Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1968
1
Nr 8
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om
skattemässig täckning av kommuns kostnader för fritidsbebyggelse.
(2:a avd.)
I de likalydande motionerna I: 264 av herr Österdahl samt II: 323 av herrar
Gustafsson i Stenkyrka och Franzén i Träkumla har hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning syftande till förslag
på vad sätt kommuner med fritidsbebyggelse skall kunna från fritidsboende
erhålla skatteintäkter som täcker kommunernas kostnader för fritidsbebyggelse
och därmed sammanhängande aktiviteter.
Motionärerna framhåller att enligt 1962 års fritidsutredning i landet år
1963 fanns 133 036 fritidshus och att antalet under åren 1960—1962 uppskattningsvis
beräknades ha ökat med över 45 000. Allt fler torde komma att
tillbringa inte bara sommaren utan också sina weekender i fritidsstugan.
De kommuner som har fritidsbebyggelse och annan fritidsverksamhet
inom sina gränser är huvudsakligen glesbygdskommuner med relativt låg
skattekraft, medan de fritidsboende oftast är mantalsskrivna och skattskyldiga
i någon tätortskommun med högre skatteunderlag. Fritidsutredningen,
som genom undersökningar utförda av Svenska kommunförbundet klargjort
att fritidskommunernas kostnader för fritidsbebyggelsen är relativt stora
eller mellan 50 och 100 kr. per år och fritidshus, föreslog att kommunerna
skulle ha rätt att utta en årlig avgift på fritidsbyggnad med högst 200 kr.
Avgiften skulle ha karaktären av en kommunal objektskatt på innehavet av
sådan byggnad och bestämmas med beaktande av kommunens utgifter för
fritidsbebyggelsen. Avdrag för avgiften skulle inte få ske.
Något ställningstagande från Kungl. Maj :t till fritidsutredningens förslag
synes inte vara aktuellt. Frågan om kommunernas beskattningsrätt är däremot
ytterst aktuell med hänsyn till utvecklingen på fritidsområdet och de
ökade kostnader som kommunerna får vidkännas. Det torde — menar motionärerna
-— inte kunna bestridas att hemortskommunerna genom den
dubbla bebyggelsen och boendet utanför kommunen får vissa kostnadsminskningar
under den tid som kommunmedlemmarna bor utanför kommunen,
även om kostnaderna inte helt bortfaller. Från den synpunkten kan det
vara motiverat att hemortskommunen får till fritidskommunen avstå viss
del av skatteintäkterna från sådana skattskyldiga som periodiskt bor i fritidsområden
utanför hemkommunen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 8
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1968
Genom ökade skatteintäkter kan fritidskommunerna få ett ekonomiskt
underlag för ytterligare serviceinriktade åtgärder till fritidsbebyggelsens
bästa. Vidare får kommunerna också större möjligheter att planera för ytterligare
fritidsbebyggelse, vilket kan medföra att många svenskar, som nu reser
på utlandssemester, får större möjligheter att skaffa sig fritidshus och
stanna i landet under semestern eller längre ledighetsperioder.
Genom dessa ökade möjligheter till fritidsliv inom landet kan utlandssemestern
te sig mindre lockande och semesterresorna utomlands minska,
vilket i sin tur kan medverka till att minska den negativa inverkan som
kostnaderna för utlandsresorna har på betalningsbalansen.
Bevillningsutskottet, som vid 1967 års riksdag hade att pröva ett motionsyrkande
av samma innebörd som det förevarande, avstyrkte bifall till yrkandet
i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 12. Utskottet framhöll därvid
att det av motionärerna aktualiserade spörsmålet hade intimt samband med
frågan om den kommunala fastighetsskatten. Genom den senaste fastighetstaxeringen
torde — menade utskottet —- skatteunderlaget för många fritidskommuner
ha höjts i icke oväsentlig mån. För åtskilliga utpräglade
fritidskommuner torde emellertid de till följd härav ökade skatteintäkterna
och de inkomster som direkt och indirekt kunde erhållas från sommargäster
vara otillräckliga i förhållande till de ökade kostnader av skilda slag som
sommarstugebebyggelsen medförde. Enligt utskottets mening var det angeläget
att kommunerna fick ersättning för sina kostnader för fritidsbebyggelsen
och utskottet förutsatte därför att Ivungl. Maj :t skulle ägna fiågan
särskild uppmärksamhet.
Utskottet
Yrkandet i motionerna syftar till att bereda kommuner med fritidsbebyggelse
kompensation för de kostnader kommunerna åsamkas på grund av
denna bebyggelse. Motionärerna framhåller att kommuner med fritidsbebyggelse
och annan fritidsverksamhet inom sina gränser oftast är glesbygdskommuner
med relativt låg skattekraft, medan de fritidsboende oftast är
mantalsskrivna och skattskyldiga i en tätortskommun. Enligt motionärernas
mening kan det vara motiverat att hemortskommunen får till fritidskommunen
avstå viss del av sina skatteintäkter från sadana skattskyldiga
som tidvis bor i den senare kommunen.
Som bevillningsutskottet framhöll förra året (bet. nr 12), då utskottet
hade att pröva ett motionsyrkande om särskild beskattning av fritidshus,
hänger det av motionärerna aktualiserade spörsmålet intimt samman med
frågan om den kommunala fastighetsskatten. Skatteunderlaget föi manga
utpräglade fritidskommuner torde genom den senaste fastighetstaxeringen
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1968
3
ha i icke oväsentlig mån höjts, och enligt utskottets mening kan det utredningsarbete
som f. n. pågår inom 1966 års fastighetstaxeringskommitté för
annan fastighet och som bl. a. syftar till att utröna behovet av ändringar i
gällande bestämmelser för taxering av sådan fastighet vara ägnad att leda
till ytterligare förbättringar av fritidskommunernas skatteunderlag.
Härtill kommer att en fritidskommuns möjligheter att kräva ersättning
för sin serviceverksamhet torde vara större när det gäller de fritidsboende
inom kommunen än i fråga om de inom kommunen mantalsskrivna.
Det är givetvis angeläget att fritidskommunerna blir i skälig mån kompenserade
för sina kostnader för fritidsbebyggelsen. Det torde knappast kunna
bestridas att för åtskilliga utpräglade fritidskommuner de skatteintäkter
och avgifter som kan erhållas från sommargästerna ofta inte förslår till
täckande av de kostnader som fritidsbebyggelsen medför.
Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har frågan om
kommuns kostnader för fritidsbyggnader uppmärksammats av 1962 års
fritidsutredning. Med hänsyn härtill och till den ekonomiska betydelse frågan
om kostnader för fritidsbebyggelse har för många kommuner kan det
enligt utskottets mening förutsättas att Kungl. Maj :t kommer att ägna
spörsmålet fortsatt uppmärksamhet.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat utredningsyrkandet i motionerna.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionerna I: 264 och II: 323, i vad
de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 5 mars 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),
Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Gösta
Jacobsson (h), Lundström (fp), Wirmark (s) och Tistad (fp); samt
från andra kammaren: herrar Brandt (s), Gustafson i Göteborg (fp),
Engkvist (s), Vigelsbo (ep), Asp (s), Andersson i Essvik (s), Eriksson i
Bäckmora (ep), Enskog (fp), Kristenson (s) och Lothigius (h).
MARCUS P.OKTR. STHLM 1968 600023