Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1968

1

Nr 24

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om
ändrade principer för inkomstbeskattningen av fiskare.

(2:a avd.)

I de likalydande motionerna I: 128 av herr Tistad in. fl. och II: 172 av herr
Åberg m. fl. har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller
om utredning angående inkomstbeskattningen av svenska fiskare i
syfte att utforma bestämmelser, som överensstämmer med i Norge för
närvarande gällande principer.

Motionsyrkanden om förmånligare skatteavdrag för svenska yrkesfiskare
avvisades av riksdagen förra året. I sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 36 uttalade bevillningsutskottet att det inte var berett att genom ändring
av gällande beskattningsregler för en särskild yrkeskategori införa särbestämmelser
i fråga om värdering av naturaförmåner och beräkning av omkostnadsavdrag.
En sådan reform skulle strida mot grundläggande principer
vid beskattningen. I den mån en ändring av nu tillämpade normer
för sådan värdering och beräkning ansågs påkallad borde detta enligt
utskottets mening åstadkommas genom av vederbörande myndigheter utfärdade
anvisningar för tillämpningen av lagstiftningen beträffande ifrågavarande
skattskyldiga.

I de förevarande motionerna framhåller motionärerna, att den svenska
sjömansskattelagstiftningen innehåller bestämmelser, som medför vissa
skattelättnader. I Danmark och Norge bar man ett liknande system, men i
dessa länder har man också strävat efter att skapa sådan rättvisa att
samtliga, som arbetar på havet och uppfyller vissa fordringar, får någon
form av lättnad i beskattningen. En sådan rättvisa har ännu inte kommit
de svenska yrkesfiskarna till de], trots att dessa under en stor del av året
maste vistas ute till havs och därvid — i likhet med sjömännen — inte
har möjlighet att få del av samhällets service. Norska fiskare får gör avdrag
med viss procent av den skattepliktiga inkomsten — dock högst 3 000 kr.
— under förutsättning att de bedrivit havsfiske under minst 15 veckor av
beskattningåret. Dessutom erhåller norska yrkesfiskare subventioner från
norska staten. Dessa uppgick år 1966 till 167 milj. kr. och år 1967 till 190
milj. kr. Svenska yrkesfiskare har inte samma möjligheter till avdrag, och
från den svenska fiskerinäringens sida har man inte aktualiserat frågan

0111138

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 24

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1968

om subventioner. Det svenska yrkesfisket har sedan ett par år tillbaka haft
att kämpa med motgångar av olika slag. Därvid har statsmakterna vidtagit
vissa smärre hjälpåtgärder. Trycket från subventionerade fiskerinäringar
i vissa konkurrerande länder accentuerar enligt motionärernas mening behovet
av ytterligare snabba hjälpåtgärder. En sådan åtgärd skulle vara att
ge svenska yrkesfiskare smärre skattelättnader liknande dem som redan
länge gällt i Norge.

Utskottet

Den svenska skattelagstiftningen innehåller inte några specialbestämmelser
för beskattning av fiskare. I några av de länsanvisningar, som prövningsnämnderna
i länen utfärdar till ledning för taxeringsnämndernas
verksamhet, har däremot intagits vissa normer som taxeringsmyndigheterna
i normalfallen har att tillämpa vid taxeringen av fiskare. Enligt de
anvisningar som prövningsnämnden i Göteborgs och Bohus län utfärdat till
ledning för 1968 års taxering skall sålunda värdet av hushållsfislc, även
ombord, i regel beräknas till 140 kr. för år för varje yrkesfiskare, medan
sådant värde för s. k. hemmafiskare skall uppskattas till 70 kr. för år för
hushållsmedlemmar över 16 år. Fiskare, som på grund av sitt arbete under
längre tidsperioder nödgas vistas utom hemorten och som gör sannolikt
att merutgift för proviant förekommit, kan medges avdrag för sådan merutgift
med skäligt belopp, dock högst 440 kr. Vidare kan enligt anvisningarna
yrkesfiskare, som tillämpar planenlig avskrivning, medges avdrag
för värdeminskning av fiskefartyg med 10 % av anskaffningskostnaden
för skrov, motor och annan fast utrustning.

1 de förevarande motionerna påpekas att norska fiskare får göra avdrag
med vissa procent av den skattepliktiga inkomsten — dock högst 3 000 kr.
— under förutsättning att de bedrivit havsfiske minst 15 veckor under beskattningsåret.
Ett införande av ett liknande system i den svenska skattelagstiftningen
skulle enligt motionärernas mening medföra en lättnad
för de svenska yrkesfiskarna, vilka f. n. har att kämpa med motgångar av
olika slag.

Utskottet är medvetet om de svårigheter som svenska fiskare f. n. brottas
med. Det naturliga underlaget för fisket har visat negativa tendenser, vilket
medfört starka inkomstfluktuationer. Detta — i förening med en hårdnande
konkurrens från länder med statssubventionerade fisken — utövar
en hård press på svenska fiskare, som måste ikläda sig stora ekonomiska
förpliktelser för att kunna fortsätta med sin näringsverksamhet.

Enligt förordningen om sjömansskatt gäller bestämmelser som bereder
sjömän i fjärrfart viss kompensation för att de under sin tjänsteutövning
tvingas avstå från de förmåner samhället erbjuder andra medborgare. Utskottet
anser rättviseskäl tala för att fiskare som utövar sitt yrke under

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 i år 1968

förhållanden liknande dem som gäller för sjömän i fjärrfart kommer i
åtnjutande av någon form av lindring vid inkomstbeskattningen. De i vissa
länsanvisningar intagna särskilda normerna för beräkning av avdrag för
merutgifter i samband med fiske är enligt utskottets mening härvidlag inte
till fyllest. Med hänsyn härtill är utskottet berett att så till vida biträda motionsyrkandet
att en utredning tillsätts med uppgift att undersöka former
för en lindring i beskattningen av sådana fiskare, som utövar sin verksamhet
på avlägsna fiskeplatser.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med anledning av motionerna I: 128 och
II: 172 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning i syfte att
uppnå en lindring i inkomstbeskattningen av sådana fiskare,
som utövar sin verksamhet på avlägsna fiskeplatser.

Stockholm den 26 mars 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),
fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(h), Lundström (fp), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s) och
Listad (fp); samt

från andra kammaren: herrar Brandt* (s), Allard (s), Gustafson i
Göteborg* (fp), Vigelsbo (ep), Asp (s), Andersson i Essvik (s), Eriksson i
Bäckmora* (ep), fru Holmqvist (s), herrar Lothigius (h) och Öhvall (fp).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

•

av herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s), fröken Ranmark (s),
herrar Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Brandt (s), Allard (s), Asp
(s), Andersson i Essvik (s) och fru Holmqvist (s), vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 2 börjar med orden
»Utskottet är» och på s. 3 slutar med orden »avlägsna fiskeplatser.» bort
ha följande lydelse:

Frågan om gynnsammare avdragsregler för fiskare prövades av riksdagen
förra året men avvisades på förslag av bevillningsutskottet. Utskottet
framhöll (BeU 1967: 36) att det inte var berett att genom ändring av
gällande beskattningsregler för en särskild yrkeskategori införa särbe -

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 1968

stämmelser i fråga om beräkning av omkostnadsavdrag. En sådan reform
skulle strida mot grundläggande principer vid beskattningen. I den mån
en ändring av nu tillämpade normer för en sådan beräkning ansågs påkallad
borde detta enligt utskottets mening åstadkommas genom att vederbörande
myndigheter utfärdade anvisningar för tillämpning av lagstiftningen
beträffande ifrågavarande skattskyldiga.

Utskottet finner vad som anförts i de förevarande motionerna inte utgöra
skäl för ändrat ståndpunktstagande. Utskottet avstyrker således bifall
till motionerna.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen avslår motionerna I: 128 och II : 172.

K L Beckmans Tryckerier AB» Stockholm