Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968
1
Nr 44
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om allmän
arbetsgivaravgift, m. m. jämte motioner.
Propositionen
I proposition nr 1968: 77 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att
dels anta därvid fogade förslag till
1) förordning om allmän arbetsgivaravgift,
2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370),
3) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,
4) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr
272),
dels med godkännande av de riktlinjer för statsbidrag för allmän arbetsgivaravgift
vid statsunderstödd verksamhet, som förordats i propositionen,
bemyndiga Kungl. Maj :t att besluta om erforderliga ändringar i statsbidragsförfattningarna.
Propositionen har, såvitt avser statsbidrag för allmän arbetsgivaravgift
vid statsunderstödd verksamhet, hänvisats till statsutskottet och i övrigt till
bevillningsutskottet.
I propositionen sammanfattas dess huvudsakliga innehåll sålunda.
I propositionen föreslås att arbetsgivare skall erlägga allmän arbetsgivaravgift
med belopp motsvarande 1 % av utgivna löner i pengar eller naturaförmåner
i form av kost eller bostad. I fråga om vem som är arbetsgivare
ansluter förslaget till arbetsgivarbegreppet inom socialförsäkringen. Vidare
föreslås att fysisk person som haft inkomst av här i riket bedriven rörelse
eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av honom skall
erlägga allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande 1 % av denna
sin inkomst i den mån arbetsgivare inte skall erlägga allmän arbetsgivaravgift
för inkomsten. I fråga om debitering och uppbörd skall i stort gälla
vad som föreskrivits beträffande avgifter till sjukförsäkring och till försäk
1
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 44
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968
ring för tilläggspension. Det föreslås att avgiften skall utgå för löner som
utges fr. o. m. den 1 januari 1969 och på inkomster som upptas till beskattning
vid 1970 och senare års taxeringar.
Författningsförslagen har följande lydelse.
Förslag
till
Förordning
om allmän arbetsgivaravgift
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Allmän arbetsgivaravgift erlägges för varje år till staten enligt denna förordning.
2 §•
Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande
en procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till
arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.
I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket förordningen
den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt beräknas dock allmän
arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som Konungen fastställer med
motsvarande tillämpning av 2 § andra stycket förordningen den 18 december
1959 (nr 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän
försäkring.
Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön
under året understigit trehundra kronor, eller arbetstagare, som ej är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring,
eller till fall, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten
lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.
3 §•
Med arbetsgivare avses i denna förordning den som enligt 19 kap. 1 §
lagen om allmän försäkring skall erlägga avgift till sjukförsäkring.
4 §•
Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11
kap. 3 § lagen om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven
rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas
av honom, erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande en
procent av sådan inkomst.
Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet
under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt
avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som ej samman
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968 3
faller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava
åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.
Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra
kronor för år tages den ej i beräkning.
5 §•
I fråga om allmän arbetsgivaravgift enligt 2 § äger förordningen den
18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
om allmän försäkring, m. m., motsvarande tillämpning utom såvitt avser
39—42 och 44 §§.
6 §.
I fråga om beräkning av underlag för allmän arbetsgivaravgift enligt 4 §
äger förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring motsvarande
tillämpning. Sådan allmän arbetsgivaravgift påföres i helt antal kronor,
varvid öretal bortfaller. Avgift under tio kronor uttages icke. Om debitering
och uppbörd av allmän arbetsgivaravgift enligt 4 § gäller i övrigt
uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).
7 §•
Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas
av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och äger tillämpning på löner som utgives från och med den 1 januari 1969
och på inkomster som upptages till beskattning vid 1970 och senare års
taxeringar. Inkomster som hänför sig till tiden före den 1 januari 1969 inräknas
dock icke i avgiftsunderlaget. För avgift enligt 2 § beräknas för åren
1969 och 1970 preliminär avgift särskilt med ledning av arbetsgivaruppgift,
som enligt 5 § förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m., avlämnats för åren 1967 respektive 1968,
och med tillämpning i övrigt av bestämmelserna i samma förordning. Sådan
preliminär avgift påföres räkning enligt 27 § samma förordning, när 17 §
förordningen ej är tillämplig.
■fl Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 44
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 35 § 1 mom., 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom.
kommunalskattelagen den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
35
1 m o m. Till intäkt------
Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
räknas även lotterivinst,
som icke är frikallad från beskattning
enligt 19 §, och belopp, som
motsvarar restituerad, avkortad eller
avskriven folkpensionsavgift, tillläggspensionsavgift
eller sjukförsäkringsavgift,
i den mån beloppet påverkat
storleken av avdrag enligt 46
§ 2 mom. som åtnjutits vid tidigare
års taxering.
Till intäkt — ---avyttring (r e a 1
§•
—--av kapital.
Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
räknas även lotterivinst,
som icke är frikallad från beskattning
enligt 19 §, och belopp, som
motsvarar restituerad, avkortad eller
avskriven folkpensionsavgift, tillläggspensionsavgift,
sj ukförsäkringsavgift
eller allmän arbetsgivaravgift,
i den män beloppet påverkat storleken
av avdrag enligt 46 § 2 mom.
som åtnjutits vid tidigare års taxering.
isationsvinst).
46
2 mom. I hemortskommunen —
3) för dels sådan sjukförsäkringsavgift
enligt 19 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring, som påförts
den skattskyldige under året näst
före det taxeringsår varom fråga är,
dels ock premier och andra avgifter,
som skattskyldig erlagt för
försäkringar av följande slag, vilka
ägas av honom själv eller, i förekommande
fall, hans make eller
hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring,
arbetslöshetsförsäkring
samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
därunder inbegripen
avgift till sjukkassa för begravningshjälp,
som ej avses i 33 § och som ej
1 Senaste lydelse av 35 § 1 mom. se 1967:
mom. se 1967: 546.
§•
--omyndiga barn;
3) för dels sådan sjukförsäkringsavgift
enligt 19 kap. 2 § lagen om
allmän försäkring, som påförts den
skattskyldige under året näst före
det taxeringsår varom fråga är, d e 1 s
ock premier och andra avgifter,
som skattskyldig erlagt för försäkringar
av följande slag, vilka ägas
av honom själv eller, i förekommande
fall, hans make eller hans omyndiga
barn, nämligen kapitalförsäkring,
arbetslöshetsförsäkring samt
sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
därunder inbegripen avgift till
sjukkassa för begravningshjälp, som
ej avses i 33 § och som ej utgör
748, av 46 § 2 mom. se 1967: 628 samt av 53 § 1
Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1968
5
(Nuvarande lydelse)
utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap.
lagen om allmän försäkring; samt
4) för belopp som den skattskyldige
enligt vid självdeklarationen fogat
intyg från barnavårdnämnd, barnavårdsman
eller kommunal förtroendeman
utgivit under beskattningsåret
för underhåll av sådant hans
barn under 16 år som icke varit
hemmavarande, dock högst med
1 000 kronor för varje barn.
Har skattskyldig -—
Därest skattskyldig -Avdrag, som---
eller
(Föreslagen lydelse)
sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen
om allmän försäkring;
4) för belopp som den skattskyldige
enligt vid självdeklarationen fogat
intyg från barnavårdnämnd, barnavårdsman
eller kommunal förtroendeman
utgivit under beskattningsåret
för underhåll av sådant hans
barn under 16 år som icke varit
hemmavarande, dock högst med
1 000 kronor för varje barn;
5) för sådan avgift enligt 4 § förordningen
om allmän arbetsgivaravgift,
som påförts den skattskyldige
under året näst före det taxeringsår
varom fråga är.
underhållsbidraget.
--nämnda tid.
---18 år.
53
1 mom. Skyldighet att -— -—--
för belopp som motsvarar restituerad,
avkortad eller avskriven folkpensionsavgift,
tilläggspensionsavgift
eller sjukförsäkringsavgift i den
mån beloppet påverkat storleken av
avdrag enligt 46 § 2 mom., som åtnjutits
vid tidigare års taxeringar;
b) staten:----------
Riksskattenämnden må,----
§•
---rörelse; samt
för belopp som motsvarar restituerad,
avkortad eller avskriven folkpensionsavgift,
tilläggspensionsavgift,
sjukförsäkringsavgift eller allmän
arbetsgivaravgift i den mån beloppet
påverkat storleken av avdrag
enligt 46 § 2 mom., som åtnjutits vid
tidigare års taxeringar;
—- eller rörelse.
----icke föras.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
(er 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 m o m. Från sammanlagda--
sådan allmän kommunalskatt och,
i den mån avdrag icke åtnjutes enligt
nästfoljande stycke, tilläggspensionsavgift
som påförts den skattskyldige
under året näst före det taxeringsår,
varom fråga är.
Skattskyldig, som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del
av beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta
avdrag för periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk
utbetalning, för tilläggspensionsavgifter
samt för avgifter för
pensionsförsäkring och för annan
personförsäkring ävensom för underhåll
åt ej hemmavarande barn
under 16 år, allt i den omfattning
som i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
sägs.
Avdrag enligt — -— ---- —
Har sådan -----------
- eller lotterivinst;
sådan allmän kommunalskatt
samt, i den mån avdrag icke åtnjutes
enligt nästf oljande stycke, tilläggspensionsavgift
och avgift enligt
4 § förordningen om allmän arbetsgivaravgift
som påförts den skattskyldige
under året näst före det
taxeringsår, varom fråga är.
Skattskyldig, som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta
avdrag för periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
för tilläggspensionsavgifter
och avgift enligt 4 § förordningen
om allmän arbetsgivaravgift
samt för avgifter för pensionsförsäkring
och för annan personförsäkring
ävensom för underhåll åt ej hemmavarande
barn under 16 år, allt i den
omfattning som i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
sägs.
---6 § 3 mom.
— i fråga.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1968: 88.
Bevillningsutskottets betänkande nr M år 1968
7
Förslag
till
Förordning
om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, att 1 §, 3 § 1 mom. och 27 § 3 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 19531 2 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Med skatt förstås i denna förordning,
där icke annat angives, statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel, tingshusmedel,
skogsvårdsavgifter, folkpensionsavgifter
enligt lagen om finansiering av
folkpensioneringen, tilläggspensionsavgifter
enligt 19 kap. 3 § lagen om
allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter
enligt 19 kap. 2 § sistnämnda
lag, arbetsgivaravgifter enligt 17 §
förordningen angående uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, in. m., sådana avgifter
enligt förordningen om allmän arbetsgivaravgift
och byggnadsforskningsavgifter
enligt förordningen angående
byggnadsforskningsavgift vilka
icke uppbäras av riksförsäkringsverket,
ävensom annuiteter å avdikningslån
och å förskott för avlösning
av frälseräntor.
Kungl. Maj :t--------föreskriften avses.
3
1 m o m. I den omfattning nedan
angives skall skattskyldig i kommun,
där han kan antagas bliva påförd
slutlig skatt enligt den årliga
taxeringen året näst efter inkomståret,
utgöra preliminär skatt med be
1
Omtryckt 1967: 625.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 saml. Nr 44
1 m o m. I den omfattning nedan
angives skall skattskyldig i kommun,
där han kan antagas bliva påförd
slutlig skatt enligt den årliga taxeringen
året näst efter inkomståret,
utgöra preliminär skatt med belopp,
Med skatt förstås i denna förordning,
där icke annat angives, statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel, tingshusmedel,
skogsvårdsavgifter, folkpensionsavgifter
enligt lagen om finansiering av
folkpensioneringen, tilläggspensionsavgifter
enligt 19 kap. 3 § lagen om
allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter
enligt 19 kap. 2 § sistnämnda
lag, arbetsgivaravgifter enligt 17
§ förordningen angående uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, in. m., sådana byggnadsforskningsavgifter
enligt förordningen
angående byggnadsforskningsavgift
vilka icke uppbäras av riksförsäkringsverket,
ävensom annuiteter
å avdikningslån och å förskott för
avlösning av frälseräntor.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968
(Nuvarande lydelse)
lopp, vilket så nära som möjligt kan
antagas motsvara i den slutliga skatten
ingående statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, folkpensionsavgift,
tilläggspensionsavgift,
sjukförsäkringsavgift, kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel och
tingshusmedel.
27
3 m o m. överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära skatt,
som enligt 2 mom. skall gottskrivas
honom, med minst en femtedel av
den slutliga skatten eller med minst
tiotusen kronor, skall den skattskyldige
till statsverket erlägga ränta
med nio procent, för en beräknad tid
av ett år, å den del av det överskjutande
beloppet, som överstiger ettusen
kronor; dock att det belopp, varå
ränta sålunda skall beräknas, skall
avrundas till närmast lägre hundratal
kronor. Vid bedömande av om
och med vilket belopp ränta skall
utgå, skall i den slutliga skatten icke
inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt
eller i 1 § omförmålda avgifter
eller annuiteter med undantag
av folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift
och sjukförsäkringsavgift,
ej heller skall i den preliminära
skatten inräknas sådan i 2 mom. under
3) omförmäld preliminär skatt,
som erlagts efter den 30 april året
näst efter inkomståret.
Har slutlig —-------först
Bestämmelserna i--------
(Föreslagen Ig delse)
vilket så nära som möjligt kan antagas
motsvara i den slutliga skatten
ingående statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, folkpensionsavgift,
tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift,
avgift enligt 4 §
förordningen om allmän arbetsgivaravgift,
kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel och tingshusmedel.
§•
3 m o m. Överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära skatt,
som enligt 2 mom. skall gottskrivas
honom, med minst en femtedel av
den slutliga skatten eller med minst
tiotusen kronor, skall den skattskyldige
till statsverket erlägga ränta
med nio procent, för en beräknad
tid av ett år, å den del av det överskjutande
beloppet, som överstiger
ettusen kronor; dock att det belopp
varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast lägre
hundratal kronor. Vid bedömande av
om och med vilket belopp ränta skall
utgå, skall i den slutliga skatten icke
inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift,
bgggnadsforskningsavgift,
avgift enligt 2 § förordningen om
allmän arbetsgivaravgift samt annuiteter,
ej heller skall i (ten preliminära
skatten inräknas sådan i 2 mom.
under 3) omförmäld preliminär skatt,
som erlagts efter den 30 april året
näst efter inkomståret,
i stycket.
- detta moment.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen återfinns på nedan
angivna sidor i propositionen.
Allmänt, s. 9
Arbetsgivares avgifter, s. 10—11
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968
Egenavgifter, s. 11—13
Avdragsrätten vid inkomstbeskattningen, s. 13
Debitering, uppbörd och besvär, s. 13—16
Ikraftträdandebestämmelser m. in., s. 16—18
Motionerna
Yrkanden
Med anledning av propositionen har väckts följande motioner:
1) de likalydande motionerna I: 871 av herrar Bengtson och Dahlén samt
II: 1131 av herrar Wedén och Hedlund, i vilka hemställts, att riksdagen vid
behandlingen av propositionen 1968: 77 angående allmän arbetsgivaravgift
A) beslutar att med hänsyn till nuvarande budgetläge godta en allmän
arbetsgivaravgift med det i propositionen angivna syftet;
B) i skrivelse till Kungl. Maj :t begär
a) att förslag senare framläggs för riksdagen om sådan tidpunkt för den
allmänna arbetsgivaravgiftens ikraftträdande, att ogynnsamma konsekvenser
för konjunkturutvecklingen och därmed sysselsättningen inte uppkommer,
b) att i avvaktan härpå förutsättningslös prövning vidtas av möjligheterna
att lindra belastningen för de mindre företagens ofta arbetskraftsintensiva
produktion,
c) att förslag framläggs för riksdagen angående förenkling av administrationen
för avgiftssystemet innefattande bl. a. höjning av den inkomstgräns,
under vilken egenavgift för rörelse eller jordbruksfastighet inte skall debiteras,
till 2 000 kronor;
2) de likalydande motionerna 1: 872 av herrar Bengtson och Tistad samt
II: 1128 av fru Frsenkel och herr Thylén, i vilka hemställts, att riksdagen
beslutar att allmän arbetsgivaravgift inte skall utgå på lön i pengar eller
naturaförmåner i form av kost eller bostad till sådan arbetstagare hos redare,
som avses i 1 § första stycket förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om
sjömansskatt och att vederbörande utskott utarbetar förslag till härför erforderlig
författningstext;
3) de likalydande motionerna 1:873 av herr Enarsson och 11:1129 av
herr Nordgren m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen beslutar att allmän
arbetsgivaravgift (egenavgift) inte skall erläggas av fysisk person som åtnjutit
inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § lagen om allmän
försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst
av bär belägen jordbruksfastighet som brukas av honom och att vederbörande
utskott utarbetar förslag till erforderlig författningstext;
4) de likalydande motionerna I: 874- av herr Holmberg m. fl. och II: 1127
10
Bevillningsutskottets betänkande nr -14 år 1968
av herr Bohman in. fl., i vilka hemställts, att riksdagen — med avslag på
förslaget till ikraftträdandebestämmelser i propositionen 1968: 77 — i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer
a) att Kungl. Maj :t förelägger riksdagen förslag om ikraftträdande av
nämnda förordning först vid tidpunkt då konjunkturutvecklingen och sysselsättningssituationen
kan göra arbetsgivaravgiften motiverad,
b) att Kungl. Maj :t företar en översyn av förordningens bestämmelser
rörande egenavgiften i syfte att undanröja de med denna förenade olägenheterna;
5)
de likalydande motionerna I: 876 av fröken Stenberg och herr Lidgard
samt 11: 1130 av herrar Oskarson och Nordstrandh, i vilka hemställts, att
riksdagen vid behandling av propositionen 1968: 77 beslutar att ideella organisationer
skall vara befriade från skyldighet att erlägga allmän arbetsgivaravgift;
6)
motionen I: 875 av herr Ferdinand Nilsson, vari hemställts, att riksdagen
beslutar avslå propositionen 1988: 77 om allmän arbetsgivaravgift
in. m.;
7) motionen I: 877 av herr Tistad, vari hemställts, att riksdagen beslutar
att skattskyldig vid taxering till statlig och till kommunal inkomstskatt skall
äga åtnjuta avdrag med belopp, som påförts honom som egenavgift, förhöjt
med 25 procent och att bevillningsutskottet utformar erforderlig författningstext;
8)
motionen II: 1182 av herr Wiklund i Stockholm, vari hemställts, att
riksdagen beslutar från allmän arbetsgivaravgift befria sådana stiftelser och
sammanslutningar, som lämnar kostnadsfri service av humanitär art och
som är befriade från skyldighet att erlägga statlig inkomstskatt och att vederbörande
utskott utformar erforderlig lagtext.
De ovan under 1), 4) och 6) upptagna motionerna har, i vad de avser
statsbidrag för allmän, arbetsgivaravgift vid statsunderstödd verksamhet,
hänvisats till statsutskottet och i övrigt till bevillningsutskottet.
Motivering
Avslag på propositionen helt eller delvis
1: 875
Med hänsyn till det nuvarande läget inom vårt lands näringsliv och då det
även från principiell synpunkt inger starka betänkligheter att införa en allmän
arbetsgivaravgift i vårt beskattningssystem bör förslaget inte nu föranleda
beslut. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att låta utarbeta och senare
under innevarande års riksdag framlägga förslag till täckande av statens
11
Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1968
medelsbehov, som bättre överensstämmer med föreliggande ekonomiska
situation och med behovet att underlätta möjligheter till arbetstillfällen.
Därvid bör även beaktas att tillbörlig hänsyn tas till skattebetalarnas bärkraft
och försörjningsbörda.
1: 873 och II: 1129
Det är helt otillfredsställande all på det i propositionen föreslagna sättet
beskatta vissa grupper såsom jordbrukare, fiskare, hantverkare och i ö\rigl
alla sådana företagare inom t. ex. service-, kommunikations-, turist- och
tjänstesektorerna, vilka driver rörelse i annan form än aktiebolag. Arbetsgivaravgift
kommer alt hårt och orättvist drabba dessa företag, i vilka företagaren
själv är verksam och arbetar med ett i företaget nedlagt sparat
kapital. Många av dessa företag har redan i dagens ansträngda konjunkturläge
stora konkurrenssvårigheter. Den ytterligare belastning av omkostnadskontot
som den allmänna arbetsgivaravgiften i förening med Övriga redan
stora pålagor innebär för såväl anställda som företagare kan medföra att
deras existens blir hotad och att vederbörande företagare ser sig nödsakad
att begränsa de anställdas antal eller helt upphöra med rörelsen. Detta skulle
i ett redan bekymmersamt läge på arbetsmarknaden ytterligare försvåra
sysselsättningsmöjligheterna.
Vid bedömningen av egenavgiften bör hänsyn las till att företagare, som
inte driver sin rörelse i aktiebolagsform, försäkringsmässigt anses ha inkomsten
från företaget som intäkt av arbete. I verkligheten utgör dock endast
eu del av denna inkomst en intäkt som är jämförbar med inkomst av
anställning. Den andra delen av inkomsten härrör från i företaget insatt
kapital, som för det fall det skulle vara insatt på bank inte skulle beläggas
med allmän arbetsgivaravgift. Flertalet av de företagare som berörs av egenavgiften
saknar erforderligt försäkringsskydd för de ekonomiska svåiighetei
som kan uppkomma efter eu eventuell driftnedläggelse eftersom vederbörande
i regel lagt ned hela sitt sparade kapital i föietaget.
Ikraftträdandet
/: 8U och 11: 1127
Det är nu iner än någonsin nödvändigt att ett näringsvänligare klimat
skapas, bl. a. genom alt de hinder för näringslivet som bär sin grund i den
hittillsvarande ekonomiska politiken avlägsnas och ersätts med åtgärder som
verkar i positiv riktning. Inte minst gäller detta på beskattningens område.
Liknande synpunkter har framförts av LO. I sin bedömning (It mars 1968)
av den ekonomiska politiken och utsikterna för 1968 kommer sålunda LO
fram till att »bedömningen i årets budget av den internationella konjunkturutvecklingen
är något för optimistisk. Det finns knappast någon anledning
att vänta någon förbättring av sysselsättningsläget, snarare då en ytter
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968
ligare försämring.» I dagarna bär vidare LO:s ordförande Arne Geijer som
en åtgärd för att stimulera sysselsättningen rekommenderat en avveckling
av investeringsavgiften.
Hur allvarlig situationen på sysselsättningsområdet är framgår av arbetsmarknadsstyrelsens
statistik för året. De officiella siffrorna är för januari
och februari 64 413 resp. 53 512. Därtill bör emellertid läggas antalet av dem
som förlorat sin egentliga sysselsättning men erhållit hjälp av AMS via beredskaps-
eller arkivarbeten eller genom s. k. arbetsmarknadsutbildning
(s. k. omskolningskurser). Sammanlagt uppgår dessa till 53 569 resp. 63 606,
varför det totala antalet blir 117 982 resp. 117 118. En jämförelse med de tre
svåraste åren under 1930-talet utvisar följande:
1932 ......
1933 ......
1934 .......
Januari 1968 .
Februari 1968
Äntalet |
Antalet hjälpta |
Återstående |
lij älpsökande |
(reserv- och be-redskapsarbeten, |
antal |
113 900 |
59 900 |
54 000 |
164 100 |
105 100 |
59 000 |
114 800 |
79 400 |
35 400 |
117 982 |
53 569 |
64 413 |
117 118 |
63 606 |
53 512 |
Det bör beaktas att 1930-talets siffror avser årsmedeltal, medan 1968 års
siffror avser månader då arbetslösheten normalt är högst. Det är vidare så
att ca 85 % av de för 1968 »ej hjälpta» är anslutna till de inom fackförbunden
uppbyggda arbetslöshetskassorna, till vilka även statsbidrag utgår, över
huvud taget ar naturligtvis också samhällets resurser att på ett effektivt sätt
bistå de oförvåilat arbetslösa väsentligt större och metoderna härför väsentligt
bättre än under 1930-talet. Även med beaktande av allt detta är jämförelsen
mycket talande. Av de svåra åren på 1930-talet är det endast 1933
som visar ett högre antal »hjälpsökande» än januari och februari månader
Införandet av eu allmän arbetsgivaravgift kommer att direkt öka företagens
omkostnader. Ökningen blir större ju fler anställda företaget har.
Eftersom det ligger i varje företags intresse att söka hålla sina kostnader så
låga som möjligt skapas genom löneskatten ett incitament att minska antalet
anställda. Det kan härvid bli fråga om att avstå från verksamhet som är
minst lönsam eller att genom investeringar göra viss arbetskraft obehövlig.
Tendensen till sådan på längre sikt i och för sig önskvärd — rationalisering
forstarks i och med att den i omsen inbyggda investeringsavgiften avskaffas.
Efter hand torde löneskatten komma att övervältras. Beträffande konkurrensskyddadc
företag torde övervältringen komma att ske via prisbildningen,
hör företag, vilkas priser bestäms av den internationella marknaden, kan
övervältringen rikta sig mot t. ex. lönerna, särskilt i ett läge där en arbetstidsförkortning
pågår.
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968 13
I en konjunktur med överfull sysselsättning kan en löneskatt uppenbarligen
vara motiverad som ett medel att söka skapa balans mellan tillgång och
efterfrågan på arbetskraft. I dagens läge, med dess mycket betydande arbetslöshet
och risk för eu ganska lång period av dämpad konjunktur, är löneskatten
direkt olämplig. Vad som nu behövs är åtgärder som kan öka sysselsättningen,
inte sådana som ökar arbetslösheten. Man måste hålla i minnet
den sedan länge pågående betydande ökningen av svenska företags omkostnader,
i första hand på grund av inflationen och det allmänna kompensationstänkandet,
i andra hand genom de ökade och ökande arbetsgivaravgifterna
för sjukförsäkring och ATP. Dessa stigande omkostnader är en väsentlig
skuld till de alltför många företagsnedläggningar och avskedanden som
ägt rum under senare år. Löneskatten skulle accentuera dessa förhållanden,
inte minst därför att den skulle försämra våra företags konkurrenskraft
gentemot utländska företag. Exporten skulle försvagas och importen underlättas.
Utöver det att svensk produktion skulle få ytterligare avsättningssvårigheter
skulle sålunda strävandena att förbättra vår handelsbalans undergrävas.
Med den ovisshet rörande konjunkturutvecklingen, som måste råda även
bland dem som ser mer optimistiskt på den närmaste framtiden, är det över
huvud taget olämpligt att fatta beslut rörande en skatteform av den typ löneskatten
representerar så långt före den tidpunkt då skatten är avsedd att
träda i kraft, vilket blir fallet om riksdagen i maj månad i år bifaller propositionen
1968:77.
Införandet av en löneskatt kan vara motiverat i ett läge med överfull sysselsättning.
Måhända kan en godtagbar lösning ligga i att nu anta förslaget
till förordning om allmän arbetsgivaravgift utan att därvid besluta om
tidpunkten för ikraftträdandet. Löneskatten beräknas i propositionen inbringa
720 milj. kr. på helt år varav ca 240 milj. kr. på budgetåret 1968/69.
Ca 20 % härav torde emellertid utgöra löneskatt som skall inbetalas av staten
och kommunerna. Återstående belopp är långt mindre än vad som må
inrymmas i felräkningsmarginalen för en budget på över 38 miljaider kr.
Att* i dagens lågkonjunktur öka totalbudgetunderskottet med ifrågavarande
belopp kan snarast ha en gynnsam samhällsekonomisk effekt. Om det skulle
anses föreligga behov att ta in ett belopp motsvarande vad löneskatten skulle
ge under budgetåret bör en justering av skattesatsen för mervärdeskatt ske.
Denna skatt, som på grund av sin konstruktion kan ändras när som helst
under det löpande budgetaret, är väl lämpad som konjunkturregulator.
I: 871 och II: 1131
Den allmänna arbetsgivaravgiften är avsedd att kompensera staten för
dess inkomstbortfall vid övergången till mervärdeskatt och den därav följande
avlyftningen av den indirekta skatten på investeringsvaror.
Den föreslagna omläggningen av beskattningen kommer givetvis att påverka
såväl samhällsekonomin i dess helhet som olika branscher och föietag.
14 Bevillningsutskottets betänkande nr ''i ''i år 1968
Vilka dessa effekter kommer att bli är dock inte möjligt att mot bakgrund
av det material som nu föreligger förutsäga med någon rimlig grad av säkerhet.
Slutsatserna av överväganden angående den allmänna arbetsgivaravgiftens
overvältringseff ekter i olika tidsperspektiv måste bli ganska obestämda.
Mycket tyder på att den allmänna arbetsgivaravgiften leder till ändrade kostnadsrelationer
mellan arbete och kapital, varigenom kapitalintensiva företag
och bianscher torde gynnas på bekostnad av sådana med stor andel arbetskraft.
Sannolikheten för en sådan effekt ökar genom det samtidiga borttagandet
av omsättningsskatten på investeringsvarorna.
Utvecklingen under de tre senaste månaderna har inte motsagt den konjunkturbedömning
som gjordes i de folkpartimotioner (I: 628 och II: 802),
vilka väcktes med anledning av prop. 1968: 13 med förslag till förordning
om särskilt inevsteringsavdrag. I dessa framhölls bl. a.:
»Med stor sannolikhet kommer första halvåret 1968 att karakteriseras av
fortsatt otillfredsställande balans på arbetsmarknaden trots säsongmässig
förbättring mot slutet av perioden. För tiden efter halvårsskiftet ökar helt
naturligt osäkerheten i bedömningarna, men också där förefaller regeringens
bedömning att vara i överkant optimistisk. Med tanke på svårigheterna
att bedöma konjunkturens utveckling i tiden redan under nästa budgetårs
första hälft bör finanspolitiken planeras med ett starkt inslag av flexibilitet.
»
Trots kontinuerligt ökade insatser av selektiv art har den registrerade
arbetslösheten varit i stort sett oförändrad under vintermånaderna. En viss
säsongmässig uppgång i sysselsättningen kan måhända väntas under den
närmaste tiden, men den egentliga konjunkturella uppgången dröjer fortfarande.
Även LO är pessimistisk och anser att det knappast finns anledning
att vänta någon förbättring av sysselsättningsläget, snarare en ytterligare
försämring.
Eftersom det f. n. inte är möjligt att uttala sig med någon större säkerhet
om konjunkturtendenserna vid den tidpunkt då den allmänna arbetsgivaravgiften
föreslås träda i kraft, bör Kungl. Maj :t för riksdagen senare framlägga
förslag om sådan tidpunkt för den allmänna arbetsgivaravgiftens
ikraftträdande att ogynnsamma konsekvenser för konjunkturutvecklingen
och därmed sysselsättningen inte uppkommer.
Arbetsgivares avgifter
I: 872 och II: 1128
Sjöfarten har tidigare inte haft att betala allmän varuskatt på sina investeringar.
Genom övergången från allmän varuskatt till mervärdeskatt befrias
sjöfarten sålunda inte från någon tidigare skattebelastning och statsverket
forlorar inte heller motsvarande belopp. Om sjöfarten skulle åläggas
att betala den allmänna arbetsgivaravgiften, skulle en ny börda läggas på
15
Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1968
denna näringsgren. Delta skulle motverka ett av de viktigaste syftena med
övergången till mervärdeskatt.
I detta sammanhang bör beaktas, att viktiga konkurrentländer på sjöfartens
område särskilt på senare år intört subsidier, flaggdiskriminering och
andra stödåtgärder för de egna handelsflottorna (se t. ex. OECD-dokument
MT/65/30 och MT/66/15). Däremot torde det i andra sjöfartsländer inte
ha förekommit, att man på senare år lagt någon speciell börda på den egna
sjöfartsnäringen. Även de svenska statsmakterna har under senare år ådagalagt
en klar medvetenhet om det hårdnande konkurrensläget.
Detta har tagit sig uttryck bl. a. i en reduktionsregel i den nu framlagda
propositionen. Sålunda skall rederierna enligt propositionen erlägga allmän
arbetsgivaravgift för ombordanställda efter ett lägre procenttal (för närvarande
0,64 %) än övriga företag. Även med denna reduktionsregel skulle
dock sjöfarten åläggas en betydande merkostnad, medan exportnäringarna
i övrigt skulle erhålla de avsedda förmånerna.
Lönerna till den på svenska fartyg anställda personalen uppgår till ca
513 milj. kr. per år, vartill kommer värdet av fri kost och logi med ca 48
milj. kr. Lönerna till rederiernas landanställda personal uppgår till ca 136
milj. kr. per år.
Den i och för sig riktiga tanken i propositionen att införa ett specialarrangemang
för sjöfarten med dess särskilda förhållanden bör genomföras fullt
ut. Även om övergången till mervärdeskatt inte för sjöfarten kan innebära
en förbättring av förhållandena, så bör dock inte nettoresultatet vara en
belastning med nya kostnader.
I delta sammanhang bör också erinras om de svenska varvens sysselsättningssvårigheter.
Inemot SO procent av de svenska rederiernas beställningar
placeras vid svenska varv. Tillsammans med redan föreliggande faktorer
skulle den föreslagna arbetsgivaravgiften påverka de svenska rederiernas
beställningar av fartyg och därmed också sysselsättningen vid varven.
I: 876 och II: 1130
I prop. 1968: 77 sägs bl. a. »att beträffande frågan om kostnadsansvaret
för allmänna arbetsgivaravgifter vid statsunderstödd verksamhet bör gälla
att staten bestrider dessa kostnader i de fall statsbidraget avser verksamhet
för vilken statlig lönereglering gäller och där staten svarar för huvudparten
av avlönings- och pensionskostnader».
Inom vårt land finns ett stort antal ideella organisationer, som antingen
helt eller till större delen arbetar med egna medel och endast i mindre utsträckning
med statliga bidrag. Som exempel kan nämnas frivilliga studieorganisationer,
religiöst orienterade sammanslutningar, de stora personalorganisationerna,
politiska partier, frivilliga försvarsorganisationer in. fl.
Många av dessa, för att inte säga alla, arbetar under mycket knappa ekonomiska
villkor och är huvudsakligen hänvisade till avgifter och bidrag.
Ig Bevillningsutskottets betänkande nr ii år 1968
Den verksamhet i form av studier och annan fritidssysselsättning som
bedrivs inom organisationerna finansieras till stor del med medlems- och
kursavgifter, och den föreslagna arbetsgivaravgiften kommer att bli en hård
belastning som i hög grad kommer att menligt inverka på organisationernas
av alla erkända samhällsnyttiga verksamhet. Utöver studier och utbildningför
vuxna bedriver också flertalet av här ifrågavarande organisationer en
omfattande ungdomsverksamhet, som syftar till och ger ungdomarna en
samhällsbefrämjande och meningsfylld sysselsättning.
Statlig lönereglering gäller inte annat än i undantagsfall då arvoden och
ersättningar till lärare och ledare för denna verksamhet skall fastställas.
I propositionen är uppställt som villkor för att staten skall ikläda sig kostnadsansvaret
för arbetsgivaravgiften dels att statlig lönereglering skall gälla
och dels att staten skall svara för huvudparten av avlönings- och pensionskostnaderna.
Även i de fall då staten med hänsyn till statsbidragets omfattning
förutsätts lämna bidrag till täckande av kostnaderna för allmän arbetsgivaravgift,
kommer detta att ske endast till viss del. Återstoden måste täckas
av medel som organisationen själv har att anskaffa. På så sätt kommer
den allmänna arbetsgivaravgiften att direkt verka hämmande och begränsande
på frivilligorganisationernas arbetsinsatser. Gränsdragningsproblem
kan uppstå, men de här berörda organisationernas samhällsinsatser är av
så stort värde att organisationerna inte får tyngas med nya pålagor, som
ytterligare begränsar deras verksamhet.
II: 1132
För sådana ideella stiftelser och sammanslutningar, som kostnadsfritt
tillhandahåller tjänster för vissa grupper av medborgare och som för finansieringen
av sin verksamhet är beroende av gåvor, avkastning av fondmedel
och insamlade medel, kommer den allmänna arbetsgivaravgiften att innebära
en kostnadsökning, för vilken man uppenbarligen får mycket svårt
att få kompensation genom ökade intäkter. Följden kan bli att man måste
begränsa de tjänster som man i många fall är tvingad att ge, därför att samhället
inte har eller har otillräcklig verksamhet på området i fråga.
Det inkomstbortfall för statsverket som en befrielse från den allmänna
arbetsgivaravgiften för här avsedda ideella organisationer skulle medföra
torde kunna bli tämligen begränsat men skulle för dessa innebära att de
slipper att med säkerligen stora svårigheter och kanske i många fall utan
framgång försöka öka sina insamlingar o. d. för att motverka den lcostnadsstegring,
som utan sådan befrielse måste uppkomma.
Egenavgifter m. m.
I: 877
Avdragsrätten för egenavgift motiveras i propositionen 1968: 77 (s. 13)
på i huvudsak följande sätt. För arbetsgivare är den allmänna arbetsgivar
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968 17
avgiften avdragsgill såsom likställd med lönekostnad. Egenavgiften blir
däremot inte avdragsgill enligt nu gällande skattebestämmelser. I underlaget
för egenavgiften ingår emellertid avkastningen av det kapital som är
nedlagt i förvärvskällan. För inkomst av kapital i skatterättslig mening utgår
inte egenavgift. Den kapitalavkastning som ingår i inkomsten av rörelse
eller jordbruksfastighet bör därför rätteligen vara fri från egenavgift. För
att ernå detta föreslår departementschefen att egenavgiften får dras av vid
inkomstbeskattningen.
Departementschefen anser det sålunda inte i och för sig vara berättigat
att vid inkomsttaxeringen medge avdrag för egenavgiften till den del den
faller på den i inkomsten ingående ersättningen för eget arbete (inkomstens
»lönedel»). Den avdragsrätt som departementschefen föreslår har nämligen
uteslutande till ändamål att ge kompensation för den del av egenavgiften,
som faller på den i inkomsten ingående avkastningen på i förvärvskällan
nedlagt kapital (inkomstens »kapitaldel» ). Den föreslagna schablonlösningen
innebär, att inkomstens »kapitaldel» anses motsvara samma procenttal
som marginalskatten. Utgör denna 40 procent, ger schablonen ett rättvist
resultat om kapitalavkastningen uppgår till 40 procent av nettoinkomsten
i förvärvskällan o. s. v. Denna konstruktion av schablonen är väl riktig så
till vida som inkomstens »kapitaldel» i allmänhet torde vara relativt sett
större ju högre inkomsten är. Däremot har naturligtvis ökningen inte något
som helst samband med skatteprogressionen. I många fall torde den av departementschefen
föreslagna schablonen under de förutsättningar varpå den
bygger 8''e en viss överkompensation som i kronor räknad kan vara rätt betydande
i högre inkomstlägen.
Departementschefens schablonlösning utgår emellertid från en väsentligt
felaktig förutsättning och kan därför inte godtagas i den föreslagna utformningen.
Egenavgift bör — som departementschefen föreslagit — i princip
utgå endast på inkomstens »lönedel». Däremot bör avgiften på »lönedelen»
vara avdragsgill på samma sätt som av arbetsgivare erlagd allmän arbetsgivaravgift.
Det är här fråga om en skatt på arbetskraft och inte om en avgift
i vedertagen mening. Eu företagare som lägger ned hela sin arbetskraft
i röi elsen bör inte vara sämre ställd än eu företagare som inte själv deltar
i arbetet utan låter detta helt utföras av anställda. Om eu företagare ombildar
sitt företag till aktiebolag, blir den allmänna arbetsgivaravgift som utgår
på lians lön avdragsgill för bolaget och någon egenavgift utgår inte. Allt
detta talar för att den egenavgift, som fysisk person har att erlägga, i princip
skall vara avdragsgill.
Den av departementschefen föreslagna schablonen bör därför omkonstrueras,
så att avdrag medges dels för den egenavgift som belöper på inkomstens
»lönedel», dels med ett belopp som ger en skattelättnad motsvalandc
egenavgitten på inkomstens »kapitaldel». I departementschefens schablon
är sistnämnda belopp lika med egenavgiftens totalbelopp. Rätteligen
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968
skulle detta avdragsbelopp uppräknas med egenavgiften på »lönedelen» enligt
en fallande skala. Vid en marginalskatt av 35 procent skulle egena\ giften
uppräknas med 65 procent, vid 50 procents marginalskatt med 50 procent
och vid 60 procents marginalskatt med 40 procent.
För enkelhetens skull är det emellertid nödvändigt med ett fast uppräkningstal,
som bör bestämmas i första hand med hänsyn till förhållandena
i de högre inkomstlägena. Uppräkningstalet bör därför sältas relati\t lågt,
förslagsvis till 25 %.
I: 871 och II: 1131
Departementschefen har inte gått tillräckligt långt vid bestämning av
nedre gränsen för beräkning av allmän arbetsgivaravgift för att und\ika
onödigt administrativt arbete. För inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet
har departementschefen stannat för oOO kr. per år, vilket således skulle
betyda en avgift på 5 kr. I förslaget till förordning uttalas dessutom, att avgift
under 10 kr. inte skall uttas. Ytterligare administrativa lättnader bör
eftersträvas bl. a. genom höjning av den nedre beloppsgränsen till 2 000 kr.
per år.
I: 874 och II: 1127
Motiveringen för den allmänna arbetsgivaravgift som erläggs av ai betsgivaren
är att någon skatt på investeringsvaror inte uttas vid en mervärdeskatt,
vilket är fallet vid oms. För egenavgiften kan i allmänhet inte ens
formellt anges något sådant skäl.
Löneskatten beräknas i förhållande till utgivna löner alltså ersättning
för utfört arbete. Egenavgiften däremot utgår i förhållande till inkomsten
av förvärvskälla — jordbruksfastighet eller rörelse. Till en del har denna
inkomst sin grund i utfört arbete, medan den till annan del kan härröra
från kapital som nedlagts i förvärvskällan. Egenavgiften drabbar följaktligen
i princip hårdare än löneskatten.
Löneskatten utgör liksom egenavgiften omkostnad i en förvärvskälla.
Medan emellertid löneskatten kan nedbringas genom rationalisering och åtföljande
minskning av arbetsstyrkan står ingen sådan möjlighet öppen
beträffande egenavgiften.
Egenavgiften skulle sålunda närmast få karaktären av en speciell skatt på
förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse. De mindre enheterna skulle
därvid komma att drabbas förhållandevis hårdast.
Ett bifall till yrkandet om att förordningen skall träda i kraft vid en
senare tidpunkt än den 1 januari 1969 skulle möjliggöra fortsatta överväganden
och eventuella utredningar i syfte att undanröja de olägenheter som
är förenade med egenavgiften.
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1988
19
Särskilt yrkande
/: 871 och 11: 1131
Den stora övervikten för mindre företag inom de arbetskraftsintensiva näringarna
— i. ex. inom service och handel — torde medföra, att många
mindre företag missgynnas genom införandet av en allmän arbetsgivaravgift.
Därför bör innan beslut fattas om tidpunkt för förordningens ikraftträdande
en förutsättningslös prövning vidtas av möjligheterna att lindra
belastningen för de mindre företagens ofta arbetskraftsintensiva produktion.
Utskottet
Det i den förevarande propositionen framlagda förslaget om allmän
arbetsgivaravgift är att betrakta som eu integrerande del i en större skattereform,
som i övrigt omfattar den i prop. 1968: 100 föreslagna övergången
från allmän varuskatt till mervärdeskatt. Redan i årets finansplan anförde
chefen för finansdepartementet att det skattebortfall, som mervärdeskattereformen
medför, genom alt näringslivets investeringar blir befriade från
sådan skatt, borde kompenseras genom en allmän arbetsgivaravgift.
Förslaget i propositionen innebär att allmän arbetsgivaravgift om 1 %
skall erläggas av arbetsgivare och av fysisk person som haft inkomst av
här i riket bedriven rörelse eller av här belägen jordbruksfastighet som
han själv brukar. Underlag för beräkning av arbetsgivares avgift skall vara
utgivna löner i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.
Till grund för beräkningen av fysisk persons egenavgift skall läggas inkomsten
av jordbruksfastighet och av rörelse, allt i den mån arbetsgivare
inte har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten.
Avgiften är avsedd att utgå för löner som utges fr. o. in. den 1 januari
1969 och på inkomster som upptas till beskattning vid 1970 och senare års
taxeringar.
Herr Ferdinand Nilsson yrkar i motionen I: 875 avslag på propositionen.
Bevillningsutskottet vill erinra om att allmänna skatteberedningens förslag
till nytt skattesystem (SOU 1964: 25), som bl. a. avsåg införande av en
mervärdeskatt om 11,5 %, också innefattade ett system för finansiering av
vissa förmåner inom socialförsäkringen. Detta system innebar uttagande
av såväl en arbetsgivaravgift som en egenavgift, vilka var icke oväsentligt
högre än den nu föreslagna avgiften. Skatteberedningens förslag i denna
del biträddes av samtliga inom beredningen representerade politiska partier.
På grund härav och då utskottet i bet. 1968: 45 enhälligt tillstyrkt en
övergång till mervärdeskatt kan utskottet inte biträda avslagsyrkande! i
motionen I: 875.
20 Bevillningsutskottets betänkande nr U år 1968
I motionerna I: 871 av herrar Bengtson och Dahlén och II: 1131 av herrar
Wedén och Hedlund samt 1:874 av herr Holmberg m. fl. och II: 1127 av
herr Bohman in. fl. accepteras i princip förslaget om en arbetsgivaravgift,
men med hänsyn till rådande konjunkturer bör lagstiftningen enligt motionärernas
mening inte träda i kraft den 1 januari 1969 utan först vid
den senare tidpunkt som riksdagen bestämmer.
Övergången från allmän varuskatt till mervärdeskatt har av departementschefen
beräknats medföra ett nettoskattebortfall på 740 milj. kr. Härav
beräknas enligt uppgift i prop. 1968: 125 300 milj. kr. belöpa på budgetåret
1968/69. Enligt samma proposition förutses ett totalbudgetunderskott
för nämnda budgetår på ca 2,7 miljarder kr. En ytterligare försvagning
av statsbudgeten kan enligt utskottets mening inte accepteras. En
framflyttning av ikraftträdandet när det gäller arbetsgivaravgiften förutsätter
därför antingen ett uppskov med införandet också av mervärdeskatten
eller att staten erhåller en mot arbetsgivaravgiften svarande inkomstförstärkning
genom en höjning av procentsatsen för mervärdeskatten. En sådan
höjning bör emellertid enligt utskottets mening inte ske, eftersom den
skulle komma att drabba hårdast i de lägre inkomstskikten.
Motionärerna har påtalat att arbetsgivaravgiften kommer att gynna kapitalintensiva
företag och branscher på bekostnad av sådana med stor andel
arbetskraft och att detta — jämte en konkurrenssnedvridande effekt —
kommer att medföra en ytterligare försämring av det redan nu ogynnsamma
sysselsättningsläget.
Det är givetvis svårt att exakt förutsäga vilken verkan arbetsgivaravgiften
kommer att få. Det förefaller emellertid knappast sannolikt att den i
dess nuvarande utformning kan bli särskilt betungande för företagen eller
tå någon nämnvärd negativ effekt på sysselsättningsläget. Avgiften är av
relativt blygsam storleksordning och den skall utgöra en vid taxeringen
avdragsgill kostnad. Härtill kommer att företagen — även de arbetskraftsintensiva
— efter mervärdeskattens införande är befriade från skatt på in\
esteringsvaror och att avgiften bör kunna verka som en stimulans genom
att den premierar företagare som vill driva sin verksamhet rationellt.
På grund härav avstyrker utskottet motionerna I: 871 och II: 1131 samt
I: 874 och II: 1127 i nu berörda del. Det anförda innebär att utskottet inte
heller kan biträda det särskilda skrivelseyrkandet i förstnämnda båda motioner
om en förutsättningslös prövning av möjligheterna att lindra belastningen
för mindre, arbetskraftsintensiva företags produktion.
I några motioner har framställts yrkanden om undantag från skyldighet
att erlägga arbetsgivaravgift. I motionerna 1:872 av herrar Bengtson och
Tistad samt II: 1128 av tru Fraenkel och herr Thylén yrkas att allmän arbetsgivaravgift
inte skall tas ut på sjömännens löner. Enligt motionerna
I: 876 av fröken Stenberg och herr Lidgard samt II: 1130 av herrar Oskarson
och Nordstrandh bör ideella organisationer befrias från skyldighet att
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968
21
erlägga sådan avgift, och herr Wiklund i Stockholm anser i motionen II:
1132 att samma befrielse bör tillkomma ideella organisationer, vilka lämnar
kostnadsfri service av humanitär art.
Utskottet har i det föregående som sin mening uttalat, att avgiften i dess
nuvarande utformning inte kan anses särskilt betungande för arbetsgivarna.
I propositionen har särskild hänsyn tagits till rederinäringens förhållanden.
Redare har nämligen enligt förslaget att betala avgift efter den procentsats
som Kungl. Maj :t fastställer med tillämpning av 2 § förordningen angående
redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension.
Detta innebär att redarna skall erlägga allmän arbetsgivaravgift
efter ett lägre procenttal (f. n. 0,64 %) än övriga företag. Härtill kommer att
avgiften blir att anse som en avdragsgill lönekostnad i rederirörelse. Utskottet
vill inte bestrida att skäl kan åberopas för att undanta vissa subjekt
från skyldighet att erlägga avgift. Det torde emellertid knappast vara
möjligt att finna en norm för sådana undantag, som tillgodoser rättvisekravet
utan att äventyra syftet med avgiften. Det finns otvivelaktigt åtskilliga
subjekt som med samma eller kanske större rätt än rederier ocli
ideella organisationer kan göra gällande att de inte bör åläggas att kompensera
staten för ett skattebortfall som uteslutande avser industrins investeringar.
Med hänsyn härtill och då undantag är ägnade att komplicera tilllämpningen
avstyrker utskottet motionerna I: 872 och II: 1128, I: 876 och
II: 1130 samt II: 1132.
Som framgår av det föregående skall enligt förslaget i propositionen fysisk
person som åtnjutit inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst
av här i riket belägen jordbruksfastighet som brukas av honom
erlägga allmän arbetsgivaravgift (»egenavgift») med 1 % av inkomsten,
allt i den mån den inte anses som lön och arbetsgivare har att erlägga
sådan avgift för inkomsten.
I motionerna I: 873 av herr Enarsson och II: 1129 av herr Nordgren in. fl.
yrkas avslag på propositionen i vad den avser förslaget om egenavgift. Enligt
motionerna I: 871 av herrar Bengtson och Dahlén samt II: 1131 avherrar
Wedén och Hedlund bör i syfte att förenkla tillämpningen av lagstiftningen
den inkomstgräns under vilken egenavgift inte skall debiteras
höjas till 2 000 kr. I motionerna I: 874 av herr Holmberg in. fl. och II: 1127
av herr Bohman in. fl. begärs översyn av bestämmelserna om egenavgiften
i syfte att undanröja de med denna förenade olägenheterna. Motionärerna
framhåller att egenavgiften drabbar hårdare än arbetsgivares avgift, eftersom
enligt förslaget ingen hänsyn skall tas till det förhållandet att inkomst
av jordbruksfastighet och av rörelse till viss del kan härröra från
kapital som nedlagts i inkomstkällan. Liknande synpunkter framförs av
herr Tistad i motionen I: 877. Han anser att de skattskyldiga — för att erhålla
en skattelättnad motsvarande egenavgiften på inkomstens kapitaldel
— bör medges avdrag för egenavgift med 125 % av avgiftens belopp.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1968
Vad utskottet anfört i det föregående innebär också ett bemötande av nu
berörda yrkanden. Ett slopande av egenavgiften skulle innebära ett icke
oväsentligt skattebortfall och därmed strida mot syftet med arbetsgivaravgiften.
Utskottet anser sig därför inte kunna biträda yrkandet om avslag
på förslaget om egenavgift. Innan närmare erfarenheter vunnits av bestämmelsernas
tillämpning i praktiken är det inte heller motiverat att
höja inkomstgränsen för egenavgiftsberäkning till 2 000 kr. Utskottet vill
erinra om att den gräns på 500 kr. som föreslagits i propositionen skall
räknas särskilt för ett vart av de båda inkomstslagen jordbruksfastighet
och rörelse och att det avgörande för om egenavgift skall utgå eller ej är
att inkomsten inom varje inkomstslag uppgår till 500 kr.
Utskottet har slutligen att ta ställning till de yrkanden som syftar till
att bereda de skattskyldiga kompensation för att viss del av egenavgiften
kommer att beräknas på inkomst som utgör kapitalavkastning.
Om man anser att egenavgiften — i likhet med arbetsgivares avgift —
bör utgöra en i inkomstkällan avdragsgill lönekostnad talar vissa skäl för
att egenavgiften bör beräknas efter en annan och lägre procentsats eller
att avdrag för densamma bör medges med ett i förhållande till avgiften förhöjt
belopp. Att genom en schablonregel generellt medge egenföretagare
skattemässig kompensation för egenavgiftens kapitaldel torde emellertid
knappast vara motiverat. Det i inkomstkällan nedlagda kapitalet varierar
naturligt nog högst avsevärt i olika fall. Effekten av att egenavgiften kommer
att beräknas också på kapitalavkastning torde oftast komma att
helt elimineras av de möjligheter jordbrukare och rörelseidkare har att —
omedelbart eller genom årliga värdeminskningsavdrag — skriva av sina
tillgångar i inkomstkällan. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
man vid beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän
försäkring låter löneinkomst och företagarinkomst i lika män ge
underlag för pensionsrätt. Man bortser således från att i företagarinkomst
normalt ingår förmögenhetsavkastning.
Med det anförda och då en regel om särbehandling av egenavgiften är
ägnad att komplicera tillämpningen av lagstiftningen avstyrker utskottet
motionerna I: 874 och II: 1127 i nu berörda del samt motionen I: 877.
Mot de delar av propositionen som i det föregående inte upptagits till
särskild behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran. Dock
har utskottet ansett lämpligt att i förtydligande syfte göra ett tillägg till
4 § första stycket i förslaget till förordning om allmän arbetsgivaravgift.
Med åberopande av det anförda hemställer utskottet
A) alt riksdagen — med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 77 och med avslag på
a) motionen 1: 875, i vad den behandlas av bevillninas
ö
utskottet
b)
motionerna I: 871 och II: 1131, i vad de behandlas av
23
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968
bevillningsutskottet och avser yrkande om ikraftträdande
vid annan tidpunkt än den 1 januari 1969
c) motionerna I: 873 och IT: 1129
d) motionerna I: 874 och II: 1127, i vad de behandlas av
bevillningsutskottet och avser yrkande om ikraftträdande
vid annan tidpunkt än den 1 januari 1969 —
antar de vid propositionen fogade förslagen till
1) förordning om allmän arbetsgivaravgift med den ändringen
att 4 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
(Kungl. Maj:ts förslag)
4 §•
(Utskottets förslag)
Fysisk person, som åtnjutit inkomst
av annat förvärvsarbete enligt
11 kap. 3 § lagen om allmän
försäkring i form av inkomst av
här i riket bedriven rörelse eller inkomst
av här belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom, erlägger
allmän arbetsgivaravgift med belopp
motsvarande en procent av sådan
inkomst, i den mån arbetsgivare
icke bar att erlägga allmän arbetsgivaravgift
för inkomsten enligt 2 §
denna förordning.
Till grund-------föregått taxeringsåret.
Har inkomst-----i beräkning.
2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370)
3) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom.
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt
4)
förordning om ändring i uppbördsförordningen den
5 juni 1953 (nr 272)
B) att riksdagen avslår
1) motionerna I: 871 och II: 1131, i vad de behandlas
av bevillningsutskottet
2) motionerna 1:872 och II: 1128
3) motionerna I: 874 och II: 1127, i vad de behandlas av
bevillningsutskottet
4) motionerna I: 876 och II: 1130
Fysisk person, som åtnjutit inkomst
av annat förvärvsarbete enligt
11 kap. 3 § lagen om allmän
försäkring i form av inkomst av
här i riket bedriven rörelse eller inkomst
av här belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom, erlägger
allmän arbetsgivaravgift med belopp
motsvarande en procent av sådan
inkomst.
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968
5) motionen I: 877
6) motionen II: 1132
i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt.
Stockholm den 17 maj 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Yngve Nilsson (h),
Stefanson (fp), Sundin (ep), Wärnberg* (s), Tage Johansson (s), Gösta
Jacobsson (h), Lundström (fp), Paul Jansson (s) och Arne Pettersson (s);
samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s),
Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar Forsberg (s), Kristenson* (s),
Boo (ep), Carlstein (s), Larsson i Umeå (fp) och Wiklund i Härnösand (s).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Yngve Nilsson (h), Stefanson (fp), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(h), Lundström (fp), Magnusson i Borås (h), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt
(fp), herrar Boo (ep) och Larsson i Umeå (fp), vilka anfört följande:
»Förslaget
om införande av en arbetsgivaravgift accepteras i princip i de
likalydande motionerna I: 871 av herrar Bengtson och Dahlén samt II: 1131
av herrar Wedén och Hedlund liksom i de likalydande motionerna 1:874
av herr Holmberg m. fl. och II: 1127 av herr Bohman m. fl. Däremot motsätter
sig motionärerna ett beslut vid innevarande vårsession rörande tidpunkten
för ikraftträdandet. Bakgrunden härtill är det rådande ogynnsamma
sysselsättningsläget i vårt land och ovissheten rörande konjunkturutvecklingen
under det närmaste året.
Vi delar motionärernas uppfattning att det i nuvarande konjunkturläge
skulle vara felaktigt att fastställa tidpunkten för arbetsgivaravgiftens införande.
Den löneskatt det här är fråga om är enligt vår mening ägnad att
påverka sysselsättningen i negativ riktning och därför olämplig att införa
om konjunkturläget är ogynnsamt. Visserligen redovisas i den reviderade
finansplanen vissa tecken på en begynnande konjunkturuppgång. Såsom
även LO framhållit föreligger dock alltjämt allvarliga risker för sysselsättningen.
LO befarar t. o. m. att sysselsättningsläget skall försämras ytterli
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968 25
gare. I detta ovissa tillstånd bör försiktighet iakttas och frågan om arbetsgivaravgiftens
ikraftträdande få anstå till en tidpunkt då konjunkturutvecklingen
kan bedömas med större säkerhet. Vi föreslår riksdagsskrivelse
med yrkande om förslag till ikraftträdande vid sådan lämpligare tidpunkt.
I den mån motionen I: 875 av herr Ferdinand Nilsson ej kan anses besvarad
genom vad vi ovan anfört, avstyrker vi bifall till denna.
I de likalydande motionerna 1:871 av herrar Bengtson och Dahlén samt
It: 1131 av herrar Wedén och Hedlund yrkas vidare, att en förutsättningslös
prövning skall vidtas av möjligheterna att lindra belastningen för de
mindre företagens ofta arbetskraftsintensiva produktion samt att förslag
framläggs för riksdagen angående förenkling av administrationen för avgiftssystemet
innefattande bl. a. höjning av den inkomstgräns, under vilken
egenavgift för rörelse eller jordbruksfastighet inte skall debiteras, till
2 000 kr. Frågan om egenavgiften tas också upp i de likalydande motionerna
I: 873 av herr Enarsson och II: 1129 av herr Nordgren m. fl., vari yrkas
att egenavgift ej skall utgå, i de likalydande motionerna I: 874 av herr
Holmberg m. fl. och II: 1127 av herr Bohman m. fl., vari hemställs om översyn
av bestämmelserna rörande egenavgiften i syfte att undanröja de med
denna förenade olägenheterna, samt i motionen I: 877 av herr Tistad, vari
hemställs att avdrag vid beskattningen för egenavgift skall medges med avgiftens
belopp förhöjt med 25 procent. Slutligen yrkas befrielse från arbetsgivaravgift,
vad angår löneförmån som avses i 1 § första stycket förordningen
den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt, i de likalydande motionerna
I: 872 av herrar Bengtson och Tistad samt II: 1128 av fru Fraenkel
och herr Thylén, vad angår ideella organisationer i de likalydande motionerna
I: 876 av fröken Stenberg och herr Lidgard samt II: 1130 av herrar
Oskarson och Nordstrandh och slutligen, vad angår stiftelser och sammanslutningar,
som lämnar kostnadsfri service av humanitär art och som är
befriade från skyldighet att erlägga statlig inkomstskatt, i motionen II: 1132
av herr Wiklund i Stockholm.
Enligt vår mening är en skyndsam översyn av bestämmelserna rörande
arbetsgivaravgift och egenavgift behövlig. I denna bör ingå de frågeställningar
som tagits upp i nyss åberopade motioner. Vi förordar en riksdagsskrivelse
med hemställan att Ivungl. Maj :t företar en skyndsam översyn av
bestämmelserna rörande arbetsgivaravgift och egenavgift samt förelägger
höstriksdagen de förslag till ändringar som kan föranledas härav».
Med hänvisning till det anförda anser vi att utskottet bort hemställa,
A) att riksdagen — med avslag på förslaget till ikraftträdandebestämmelser
i proposition nr 77 och på motionen
I: 875 samt med bifall till motionerna I: 871 och II: 1131
samt I: 874 och II: 1127, sistnämnda fyra motioner i vad de
hänvisats till bevillningsutskottet och avser ikraftträdandebestämmelserna
—
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968
1) antar det i utskottets hemställan under A 1 upptagna
författningsförslaget med den ändringen att ikraftträdandebestämmelserna
erhåller följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse:
(Utskottets förslag)
Denna förordning träder i kraft
dagen efter den, då förordningen
enligt därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling
och äger tillämpning
på löner som utgives från och
med den 1 januari 1969 och på inkomster
som upptages till beskattning
vid 1970 och senare års taxeringar.
Inkomster som hänför sig
till tiden före den 1 januari 1969
inräknas dock icke i avgiftsunderlaget.
För avgift enligt 2 § beräknas
för åren 1969 och 1970 preliminär
avgift särskilt med ledning av arbetsgivaruppgift,
som enligt 5 § förordningen
angående uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. in., avlämnats för
åren 1967 respektive 1968, och med
tillämpning i övrigt av bestämmelserna
i samma förordning. Sådan
preliminär avgift påföres räkning
enligt 27 § samma förordning, när
17 § förordningen ej är tillämplig.
(Reservanternas förslag)
Denna förordning träder i kraft
vid tidpunkt som riksdagen senare
bestämmer.
2) antar det i utskottets hemställan under A 2 upptagna
författningsförslaget med den ändringen att ikraftträdandebestämmelserna
erhåller följande såsom reservanternas förslag
betecknade lydelse:
(Utskottets förslag)
Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling.
(Reservanternas förslag)
Denna lag träder i kraft vid tidpunkt
som riksdagen senare bestämmer.
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1968 27
3) antar de i utskottets hemställan under A 3 och 4 upptagna
författningsförslagen med den ändringen att ikraftträdandebestämmelserna
erhåller följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse:
(Utskottets förslag)
Denna förordning träder i kraft
dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.
(Reservanternas förslag)
Denna förordning träder i kraft
vid tidpunkt som riksdagen senare
bestämmer.
4) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl.
Maj :t senare förelägger riksdagen förslag om sådan tidpunkt
för den allmänna arbetsgivaravgiftens ikraftträdande,
att ogynnsamma konsekvenser för konjunkturutvecklingen
och därmed sysselsättningen inte uppkommer;
B) att riksdagen — med anledning av motionerna I: 871
och II: 1131 samt I: 874 och II: 1127, nämnda motioner såvitt
här är i fråga, motionerna I: 872 och II: 1128, I: 873 och
11:1129, 1:876 och 11:1130, motionen 1:877 samt motionen
II: 1132 — i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer, att
Kungl. Maj :t, med beaktande av vad i motionerna anförts,
företar en skyndsam översyn av bestämmelserna rörande
arbetsgivaravgift och egenavgift och förelägger 1968 års
höstriksdag de förslag till ändringar av bestämmelserna vartill
denna översyn kan föranleda.
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028