Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1968

1

Nr 31

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner rörande
beskattningen av inkomst från grus-, torv- eller
lertäkt.

(2:a avd.)

I de likalydande motionerna 1:258 av herrar Brundin och Strandberg
samt II: 330 av fru Sundberg m.fl. har hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t begär förslag till sådan ändring av kommunalskattelagen
att markägare eller annan som har intäkt av grus-, torv eller lertäkt får avsätta
viss del av intäkten till ett s. k. återställningskonto utformat i enlighet
med de principer som framförts i motionerna.

Gällande rätt m. m.

Intäkt genom avyttring eller annan användning av vissa beståndsdelar till
fastighet såsom sten, torv, grus, lera o. d. utgör skattepliktig intäkt av
jordbruksfastighet eller rörelse.

För substansminskning vid tillgodogörande av naturatiilgångar får enligt
punkt 8 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen avdrag ske i form
av årlig avskrivning med skäligt belopp. Motsvarande bestämmelse gäller
enligt punkt 8 av anvisningarna till 22 § i fråga om jordbruksfastighet för
vilken inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. I praxis medges
emellertid sedan gammalt avdrag för substansminskning även i fråga
om jordbruk med kontantredovisning.

Underlag för beräkning av avdrag för substansminskning skall vara anskaffningskostnaden
om denna kan visas. I andra hand kan avdraget beräknas
på ett särskilt värde som åsätts tillgången och i tredje hand på ett uppskattat
värde. Avdrag bör ske med belopp så avpassat att anskaffningsvärdet
blir till fullo avdraget under den tid tillgången beräknas räcka. Den
omständigheten att avdrag inte yrkas ett år innebär inte att avdraget till
denna del går förlorat. I praxis medges nämligen avdrag också för substansminskning
som belöper på tidigare år. Avdrag för substansminskning
kan alltså förskjutas.

Frågan om rätt för grusexploatör till avdrag för framtida kostnader för
iordningställande av mark, som varit föremål för exploatering, har vid två
tillfällen behandlats av riksskattenämnden.

0111878

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 31

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1968

1. I det ena fallet (RN nr 6/1962 p. 5) förklarade nämnden en ekonomisk
förening inte vara berättigad till avdrag för avsättning för täckande av
framtida kostnader för iordningställande av exploaterad mark. Som motivering
anfördes att länsstyrelsen inte meddelat föreläggande eller föreskrift
innebärande skyldighet för föreningen att, till begränsande eller motverkande
av grusföretagets menliga inverkan på landskapsbilden, iordningställa
de markområden på vilka föreningen bedrev grustäkt.

2. Det andra fallet (RN nr 6/1967 p. 5) avsåg ett bolag som under ett antal
år bedrivit grustäktsverksamhet på två fastigheter (X och Y) vilka tillhörde
en person (A), som tillika ägde 494 av7 de 500 aktierna i bolaget. Bolaget
bedrev grustäktsverksamhet i stor omfattning också på andra fastigheter,
vilka inte ägdes av A. Bolagets omsättning hade för ettvart av de
fyra senaste räkenskapsåren uppgått till mellan 2,5 och 3,5 milj. kr.

Bolaget, som enligt avtal med A hade att svara för samtliga sådana kostnader
för återställande av grustäktsområdet inom fastigheterna X och Y,
vilka enligt naturvårdslagen kunde åläggas fastighetsägaren, anhöll om förhandsbesked
om bolaget vid 1968 års taxering kunde erhålla avdrag med
30 000 kr. för avsättning till framtida kostnader för ifrågavarande återställningsarbeten.

Riksskattenämnden meddelade följande förhandsbesked. Riksskattenämnden
finner, att sökandebolagets kostnader för ifrågavarande återställningsarbeten
på fastigheterna X och Y beräknats till omkring 30 000 kr. Riksskattenämnden
finner vidare, att bolaget bedriver grustäktsverksamhet i stor
omfattning på vissa andra fastigheter och att bolagets genomsnittliga årsomsättning
de senaste fyra åren uppgått till bortåt 3 milj. kr. Vid angivna
förhållanden förklarar riksskattenämnden, att sökandebolaget icke är berättigat
att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för avsättning för framtida
kostnader för återställningsarbeten på fastigheterna X och Y.

Motionerna

Motionärerna framhåller att kostnaderna för de återställningsarbeten,
som enligt 1964 års naturvårdslag exploatören har att utföra och som ofta
utgör en förutsättning för tillstånd att exploatera en fyndighet, normalt
inte kan dras av vid den årliga inkomsttaxeringen. I stället kommer de att i
sin helhet belasta exploatören då verksamheten är avslutad. Motionärerna
anser att exploatören bör medges möjlighet att säkerställa att kapital finns
tillgängligt när täktverksamheten är avslutad. På grund härav och av skattetekniska
hänsyn förordar motionärerna därför att exploatör erhåller rätt
att — under den tid verksamheten pågår — avsätta viss del av inkomsten
till en fond för täckande av återställningskostnaderna. I den män fonden
sedan används för återställande av marken bör medlen vara befriade från

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1968

beskattning. Eventuellt kvarstående kapital efter åtgärdens genomförande
bör däremot beskattas som ackumulerad inkomst.

Utskottet

Intäkt genom avyttring eller annan användning av vissa beståndsdelar till
fastighet såsom sten, torv, grus, lera o. d. utgör skattepliktig intäkt av
jordbruksfastighet eller rörelse. För substansminskning vid tillgodogörande
av naturtillgångar får avdrag ske med skäligt belopp. Uttryckligt stadgande
härom finns bara i fråga om inkomstkällorna rörelse och jordbruksfastighet
med bokföringsmässig redovisning. I praxis har emellertid rätt till avdrag
för substansminskning ansetts föreligga också i fråga om jordbruksfastighet
med kontantredovisning.

Motionärerna har aktualiserat frågan om rätt för grusexploatör att göra
avdrag för framtida kostnader för iordningställande av mark som är
föremål för exploatering. De förordar ett system innebärande rätt för den,
som har intäkt av grus-, torv- eller lertäkt, att avsätta viss del av intäkten
till ett »återställningskonto».

Enlig 18 § naturvårdslagen äger länsstyrelse förelägga den som söker
täkttillstånd att framlägga täktplan av erforderlig omfattning. Länsstyrelsen
kan också meddela sådana föreskrifter att företagets menliga inverkan
på landskapsbilden såvitt möjligt begränsas eller motverkas. För att täkttillstånd
skall äga giltighet krävs numera i fråga om all täktverksamhet —
d.v.s. även sådan som pågick när 1964 års naturvårdslag trädde i kraft —
att säkerhet ställs för fullgörandet av sålunda föreskrivna åtgärder. Säkerheten
beräknas på grundval av bl. a. täktens bredd, längd och djup samt
de restaureringsåtgärder som kan anses erforderliga.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har frågan om
rätt för grusexploatör till avdrag för framtida kostnader för iordningställande
av mark vid två tillfällen varit föremål för behandling i riksskattenämnden.
Något regeringsrättsavgörande i frågan föreligger emellertid enligt
vad utskottet kunnat finna ännu inte.

Av riksskattenämndens båda förhandsbesked torde inte utan vidare kunna
dras den slutsatsen att det skulle vara under alla förhållanden omöjligt
att — med avdragsrätt vid taxeringen — avsätta medel för framtida kostnader
för återställningsarbeten på täktfastighet. I det ena fallet behövde
nämnden över huvud taget inte gå in på frågan om avdrag för avsättning,
eftersom — såvitt framgick av utredningen — länsstyrelsen inte meddelat
föreläggande eller föreskrift innebärande skyldighet att iordningställa de
markområden på vilka grustäkt bedrevs. Även i det andra förhandsbeskedsärendet
förelåg speciella omständigheter. Täktverksamheten bedrevs i detta
fall av ett bolag på två fastigheter tillhöriga en person, vilken också ägde

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1968

494 av de 500 aktierna i bolaget. Bolaget bedrev grustäktsverksanihet i stor
omfattning även på andra fastigheter, som inte tillhörde huvudaktieägaren
i bolaget, och dess omsättning hade de fyra senaste räkenskapsåren uppgått
til) mellan 2,5 och 3,5 milj. kr. per år. Att riksskattenämnden inte ansåg
bolaget berättigat till avdrag för avsättning kan ha berott på att bolagets
åtagande att svara för återställningskostnaderna med hänsyn till storleken
av bolagets rörelse beloppsmässigt bedömdes vara av så ringa omfattning
att någon avdragsrätt inte ansågs motiverad.

Frågan om avdrag för avsättning till fonder avseende åtaganden för
framtida kostnader bedöms av regeringsrätten restriktivt. Endast om åtagandet
är av särskild art och omfattning medges avdrag. Detta innebär
bl. a. att vederbörande skattskyldig — för att få göra en skattefri avsättning
— skall kunna visa att åtagandet för honom kommer att medföra en
betydande framtida utgift.

Enligt vad utskottet inhämtat torde det i fråga om rationellt bedriven
täktverksamhet vara vanligt att en mycket stor del av återställningsarbetena
kan utföras medan täktverksamheten ännu pågår. I normalfallen torde
därför det av motionärerna aktualiserade spörsmålet inte innebära några
större problem, i den mån en grusexploatör kan visa, att han efter täktverksamhetens
slut kommer att åsamkas en utgift för återställningsarbeten, som
absolut och relativt sett är betydande, är det enligt utskottets mening inte
uteslutet att regeringsrätten kommer att anse honom berättigad att under
pågående täktverksamhet göra avsättningar med skäligt belopp för att
kunna möta den framtida kostnaden.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att skattskyldig enligt förordningen
om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst har möjlighet
att åtnjuta avdrag för förlust hänförlig till tidigare beskattningsår.
Eftersom kostnaden för återställningsarbeten på en grus-, torv- eller lertäkt
måste anses utgöra en kostnad i och för täktverksamheten torde
underskottet som uppkommer på grund av kostnader för sådana arbeten
utgöra sådant underskott på förvärvskälla, som kan utnyttjas som förlustavdrag.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna I: 258 och II: 330, i vad de
icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 26 mars 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1968
Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),
fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(h), Lundström (fp), Arne Pettersson (s), Stadling (s) och Tistad (fp);
samt

från andra kammaren: herrar Allard (s), Vigelsbo (ep), Asp (s),
Andersson i Essvik (s), fru Holmqvist (s), herrar Carlstein (s), Larsson
i Umeå (fp), Lothigius (h), öhvall (fp) och Börjesson i Falköping (ep).

Reservation

av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h) och Lothigius (h), vilka
— under åberopande av innehållet i motionerna I: 258 och II: 330 — ansett
att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 258 och II: 330
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till sådan ändring
av kommunalskattelagen att markägare eller annan som har
intäkt av grus-, torv- eller lertäkt får avsätta viss del av intäkten
till ett s. k. återställningskonto i enlighet med de principer
som framförts i motionerna.