Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1968

1

Nr 33

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motion om
rätt för yrkesfiskare att avgiftsfritt införa vissa varor.

(l:a avd.)

I motionen 11:602 av herr Åberg har hemställts, att yrkesfiskare erhåller
samma rätt som tillkommer övriga besökare i utländska hamnar att till
Sverige avgiftsfritt införa vissa varor.

Gällande bestämmelser

Resande, som ankommer från utrikes ort, får tull- och avgiftsfritt införa
reseutrustning, en viss kvantitet rusdrycker och tobaksvaror och dessutom
andra varor till ett värde av sammanlagt 275 kr. Utländsk resande och i
Sverige bosatt resande, som varit utomlands mer än 24 timmar, får medföra
200 cigarretter eller motsvarande mängd andra tobaksvaror och 2 1
starköl samt antingen 1 1 vin och % 1 spritdrycker eller 2 1 vin. Svensk
resande, som varit utomlands högst 24 timmar får inte införa rusdrycker
och ej heller mer än 40 cigarretter eller motsvarande mängd andra tobaksvaror.
För vissa kortare fartygsrutter gäller dessutom att resande inte får
införa rusdrycker eller mer än 40 cigarretter eller motsvarande mängd
andra tobaksvaror, om varorna köpts ombord.

Rätten att införa varor tull- och avgiftsfritt gäller inte blott resande utan
även den som utför arbete på transportmedel som ankommer från utrikes
ort, om arbetet sammanhänger med transportmedlets gång eller med
betjäningen ombord. Den som utför arbete på fartyg eller luftfartyg får
dock införa andra varor än reseutrustning tull- och avgiftsfritt endast om
han i samband med inresan frånträder sin anställning ombord eller om
han är bosatt här i riket och omedelbart före inresan har vistats utomlands
minst 15 dygn. Ett fartyg skall anses ankomma från utrikes ort endast
om det under resan besökt utländsk hamn. Resande, som medföljer
från tullområdet avgående fartyg vilket under resan ej besöker utländsk
hamn, kan därför vid återkomsten ej anses komma från utrikes ort och
åtnjuter följaktligen ej tull- och avgiftsfrihet för medförda varor. Rätt till
tull- och avgiftsfrihet åtnjuter ej heller den som utför arbete ombord på
sådant fartyg. — Besättningen på fiskefartyg skall anses utföra sådant arbete
ombord, som sammanhänger med fartygets gång.

Enligt 8 § punkten 7 tulltaxeförordningen (SFS 1960: 391) åtnjuts tullfri -

0112118

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 33

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1968

het för proviant, som är avsedd för besättning eller passagerare och medförs
på transportmedel som inkommer i trafik i den mån Konungen därom
förordnar. Med stöd härav har Konungen i 29 § tulltaxeringskungörelsen
(SFS 1960: 392) medgivit tullfrihet för proviant medförd på fartyg i den
utsträckning som erfordras ombord för besättning och passagerare, så länge
fartyget icke efter avslutad resa avgått i inrikestrafik. Fartyg i trafik mellan
Sverige och utlandet har även rätt att ta ombord sitt behov av proviant här
i riket utan att hehöva betala eljest utgående skatter och andra avgifter.
Obeskattade spritdrycker och tobaksvaror får emellertid tas ombord på
fiskefartyg endast om det framgår att fartyget skall avgå till mer avlägsna
fiskeplatser och om fartygets förråd av sådana varor därefter inte överstiger
en mängd, som tullverket anser skälig med hänsyn till resans varaktighet
och antalet personer på fartyget.

Spritdrycker får enligt lagen om förbud i vissa fall mot införsel av
spritdrycker (SFS 1960: 419) inte medföras till svenskt territorialvatten,
om inte dryckerna är att hänföra till skeppsproviant eller tillhör ombord
anställda personer eller resande. Kvantiteten får inte överstiga behovet under
resan eller vad den resande får införa till riket för eget bruk.

Fartyg skall enligt 32 § tullstadgan (SFS 1927:391) då det ankommer
till tullområde hålla sig till allmän farled till dess fartyget avslutat sin
resa. Samma skyldighet gäller fartyg med tullgods vid färd från tullområdet.
Uppehåll eller förbindelse med land får inte äga rum (33 och 34 §§).
Då fartyget inkommer till tullområdet skall anmälan för tullklarering ske
hos tullanstalten i bestämmelseorten (38 §), och fartyget får i regel inte
utan tillstånd lägga till vid land efter mörkrets inbrott (40 §).

Fiskefartyg är i viss utsträckning undantagna från dessa bestämmelser.
Enligt 125 § tullstadgan får nämligen befälhavare på fiskefartyg, då fartyget
företar resa inom eller utom tullområdet uteslutande för fiske eller
fångstens avyttrande och icke medför gods av annat slag eller i större
myckenhet än vad därför oundgängligen erfordras, ta den väg med fartyget
och göra det uppehåll som med hänsyn till fisket och avyttringen påkallas
och är då också befriad från skyldighet att göra anmälan för tullklarering.
Medförs proviantartiklar för fartyget, för vilka tull eller skatt
ej erlagts, får denna förmån åtnjutas endast i den utsträckning och på
de villkor generaltullstyrelsen bestämmer.

I anslutning till dessa bestämmelser har generaltullstyrelsen meddelat
bl. a. följande föreskrifter (TFS nr 1954: 180).

Såsom villkor för de för fiskefartyg medgivna undantagsförmånerna
gäller, bl. a., att fartyget ej medför gods av annat slag eller i större myckenhet,
än som oundgängligen erfordras för fiske eller fångstens avyttrande.
Vid tillämpningen härav skall iakttas att, där obeskattade varor
såsom exempelvis spritdrycker, starköl och tobaksvaror tilldelas fisketar -

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1!)68

3

tyg såsom proviant vid fiske utom tullområdet, besättningens behov av
sådana förnödenheter uppskattas för varje särskild resa och ej för längre
tidsperiod samt att till tullområdet ankommande fiskefartyg ej äger medföra
obeskattad vara av angivet slag i större mängd än som oundgängligen
erfordras för besättningens behov intill dess fartyget avslutat sin resa.
Medför fiskefartyg gods av annat slag eller i större myckenhet är fartyget
underkastat de för fartygstrafiken i allmänhet gällande föreskrifterna i
tullstadgan och tullordningen. — Gällande bestämmelser angående förbud
i vissa fall mot införsel av spritdrycker torde ej utgöra hinder för att fiskefartyg
tillåts att till svenskt territorialvatten införa överskott av till proviant
hänförliga spritdrycker, då sådana drycker tagits ombord för fartygets
normala behov under en resa men fartyget nödgas avbryta resan och
återvända till riket tidigare än beräknat. — Det åligger tullmyndighet att
vid tilldelning av oförtullade eller obeskattade varor såsom proviant för
fiskefartyg iaktta all det återhållsamhet, som betingas av vad som sålunda
föreskrivits.

Generaltullstyrelsen har vidare meddelat bestämmelser av i huvudsak
följande innehörd (TFS 1961: 10 och 1965: 15).

Fiskefartyg, som avgår från tullområdet på fiskeresa, får åtnjuta i 125 §
tullstadgan angivna förmåner, även om fartyget medför obeskattade proviantartiklar,
under villkor att fartygets befälhavare före avgången gör
anmälan till tulltjänsteman, samt att försegling, som tullmyndighet åsatt
obeskattade proviantartiklar eller utrymme vari dylika varor förvaras ombord
på fartyget, inte bryts innan fartyget lämnat tullområdet. Fiskefartyg,
som ankommer till tullområdet på fiskeresa, får åtnjuta ifrågavarande
förmåner även om fartyget medför obeskattade proviantartiklar under
villkor att fartygets befälhavare för tullmyndighet anmäler tidpunkten
för ankomsten och fartygets innehav av obeskattade proviantartiklar,
att proviantartiklarna förtecknats på särskild blankett, samt att fartyget
icke medför obeskattade proviantartiklar i större mängd än som kan anses
motsvara tilldelningen för högst en veckas fiskeresa. Anmälan skall
göras med radiotelefon eller med telefon från utrikes ort senast två timmar
före fartygets ankomst till första svenska hamn, som skall besökas
under resan. Då särskilda skäl föreligger kan distrikttullanstalt i samråd
med vederbörande kustdistriktchef medge befrielse från skyldigheten att
göra anmälan. —- Obeskattade proviantartiklar som finns ombord på fartyget
vid ankomsten till tullområdet får, sedan fartyget ankommit till
den första svenska hamn som besöks under resan, ej förbrukas under uppehållet
inom tullområdet och ej heller under sådan fiskeresa för vilken
fartyget icke är berättigat till proviantering med dylika artiklar. Om fiskefartyget
inte inom tio dagar från ankomsten till svensk hamn åter avgått
på sådan fiskeresa för vilken fartyget är berättigat till proviantering med
obeskattade proviantartiklar äger tullmyndigheten vidta de åtgärder med

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1968

proviantartiklarna som ur kontrollsynpunkt kan finnas erforderliga. — Ankommer
fiskefartyg, som medför obeskattade proviantartiklar, till riket
är fartyget underkastat för fartygstrafiken i allmänhet gällande bestämmelser,
om ovan angivna förutsättningar inte uppfyllts. Distrikttullanstalt
eller kustdistriktchef äger för visst fall föreskriva de ytterligare villkor
som med hänsyn till särskilda omständigheter finnes erforderliga.

Motionen

Vanliga resande, som begagnar sig av de konventionella samfärdsmedlen,
äger rätt att efter besök i utlandet medföra vissa stipulerade kvantiteter
livsmedel m. m., och en sjöman som varit till sjöss minst en månad
äger rätt att ta i land matvaror, presentartiklar o. d. Då det gäller tobaksvaror
likställs en avmönstrande sjöman med övriga resande. Fiskarna däremot
har genom nuvarande bestämmelser ställts helt utanför dessa möjligheter.
Vad som gäller för sjömän blir i mycket liten utsträckning tillämpligt
på fiskare. Även om fångstresorna oftast sträcker sig över flera veckor, är
det dock mera sällan man är borta från hemmet över en månad. Vidare
är ju de svenska fiskarna inte mönstrade ombord eftersom de i lagens
mening inte är att anse som arbetstagare. Någon rätt till införsel av avgiftsfria
varor vid en avmönstring är därför helt utesluten.

Det måste anses vara orättvist, anser motionären, att turister från Sverige
kan resa till ett annat land och få båtbiljetten betald genom fördelaktiga
inköp, medan fiskarna inte har rätt att ta i land någonting från en fiskeresa
som varit till gagn inte enbart för fiskarna och deras familjer utan
också för hela landet rent nationalekonomiskt sett.

Motionären anför vidare att det vid vissa tillfällen kan vara nödvändigt
för fiskare att ta i land av den proviant som egentligen avsetts alt användas
ombord. Så kan exempelvis bli fallet om motorskada, längre stormperioder
eller något annat hindrar ett fiske, som man planerat bege sig ut
på. Har man då ömtålig proviant ombord, kan denna bli förstörd om man
ej har möjlighet att förbruka den inom rimlig tid.

Utskottet

I motionen hemställer motionären att yrkesfiskare skall få samma rätt
som resande eller sjöman att införa varor till riket tull- och avgiftsfritt.
Motionären åberopar rättvisesynpunkter och anför bl. a., att bestämmelserna
för sjöman i detta hänseende f. n. inte kan tillämpas på fiskare, eftersom
fångstresorna mera sällan varar en månad och fiskare inte är arbetstagare.

Den rätt som resande har att införa varor tull- och avgiftsfritt är mer
vidsträckt än vad som gäller för den som utför arbete på fartyg som an -

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1968

5

kommer från utrikes ort. Den sistnämnde har nämligen rätt att medföra
andra varor än reseutrustning endast under förutsättning bl. a. att han i
samband med inresan frånträder anställning ombord, eller att han vistats
utomlands minst 15 dygn. Även om denna tidsgräns således numera är
kortare än som angivits i motionen, innebär bestämmelserna som motionären
framhållit att yrkesfiskarnas rättigheter i ifrågavarande hänseende
är begränsade i förhållande till vad som gäller såväl för resande som för
ombordanställda, i det senare avseendet dock endast i den mån fiskaren
är egen företagare och således inte innehar anställning som kan frånträdas
i samband med inresan.

Den gränsdragning som skett mellan å ena sidan resande och å andra
sidan den som utför arbete ombord måste ses mot bakgrunden av de
förmåner som gäller för fartyg i trafik mellan svenska och utländska hamnar.
Sådana fartyg har rätt att ta ombord erforderlig proviant här i riket

— såväl högt beskattade rusdrycker och tobaksvaror som andra förnödenheter
— utan att erlägga eljest utgående skatter och att medföra proviant
från utrikes ort utan att erlägga tull eller andra avgifter. Dessa tull- och
skattelättnader gäller även förbrukningen ombord inom det svenska tullområdet
till dess att fartyget avgår i inrikes trafik.

Även om fiskefartyg som utövar fiske på mer avlägsna vatten i provianthänseende
inte har lika stora förmåner som handelsfartyg i utrikes fart

— bl. a. får oförtullad proviant inte förbrukas på fiskefartyg under stillaliggande
i svensk hamn — finns det enligt utskottets mening inte skäl att
tillerkänna fiskare större rätt än ombordanställda i handelsflottan att införa
varor tull- och avgiftsfritt. En mera vidsträckt rätt till sådan införsel
torde inte heller kunna kombineras med de lättnader i kontrollhänseende
som fiskefartyg åtnjuter och som bl. a. innebär rätt att vid ankomst till
riket ingå till ort som inte är lullplats.

Motionärerna anger särskilt vissa problem som uppkommit beträffande
matvaror i fall då en fiskeresa av olika skäl blivit avbruten. Enligt vad utskottet
erfarit tillämpas gällande föreskrifter därvid inte rigoröst och bestämmelserna
torde ej heller medföra svårigheter i det enskilda fallet.
Med hänsyn härtill och till de synpunkter utskottet ovan framhållit kan utskottet
inte biträda yrkandet i motionen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen II: 602.

Stockholm den 26 mars 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1968
Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),
fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(h), Lundström (fp), Arne Pettersson (s), Stadling (s) och Tistad
(fp); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Allard (s),
Vigelsbo (ep), Asp (s), Andersson i Essvik (s), fru Holmqvist (s), herrar
Carlstein (s), Larsson i Umeå (fp), Öhvall (fp) och Börjesson i Falköping
(ep).

K l Beckmans Tryckerier AB» Stockholm