Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1968
1
Nr 10
Utlåtande i anledning av motioner angående viss försäkringsverksamhet.
I de likalydande motionerna 1:664 av herr Tage Johansson och 11:834
av frn Ekroth föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa
om viss översyn och utredning angående den försäkringsverksamhet
som förekommer utanför den sociala försäkringsverksamheten.
Motionerna
Motionärerna berör dels socialförsäkringen, dels övrig försäkringsverksamhet.
Den förra betecknas som väl ordnad i fråga om både innehåll och
administrativt handhavande, även om ytterligare förbättringar säges kunna
bli aktuella. Den senare är, framhålles det, mera splittrad i organisation
och arbetsformer. Då den bygger på frivillighet har den inte kunnat få
samma stora anslutning som den obligatoriska försäkringen. Samtidigt
kräver den större och dyrare administration än denna. Här nämnda skäl
anses tala för den begärda översynen. Som exempel på en möjlig reform
nämner motionärerna anordnandet av en gruppliv- eller dödsfallsförsäkring
inom socialförsäkringens ram. Såväl livförsäkringsverksamheten som övriga
grenar inom försäkringsbranschen bör, hävdar de vidare, bli föremål
för en granskning som tar sikte på att hela denna verksamhet skall överföras
på ett samhälleligt organ. Detta säges vara naturligt både från allmänt
medborgerlig synpunkt, då »flera av dessa verksamheter är samhällets
angelägenheter», och — med hänsyn till administrationskostnaderna —
från samhällsekonomisk synpunkt.
Tidigare behandling av i motionerna väckta frågor
Frågan om en utredning rörande försäkringsväsendet med ungefärligen
den inriktning som motionärerna föreslår har flera gånger tidigare behandlats
av riksdagen, senast åren 1964 (BaU:s uti. nr 14) och 1965 (BaU:s
uti. nr 22). Riksdagen har därvid avvisat kravet på utredning, år 1965 framfört
bl. a. av de motionärer som väckt det nu föreliggande förslaget.
I sitt utlåtande i ämnet år 1965 redovisade bankoutskottet utförligt innehållet
i remissyttranden, som utskottet då inhämtat. I dessa behandlades
bl. a. vissa spörsmål som nu ånyo aktualiserats.
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 saml. Nr 10
■9
Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1968
Beträffande administrationskostnaderna uttalade försäkringsinspektionen,
att omkostnadsskillnaden mellan enskild försältringsverksamhet
och den obligatoriska socialförsäkringen till stor del berodde
på att endast frivillig försäkring förutsätter någon försäljning som drar
kostnader. Därtill kom att socialförsäkringen hade en betydande volym
per försäkrad person, medan den frivilliga försäkringen till stor del utgjordes
av småförsäkringar. Inom frivillig försäkring försiggick, påpekade
inspektionen, en intensiv och snabb rationalisering, bl. a. genom övergång
till paketförsäkringar och till kollektiv försäkring. Det förhållandet att
omkostnaderna tedde sig högre i frivillig än i obligatorisk försäkring kunde
inte ändras enbart genom att den enskilda försäkringsverksamheten överfördes
i socialförsäkringens regi. Svenska försäkringsbolags riksförbund
framhöll att en stor del av administrationskostnaderna för den allmänna
tjänstepensioner ingen hade övervältrats på arbetsgivarna. Eftersom den
frivilliga försäkringen skall tillfredsställa försäkringstagarnas särskilda
skyddsbehov och det är socialt angeläget att varje individ får ett väl anpassat
försäkringsskydd kan, sade förbundet vidare, varken frivillig personförsäkring
eller sakförsäkring med framgång administreras på samma
sätt som de allmänna obligatoriska försäkringarna.
Beträffande samhälleligt övertagande av försäkringsverksamheten
anförde försäkringsinspektionen, att det skulle bli
fråga om mycket omfattande ändringar i det frivilliga försäkringsväsendets
struktur, därest enskilda försäkringsbolag och understödsföreningar skulle
bringas att upphöra med sin verksamhet på sådana områden där en utvidgad
frivillig försäkring skulle drivas av riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. Inspektionen fann det ovisst om en sådan
reform skulle öka det frivilliga skyddet. Snarare kunde en minskning befaras.
Inom den enskilda försäkringsverksamhetens ram finns, påpekade
inspektionen, vissa grenar som är obligatoriska i legal mening eller som så
fullständigt omfattar vissa kollektiv att de från individens synpunkt framstår
som de facto obligatoriska. Det förstnämnda gäller trafikförsäkringen,
en verksamhet som enligt inspektionens mening knappast borde anknytas
till socialförsäkringen. Det senare gäller tjänstegrupplivförsäkringen. Om
denna uttalade inspektionen att de omkostnadsbesparingar som är möjliga
i kollektiv obligatorisk försäkring i stort sett förverkligats. Den ytterligare
rationaliseringsvinst som kunde åstadkommas genom att samla hela tjänstegrupplivförsäkringen
(bortsett från den statliga) i socialförsäkringens regi
vore inte betydande. Inspektionen ansåg det vara principiellt värdefullt
om en frivillig försäkring till något lägre premiekostnad än den vanliga
kunde erbjudas genom begränsning av aktiviteten i försäljningen. Någon
större besparing kunde dock inte väntas, eftersom väl utbildad personal
erfordrades även för den passiva försäljningen. Inspektionen fann det dokumenterat
att frivillig försäkring lättare sprids genom aktiv försäljning till
Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1968
3
högre kostnader än genom ett något lägre pris som möjliggöres genom
passiv försäljning.
Sistnämnda uppfattning gav också Folksam uttryck åt. Betydande möjligheter
fanns redan, framhöll Folksam, att teckna frivilliga sjuk-, olycksfalls-
och pensionsförsäkringar inom socialförsäkringsorganisationen. Dessa
av staten tillhandahållna och i vissa fall subventionerade försäkringsformer
hade emellertid fått utomordentligt blygsam anslutning. Om tillfälle
bereddes försäkringskassorna att som representanter för en monopolanstalt
tillhandahålla alla slag av försäkringar för att försäljningskostnader
skulle undvikas, skulle detta enligt Folksams övertygelse leda till att
en stor del av medborgarna skulle komma att sakna även de nödvändigaste
försäkringarna. Den konkurrens som uppkommer där flera företag uppträder
på marknaden torde, anförde Folksam, inom försäkringsbranschen
liksom inom andra branscher medföra en anspänning till förbättring av
varan, som i allmänhet motiverar konkurrenskostnaderna.
Förslag om en allmän grupplivförsäkring och om en allmän
försäkring för begravningshjälp har flera gånger tidigare framlagts i motioner
inom riksdagen. Senaste gången som riksdagen tog ställning till
sådana förslag var 1967 (2LU:s uti. nr 44). Riksdagen beslöt då att hos
Kungl. Maj :t hemställa om en utredning rörande allmän försäkring för
begravningshjälp. Däremot avslogs ett förslag om »utredning angående införande
av ett allmänt försäkringsskydd liknande det som i form av grupplivförsäkring
genom kollektivavtal tillförsäkrats vissa grupper på arbetsmarknaden».
Centerpartiets och folkpartiets företrädare i andra lagutskottet
hade i en reservation ställt sig bakom sistnämnda förslag.
Andra lagutskottet redogjorde i sitt utlåtande för gällande bestämmelser
rörande tjänstegrupplivförsäkring och för utvecklingen inom tjänstegrupplivförsäkringsområdet
samt för förekomsten av frivillig grupplivförsäkring.
Vidare redovisades yttranden i ämnet från huvudorganisationer på
arbetsmarknaden och från Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag (AFA).
AFA upplyste i sitt yttrande om den utveckling som från år 1963 ägt
rum inom tjänstegrnpplivförsäkringsområdet. Den tjänstegrupplivförsäkring
som sedan dess varit obligatorisk på LO:s sektor av den kollektivavtalsreglerade
delen utav den privata arbetsmarknaden samt på statens,
kommunernas och kooperationens områden hade också blivit obligatorisk
på i stort sett hela den kollektivavtalsreglerade delen av tjänstemännens
sektor utav den privata arbetsmarknaden. Även icke kollektivavtalsbundna
arbetsgivare hade parallellt med utvecklingen på den kollektivavtalsreglerade
delen av arbetsmarknaden funnit sig böra i erbjudna löneförmåner
inkludera utfästelse om tjänstegrupplivförsäkring. Detta hade skett i sådan
utsträckning att det kunde antagas att arbetstagarna i Sverige numera
regelmässigt täcktes av försäkringsskydd från tjänstegrupplivförsäkring.
4
Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1968
Härtill kom att för småföretagare och deras i rörelsen anställda hustrur
liksom för studerande finns försäkringsmöjligheter i form av föreningstjänstegrupplivförsäkring,
dvs. frivillig grupplivförsäkring för medlemmar
i en intresseorganisation. AFA påpekade även att tjänstegrupplivförsäkring
ofta kompletteras genom ordinär grupplivförsäkring, dvs. frivillig
grupplivförsäkring som kollektivt tecknas av en grupp arbetstagare. För
hemmafruar i familjer utan barn under 17 år och för pensionärer vore
försäkringsskyddet emellertid ännu inte utbyggt i optimal omfattning.
AFA, vars yttrande åberopades av Svenska arbetsgivareföreningen och
Landsorganisationen i Sverige, ansåg att Sverige i fråga om framsteg på
livförsäkringsområdet intog en ledande ställning och att det fanns skäl att
avvakta den fortsatta utvecklingen på området, innan slutsatser drogs om
behovet av kompletterande eller ersättande försäkringsformer. Tjänstemännens
centralorganisation fann det vara ett angelägnare behov att avhjälpa
förekommande brister i ATP-systemet än att införa en allmän
grupplivförsäkring. För Riksförbundet Landsbygdens folk föreföll det inte
möjligt att för dagen välja en sådan ambitionsgrad i det sociala reformarbetet
att den genom kollektivavtal ordnade tjänstegrupplivförsäkringen
kunde inordnas i grundskyddet. Denna försäkring finge i allt väsentligt ses
som ett komplement till den grundtrygghet som borde lagfästas.
Andra lagutskottet anförde bl. a. följande. Utvecklingen beträffande
grupplivförsäkringar hade gått snabbt. Antalet arbetstagare som omfattades
av tjänstegrupplivförsäkringar hade ökat avsevärt sedan år 1963, då
försäkringsformen fick sitt genombrott. Försäkringsskyddet hade också
blivit effektivare genom att flertalet grupplivförsäkringar kompletterats
så att ett icke obetydligt skydd förekom även för make till försäkrad i de
fall då minderåriga barn fanns i familjen. De personer som ej har tjänstegrupplivförsäkring
kan, framhöll utskottet, i regel få samma skydd genom
frivillig grupplivförsäkring. Endast i sällsynta fall torde det förhålla sig
så att den som är intresserad av att erhålla ett försäkringsskydd på kollektiv
bas är betagen denna möjlighet. Mot denna bakgrund och med hänsyn
till att frågan om förbättring och utökning av det sociala trygghetssystemet
var föremål för utredning i olika avseenden fann utskottet det inte
motiverat att ingripa på området lagstiftningsvägen. Självfallet vore det
av värde att medborgarna sökte förbättra sitt efterlevandeskydd utöver
det som erbjuds genom samhälleliga åtgärder. Önskvärt är därför, anförde
utskottet, att en god anslutning erhålles till de olika försäkringsformer
som finns på området. Bristande kännedom om existerande försäkringsmöjligheter
kunde medverka till att vissa människor ej av eget initiativ
förbättrade sitt försäkringsskydd. Det funnes dock anledning räkna med
att försäkringsanstalterna liksom ditintills komme att bedriva en aktiv
upplysningsverksamhet på detta område.
Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1968
5
Utskottet
Den försäkringsverksamhet som förekommer utanför den allmänna
socialförsäkringens ram är enligt motionärernas uppfattning otillfredsställande.
Kritik riktas dels mot att det erbjudna försäkringsskyddet i vissa
hänseenden är otillräckligt, dels mot dess administration, vilken betecknas
såsom alltför kostnadskrävande.
Ett av motionärernas förslag — vilket dock inte kommer till tydligt uttryck
i deras hemställan — är att socialförsäkringen skall byggas ut så att
den även kommer att omfatta en obligatorisk livförsäkring, täckande det
behov som nu i stor utsträckning tillgodoses genom tjänstegrupplivförsäkring
eller annan grupplivförsäkring. Förslag i samma riktning har flera
gånger tidigare framställts inom riksdagen. Senast prövades frågan, såsom
ovan redovisats, år 1967, varvid riksdagen beslöt att hos Kungl. Maj :t
begära en utredning rörande allmän försäkring för begravningshjälp men
avslå motsvarande yrkande vad gällde livförsäkringsskydd. Utskottet finner
inte nu skäl till ett ändrat ställningstagande.
Den utredning rörande försäkringsverksamheten som motionärerna påyrkar
föreslås ta sikte på att hela denna verksamhet skall överföras till
ett samhälleligt organ. Härigenom skulle enligt deras uppfattning stå att
vinna en avsevärt förenklad och förbilligad administration och sålunda
lägre försäkringskostnader. Skäl för denna uppfattning synes i dagens
läge inte föreligga. En dominerande del av försäkringsrörelsen handhas av
mycket stora företag, som arbetar i konkurrens med varandra. En intensiv
rationaliseringsverksamhet, innefattande bl. a. ett långt drivet utnyttjande
av automatisk databehandling, synes äga rum inom dessa företag. Antalet
försäkringsbolag har på senare år minskat betydligt i samband med en
pågående strukturomvandling. Härtill kommer att försäkringsföretagen,
som för övrigt till övervägande delen ägs av försäkringstagarna själva,
genom försäkringsinspektionen är föremål för en fortlöpande och ingående
statlig kontroll. De rationaliseringsvinster som kan erhållas genom försäkringsrörelsens
sammanförande till ett företag torde därför vara begränsade.
Av stor betydelse är vidare vilka följder en monopolisering av den frivilliga
försäkringen skulle få för utbredningen av ett tillfredsställande försäkringsskydd.
Såsom bl. a. försäkringsinspektionen och Folksam tidigare
uttalat i motsvarande sammanhang synes en aktiv försäljning vara nödvändig
för att de frivilliga försäkringarna skall få önskvärd spridning.
Den skillnad som föreligger mellan kostnaderna för å ena sidan socialförsäkringsorganisationens,
å andra sidan de icke samhälleliga försäkringsföretagens
administration får ses mot denna bakgrund. Förekomsten av
konkurrerande försäkringsföretag torde, såsom bl. a. under strukits av Folksam,
i hög grad stimulera försäljningen och leda till att försäkringsformer
-
6
Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1968
na bättre anpassas efter försäkringstagarnas skiftande behov. Det framstår
därför för utskottet som tvivelaktigt att en reform enligt de riktlinjer som
motionärerna antytt skulle tillgodose det sociala syfte som dikterat deras
förslag.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,
att riksdagen avslår motionerna 1:664 och 11:834.
Stockholm den 27 februari 1968
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),
Åkerlund (h), Hilding (fp), Enarsson (h)*, Lar fors (s)* och Wikberg (ep)*;
från andra kammaren: herr Regnéll (h), fru Renström-Ingenäs (s)*,
herrar Hagnell (s), Berglund (fp), Franzén i Motala (s), Börjesson i Glömminge
(ep)*, Bengtsson i Landskrona (s)* och Larsson i Umeå (fp).
* Ej närvarande vid justeringen.
ESSELTE AB. STHLM 68
814144