Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1968
1
Nr 25
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående
frivillig särbeskattning.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande motioner, nämligen
1) motionen II: 480 av fri! Kristcnsson och herr Hedin, vari hemställts,
att riksdagen beslutar att taxeringsmyndighet från och med 1968 års taxering
— utan ansökan från skattskyldig — skall särbeskatta makar i de fall
detta leder till lägre skatt och att vederbörande utskott utarbetar härför
erforderliga författningsändringar; samt
2) motionen II: 803 av herrar Hedin och Nordstrandh, vari hemställts,
att riksdagen beslutar att förordningen den 21 maj 1965 om särskild skatteberäkning
i vissa fall för makar (nr 153) skall, i vad avser 1967 års inkomsttaxering,
äga tillämpning beträffande sådana skattskyldiga som inger
ansökan härom senast den 1 juli 1968 och att vederbörande utskott utarbetar
förslag till härför erforderlig författningstext.
Enligt gällande bestämmelser skall makar samtaxeras. Med makar likställs
i beskattningshänseende vissa ogifta, som sammanlever under äktenskapsliknande
förhållanden. Allmän förutsättning för samtaxering är att
makarna varit gitta vid beskattningsårets ingång och levt tillsammans under
större delen av beskattningsåret. Makarna anses ha levt tillsammans
under större delen av beskattningsåret även om ena maken avlidit under
förra hälften av detta år (65 § kommunalskattelagen — KL). Den omständigheten
att makar samtaxeras påverkar vid inkomstbeskattningen deras
rätt till avdrag i åtskilliga hänseenden. Härvidlag innebär bestämmelserna
i stort sett att de är berättigade till olika schablonavdrag och ortsavdrag med
dubbelt så stort belopp som ensamstående skattskyldiga. För beräkningen
av inkomsten i viss förvärvskälla finns en regel, som berör faktisk sambeskattning,
dvs. då ena maken arbetat i andra makens jordbruk eller rörelse.
Stadgandet anger att avdrag inte får ske för bl. a. värdet av arbete, som
i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv
eller hans make (20 § KL). Vid samtaxering taxeras vardera maken för sin
inkomst och mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Kommunal
inkomstskatt beräknas för vardera maken på hans beskattningsbara
inkomst. Statlig inkomstskatt däremot beräknas på det sammanlagda beloppet
av makarnas beskattningsbara inkomster och fördelas mellan makar
-
0111148
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 25
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år i968
na efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster. Olika skatteskalor
gäller för makar och ensamstående. I skatteskalorna är den s. k.
tudelningsprincipen i viss omfattning inbyggd. Med tudelning avses, att
makars skatt motsvarar skatten för två ensamstående med vardera hälften
av makarnas sammanlagda inkomster. Tudelning gäller intill 24 000 kr.
sammanlagd beskattningsbar inkomst för makarna, motsvarande en årsinkomst
av ca 34 000 kr.
Folkpensionsvgift skall för år 1968 utgå efter 4,5 % av den beskattningsbara
inkomsten dock med högst 1 350 kr. samt fr. o. m. 1969 efter 5 % med
högst 1 500 kr. Maximum gäller både för ensamstående och för makar gemensamt.
Samtaxering av makar och därmed likställda skattskyldiga sker även vid
förmögenhetsbeskattningen.
Genom ansökan om särskild skatteberäkning kan två makar, som båda
förvärvsarbetar, fr. o. in. 1967 års taxering undgå högre sammanlagd skatt
än de skulle ha haft som ogifta med samma inkomster (s. k. negativ sambeskattningseffekt).
Reglerna om sådan skatteberäkning återfinns i förordningen
den 21 maj 1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall
för makar och innebär i huvudsak följande. Samtaxerade makar och med
dem i beskattningshänseende jämställda sammanlevande skattskyldiga, vilka
båda haft arbetsinkomst, skall efter särskild ansökan kunna få skatten
på arbetsinkomsten beräknad som om de blivit särtaxerade för denna inkomst.
Ansökan skall göras av båda makarna eller en av dem hos den
lokala skattemyndigheten i hemortskommunen senast den 1 juli under taxeringsåret.
Har taxeringsnämnden inte följt makes självdeklaration vid
taxeringen till statlig inkomstskatt eller har nämnden åsatt make som inte
lämnat självdeklaration sådan taxering, får ansökan om särskild skatteberäkning
göras hos den lokala skattemyndigheten senast den 15 augusti
under taxeringsåret. Om prövningsnämnd ändrat taxeringsnämnds beslut i
fråga om taxering till statlig inkomstskatt eller som första instans meddelat
beslut om sådan taxering får ansökan göras hos den lokala skattemyndigheten
inom två månader från det taxeringen vunnit laga kraft. Om make
eftertaxeras till statlig inkomstskatt får ansökan om särskild skatteberäkning
göras inom två månader från det eftertaxeringen vunnit laga kraft.
Den särskilda skatteberäkningen avser endast statlig inkomstskatt och
folkpensionsavgift och skall verkställas av den lokala skattemyndigheten,
sedan taxeringen i vanlig ordning bestämts av vederbörande taxeringsnämnd.
Till arbetsinkomst hänföres inkomst av tjänst — med undantag av periodiskt
understöd — samt inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, om den
skatteskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.
Rätt till särbeskattning föreligger dock inte vid s. k. faktisk sambeskattning.
Inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1968
3
skall vid skatteberäkningen behandlas som arbetsinkomst endast om det
sammanlagda beloppet av makarnas sidoinkomster inte överstiger 1 000 kr.
Till grund för särbeskattningen skall ligga en beräkning av arbetsinkomstens
nettobelopp, efter frånräknande av allmänna avdrag, ortsavdrag m. m. Skatteberäkningen
sker på sådant sätt, att skatten på arbetsinkomsten beräknas
för vardera maken för sig med tillämpning av den för ensamstående gällande
skatteskalan. Även folkpensionsavgiften beräknas enligt de för ensamstående
gällande grunderna. Skatten på makarnas sidoinkomster drabbas
emellertid av samma progressiva beskattning som vid samtaxering enligt
huvudregeln.
Till stöd för yrkandet i motionen II: 480 anför motionärerna att skattemyndigheterna
bör ha skyldighet att på eget initiativ pröva huruvida
särbeskattning leder till ett för de skattskyldiga bättre resultat än sambeskattning.
Om så är fallet bör särbeskattning äga rum ex officio. Deklarationsblanketten
bör kompletteras så, att skattskyldig som önskar särbeskattning
även i det fall detta skulle leda till högre skatt får markera
detta med ett kryss i därför avsedd ruta. I avvaktan på förslag till en familjeskattereform
anser motionärerna den föreslagna förenklingen av reglerna
för frivillig särbeskattning motiverad och den bör genomföras så att den
kan tillämpas redan fr. o. m. årets taxering.
1 motionen II: 803 påpekar motionärerna att bestämmelserna om frivillig
särbeskattning inte blev kända av alla skattskyldiga första året bestämmelserna
skulle tillämpas. Många skattskyldiga upptäckte för sent att de skulle
haft fördel av en särtaxering och att de skulle ha ingivit ansökan senast
den 1 juli 1967. Motionärerna anser det därför naturligt att berörda skattskyldiga
får möjlighet att i efterhand bli särtaxerade vid 1967 års taxering
Förutsättning härför bör vara att ansökan om särskild skatteberäkning
inges senast den 1 juli 1968.
Utskottet
Genom beslut av 1965 års vårriksdag infördes med tillämpning fr. o. m.
1967 års taxering möjligheter till frivillig särbeskattning. Reglerna härom
återfinns i förordningen om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar
(SFS 1965: 153). Samtaxerade makar och med dem i beskattningshänseende
jämställda skattskyldiga, vilka båda haft arbetsinkomst, kan få skatten på
arbetsinkomsten beräknad som om de blivit särtaxerade för inkomsten. Den
särskilda skatteberäkningen avser endast statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift.
Syftet med den frivilliga särbeskattningen är att upphäva den
s.k. negativa sambeskattningseffekten, d. v. s. att två makar, som båda
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1968
förvärvsarbetar, får högre sammanlagd skatt än de skulle ha haft som
ogifta med samma inkomster.
Ansökan om särskild skatteberäkning skall göras av båda makarna eller
en av dem senast den 1 juli under taxeringsåret. Om taxeringsnämnd inte
följt makes självdeklaration vid taxeringen till statlig inkomstskatt eller
om nämnden åsatt make, som inte lämnat självdeklaration, sådan taxering,
får ansökan göras hos den lokala skattemyndigheten senast den 15 augusti
under taxeringsåret. Om prövningsnämnd ändrat taxeringsnämnds beslut
vid taxering till statlig inkomstskatt eller som första instans meddelat beslut
om sådan taxering, får ansökan göras hos den lokala skattemyndigheten
inom två månader från det taxeringen vunnit laga kraft. Samma
tidsgräns gäller vid eftertaxering till statlig inkomstskatt.
1 motionen II: 480 yrkar motionärerna att taxeringsmyndighet fr. o. m.
1968 års taxering ex officio skall särbeskatta makar i de fall detta leder
till lägre skatt. Till stöd härför åberopar de att den frivilliga särbeskattningen
fått en större omfattning än beräknat och att därför en sådan reform
av reglerna för frivillig särbeskattning måste anses motiverad.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att allmänna skatteberedningen
i sitt betänkande (SOU 1964:25) skisserade ett system för frivillig
särbeskattning, när båda makarna har förvärvsinkomst och sambeskattning
av dem leder till högre skatt. Därvid diskuterades också frågan om särbeskattningsreglerna
borde tillämpas ex officio av myndigheterna. Utredningen
fann vissa skäl tala för en sådan ordning men förordade likväl att
särbeskattning inte skulle ske annat än på initiativ av den skattskyldige.
Till stöd härför åberopade utredningen att ett ex officioförfarande skulle
medföra ett väsentligt och onyttigt merarbete i alla de fall, där först efter
omständliga uträkningar kunde konstateras att särbeskattningen var ogynnsam.
Till detta kom att en make vid särbeskattning kunde påföras högre
skatt än vid sambeskattning trots att den sammanlagda skatten för makarna
blev lägre och att en särtaxering cx officio knappast kunde anses
lämplig i fall av söndring i äktenskap och liknande. I prop. 1965: 84 med
förslag till förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar
fann chefen för finansdepartementet i likhet med allmänna skatteberedningen
övervägande skäl tala för att tillämpningen av frivillig särbeskattning
gjordes beroende av särskild ansökan. Bevillningsutskottet hade i sitt
betänkande 1965: 30 ingen erinran mot propositionen i denna del.
Det ansökningsförfarande som nu tillämpas förorsakar de lokala skattemyndigheterna
ett avsevärt arbete. Detta belyses av uppgifter, som fögderidirektören
i Stockholms fögderi nyligen lämnat i en facktidskrift. Antalet
i rätt tid i Stockholm ingivna ansökningar, avseende 1967 års taxering, utgjorde
ca 18 000, varvid som ansökan även godtogs yrkande i den allmänna
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1968 5
självdeklarationen om särbeskattning. 76 ansökningar inkom efter ansökningstidens
utgång. Vid kontroll mot deklarationerna visade det sig att ca
70 % av ansökningarna var felaktigt eller ofullständigt ifyllda. Granskningsarbetet
krävde ca 2 300 timmar av assistentpersonal och gav till resultat
att särbeskattning skedde i ca 17 000 eller i 93 % av samtliga ansökningsfall.
Ett ex officioförfarande skulle enligt utskottets mening f. n. innebära
en ytterligare belastning på skattemyndigheterna som inte står i rimlig
proportion till de skattelättnader som lagstiftningen är avsedd att medföra.
Utskottet vill erinra om att debiteringen i Stockholm i 75 % av ansökningsfallen
kunnat göras med ADB. Därvid torde ca 4 000 arbetstimmar
av biträdespersonal ha inbesparats. Som villkor för tillämpning av ADB
har hittills bl. a. gällt att de skattskyldiga varit mantalsskrivna på samma
fastighet, att de haft debetsedelnummer i löpande följd och att de saknat
sidoinkomst. Enligt vad utskottet under hand erfarit kan den framtida utformningen
av ADB-systemet komma att möjliggöra en ex officiotillämpning
av förordningen om frivillig särbeskattning. Avslutningsvis vill utskottet
erinra om att det nuvarande systemet för frivillig särbeskattning utgör
ett provisorium i avvaktan på en definitiv lösning av frågan om familjebeskattningen.
Det av motionärerna aktualiserade problemet kan således
komma att lösas i ett större sammanhang. Med det anförda avstyrker utskottet
bifall till motionen II: 480.
Motionärerna i motionen II: 803 yrkar att förordningen om särskild skatteberäkning
i vissa fall för makar skall i fråga om 1967 års taxering äga
tillämpning på sådana skattskyldiga som inger ansökan senast den 1 juli
1968. Motionärerna motiverar yrkandet med att många skattskyldiga vid
tidpunkten för avlämnande av 1967 års deklaration inte kände till förordningen
om frivillig särbeskattning.
Utskottet vill inte bestrida att åtskilliga skattskyldiga, som vid 1967 års
taxering skulle ha gynnats av särbeskattning, underlåtit att i rätt tid
ansöka därom. Detta får enligt utskottets mening anses förvånande med
tanke på den publicitet och information som förekommit dels vid reformens
genomförande år 1965, dels vid ingången av år 1966 i anslutning till att
centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden utfärdade anvisningar till de
lokala skattemyndigheterna för förordningens tillämpning vid debitering
och jämkning av preliminär skatt, dels och inte minst vid tidpunkten för
avgivande av 1967 års självdeklarationer. Även om de skattskyldiga underlåtit
att inom föreskriven tid framställa yrkande om särskild skatteberäkning
kan detta därför enligt utskottets mening inte sägas bero på bristande
information från myndigheternas sida. Utskottet är därför inte berett att
medverka till lagstiftningsyrkandet i motionen II: 803.
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1968
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår
1) motionen II: 480
2) motionen II: 803
Stockholm den 14 mars 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),
fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(h), Lundström (fp), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s) och
Tistad (fp); samt
från andra kammaren: herrar Brandt (s), Allard (s), Gustafson 1
Göteborg (fp), Vigelsbo (ep), Asp (s), Andersson i Essvik (s), Eriksson
i Bäckmora (ep), fru Holmqvist (s), herrar Lothigius (h) och öhvall (fp).
Reservation
av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h) och Lothigius (h), vilka
— under åberopande av innehållet i motionen II: 480 — ansett att utskottet
bort hemställa,
att riksdagen med anledning av motionen II: 480 i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer, att Kungl. Maj :t undersöker
möjligheterna att genom skattemyndigheternas försorg bereda
tillfälle till särtaxering för sådana äkta makar, för vilka särbeskattning
skulle ge sammanlagt lägre skatt men vilka ej i
behörig tid ingivit ansökan härom.
K l Beckmans Tryckerier AB« Stockholm