Nr 24—25

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1968

1

Nr 24

Utlåtande i anledning av motioner angående näringslivets kapitalförsörjning
m. m.

Bankoutskottet har i sitt föregående utlåtande, nr 23, behandlat vissa motioner
såvitt de avser Sveriges investeringsbank AB. I förevarande utlåtande
behandlas i ett sammanhang dels dessa motioner i övriga delar, dels ett antal
andra motioner som likaledes innehåller förslag avseende näringslivets
kapitalförsörjning. Bland de frågor som berörs är utnyttjandet av allmänna
pensionsfondens medel. Motioner angående återlån från allmänna pensionsfonden
behandlar utskottet i ett särskilt utlåtande, nr 25.

Ett flertal frågor inom det angivna ämnesområdet behandlas i de likalydande
motionerna I: 657 av herrar Dahlén och Bengtson samt 11:835 av
herrar Hedlund och Wedén, vari hemställes att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t skall begära att en parlamentarisk utredning skyndsamt tillsattes
för övervägande av möjligheterna att öka kapitaltillgången och underlätta
näringslivets kapitalförsörjning i syfte att möjliggöra en snabbare
ekonomisk tillväxt och standardhöjning i vårt land; samt att åt sagda utredning
skall uppdras att särskilt pröva

1. en sådan utformning av Sveriges investeringsbank AB och investeringsbanksyerksamheten
att monopol och maktkoncentration så långt som det
ar^ möjligt undvikes och verksamheten icke kan utnyttjas i socialiserings 2.

åtgärder i syfte att stimulera det enskilda sparandet,

3. fragan om för den ekonomiska tillväxten nödvändig självfinansieringsgrad
i näringslivet,

4. möjligheter att utforma kreditmarknaden på sätt som smidigare än
nuvarande ordning kan tillgodose näringslivets behov,

5. möjligheter att i ökad utsträckning föra medel från allmänna pensionsfonden
till utnyttjande för investeringar i näringslivets uppbyggnad

6. särskilda åtgärder i syfte att tillgodose de mindre företagens kapitalbehov.

Såvitt motionerna avser Sveriges investeringsbank AB (punkten 1 i det

föreslagna utredningsuppdraget) har de behandlats i utskottets utlåtande
nr 23.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 samt. Nr 24_25

2

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1968

\ < V

Närbesläktade önskemål framförs i de likalydande motionerna I: 182 av
herr Holmberg m. fl. och II: 238 av herr Bohman m. fl., vari yrkas att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t skall hemställa att Kungl. Maj :t måtte
dels efter utredning framlägga förslag till ombildning av Sveriges investeringsbank
AB, ökade möjligheter till insyn däri samt medverkan från
utomstående institutioner efter de riktlinjer som angivits i motionerna,

dels låta utreda de förutsättningar och former under vilka allmänna
pensionsfondens medel i ökad utsträckning kan kanaliseras genom de befintliga
enskilda instituten till kreditmarknaden,
dels ock beakta vad i motionerna i övrigt anförts.

Även dessa motioner har såvitt de avser Sveriges investeringsbank AB
(första ledet i hemställan) behandlats i utskottets utlåtande nr 23.

Frågan om utnyttjandet av allmänna pensionsfondens medel beröres vidare dels

i de likalydande motionerna I: 130 av herrar Brundin och Lundberg
samt II: 20b av herr Thylén m. fl, vari hemställes att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t skall anhålla om en utredning om ändrade former för utlåning
från allmänna pensionsfonden, varvid särskilt bör beaktas möjligheterna
att utnyttja banksystemet för en vidgad marknadsmässig användning
av pensionsmedlen,

dels i de likalydande motionerna I: 74 av herr Werner och II: 64 av herr
Hermansson m. fl., vari bl. a. hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t skall begära en snabb översyn av allmänna pensionsfondens placeringsreglemente.

I sistnämnda motioner har ställts ytterligare två yrkanden, vilka utskottet
behandlat i sina utlåtanden nr 18 och 19.

Den i de ovannämnda motionerna 1: 657 och II: 835 berörda frågan om de
mindre företagens kapitalförsörjning behandlas ytterligare

dels i de likalydande motionerna I: 666 av herr Axel Kristiansson m. fl.
och II: 849 av herr Sjönell m. fl., vari hemställes att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t skall anhålla om utredning och förslag om inrättandet av
ett emissionsinstitut, avsett att tillhandahålla riskvilligt kapital till mindre
och medelstora företag, som inte själva har tillgång till aktie- och obligationsmarknaden,

dels i de likalydande motionerna I: 667 av herr Johan Olsson och II. 846
av herr Sjönell, vari hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
skall anhålla om utredning och förslag i syfte att underlätta kapitalanskaffningen
för mindre och medelstora företag och att därvid särskilt uppmärksammas
familjeföretagens speciella problem bl. a. i samband med generationsskiften.

Bankoutskottets utlåtande nr 2t år 1968

3

Motionerna

I motionerna I: 657 och II: 835 uttalas att det är angeläget att genom en
mera aktiv näringspolitik effektivare tillvarata möjligheterna till ekonomisk
tillväxt och standardhöjning i vårt land. Den parlamentariska utredning
som påfordras skall förutsättningslöst bedöma de samhällsekonomiska
behov som kreditmarknaden skall tillfredsställa. De reformkrav som anges
ar grundade på uppfattningen att väsentligt ökade investeringar för modernisering
av produktionsapparaten är nödvändiga för att möjligheterna till
produktivitet och konkurrenskraft skall kunna tillvaratas effektivt och sysselsättningen
tryggas. Motionerna anknyter till det näringspolitiska progiam
som centerpartiet och folkpartiet framlade vid riksdagsbehandlingen
1967 av förslaget om inrättande av Sveriges investeringsbank AB. Beträffande
de skilda punkterna anförs bl. a. följande.

Näringslivets kapitalförsörjning kräver ett ökat sparande. Regeringen har
alltför ensidigt satsat på det offentliga och kontraktuella sparandet. Dess
avsikt har därvid varit att ge myndigheterna ökade möjligheter att styra
den privata företagsamheten, vilket kan leda till koncentration på ett fåtal
större företag och ett tillbakaskjutande av mindre och medelstora företag.
I syfte att stimulera det enskilda sparandet bör särskilda skattepremier
övervägas och inflationen bekämpas på ett mera målmedvetet sätt.

Näringslivets självfinansieringsförmåga har minskat kraftigt under 1960-talet och därigenom sjunkit till en nivå som är alltför låg med tanke på att
ett allt större risktagande krävs vid näringslivets investeringar. En alltför
hög självfinansieringsförmåga kan å andra sidan leda till ett trögrörligt
näringsliv. Vad som är den för näringslivet lämpliga självfinansieringsgraden
är en besvärlig avvägningsfråga, som nu måste prövas.

Det ökade kapitalbehovet inom näringslivet ställer nya krav på kreditmarknaden.
En kompromiss måste åstadkommas mellan behovet av ett utvecklingsbefrämjande
risktagande och kravet på samhällelig stabilitet. Kreditmarknaden
måste kunna transformera ett sparande, som till stora delar
inte är riskvilligt, till ett ganska betydande risktagande.

Ett första steg för att tillföra företagen riskkapital är att förbättra aktiemarknaden.
Naturligt är därvid att öka allmänhetens sparande i aktier. En
mera omfattande emissionsverksamhet inriktad på ett enskilt sparande kräver
att också sekundärmarknaden för aktier fungerar. Den institutionella
brist som råder på den svenska marknaden genom frånvaron av emissionsinstitut
bör repareras. Aktieägandet kan också breddas genom vissa typer
av vinstandelssystem. Nya placeringsformer, såsom vinstandelslån och konvertibla
lån, bör introduceras.

För att kreditmarknadens finansiella resurser i större utsträckning skall
gå till näringslivet erfordras en omstrukturering av de skilda låneinstitu -

4

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1968

tionernas utlåningsmönster. Emissionskontrollen föranleder att kapitalmarknaden
ofta inte kan tillfredsställa marknadsbehoven av långfristiga
lån. För bankerna är en relativt stor rörelsefrihet motiverad. På inlåningssidan
är för deras del ett ökat inslag av långfristiga placeringar önskvärt.
Möjligheten till friare internationella kapitalrörelser bör prövas.

Medel från allmänna pensionsfonden bör i ökad utsträckning kanaliseras
till näringslivet. BL a. bör bankerna få möjlighet att mot förlagsbevis låna
i fonden. En mera decentraliserad förvaltning av denna, t. ex. genom att
varje delfond får en separat verkställande ledning, framstår som angelägen.

De snabbast expanderande företagen tillhör ofta kategorin småföretag.
Dessa bar lägre självfinansieringsgrad än de större företagen och har svårare
att anskaffa kapital. Emissionsinstitut eller rätt för bankerna att överta
aktier i fast räkning skulle för de mindre företagen öppna en central
marknad som annars i praktiken förblir stängd för dem. Investeringsbolag
som sakkunnigt kan förvalta allmänhetens aktiesparande i mindre och medelstora
företag är önskvärda; deras placeringar bör dock ha formen av
minoritetsposter. Utlåningen från AB Industrikredit och AB Företagskredit
bör utvecklas och förhandlingar inledas med de privata delägarna i dessa
institut om en ökning av aktiekapitalet. De nämnda institutens säkerhetsbestämmelser
torde behöva liberaliseras, och deras utredningskapacitet bör
ökas. Kreditstödet via företagareföreningarna måste vidare ges ökad kapacitet.

I motionerna I: 182 och 11:238, vilka i första hand avser frågan om en
ombildning av Sveriges investeringsbank AB, anföres att de enskilda kreditinstituten
måste beredas liknande möjligheter som investeringsbanken
att i allmänna pensionsfonden återfinansiera sådana krediter som den statliga
banken avses lämna. I vilka former denna möjlighet skall skapas säges
inte låta sig preciseras utan vidare utredning.

I motionerna I: 130 och 11:204 redovisas inledningsvis antalet företagsnedläggningar
och driftsinskränkningar åren 1963—1967 såvitt avser företag
som berörts av arbetsmarknadsparternas varselöverenskommelse. Orsaken
till de angivna åtgärderna säges oftare vara likviditetssvårigheter än
ändrade förutsättningar för företaget eller branschen. Det borde, anser
motionärerna, vara naturligt att söka tillgodose företagens kreditbehov
med hjälp av de redan befintliga kreditinstituten. Därvid riktas uppmärksamheten
på allmänna pensionsfonden. Den återlånerätt som nu existerar
betecknas som en chimär. Den sporrar inte, framhåller motionärerna, till en
rationalisering av företagen. Automatisering och anskaffning av en kapitalkrävande
maskinpark borde inte få leda till att företagen far försämrade
återlånemöjligheter. Vid en utredning av systemet med återlån bör
enligt motionärernas förslag prövas om inte de ordinarie kreditinstituten

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1968

5

borde få tillfälle att uppta förlagslån i allmänna pensionsfonden. De
skulle härigenom få en gemensam pott för fördelning i form av krediter enligt
marknadsmässiga grunder och under bankmässiga former.

Den omfattande motiveringen till de olika förslag som framläggs i motionerna
I: 64 och It: 74 har sammanfattats i utskottets utlåtande nr 18.
Beträffande det nu aktuella yrkandet anföres, att en av de åtgärder som
erfordras för att möta den ökade struktur- och konjunkturarbetslösheten
och säkra rätten till arbete och inkomsttrygghet är att allmänna pensionsfonden
användes för utbyggnad av industrier grundade på modern teknik
och för att öka samhällets och löntagarnas inflytande inom näringslivet.

I motionerna I: 666 och II: 8^9 framhålles att de mindre och medelstora
företagen vanligen i jämförelse med storföretagen arbetar med ett mycket
litet kapital, något som betingas av olika förutsättningar att hålla kvar
intjänade medel i företaget och att erhålla tillskott från ägarna. Deras situation
säges därjämte försämras av att de saknar tillgång till flera av de
finansieringskällor från vilka större företag kan anskaffa långfristiga krediter.
Detta gäller inte bara aktie- och obligationsmarknaden utan även
varukrediter och utländskt kapital. Företagens expansionsmöjligheter blir
till följd härav, säger motionärerna, starkt begränsade. Ägarna till ett stort
antal familjeföretag har tvingats välja mellan en begränsad expansionstakt
i sitt företag och överlåtelse av hela företaget till finansiellt starkare
intressenter, t. ex. investmentbolag och s. k. utvecklingsbolag i nära förbindelse
med affärsbankerna. Åtskilliga familjeföretag, även mycket stora
sådana, har sålunda fått starka anknytningar till affärsbankerna. Denna
utveckling är enligt motionärernas uppfattning allvarlig, eftersom den leder
till en betydande maktkoncentration inom näringslivet utan att denna
är motiverad av lönsamhetsskäl. Särskilda åtgärder anses därför böra vidtas
för att ge de mindre och medelstora företagen ökade möjligheter att
anskaffa långfristigt och riskvilligt kapital. Det föreslagna emissionsinstitutet
avses skapas i samverkan mellan staten och det privata näringslivet.
Grundkapitalet förutsättes tillskjutas av staten och affärsbankerna gemensamt.
Försäljning av andelar till allmänheten anses också kunna övervägas.
Den övervägande delen av kapitalet skall emellertid upplånas på
obligationsmarknaden eller på annat sätt. Allmänna pensionsfondens medel
skall sålunda kunna komma de mindre företagen till godo. Kreditgivningen
avses skola ske i form av långfristiga reverslån, förlagslån och
aktieteckning, den senare dock begränsad till minoritetsposter. Institutets
verksamhet anses böra regleras genom särskild lagstiftning.

Likartade synpunkter framförs i motionerna 1:667 och II: 846. Till en
början behandlas där självfinansieringsgradens variationer mellan olika

1-j- Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 samt. Nr 24—25

6

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1968

branscher. En allmän försämring av likviditeten inom handel och industri
påtalas. I samband därmed konstateras att de mindre och medelstora
företagen drabbats hårdare av den restriktiva kreditpolitiken än de större
företagen. Motionärerna anför att de mindre industriföretagen har en god
produktivitetsutveckling och ger god avkastning på nya investeringar. Mot
denna bakgrund begärs överväganden av hur en mera riskbetonad utlåning
till sådana företag skall kunna åstadkommas. Även i dessa motioner riktas
kritik mot tendensen att investmentbolag köper upp fåmans- och familjeföretag
och därigenom åstadkommer en icke önskvärd koncentration av inflytande
och beslutanderätt inom näringslivet.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Flertalet av de frågor som behandlas i motionerna aktualiserades våren
1967 i samband med att proposition framlades om inrättandet av Sveriges
investeringsbank AB. Förslag avseende de mindre och medelstora företagens
kapitalförsörjning har vid ofta återkommande tillfällen prövats av riksdagen.
I det följande lämnas vissa uppgifter i anslutning till motionerna, varvid
bl. a. hänvisas till tidigare ställningstaganden av bankoutskottet och
riksdagen till de berörda spörsmålen.

Sparstimulerande åtgärder

I gemensamma partimotioner av centerpartiet och folkpartiet 1967, föranledda
av propositionen om inrättande av Sveriges investeringsbank AB,
föreslogs att en skyndsam parlamentarisk utredning skulle verkställas bl. a.
rörande grunddragen i de politiska åtgärder som behövs för att öka den samlade
kapital tillgången i landet, i första hand genom stimulans av enskilt
sparande. Bankoutskottet framhöll (uti. 1967:33, s. 20) att yrkanden i
samma riktning hade framförts inom riksdagen i åtskilliga tidigare sammanhang.
Så sent som i början av maj 1967 hade riksdagen på hemställan
av bevillningsutskottet avslagit olika yrkanden rörande åtgärder vid beskattningen
i syfte att främja sparandet. Utskottet fann inte att genom de
föreliggande motionerna framförts argument som föranledde ett ändrat
ställningstagande till krav på utredning om stimulans av det enskilda sparandet.
I en reservation yrkades bifall till förslaget om utredning. Riksdagen
följde utskottet.

Vid årets riksdag har ånyo väckts motioner om sparstimulerande åtgärder
vid beskattningen, över dessa motioner kommer bevillningsutskottet
senare att avge betänkande.

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1968

7

Företagens självfinansiering

Frågan om den önskvärda sj älvfinansieringsgraden inom näringslivet
diskuterades i propositionen nr 56 år 1967 angående Sveriges investeringsbank
AB (s. 26). Föredragande statsrådet framhöll att denna fråga aktualiserade
väsentliga avvägningsproblem i ekonomin. Å ena sidan kunde man inte bortse
från risken att en sjunkande självfinansieringsgrad i vissa fall hade en
negativ effekt på företagens benägenhet att investera. Å andra sidan skulle
en ökning av självfinansieringsmöjligheterna innebära att företagsvinsterna
expanderade på bekostnad av lönernas andel av produktionsresultatet. En
sådan utveckling betecknades som mindre önskvärd från fördelningspolitisk
synpunkt. Dessutom, framhölls det, kan investeringsverksamhetens fördelning
mellan olika företag bli mera rationell om finansieringen sker via
en fungerande kreditmarknad, där bedömningen gäller framtida avkastning
av olika projekt, än om investeringsfördelningen bestäms av vinstutvecklingen
i förfluten tid. Det vore därför viktigt att söka nå en lämplig avvägning
mellan dessa olika krav, varvid måste beaktas att det funnes en
kritisk punkt under vilken självfinansieringen inte borde sjunka om tillväxten
i vår ekonomi skulle bestå.

I anslutning till propositionen föreslogs i centerpartiets och folkpartiets
gemensamma partimotioner att en parlamentarisk utredning skulle få i uppdrag
att överväga bl. a. vilken minimigrad i fråga om självfinansiering som
måste anses nödvändig för olika företagstyper om en önskvärd ekonomisk
tillväxt skulle kunna säkras. I partimotioner från högerpartiet uttalades
farhågor för att en alltför låg självfinansieringsgrad kunde leda till minskad
investeringsvilj a.

Bankoutskottets bedömning (uti. 1967:33, s. 16 f.) av förslaget om en
utredning av nu nämnt slag skedde mot bakgrunden av att självfinansieringsgraden
endast delvis kan påverkas genom ekonomisk-politiska åtgärder.
Utskottet anslöt sig till det resonemang som fördes i propositionen och
framhöll bl. a. att kreditpolitikens möjligheter att påverka investeringsutvecklingen
ökar ju större externfinansieringen är. Någon utredning i ämnet
fann utskottet inte erforderlig; en sådan påyrkades emellertid i en reservation
till utskottets utlåtande. Riksdagen godtog utskottets ståndpunkt.

Kreditmarknadens utformning, m. m.

Olika reformer i syfte att ge kreditmarknaden ökade möjligheter att tillgodose
näringslivets behov har på senare tid genomförts eller föreslagits.

Inrättandet av Sveriges investeringsbank AB avsåg att underlätta finansiering
av sådana investeringsprojekt inom näringslivet som inriktas på
rationalisering, strukturanpassning och utveckling. Beträffande investeringsbanken
hänvisas till utskottets föregående utlåtande, nr 23.

Kreditinstitututredningen har i sitt betänkande »Samordnad banklagstiftning»
(SOU 1967:64) föreslagit ett för samtliga bankinstitut gemensamt

8

Bankoutskottets utlåtande nr 24- år 1968

regelsystem, som bl. a. innefattar väsentligt utvidgade möjligheter att lämna
kredit utan särskild säkerhet samt borttagande av de begränsningar i fråga
om tillåtna utlåningsformer som nu gäller för vissa bankinstitut. Utredningen
har också föreslagit att bankinstituten skall få rätt att i samband
med emission på aktiemarknaden förvärva och under viss tid inneha aktier.
Avsikten med detta förslag sägs vara att råda bot på den institutionella brist
som för närvarande föreligger på den svenska kapitalmarknaden genom avsaknaden
av speciella emissionsbanker med uppgift att medverka vid aktieemissioner
på marknaden. En proposition grundad på kreditinstitututredningens
betänkande torde vara att vänta till höstsessionen av årets riksdag.

Ändringar i banklagen in. fl. författningar i syfte att få till stånd en bättre
fungerande kapitalmarknad föreslogs 1967 i dels högerpartiets, dels centerpartiets
och folkpartiets partimotioner i anledning av propositionen om inrättande
av Sveriges investeringsbank AB. Förslagen, som avsåg bl. a. nya
kreditformer, kreditinstitutens placeringsbestämmelser och aktiemarknadens
funktionssätt, vann stöd i reservationer till bankoutskottets utlåtande
(1967:33) men avstyrktes av utskottets majoritet. Utskottet hänvisade i
huvudsak till kreditinstitututredningens då ännu pågående arbete. Riksdagen
biföll utskottets hemställan.

Allmänna pensionsfonden och näringslivet

Allmänna pensionsfondens tillgångar får enligt reglementet angående fondens
förvaltning (SFS 1959: 293; ändringar SFS 1963: 78, 1965: 132 och
1967: 345) placeras dels i vissa slag av obligationer och andra skuldförbindelser,
däribland obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda
förskrivningar som offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag, dels
i fordran hos kreditinrättning i den mån denna enligt vad därom är stadgat
har beviljat avgiftsbetalare återlån av erlagda avgifter. För ytterligare uppgifter
om återlånen hänvisas till utskottets följande utlåtande, nr 25.

Följande tabell visar fördelningen av allmänna pensionsfondens totala
placeringar mellan olika låntagargrupper i milj. kr. anskaffningsvärden
och i procent vid utgången av åren 1964—1967:

1964

1965

1966

1967

Mkr

0/

/o

Mkr

0/

/o

Mkr

%

Mkr

%

Statspapper......

700,1

9,6

979,3

9,4

1 210,7

8,3

1 455,1

7,6

Bostadskrediter . .

3 021,4

41,5

4 245.2

40,7

6 599,3

45,2

8 560,4

44,4

Kommuner......

1 139,5

15,7

1 672,5

16,0

1 963,9

13,5

2 426,8

12,6

Näringslivet......

2 346,1

32,2

3 480,5

33,3

4 777,6

32,6

6 651,2

34,5

Industriföretag

m. fl.......

1 820,2

25,0

3,4

2 566,3
349,6

24,6

3,3

3 349,8
474,4

22,9

3,2

4 915,7
582,4

25.5

3,0

Jordbruk ......

250''l

Återlån........

Utländska obliga-

275,8

3,8

564,6

5,4

953,4

6,5

1 153,1

6,0

tioner ........

Banktillgodoha-

72,4

1,0

64,0

0,6

59,0

0,4

120,5

0,6

vanden ........

1,5

—

1,4

—

6,4

—

63,7

0,3

7 281,0

100,0

10 442,9

100,0

14 616,9

100,0

19 277,7

100,0

Bankoutskottets utlåtande nr 2i år 1968

9

De placeringar som avser näringslivet — bortsett från återlånen — fördelar
sig på obligationer (huvudparten), förlagsbevis och fordringsbevis
utställda av kreditaktiebolag. Lånen till näringslivet via kreditaktiebolag
hade vid 1967 års utgång något större omfattning än återlånen (1 302,0
milj. kr.; 6,7 procent av de totala placeringarna).

En undersökning av möjligheterna att öka antalet kanaler från allmänna
pensionsfonden till näringslivet föreslogs i centerpartiets och folkpartiets
gemensamma partimotioner 1967 i anledning av propositionen om inrättande
av Sveriges investeringsbank AB. Som exempel på tänkbara lösningar
nämndes att bankerna skulle ges möjligheter att mot förlagsbevis låna i
allmänna pensionsfonden och att denna skulle överta en del av bankernas
obligationsinnehav. Bankoutskottet (uti. 1967:33, s. 17) ansåg det även
utan uIredning vara uppenbart att den av motionärerna utpekade vägen
inte vore särdeles framkomlig. En avsevärd upplåning i allmänna pensionsfonden
från bankernas sida, vilken av dem lades till grund för en långfristig
kreditgivning, skulle nämligen förutsätta att fonden antingen gjorde avkall
på sina säkerhetskrav, ett alternativ som utskottet fann uteslutet, eller
fick dem tillgodosedda genom ett omfattande statligt garantisystem. Det
senare skulle, anförde utskottet, innebära ett avsevärt statligt engagemang
som motionärerna från sina utgångspunkter inte torde förorda och som
med större fördel kunde ges formen av en direkt statlig kreditgivning. Riksdagen
anslöt sig till utskottets ståndpunkt och avslog en reservation enligt
vilken bl. a. den nämnda undersökningen skulle komma till stånd.

Samma fråga behandlades ånyo av riksdagen under höstsessionen 1967
(BaU 49). Förslaget om utredning avvisades därvid av riksdagen, som biföll
en reservation av utskottets socialdemokratiska ledamöter vari hänvisades
til! att, enligt vad utskottet under hand inhämtat från finansdepartementet,
en utredning rörande frågor om allmänna pensionsfondens förvaltning
m. in. avsågs bli tillsatt. I sammanhanget erinrades om att överdirektören
i konjunkturinstitutet Börje Ivragh i sin utredning om finansiella långtidsperspektiv
inom samhällsekonomin (SOU 1967: 6) hade som ett alternativ
för allmänna pensionsfondens placeringar angivit att dessa i långt större
utsträckning än tidigare slussades till näringslivet via affärsbankerna. Utskottets
majoritet hade velat i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att den
aviserade utredningen skulle få i uppdrag att pröva hur allmänna pensionsfondens
resurser i nya former skulle kunna ställas till näringslivets förfogande.

Samtidigt avslogs ett av vänsterpartiet kommunisterna framfört motionsyrkande
om en snabb översyn av reglementet angående allmänna pensionsfondens
förvaltning. Förslaget tog sikte på en ökad insats från fondens sida
i näringslivet genom direkt engagemang i olika företag. Utskottet framhöll
att även detta spörsmål torde komma att prövas vid den stundande nya
utredningen, varför ingen åtgärd från riksdagens sida vore motiverad.

10

Bankoutskottets utlåtande nr 2b år 1968

De mindre och medelstora företagens kapitalförsörjning

Frågor rörande de mindre och medelstora företagens kapitalförsörjning
behandlades av riksdagen senast hösten 1967. I sitt utlåtande (nr 57) över
motioner i ämnet lämnade bankoutskottet en redogörelse för de förslag som
1962 års företagareföreningsutredning i sitt betänkande (SOU 1967:40)
framlagt rörande bl. a. kreditstödet till sådana företag. På grundval av detta
betänkande har nyligen i propositionen nr 61 framlagts förslag till riktlinjer
för företagareföreningarnas fortsatta verksamhet. I propositionen, vilken
hänvisats till statsutskottet, föreslås bl. a. viss utvidgning av det kreditstöd
som förmedlas av företagareföreningarna.

I ett tidigare utlåtande i samma ämne (1966:32) redovisade utskottet
utförligt remissyttranden som inhämtats från statliga myndigheter, kreditmarknadsorganisationer
och sammanslutningar av företrädesvis mindre och
medelstora företag och vari dessa företags kreditförsörjningsproblem behandlades.
Likartade synpunkter kom till uttryck i remissyttrandena över
de promemorior varpå förslaget om inrättande av Sveriges investeringsbank
AB grundades (prop. 1967: 56, s. 59 ff.). Till vissa närbesläktade frågor torde
utskottet få återkomma i ett senare utlåtande över motioner (I: 396 och
11: b96 samt I: 665 och II: 8b8) vari föreslås att de mindre företagens villkor
skall utredas.

I den reservation till utskottets nyssnämnda utlåtande nr 57 år 1967 som
bifölls av riksdagen hänvisades vad gällde finansieringsfrågorna till företagareföreningsutredningens
förslag samt till kreditinstitututredningens och
företagsskatteutredningens pågående arbete. I anslutning härtill konstaterades
att komplexet av frågor rörande de mindre företagens finansiering
hade ägnats och ägnades intresse i sådan utsträckning att det inte vore påkallat
att tillsätta en ny utredning i ämnet. Beträffande den i sammanhanget
också aktuella frågan om investmentbolagens förvärv av familjeföretag och
den icke önskvärda koncentration av inflytande och beslutanderätt inom näringslivet
som i vissa motioner angivits bli en följd av den pågående utvecklingen
påpekades att ämnet var föremål för koncentrationsutredningens intresse.
Denna utredning har sedermera framlagt betänkande!! där hithörande
frågor berörs. Särskilt må hänvisas till »Kreditmarknadens struktur och
funktionssätt» (SOU 1968: 3) samt »Industrins struktur och konkurrensförhållanden»
(SOU 1968: 5).

AB Industrikredit och AB Företagskredit

AB Industrikredit och AB Företagskredit har båda till uppgift att medverka
vid finansiering av företrädesvis mindre och medelstora företag genom
utlämnande av huvudsakligen långfristiga lån. Båda företagen ägs till
hälften av staten och till hälften av affärsbankerna. Långivningen från AB
Industrikredit avser primärkrediter; betryggande säkerhet för lånen skall
föreligga i form av pant eller borgen. AB Företagskredit tillhandahåller sekundärkrediter
mot säkerhet som bolaget finner betryggande; några sär -

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1968

11

skilda krav i fråga om säkerhetens art finnes inte angivna i bolagsordningen.
Bolagens utlåningskapacitet bestäms av deras upplåningsrätt, som i sin
tnr står i viss relation till storleken av vederbörande bolags garantifond och
eget kapital. Vid utgången av år 1967 uppgick utlåningen från AB Industrikredit
till (avrundat) 773 milj. kr. Härtill kom beviljade men ännu icke
utlämnade krediter till ett belopp av 303 milj. kr. Summan av under året
utlämnade lån, minskad med årets amorteringar, var 178 milj. kr. Bolagets
utlåningskapacitet var vid nämnda tidpunkt 1 020 milj. kr. AB Företagskredits
utlåning var 86 milj. kr., vartill kom beviljade krediter på 44 milj. kr.
Årets långivning minskad med amorteringarna uppgick till 25 milj. kr., och
utlåningskapaciteten var 196 milj. kr. Bolagens upplåning har efter tillkomsten
av allmänna pensionsfonden skett huvudsakligen hos denna.

I proposition nr 2 till årets riksdag anförde chefen för finansdepartementet
(s. 20) under punkten Tecknande av garanti för Lantbruksnäringarnas
Primärkredit Aktiebolag att han fann det angeläget att såväl nämnda bolag
som AB Industrikredit kunde fortsätta att expandera och att åtgärder därför
borde vidtas för att öka deras upplåningsrätt. För AB Industrikredit
kunde detta ske genom att upplåningsrätten höjdes från tio till femton
gånger summan av bolagets eget kapital och garantifond. Departementschefen
sade sig avse att senare föreslå Kungl. Maj :t att godkänna den ändring
av bolagsordningen som behövdes för detta. Uttalandet lämnades utan erinran
av statsutskottet (uti. nr 19, s. 5), vars utlåtande har godkänts av
riksdagen. Vid AB Industrikredits bolagsstämma den 28 mars 1968 har beslut
fattats om ifrågavarande ändring i bolagsordningen, vilken blir giltig
under förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännande.

Utskottet

Ett stort antal frågor rörande näringslivets kapitalförsörjning har tagits
upp i de motioner som utskottet här behandlar. Så gott som undantagslöst
rör det sig om förslag som riksdagen prövat så sent som förra året. Några
nya argument har motionärerna knappast framfört. Utskottet hänvisar
därför i första hand till de motiv som legat till grund för riksdagens tidigare
ställningstaganden och som i huvudsak framgår av den redogörelse som utskottet
ovan lämnat.

Beträffande det förslag om en parlamentarisk utredning som framlagts i
motionerna I: 657 och II: 835 vill utskottet till en början uttala, att det inte
skulle vara realistiskt att på en utredning lägga uppgiften att genomtränga
hela det område som det här är fråga om. De skilda punkterna i det föreslagna
utredningsuppdraget får därför bedömas var för sig. Utskottet har i
sitt föregående utlåtande, nr 23, separat tagit upp den punkt som avser utformningen
av Sveriges investeringsbank AB.

Enighet torde råda om värdet av ett betydande enskilt sparande. Olika

12

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1968

åtgärder har också vidtagits för att stimulera därtill. Motionärerna framför
nu tanken på särskilda skattepremier i samma syfte och förordar att frågan
om spar stimulerande åtgärder görs till föremål för utredning. Riksdagen
avslog förra året ett förslag i samma riktning. Något skäl för ett ändrat
ställningstagande föreligger enligt utskottets mening icke.

Vilket mått av självfinansiering som skall anses önskvärt inom näringslivet
är, som motionärerna framhåller, en besvärlig avvägningsfråga. Att spörsmålet
uppmärksammas vid planeringen av näringspolitikens utformning bestyrktes
förra året av propositionen om inrättande av Sveriges investeringsbank
AB. Föredragande statsrådet diskuterade där vilken roll självfinansieringen
bör spela och underströk bl. a. att självfinansieringen inte får underskrida
en viss kritisk nivå om tillväxten i vår ekonomi skall kunna bestå.
Motionärernas förslag går ut på att det skulle på ett mera detaljerat sätt
slås fast vilken denna nivå skall bedömas vara för olika branschers och företagstypers
del och under skiftande konjunkturer. Utskottet finner det lika
litet som tidigare motiverat med en parlamentarisk utredning i detta syfte.
Det torde vara till fyllest att frågan om näringslivets självfinansiering liksom
hittills noga beaktas vid den fortlöpande reformverksamheten på finanspolitikens
och näringspolitikens fält.

Att skapa förutsättningar för kreditmarknaden att smidigare än hittills
tillgodose näringslivets behov har varit ett av syftena med den nyligen avslutade
kreditinstitututredningen. Fn proposition grundad på denna utrednings
förslag håller för närvarande på att utarbetas. Att i detta läge påkalla
en ny utredning rörande kreditmarknadens utformning finner utskottet inte
rimligt.

Statsmakternas intresse av att underlätta de mindre och medelstora företagens
kapitalförsörjning kommer till uttryck på en råd olika sätt. En proposition
med reformförslag grundade på 1962 års företagareföreningsutrednings
betänkande har nyligen framlagts för riksdagen. Förutsättningar har
vidare skapats för en utvidgning av AB Industrikredits utlåningskapacitet
med över en halv miljard kr. Frågan härom hade f. ö. redan underställts
riksdagen när motionerna I: 657 och It: 835 väcktes, i vilka föreslås åtgärder
med samma syfte. Någon utökning av AB Företagskredits utlåningskapacitet
synes för närvarande inte erforderlig. Ytterligare förslag som har
betydelse för de mindre och medelstora företagens finansieringsmöjligheter
är att vänta. Utskottet är därför inte berett att tillstyrka de krav på utredning
beträffande dessa företags kapitalanskaffningsproblem som framläggs
i motionerna I: 657 och II: 835, I: 666 och II: 849 samt I: 667 och II: 846.

Återstående här aktuella motionsyrkanden gäller möjligheterna att utnyttja
allmänna pensionsfondens medel för investeringar i näringslivet. I
motionerna I: 657 och II: 835, I: 182 och II: 238 samt I: 130 och II: 204 framhålls
härvidlag särskilt att det vore önskvärt att de enskilda instituten på kreditmarknaden
i högre grad kunde tas i anspråk för att tillhandahålla företa -

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1968 13

gen medel från fonden. När förslag av samma innebörd senast behandlades,
hösten 1967, konstaterade utskottet att en utredning rörande frågor om allmänna
pensionsfondens förvaltning m. in. var att vänta. Enligt vad utskottet
nu har inhämtat fortskrider arbetet på att utforma direktiv för denna utredning.
Det spörsmål som motionärerna tagit upp måste givetvis bli föremål
för ingående uppmärksamhet vid det stundande utredningsarbetet. Någon
anledning för riksdagen att göra framställning till Kungl. Maj :l i detta ämne
föreligger enligt utskottets mening icke. I sammanhanget må f. ö. understrykas
att — såsom framgår av ovan lämnade uppgifter — en betydande och
under det senaste året växande andel av allmänna pensionsfondens medel
på olika sätt kommit näringslivet till godo.

Det önskemål om en översyn av reglementet angående allmänna pensionsfondens
förvaltning som framförs i motionerna I: 74 och II: 64 syftar till
att skapa möjligheter för ett direkt engagemang från fondens sida i olika
företag. Även detta spörsmål torde komma att få tas upp vid den nyss omtalade
utredningen. Till någon åtgärd från riksdagens sida ger motionärernas
yrkande icke anledning.

Åberopade vad här anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen avslår följande motioner, nämligen

a) I: 657 och II: 835, såvitt nu är i fråga;

b) I: 182 och II: 238, såvitt nu är i fråga;

c) I: 130 och II: 204;

d) I: 666 och II: 849; samt

e) I: 667 och II: 846;

B. att riksdagen avslår motionerna I: 74 och II: 64, såvitt
nu är i fråga.

Stockholm den 2 april 1968

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),.
Åkerlund (h)*, Lundin (s), Stefanson (fp), Mattsson (ep)* och Brundin

(b);

från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Hagnell (s), Berglund (fp),
Franzén i Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep), Bengtsson i Landskrona
(s), Ekström i Iggesund (s) och Löfgren (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

14

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1968

Reservation

av herrar Åkerlund (h), Siefanson (fp), Mattsson (ep), Brundin (h),
Regnéll (h), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep) och Löfgren (fp),
vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 11 med orden
»Ett stort antal» och slutar på s. 13 med orden »näringslivet till godo» bort
utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»Ett stort antal frågor rörande näringslivets kapitalförsörjning har tagits
upp i de motioner som utskottet här behandlar. Vad som föreslås är i samtliga
fall utredningsverksamhet i syfte att skapa en grund för åtgärder som
kan förbättra företagens investeringsmöjligheter och sålunda leda till rationellare
produktionsmetoder och förbättrade produktionsresultat. Icke minst
för de företag som arbetar i internationell konkurrens är åtgärder av sådant
slag ett livsvillkor. De nuvarande sysselsättningssvårigheterna utgör en allvarlig
påminnelse om de konsekvenser som kan uppkomma i fall näringslivets
utveckling hämmas.

Av de spörsmål som behandlas i motionerna I: 657 och II: 835 vill utskottet
här först beröra självfinansieringsgraden inom näringslivet. Att rätt avväga
denna är, som motionärerna framhåller, en besvärlig uppgift. Om företagens
självfinansieringsförmåga stiger över en viss gräns kan resultatet bli
en icke önskvärd trögrörlighet inom näringslivet. Farhågor för en sådan utveckling
finns det emellertid nu ingen anledning att hysa. Under 1960-talet
har nämligen näringslivets självfinansieringsförmåga minskats mycket
kraftigt. Man har ibland, t. ex. i förra årets proposition om den statliga investeringsbankens
inrättande, försökt göra gällande att en ytterligare minskning
är försvarbar och att den kan kompenseras genom ökad lånefinansiering.
Utskottet delar inte denna uppfattning utan finner det ofrånkomligt att
en sådan förskjutning kommer att skada investeringsviljan. Framför allt
måste benägenheten för risktagande investeringar beräknas avtaga. Det
framstår i nuvarande läge som nödvändigt att förstärka näringslivets självfinansieringsförmåga.
I syfte att ange normer för åtgärder i denna riktning
bör enligt utskottets mening utredas vilken grad av självfinansiering som
under växlande förhållanden skall anses erforderlig för olika företagstyper,
om en önskvärd ekonomisk tillväxt skall kunna säkras.

Om kapital utifrån skall kunna tillföras företagen i tillräcklig utsträckning
måste de totala resurserna utvidgas. Detta förutsätter ett ökat sparande.
Visserligen är sparkvoten i Sverige för närvarande relativt hög, men en
ytterligare höjning bör vara möjlig. Särskilt angeläget anser utskottet det
vara att det enskilda sparandet stimuleras. Härigenom skulle skapas en motvikt
mot den ensidiga satsning på det offentliga och kontraktuella sparandet
som ägt ram under de senaste åren och som givit myndigheterna ökade möjligheter
att styra den privata företagsamheten. Vid en utredning rörande

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1968

15

sparstimulerande åtgärder bör såväl direkt som indirekt verkande metoder
övervägas. Till de lörra kan räknas en ökad skattemässig premiering av
sparandet, till de senare framför allt en konsekvent strävan att bekämpa inflationen,
vilken i dag särskilt torde drabba småspararna.

En ytterligare förutsättning för tillfredsställande kapitaltillförsel till företagen
är att kreditmarknaden bringas att fungera mera effektivt genom
liberalisering av gällande bestämmelser. Kreditinstituten bör få ökade möjligheter
afl bevilja krediter utan rigorösa krav på realsäkerhet. Med eu sådan
uppmjukning skulle kapitalet kunna fördelas mellan olika förelag och
projekt på ett mera utvecklingsbefrämjande sätt än för närvarande. Vidare
bör de få rätt att i större utsträckning än nu lämna långfristiga, tidsbestämda
lån, som ger förelagen bättre förutsättningar att planera sin investeringsverksamhet
på lång sikt. Vissa förslag i nu angivna hänseenden har framlagts
av kreditinstitututredningen. Ytterligare överväganden erfordras emellertid
rörande nya inlåningsformer för kreditinstituten, nya kreditformer,
en bättre fungerande aktiemarknad, nya former för långsiktig kapitalplacering
från allmänheten, osv.

Saväl i de hittills diskuterade motionerna som i motionerna I: 182 och
IT. 238 samt I: 130 och II: 204 begärs en utredning av möjligheterna att i ökad
utsträckning kanalisera medel från allmänna pensionsfonden till näringslivet
genom kreditmarknadsinstituten. Särskilt bör därvid, säges det i de
sistnämnda båda motionerna, beaktas möjligheterna att utnyttja banksystemet
för en vidgad marknadsmässig användning av pensionsmedlen.

Utskottet finner det vara elt centralt önskemål att allmänna pensionsfondens
resurser i framtiden skall kunna ställas till näringslivets förfogande
även i andra former än för närvarande. Såsom framhölls i det förra året
framlagda betänkandet om finansiella långtidsperspektiv inom samhällsekonomin
skulle en vidgad medverkan från affärsbankernas sida kunna vara
elt sätt för fonden att lösa vissa resurs- och riskfördelningsproblem. En utökad
långfristig utlåning från affärsbankerna skulle, såsom föreslagits eller
antytts i motionerna, kunna finansieras genom en försäljning av förlagsbevis
från bankerna till fonden. Andra tänkbara utvägar vore att fonden övertoge
delar av bankernas obligationsinnehav och att specialinstitut för kreditgivning
till företag bildades under bankernas medverkan och med medel från
fonden såsom bas. Utskottet anser det angeläget med en snar utredning av
dessa och liknande uppslag.

Flera av de förslag som behandlats ovan ter sig särskilt betydelsefulla
för de mindre och medelstora företagen. Speciella åtgärder i syfte att tillgodose
dessa företags kapitalbehov har dessutom begärts dels i de redan
berörda motionerna I: 657 och II: 835, dels i motionerna I: 666 och II: 849,
vari föreslås inrättande av ett emissionsinstitut, avsett att tillhandahålla
riskvilligt kapital till mindre och medelstora företag, samt I: 667 och
II: 846, vari bi. a. familjeföretagens problem diskuteras.

De mindre och medelstora företagen befinner sig i fråga om finansierings -

16

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1968

möjligheter avgjort i ett sämre läge än de större företagen. Deras självfinansieringsförmåga
är lägre, och det ställer sig svårare för dem att erhålla kapitaltillskott
utifrån. Samtidigt är det obestridligt att dessa förslag generellt
sett utgör ett mycket dynamiskt element inom näringslivet. Reformarbetet
på kredit- och kapitalmarknaden bör därför särskilt ta sikte på att skapa
bättre finansieringsförhållanden för de mindre och medelstora företagen.
Bland de åtgärder som i synnerhet förtjänar prövas är tillskapandet av emissionsinstitut
och investeringsbolag med verksamheten inriktad på denna
företagsgrupp. Utskottet vill härvidlag betona skillnaden mellan å ena sidan
investeringsbolag som begränsar sina aktieförvärv till minoritetsposter,
såsom förutsatts bli regeln för de i motionerna I: 657 och II: 835 föreslagna
bolagen, och å andra sidan investeringsbolag som på det i motionerna 1: 667
och II: 846 kritiserade sättet skaffar sig dominerande intressen i olika
mindre företag och därmed framstår som instrument för ökad maktkoncentration
och försvagad konkurrens.

AB Industrikredits och AB Företagskredits verksamhet behandlas i motionerna
I: 657 och II: 835. Bl. a. förordas där förhandlingar om en utökning
av aktiekapitalet i de båda instituten. Behov därav synes för närvarande
inte föreligga. Däremot bör utan dröjsmål vidtas åtgärder dels för att liberalisera
deras säkerhetsbestämmelser och dels för att öka deras utredningskapacitet,
så att låneärendena kan få en snabbare behandling än för närvarande.

De uppslag till reformer i syfte att förbättra näringslivets kapitalförsörjning
som här behandlats bör enligt utskottets mening helst prövas inom ramen
för en samlad parlamentarisk utredning, såsom föreslagits i motionerna
I: 657 och II: 835. Vissa utredningsuppgifter kan dock böra tagas upp i
annat sammanhang. Detta gäller främst spörsmålet om kanalisering av medel
från allmänna pensionsfonden till näringslivet genom kreditmarknadsinstituten.
Att ange vägar härför måste ingå i programmet för den utredning
rörande frågor om allmänna pensionsfondens förvaltning som enligt
vad utskottet tidigare (uti. 1967:49) meddelat är att emotse. Utskottet vill
här ytterligare understryka att det är angeläget att denna utredning snarast
kommer till stånd.»;

dels att utskottet under A. bort hemställa,

»A. att riksdagen med bifall till följande motioner, nämligen a)

I: 657 och II: 835, såvitt nu är i fråga;

b) I: 182 och II: 238, såvitt nu är i fråga;

c) I: 130 och II: 204;

d) I: 666 och II: 849; samt

e) I: 667 och II: 846,

hos Kungl. Maj :t hemställer om skyndsam parlamentarisk
utredning av frågor rörande näringslivets kapitalförsörjning
i enlighet med vad utskottet ovan anfört;»