Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968
1
Nr 29
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om
rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till
allmännyttiga ändamål, m. m.
Utskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit följande motioner,
nämligen
1) de likalydande motionerna I: 12 av herr Schött m. fl. och II: 62 av herr
Gustafsson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungi. Maj :t måtte begära utredning rörande införande av rätt för fysiska
personer till avdrag vid den statliga inkomstbeskattningen för gåvor upp till
en viss maximigräns till u-hjälps- och andra humanitära ändamål samt
till kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga
ändamål;
2) de likalydande motionerna 1:13 av herr Svenungsson samt II: 16 av
herrar Fridolfsson i Stockholm och Werner, vari hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning rörande införande
av avdrag vid taxering till inkomstskatt för gåvor till religiösa, humanitära,
kulturella, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändmål»;
3) de likalydande motionerna I: 373 av herrar Blom och Erik Filip
Petersson samt ll: VI4 av herr Hyltander m.fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte hemställa hos Kungl. Maj :t om förslag till regler för avdragsrätt
vid deklaration för bidrag till fadderbarn i u-land»; ävensom
4) de likalydande motionerna I: 639 av herrar Thorsten Larsson och
Ernst Olsson samt II: 597 av herrar Johansson i Skärstad och Boo, vari
hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om
utredning av möjligheterna att stimulera enskilda personer att lämna bidrag
och gåvor till religiösa och ideella organisationer samt hjälporgan för insatser
på humanitära, allmännyttiga och vetenskapliga områden i enlighet
med vad i motionerna anförts».
Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m. fl. ändamål
Frågans tidigare behandling
Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskattelagen från intäkterna avräknas alla omkostnader under
beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag får
1 — 0H1858 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 29
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968
därvid inte göras för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga
utgifter.
I praxis har avdrag för bidrag till vetenskaplig undervisning och forskning
inte ansetts kunna medges, såvida bidraget inte lämnats av rörelseidkare
till teknisk-vetenskaplig forskning inom den bransch, som rörelseidkaren
företräder. Inte heller har avdrag medgivits för gåvor till sociala
institutioner (se t. ex. RÅ 1941 ref. 5, RÅ 1941 Fi not. 534, RÅ 1943 ref. 20
och RÅ 1950 Fi not. 670).
Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga,
humanitära in. fl. ändamål har tidigare upprepade gånger varit
föremål för riksdagens behandling. Genom beslut vid 1938, 1939, 1941 och
1942 års riksdagar föreskrevs sålunda, att skattskyldig skulle äga rätt att
vid taxering visst år enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åtnjuta avdrag för gåvor till luftvärnet och sjövärnskåren.
Denna avdragsrätt tillämpades senast vid 1943 års taxering.
Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades vidare Kungl. Maj:t
medge, att skattskyldig vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åren 1944 och 1945 fick åtnjuta avdrag för penninggåvor ej understigande
visst belopp till internationellt hjälparbete för lindrande av nöd bland
civilbefolkningen i krigshärjade länder. Avdrag medgavs endast om gåvobeloppet
uppgick till minst 1 000 kronor.
De sålunda gjorda medgivandena har föranletts av särskilda förhållanden
och varit till tiden begränsade. Vid varje tillfälle, då fråga om sådan
avdragsrätt varit under bedömande, har av bevillningsutskottet uttalats,
att bestämmelser av detta slag innebar en uppenbar avvikelse från de principer,
som låg till grund för gällande lagstiftning. Därvid har utskottet
framhållit, att främjandet av behjärtansvärda eller eljest allmännyttiga
ändamål inte borde ske i form av lättnader vid beskattningen utan i förekommande
fall genom direkta bidrag från statens sida.
I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser
om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om
avdragsrätt för studieunderstöd, m. m. har skattelagssakkunniga behandlat
frågan om avdrag för periodiskt understöd och gåvor till allmännyttiga
ändamål. De sakkunniga har därvid framhållit, att enbart den omständigheten
att ändamålen är behjärtansvärda och att institutionerna behöver
stöd ej utgör skäl för avdragsrätt vid beskattningen. Det kan vid förutsättningslöst
övervägande befinnas lämpligare att understöd ges i annan form,
om understöd från det allmännas sida över huvud taget anses böra ifrågakomma.
Efter att ha anfört en rad invändningar mot en utvidgad avdragsrätt
har de sakkunniga inte ansett sig kunna förorda en självständig avdragsrätt
för gåvor till allmännyttiga ändamål. De sakkunniga har emellertid även
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968
framkastat tanken att om det skulle befinnas angeläget att vid beskattningen
hänsyn i någon form tas till skattskyldigs utgifter av den beskaffenhet,
varom här är fråga — en annan utväg än att tillskapa en särskild avdiagsfoim
skulle tillgripas. Enklast kunde detta ske genom att bestämmelserna
om det nuvarande avdraget för försäkringspremier o. d. ändrades så,
att avdragsrätten omfattade även avgifter eller bidrag till vissa andra ändamål
än försäkringar. Avdragsrätten skulle därvid såsom nu vara begränsad
till vissa maximibelopp. Åtskilliga avgifter och bidrag till allmännyttiga
ändamål eller till sammanslutningar hade från social synpunkt ett värde,
som kunde jämföras med försäkringsverksamhetens, och det kunde därför
icke anses föreligga avgörande principiella skäl mot att skattskyldig medga\s
en fiiare valrätt i fråga om utnyttjandet av ifrågavarande av sociala
skäl betingade avdrag.
Motioner rörande avdrag vid beskattningen för bidrag till humanitära,
litterära, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål
har därefter flera gånger varit föremål för riksdagens uppmärksamhet,
bl. a. åren 1961, 1964 och 1965. Riksdagen avslog då motionerna sedan
bevillningsutskottet uttalat att regler av förevarande art innebar en klar
avvikelse från grundläggande principer i den svenska skattelagstiftningen
samt hävdat att samhällets stöd åt dylika ändamål inte borde ske i form
av skattelättnader för de enskilda bidragsgivarna. Utskottet erinrade också
om att införandet av avdragsrätt för gåvor skulle strida mot och troligen
tillintetgöra planerna på en definitiv källskatt.
1 sitt betänkande nr 5 vid 1966 års riksdag hemställde bevillningsutskottet
med anledning av väckta motioner, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om utredning rörande införande av viss rätt till avdrag vid
den statliga inkomstbeskattningen för belopp, som skattskyldig skänkt till
humanitära, kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga
ändamål. I en vid betänkandet fogad reservation av herr John
Ericsson m. il. hemställdes om avslag pa motionerna. Riksdagen beslutade
i enlighet med reservationen.
Frågan aktualiserades på nytt i motioner vid 1967 års riksdag. Bevillningsutskottet
hemställde i sitt betänkande nr 25 att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj .t måtte anhalla om skyndsam utredning rörande införande
av rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till u-hjälps- och andra
humanitära ändamål samt till kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest
uppenbai t allmännyttiga ändamal. Riksdagen bitöll emellertid en vid betänkandet
fogad reservation av herr John Ericsson m. fl., vari yrkades avslag
på berörda motioner.
Motionerna
I motionerna 1. 12 och II: 62 anförs bl. a., att i ett läge, då den stats2—0111838
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 29
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968
finansiella situationen kan förväntas försvåra bidrag av den storleksordning
som motionärerna anser skälig, borde även de som av principiella
skäl är kritiskt inställda till avdragslinjen kunna acceptera att frågan utreds.
Enligt motionärernas uppfattning föreligger skäl att via beskattningen
stimulera enskilda personer att lämna bidrag till ändamål som från allmänna
synpunkter är värdefulla. Sådana regler finns i många länders
skattelagstiftning, t. ex. i Danmark, Finland, USA, Tyskland, Frankrike,
Belgien, Holland, Italien och Grekland. I dessa fall har bestämmelserna
enligt vad som är känt inte lett till eu mängd skattetvister och till en komplicerad
lagstiftning, vilket reservanterna i utskottet i fjol befarade. Motionärerna
anser emellertid att avdragsrätten endast bör tillkomma fysiska
personer och att den i första hand bör ifrågakomma vid den statliga beskattningen.
Dessutom bör en maximigräns sättas för det avdragsgilla
beloppet.
Som motivering för utredningsyrkandet i motionerna 1: 13 och 11: 16
framhåller motionärerna i huvudsak följande. I princip torde man vara enig
om att det arbete som utförs av t. ex. religiösa, kulturella och humanitära
organisationer utgör ett värdefullt komplement till samhällets egna institutioner.
I kampen mot bl. a. brottslighet och alkoholmissbruk är frivilliga
insatser ett nödvändigt stöd till de statliga insatserna. Värdet av detta enskilda
stöd kan svårligen uppskattas. Starka skäl talar för att samhället
bör underlätta dessa organisationers frivilliga arbete. För de stora delar av
vårt folk som har intresse för de ideella strävandena är riksdagens hittills
visade motvilja att bifalla framlagda motioner om en utredning av bär
förevarande spörsmål helt oförklarlig. Mot bakgrund härav synes det helt
omotiverat att längre vägra eu utredning, som man väntat på i många år.
Motionärerna i motionerna 1:639 och 11:59/ anför följande. Enskilda
personer ställer medel till förfogande både för religiösa och ideella organisationer
men även för vetenskapligt arbete, undervisning och kulturminnesvård.
Skattetrycket försämrar emellertid bidragsgivarnas möjligheter att
främja sådana initiativ och intressen. Det har hävdats, att en stimulans
till gåvor borde åstadkommas genom att bidragen gjordes avdragsgilla vid
beskattningen. Metoden skulle emellertid medföra en gradering inte efter
angelägenhetsgrad utan efter givarens ekonomi och skattekraft. Sålunda
skulle en gåva från person med hög inkomst till mindre del hestå av dennes
inkomst efter skatt och till större del av de skattemedel som genom avdragsrätten
får anses inkluderade i gåvan. Å andra sidan skulle metodens stöd
helt utebli i t. ex. de fall då medel till ett allmännyttigt eller ideellt ändamål
åstadkommes genom bössinsamling. I sådana fall rör det sig om så små
belopp att avdragsrätten i praktiken saknar betydelse.
Vid vissa tillfällen har samhället stimulerat bidrag till insamlingar för
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968
angelägna ändamål på sätt som medfört att de ovannämnda olägenheterna
eliminerats. För budgetåren 1953/54 och 1954/55 beviljade således riksdagen
anslag till främjande av cancerforskningen, vilka skulle utgå med
samma belopp som insamlades genom gåvor, dock med högst 10 milj. kr.
sammanlagt för de båda budgetåren. Vid två senare tillfällen har riksdagen
vidare beviljat anslag för liknande stöd till insamlingarna »Sverige hjälper».
Erfarenheterna vid dessa tillfällen har varit goda, och den praktiserade metoden
bör kunna tillämpas i ökad omfattning.
Det är obestridligt att åtskilliga andra ändamål kan anses lika angelägna
och behjärtansvärda som de ändamål till vilka stöd lämnats på nämnda
sätt. De omättliga behoven i världens utvecklingsländer kan inte betvivlas
av någon. Oavsett vilken målsättning den statligt administrerade hjälpen
har kommer ytterligare insatser att fordras. Man kan ifrågasätta om inte
statsmakterna varje år borde anslå ett visst belopp till stimulans av gåvor
och bidrag för klart preciserade ändamål. Det är angeläget att en utredningfår
förutsättningslöst pröva dessa frågor. Valet av metod för stödets lämnande
— bidrag eller avdrag direkt på den statliga inkomstskatten — liksom
bidragets andel av gåvan blir naturligtvis beroende av ändamålens begränsning
och omfattningen av samhällets stöd.
Avdrag vid inkomstbeskattningen för periodiskt understöd
till fadderbarn i u-Iand
Gällande bestämmelser
Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här
i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen åtnjuta avdrag
för bl. a. periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som inte får avdras från inkomsten av särskild förvärvskälla,
dock att avdrag inte får ske för vad som utgått till person, tillhörande
givarens hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd,
för vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32
§ 1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänförs periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bl. a. 46 § är
berättigad till avdrag därför. Intet hindrar att avdrag medges för periodiskt
understöd till person, som på grund av bosättning utomlands inte är här
i riket skattskyldig för det mottagna beloppet. I rättspraxis har emellertid
i sådana fall stora krav uppställts på bevisningen om avdragets behörighet
och storlek. Samma bestämmelser med avseende på avdragsrätt och skattskyldighet
för periodiskt understöd gäller jämväl enligt 2 § och 4 § 1 inom.
förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga beskattningen.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968
Motionerna
Till stöd för utredningsyrkandet i motionerna 1:373 och II: 474 anförs
följande. Att ta fadderbarn i u-länderna är ett praktiskt u-hjälpsarbete, som
samhället på allt sätt borde uppmuntra och stödja. Det innebär att vederbörande
som vill hjälpa u-landsbarnen sänder ett bestämt belopp regelbundet
under minst ett år till en fadderbarnsorganisation, exempelvis Rädda barnen,
som i sin tur vidarebefordrar hjälpen till ett visst bestämt barn. Ofta
är detta barn intaget på ett barnhem, som drivs av organisationen i fråga.
Möjligheter till en mera personlig kontakt mellan givaren och fadderbarnet
och dess familj finns som regel, och mycket görs från hjälporganisationens
sida för att stimulera och utveckla denna kontakt, som kan få stor betydelse
för samarbete och förståelse nationer och folk emellan. Sverige bedriver ett
växande och alltmer betydelsefullt u-hjälpsarbete genom anslag av allmänna
medel. Det vore ett värdefullt tillskott om man på detta sätt kunde
stimulera till ökad hjälp genom enskilda bidrag som lämpligen kunde kanaliseras
till vissa godkända länder. Genom auktorisation av de aktuella hjälporganisationerna
kunde man få en fungerande kontroll.
Utskottet
I de förevarande motionerna framställs yrkanden om utredning rörande
rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen dels för gåvor till allmännyttiga ändamål
och dels för bidrag till fadderbarn i u-land.
Utskottet behandlar först frågan om avdrag för gåvor. Enligt motionerna
I: 13 och It: 16 bör avdragsrätt för gåvor föreligga både vid den statliga
och den kommunala taxeringen, medan avdragsrätten enligt motionerna
I: 12 och II: 62 endast bör tillkomma fysiska personer och begränsas till
visst belopp vid den statliga taxeringen. Den i motionerna I: 639 och II: 597
begärda utredningen om åtgärder för att stimulera enskilda att lämna bidrag
till allmännyttiga ändamål tar sikte på insamlingar, vartill anslag
lämnas med belopp motsvarande de insamlade medlen, och på möjligheterna
att medge avdrag för gåvor direkt från den statliga inkomstskatten.
Under åren före och under andra världskriget medgavs enligt särskilda
bestämmelser rätt till avdrag vid taxeringen för gåvor till försvarsändamål
och internationellt hjälparbete. Dessa bestämmelser var emellertid tidsbegränsade
och föranledda av speciella förhållanden. Vid tillkomsten av dessa
undantagsbestämmelser underströk bevillningsutskottet med skärpa, att de
innebar en uppenbar avvikelse från de principer, som ligger till grund för
gällande skattelagstiftning, och att i den mån stöd från statsmakternas sida
för ifrågavarande ändamål ansågs påkallat, sådant stöd borde lämnas i
form av direkta bidrag och inte genom skattebefrielse. Att avdragsrätten
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968 7
trots dessa betänkligheter ansågs kunna medges temporärt berodde på att
det vid denna tidpunkt var synnerligen angeläget att i möjligaste mån påskynda
anskaffningen av materiel för försvaret resp. intensifiera hjälparbetet
bland civilbefolkningen i krigshärjade länder. Motionsyrkanden om
skattebefrielse för gåvor till allmännyttiga ändamål har därefter genomgående
avvisats av riksdagen under hänvisning till ovan angivna betänkligheter
av principiell natur.
Som motivering för yrkandena har i vissa av motionerna bl. a. åberopats
att avdragsrätt för gåvor föreligger i vissa andra länder. Enligt utskottets
mening kan den omständigheten att man i andra länder medger avdrag för
gåvor till religiösa m. fl. ändamål inte åberopas som skäl för införande av
liknande bestämmelser i vårt land med hänsyn till att beskattningen och
beskattningsväsendet har så olika utformning i olika länder. Det bör också
beaktas, att åtskilliga allmännyttiga ändamål, vars tillgodoseende i andra
länder är beroende av enskilda bidrag, i vårt land främjas av det allmänna
genom direkt verksamhet eller understöd.
Det är otvivelaktigt förenat med betydande svårigheter att åstadkomma
en för det praktiska taxeringsarbetet lämplig avgränsning av de ändamål,
till vilka bidrag skall kunna lämnas med avdragsrätt vid taxeringen. Genom
den ökning av det allmännas verksamhet, som skett under de senaste
årtiondena, tillgodoses en mängd skiftande ändamål, som inte kan frånkännas
egenskapen av allmännytta men beträffande vilka det kan diskuteras,
om de bör åtnjuta det allmännas stöd genom skattenedsättning. En
uppfattning om det vanskliga i att tillgodose önskemålen om stöd åt de
allmännyttiga strävandena genom avdragsrätt vid beskattningen kan erhållas
genom att jämföra det ifrågasatta stödet med det alternativ, som
ligger närmast till hands, nämligen stöd genom direkta bidrag av allmänna
medel. Sådana bidrag lämnas endast efter ingående och detaljerad prövning
beträffande varje särskilt ändamål, varvid villkoren för bidragens åtnjutande
noggrant regleras. Såvitt utskottet kunnat finna är det uteslutet
atl åstadkomma en liknande prövning, om de allmännyttiga ändamålen
skall främjas genom avdragsrätt vid taxeringen.
Då i motionerna inte anförts några nya omständigheter, som ger utskottet
anledning frånträda sin tidigare intagna principiella ståndpunkt till
frågan om avdragsrätt för gåvor vid inkomsttaxeringen, avstyrker utskottet
bifall till utredningsyrkandena i motionerna 1:12 och 11:62, 1:13 och
II: 16 samt I: 639 och II: 597.
Utskottet behandlar härefter yrkandet i motionerna I: 373 och II: 474 om
avdrag för periodiskt understöd till fadderbarn i u-land. Motionärerna
föreslår att avdrag vid inkomsttaxeringen skall medges med belopp, som
skattskyldig regelbundet under minst ett år lämnat till en fadderbarnsor
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968
ganisation, exempelvis Rädda barnen, och som av organisationen vidarebefordrats
till ett visst bestämt barn i ett u-land.
Enligt gällande bestämmelser äger skattskyldig inte åtnjuta avdrag för
periodiskt understöd när fråga är om belopp, som annorledes än i form av
skadestånd utgått till annans undervisning eller uppfostran. I rättspraxis
medges inte heller avdrag för periodiskt understöd till juridiska personer.
Ett bifall till motionärernas förslag skulle innebära att man på en omväg
införde rätt till avdrag för gåvor till ett visst, i och för sig behjärtansvärt
ändamål. Av skäl, som anförts vid behandlingen av de tidigare nämnda
motionerna, är utskottet inte berett medverka till en sådan ändring av
lagstiftningen. På grund härav och då förslaget kräver en omprövning av
frågan om avdrag för periodiskt understöd i hela dess vidd avstyrker utskottet
jämväl motionerna I: 373 och II: 474.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
A) beträffande avdrag för gåvor till allmännyttiga ändamål
att riksdagen avslår
1) motionerna 1:12 och II: 62
2) motionerna I: 13 och II: 16
3) motionerna I: 639 och II: 597
B) beträffande avdrag för periodiskt understöd till fadderbarn
i u-land
att riksdagen avslår motionerna 1: 373 och II: 474.
Stockholm den 26 mars 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),
fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(h), Lundström (fp), Arne Pettersson (s), Stadling (s) och Tistad
(fp); samt
från andra kammaren: herrar Brand!* (s), Allard (s), Gustafson i
Göteborg* (fp), Asp (s), Andersson i Essvik (s), Eriksson i Bäckmora*
(ep), fru Ilolmqvist (s), herrar Lothigius (h), Öhvall (fp) och Börjesson
i Falköping (ep).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson (h), Lundström
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968
(fp), Tistad (fp), Gustafson i Göteborg (fp), Eriksson i Bäckmora (ep),
Lothigius (h), Öhvall (fp) och Börjesson i Falköping (ep), vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 6 börjar med »Under
åren» och på s. 8 slutar med »och II: 474» bort ha följande lydelse:
»Liknande motioner har väckts vid tidigare års riksdagar, varvid utskottet
såväl 1966 som 1967 tillstyrkt bifall till yrkanden om riksdagsskrivelse
angående utredning. Såsom utskottet anförde i sitt betänkande nr 25 år
1967 torde det inte råda några delade meningar om nyttan och värdet av
det arbete, som utförs såväl inom som utom landet av olika humanitära,
kulturella, religiösa och vetenskapliga organisationer. Den ekonomiska situationen
för dessa institutioner har under senare år försämrats främst genom
att det höga skattetrycket försvårat möjligheterna för enskilda bidragsgivare
att främja organisationernas intressen. En sådan utveckling kan inte
anses tillfredsställande. De ideella organisationerna utgör ett värdefullt
komplement till samhällets egna institutioner, och det måste därför anses
vara ett direkt samhällsintresse att medborgarna av statsmakterna stimuleras
att stödja de ideella organisationernas verksamhet.
Under senare år har man i vårt land blivit alltmer medveten om det
växande behovet av hjälp till u-länderna, och i den allmänna debatten har
krav framförts på eu betydande ökning av denna hjälpverksamhet. I ett
läge då staten av finansiella och organisatoriska skäl inte har möjlighet
att själv öka biståndsverksamheten i önskvärd utsträckning är det enligt
utskottets mening naturligt, att statsmakterna på allt sätt underlättar den
hjälpverksamhet till förmån för u-länderna, som sedan länge och med stor
framgång bedrivits av enskilda organisationer.
I åtskilliga andra länder medges avdrag vid beskattningen för bidrag till
ideell verksamhet. En sådan avdragsrätt är inte heller någon nyhet i den
svenska skattelagstiftningen. Av den inledningsvis lämnade redogörelsen
framgår, att en tidsbegränsad avdragsrätt för gåvor till olika försvarsändamål
förelåg vid den statliga taxeringen under andra världskriget och att
skattskyldig vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt
krigskonjunkturskatt åren 1944 och 1945 under vissa förutsättningar ägde
åtnjuta avdrag för penninggåvor till internationellt hjälparbete för lindrande
av nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade länder.
Med hänsyn till behovet av ekonomiskt stöd till de enskilda ideella organisationernas
verksamhet, inte minst i u-länderna, delar utskottet motionärernas
uppfattning att en utredning av frågan om avdragsrätt vid beskattningen
för gåvor till allmännyttiga ändamål snarast möjligt bör komma till
stånd.
Genom den av utskottet förordade utredningen torde yrkandena i motionerna
I: 12 och II: 62, I: 13 och II: 16 samt 1:639 och II: 597 vara tillgodosedda.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1968
Utskottet behandlar---( = utskottet s. 7 och 8) ---— ett u-land.
Enligt gällande — — — (= utskottet s. 8)---juridiska personer.
Ett bifall till motionärernas förslag skulle kräva en omprövning av frågan
om avdrag för periodiskt understöd i hela dess vidd. Utskottet är inte berett
medverka härtill och avstyrker därför motionerna I: 373 och II: 474.»
dels ock att utskottet beträffande avdrag för gåvor till allmännyttiga
ändamål under A bort hemställa,
I. att riksdagen — med anledning av motionerna I: 12 och II: 62, I: 13
och II: 16 samt I: 639 och II: 597 -— måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om skyndsam utredning rörande införande av rätt till avdrag vid
beskattningen för gåvor till u-hjälp och andra humanitära ändamål samt
till kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga
ändamål
II. att följande motioner, nämligen
1) motionerna I: 12 och II: 62,
2) motionerna I: 13 och II: 16 samt
3) motionerna I: 639 och II: 597,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan
hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
K L Beckmans Tryckerier AB. Stockholm