Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

1

Nr 38

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om åtgärder
vid beskattningen i syfte att främja sparandet.

Utskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit följande motioner, nämligen I)

de likalydande motionerna 1:14 av herrar Svenungsson och Sveningsson samt
11:21 av herr Thylén, i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhåller om skyndsam översyn och förslag till ändring av 25 § 3 mom., 35 § 3 mom.,
39 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen;

II) de likalydande motionerna 1:43 av herr Holmberg m. fl. och 11:61 av herr
Bohman m. fl., i vilka hemställts,

1) att riksdagen antar följande

a) Förslag

till

Förordning om bostadssparande
Härigenom förordnas som följer.

Den som under ett eller flera av åren 1969—1974 insätter medel i bank eller
annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto) må
åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för vad sålunda
insatts efter vad nedan sägs.

2 §■

Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000 kronor under
nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra sammanlagt 12 000
kronor.

3 §•

Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av egethem, fritidsbostad
eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den omständigheten att
bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet skall ej utgöra hin -

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 38

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

der för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning att bostadsändamålet prövas
vara det väsentliga, ej heller den omständigheten att bostaden är uppförd å jordbruksfastighet.

4 §.

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som intäkt
av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från bostadskonto
sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret använts för ändamål
som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga rum.

Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1979, skola
upptagas till beskattning vid 1980 års taxering.

5 §•

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i vederbörandes
hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående kalenderår
verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning från sådant konto.

6 §•

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning
av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969, dock att bestämmelserna
icke skola tillämpas vid 1969 års taxering eller vid eftertaxering för 1969 eller tidigare
år.

b) Förslag
till

Förordning om utbildningssparande

Härigenom förordnas som följer.

Den som för eget barns räkning i bank eller annan penninginrättning insätter
medel å särskilt konto (utbildningskonto) utan att förbehålla sig rätt att däröver
förfoga må vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt åtnjuta avdrag för
vad sålunda insatts enligt vad nedan sägs.

Avdrag medgives endast i den mån det insatta beloppet svarar mot en ökning
under beskattningsåret av insättarens sammanlagda hos banker och andra penninginrättningar
innestående medel. Beträffande äkta makar skall dylik ökning
föreligga för makarna tillhopa.

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

3

2 §.

För varje barn må blott upprättas ett utbildningskonto. Kontot skall vara upprättat
innan barnet fyllt 12 år.

3 §•

Insättning å utbildningskonto må uppgå till högst 1 200 kronor för år. Sammanlagt
må insättningarna uppgå till högst 18 000 kronor.

Därest uttag å utbildningskonto skett, må insättning ej vidare förekomma. Ej
heller må insättning ske efter det barnet fyllt 20 år.

Gottskrivning av å utbildningskonto upplupen ränta skall icke anses som insättning
å kontot enligt denna förordning.

4 §.

Insättning å utbildningskonto skall vara bunden i minst 7 år och minst till dess
barnet fyllt 16 år.

5 §•

Uppkommer fråga om bestämmande av gåvoskatt för barnet, skall å utbildningskonto
insatt belopp icke medräknas.

6 §•

Oavsett vad i 4 § sagts, må insatta medel fritt uttagas från utbildningskonto
efter det barnet fyllt 21 år. Så vare ock fallet om barnet avlidit.

Belopp som uttages från utbildningskonto skall icke anses som skattepliktig intäkt.

8 §•

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på utbildningskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i vederbörandes
hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående kalenderår
verkställda insättningar.

9 §■

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning
av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969, dock att bestämmelserna icke
skola tillämpas vid 1969 års taxering eller vid eftertaxering för 1969 eller tidigare
år.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

c) Förslag
till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse, att till följande paragrafer i
samma lag skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse, nämligen till 22 §
ett moment, betecknat 4, till 25 § ett moment, betecknat 4, till 29 § ett moment,
betecknat 5, samt till 46 § ett moment, betecknat 5, ävensom att till anvisningarna
till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt, betecknad 9, av den lydelse som nedan
sägs.

22 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger där bruttointäkten
överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna,
utöver avdrag för dessa kostnader, åtnjuta extra avdrag med 400 kronor.
Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med
andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt åtnjutas med 800
kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp
än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i 1 eller 3
mom. avsedda kostnaderna och ej heller med högre belopp än som motsvarar
4 procent av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet.
Extra avdrag som här sägs må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag
enligt 25 § 4 mom. och 29 § 5 mom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt
39 § 3 mom. icke kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.

25 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger där bruttointäkten
överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna,
utöver avdrag för dessa kostnader, åtnjuta extra avdrag med 400 kronor.
Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med
andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt åtnjutas med 800
kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta extra avdrag som här sagts
skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga
motsvarande tillämpning.

29 §.

5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger där bruttointäkten
överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda kostnaderna,
utöver avdrag för dessa kostnader, åtnjuta extra avdrag med 400 kronor. Har den
skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra
maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor.

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna
i 22 § 4 mom. och i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande
tillämpning.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles, äger där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda kostnaderna,
utöver avdrag för dessa kostnader, åtnjuta extra avdrag med 400 kronor.
Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med
andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt åtnjutas med 800
kronor. I den mån intäkten utgör avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk
förening må det extra avdraget ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige
under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, med
400 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre
belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i
1 mom. avsedda kostnaderna.

Vad i föregående stycke stadgas angående gift skattskyldig skall äga motsvarande
tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes
änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under 16 år.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

5 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till bostad åt
en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två familjer jämte personliga
tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar lägenhet med bostadsrätt,
under beskattningsåret verkställt amortering av skuld å sådan fastighet eller sådan
lägenhet till ett belopp överstigande 1,5 procent av fastighetens taxeringsvärde eller
beträffande bostadsrättslägenhet den del av fastighetens taxeringsvärde, som belöper
å lägenheten, må han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande
amortering, dock högst med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande
fall 200 kronor för ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den
mån den sammanlagda amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret
av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos banker
och andra penninginrättningar innestående medel.

Anvisningar
till 22 §.

9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet
skall ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen om statlig
förmögenhetsskatt.

Om extra avdrag enligt 22 § 4 mom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom. samtidigt
må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den inskränkning

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna i förhållande till
nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle ha varit om extra avdrag
ej förekommit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969; dock att äldre bestämmelser alltjämt
skola gälla vid 1969 års taxering samt vid eftertaxering för 1969 och tidigare

2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer,

dels om utredning och förslag rörande premiering av allmänt målsparande genom
avdragsrätt vid beskattningen för medel som insatts på särskilt sparkonto enligt de i
motionerna angivna riktlinjerna,

dels att Kungl. Maj:t framlägger förslag om försäljning av obligationslån till
allmänheten i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionerna;

III) de likalydande motionerna 1:261 av herr Thorsten Larsson m. fl. och II :326
av herr Josef son i Arrie, i vilka hemställts, att riksdagen beslutar om sådan ändring
av kommunalskattelagen att det extra avdraget för inkomst av kapital höjs med
200 kr. för ensamstående och 400 kr. för makar till sammanlagt 600 kr. resp. 1 200
kr. samt att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext;

IV) motionen II :790 av herr Antby, i vilken hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till riksdagen med ledning av vad i motionen
anförts rörande premiering av personligt bostadssparande på särskilt sparkonto i
bank eller annan penninginrättning;

V) motionen II :808 av herrar Jönsson i Ingemarsgården och Antonsson, i vilken
hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om förslag till riksdagen
med ledning av vad i motionen anförts rörande premiering av personligt
sparande på särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning samt rörande
skattelättnader för målinriktat bostadssparande.

Gällande bestämmelser m. m.

Frågan om premiering av sparandet genom lättnader vid beskattningen har under
senare tid årligen varit föremål för riksdagens prövning. År 1957 hemställde riksdagen
om tillsättande av en utredning med uppgift att allsidigt och förutsättningslöst
söka utröna, huruvida det var lämpligt och möjligt att skattevägen stimulera nysparande
och vilka former som därvid borde komma i fråga. Denna undersökning
verkställdes av utredningen om sparstimulerande åtgärder, som framlade resultatet
av sitt arbete i ett i början av år 1961 avgivet betänkande (SOU 1961:2). Därvid
förordade utredningen vissa åtgärder i syfte att främja sparandet på annat sätt än
genom lättnader i beskattningen. Bl. a. föreslogs införande av en ny sparform efter i
huvudsak samma riktlinjer som ungdomens lönsparande, benämnt allmänna lönspa -

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

7

randet. Vidare förordade utredningen vissa åtgärder i syfte att främja bostadssparandet.
Däremot ansåg majoriteten i utredningen det inte vara möjligt att förorda att
det totala enskilda sparandet stimulerades genom en definitiv skatteminskning satt i
relation till det belopp som insattes på ett särskilt konto. Sammanfattningsvis konstaterade
utredningen beträffande möjligheterna att genom ett system med definitiv
skatteminskning stimulera sparandet, att det inte går att endast premiera sådant sparande,
som är framkallat av själva premieringsförfarandet. Premieringen måste omfatta
även medel, som härrör från sparande, som ändå skulle ha skett, samt sådana
medel, vilka härrör från tidigare befintliga tillgångar. Premieringskostnaderna skulle
med all sannolikhet bli lika stora som eller större än den framkallade sparandeökningen.
Vidare skulle kostnaderna komma att bli av den storleksordningen att de
kunde få betydande verkningar på statens och kommunernas finanser.

Utredningen behandlade även frågan om ett system för sparpremiering byggt på
uppskjuten beskattning och fann därvid att ett förfarande med uppskov med beskattningen
för ett sparat belopp sannolikt skulle leda till en viss sparandeökning av
långsiktig karaktär. Införandet av bestämmelser härom var emellertid till väsentlig
del inte enbart en fråga om att åstadkomma en stimulans av sparandet utan även
en fråga om inkomstutjämning mellan olika år. Ett förslag i detta hänseende kom
därför att i olika avseenden beröra pågående skatteutredningar och ha samband
med av dessa behandlade frågor och borde därför tas upp till övervägande i samband
med övriga skattefrågor.

Mot utredningens ståndpunktstagande i fråga om skattepremiering av sparande
anfördes två reservationer. Ledamöterna i utredningen, Antonsson, Brundin och
Danmans, förordade sålunda införande av former för sparpremiering genom såväl
definitiv skatteminskning i form av rätt till avdrag för avsättning till särskilda sparkonton
som genom uppskjuten beskattning genom utjämningskonton. Ledamoten
Antonsson uttalade sig därjämte för en premiering av även annat sparande än de
nämnda formerna för banksparande.

I prop. 1961 :160 framlades förslag till höjning med en tredjedel av de skattefria
bottenbeloppen för inkomst av kapital fr. o. m. 1962 års taxering. Härigenom skulle
maximibeloppet för det s. k. sparavdraget, vilket dittills utgjort 300 kr., eller för
makar gemensamt 600 kr., komma att höjas till 400 resp. 800 kr. 1961 års vårriksdag
biföll förslaget. Genom 1963 års lagstiftning (med tillämpning fr. o. m. 1964 års
taxering) omkonstruerades det sociala försäkringsavdraget så, att avdrag medges
dels för obligatorisk sjukförsäkringsavgift med debiterat belopp, dock lägst 150 kr.
för ensamstående och 300 kr. för äkta makar, och dels för under beskattningsåret
erlagda avgifter och premier för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar, dock med viss
maximering. För att dessa senare frivilliga avgifter och premier skulle inrymmas i
avdraget i samma utsträckning som tidigare bestämdes maximum till 250 kr. för
ensamstående och 500 kr. för äkta makar. Genom beslut av 1965 års riksdag utgår
fr. o. m. 1966 års taxering förmögenhetsskatt för bl. a. fysisk person för beskattningsbara
förmögenheter överstigande 100 000 kr. i stället för tidigare 80 000 kr.

I syfte att uppmuntra sparandet antog vidare 1961 års höstriksdag det i prop.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 38

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

1961:200 framlagda förslaget om igångsättande av kampanjer för allmänt lönsparande.
Dessa leds av en kommitté, vari ingår representanter för arbetsmarknadens
större organisationer, sparinstitutioner och statsmakterna.

Till betänkandet fogad bilaga 1 utvisar allmänna pensionsfondens tillväxt. Inlåningsutvecklingen
i sparinstituten framgår av bilaga 2. I bilagorna 3—5 lämnas vissa
uppgifter rörande ungdomens lönssparande och det allmänna lönsparandet.

Motionerna

1:14 och 11:21

Genom den fortgående penningvärdeförsämringen har betydelsen av de skatteavdrag,
som tillkommit i avsikt att främja det frivilliga sparandet starkt minskat för
den skattskyldige. Därmed har också deras effekt när det gäller att stimulera det
enskilda sparandet starkt avtagit. Bristen på kapital, som i så hög grad kännetecknar
dagens samhälle, gör det angeläget att de sparstimulerande åtgärderna inte minskar
i effekt utan i stället ökar. Inte minst av denna orsak bör de avdragsregler i
kommunalskattelagen, vilka tillkommit i avsikt att främja det frivilliga sparandet, bli
föremal för en översyn i syfte att avpassa dem till den penningvärdeförändring som
ägt rum sedan de nuvarande avdragsbeloppens storlek fastställdes. Beträffande det
särskilda avdraget vid aktieförsäljning bör detta utformas på ett sådant sätt att två
makar medges högre avdragsbelopp än ensamstående.

1:43 och 11:61

Ett snabbt ekonomiskt framåtskridande i samhället förutsätter inte bara ökade
arbetsinsatser från de enskildas sida. Det förutsätter också att de enskilda i högre utsträckning
än för närvarande uppmuntras att bidra till den kapitalbildning som är
nödvändig för att vårt näringsliv skall kunna rationaliseras och anpassas till de nya
krav som den pågående industriella strukturomvandlingen ställer.

För att uppnå den samhällsekonomiskt nödvändiga begränsningen av den privata
konsumtionen till förmån för investeringsverksamhet är det angeläget att stimulera
till ett frivilligt, enskilt sparande. Behovet av ett ökat enskilt sparande accentueras i
dag främst av det förhållandet att den svenska exportindustrin under åren framöver
kommer att utsättas för stigande kostnader och hårdnande utlandskonkurrens med
krympande vinstmarginaler som följd.

Vikten av att det enskilda sparandet stimuleras skall också ses utifrån demokratisk
synpunkt. Den ekonomiska politiken måste enligt motionärernas mening inriktas inte
bara mot en stigande levnadsstandard, hög, jämn och produktiv sysselsättning och ett
stabilt penningvärde, som stabiliseringsutredningen på sin tid uttalade. Till dessa tre
huvudmål, om vilka politisk enighet råder, bör också fogas ett fjärde, nämligen en
ökning av den enskilde medborgarens ekonomiska tillgångar och en jämnare fördelning
av arbetets resultat medborgarna emellan. Den ekonomiska politiken bör så -

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

9

lunda syfta till att sprida de ökade ekonomiska tillgångar som medborgarnas arbetsinsatser
skapar på så många händer som möjligt. Därigenom höjs den ekonomiska
politikens ambitionsnivå.

För att ett ökat enskilt sparande och därigenom ett spritt personligt ägande skall
komma till stånd krävs enligt motionärerna att tre förutsättningar är för handen:

1. att de många människorna får ekonomiskt utrymme för sparande genom bl. a.
en rimligare skattepolitik,

2. att en aktiv sparvilja väcks och stimuleras bl. a. genom skattelättnader för visst
sparande, samt

3. att sparandet skyddas mot värdeminskning genom lägre inflationstakt och ökade
möjligheter till värdefast sparande.

Högerpartiets strävan att stimulera det personliga sparandet motiveras inte bara
utifrån ekonomiska synpunkter. Den har också en principiell motivering. Ett ökat
enskilt sparande är inte bara av samhällsekonomiskt värde, det är också den mest
effektiva och naturliga metoden att på sikt skapa en jämn egendomsfördelning i
samhället. I det ekonomiska principprogram som av högerpartiet framförts under
beteckningen ägardemokrati har dessa synpunkter ingående utvecklats. Det utvecklas
också i en annan motion till årets riksdag. Med programmet ägardemokrati
arbetar högerpartiet för att allt flera skall beredas möjlighet att bli delägare i produktionsmedlen,
i dessas värdetillväxt och i den avkastning de kan ge. Det personliga
sparandet bör på längre sikt även kunna få en sådan omfattning att det kan tillgodose
den offentliga sektorns kapitalbehov.

Människor som tidigare inte varit vana att spara torde lättast kunna intresseras
för olika former av s. k. målsparande. Bestämmelserna om skattefrihet för sparande
bör principiellt utformas så, att allt sparande behandlas lika. De sparstimulerande
åtgärderna bör därför ankntyas till inkomsttagarnas nysparande. Härigenom
skulle inte bara en ökning av tillgodohavanden på bank och i förm av värdepapper
såsom obligationer, aktier och andelar i ekonomiska föreningar inbegripas utan även
premier till liv-, kapital- och pensionsförsäkringar, amorteringar på lån samt investeringar
i rörelse, jordbruk och annan fastighet räknas in i nysparandet. Med utgångspunkt
från den sammanställning av förmögenheten som finns i självdeklarationen
kunde fastställas hur mycket av den årliga förmögenhetsökningen som grundar sig
på ett faktiskt sparande. Eventuella svårigheter att nå en helt invändningsfri metod
vid uppskattningen av den årliga förändringen i inkomsttagarnas nettoförmögenhet
får inte hindra att man söker komma fram så långt som möjligt på vägen mot ett
fullt godtagbart system för allmän stimulans av det årliga nysparandet. Under alla
omständigheter bör frågan underkastas en ingående utredning så att ett allmänt
sparavdrag för det årliga nysparandet kan införas. Angeläget är emellertid att redan
nu genom speciella åtgärder uppmuntra den enskilde till ökat sparande. Dessa speciella
stimulansåtgärder bör i första hand ta sikte på ett sparande till s. k. trygghetsägande.
Därmed avses framför allt bostadssparande, bosättningssparande, utbildningssparande
och aktiesparande.

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

En egen bostad är av naturliga skäl ett sparmål av mycket hög angelägenhetsgrad.
Motionärerna föreslår att den som under något av åren 1969—1974 — alltså
under en sexårsperiod — sätter in pengar på ett särskilt bostadskonto skall
få dra av det sparade beloppet i sin deklaration. Avdraget föreslås för hela perioden
maximerat till 6 000 kr. för ensamstående och sammanlagt 12 000 kr. för äkta
makar. De insatta medlen skall vara avsedda för förvärv av eget hem, fritidsbostad
eller för att betala insats i bostadsrättsförening. Den som har eget hem och på sina
lån gör större amorteringar än ”normala” skall få dra av överskjutande belopp,
dock maximalt 700 kr. För skattskyldig som har hemmavarande barn under 16 år
föreslås att maximum skall höjas med 200 kr. per barn. Såsom ”normal” amortering
bör kunna betraktas ett belopp motsvarande 1,5 % av taxeringsvärdet.

För att grundlägga ett regelbundet sparande hos inkomsttagarna över lag bör
även införas avdragsrätt vid beskattningen för sparmedel som insätts på särskilt
sparkonto för att där innestå i minst fem år. Även här bör sålunda sparandestimulansen
ges genom avdrag i deklarationen. Det belopp för vilket avdrag skall få
göras bör maximeras till 1 000 kr. per år och kontoinnehavare (2 000 kr. för äkta
makar). Det sammanlagda maximibeloppet på ett konto föreslås till 15 000 kr.
(makar 30 000 kr.) exklusive upplupen ränta. För belopp som innestått på sparkontot
i fem år bör skattebefrielsen vara definitiv. Om belopp uttas före femårsperiodens
utgång, bör de på nytt tas upp till beskattning. För avdragsrätt bör vidare
krävas att spararens samtliga banktillgodohavanden ökats med minst det belopp för
vilket avdrag yrkas. Ingen skall således kunna erhålla skattebefrielse genom att flytta
belopp mellan olika konton. För rätt till avdrag vid beskattningen bör vidare krävas
att sparkontots tidigare maximum överskrids. Lämpligt kan också vara att avkräva
den skattskyldige besked om att det ej förekommit avyttring av realtillgång.

I syfte att åstadkomma en ökad spridning av ägandet inom näringslivet förordar
motionärerna vidare, att det s. k. sparavdraget höjs med 200 resp. 400 kr.,
i den mån kapitalavkastningen till motsvarande belopp utgör utdelning av aktier
eller av andelar i ekonomisk förening.

Vidare föreslås att en person som insatt sitt sparkapital i jordbruksfastighet, annan
fastighet eller rörelse skall erhålla samma skatteförmån som om han haft inkomst av
kapital. Enligt motionärernas mening föreligger inte någon principiell skillnad mellan
den avkastning som erhålls av bankmedel eller aktier och avkastningen från
någon av de nämnda förvärvskällorna. En del av förvärvskällans avkastning kan
hänföras till den personliga arbetsinsatsen, medan en annan del härrör från det insatta
kapitalet.

Ytterligare vägar måste dock beträdas. Genom sin skattepolitik måste statsmakterna
göra det möjligt för företagen att i ökande omfattning grunda sin ekonomiska expansion
på emission av aktier. En del av den tidigare självfinansieringen skulle härigenom
komma att ersättas med finansiering över aktiemarknaden. Om denna breddas
kan allt fler människor genom förvärv av aktier och delägarbevis bli aktiva delägare
i enskilda företag. Flittills har aktierna svarat för en mycket liten del av
efterfrågan på kapitalmarknaden. Anledningen till att aktiemarknaden under efter -

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 är 1968

11

krigstiden inte utnyttjats i någon större omfattning sammanhänger till väsentlig del
med att kapitalanskaffningen genom aktier varit synnerligen ofördelaktig från skattesynpunkt.
En viss modifiering av dubbelbeskattningen kom visserligen till stånd
genom det s. k. Annellska förslaget, men denna lättnad är otillräcklig. Resultatet av
den dubbelbeskattning som tillämpas i vårt land har blivit att småspararna — i
direkt form som obligationsköpare eller indirekt via banker och försäkringsbolag —
fått träda till som långivare utan tillfälle att som aktieägare i företagen bli delaktiga
i dessas värdetillväxt. En successiv avveckling av skatten på den utdelade vinsten
från aktiebolagen skulle med all sannolikhet medföra att bolagen i växande utsträckning
ombesörjde sin kapitalanskaffning aktievägen. Denna utveckling synes dock ha
försvårats genom den nya aktievinstbeskattningen som i än högre grad än den tidigare
beskattningsformen missgynnar investering av färskt kapital.

En ökad spridning av aktieägandet förutsätter att aktiematerialet görs mer tillgängligt
än tidigare. Lägre nominella värden på nyemitterade aktier skulle till
exempel underlätta ett regelbundet aktiesparande och även möjliggöra större spridning
av risken för varje enskild köpare. Det är vidare angeläget att man i banklagstiftningen
vidtar sådana ändringar som gör det möjligt för bankerna att förenkla
försäljningen av aktier. Bankerna borde t. ex. medges rätt att som en serviceåtgärd
ha ett mindre antal aktier liggande för ”strököpare”. Möjligheter borde även finnas
för en stående köporder av exempelvis en aktie i månaden till en viss högsta köpkurs.
En översyn av aktiebolags- och banklagstiftningen i syfte att möjliggöra en popularisering
och ökad spridning av aktieägandet bör därför snarast ske.

1:261 och 11:326

Den allt hårdare internationella konkurrensen fordrar en ökande investeringsverksamhet
för att vårt näringsliv skall kunna hävda sig. Investeringsmöjligheterna
är mycket beroende av den sparade volym som är tillgänglig. I tider med konjunkturnedgång
avtar investeringslusten, särskilt om det inte finns tillgång till eget riskvilligt
kapital. Detta kapital som byggts upp så småningom genom ett mera allmänt
sparande är i sådana tider värdefullt. Det ger möjlighet till ökat bostadsbyggande
och mera resurser till offentliga verksamheter som t. ex. sjukvård och utbildning.

Penningvärdeförändringen har emellertid en avskräckande effekt på det traditionella
banksparandet, varför det är särskilt nödvändigt att sparstimulerande åtgärder
vidtas speciellt för småspararna. En höjning av det skattefria beloppet vid
inkomst av kapital till 600 kr. för ensamstående och 1 200 kr. för makar gemensamt
skulle innebära en sådan stimulans. Mot bakgrunden av såväl inkomst- som
prisutvecklingen under den tid de nuvarande schablonavdragen gällt och angelägenheten
av en stimulans av sparandet inom beskattningens ram torde en ändring nu
vara befogad.

11:790

Många skäl talar för att samhället stimulerar enskilt sparande. Behovet av kapitalbildning
accentueras t. ex. genom teknikens framsteg, arbetstidsförkortning, de starkt

<12

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

ökade byggnadskostnaderna för bostäder osv. Goda bostäder är ett allmänt behov,
att bo i egnahem är av utomordentligt värde för många familjer. Tyvärr lägger ofta
de höga byggnadskostnaderna hinder i vägen för att ekonomiskt klara ett förvärv
av egen bostad. En stor del av vår ungdom har ganska goda inkomster och bor billigt
i föräldrahemmet. Man vågar därför påstå att det i många fall finns goda förutsättningar
för ett större sparande än vad som nu äger rum. Det finns starkt grundad
anledning att pröva en form för skattelättnader som premierar bostadssparandet. En
ökning av bostadssparandet blir till nytta inte bara för spararna själva utan även
för bostadssektorn som helhet.

Premiering bör enligt motionären utgå till den som under fem år sätter in pengar
på särskilt bostadskonto. Medlen skall användas för eget hem eller insatslägenhet i
bostadsrättsförening. Att ägaren använder en del av fastigheten i yrkesverksamhet
eller att bostaden uppföres på jordbruksfastighet bör inte utgöra hinder för premiering.
Om det insatta beloppet används för okvalificerat ändamål, bör det naturligtvis
däremot återföras till beskattning. För att undgå beskattning bör medlen ha
investerats för ändamålet inom viss tid, t. ex. senast före utgången av tio år efter
sparandetidens början.

11:808

Det är nödvändigt att ökade resurser står till förfogande för investeringsverksamhet,
om vårt näringsliv skall kunna hävda sig i den växande internationella konkurrensen
och vårt folks välstånd skall kunna ökas på sätt som vi alla önskar. Inte
minst den senaste långtidsutredningen har för de framförliggande årtiondena påvisat
behovet av ökade kapitalinsatser. Den brist på kapital som nu bromsar utvecklingen
inom olika sektorer illustrerar på ett åskådligt sätt nödvändigheten av
åtgärder vilka så långt möjligt kan öka sparandet.

Klimatet för det enskilda sparandet i vårt land kan inte betecknas som tillfredsställande.
Det lönsparande som främjas av det allmänna har fått viss anslutning
från allmänheten men kan inte sägas ha kommit upp till önskvärd omfattning. Det
personliga sparandet bör främjas på ett effektivare sätt, nämligen genom särskild
premiering i beskattningshänseende.

Banksparandet är en sparform som är särskilt betydelsefull för småspararna. Det är
angeläget att kompensera denna sparform, då den hör till dem som särskilt hårt
drabbas av inflationen. Även administrativa skäl talar för att premiera banksparandet.
En metod som i sammanhanget bör prövas är följande:

Särskilt sparkonto får uppläggas av varje till statlig inkomstskatt skattskyldig
fysisk person som fyllt 16 år. Föräldrar skulle få öppna sparkonto för minderårigt
barn. I syfte att dels särskilt främja småsparandet, dels förhindra missbruk skulle
det premieberättigade beloppet maximeras till t. ex. 2 000 kr. per person och år för
ensamstående och 4 000 kr. för äkta makar. För barnkonto maximeras det årliga
beloppet till t. ex. 1 500 kr. Högsta sammanlagda belopp på ett konto kunde t.ex.
begränsas till resp. 20 000, 40 000 och 15 000 kr. (inkl. upplupen ränta). Insätt -

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968 13

ningar på barnkonto borde ske i sådan form att de insatta medlen helt tillhörde
barnet.

Premien borde utgå i form av avdrag på den statliga inkomstskatten med viss
del av under året insatt belopp (upp till ovan angivna belopp). Premien kunde
försöksvis tills vidare sättas vid 10 % av årets nysparande. I syfte att stimulera
ett långfristigt sparande skulle den utfalla endast om beloppet stått inne en viss
period, exempelvis minst 5 år. Detta motsvarade en årlig tilläggsränta av ca 2 %.

Denna metod skulle ge en sparstimulans, som blev oberoende av vederbörandes
inkomstnivå samtidigt som den kunde stimulera det verkliga småsparandet. För att
förhindra s. k. vartannatårssparande borde premiering endast ske för belopp som
ökat kontots tidigare maximum.

Kontot borde inte vara spärrat, men om uttag skedde före utgången av den stipulerade
5-årsperioden skulle den på uttaget belopp belöpande premien återgå till
statsverket. Detta kunde enkelt ske genom att banken till statsverket som skattebelopp
inbetalade 10 % av i förtid uttaget belopp.

Hinder borde dock inte möta att — efter överenskommelse mellan arbetsgivaren
och den anställde — låta sparavdraget slå igenom redan vid källskatten. Överenskommelse
borde sålunda kunna få träffas om att arbetsgivaren ombesörjde sparkontoinsättning
för den anställdes räkning. Källskatten borde då kunna minskas med
10 procent av på sparkontot insatt belopp. För B-skattebetalare, företagare och fria
yrkesutövare borde motsvarande möjligheter öppnas för jämkning av för honom fastställd
preliminär skatt.

Det finns grundad anledning att i praktiken pröva en form för skattelättnader som
premierar bostadssparandet. De ökade kapitalresurser, som på detta sätt kan tillföras
bostadsbyggandet, blir till nytta inte endast för spararna själva utan även för bostadssektorn.
Motionärerna föreslår att premiering bör utgå till den som under fem år
sätter in pengar på särskilt bostadssparkonto. Medlen skall användas för eget hem
eller insats i bostadsrättsförening. Att ägaren använder del av fastigheten för yrkesverksamhet
eller att kostnaden uppförs på jordbruksfastighet bör inte utgöra hinder
för premiering. Om det insatta beloppet används för okvalificerat ändamål, bör det
däremot återföras till beskattning. För att undgå beskattning bör medlen vidare
ha investerats för ändamålet senast före utgången av tio år efter sparandeperiodens
början.

Utskottet

Under senare år har stegringen av de personliga inkomsterna och den därmed följande
ökningen av konsumtionsefterfrågan mer än tidigare riktat uppmärksamheten på
betydelsen av ett ökat personligt sparande. Från privatekonomisk synpunkt innebär
ett ökat sparande större välstånd, trygghet och oberoende. Från samhällsekonomisk
synpunkt utgör ett ökat sparande en väsentlig ingrediens i det ekonomiska framåtskridandet.
Behovet av en ökad kapitalbildning som en förutsättning för den eftersträvade
standardhöjningen har sedan länge accentuerats i den svenska samhälls -

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

ekonomiska debatten. Efter den ar 1966 inträffade konjunkturdämpningen i Västeuropa
har betydelsen av ökade kapitalinsatser ytterligare framhävts. Konjunkturnedgången
har medfört en förändring i de yttre förutsättningarna för den svenska
ekonomins utveckling och verkningarna har blivit långvarigare och i vissa avseenden
mer kännbara än vad som först kunde förutses. Det kärvare ekonomiska klimatet har
paskyndat näringslivets strukturomvandling och mer än tidigare riktat uppmärksamheten
på nödvändigheten av stora offentliga och privata investeringar. Dessa sistnämnda
investeringar måste till stor del finansieras genom det personliga sparandet.

En tillbakablick pa sparandeutvecklingen under 1960-talet visar att det offentliga
och enskilda sparandet ökat medan företagssparandet minskat. Av det totala sparandet
under ar 1966 tillkom 69 procent genom offentligt sparande. Fonduppbyggnaden
inom ATP (jfr bilaga 1) får därvid en allt större betydelse. De svenska hushållen
bidrog med 26 procent och företagen med endast 5 procent av nettosparandet under
år 1966. En ytterligare relativ nedgång i företagssparandet är att vänta under de
närmaste åren. Den eftersträvade ökningen av näringslivets investeringar måste således
i en tid av hårdnande internationell konkurrens tillgodoses i mycket stor utsträckning
genom ökad utlåning från kreditinstituten. I sammanhanget bör även nämnas
att det svaga marknadsläget medfört en nedgång i nyemissionerna av aktier inom
företagen. Under rekordåret 1965 uppgick nyemissionerna till 768 milj. kr. i de börsnoterade
bolagen. Motsvarande siffror för åren 1966 och 1967 var 327 resp. 181 milj.
kr. Det belopp som inbetalats och skall inbetalas med anledning av de hittills under
år 1968 genomförda och beslutade nyemissionerna av aktier uppgår f. n. till 77
milj. kr.

Inlåningsutvecklingen i sparinstituten framgår av bilaga 2 till betänkandet. För
banksparandet har år 1967 varit synnerligen gynnsamt och det är framför allt affärsbankerna
och sparbankerna som uppvisar ett bättre resultat än år 1966. För affärsbankeras
del beräknar man att drygt 50 procent av inlåningen utgör hushållssparande.
Några affärsbanker — bl. a. de två största affärsbankerna — beräknar t. o. m. att
inlåningen från privatpersoner vid slutet av år 1967 uppgick till två tredjedelar av
bankernas totalinlåning. I sparbankerna svarar hushållssparandet för ca 90 procent
av den totala inlåningen. Man kan således räkna med att ca 80 procent av sparandet
i samtliga bankinstitut och sparkassor sker genom hushållen. Statistiken under senare
år visar också att man alltmer sätter in sina pengar på långfristiga inlåningsräkningar
med högre ränta. Av affärsbankernas och sparbankernas inlåning vid det senaste årsskiftet
var således mer än 60 procent placerade på sådana räkningar.

Allmänheten har tid efter annan i annonser och annan reklam från olika kreditinstitut
informerats om kapitalbildningens betydelse i samhället. Bl. a. har affärsbanker,
sparbanker och riksgäldskontoret var för sig vänt sig till privatpersoner och
hushåll i brett upplagda kampanjer, vilkas främsta syfte varit att öka sparandet och
styra det till respektive institut. Bakom hushållssparandets starka expansion under
senare år ligger också att man genom utformningen av banktjänsterna sökt bygga upp
långvariga kundförhållanden, avsedda att resultera i en mera stabil och växande inlåning
från allmänheten. I sådant syfte har man utökat sortimentet av tjänster till

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

olika typer av inlaningsräkningar, reset jänst, allmän betalningsförmedling etc. Hushållsinlåningens
betydelse för kreditmarknaden ligger också bakom sparinstitutens
erbjudanden om checkkredit, personlån, sparlån och köpkortskredit, vilka utgör kombinerade
spar- och krediterbjudanden. Sparlånesystemet har därvid visat sig vara en
utmärkt sparfrämjare. Erfarenhet och statistik visar nämligen att sparlånekunder
sparar mera än de lånar och att flertalet endast sparar och helt avstår från att utnyttja
kreditmöjligheterna. Som ett led i bankernas strävanden att öka sin kundkrets
och locka till sig flera hushållssparare bör också ses utbyggnaden och lokaliseringen
av bankernas kontorsnät.

Bland de sparstimulerande åtgärderna bör vidare framhållas ungdomens lönsparande
och det allmänna lönsparandet. Såsom framgår av de till detta betänkande fogade
bilagorna 3—5 har lönsparandet fått en betydande omfattning. Det goda resultatet
synes framför allt kunna tillskrivas sparinstitutens aktiva insatser och lönsparandekampanjerna.
Sedan budgetåret 1966/67 har fullmäktige i riksgäldskontoret ansvaret
för kampanjerna för lönsparande. Under fullmäktige svarar kommittén för
allmänna lönsparandet för planläggningen och genomförandet av kampanjerna. I
denna ingår representanter för statsmakterna, arbetsmarknadens parter och sparinstituten.
1968 års vårriksdag har till kampanj för lönsparandet under år 1968 anvisat
ett reservationsanslag på 650 000 kr. Därmed har under de senaste fem åren sammanlagt
3,25 milj. kr. ställts till förfogande av statsmedel för propagandakampanjer
för lönsparandet. Vidare företar man f. n. en översyn av lönsparformerna i syfte
främst att få en bättre uppfattning om effekten av dessa.

Även om sparandeutvecklingen varit gynnsam finns det alltjämt stort behov av att
minska privat konsumtion till förmån för investeringsverksamhet. Utskottet ställer sig
således inte avvisande till tanken att man genom olika åtgärder bör söka stimulera till
ett ökat enskilt sparande. Uppgiften är emellertid svår. Många sparar redan eller förvarar
transaktionsmedel i sparinstitut. Härtill kommer att skälen för samt viljan och
förmågan till ett sparande är synnerligen individuellt betingade. Enligt utskottets
mening bör man inte överdriva värdet av förmånliga beskattningsregler som ett medel
att stimulera det enskilda sparandet. Givetvis skall inte bortses från att beskattningen
påverkar både viljan och förmågan att spara. Mestadels styrs emellertid sparandet av
ett särskilt motiv, som oftast går ut på skapandet av en framtida trygghet. Det
måste därför antas att beskattningsreglernas utformning är av underordnad betydelse
för ett ökat sparande.

I de förevarande motionerna framhålls att penningvärdeförändringen och behovet
av att dämpa den privata konsumtionen och trygga det ekonomiska framåtskridandet
medför att man nu bör vidta åtgärder för att stimulera olika former av sparande.

I motionerna 1:43 och II :61 samt motionen II :808 begärs premiering av personligt
sparande genom skattelättnader för medel som insatts på särskilt sparkonto i
bank eller annan penninginrättning. Förslaget i de båda förstnämnda motionerna
innebär i huvudsak införande av rätt att under en femårsperiod göra en högsta årlig

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

insättning på sådant konto med 1 000 kr. för ensamstående och med 2 000 kr. för
äkta makar, därvid sparpremien skall ges i form av avdrag vid taxeringen. I den sistnämnda
motionen föreslås att de årliga insättningarna skall maximeras till 2 000
resp. 4 000 kr. och att föräldrar skall få rätt att öppna sparkonto för minderårigt barn
med en högsta årlig insättning av 1 500 kr. Premien bör utgå som avdrag på den statliga
inkomstskatten med försöksvis 10 procent av årets nysparande.

Frågan om premiering av nysparande var — såsom framgår av den inledningsvis
lämnade redogörelsen — föremål för överväganden av utredningen om sparstimulerande
åtgärder (SOU 1961:2). Majoriteten inom utredningen ansåg sig inte kunna
tillstyrka en stimulans av det enskilda sparandet genom en definitiv skatteminskning
i relation till det belopp som insatts på särskilt konto. Inte heller ansågs det möjligt
att endast premiera sådant sparande som framkallades av själva premieringsförfarandet.
I praktiken var det enligt utredningens mening inte möjligt att särskilja
ett tillskott till följd av premiering från det nysparande som skulle ha skett oberoende
av sådan premiering eller att fastställa storleken av det totala nysparandet. Ett premieringsförfarande
måste därför komma att gälla även befintliga tillgångar. Under
sådana förhållanden kunde — menade utredningen — premieringskostnaderna väntas
bli minst lika stora som eller överstiga den framkallade sparandeökningen. Kostnaderna
torde också komma att bli av den storleksordningen att de skulle få betydande
konsekvenser för statens och kommunernas finanser. Flertalet remissinstanser delade
utredningsmajoritetens åsikt.

Enligt utskottets mening ger utredningens undersökningar vid handen att det
knappast är möjligt att genom definitiva skattelättnader effektivt åstadkomma ett
verkligt nysparande. Härtill kommer att det föreslagna systemet med avsättning av
medel till sparkonto skulle innebära ett införande av nya möjligheter till inkomstoch
progressionsutjämning vid beskattningen. Utskottet har senast i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1968:22 avstyrkt ett motionsyrkande om införande av progressionsutjämning
vid beskattningen med hänvisning bl. a. till att de patagligaste
verkningarna av progressionen numera får anses undanröjda genom lagstiftningen
om ackumulerad inkomst, om taxering för inkomst av medel som insatts pa skogskonto
och om förlustutjämning.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till skrivelseyrkandena i motionerna 1:43
och 11:61 samt II :808 i nu berörda delar.

I motionerna 1:43 och II :61, II :790 samt II :808 yrkas rätt till avdrag för medel,
som satts in på särskilt bostadskonto för anskaffande av egethem eller fritidsbostad
eller för erläggande av insats i bostadsrättsförening. Yrkandet i de båda förstnämnda
motionerna innebär uppskov med beskattningen av de insatta medlen. I dessa motioner
förordas också viss skattefrihet för sådant sparande som sker i form av särskilt
stora amorteringar av skuld på en- eller tvåfamiljsfastighet eller bostadsrättslägenhet.

Införandet av bestämmelser om premiering av sparande på särskilt bostadskonto ar
inte enbart en fråga om stimulans av bostadssparandet utan också om inkomst- och
progressionsutjämning. Samma invändningar som utskottet anfört mot införandet av

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

en avdragsrätt för medel som insatts på allmänt sparkonto kan därför också riktas
mot förslaget om avdrag för medel som insatts på bostadskonto. Inte heller kan utskottet
biträda förslaget om skatteförmåner för överamorteringar av skuld på egnahemslån.
Gällande skattelagstiftning i fråga om egnahemsfastigheter och bostadsrättslägenheter
måste fortfarande anses förmånliga för de skattskyldiga. De eventuella
åtgärder, som erfordras för att stimulera bostadssparandet, bör därför enligt
utskottets mening ske på annat sätt än genom lättnader vid beskattningen. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om att ett flertal sparinstitut sedan länge stimulerar
bostadssparandet genom s. k. sparlån, innebärande att den, som regelbundet sparar
under en minimitid, kan erhålla ett borgensfritt lån med belopp som bestäms på
grundval av sparat kapital. Denna form av bostadssparande har fått stor utbredning
i vad avser egnahems- och lägenhetssparande. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionerna 1:43 och 11:61 samt 11:808 i nu berörda delar ävensom till motionen
11:790.

I motionerna 1:43 och 11:61 framställs också ett lagstiftningsyrkande om rätt till
avdrag för sparmedel, som insatts på särskilt utbildningskonto. I förslaget förordas
att de på sådant konto insatta medlen skall bli fria från gåvoskatt.

Införandet av en rätt till skattefri avsättning av medel på utbildningskonto i kombination
med frihet från gåvoskatt skulle — som utskottet tidigare flera gånger framhållit
— strida mot grundläggande svenska beskattningsprinciper. Den av motionärerna
förordade anordningen sammanhänger nämligen nära med frågan om rätt till
avdrag för studiekostnader och för periodiskt understöd till studerande. En sådan avdragsrätt
har riksdagen upprepade gånger avvisat på förslag av bevillningsutskottet.
Utskottet anser sig därför inte kunna tillstyrka lagstiftningsyrkandet i motionerna.

I flera av motionerna framförs förslag om höjning av de sparstimulerande schablonavdragen
vid beskattningen. I motionerna 1:14 och 11:21 önskar sålunda motionärerna
en höjning dels av det s. k. sparavdraget i inkomstkällan kapital och av avdraget
för frivilliga avgifter och premier för försäkringar, dels av det extra avdraget
om 200 kr. vid schablontaxering av en- och tvåfamiljsfastigheter och av 500-kronorsavdraget
vid realisationsvinstbeskattningen av aktier m. m. I fråga om det sistnämnda
avdraget anser motionärerna det otillfredsställande att två makar inte har
rätt till högre avdragsbelopp än ensamstående. I motionerna 1:43 och 11:61 föreslås
i syfte att stimulera aktiesparandet en höjning av sparavdraget i inkomstkällan kapital
med 200 kr. för ensamstående och med 400 kr. för makar i den mån kapitalavkastning
till motsvarande belopp utgör utdelning på aktier eller på andelar i ekonomisk
förening. Rätten till sparavdrag bör enligt samma motioner utsträckas till att gälla
också fysiska personer, som har inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet eller
rörelse. I motionerna 1:261 och II :326 yrkas också en höjning av det s. k. sparavdraget
med 200 kr. för ensamstående och med 400 kr. för makar.

Med anledning av dessa yrkanden vill utskottet erinra om att varken 200-kronorsavdraget
vid taxering av fastighet eller 500-kronorsavdraget vid aktievinstbeskatt -

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

ningen är att anse som sparavdrag i egentlig mening. Det förstnämnda avdraget tillkom
i syfte att förebygga förhöjning av den statliga inkomstskatten med anledning av
den väntade höjningen av fastighetstaxeringsvärdena vid 1957 års allmänna fastighetstaxering,
och schablonavdraget vid aktievinstbeskattningen har tillkommit främst
för att begränsa de fall då undersökning av vinstens storlek kan bli aktuell.

Utskottet anser det från statsfinansiell synpunkt inte möjligt att medverka till en
höjning av de sparstimulerande avdragen eller till en utvidgning av deras användning.
Enligt kalkyler gjorda på grundval av 1966 års taxering beräknas en höjning
av sparavdraget i inkomstkällan kapital från 400 kr. till 600 kr. för ensamstående och
från 800 kr. till 1 200 kr. för äkta makar medföra ett skattebortfall för staten på
50—60 milj. kr. och för kommunerna på 35 milj. kr. En höjning av avdraget för frivilliga
avgifter och premier för försäkringar från 250 kr. till 400 kr. för ensamstående
och från 500 kr. till 800 kr. för äkta makar kan antas medföra ett statligt skattebortfall
på 11—12 milj. kr. och ett kommunalt skattebortfall på 7—8 milj. kr., medan
en höjning av schablonavdraget vid taxering av en- och tvåfamiljsfastigheter från
200 kr. till 300 kr. skulle föranleda ett skattebortfall för staten om 15 milj. kr. och
för kommunerna om 8 milj. kr. Vid dessa beräkningar har man i samtliga fall utgått
från oförändrad kommunal utdebitering.

Vad särskilt angår frågan om införande av särskilda sparavdrag i inkomstkällorna
jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse bör ihågkommas att sparavdraget i
inkomstkällan kapital får utnyttjas även av inkomsttagare med huvudsaklig inkomst
från annan inkomstkälla. Fastighetsägare och rörelseidkare torde i minst samma omfattning
som löntagare ha möjlighet att utnyttja sparavdraget vid taxeringen. Man
kan inte heller bortse från att beskattningsreglerna rörande jordbruk och rörelse
möjliggör en skattefri kapitalansamling inom dessa inkomstkällor av betydande storlek
jämfört med de fördelar ett sparavdrag av nuvarande omfattning erbjuder. Med det
anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:14 och 11:21, 1:261 och 11:326
ävensom till motionerna 1:43 och 11:61 i nu berörda hänseenden.

I motionerna 1:43 och II :61 framställs slutligen ett skrivelseyrkande med begäran
om försäljning av obligationslån till allmänheten. Med anledning härav bör framhållas
att under de senaste två åren i sparstimulerande syfte utgivits obligationslån
(Spar 66 och Spar 67) på synnerligen förmånliga villkor. Som utskottet tidigare framhållit
är det svårt att mäta nysparandet i olika former. Ovedersägligt är att en överflyttning
av sparade medel ofta sker till nya sparformer från tidigare typer av inlåningsräkningar.
Detta gäller — vilket också uttalats från bankhåll — i högsta grad
i fråga om de statliga obligationslånen. Utskottet finner sig därför inte kunna biträda
yrkandet i motionerna 1:43 och II :61 om utgivandet av ett obligationslån.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår

1) motionerna 1:14 och 11:21

2) motionerna 1:43 och 11:61

19

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

3) motionerna 1:261 och 11:326

4) motionen II: 790

5) motionen II :808.

Stockholm den 2 maj 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Yngve Nilsson (h), Sundm
(ep), Wämberg (s), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (h), Stadling* (s)
Tistad (fp) och Ove Karlsson (s); samt

från andra kammaren: herrar Brandt (s), Engkvist (s), Vigelsbo (ep), Asp* (s),
Andersson i Essvik* (s), Carlstein (s), Larsson i Umeå (fp), Öhvall (fp), Söderström
(h) och Börjesson i Falköping* (ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h) och Söderström (h), vilka
ansett,

dels att utskottet bort tillstyrka bifall till de i motionerna 1:43 och 11:61 framförda
förslagen om

1) rätt att i deklarationen göra avdrag för insättning på särskilt bostadskonto under
åren 1969—1974 av medel, avsedda för förvärv av egethem eller fritidsbostad
eller för insats i bostadsrättsförening med belopp på sammanlagt högst 6 000 kr.
för ensamstående och 12 000 kr. för äkta makar,

2) rätt att i deklarationen göra avdrag för insättning på särskilt konto för utbildning
av egna barn intill ett maximibelopp av 1 200 kr. per år och 18 000 kr. sammanlagt,

3) rätt för ägare av en- och tvåfamiljsfastighet eller bostadsrättslägenhet att under
vissa förutsättningar i deklarationen göra avdrag för amortering av skuld på
fastigheten eller lägenheten, i den mån amorteringen överstiger 1,5 % av vederbörande
taxeringsvärde, dock maximalt med 700 kr. jämte 200 kr. för varje hemmavarande
barn under 16 år,

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

4) höjning av maximibeloppet för sparavdraget i inkomstkällan kapital (f. n. 400
kr. för ensamstående och 800 kr. för äkta makar) med 200 respektive 400 kr., i
den mån kapitalavkastningen till motsvarande belopp utgör utdelning på aktier
eller på andelar i ekonomisk förening, ävensom

5) rätt till sparavdrag om högst 400 kr. för ensamstående och 800 kr. för äkta
makar för den som insatt sparkapital i inkomstkällorna jordbruksfastighet, annan
fastighet eller rörelse, dock endast i den mån sparavdraget ej kunnat utnyttjas i inkomstkällan
kapital;

dels att utskottet på grund härav under punkten 2 bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna 1:43 av
herr Holmberg m. fl. och II :61 av herr Bohman m. fl., såvitt här
är i fråga, antar de vid motionerna fogade förslagen till

a) förordning om bostadssparande,

b) förordning om utbildningssparande, samt

c) lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).

II) av herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson (h), Tistad (fp),
Vigelsbo (ep), Larsson i Umeå (fp), Öhvall (fp), Söderström (h) och Börjesson i
Falköping (ep), vilka—under åberopande av innehållet i motionerna 1:43 och II :61,
11:790 samt II :808 — ansett att utskottet under punkterna 2, 4 och 5 bort hemställa,
att riksdagen, med anledning av motionerna 1:43 och II :61,
11:790 samt II :808, i skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning
och förslag rörande premiering av personligt sparande på särskilt
sparkonto i bank eller annan penninginrättning samt rörande
skattelättnader för bostadssparande.

Bilaga 1

Allmänna pensionsfonden: placeringarna efter löntagargrupp 31/12 1961—1967

Milj. kr. (kontantvärden)

%

1961

1962

1963

1964

1965

1966

1967

1961

1962

1963

1964

1965

1966

1967

Statspapper ....

103,9

175,8

435,3

700,1

979,4

1 210,7

1 455,1

8,7

6,2

9,1

9,6

9,4

8,3

7,6

Bostadskrediter. .

605,7

- 1 276,1

1 977,7

3 021,4

4 245,2

6 599,3

8 560,4

50,9

45,3

41,5

41,5

40,7

45,2

44,4

Kommuner.....

153,9

342,0

665,4

1 139,5

1 672,6

1 963,9

2 426,8

12,9

12,1

14,0

15,7

16,0

13,5

12,6

Näringslivet ....

310,0

999,2

1 607,2

2 346,1

3 480,5

4 777,6

6 651,2

26,1

35,4

33,7

32,2

33,3

32,6

34 5

Industriföretag
m.fl.......

267,1

869,4

1 312,0

1 820,2

2 566,3

3 349,8

4 915,7

22,5

30,8

27,5

25,0

24,6

22,9

25,5

Jordbruk ....

40,0

74,2

165,9

250,1

349,6

474,4

582,4

3,4

2,6

3,5

3,4

3,3

3^2

3,0

Återlån ......

2,9

55,6

129,3

275,8

564,6

953,4

1 153,1

0,2

2,0

2,7

3,8

5,4

6,5

6,0

Utländska obl. . .

16,0

25,4

75,4

72,4

64,0

59,0

120,5

1,4

0,9

1,6

1,0

0,6

0,4

0,6

Bank- och pg-tillgodohavande

0,1

1,9

3,2

1,5

1,4

6,4

63,7

0,1

0,1

0,3

Summa

1 189,6

2 820,4

4 764,2

7 281,0

10 442,9

14 616,9

19 277,7

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

Bilaga 2

Inlåningsutvecklingen i sparinstitut en (milj. kr. exkl. räntor)

Dec.

Affärsbanker

Sparbanker

Postsparbanken

J ordbrukskassor

1945

1963

1964

1965

1966

1967

6 846

24 410

26 649

27 731 (+ 4,1%)
30 303 ( + 9,3%)
35 017 ( + 15,6%)

5 468

18 325

19 699

21 184 (+ 7,0%)
23 246 (+ 9,7%)
26 011 ( + 11,9%)

1 394

5 745

6 104

6 386 ( + 4,6%)

6 882 ( + 7,8%)

7 418 ( + 7,8%)

193

1 797

2 162

2 551 ( + 18,0%)

2 921 ( + 14,5%)

3 349 ( + 14,7%)

Inlåningsutvecklingen i sparinstituten i 1953 års penningvärde (milj. kr.)

Vid slutet av

Affärs-

bankerna

Spar-

bankerna

Post-

sparbanken

Jordbruks-

kassorna

Försäkrings-

bolagen1

1953

11 839

9 343

2 849

617

_

1954

12 600

9 878

2 992

703

—

1955

12 277

10 268

3 086

765

1956

12 235

10 572

3 154

799

—

1957

12 784

10 937

3 267

834

—

1958

13 672

11 259

3 379

848

—

1959

16 188

11 988

3 580

921

—

1960

15 279

12 434

3 865

1 001

—

1961

15 630

12 882

3 970

1 087

—

1962

16 821

13 219

4 109

1 181

14 026

1963

18 250

13 812

4 344

1 312

14 293

1964

19 590

14 520

4 487

1 529

14 558

1965

19 564

14 993

4 567

1 720

14 770

1966

20 132

15 525

4 588

1 851

14 701

1967

22 232

16 526

4 709

2 032

1 På grund av ändrat redovisningssystem inom försäkringsbolagen föreligger inte jämförbara
resultat från dessa beträffande åren 1953—1961.

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

23

Ungdomens lönsparande

Bilaga 3

Antal lönsparare

År

Nytillkomna
under året

Avgångna
under året

Antal vid slutet av
resp. år

Förändring
under året

1950

30 000

2 300

27 700

+

27 700

1951

18 000

3 700

42 000

+

14 300

1952

12 000

8 000

46 000

+

4 000

1953

15 000

9 000

52 000

+

6 000

1954

19 000

13 700

57 300

+

5 300

1955

25 000

16 000

66 300

+

9 000

1956

24 300

15 000

75 600

+

9 000

1957

31 000

14 200

92 400

+

16 800

1958

40 200

16 000

116 600

+

24 000

1959

29 462

19 838

126 100

+

10 000

1960

34 116

20 956

139 300

+

13 000

1961

36 821

25 228

151 100

+

11 500

1962

37 554

22 782

165 900

+

15 000

1963

26 589

25 991

166 500

+

600

1964

54 723

48 836

172 400

+

5 900

1965

55 031

58 345

169 100

—

3 300

1966

43 760

48 160

164 700

—

4 600

1967

41 616

44 391

161 900

2 800

Det allmänna lönsparandet

Antal lönsparare

År

Nytillkomna
under året

Avgångna
under året

Antal vid slutet av
resp. år

Förändring
under året

1962

336 200

336 200

+ 336 200

1963

128 150

28 450

436 000

+ 99 700

1964

80 350

52 900

463 450

+ 27 450

1965

82 000

52 000

493 450

+ 30 000

1966

136 050

58 000

571 500

+ 73 750

1967

165 850

58 900

678 400

+ 106 900

ro

Bilaga i ^

Ungdomens lönsparande

31/12

31/12

31/12

Inne-

Insatt

Uttaget

Inne-

Insatt

Uttaget

Inne-

Ökning

Ökning

Ökning

1965

1966

1967

stående

under

under

stående

under

under

stående

under

under

under

1/1-66

1966

1966

1/1-67

1967

1967

31/12-67

1965

1966

1967

st.

st.

st.

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

Postbanken............

102 671

97 047

90 747

144,1

55,3

60,0

147,4

57,2

64,1

147,8

—0,4

3,3

0,4

Sparbankerna .........

60 139

60 155

62 559

82,3

50,2

44,4

92,7

58,2

51,8

104,3

10,8

10,9

11,6

Affärsbankerna ........

5 146

6 091

7 461

8,3

5,5

3,9

10,4

7,4

5,2

13,2

1,4

2,1

2,8

Centralkassor för jord-

brukskredit

822

896

897

1,0

0,5

0,3

1,3

0,6

0,4

1,5

0,3

0,3

0,3

KF:s sparkassa.........

226

174

144

0,5

0,1

0,3

0,4

0,1

0,1

0,4

0,0

—0,1

0,0

HSB..................

84

90

100

0,1

0,1

0,0

0,1

0,0

0,0

0,1

0,0

0,0

0,0

Summa

169 088

164 453

161 908

236,2

111,8

108,9

252,3

123,5

121,7

267,4

12,1

16,5

15,1

Motsvarande belopp utgjorde för 1966 . .

111,8

108,9

253,1

16,5

1965 . .

107,3

107,2

236,2

12,1

1964 . .

100,1

97,9

224,0

10,4

1963 . .

97,7

85,6

213,6

18,8

1962 . .

87,4

71,5

194,9

22,8

1961 . .

78,3

66,4

172,2

18,4

1960 . .

68,1

49,2

153,3

24,6

1959 . .

60,5

41,3

128,9

23,5

1958 . .

52,2

29,3

105,6

26,3

1957 . .

35,6

24,9

79,3

13,4

1956 . .

30,0

20,3

65,9

11,6

1955 . .

25,2

16,7

54,3

9,4

1954 . .

20,7

14,2

44,9

7,5

1953 . .

18,3

9,1

37,4

10,1

1952 . .

16,4

5,0

27,3

12,0

1951 . .

12,6

2,3

15,3

10,5

1950 . .

5,1

0,4

4,8

4,8

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968

Bilaga 5

Det allmänna lönsparandet

Antal lönsparare

Sparbelopp (i mkr)

Kr

Inne-

Netto-

Inne-

Netto-

Inne-

ökning

Ökning

Ökning

Konto-

Konto-

Konto-

stående

insättn.

stående

insättn.

stående

av be-

av be-

av be-

behålln.

behålln.

behålln.

1965

1966

1967

1/1-66

under

1/1-67

under

31/12-67

hålln.

hålln.

hålln.

i medel-

i medel-

i medel-

(inkl.

1966

(inkl.

1967

(inkl.

under

under

under

tal per

tal per

tal per

ränta)

(ins. ./.

ränta)

(ins. ./.

ränta)

1965

1966

1967

lönsp.

lönsp.

lönsp.

utt. exkl.

utt. exkl.

(inkl.

(inkl.

(inkl.

31/12

31/12

31/12

ränta)

ränta)

ränta)

ränta)

ränta)

1965

1966

1967

Postbanken

106 943

116 282

124 759

197,7

31,7

240,6

26,3

278,8

32,7

42,9

38,2

1 849

2 069

2 235

Sparbankerna

179 427

207 065

254 740

395,6

102,4

531,4

140,0

702,0

71,7

127,4

170,6

2 205

2 526

2 756

Affärsbankerna

197 891

234 953

286 946

435,6

55,8

514,0

91,6

630,2

48,6

78,4

116,2

2 201

2 188

2 196

Centralkassor för

jordbrukskredit

6 667

6 491

6 652

11,2

0,7

12,5

0,6

13,7

1,8

1,3

1,2

1 683

1 926

2 064

KF:s sparkassa

1 340

1 214

3 829

2,3

0,0

7,9

3,2

11,5

0,2

0,1

3,6

1 725

1 977

3 015

HSB

1 186

1 219

1 498

2,3

0,2

2,6

0,5

3,3

0,4

0,3

0,7

1 933

2 132

2 210

Summa

493 454

567 224

678 424

1 044,7

190,7

1 309,1

262,3

1 639,6

155,4

250,4

330,5

2 117

2 308

2 417

Motsvarande belopp utgjorde för år 1966 ..

190,7

1 309,1

1965 . .

109,7

1 044,7

1964 . .

136,4

889,3

1963 . .

227,7

730,4

1962 . .

465,6

482,9

ro

Ui

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1968