Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1968
i
Nr 17
Utlåtande i anledning au Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av § 6 lagen den 30
maj 1873 (nr 31) om rikets mynt jämte motioner.
I en den 26 januari 1968 dagtecknad proposition, nr 24, har Kungl. Maj :t
under åberopande av ett propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen att antaga ett vid
propositionen fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av § 6 lagen den
30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.
Propositionens huvudsakliga innehåll är följande:
Lagen om rikets mynt föreslås bli ändrad så att mynt i valörerna två kronor
och en krona i fortsättningen skall kunna präglas av kopparnickel. Dessa
mynt präglas nu av silver, närmare bestämt en legering som innehåller minst
40 % silver. Frågan om en lagändring av detta slag har väckts av 1966 års
myntkommitté; anledningen härtill är det på sistone kraftigt stegrade världsmarknadspriset
på silver. I propositionen redogöres även för den tilltänkta
tekniska utformningen av de nya två- och enkronemynten. De senare avses
bli tillverkade av ett pläterat material med ytskikt av kopparnickel och ett
mellanskikt av en legering som innehåller huvudsakligen koppar.
Det i propositionen framlagda lagförslaget är av följande lydelse: 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 samt. Nr 17
•)
Bankoutskotiets utlåtande nr 17 år 1968
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av § 6 lagen den 30 maj 1873 (nr 31)
om rikets mynt
Härigenom förordnas, att § 6 lagen den 30 maj 1873 om rikets mynt1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
§ 6.
Av silver — — — ---- —----
Dessutom må, —------
Silvermynten skola — —---
Etthundra stycken-------
Av kopparnickel må, efter av
Konungen för varje gång därom
meddelat beslut, präglas myntstycken
av följande namnvärde:
femtio öre; tjugufem öre; tio öre.
- tio öre.
- — fem kronor.
----— etthundradelar silver.
----sex tiondels gram.
Av kopparnickel må, efter av
Konungen för varje gång därom
meddelat beslut, präglas myntstycken
av följande namnvärde:
två kronor; en krona; femtio öre;
tjugufem öre; tio öre.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
I anledning av propositionen har väckts
dels de likalydande motionerna 1: 755 av herr Åkerlund och II: 962 av herr
Nordgren, vari hemställes att riksdagen skall avslå propositionen,
dels motionen II: 963 av herrar Turesson och Björkman, vari hemställes
i första hand att riksdagen skall avslå propositionen och i andra
hand — under förutsättning att nämnda hemställan inte vinner riksdagens
beaktande — att riksdagen för sin del skall »besluta att en- och tvåkronorsmynten
må präglas i en metallegering bestående av 75 % koppar och 25 %
nickel samt att Kungl. Maj :t må utforma härför erforderlig lagtext».
Myntdirektören Benkt Ulvfot har inför utskottet lämnat en redogörelse i
anslutning till ärendet.
Senaste lydelse av § 6 se 1954:145.
Bankoutskotiets utlåtande nr 17 år 1968
3
Motionerna
I motionerna I: 755 och II: 962 hävdas att ett genomförande av vad som
föreslås i propositionen kommer att helt förändra räkneenhetens, dvs. kronans,
karaktär, eftersom dennas substansvärde skulle praktiskt taget elimineras.
Från penningpolitisk synpunkt vore detta olyckligt, säger motionärerna,
och det skulle också kunna vara psykologiskt farligt att komplettera
pappersmyntcirkulationen med nya metallmynt som uppenbart skulle ha
karaktären av nödmynt. Att kronan är gjord av en värdefull metall spelar
enligt motionärernas uppfattning alltjämt stor roll. För att ge allmänheten
förtroendeskapande och till utseendet tilltalande mynt anser de det vara
försvarligt att låta mynta en övervärdig krona.
Övergång till kopparnickelmynt betecknas i motionen II: 963 som en kapitulation
inför inflationen. En angelägnare metod än att sänka silverpriset
säges vara att angripa penningvärdeförsämringen. Det påpekas att silvermynt
i valörer ungefärligen motsvarande de nu aktuella införts i flera europeiska
länder under senare år och präglas med högre silverhalt än den som
tillämpas i Sverige. Ett rimligt alternativ vore enligt motionärerna att utbyta
en- och tvåkronornas silverlegering mot samma metall som förekommer
i 50-, 25- och 10-öringarna. Motionärerna förmodar att de tilltänkta pläterade
enkroneinynten efter några års cirkulation, då nickelöverdraget är
nedslitet, kommer att helt antaga kopparfärg. Förslaget betecknas därför
som motbjudande från estetisk synpunkt.
Utskottet
Det i propositionen framlagda förslaget, enligt vilket mynt i valörerna
två kronor och en krona i fortsättningen skall få präglas av kopparnickel,
kritiseras i motionerna från skilda utgångspunkter.
I motionerna I: 755 och II: 962 hävdas att det från penningpolitisk synpunkt
skulle vara olyckligt att komplettera den expanderande pappersmynlcirkulationen
med metallmynt vilka till följd av sitt ringa substansvärde
skulle komma att betraktas som nödmynt. Motionärerna anser att det för
att ge allmänheten ett förtroendeingivande myntomlopp vore försvarligt att
låta mynta en övervärdig krona, även om detta medför större kostnader.
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning. Frågan om myntens beskaffenhet
kan enligt utskottets bedömning avgöras på grundval av praktiska
och estetiska överväganden. Någon anledning att tillskriva myntcirkulationen
någon aktiv roll i penningpolitiskt hänseende synes inte föreLgga-
Liksom förändringarna i den utelöpande sedelmängden är den successiva
ökningen av det utelöpande myntbeståndet att betrakta som en följd av
den allmänna omsättningens krav. Den växande automathandeln bör här
4
Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1968
särskilt nämnas. I övrigt må i anledning av vad motionärerna anfört erinras
om att den årliga produktionen av de här ifrågavarande myntsorterna
uppgår till högst ett par tiotal miljoner kronor, medan den utelöpande sedelmängden
numera årligen brukar öka med minst ett par hundra miljoner
kronor.
Den kritik som i motionen II: 963 riktas mot förslaget är huvudsakligen
estetiskt betingad. Motionärerna önskar i första hand att de nuvarande silvermynten
skall bibehållas. Därest så inte sker anser de att inte bara tvåkronorna
ulan också enkronorna bör liksom nuvarande mynt av närmast
lägre valörer alltigenom bestå av en legering med 75 % koppar och 25 % nickel.
Den avsedda tillverkningen av enkronor i pläterat material med ett mellanskikt
av huvudsakligen koppar avvisas med hänvisning till att mynten
efter slitage skulle bli estetiskt motbjudande.
Enligt vad utskottet inhämtat torde motionärernas farhågor beträffande
verkningarna av slitage på mynt av detta slag vara ogrundade. Utländsk erfarenhet
kan anses ge vid handen att de pläterade myntens slitstyrka inte
blir lägre än de homogenas. Avgörande för när ett mynt får tas ur cirkulationen
torde liksom hittills bli nötningsgraden hos dess prägling.
Anledningen till att enkronorna avsetts bli tillverkade av det pläterade
materialet och icke av den vanliga kopparnickellegeringen är att det senare
utförandet skulle göra dem oanvändbara i automathandeln, något som icke
kan accepteras. Motionärernas sekundära förslag beträffande enkronor av ny
typ måste alltså avvisas.
Motionärernas andrahandsyrkande föranleder ett par anmärkningar av
formell natur. Därest trots vad nyss sagts enkronor skulle präglas av den
av motionärerna förordade kopparnickellegeringen skulle detta icke erfordra
annan utformning av lagtexten än den Kungl. Maj :t föreslagit. Om en
reviderad lagtext hade erfordrats hade det emellertid, med hänsyn till att
här är fråga om samfälld lagstiftning, icke varit möjligt för riksdagen att,
såsom motionärerna förutsatt, överlämna till Kungl. Maj:t att utforma
ifrågavarande lagtext.
Av vad här anförts framgår att utskottet icke kan tillstyrka bifall till
något av de förevarande motionsyrkandena. Mot Kungl. Maj :ts proposition
har utskottet ingen erinran. Utskottet hemställer därför,
att riksdagen med avslag på
1) motionerna I: 755 och II: 962;
2) motionen II: 963,
bifaller Kungl. Maj :ts proposition nr 24.
Stockholm den 19 mars 1968
På bankoutskottets vägnar :
C. G. REGNÉLL
Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1968
5
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),
Åkerlund (h), Hilding (fp), Nils Theodor Larsson (ep)*, Lundin (s) och
Enarsson (h);
från andra kammaren: herr Regnéll (h), fru Renström-Ingenäs (s),
herrar Berglund (fp), Franzén i Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep),
Bengtsson i Landskrona (s), Larsson i Umeå (fp) och Ekström i Iggesund
(s).
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Åkerlund (h) och Enarsson (h), vilka ansett att utskottets yttrande
och hemställan bort ha föjande lydelse:
»Utskottet finner inte de skäl övertygande som i propositionen anförts
till stöd för silvrets borttagande ur en- och tvåkronemynten. Från såväl
psykologisk som penningpolitisk synpunkt finner utskottet det betänkligt
att frångå en månghundraårig silvertradition och införa nödmynt i landet.
Utskottet avstyrker därför bifall till propositionens förslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 755 och II: 962
samt förstaliandsyrkandet i motionen II: 963 avslår Kungl.
Maj :ts proposition nr 24.»
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680029