Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968
1
Nr 20
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående
avskrivningsunderlaget för skogsvägar, m. m.
Utskoltel har till behandling i ett sammanhang upptagit följande motioner,
nämligen
1) de likalydande motionerna I: 173 av herr Karl-Erik Eriksson samt
II: 229 av herrar Antby och Berndtsson, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla att gällande skattelagstiftning ändras
så, att rätt till avdrag medges för investeringar som görs i form av skogsodling
på sämre jordbruksmark;
2) de likalydande motionerna I: 254 av herr Bengtson m. fl. och II: 32 J
av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om förslag till 1969 års riksdag om samlade åtgärder
för ökade möjligheter till konsolidering och självfinansiering i jordbruket i
syfte att främja rationalisering och effeldivisering av jordbruksdriften i
enlighet med motionernas syfte»;
3) de likalydande motionerna I: 259 av herr Eskilsson in. fl. och 11:325
av herr Jonasson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte anta följande
Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
Anvisningar
till 22 §.
2. a. Avdrag medgives ■—--till 29 §).
Såsom för ----nödig bostadsbyggnad.
Fasta maskiner —--första stycket.
Därest inkomst---— om jordbruksfastighet.
b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan
kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och
avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke utBihang
till riksdagens protokoll 1968. 7 sand. Nr 20
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968
gjort reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan
och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens
varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande
skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar
av sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.
Har fastighet---årliga värdeminskningsavdrag.
I täckdikningsanläggning----ej huvudavlopp.
Med skogsväg------till byggnad.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1967
års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1967 och tidigare år.
4) de likalydande motionerna 1:380 av herrar Yngve Nilsson och Ebbe
Ohlsson samt II: 485 av herrar Nilsson i Bästekille och Lothigius, vari hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan
ändring av kommunalskattelagen, att avdragsrätt kan beviljas för nyanläggning
genom skogsplantering»;
5) de likalydande motionerna 1:381 av herrar Yngve Nilsson och Ebbe
Ohlsson samt II: 486 av herr Nilsson i Bästekille och fru Heurlin, vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta att kostnaderna för yrkesfruktodlarnas
omplantering av fruktträd skall vara avdragsgilla vid beskattningen även i
de fall då omplantering sker på mark som inte tidigare utnyttjats för fruktodling;
6)
de likalydande motionerna 1:637 av herrar Axel Kristiansson och
Nils-Eric Gustafsson samt II: 797 av herrar Elmstedt och Dahlgren, vari
hemställts,
a) att riksdagen måtte besluta, att extra avdrag vid taxeringen må medges
med två tredjedelar av kostnaden för skogsvägbyggnad, som under 1968
och 1969 genomförs i syfte att bereda i skogsnäringen arbetslös arbetskraft
sysselsättning i enlighet med motionernas syfte, samt
b) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig
författningsändring; ävensom
7) de likalydande motionerna 1:647 av fröken Stenberg samt 11:811 av
herrar Lothigius och Petersson, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till sådan ändring av kommunalskattelagen,
att vidgad rätt till avdrag medges för kostnader för landskapsvårdande
åtgärder.
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968
:?•
De ovan under 2) upptagna motionerna 1:254 och 11:324 behandlas i
detta betänkande endast i vad de avser rätt till avdrag för kostnader för
skogsplantering.
Värde ininskningsavdrag för skogsvägar
Gällande bestämmelser
Enligt bestämmelser i 22 § 1 mom. kommunalskattelagen och punkt 2 b
av anvisningarna till 22 § samma lag får vid beräkning av nettointäkt av
jordbruksfastighet en tredjedel av kostnaden för anläggning eller förbättring
av skogsväg avskrivas med 10 procent per år under tio på varandra följande
år, oavsett om anläggningens varaktighetstid är längre eller kortare än tio
år. Har den skattskyldige erhållit statsbidrag eller annat bidrag för utförande
av väganläggningen, får värdeminskningsavdrag endast åtnjutas på
den del av anläggningskostnaden, som den skattskyldige själv bestritt. Någon
rätt att förskjuta outnyttjade värdeminskningsavdrag till senare beskattningsår
föreligger inte. Om fastighet övergått till ny ägare genom köp,, byte
eller därmed jämförligt fång, får den tidigare ägaren det år fastigheten avyttras
på en gång åtnjuta avdrag för vad som återstår oavskrivet i beskatt-,
ningshänseende av kostnaden. I övriga fall då fastighet övergått till ny ägare,
exempelvis genom arv eller gåva, får den nye ägaren överta den tidigare
ägarens avskrivningsplan och således tillgodoföra sig de värdeminskningsavdrag,
som skulle ha tillkommit den förre ägaren, om denne fortfarande
ägt fastigheten.
Frågans tidigare behandling
Ovannämnda bestämmelser om rätt till avdrag för värdeminskning, på
skogsvägar tillkom genom beslut vid 1962 års riksdag på grundval av förslag
i propositionen nr 56. I de i anledning av propositionen väckta motionerna
1: 565 och II: 685, I: 566 och II: 687 samt I: 569 och II: 682 hemställdes
att avskrivningsunderlaget för skogsvägar skulle bestämmas till två
tredjedelar av anläggningskostnaden och i motionerna I: 57Ö och II: 686 att
hela anläggningskostnaden skulle få avskrivas.
I betänkande nr 40 anförde bevillningsutskottet.
Utskottet vill till en början erinra om att i propositionen inte ifrågasatts
någon ändring av hittills vid beskattningen tillämpade principer för avdragsrätt
i fråga om skogsvägar av mera tillfällig karaktär. Kostnad för
anläggande av sådana enklare vägar skall även i fortsättningen betraktas
som avdragsgill driftkostnad. Delade meningar kan självfallet råda om hur
stor del av anläggnings- resp. förbättringskostnaden för en mer permanent
skogsväg, som bör få avskrivas. Såsom skattelagssakkunniga och även departementschefen
framhållit kan inte alla permanenta skogsvägar med normalt
underhåll anses underkastade förslitning. Det torde vidare vara svårt
att för närvarande tillförlitligen bedöma i vad mån den framtida utvéck
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år i968
lingen inom skogsbruket kan komma att ställa andra och ökade krav på
skogsvägarna. Med hänsyn till de osäkra faktorer, som måste läggas till
grund vid avvägningen av hur stor del av anläggningskostnaden för permanenta
skogsvägar, som bör bli föremål för avskrivning, och då det nuvarande
inkomstbegreppet vid försäljning av fastighet inte avses skola ändras
i anledning av den föreslagna avskrivningsrätten, anser utskottet för sin
del, att tillräckliga skäl inte anförts för rätt till avskrivning å mer än en
tredjedel av anläggningskostnaden. Utskottet kan således inte tillstyrka
motionsyrkandena om att en större del av anläggningskostnaden för skogsvägar
än som föreslagits i propositionen skall få avskrivas.
Riksdagen beslutade i denna fråga i enlighet med utskottets förslag.
Samma spörsmål uppmärksammades i motioner vid 1963—1965 års riksdagar.
t de av riksdagen godkända betänkändena 1963:9, 1964:8 och 1985:6
avstyrkte bevillningsutskottet bifall till motionerna med i huvudsak samma
motivering som i betänkandet nr 40 vid 1962 års riksdag.
Motsvarande yrkande framställdes i motioner vid 1966 års riksdag.
Bevillningsutskottet tillstyrkte i sitt betänkande nr 4 bifall till motionerna.
I en vid betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson m. fl.
avstyrkte reservanterna bifall till motionerna. Riksdagen beslutade i enlighet
med reservationen.
Även i motioner vid 1967 års riksdag framställdes yrkande om större avskrivningsunderlag
för skogsvägar.
I sitt betänkande nr 11 anförde bevillningsutskottet att frågan var föremål
för överväganden vid den översyn av bestämmelserna rörande skogsbeskattningen,
som pågick inom skogsskattekommittén. Med hänsyn därtill
ansåg utskottet det lämpligt att avvakta resultatet av pågående utredningsoch
lagstiftningsarbete, innan ställning togs till det i motionerna berörda
spörsmålet.
Motionerna
Som motivering för yrkandet i motionerna 1: 259 och II: 325 anförs bl. a.
följande. Kraven på en långt driven mekanisering av avverkningar och virkestransporter
gör en övergång till permanenta och förbättrade skogsbilvägar
naturlig och nödvändig. Åtskilliga områden saknar fortfarande tillfredställande
skogsbilvägar eller sådana av tillräcklig bärighet. För att
skogsindustrin skall kunna hävda sig i en hårdnande internationell konkurrens
också framdeles krävs betydande insatser på detta område. Därför
är det i hög grad angeläget att nyanläggning och förbättring av skogsbilvägar
stimuleras. Den avvägning som gjordes vid riksdagsbeslutet 1962
grundar sig på en skönsmässig bedömning.
Endast undantagsvis medför anläggandet av en skogsväg någon avsevärd
ökning av fastighetens värde. Skogsvägen byggs i allmänhet i samband med
avverkningen av ett större virkesförråd. Sedan det avverkningsmogna för
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1988 5
rådet uttagits får vägen omedelbart minskad betydelse under längre eller
kortare tid beroende på avverkningens omfattning och den återstående skogens
ålderssammansättning. Avverkningsmetoder och mekanisering har således
i flertalet fall medfört en kortare utnyttjandetid även för s. k. permanenta
skogsbilvägar, i varje fall för deras ursprungliga ändamål. Däremot
tinns det anledning uppmärksamma att de enskilda skogsvägarna ofta utnyttjas
för friluftslivets ändamål. I princip borde skogsägaren vara berättigad
til! restitution av skatt på bilar och drivmedel till den del han kör på
egna skogsvägar. Självfallet är det närmast omöjligt att göra cn sådan avgränsning
på ett rättvist sätt, men en mera schablonmässig lättnad kan
givetvis tänkas. Med hänsyn till de ovannämnda fallen kan en viss kompensation
byggas in i de ifrågavarande värdeminskningsavdragen.
Starka skäl talar för att avskrivningsunderlaget i fråga om skogsbilvägar
bör omfatta väsentligt större del av anläggningskostnaderna än vad som
medges enligt nu gällande bestämmelser. En höjning till två tredjedelar av
anläggningskostnaden skulle innehära en i förhållande till de faktiska kostnaderna
skälig och riktig beskattningsregel. En reformering av avskrivningsreglerna
på detta område har ringa statsfinansiel! betydelse men kan
innebära en stimulans till ökade avverkningar, om konkurrenskraftiga
transporter kan ordnas. Det bör också kunna innebära ett bättre utnyttjande
av landets tillgängliga skogsresurser. 1 dagens sysselsättningssituation
föreligger dessutom arbetsmarknadspolitiska skäl för en ändring utan
afl invänta skogsskattekommitténs förslag.
I motionerna I: 63? och II: 797 framhåller motionärerna bl. a. En av de
naringar som i särskilt stor utsträckning drabbats av konjunkturnedgången
är skogsnäringen. Åtskilliga skogsarbetare, undersysselsatta jordbrukare
och småentreprenörer står utan arbete, och någon snar uppgång i konjunkturen
kan knappast skönjas. Då det är angeläget att i görligaste mån bibehålla
den yrkeskunniga arbetskraft som finns inom näringen borde någon
form av stimulansåtgärder till ersättningsarbete i nära anslutning vidtas,
men benägenheten att i nuvarande konjunkturläge inom skogsbruket verkställa
investeringar i t. ex. skogsvägar minskas i hög grad av de beskattningsregler
som nu gäller.
En lämplig väg att stimulera de i och för sig behövliga investeringarna i
skogsvägar och därmed skapa sysselsättning för de på området friställda är
att under begränsad tid medge direkt avdrag för den del av anläggningskostnaden
för skogsvägar som enligt gällande regler icke kan bli föremål för
värdeminskningsavdrag. I första hand är ett sådant stimulansavdrag behövligt
för åren 1968 och 1969. Den minskning av skatteintäkter, som genom
den förordade temporära åtgärden uppstår, kommer att bli avsevärt mindre
än de skatteintäkter som genom ökade arbetstillfällen tillkommer.
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968
6
Avdrag för kostnader för nyanlagd skogsplantering
Gällande bestämmelser
Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet får enligt 22 § 1 mom.
kommunalskattelagen avdrag göras för följande särskilt till skogsbruk hänförliga
kostnader, nämligen kostnader för skogs vård och underhåll, såsom
förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning,
skogsindelning m. m., ävensom, då fråga är om skogsavverkning,
kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottning in. m.; försäkring
av arbetspersonal, byggnader, skog, förråd och inventarier, som ej
är att hänföra till personlig lösegendom m. in. Såsom avdragsgill kostnad
anses kostnad för skogsplantering på område, som tidigare burit växande
skog. Däremot medges enligt praxis ej avdrag för plantering av skog på
mark, som veterligen icke tidigare varit skogbevuxen. (RÅ 1953 not. Fi 1507
och 1959 not. Fi 129.)
Frågans tidigare behandling
I motionerna 1:36 och 11:47 vid 1961 års riksdag hemställdes att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle begära förslag till sådan ändring i
kommunalskattelagen att avdragsrätt i någon form kunde beviljas för nyanläggning
genom skogsplantering.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 15 anförde bevillningsutskottet
bl. a.
Utskottet delar så till vida motionärernas uppfattning att beträffande
skog särskilda förhållanden föreligger, som kan motivera vissa avsteg från
principen att avdrag ej bör medges för grundförbättringskostnader. En viktig
faktor är att värdet av skogens tillväxt i princip alltid skall beskattas.
Vidare bör beaktas att med hänsyn till den långa tid, som förflyter innan
ett med skog nyplanterat område ger avkastning, fysisk person som utför
nyplantering å sin fastighet aldrig kommer att få åtnjuta avdrag för de
därpå nedlagda kostnaderna.---Visst fog synes således föreligga för
eu omprövning av avdragsfrågan. Emellertid har i anslutning till införandet
år 1959 av nya regler rörande beskattningen av skog i samband med
nyttjanderätt supplåtelser uttalats önskemål från riksdagens sida om en allmän
översyn av reglerna för skogsbeskattningen. Då det synes lämpligt att
förevarande spörsmål ägnas uppmärksamhet i dylikt sammanhang anser
utskottet sig icke böra tillstyrka motionsyrkandet om ett separat förslag i
fråga om avdrag för skogsplanteringskostnad.
: Samma yrkande som i de ovannämnda motionerna framställdes i motioner
vid 1962—1964 års riksdagar.
I de av riksdagen godkända betänkandena 1962: 40, 1963: 9 och 1964: 8
avstyrkte bevillningsutskottet motionerna under hänvisning till den översyn
av skogsbeskattningen, varom riksdagen uttalat önskemål år 1959.
Frågan uppmärksammades även i motioner vid 1965 års riksdag.
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968
I sitt betänkande nr 6 erinrade bevillningsutskottet om att Kungl. Maj :t
år 1964 tillkallat tre sakkunniga — skogsskattekommittén — för att verkställa
en förutsättningslös översyn av bestämmelserna rörande skogsbeskattningen.
Utskottet förutsatte att kommittén därvid skulle beakta berörda
spörsmål och avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen beslutade i enlighet
med utskottets förslag.
Vid 1966 och 1967 års riksdagar aktualiserades frågan på nytt i motioner.
I sina av riksdagen godkända betänkanden 1966: 4 och 1967: 11 avstyrkte
bevillningsutskottet motionsyrkandena under hänvisning till pågående utredning.
Motionerna
I motionerna I: 173 och 11: 229 framhåller motionärerna att stora arealer
jordbruksmark under senare år tagits ur produktion i vårt land. Enligt uppgifter,
som redovisas i statsverkspropositionen, har under perioden 1956_
1966 sammanlagt ca 490 000 ha tagits ur produktionen. Skogsstyrelsen har
i samrad med lantbruksstyrelsen gjort en utredning om hur den nedlagda
jordbruksmarken utnyttjas. Enligt denna utredning har av den totala arealen
ca 36 % skogsodlats eller självföryngrats med skog av godtagbar beskaffenhet,
10 % har utnyttjats för vägar, bebyggelse och fritidsändamål o. d.
samt ca o % för annat ändamal. Ivvar är alltså ca 49 %, vilket motsvarar
ca 240 000 ha. Denna areal redovisas i utredningen som outnyttjad mark.
Rätteligen borde av denna areal ca 160 000 ha skogsodlas och 30 000 ha hållas
öppna för naturvårds- och fritidsändamål. Av ekonomiska och biologiska
skäl bör beträffande 50 000 ha inga åtgärder vidtagas.
Orsaken till att en så liten del av den igenlagda jordbruksmarken blir
skogsodlad är sannolikt att markägarna anser det vara en olönsam investering
med hänsyn till den långa omloppstiden. En faktor som säkert också
liar stor betydelse är att skattelagstiftningen lägger hinder i vägen för avdrag
vid den investering som görs i form av skogsodling. Då det är ett allmänt
intresse att den nedlagda sämre jordbruksmarken utnyttjas på ett riktigt
sätt torde det vara fullt försvarbart att avdrag erhålles vid beskattningen
för de åtgärder som vidtas av markägaren i form av skogsodling och liknande.
Detta skulle utan tvekan stimulera till ökade investeringar och på
så sätt minska den outnyttjade markarealen.
Motionärerna i motionerna I: 254 och II: 324 anför bl. a. Jordbruksrationaliseringen
beräknas leda till att betydande arealer odlad mark kommer
att planteras med skog. Nuvarande avdragsregler överensstämmer inte med
den princip som tillämpas på intäktssidan, nämligen att all tillväxt beskattas.
Någon principiell skillnad mellan kostnad för utsäde vid växtodling och för
skogsplantor kan inte gärna sägas föreligga. Det ter sig då naturligt att full
avdragsrätt skall föreligga för kostnad för skogsplantering, oavsett om marken
tidigare varit skogbevuxen eller ej.
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968
I motionerna 1: 380 och 11: 485 framhåller motionärerna angelägenheten
av att överförandet av dålig åkermark till skog på allt sätt stimuleras. Gällande
skattelagstiftning motverkar uppenbarligen sådana åtgärder. Det vore
önskvärt, framhåller motionärerna, att kostnad för skogsplantering i likhet
med skyddsdikning vore avdragsgill vid beskattningen, i all synnerhet som
den som utfört arbetet praktiskt taget aldrig själv får någon ekonomisk vinning
av åtgärden. Som bekant är de första gallringarna i en nyplantering
efter 20 år också att betrakta som en skogsvårdande åtgärd utan omedelbar
ekonomisk vinst. Nyanläggningar i form av skogsplantering har alltså
en helt annan karaktär än andra nyanläggningar vad gäller det ekonomiska
utbytet. Enligt motionärernas mening bör all skogsplantering vara avdragsgill
med hela kostnaden och från skattesynpunkt jämställas med nyanläggningar
i diken enligt riksdagens beslut år 1962.
Avdrag för kostnader för omplantering av fruktträd
Gällande bestämmelser
Enligt 22 § 2 mom. kommunalskattelagen får vid beräkning av inkomst
av jordbruksfastighet avdrag icke göras för bl. a. kostnad för grundförbättring
på fastigheten, såsom nyodling, vattenavledning och sjösänkning.
Nu återgivna bestämmelser äger tillämpning •säd redovisning av inkomst av
jordbruksfastighet såväl enligt den s. k. kontantprincipen som enligt bokföringsmässiga
grunder. Förbudet mot avdrag för grundförbättringskostnader
gäller även i inkomstkällorna annan fastighet och rörelse (25 § 2 inom.
och 29 § 4 mom. kommunalskattelagen).
Avdrag för vidmakthållande av en tillgång kan — förutom avdrag för
underhållskostnader — ifrågakomma antingen i form av värdeminskningsavdrag
eller genom avdrag för ersättningsanskaffning.
I rättspraxis har avdrag för kostnader för nyplantering av fruktträd o. d.
icke medgivits. Således vägrades en skattskyldig i rättsfallet RÅ 1958 not.
Fi 319 avdrag för kostnader för inköp av pilsticklingar. Enligt regeringsrättens
avgörande, 1952 ref. 5, har vidare vid taxering av handelsträdgårdsrörelse
avdrag för värdeminskning av fruktträd inte medgivits. Rosenoch
syrenbuskar i liandelsträdgårdsrörelse har med hänsyn till att trädgården
försålde s. k. snittblommor från dessa buskar ansetts hänförliga till
sådana anläggningstillgångar, att ersättning för skada på desamma till följd
av bombfällning icke ansetts utgöra skattepliktig intäkt i rörelsen (RÅ 1953
ref. 6).
Frågans tidigare behandling
I en den 28 december 1960 avgiven promemoria med förslag till bestämmelser
om värdeminskningsavdrag på täckdikningsanläggningar och skogsvägar
vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet (stencilerad) har
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968
S
skattelagssakkunniga diskuterat olika möjligheter att genom värdeminskningsavdrag
tillgodose yrkesfruktodlingens intresse av ändamålsenliga avdragsregler
men funnit, att för praktiskt taxeringsbruk lämpliga regler
svårligen kunde tillskapas med mindre en utvidgning av inkomstbegreppet
skedde för dylika anläggningar. Då en sådan lösning icke ansågs böra väljas
Och- avdrägsrättén för anläggningskostnad för fruktodling fick anses
utgöra ett delproblem av den större frågan om vidgade möjligheter till resultatutjämning
för denna näringsgren, fann de sakkunniga, att gällande regler
om ersättningsanskaffningsavdrag för dylika anläggningar tills vidare
borde bibehållas.
Föredragande departementschefen har i proposition nr 56 till 1962 års
riksdag uttalat, att han i likhet med de sakkunniga inte kunde förorda att
avskrivningsregler för det dåvarande infördes beträffande fruktodlingar.
Frågan om behov av ändrade beskattningsregler härutinnan kunde anses
föreligga borde enligt departementschefens mening prövas sedan allmänna
skatteberedningen framlagt sina förslag.
I motionerna I: 302 och II: 373 vid 1965 års riksdag hemställdes om rätt
till avdrag vid beskattningen för kostnad för omplantering av fruktträd.
Bevillningsutskottet, som avstyrkte bifall till motionerna, uttalade i sitt
av riksdagen godkända betänkande nr 6, att den föreslagna utökade rätten
till avdrag för plantering av fruktträd var av komplicerad beskaffenhet och
att frågan inte kunde lösas utan betydande avsteg från gällande beskattningsprinciper.
Utskottet var därför inte berett att tillstyrka omedelbara
lagstiftningsåtgärder i ämnet utan ansåg att frågan borde bli föremål för
överväganden, sedan allmänna skatteberedningen slutfört sitt utredningsuppdrag.
Även vid 1966 och 1967 års riksdagar framställdes i motioner motsvarande
yrkande.
I sina av riksdagen godkända betänkanden 1966:4 och 1967:11 ansåg
bevillningsutskottet sig inte kunna tillstyrka omedelbara lagstiftningsåtgärder
i ämnet men uttalade att frågan borde bli föremål för närmare bedömanden
sedan företagsskatteutredningen slutfört sitt utredningsuppdrag.
Motionerna
I motionerna 1: 381 och 11: 486 framhålls i huvudsak följande. För att
göra svensk fruktodling konkurrenskraftig gentemot den utländska krävs
att behovet av manuell arbetskraft nedbringas. Av denna anledning sker
en mycket hård beskärning av träden för att förhindra dessa att tillväxa
på höjden. Härigenom erhåller man fruktträd på vilka allt arbete kan utföras
utan utnyttjande av stegar. Samtidigt medför den hårda beskärningen
att trädens livslängd avsevärt förkortas. Den torde nu uppgå till mellan 15
och 20 år. Då nya träd måste planteras är det önskvärt att det sker på områden,
vilka tidigare inte burit fruktträd. Genom en successiv förflyttning
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968
av trädodlingsområdet kan en tillfredsställande växtföljd erhållas. Gällande
bestämmelser angående avdragsrätten vid omplantering av fruktträd missgynnar
en sådan rationell fruktodling. Möjligheterna att undvika parasitangrepp
minskar också när omplanteringen sker, där träden tidigare varit
placerade. Med hänsyn till fruktodlingens allmänna lönsamhet och möjligheten
att motverka parasitangrepp framstår det som önskvärt att gällande
lagstiftning ändras.
Avdrag för kostnader för landskapsvårdande åtgärder
Gällande bestämmelser
Enligt 22 § kommunalskattelagen får avdrag göras för kostnad för reparation
och underhåll av markanläggningar men inte för kostnader för ny-,
till- eller ombyggnad på fastigheten eller för grundförbättring därpå, såsom
nyodling, vattenavledning, sjösänkning in. in. dyl. Såsom ovan nämnts får
vidare vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet avdrag göras för
följande särskilt till jordbruk hänförliga kostnader, nämligen kostnader
för skogs vård och underhåll, såsom förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll,
skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning in. m., ävensom,
då fråga är om skogsavverkning, kostnader för virkets huggning, tillredning,
utdrivning, flottning m. m.; försäkring av arbetspersonal, byggnader, skog,
förråd och inventarier, som ej är att hänföra till personlig lösegendom m. m.
Såsom avdragsgill kostnad anses kostnad för skogsplantering på område, som
tidigare burit växande skog. Däremot medges enligt praxis inte avdrag för
plantering av skog på mark, som inte tidigare varit skogbevuxen.
Motionerna
Till stöd för yrkandet i motionerna 1:647 och 11:811 anförs i huvudsak.
Avsevärda områden som tidigare varit åkerareal har nu vuxit igen utan att
någon skogsodling ägt rum. Kartläggning av dessa förslummade områden
pågår i olika län, och arbetsmarknadsstyrelsen har redan i en del fall medverkat
till förbättringar. Dessa arbeten utgör en försvinnande liten del av
det behov som nu föreligger. Den väsentliga landskapsvården har emellertid
jordbrukarna ombesörjt. Det torde däremot stå alldeles klart att jordbruket
inte är i stånd att behålla landskapsbilden i ursprungligt skick. Landskapsvård
medför kostnader som inte förräntas, och ingen eller ringa
ersättning utgår för det nedlagda arbetet. Ett sätt att styra utvecklingen är
att öka den skogsplanterade arealen, varigenom större del av den nedlagda
arealen återföres till produktiv mark. Härför erfordras emellertid en nödvändig
förändring av den nuvarande skattelagstiftningen. Kostnaderna för
skogsplantering på nedlagd åkermark är nämligen inte avdragsgilla. Det
är följaktligen ett önskemål att skattelagstiftningen reformeras så, att den
inte verkar hindrande för ett rationellt utnyttjande av berörda arealer.
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år W68 n
I de områden där skogsproduktion inte är lämplig och odlingslandskapet
av pietetsskäl bör kvarlämnas är det nödvändigt att stimulera markägaren
till åtgärder för landskapets bevarande. Resurserna hos statens naturvårdsverk
blir aldrig så stora att det är möjligt att behålla en öppen kulturbygd.
Av denna anledning är det viktigt att få markägaren såsom medhjälpare
i den stora upprustning som nu erfordras. För att stimulera till en
aktiv landskapsvård bör sålunda skogslagstiftningen utformas så, att den ger
avdragsrätt för åtgärder i naturvårdande syfte.
Utskottet
I de förevarande motionerna har framställts yrkanden dels om ändringar
av bestämmelserna om avdrag för kostnader för skogsvägar och dels om
avdragsrätt för vissa andra markanläggningskostnader.
Utskottet behandlar till en början motionsyrkandena om ändrade regler
för avdrag för kostnader för skogsväg a r. Enligt gällande bestämmelser
får vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet en tredjedel av
kostnaden för anläggning eller förbättring av permanent skogsväg, som
bestritts av den skattskyldige och avser arbete, vilket utförts under den tid
han ägt fastigheten, avskrivas med tio procent per år enligt särskild avskrivningsplan,
oavsett om anläggningens varaktighetstid är längre eller kortare
än tio år.
I motionerna I: 259 och II: 925 hemställs att avskrivningsunderlaget för
skogsvägar skall bestämmas till två tredjedelar av anläggningskostnaden.
Yrkandet i motionerna 1:637 och II: 797 om extra avdrag med två tredjedelar
av anläggningskostnaden för skogsvägbyggnad under åren 1968 och
1969 avser att stimulera till investeringar i skogsvägar och därigenom skapa
ökade sysselsättningsmöjligheter för den inom skogsbruket friställda arbetskraften.
Utskottet vill inte bestrida att ett större avskrivningsunderlag för beräkning
av värdeminskningsavdrag på skogsvägar möjligen kan vara befogat
med hänsyn till den snabba utveckling och mekanisering, som skett inom
skogsbruket under senare år. Enligt vad utskottet erfarit är detta spörsmål
föremål för överväganden vid den översyn av bestämmelserna rörande
skogsbeskattningen, som för närvarande pågår inom skogsskattekommittén.
Av uppgift i årets riksdagsberättelse framgår att kommittén beräknas slutföra
sitt arbete under första halvåret 1968. Innan ställning tagits till kommitténs
förslag, är utskottet inte berett tillstyrka omedelbara lagstiftningsåtgärder
i ämnet och avstyrker därför motionerna 1:259 och 11:325 samt
I: 637 och II: 797.
Kostnad för nyplantering av skog på mark, som tidigare inte
varit beväxt med skog, har i rättspraxis ansetts hänförlig till icke avdrags
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968
gill omkostnad i överensstämmelse med principen att avdrag vid beskattningen
inte medges för grundförbättringskostnader.
I motionerna I: 173 och II: 229, I: 254 och II: 324 samt I: 380 och II: 485
hemställs om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om sådan ändring
av kommunalskattelagen att avdrag kan medges för kostnader för skogsplantering.
Med hänsyn till den långa tid, som förflyter innan nyplanterad skog
på en fastighet ger produktiv avkastning, kan en skattskyldig inte alltid
erhålla kompensation för de av honom nedlagda kostnaderna för nyodling
av skog. Visst fog föreligger därför för en omprövning av frågan om
avdrag för kostnad för nyanlagd skogsplantering. Även detta spörsmål är
emellertid föremål för skogsskattekommitténs uppmärksamhet. På grund
därav och då frågan inte kan bedömas utan beaktande av utformningen av
skogsbeskattningsreglerna i övrigt anser utskottet sig inte böra tillstyrka
yrkandena om ett separat förslag rörande avdrag för skogsplanteringskostnader.
Utskottet avstyrker således motionerna I: 173 och II: 229, I: 254 och
II: 324 samt I: 380 och II: 485.
En delvis likartad fråga har aktualiserats i motionerna I: 647 och II: 811,
vari hemställs om riksdagsskrivelse med begäran om sådan ändring av
beskattningsreglerna, att vidgad rätt till avdrag medges för kostnader för
landskapsvårdande åtgärder.
Till den del yrkandet innefattar avdragsrätt för skogsplantering på nedlagd
åkermark får utskottet hänvisa till vad ovan anförts.
Om en markägare för att tillgodose naturvårdsintressena efter nedläggning
av jordbruksdriften vill bevara det öppna odlingslandskapet torde han
redan enligt nuvarande bestämmelser vara berättigad till avdrag för de
kostnader han nedlägger på buskbekämpning, besprutning och andra åtgärder
för att förhindra att marken växer igen. I detta sammanhang bör
även erinras om att lanbruksstyrelsen i sina nyligen utfärdade anvisningar
för tillämpningen av kungörelsen om statligt stöd till jordbrukets rationalisering
m. m. (SFS 1967: 453) uttalat, att lantbruksnämnderna, när starka
skäl talar för att en bygd bör hållas öppen men igenbuskning eller skogsplantering
trots detta kan väntas, i mån av resurser bör, där så är möjligt
och från allmän synpunkt önskvärt, söka bidra till att förutsättningar för
rationell jordbruksdrift uppkommer. Med det anförda anser utskottet sig
ha besvarat yrkandet i motionerna I: 647 och II: 811.
Enligt gällande rättspraxis medges vid taxeringen inte avdrag för kostnader
för nyplantering eller för värdeminskning av fruktträd. Rätt till avdrag
föreligger däremot för kostnader för omplantering av fruktträd
på mark, som tidigare varit planterad med sådana träd, och för omympning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968 13
I motionerna I: 381 och II: 486 hemställs att rätt till avdrag för kostnader
för yrkesfruktodlares omplantering av fruktträd även skall föreligga,
då omplanteringen sker på mark, som tidigare inte utnyttjats för fruktodling.
I motionerna framhålls att fruktträdens livslängd inom de yrkesmässiga
odlingarna avsevärt förkortats genom kravet på ökad avkastning
och hård beskärning. Sålunda görs i regel nyplantering eller omplantering
redan efter 15—20 år. För att förhindra parasitangrepp sker omplanteringen
vanligen på mark, som inte tidigare varit planterad med fruktträd.
I fråga om anläggningstillgångar av fast egendoms natur byggde skattelagstiftningen
tidigare på den huvudprincipen att vad som inflöt vid försäljning
av sådana tillgångar inte utgjorde skattepliktig intäkt. Mot bakgrunden
därav tedde det sig naturligt att inte medge avdrag för sådana kapitalinvesteringar,
som vid en avyttring av fastigheten inte generellt blev
beskattade. Frågan om avdrag för kostnader för nyplantering av fruktträd
har emellertid delvis kommit i ett annat läge efter införandet av en »evig»
realisationsvinstbeskattning vid avyttring av fastighet. Med hänsyn till
fruktträdens begränsade livslängd borde rätteligen någon form av avdrag
for anläggningskostnaderna medges. Med nuvarande system för beskattning
av realisationsvinster torde det inte inge några allvarligare betänkligheter
av principiell natur att införa rätt till avdrag för kostnader för plantering
av fruktträd inom den yrkesmässiga fruktodlingen. Tidigare utredning
i ämnet har emellertid visat att denna fråga inte kan lösas lika enkelt
som t. ex. beträffande skogsvägar och täckdikningsanläggningar. Utskottet
är därför inte berett att nu tillstyrka ändrade beskattningsregler
men förutsätter att frågan blir föremål för förnyade överväganden sedan
företagsskatteutredningen slutfört sitt utredningsuppdrag.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1:381 och 11:486.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
A) beträffande avdrag för skogsvägar
att riksdagen avslår
1) motionerna 1:259 och 11:325,
2) motionerna 1:637 och 11:797;
B) beträffande avdrag för skogsplantering
att riksdagen avslår
1) motionerna I: 173 och II: 229,
2) motionerna 1:254 och 11:324, i vad de behandlas i
detta betänkande,
3) motionerna 1:380 och 11:485;
C) beträffande avdrag för landskapsvårdande åtgärder
att riksdagen avslår motionerna I: 647 och II: 811;
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1968
D) beträffande avdrag för omplantering av fruktträd
att riksdagen avslår motionerna 1:381 och II: 486.
Stockholm den 5 mars 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),.
Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Lundström (fp), Wirmark (s), Tistad
(fp) och Fälldin* (ep); samt
från andra kammaren: herrar Brandt (s), Allard* (s), Vigelsbo (ep),
Andersson i Essvik (s), Eriksson i Bäckmora (ep), fru Holmqvist (s), herrar
Enskog (fp), Nyström (s), Lothigius (h) och Öhvall* (fp).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
1) av herrar Lundström (fp), Tistad (fp), Fälldin (ep), Vigelsbo (ep)*
Eriksson i Bäckmora (ep), Enskog (fp) och Öhvall (fp).
2) av herr Lothigius (h).
ESSELTE AB. STHLX 68
814145