Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1968

1

Nr 34

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående
begränsning av rätten till avdrag för reklamutgifter.

(2:a avd.)

I de likalydande motionerna 1:392 av herr Werner och 11:473 av herr Hermansson
m.fl. har hemställts bl. a., att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att
reklamutredningen genom tilläggsdirektiv får i uppdrag att utarbeta förslag till en
stark begränsning av rätten till avdrag för reklamutgifter.

Motionerna behandlas i detta betänkande endast i vad de avser frågan om beskattning
av reklam. Övriga yrkanden i motionerna behandlas av utskottet i andra
sammanhang.

Gällande rätt m. in.

Vid beräkning av inkomst av rörelse får enligt 29 § kommunalskattelagen avdrag
göras för allt som är att anse som driftkostnader. Reklamkostnader hänförs i praxis
regelmässigt till sådana kostnader.

Omsättningsskatt utgår inte på tidnings- och tidskriftsföretagens annonsintäkter.
Denna regel gäller oberoende av om publikationen är undantagen från skatteplikt
eller ej. Härav följer att annonsförmedling inte utgör skattepliktig tjänsteprestation
enligt förordningen om allmän varuskatt. Skattskyldighet åvilar alltså inte annonsbyråer
eller andra företag som bedriver annonsförmedlingsverksamhet i fråga om
sådan förmedlingsverksamhet.

Med undantag för allmänna nyhetstidningar och vissa periodiska publikationer
utgör trycksaker skattepliktiga varor. Beställer konsument reklamtrycksak hos tryckeriföretag
åvilar skattskyldigheten detta företag. Beställes återigen trycksaker hos
en annons- eller reklambyrå, som åtagit sig att ombesörja trycksakens färdigställande,
anses byrån som säljare och skattskyldighet till allmän varuskatt åvilar denna.

Reklam är föremål för beskattning i åtskilliga länder.

I Italien är all reklam underkastad skatt. Denna kan utgå antingen med en fix
avgift eller med belopp som avvägs med hänsyn till reklamens omfattning och varaktighet.
Den kan också bestämmas till viss procent av reklamkostnaden. Även Belgien
och Grekland har en omfattande reklambeskattning. Den drabbar såväl annonsering
som olika former av reklamtjänster. I Österrike är reklamuppdrag underkastade
omsättningsskatt med 5,25 %. Denna betalas av reklambyrån. All annonsering

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 saml. Nr 34

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1968

i tidningar, radio, TV och på film är underkastad en reklamskatt om i regel 10 %,
vilken betalas av annonsören. Även i Holland måste en reklambyrå betala omsättningsskatt.
Den utgår med viss procent av bruttoinkomsten. I England beskattas
televisionsreklam med 11 % av kostnaden för sändningstiden och i Schweiz och
Japan kan avgifter tas ut på utomhusreklam.

I Frankrike är annonstjänster underkastade skatt med viss procent. Härutöver
gäller att teknisk verksamhet i samband med reklamproduktion i princip är föremål
för mervärdeskatt. Denna utgör normalt 20 %.

I Danmark infördes förra året medvärdeskatt. Denna omfattar i regel endast sådan
utländsk reklam vilken beställs och betalas utomlands. Även Västtyskland, där
reklambyråverksamhet t. o. m. år 1967 varit underkastad omsättningsskatt med
viss procent av nettoinkomsten, tillämpar fr. o. m. år 1968 mervärdeskatt. Denna
omfattar också reklamförmedling.

Utredningen angående indirekta skatter och spcialförsäkringsavgifter, vilken haft
att överarbeta allmänna skatteberedningens förslag till mervärdeskatt, har i ett i
oktober 1967 avgivet betänkande (stencil Fi 1967:10) förordat en i princip generell
skatteplikt för tjänster avseende utformning av annonser och förmedling av annonsering.

I den mån reklamen beskattas i ett mervärdeskattesystem, kommer skatten att
vara avdragsgill för producenten.

Motionerna

Motionärerna framhåller att någon form av reklamskatt skulle utgöra ett rimligt
bidrag till en rättvisare beskattning. Utgifterna för reklam är för närvarande i obegränsad
omfattning avdragsgilla. Även om viss reklamverksamhet kan försvaras lika
väl som vissa sidor av den måste fördömas skulle det vara rimligt att åtminstone
begränsa avdragsrätten för reklamutgifter vid beskattningen. Reklamutgifterna anges
i preliminära beräkningar till cirka två miljarder kr. per år.

Utskottet

Enligt 29 § kommunalskattelagen får avdrag göras för allt som är att anse som
driftkostnader. Reklamkostnader hänförs i praxis regelmässigt till avdragsgilla omkostnader.

Motionärerna anser att rätten till avdrag för reklamutgifter bör starkt begränsas
och hemställer därför att reklamutredningen genom tilläggsdirektiv får i uppdrag att
utarbeta förslag till en sådan begränsning.

Reklamens ställning i skattehänseende har under senare år rönt allt större uppmärksamhet.
Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har åtskilliga
länder redan en omfattande reklambeskattning.

Reklämutredningen har enligt sina direktiv att uppmärksamma den betydelse av
positiv och negativ art som reklamen har från hela samhällets synpunkt. Vid denna
bedömning har utredningen också att ta hänsyn till reklamkostnadernas omfattning

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1968

3

och utveckling. Enligt vad utskottet erfarit kommer utredningen därvid också att
undersöka reklamens ställning i beskattningshänseende. Motionsyrkandet är således
redan i viss mån tillgodosett.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna.

Under åberopande av det anförda hemsiäller utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1:392 och 11:473 i vad de behandlas
i detta betänkande och icke kan anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 26 mars 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s), fröken
Ranmark (s). herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson (h), Lundström
(fp), Arne Pettersson (s), Stadling (s) och Tistad (fp); samt

från andra kammaren: herrar Allard (s), Vigelsbo (ep), Asp (s), Andersson
i Essvik (s), fru Holmqvist (s), herrar Carlstein (s), Larsson i Umeå (fp), Lothigius
(h), Öhvall (fp) och Börjesson i Falköping (ep).