18

Bankoutskottets utlåtande nr 3fi år 1968

Nr 34

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag med särskilda bestämmelser om riksbankens
sedelutgivning, in. m., jämte motioner.

I en den 8 mars 1968 dagtecknad proposition, nr 54, har Kungl. Maj :t under
åberopande av ett propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen att

1) antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser
om riksbankens sedelutgivning,

2) medge, att riksbanken för tiden den 1 juli 1968—den 30 juni 1969 fritas
från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med
guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att före utgången av
denna tid återuppta inlösningen av bankens sedlar om förhållandena ger
anledning till detta.

Det förslag i fråga om riksbankens sedelutgivningsrätt som framlägges i
propositionen innebär att särskilda bestämmelser om undantag från riksbankslagens
föreskrifter härom skall gälla även för tiden den 1 juli 1968—-den 30 juni 1969. Maximibeloppet för sedelutgivningsrätten föreslås höjt
från 10,5 till 12 miljarder kronor.

Det i propositionen framlagda lagförslaget är av följande lydelse:

Bankoutskottets utlåtande nr 3b år 1968

19

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning

Härigenom förordnas, att under tiden den 1 juli 1968—den 30 juni 1969
följande särskilda bestämmelser skall gälla i stället för bestämmelserna i
9 § och 11 § första stycket lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges
riksbank1.

1 §•

Riksbanken får utge sedlar till ett belopp av högst tolv miljarder kronor.

2 §•

Under tid då riksdagen ej håller session äger Konungen på ''framställning
av fullmäktige i riksbanken och efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret
medge riksbanken att utge sedlar till ett belopp av ytterligare högst
sjuhundra miljoner kronor, om det är nödvändigt med hänsyn till utomordentliga
omständigheter. Blir sådant medgivande icke godkänt av riksdagen
inom tjugo dagar från början av nästa session upphör medgivandet att
gälla vid utgången av nämnda tid.

3 §.

Som riksbankens metalliska kassa räknas allt guldmynt och omyntat
guld som tillhör riksbanken.

I anledning av propositionen har väckts de likalydande motionerna I: 811
av herrar Åkerlund och Enarsson samt II: 1049 av herr Nordgren, vari hemställes
att riksdagen måtte

1. bifalla Kungl. Maj :ts proposition nr 54, dock med den ändringen att
riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av7 högst 11 300 miljoner kronor,
samt

2. uttala, att riksbankens metalliska kassa bör förstärkas med lägst 300
miljoner kronor under år 1968.

Motionerna

Maximibeloppet för sedelutgivningsrätten höjdes, påpekar motionärerna,
1966 med 200 miljoner kronor och 1967 med 600 miljoner kronor därutöver.
Den nu föreslagna höjningen uppgår till 1 500 miljoner kronor. Motionärerna
betecknar denna utveckling som en »inflatering av sedelmängden» i »accelererad
takt» och uttrycker oro för penningvärdet och stabiliteten i eko 1

Senaste lag 1 ämnet se 1967:155.

20

Bankoutskottets utlåtande nr 34 år 1968

nomin. Den ökning av kreditvolym och skuldsättning som kännetecknade
fjolårets kreditpolitik säges till förutsättning ha haft »en på frikostig sedelutgivning
baserad släpphänt likviditetspolitik». Under hänvisning till att i år
en jämfört med föregående år ungefär oförändrad ökning av skuldsättningen
förutses och en större återhållsamhet i likviditetspolitiken är önskvärd förordar
motionärerna en lägre ökning av sedelutgivningsrätten.

Beträffande inlösen av sedlar med guld anlöres att förutsättningarna för
en sådan är ringa om riksbanken såsom nu är fallet har endast omkring 10
procent av sedelutgivningen täckt av guld. Säkerhets- och likviditetsskäl
samt önskemålet om ökad handels- och valutapolitik rörelsefrihet för vårt
land anses påkalla en förstärkning av guldkassan, varvid riktpunkten bör
vara att riksbankens samlade valutatillgångar på längre sikt fördelas med
ungefär lika delar på guld och valutor. Med tanke på guldpoolens nya och
begränsade roll samt önskvärdheten att inte störa Förenta staternas ansträngningar
att återge dollarn dess fulla konvertibilitet säges de föreslagna
guldinköpen böra förläggas till andra guldmarknader än Londons, vilka
kan tillhandahålla »ett fritt och obundet guld».

Utskottet

I propositionen föreslås att den provisoriska lagstiftning som i stället för
riksbankslagens motsvarande bestämmelser reglerar riksbankens rätt att
utge sedlar och vars giltighet utgår den 30 juni 1968 skall bli förlängd. Utskottet
har ingen erinran däremot.

Fn permanent reglering av sedelutgivningsrätten förutsätter en ändring
av riksbankslagen. En allmän översyn av denna påbörjades inom riksbanken
redan på 1950-talet. Arbetet hade år 1957 fortskridit så långt att ett förslag
till ny riksbankslag förklarades kunna färdigställas före det årets utgång.
Emellertid fullföljdes icke arbetet. Under en följd av år har utskottet i sina
utlåtanden om sedelutgivningsrätten framhållit angelägenheten av att en
permanent reglering kommer till stånd. Även nu vill utskottet understryka
vikten av att bankofullmäktige eftersträvar att utan onödigt dröjsmål slutföra
arbetet på den nya riksbankslagen.

I propositionen föreslås att maximibeloppet för sedelutgivningen, vilket
för närvarande är 10,5 miljarder kronor, skall höjas till 12 miljarder kronor.
Förslaget grundas på en beräkning av den utelöpandc sedelmängdens
väntade ökning och på önskemålet att tillräckligt reservutrymme skall finnas
för ändrade betalnings- och kassahållningsvanor. I de föreliggande motionerna
föreslås att höjningen av maximibeloppet skall begränsas till 800
miljoner kronor mot föreslagna 1,5 miljard kronor. Motionärernas syfte är
att en stramare penningpolitik på detta sätt skall framtvingas.

Utskottet vill gentemot motionärerna framhålla att förändringarna i den

Bankoutskottets utlåtande nr 3i år 1968

21

utelöpandc sedelmängden är en följd av den allmänna omsättningens krav
och inte kan anses spela den aktiva roll i penningpolitiskt hänseende som i
motionerna tillskrivs dem. Att såsom motionärerna gör beteckna kreditexpansionen
under år 1967 som resultatet av »en på frikostig sedelutgivning
baserad släpphänt likviditetspolitik» kan utskottet inte finna någon
grund för. I sitt utlåtande nr 20 angående verkställd granskning av riksbankens
styrelse och förvaltning, vilket utlåtande nyligen har godkänts av
riksdagen, hade utskottet icke någon erinran att rikta mot riksbankens
kreditpolitik under det gångna året. Inte heller den reservation som två av
motionärerna fogade till utskottets utlåtande synes innehålla någon kritik
mot kreditpolitiken jämförlig med den som nu kommit till uttryck. Det kan
också erinras om att de utelöpande sedlarnas belopp vid intet tillfälle under
1967 överskred den gräns som motionärerna vid motsvarande tillfälle förra
året (se BaU:s uti. 1967: 28) ansåg lämplig för riksbankens sedelutgivning.
Utskottet ansluter sig till bankofullmäktiges och departementschefens bedömning
i fråga om maximeringen av sedelutgivningen och tillstyrker alltså
propositionen även i detta avseende.

Motionärerna föreslår också att riksdagen skall göra ett uttalande om att
riksbanken bör i viss angiven utsträckning utöka sitt guldinnehav. Liksom
tidigare, då sådana förslag framförts (jfr BaU:s uti. 1966:24, 1967:28),
vill utskottet erinra om att en ändring av relationen mellan riksbankens
guldbehållning och dess utländska tillgångar endast på längre sikt kan bli
av betydelse för ett ställningstagande till frågan om sedelutgivningsrättens
reglering. Något starkare samband mellan propositionens förslag om vad
som skall gälla beträffande denna reglering under det instundande budgetåret
och motionärernas förslag om en viss utökning av riksbankens guldinnehav
kan inte sägas föreligga. Utskottet har vid sin nyssnämnda granskning
av riksbankens styrelse och förvaltning inte funnit anledning till uttalande
beträffande relationen mellan de angivna tillgångarna i riksbankens
utgående balansräkning för år 1967. Pågående reformsträvanden i fråga om
det internationella valutasystemet utgör ett särskilt skäl mot att riksdagen
nu genom direktiv till bankofullmäktige skulle påkalla en omprövning av
riksbankens politik beträffande placering av bankens tillgångar. Motionärernas
förslag om sådana direktiv bör enligt utskottets mening lämnas utan
åtgärd.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,
att riksdagen

1. antager det genom propositionen nr 54 framlagda förslaget
till lag med särskilda bestämmelser om riksbankens
sedelutgivning och sålunda avslår motionerna I: 811 och
II: 1049 i motsvarande del;

2. med bifall i övrigt till propositionen medgiver, att riksbanken
för tiden den 1 juli 1968—den 30 juni 1969 fritas

22

Bankoutskottets utlåtande nr 34 år 1968

från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna
sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock
för riksbanken att före utgången av denna tid återuppta
inlösningen av bankens sedlar om förhållandena ger anledning
till detta;

3. även i övrigt avslår motionerna I: 811 och II: 1049.

Stockholm den 23 april 1968

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Åkerlund
(h)*, Hilding (fp), Lundin (s)*, Enarsson (h), Larfors (s) och Mattsson
(ep)*;

från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Berglund (fp), Franzén i
Motala (s)*, Börjesson i Glömminge (ep), Bengtsson i Landskrona (s), Ekström
i Iggesund (s)*, Rask (s)* och Löfgren (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Åkerlund (h) och Enarsson (h), vilka ansett att utskottets yttrande
fr. o. m. det stycke som börjar med orden »I propositionen föreslås»
samt punkterna 1 och 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»I propositionen föreslås att maximibeloppet för sedelutgivningen, vilket
för närvarande är 10,5 miljarder kronor, skall höjas till 12 miljarder kronor.
Med hänsyn till angelägenheten — bl. a. av valutapolitiska skäl — av att
upprätthålla restriktivitet i tillskapandet av likvida medel vill utskottet förorda,
att höjningen av sedelutgivningsrätten begränsas till 800 miljoner kronor.

I samband med sin prövning av frågan om fortsatt befrielse för riksbanken
från skyldigheten att inlösa sedlar med guld har utskottet haft anledning
att överväga sammansättningen av riksbankens guld- och valutatillgångar.
Enligt utskottets mening ger fördelningen mellan guld och valutor
anledning till erinringar. Riksbankens guldinnehav framstår som ogynnsamt
lågt. En ökad handels- och valutapolitisk rörelsefrihet för vårt land
torde erfordra en förstärkning av guldkassan på sådant sätt att riksbankens
samlade tillgångar av nyssnämnda slag fördelas med ungefär lika delar på

Bankoutskottets utlåtande nr 34 år 1968 23

guld och valutor. Av hänsyn till andra länders guldpolitik bör uppbyggnaden
av guldbehållningen dock ske i moderat takt, varför utskottet förordar att
guld för ett belopp av lägst 300 miljoner kronor inköpes av riksbanken under
år 1968.

Inköpen bör, av skäl som anges i motionerna, förläggas till marknader,
där ett fritt och obundet guld kan tillhandahållas.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,
att riksdagen

1. — med bifall till motionerna I: 811 och II: 1049 i ifrågavarande
del — antager det genom propositionen nr 54
framlagda förslaget till lag med särskilda bestämmelser om
riksbankens sedelutgivning, dock med följande lydelse av

1 §•

Riksbanken får utge sedlar till ett belopp av högst elvatusentrehundra
miljoner kronor.

3. — med bifall även i övrigt till motionerna I: 811 och
II: 1049 — i skrivelse till fullmäktige i riksbanken uttalar,
alt riksbankens metalliska kassa bör förstärkas med lägst
300 miljoner kronor under år 1968.»