskonferenser har bl. a. anförts att innebörden av de föreslagna
överläggningarna inte gärna kan bli annan än att statsmakterna mer eller
mindre bestämt fastställer utrymmet för lönestegringar. Det har också påpekats
att tillfällen till samråd om den ekonomiska politiken redan finns
i rikt mått. De politiska partierna har vid flera tillfällen varje år möjlighet
att i riksdagen framföra synpunkter på hur den ekonomiska politiken bör
utformas. I anslutning härtill har påpekats att riksdagens ställning som
debatterande och beslutande organ skulle förringas om frågor av allmän
räckvidd skulle lämnas till avgörande i praktiken — om än ej formellt —
utanför riksdagen. Hur en överflyttning av den ekonomiska debatt som äger
rum i riksdagen till ett annat forum skulle kunna utjämna de åsiktsskillnader
som finns har motionärerna inte belyst.

Liknande synpunkter kan anföras på förslaget om ett ekonomisk-socialt
råd. Sådana råd har inrättats i andra länder och deras ställning, samman -

Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 1968

9

sättning, uppgifter och arbetssätt är, som utskottet senast framhöll 1967
futl. nr 32), starkt växlande. Liksom tidigare år har motionärerna avstått
från att presentera några uppslag till hur hithörande frågor bör lösas och
begränsat sig till att utan närmare argumentation kräva en utredning. Utskottet
uttalade föregående år att ett förslag som framlades i sådan form
knappast kunde uppfattas som ett realistiskt försök att skapa institutionellt
underlag för strävandena att åstadkomma samhällsekonomisk stabilitet.
Detta uttalande äger enligt utskottets mening alltjämt sin fulla giltighet.

I anslutning till de ovan behandlade förslagen om rationalisering och
prestationsbedömning föreslås i motionerna I: 662 och II: 831 också avgiftsfinansiering
av vissa av de tjänster som offentliga myndigheter erbjuder.
Denna fråga bär behandlats av utskottet vid flera tidigare tillfällen, bl. a.
i ett särskilt utlåtande (nr 50) vid 1966 års riksdag. Efter att sammanfattningsvis
ha erinrat om den uppmärksamhet som ägnats frågan i olika sammanhang
uttalade utskottet då som sin mening att några ytterligare initiativ
i ämnet från riksdagens sida inte kunde anses motiverade. Denna uppfattning
synes alltjämt giltig.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen avslår motionerna I: 656 och 11:836, såvitt
de icke avser inrättande av ett ekonomisk-socialt råd,
samt motionerna 1:662 och 11:831, såvitt de icke avser avgiftsfinansiering
av offentliga tjänster;

B. att riksdagen avslår motionerna 1:656 och 11:836, såvitt
de avser inrättande av ett ekonomisk-socialt råd;

C. att riksdagen avslår motionerna 1:662 och 11:831, såvitt
de avser avgiftsfinansiering av offentliga tjänster.

Stockholm den 7 maj 1968

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Hilding
(fp), Enarsson (h), Larfors (s)*, Lundberg (h)*, fru Lundblad (s) och herr
Wikberg (ep)*;

från andra kammaren: herr Regnéll (h), fru Renström-Ingenäs (s)*,
herrar Hagnell (s), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep), Bengtsson
i Landskrona (s), Löfgren (fp) och Gustavsson i Ängelholm (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

10

Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 1968

Reservation

1. beträffande utskottets hemställan under A.

av herrar Hilding (fp), Enarsson (h), Lundberg (h), Wikberg (ep), Regnéll
(h), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep) och Löfgren (fp),
vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 6 med orden
»Under en följd» och slutar på s. 8 med orden »motionärerna inte belyst»
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»Under en följd av år bär utskottet i ett sammanhang till behandling tagit
upp olika motioner med förslag om utredningar och institutionella anordningar
i stabiliseringspolitiskt syfte. I år föreligger på detta område de
två motionsparen 1:656 och 11:836 samt 1:662 och 11:831.

Gemensamt för motionerna är det stora intresse som fästs vid statsutgifternas
utveckling. I motionerna 1: 656 och II: 836 yrkas bl. a. att den statliga
budgetplaneringen bör göras fastare och utbyggas med ett längre perspektiv
framåt. Behovet av en effektiv planering av hela den offentliga sektorn
i fråga om storlek och expansionstakt understryks i motionerna 1:662
och 11:831, där bl. a. förslag framläggs om att den ekonomiska politiken
och statsbudgetens inkomst- och utgiftsramar skall redovisas i översiktliga
treårsplaner.

Utskottet har i sitt utlåtande 1968: 29 behandlat krav på en förbättrad
ekonomisk planering och därvid uttalat att det vore värdefullt om långtidsbudgeten
kunde utvecklas i riktning mot en flerårig rambudget, där huvuddragen
av budgetutvecklingen anges och där också en angelägenhetsgradering
av större politiska reformer görs. Eftersom det med hänsyn till konjunkturvariationer
kan vara svårt att mera precist ange när planerade reformer
kan genomföras finner utskottet motionärernas tanke på en angelägenhet
sgrader ing av planerade större reformer värd att prövas. En utveckling
av långtidsbudgeten i riktning mot en flerårig rambudget skulle
inte bara vara ett värdefullt inslag i den ekonomiska planeringen utan också,
som motionärerna framhåller, utifrån demokratiska synpunkter tjäna ett
väsentligt syfte.

I motionerna 1: 656 och ll: 836 föreslås att en parlamentarisk utredning
skall tillsättas för att göra en översyn av statsutgifterna. Som utskottet erinrat
om i den redogörelse som lämnats ovan gjordes i slutet på 1950-talet en
utredning av den typ som motionärerna åsyftar. Inom denna utredning
kunde enighet mellan representanter för de olika politiska partierna uppnås
på en rad punkter omfattande inte oväsentliga belopp. Att utredningens
förslag sedermera endast delvis kom att genomföras förringar enligt utskottets
mening inte värdet av utredningsarbetet. Härtill kommer, som framhålls
i utredningen, att arbetet hade fått bedrivas med stor skyndsamhet
och att väsentliga statliga utgiftsområden därför hade kunnat granskas en -

Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 1068 11

dast översiktligt. Möjligheterna att vid en ny utredning närmare penetrera
statsbudgeten i hela dess omfång blir givetvis större om utredningsarbetet
bedrivs i något mindre forcerad takt. Utskottet har funnit motionärernas
förslag väl förtjänt av att realiseras och tillstyrker följaktligen att en parlamentarisk
utredning tillsätts för en förnyad översyn av statsutgifterna.

Ett ytterligare förslag berörande statens inkomster och utgifter är den
i motionerna 1:656 och 11:836 framförda tanken på en utredning under
medverkan av ekonomisk expertis i syfte att belysa olika finanspolitiska
åtgärders verkningar på produktion, sysselsättning och inkomstfördelning.
De utredningar med denna inriktning som tidigare utförts torde numera
inte kunna sägas vara helt aktuella. Vissa nya ekonomisk-politiska medel,
vilkas verkningar inte genomlysts i de former motionärerna förordar, torde
sålunda ha tillkommit samtidigt som näringslivets struktur förändrats. En
samlad översyn av hela detta problemkomplex är enligt utskottets bedömning
önskvärd.

I motionerna 1:656 och 11:836 framförs, utöver i det föregående berörda
förslag angående statens inkomster och utgifter, vissa andra förslag i stabiliseringspolitiskt
syfte. Ett sådant förslag är att riksdagen skall uttala sig
för att en översiktlig nationalbudget bör uppgöras som innefattar en bedömning
av framtida tillgång och efterfrågan på olika slag av arbetskraft. Utskottet
är medvetet om att en god information om tillgång och efterfrågan
på arbetskraft är en grundläggande förutsättning för en effektiv arbetsmarknadspolitik
och tillstyrker därför motionsyrkandet. Utskottet vill också
här erinra om sitt utlåtande 1968: 29, där utskottet uttalat sig för ett intensifierat
utredningsarbete för att åstadkomma förbättrade metoder i fråga
om den långsiktiga arbetskraftsplaneringen.

Åtgärder i syfte att stimulera det enskilda sparandet är enligt utskottets
mening i hög grad påkallade för att minska riskerna för en inflationistisk
utveckling. Det i motionerna 1:656 och 11:836 framlagda förslaget om ett
värdefast statligt obligationslån i mindre valörer och med inriktning särskilt
på småsparare bland allmänheten torde vara väl ägnat att främja detta
syfte. Eftersom vissa problem, bl. a. skatterättsliga, kan uppkomma i samband
med utgivande av ett sådant lån, är frågan i behov av vidare utredning.
Utskottet föreslår därför i anledning av nyssnämnda motioner att
riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer om utredning av hithörande frågor.

Ett viktigt förslag i motionerna 1:656 och 11:836 är slutligen att gynnsamma
betingelser för samhällsekonomisk balans bör skapas genom anordnande
av stabiliseringskonferenser och inrättande av ett ekonomisksocialt
råd. I stabiliseringskonferenserna skulle deltaga företrädare för arbetsmarknadens
parter, vissa andra organisationer, regering och riksdag
samt erforderlig expertis. Konferenser av denna typ skulle enligt utskottets
mening vara väl ägnade att skapa ökat förtroende för statsmakternas ekonomiska
politik, vilket i sin tur utgör en viktig förutsättning för att stabili -

12

Bankoutskottets utlåtande nr hd år 1968

seringspolitiken skall kunna bedrivas framgångsrikt. Om förtroendet för
statsmakternas vilja eller förmåga att åstadkomma samhällsekonomisk balans
rubbas kan strävanden hos arbetsmarknadens parter att på förhand
kompensera sig för väntade prisstegringar lätt uppkomma, strävanden som
i och för sig är ägnade att ytterligare påskynda prisstegringarna. Utskottet
tvivlar inte på att arbetsmarknadens parter är beredda att axla det ansvar
som följer av deras inflytande över samhällsekonomin. Regeringen bör enligt
utskottets mening ta initiativ till ett samråd mellan alla involverade
parter i syfte att ge eu allsidigare belysning av den samhällsekonomiska
utvecklingen och konjunkturpolitikens förutsättningar och därigenom
främja stabilitet i samhällsekonomin. Det bör understrykas att förslaget
inte innebär någon rekommendation om ingrepp i arbetsmarknadsparternas
frihet att träffa avtal.»

dels att utskottet under A. bort hemställa,

»A. att riksdagen i anledning av motionerna 1:656 och
II: 836, såvitt de icke avser inrättande av ett ekonomisksocialt
råd, samt motionerna 1:662 och 11:831, såvitt de
icke avser avgiftsfinansiering av offentliga tjänster, hos
Kungl. Maj :t anhåller om åtgärder på den ekonomiska politikens
område i enlighet med vad utskottet ovan anfört;»

2. beträffande utskottets hemställan under B.

av herrar Hilding (fp), Wikberg (ep), Regnéll (h), Berglund (fp), Börjesson
i Glömminge (ep) och Löfgren (fp), vilka ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 8 med orden
»Liknande synpunkter kan» och slutar på s. 9 med orden »sin fulla giltighet»
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

»Det i motionerna I: 656 och 11: 836 framlagda förslaget om att riksdagen
hos Kungl. Maj :t skall anhålla om utredning om inrättande av ett ekonomisk-socialt
råd kan utskottet också tillstyrka. Den samtidiga avvägning
av olika intressen som ett sådant råd skulle ge tillfälle till borde kunna
skapa ökade förutsättningar för en effektiv stabiliseringspolitik.»;
dels att utskottet under B. bort hemställa,

»B. att riksdagen med bifall till motionerna 1:656 och
II: 836 i ifrågavarande del hos Kungl. Maj :t anhåller att utredning
sker om inrättande av ett ekonomisk-socialt råd
med uppgift att diskutera och förbereda en effektiv stabiliseringspolitik;» -

3. vid utskottets hemställan under C.

av herrar Enarsson (h), Lundberg (h) och Regnéll (h), vilka ansett
dels att det stycke på s. 9 i utskottets yttrande som börjar med orden

Bankoutskottets utlåtande nr i3 år 1968 13

»I anslutning till» och slutar med orden »synes alltjämt giltig» bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:

»I motionerna I: 662 och II: 831 föreslås bl. a. avgiftsfinansiering av vissa
av de tjänster som offentliga myndigheter erbjuder. Enligt utskottets mening
är en övergång till ökad avgiftsbeläggning en viktig metod att begränsa
den offentliga sektorns expansion. En avgiftsfinansiering i större utsträckning
skulle också, via prisbildningsmekanismen, ge underlag för en bättre
prioritering av de offentliga tjänsterna och sannolikt leda till en från samhällsekonomisk
synpunkt bättre resursallokering. En ökad avgiftsbeläggning
måste givetvis ske med beaktande av de sociala konsekvenserna av en
prishöjning på de offentliga tjänsterna. Utskottet vill för sin del tillstyrka
en principiell utredning om grunderna och formerna för en ökad avgiftsfinansiering
av offentliga tjänster.»;

dels att utskottet under C. bort hemställa,

»C. att riksdagen med bifall till motionerna 1:662 och
II: 831 i ifrågavarande del hos Kungl. Maj :t anhåller om utredning
rörande ökad avgiftsfinansiering av offentliga tjänster
i enlighet med vad utskottet ovan anfört.»