Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1968

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av motioner om tillsättande av en riksdagens
pressombudsman.

I motionerna 1: 267 av herr Åkerlund m. fl. och 11:336 av herr Söderström
in. fl. hemställes att riksdagen skall besluta om inrättande av en tjänst
som riksdagens pressombudsman samt uppdraga åt riksdagens förvaltningskontor
att utarbeta de närmare bestämmelserna för pressombudsmannens
verksamhet i enlighet med de riktlinjer som anförts i motionerna.

Motionerna

Efter att ha redogjort för hur bevakning av riksdagsarbetets behandling
i pressen, radion och televisionen samt fullgörandet av vissa pressombudsmannafunktioner
sedan år 1967 försöksvis är organiserade hos riksdagen
ställer motionärerna frågan om inte behov föreligger av vidgade insatser.
De understryker vikten av att allmänheten kontinuerligt och sakligt hålles
underrättad om riksdagsarbetet. Massmedias sovring av det material som
härflyter ur detta bedömes som inte helt tillfredsställande. Informationen
är, menar motionärerna, alltför ofta inriktad på vad som tros intressera en
bredare publik, varvid det sakligt väsentliga kommer i skymundan. Den är
också, säger de, ibland starkt influerad av referentens subjektiva inställning
eller felaktig; tillrättalägganden erfordras då. För att allmänhetens krav på
objektiv information och riksdagsmännens anspråk på korrekt återgivning
av deras förslag och anföranden skall tillgodoses hör, anser motionärerna,
riksdagens informationsverksamhet få fastare form under ledning av eu
pressombudsman samt göras mera utåtriktad. Den vidare behandlingen av
riksdagens skrivelser bör också kontinuerligt följas.

Tidigare behandling av frågan samt ytterligare uppgifter i anslutning

till motionerna

Att frågan om tillsättande av en riksdagens pressombudsman skulle prövas
har tidigare föreslagits i motioner vid 1967 års riksdag. Bankoutskottet
lämnade i sitt utlåtande över dessa motioner (1967 nr 22) en ganska ingående
redogörelse för massmedias bevakning av riksdagsarbetet och för åtgärder
som riksdagen vidtagit för att informera om riksdagsarbetet. Utskottet redovisade
också vad Publicistklubben och Tidningarnas telegrambyrå AB ''(TT)
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 samt. Nr 13

2

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1068

hade anfört i remissyttranden över motionerna. Det förslag som framlagts
avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen.

Av det material som redovisades i nyssnämnda utlåtande lämnas i del
följande en sammanfattning, kompletterad med vissa nyare uppgifter.

Beträffande massmedias bevakning av riksdagsarbet
e t gäller följande. TT får till sin riksdagsredaktion överlämnat allt riksdagens
löpande arbetsmaterial och sammanställer på grundval därav kontinuerligt
rapporter om nya ärenden. Före kamrarnas arbetsplena sänder
riksdagsredaktionen ut förteckningar över ärendena med redogörelser för
utskottsbetänkandenas huvudinnehåll. Utförliga referat av kammardebatterna
görs och distribueras fortlöpande till tidningarnas referenter, partiernas
nyhetsbyråer etc. samt till specialabonnenter i Stockholm och landsorten.
På grundval av debattreferaten sammanställs översikter som jämte
referat av nya propositioner, motioner etc. sänds till alla teleprinteranslutna
abonnenter. Därutöver upprättas journalistiskt upplagda sammanfattningar.
Stockholmstidningarna och ett par landsortstidningar har egna medarbetare
med ganska fast stationering i riksdagshuset. Fn omfattande informationsförmedling
sker genom partiernas nyhetsbyråer och Förenade landsortstidningar
AB.

TT:s material används även av radion och televisionen, vilka dessutom
har egna reportrar och referenter och egna direktreportage.

Sedan början av år 1967 förekommer i större utsträckning än tidigare av
riksdagen vidtagna åtgärder för information om riksdag
s a r b e t e t. Inom första kammarens kansli har en befattningshavare
(biträdande jurist) fått till uppgift att följa bevakningen av riksdagens arbete
i radio och television. För den sålunda under år 1967 utförda granskningen
har viss redogörelse lämnats i utskottets föregående utlåtande, ni
12. Två av kamrarnas heltidsanställda stenograf er — båda erfarna journalister
— har att inom ramen för den tjänstgöringsskyldighet som åvilar dem
utöver stenografiarbetet på motsvarande sätt följa pressens bevakning av
riksdagsarbetet. Pressbevakningen sker medelst genomgång av tidningar och
fotostatering av relevanta artiklar. Pressöversikter sammanställs och distribueras
till kamrarnas ledamöter.

De här nämnda befattningshavarna har också att svara för vissa utåtriktade
pressombudsmannauppgifter. Härav har följt en del publicitet.

Remissyttranden över motioner med förslag om en pressombudsmannatjänst
inom riksdagen avgavs 1967 av Publicistklubben och TT, vilka båda
ställde sig kritiska mot vad som föreslogs i motionerna.

Publicistklubben fann det uppenbart att motionärerna övervärderat pressombudsmannainstitutionens
möjligheter att skapa bättre, fylligare och mera
framträdande informationer i massmedia. Dessa brukar föredra att gå
direkt till nyhetskällan utan att ta omvägen över eu pressombudsman. De

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1968

3

reportrar och nyhetsbyråer som förmedlar nyheter från riksdagen måste,
framhölls det, liksom eljest sovra informationsmaterialet och bedöma det
utifrån ett allmänt nyhetsintresse. Intervjuer kan vara ett nödvändigt
komplement till belysning av en frågas behandling. Både massmedias egna
önskemål och riksdagsledamöternas vetskap om nödvändigheten av publicitet
sades peka på att direktkontakter med riksdagsledamöter och utskottskanslier
vore den smidigaste vägen. Om en pressombudsman tillsattes skulle
etablerade kontakter likväl alltid finnas vid sidan av denne. Vad utskottsarbetet
beträffade fann Publicistklubben att direktkontakterna redan fungerade
tillfredsställande. Tillsättandet av en pressombudsman kunde, anfördes
det avslutningsvis, få ett resultat rent motsatt det som motionärerna avsett.

TT fann det obestridligt att riksdagsmaterialet ganska sällan bjuder på
verkliga nyheter, eftersom ärendenas vandring genom olika instanser måste
innefatta upprepningar. Materialets omfång tvingar nyhetsorganen alt
koncentrera sig till ändringar i de ursprungliga förslagen, reservationer etc.
De stora, kontroversiella frågorna bevakas emellertid noggrant. TT framhöll
vidare att dess betungande bevakning av kammardebatterna endast i begränsad
utsträckning motsvarades av ett sådant intresse hos abonnenterna
att referaten vann någon större publicitet. Enligt TT:s mening tillvaratog
pressen, radion och televisionen redan varje möjlighet atl avvinna materialet
intresseväckande detaljer. Att en pressombudsman skulle kunna åstadkomma
någon ökning av informationsvolymen betecknades därför som föga
sannolikt. När det gällde utskottsarbetet sades erfarenheten ge vid handen
att tidningarna föredrog nyheter — om än av diskutabel vederhäftighet -om vilka de trodde sig vara ensamma. Ökad publicitet kunde dock påräknas,
om utskottsarbetet gavs större öppenhet eller i övrigt organiserades på ell
mera intresseväckande sätt. Anställandet av en pressombudsman skulle, ansåg
TT, inte underlätta dess egen eller övriga nyhetsorgans verksamhet i
riksdagen.

Bankoutskottet uttalade i sitt utlåtande alt inga delade meningar torde
råda om önskvärdheten av en kontinuerlig, mångsidig och initierad information
om riksdagen och dess insats i den politiska beslutsprocessen. Det politiska
innehållet i och det politiska resultatet av den parlamentariska verksamheten
är, framhöll utskottet, föremål för en intensiv bevakning från
pressens, radions och televisionens sida, varvid särskilt TT spelar en markant
roll. Att vissa insatser i riksdagsarbetet inte beaktades i pressen sades
bero på bristande intresse härför hos de enskilda tidningarna snarare än på
avsaknad av information till pressen. Inrättandet av en pressombudsmannabefattning
förmodades inte kunna få någon nämnvärd betydelse i detta hänseende.
Icke avsedd förhandspublicering av gjorda ställningstaganden vore
elt uttryck för massmedias intresse för riksdagsarbetet som torde vara oundvikligt
oavsett hur den officiella informationsverksamheten utformades.

4

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1968

Utskottet fann de betänkligheter som pressens egna organisationer givit
uttryck åt i väsentlig män vara välgrundade. Samtidigt fann utskottet det
dock uppenbart att missnöjet med omfattningen och inriktningen av den
information om riksdagsarbetet som förekom icke saknade grund. Beaktansvärda
initiativ hade emellertid, framhöll utskottet, på sistone tagits för att
förbättra informationsverksamheten. Den försöksverksamhet på informationsområdet
som igångsatts under talmanskonferensens överinseende betraktade
utskottet som eu lovande ansats till eu aktivare information om
riksdagsarbetet. Utskottet räknade också med att den skulle bli föremål för
fortlöpande uppmärksamhet från talmanskonferensens sida och att därvid
bl. a. frågan om ledning och samordning av informationsverksamheten skulle
hl i beaktad.

Utskottet

Utskottet bedömer det som värdefullt att frågan om en utökad och förbättrad
information om riksdagen och dess verksamhet på sistone har tilldragit
sig betydande intresse. Såsom utskottet framhöll föregående år torde
inga delade meningar råda om att det är önskvärt med en kontinuerlig,
mångsidig och initierad information om riksdagens insats i den politiska
beslutsprocessen. När förslag framläggs om nya institutionella åtgärder för
att tillgodose det angivna önskemålet måste emellertid, såsom utskottet också
betonade, de föreslagna åtgärdernas ändamålsenlighet noga prövas.

Mot förslaget om inrättandet av en pressombudsmannatjänst hos riksdagen
kan olika invändningar anföras, vilka utskottet finner beaktansvärda.
Eu invändning går ut på att en pressombudsman inte skulle kunna nå några
nämnvärda resultat i form av ökad publicitet, eftersom det snarare torde
bero på bristande intresse hos de enskilda tidningarna än på avsaknad av
information, när vissa insatser i riksdagsarbetet inte beaktas i pressen. En
allvarligare invändning är att inrättandet av en pressombudsmannatjänst
skulle kunna direkt motverka sitt syfte därigenom att de direkta kontakterna
mellan å ena sidan massmedia, å andra sidan riksdagsledamöter, utskottskanslier
o. s. v. skulle kunna bli störda. Att en icke önskad information
om ännu ej offentliggjorda ställningstaganden skulle kunna förhindras
genom en pressombudsmans insatser, en tanke som ibland framförts, bedömer
utskottet som osannolikt.

Vad här sagts innebär ingalunda något avståndstagande från uppfattningen
att riksdagen bär sträva efter att göra en aktivare insats på informationsområdet.
Såsom utskottet ovan redovisat bedrivs sedan omkring ett ålen
betydelsefull verksamhet i detta syfte med utnyttjande av den utökade
personal som numera står till riksdagens förfogande. Verksamheten har
främst inriktats på ett studium och tillgodogörande av den information om
riksdagen som massmedia tillhandahåller. Den granskning som verkställts

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1968

5

av radio- och TV-programmen om riksdagen och som utskottet berört i sitt
föregående utlåtande, nr 12, synes ge en god grund för de överläggningar
om dessa programs framtida utformning som skall äga rum mellan företrädare
för riksdagen och för Sveriges Radio. Talmanskonferensen har
såsom nämnts tillsatt en särskild kommitté för att handha dessa överläggningar.
Den genomgång som sker av pressens material från riksdagen bör
på samma sätt kunna ge uppslag till förbättring av riksdagsledamöternas
och riksdagsorganens kontakter med pressen. Även för eu mera utåtriktad
pressombudsmannaverksamhet, något som motionärerna efterlyser, torde
den nuvarande organisationen ge utrymme. Av vad utskottet ovan anfört
framgår dock att utskottet inte delar motionärernas mening om vilken omfattning
som bör ges åt en sådan verksamhet.

Utskottet kvarstår sålunda vid sitt ställningstagande föregående år och
vill inte tillstyrka att en särskild pressombudsmannatjänst inrättas. Självfallet
räknar utskottet liksom tidigare med att den redan inledda verksamheten
på informationsområdet fortsätter och att talmanskonferensen fortlöpande
ägnar uppmärksamhet åt den närmare utformningen av denna verksamhet.

Vad beträffar den av motionärerna nämnda särskilda uppgiften för en
pressombudsman alt följa den vidare behandlingen av riksdagens skrivelser
vill utskottet framhålla att cn redogörelse för skrivelsernas behandling
årligen avges till riksdagen (senast Kungl. Maj:ts skrivelse 1968 nr 3) och
att en granskning av behandlingen hos Kungl. Maj :t av dessa skrivelser
numera regelmässigt verkställs av konstitutionsutskottet i samband med
dess dechargegranskning (se KU:s mem. 1967 nr 34, s. 8).

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att riksdagen avslår motionerna I: 267 och II: 336.

Stockholm den 5 mars 1968

På bankoutskottets vägnar:

NILS STÅHLE

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Ake Larsson (s), Palm (s),
Åkerlund (h), Hilding (fp), Lundin (s)*, Lundberg (h) och Mattsson

(ep)*;

från andra kammaren: herrar Regnéll (h)*, Hagnell (s)*, Berglund
(fp), Franzén i Motala (s), Larsson i Umeå (fp), Ekström i Iggesund (s),
Haglund (s) och Antonsson (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

6

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1968

Reservation

av herrar Åkerlund (h), Lundberg (h), Mattsson (ep), Regnéll (h) och
Antonsson (ep), vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha
följande lydelse:

»Utskottet bedömer det----(= utskottet)---den politiska be slutsprocessen.

Såsom utskottet ovan redovisat bedrivs sedan omkring ett år med utnyttjande
av den utökade personal som numera står till riksdagens förfogande
en betydelsefull verksamhet i syfte att få till stånd en mera aktiv informationsinsats
från riksdagens sida. Hittills har emellertid denna verksamhet
främst inriktats på ett studium och tillgodogörande av den information om
riksdagen som massmedia tillhandahåller. Den granskning som verkställts
av radio- och TV-programmen om riksdagen och som utskottet berört i sitt
föregående utlåtande, nr 12, synes ge en god grund för de överläggningar
om dessa programs framtida utformning som skall äga rum mellan företrädare
för riksdagen och för Sveriges Radio. Talmanskonferensen har såsom
nämnts tillsatt eu särskild kommitté för att handha dessa överläggningar.
Den genomgång som sker av pressens material från riksdagen bör
på samma sätt kunna ge uppslag till förbättring av riksdagsledamöternas
och riksdagsorganens kontakter med pressen.

Utöver den insats som sålunda görs är enligt utskottets mening en vidgad,
mera utåtriktad pressombudsmannaverksamhet erforderlig. Pressen, radion
och televisionen kan självfallet inte redovisa hela det omfattande material
som härflyter ur riksdagsarbetet. För såväl allmänheten som riksdagens ledamöter
måste det vara angeläget att vid sovringen av materialet iakttages alt
informationen om riksdagsarbetet korrekt återger det sakligt viktiga i
förslag och debattinlägg. Inriktningen synes emellertid alltför ofta vara
den att man ur materialet söker utvinna främst vad som bedömes vara av
intresse för en bred publik, varvid det sakligt väsentliga kan komma i skymundan.
Detta medför att informationen ibland blir missvisande, även om referenten
bemödat sig om att göra framställningen så korrekt som möjligt. Det
kan inte heller undvikas att framställningen ibland blir mer eller mindre
influerad av referentens subjektiva inställning eller felaktig, därför att denne
inte i erforderlig grad behärskar sakfrågan. I sådana fall bör åtgärder
vidtas för att riksdagsledamöternas intentioner på ett adekvat sätt skall komma
till allmänhetens kännedom.

Med hänsyn till vad här sagts bör enligt utskottets mening övervägas att
ge riksdagens informationsverksamhet en fastare form. En av de åtgärder
som kan komma i fråga är att anställa eu särskild pressombudsman såsom
ansvarig för verksamheten. Denna bör i så fall göras mera utåtriktad än för
närvarande i syfte att främja en kontinuerlig, saklig och objektiv informa -

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år W6S

7

tion om riksdagsår betet. Där så befinnes erforderligt bör tillrättalägganden
och kompletteringar av publicerade meddelanden göras. Att detta bör ske i
samverkan med representanter för vederbörande massmedia är naturligt.
Härutöver må framhållas önskvärdheten av en ökad allmän upplysningsverksamhet
rörande riksdagen som kan nå ut till skolor, folkrörelser o. s. v.
samt till pressen och allmänheten.

Att föranstalta om den utredning som kan erfordras för att åstadkomma
en lösning enligt de riktlinjer som utskottet här angivit torde lämpligen
böra anförtros åt talmanskonferensen, under vars överinseende riksdagens
redan förekommande verksamhet på informationsområdet bedrivs.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 267 och II: 336
måtte uppdraga åt talmanskonferensen att föranstalta om
en utredning rörande riksdagens utåtriktade informationsverksamhet
i enlighet med vad utskottet ovan anfört.»