Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968
1
Nr 18
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner
rörande förvärvsavdragen vid beskattningen m. m.
Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 120 av herr Holmberg m. fl. och II: 163
av herr Bohman m.fl. med yrkande att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställer, att Kungl. Maj :t måtte efter företagen utredning med beaktande
av de i motionerna anförda synpunkterna förelägga riksdagen förslag
om komplettering av gällande förvärvsavdrag innebärande dels att föräldrar
med minderåriga barn må kunna erhålla avdrag för styrkta nödiga
kostnader för den av förvärvsarbetet föranledda barntillsynen, dels att personer
som har vårdnaden om sjuk eller åldrig nära anhörig må äga avdragsrätt
för nödiga tillsynskostnader ;
2) de likalydande motionerna 1:127 av herr Tistad och II: 171 av herr
Werbro med yrkande dels att riksdagen måtte besluta, att hemskilda och
särlevande gifta med hemmavarande barn under 18 år måtte jämställas
med ogifta skattskyldiga med hemmavarande barn under 18 år såvitt gäller
schablonavdrag för kommunalskatt vid taxering till statlig inkomstskatt
och avdrag för försäkringspremier utöver sjukförsäkringsavgift vid
taxering till statlig och kommunal inkomstskatt, dels att vederbörande utskott
måtte utarbeta erforderlig författningstext;
3) motionen 11:103 av herrar Lindberg och Johansson i Skärstad med
yrkande att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om snar
utredning i syfte att förbättra möjligheten till avdrag för lejd arbetskraft
vid fall av förvärvsarbete, sjukdom, svaghet eller för stor arbetsbörda för
vårdnadshavare av hemmavarande minderåriga barn; samt
4) motionen 11:481 av fru Kristensson och herr Nordgren med yrkande
att riksdagen måtte besluta om sådana ändringar i skattelagstiftningen att
make som biträder den andra maken i hans rörelse skall äga rätt att deklarera
för värdet av sina arbetsinsatser, samt att vederbörande utskott måtte
utarbeta erforderlig lagtext.
F örvärvsavdragen
Gällande bestämmelser innebär i huvudsak följande.
Hustru, som har inkomst av jordbruksfastighet, rörelse eller tjänst, är
0110888
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 18
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968
berättigad till förvärvsavdrag. Om makarna inte bär minderåriga barn,
utgör förvärvsavdraget 300 kr. Har makarna hemmavarande barn under
16 år beräknas avdraget i fråga om inkomst av rörelse eller tjänst till 300
kr. jämte s. k. kvotavdrag med 25 % av förvärvsinkomsten, dock högst till
3 000 kr. Gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet medges förvärvsavdrag
med högst 1 000 kr., om hon haft hemmavarande barn under 16
år. Vid s. k. faktisk sambeskattning, d. v. s. om hustrun utfört arbete i
mannens jordbruk eller rörelse, äger mannen, om makarna inte har hemmavarande
minderåriga barn, rätt till förvärvsavdrag med 300 kr., när
hustruns arbete i förvärvskällan halt ett värde av minst detta belopp. Om
makarna haft hemmavarande barn under 16 år, medges avdrag med värdet
av hustruns arbetsinsats i förvärvskällan, dock högst med 1 000 kr.
Beträffande rätt till förvärvsavdrag för ensamstående barnför sörj are gäller
oberoende av kön de regler, som tillämpas för hustru med egen inkomst.
I fråga om inkomst av jordbruksfastighet är reglerna om förvärvsavdrag
dock gynnsammare för de ofullständiga familjerna än för makar. Sådan
inkomst berättigar nämligen den ensamstående barnförsörjaren till avdrag
med 300 kr. jämte kvotavdrag med 25 % av inkomsten av jordbruksfastigheten,
dock högst med 3 000 kr.
Allmänna skatteberedningen föreslog i sitt betänkande med förslag till
nytt skattesystem (SOU 1964:25) bl. a. att förvärvsavdragen för familjer
med hemmavarande barn skulle höjas väsentligt.
År 1965 tillsattes inom finansdepartementet en särskild arbetsgrupp,
familjeskatteberedningen, för att skyndsamt överse familjebeskattningen
och därmed sammanhängande frågor.
I proposition nr 14 till 1965 års riksdag framlades i enlighet med riktlinjerna
i allmänna skatteberedningens betänkande förslag till omläggning
av den direkta och indirekta beskattningen. I propositionen föreslog departementschefen
dock inte några ändringar rörande förvärvsavdragen med
hänsyn till att frågan om familjebeskattningens utformning var under övervägande
och till att sådana ändringar skulle påverka det kommunala skatteunderlaget.
De i propositionen framlagda skattereformerna behandlades i
bevillningsutskottets betänkande nr 16.
I väckta motioner hade hemställts om betydande höjningar av förvärvsavdragen.
Utskottet konstaterade, att de kostnader, som är förenade med
hustruns förvärvsarbete vid förekomsten av barn, i vissa fall ganska avsevärt
översteg förvärvsavdragets tidigare maximibelopp, 2 000 kr. Mot bakgrunden
därav delade utskottet motionärernas uppfattning, att en viss uppräkning
av förvärvsavdragen var erforderlig för skattskyldiga med hemmavarande
minderåriga barn. Utskottet föreslog med hänsyn därtill en uppräkning
av förvärvsavdragen. Förslaget innebar bl. a. att kvotavdraget höjdes
från 20 till 25% och att maximiavdraget höjdes från 2 000 till 3 000
kr. Utskottets förslag godtogs av riksdagen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968 3
Även vid 1966 och 1967 års riksdagar väcktes motioner bl. a. angående
höjning av förvärvsavdragen och avdrag för faktiska kostnader för barntillsyn.
Utskottet anförde i sitt bet. 1967: 20, vilket godkändes av riksdagen,
bl. a. följande. Frågor om förvärvsavdragen hänger samman med sambeskattningsfrågan
och samtliga dessa frågor utreds inom familjeskatteberedningen.
Innan utredningens arbete avslutats anser utskottet det inte
lämpligt att ta ställning till förslag om mer väsentliga ändringar i utformningen
av förvärvsavdragen. Vissa av de i motionerna berörda kostnaderna
torde dessutom — i den mån de inte är att betrakta som sådana levnadskostnader,
vilka över huvud taget inte bör beaktas vid beskattningen —
vara av den karaktären, att samhället lämpligen bör lämna kompensation
härför på annat sätt än genom avdrag vid beskattningen. Såsom bevillningsutskottet
vid föregående års riksdag anförde torde det i första hand ankomma
på familjepolitiska kommittén, som har frågan om samhällets ekonomiska
stöd åt barnfamiljerna under övervägande, att ta ställning till
dessa spörsmål. Enligt direktiven är kommittén oförhindrad att undersöka
och framlägga förslag till nya inslag i familjestödet. Kommittén skall vid
sitt arbete även samråda med familjeskatteberedningen. Behovet av utredning
angående barnfamiljernas ställning såväl i skatte- som i bidragshänseende
har således redan blivit beaktat.
b amiljeskatteberedningen väntas avsluta sitt arbete innevarande år.
1 motionerna 1:120 och 11: 163 anför motionärerna huvudsakligen följande.
Förvärvsavdraget är att jämställa med avdrag för omkostnader i förvärvskälla.
Syftet med avdraget i den form det länge haft är att hänsyn skall
tagas till den minskade skatteförmåga som orsakas av de med förvärvsarbete
förknippade barntillsynskostnaderna. Det nuvarande systemet med
uteslutande schablonavdrag medför att avdrag medges även om utgifter
för tillsyn av barn ej alls eller i endast obetydlig omfattning förekommit.
Å andra sidan är många tvingade till en lösning som drar väsentligt större
kostnader än som täcks av schablonen. Principiellt är det därför mindre
tilltalande att avdragsrätten uteslutande skall vara knuten till en schablon
som ej utgår från barntillsynskostnaderna utan från moderns inkomst.
Motionärerna förordar därför införandet av rätt till avdrag för styrkta och
nödiga barntillsynskostnader. En avdragsrätt för faktiska omkostnader bör
vara förbehållen sådana skattskyldiga som har barn under t. ex tolv år
och kan ev. maximeras till vissa belopp.
Det i motionerna skisserade systemet innebär en alternativ rätt till avdrag
för faktiska kostnader för barntillsyn för vissa fall, nämligen för tillsyn,
övervakning och omvårdnad, som barnets vårdnadshavare är förhindrad
att själv utöva under sin förvärvsarbetstid. Gemensamt för de tillsyns
-
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968
funktioner, som avdraget avser att täcka — exempelvis att övervaka och
sysselsätta barnet, att laga och ge det mat, att byta kläder samt att bädda,
städa och diska efter barnet — är att antydda åtgärder har direkt avseende
på barnet och att de måste fullgöras under tiden för vårdnadshavare^ förvärvsarbete.
Som exempel nämns vård i hemmet av utomstående liksom
tillsyn utom hemmet i familjedaghem, barndaghem och fritidshem. Avdrag
bör kunna medges även för ersättning som utgått till anhöriga, dock icke
för hemmavarande barn.
Vid prövningen av storleken av yrkade avdragsbelopp bör utbetald ersättning
till barndaghem och andra offentliga institutioner liksom till familjedaghem
kunna godtas, dock med avdrag för den del av ersättningen
som eventuellt kan ha avsett barns kost under tillsynstiden. Beträffande
sådan barntillsyn som utövas i den skattskyldiges hem bör viss ledning för
prövning av beloppets skälighet kunna hämtas från jämförelser med de
offentliga institutionernas självkostnader för den barntillsyn som utövas
där.
Införandet av avdragsrätt för faktiska barntillsynskostnader är den enda
möjligheten att på ett konsekvent sätt taga hänsyn till skatteförmågan hos
föräldrar med sådana nödvändiga omkostnader, vilket bör vara förvärvsavdragets
syfte. Detta syfte kan aldrig nås med schablonavdrag, därför att
dessa då skulle behöva sättas så högt för att täcka in fallen med de stora
tillsynskostnaderna att de automatiskt motverkade syftet genom att orättvist
ytterligare favorisera dem med låga eller inga tillsynskostnader.
Att märka är även att ett avdrag för faktiska kostnader ger stimulans för
föräldrar att verkligen åstadkomma en ordentlig tillsyn av sina barn, ett
incitament som schablonavdraget inte ger, och vidare ger möjlighet att betala
konkurrenskraftiga löner för fullgoda ersättare i eller utom hemmet.
Motionärerna föreslår också att den förordade utredningen måtte omfatta
prövning av frågan om avdragsrätt för de omkostnader som uppkommer
vid nödvändig tillsyn av sjuk eller åldrig nära anhörig. De problem av
ekonomisk art som uppkommer vid tillsynen av dylika anhöriga är så likartade
dem som uppkommer vid barntillsyn att det förefaller logiskt att
utvidga förvärvsavdraget till dessa fall.
Motionärerna i motionen 11:103 anför bl. a., att bristen på kvalificerad
arbetskraft ofta gör sig påmind, exempelvis på sjukvårdens område. Det
finns många hemmafruar med sjuksköterskeutbildning, vilka gärna skulle
ta anställning åtminstone på halvtid, om bara kostnaderna för hemhjälp
vore avdragsberättigade i självdeklarationen. Eftersom så inte är fallet, blir
utgifterna för inkomstens förvärvande ofta större än den reala merinkomst
som ett förvärvsarbete på halvtid innebär. Heltidstjänst kan kanske inte
ifrågakomma, om familjen har minderåriga barn både före och i skolåldern.
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968
5
Den dubbelarbetandes börda blir alltför tung eftersom lejd arbetskraft i
regel endast delvis kan ersätta en husmor. Det är dålig samhällsekonomi
att inte utnyttja utbildad arbetskraft i det arbete vartill utbildning erhållits,
anser motionärerna och betraktar som orimligt att begära att enskilda
människor skall ikläda sig ekonomiska uppoffringar för sin yrkesutövning
och samhällstjänst.
Motionärerna anser, att vissa samhällsgrupper blivit påtagligt eftersatta
när det gäller social trygghet. Detta gäller inte minst mödrar med hemmavarande
minderåriga barn. Deras ekonomiska situation kan ofta vara
brydsam nog, och när sjukdom stöter till blir förhållandena närmast katastrofala.
En faktor som därvidlag i hög grad bidrar till de ekonomiska
trångmålen är utgifterna för lejd arbetskraft, som måste anlitas, och
framför allt den omständigheten att dessa utgifter ej är avdragsgilla vid
upprättandet av självdeklaration. Den del av inkomsten som åtgår till avlöning
åt hemhjälp blir dessutom föremål för beskattning en andra gång.
Såväl behovet av utbildad arbetskraft som omsorgen om vår sociala trygghet
talar för att en förändring av bestämmelserna för avdrag vid självdeklaration
är nödvändig i riktning mot generellt avdrag för de kostnader
lejd arbetskraft betingar vid fall av förvärvsarbete, sjukdom, svaghet eller
för stor arbetsbörda för vårdnadshavare av hemmavarande minderåriga
barn.
Avdrag för lön till make
Enligt gällande bestämmelser skall makar, som sammanlevt under större
delen av året, samtaxeras. Därvid skall vardera maken taxeras för sin inkomst.
Mannen skall därjämte taxeras för boets gemensamma inkomst. Då
den ena maken arbetat i den andres jordbruk eller rörelse sker s. k. faktisk
sambeskattning. Avdrag får nämligen inte ske för värdet av detta arbete,
eller för den lön som utgått till maken.
Frågan om makar skall samtaxeras eller särbeskattas har behandlats av
åtskilliga utredningar och varit föremål för stort intresse i den offentliga
debatten. Den år 1965 tillsatta f amiljeskat teberedning en har nu i uppdrag
att överse ifrågavarande regler och att pröva de problem av teknisk och finanspolitisk
art, som är förknippade med en fullständig eller modifierad
särbeskattning.
I en motion vid 1967 års riksdag yrkades rätt för gift yrkesutövare att
vid inkomstberäkningen dra av lön till make för dennes arbetsinsatser.
Bevillningsutskottet avstyrkte bifall till motionen och anförde i sitt av
riksdagen godkända betänkande nr 20 följande. Yrkandet torde främst
grunda sig på uppfattningen, att make, som biträder andre maken i dennes
verksamhet, skulle vara utestängd från den rätt till sjukförsäkringsför
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 dr 1968
måner, yrkesskadeskydd och pensionsförmåner, som tillförsäkrats andra
yrkesverksamma. Detta är emellertid endast delvis riktigt. Då makar gemensamt
utövar förvärvsverksamhet eller då den ene maken biträder den
andre i dennes förvärvsverksamhet kan enligt gällande bestämmelser om
den allmänna sjukförsäkringen inkomsten av förvärvsarbetet uppdelas mellan
makarna. Var och en av dem kan således efter anmälan placeras i den
sjukpenningklass, som värdet av hans eller hennes arbetsinsats motiverar.
Detta gäller såväl inkomst av jordbruksfastighet och rörelse som inkomst av
tjänst. Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen omfattar däremot inte
egna företagare utan endast arbetstagare. Även den som är gift med arbetsgivaren
undantas från den obligatoriska försäkringen. Möjlighet finns emellertid
att teckna frivillig yrkesskadeförsäkring. Beträffande den allmänna
tilläggspensioneringen gäller, att rätten till tilläggspension grundas på den
försäkrades inkomsttaxering. Att avdrag för lön till make icke får ske vid
inkomsttaxeringen kan därför sägas innebära, att värdet av den ene makens
arbetsinsats inräknas i den andre makens pensionsgrundande inkomst med
de fördelar och nackdelar för makarna som därav följer. Med anledning av
vad motionärerna anfört vill utskottet också framhålla att förvärvsavdrag
enligt gällande bestämmelser medges i förevarande fall. Utskottet kan emellertid
instämma i att lagstiftningens nuvarande utformning är förenad med
nackdelar. Dessa kommer givetvis att beaktas under det pågående utredningsarbetet.
1 motionen II: 481 återkommer samma motionärer med ett lagstiftningsyrkande
i samma fråga och anför bl. a. följande. Ifrågavarande bestämmelser
för inkomsttaxeringen inverkar ej endast på beskattningen utan har
även betydelse för den sociala tryggheten. Det borde vara självklart att den
som genom en arbetsinsats i makes rörelse tillför familjen ett ekonomiskt
tillskott skall anses som inkomsttagare med de rättigheter och skyldigheter
som därav följer. Vissa företagare kan lösa problemen genom att bilda
aktiebolag, varvid makarna anställes hos bolaget. Alla har dock ej den
möjligheten. Motionärerna finner det otillfredsställande att den make, som
är yrkesarbetande i den andra makens företag, skall gå miste om exempelvis
ATP-poäng. Skulle äktenskapet upplösas på grund av äktenskapsskillnad,
kommer värdet av den på båda makarnas arbetsinsatser belöpande
ATP-poängen att helt tillfalla företagaren själv.
När ett förslag till reformerad familj ebeskattning kommer att föreläggas
riksdagen är ovisst. I varje fall har innevarande års riksdag ej att emotse
ett dylikt förslag. Motionärerna anser att en snar lösning av företagarnas
skatteproblem på sätt de anger är angelägen och förordar ändrade skatteregler
fr.o.m. 1969 års taxering.
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968
7
Avdrag för kommunalskatt och försäkringsavgifter
Enligt 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt får avdrag
ske bl. a. för kommunalskatt, som påförts skattskyldig på grund av taxering
året näst före taxeringsåret. Avdraget beräknas till minst 2 250 kr. eller
för samtaxerade makar gemensamt 4 500 kr. Ogift skattskyldig med hemmavarande
barn under 18 år får också avdrag med minst 4 500 kr. Med
ogift skattskyldig jämställes änka, änkling eller frånskild.
Makar, som icke samtaxeras (hemskilda in. fl. som icke sammanlevt under
större delen av året) men som har hemmavarande barn under 18 år,
har således rätt till schablonavdrag endast med det lägre beloppet 2 250 kr.
1 46 § 2 mom. kommunalskattelagen (KL) stadgas, att avdrag får ske
dels för sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring,
som påförts den skattskyldige, och dels för premier och avgifter för
vissa andra försäkringar, som ägs av den skattskyldige själv eller hans
make och omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring
och sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som ej avses i 33 § KL
och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen om allmän försäkring.
Avdraget för sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän
försäkring skall, som framgår av bestämmelserna i 46 § 2 inom. sista stycket
KL, beräknas till minst 150 kronor eller för samtaxerade makar gemensamt
300 kronor. Avdrag för övriga försäkringspremier och avgifter får ske
med högst 250 kronor eller för samtaxerade makar gemensamt 500 kronor.
Avdrag med högst 500 kronor får vidare åtnjutas av ogift skattskyldig
med hemmavarande barn under 18 år. Med ogift skattskyldig jämställes
även här änka, änkling eller frånskild.
Civilståndet har sedan lång tid tillbaka haft betydelse för den skattskyldiges
rätt till avdrag i olika hänseenden. Tidigare erhöll sålunda en ogift
skattskyldig med hemmavarande minderårigt barn och med husföreståndarinna
ortsavdrag med högre belopp än en hemskild skattskyldig i samma
situation, och dessutom beräknades den statliga inkomstskatten i dessa fall
efter olika skatteskalor.
I motioner vid 1955 och 1958 års riksdagar yrkades att försörjningsbördan
och icke civilståndet skulle vara avgörande för ortsavdragets storlek.
Bevillningsutskottet anförde i bet. 1955: 40 att anledning knappast funnits
att beakta ifrågavarande spörsmål i samband med att bestämmelserna
om avdrag för husföreståndarinna infördes år 1919, eftersom avdrag för
hustru vid denna tidpunkt kunde få åtnjutas även om makarna icke sammanlevat.
Utskottet tog inte ställning till sakfrågan, eftersom utskottet ansåg
att bestämmelserna i första hand borde tolkas av regeringsrätten. I
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968
bet. 1958: 27 förutsatte utskottet att frågan skulle bli uppmärksammad av
då pågående utredning av familj ebeskattningen.
I prop. 1955:59 föreslogs en viss schablonisering och höjning av försäkringsavdraget.
I väckta motioner yrkades att alla ensamstående med
minderåriga barn skulle få rätt till avdrag med samma belopp som gifta.
Bevillningsutskottet föreslog emellertid, att bestämmelserna i ifrågavarande
hänseende skulle erhålla den nu gällande utformningen (bet. 1955: 18),
och detta blev också riksdagens beslut. Utformningen av dessa bestämmelser
kom således att knyta an till den kategoriindelning, som då gällde beträffande
ortsavdragen.
1957 års sambeskattningsrevision (SOU 1959:13 s. 163) betecknade det
som en brist, att ortsavdraget för husföreståndarinna inte omfattade hemskild
make. Därigenom inträdde under hemskillnadstiden i många fall eu
skatteskärpning, som tedde sig omotiverad. Revisionen föreslog därför ändrade
regler, och förslaget ledde till lagstiftning år 1960.
Vid 1960 års riksdag bestämdes att skattskyldig med hemmavarande minderårigt
barn, således även hemskilda, skulle få ortsavdrag med samma belopp
som samtaxerade äkta makar. Därmed uppnåddes även, att den statliga
inkomstskatten för dessa skattskyldiga skulle beräknas enligt en och
samma skatteskala. Skillnaden beträffande avdraget för försäkringsavgifter
behölls däremot oförändrad.
Vid 1965 års riksdag infördes rätten till schablonavdrag för kommunalskatt.
I prop. 1965: 14 anförde departementschefen bl. a. att schablonavdraget
skulle medföra skattelättnad för små och medelstora inkomster och
bl. a. för dem som går ut i förvärvslivet. Beloppsgränsen 4 500 kr. skulle
gälla för makar och ofullständiga familjer och 2 250 kr. för övriga skattskyldiga,
och lagtexten utformades beträffande de olika kategorierna skattskyldiga
i enlighet med bestämmelserna för försäkringsavdraget. Förslaget
antogs oförändrat av riksdagen, och vid riksdagsbehandlingen lämnades
icke något uttalande i det hänseende, som nu är i fråga.
I motionerna 1:127 och 11:171 anför motionärerna bl. a. följande. Som
departementschefen framhållit får schablonavdraget särskild betydelse för
den som första året har inkomst efter att tidigare ha varit inkomstlös. Detta
gäller ofta just hemskilda kvinnor liksom kvinnor som, utan att hemskillnad
föreligger, separerat från maken. Någon anledning att frånkänna sådana
personer med hemmavarande barn under 18 år schablonavdrag för kommunalskatt
med det högre beloppet föreligger inte. De kan ntan vidare inordnas
under begreppet »ofullständiga familjer». I fråga om försäkringspremier
kan också starka skäl anföras för att hemskilda och särlevande gifta
o
med hemmavarande barn under 18 år erhåller samma avdragsrätt som
ogifta med barn.
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968
9
Utskottet
Förvärvsavdragets uppgift är att tillföra i första hand gift kvinna eller
ogift kvinna med minderårigt barn ett avdrag i anledning av de särskilda
kostnader för familjen, som kan uppkomma på grund av kvinnans förvärvsverksamhet.
Gällande bestämmelser innebär i huvudsak följande.
Gilt kvinna med inkomst av rörelse eller inkomst av eget arbete är berättigad
till avdrag med 300 kr., och om hon haft hemmavarande barn under
16 ar medges därutöver s. k. kvotavdrag med 25 procent av inkomsten.
Det sammanlagda avdraget är dock maximerat till 3 000 kr. Gift kvinna
med inkomst av jordbruksfastighet äger rätt till avdrag med 300 kr. eller.
om hon haft hemmavarande barn under 16 år, med högst 1 000 kr. Bestämmelserna
gäller under förutsättning alt hon utfört arbete i förvärvskällan
i viss omfattning.
Vid faktisk sambeskattning, d. v. s. om hustrun utfört arbete i mannens
jordbruk eller rörelse, medges mannen avdrag med 300 kr. eller, om
makarna haft hemmavarande barn under 16 år, högst 1 000 kr.
Beträffande förvärvsavdrag för ensamstående barnför sörj are gäller oberoende
av kön de regler, som tillämpas för hustru med egen inkomst. Om
den ensamstående barnför sörj aren haft inkomst av jordbruksfastighet är
han emellertid berättigad till avdrag med 300 kr. jämte kvotavdrag med
2o procent av inkomsten, dock högst med 3 000 kr.
I motionerna 1:120 och 11:163 hemställer motionärerna om utredning
av frågan om rätt till avdrag för faktiska kostnader på grund av förvärvs*
arbete för tillsyn av barn och för kostnader för vård av sjuk eller åldrignära
anhörig. Utredningsyrkandet i motionen II: 103 syftar till att förbättra
möjligheten för vårdnadshavare med hemmavarande barn att erhålla
avdrag för hemhjälpskostnader vid bl. a. förvärvsarbete eller sjukdom.
J
Vid behandlingen av motsvarande utredningsyrkanden vid föregående års
riksdag uttalade utskottet bl. a., att det inte var lämpligt att ta ställning till
förslag om mer väsentliga ändringar i utformningen av förvärvsavdragen
innan familjeskatteberedningens utredningsarbete avslutats. Utskottet framhöll
vidare, att vissa av de i motionerna berörda kostnaderna — i den mån
de over huvud taget borde beaktas vid beskattningen — var av den karaktaren,
att samhället lämpligen borde lämna kompensation härför på annat
sätt än genom beskattningen, och att det i första hand torde ankomma på
familjepolitiska kommittén att ta ställning till dessa spörsmål.
I de nu förevarande motionerna har några nya skäl inte anförts, som kan
föranleda annan ståndpunkt från utskottets sida. Behovet av utredning
angående behandlingen i skatte- och bidragshänseende av de kostnader*
som uppkommer för barnfamiljer på grund av föräldrarnas förvärvsarbete,’
JO Bevillningsutskottets betänkande nr 18 ar 1968
är redan tillgodosett, och resultatet av familjeskatteberedningens arbete
väntas bli framlagt under innevarande år. Utskottet avstyrker således bifall
till motionerna I: 120 och II: 163 samt till motionen II: 103.
1 motionen 11:481 yrkar motionärerna omedelbar lagstiftning av innebörd
att make, som biträtt den andre maken i dennes förvärvsverksamhet,
skall äga rätt att deklarera för värdet av sina arbetsinsatser. Motionärerna
anför, att gällande bestämmelser har betydelse för den sociala tryggheten
och innebär att den biträdande maken går miste om exempelvis ATPpoäng.
Vid föregående års riksdag behandlade bevillningsutskottet etL utredningsyrkande
i samma fråga, vilket grundade sig på uppfattningen att den
ena maken i dessa fall var utestängd från den rätt till sjukförsäkringsförmåner,
yrkesskadeskydd och pensionsförmåner, som tillförsäkrats andra
yrkesverksamma. Utskottet fann detta vara endast delvis riktigt men
instämde i att gällande bestämmelser var förenade med vissa nackdelar.
Familj eskatteberedningens utredningsuppdrag avser att losa de problem
som är förknippade med en övergång till fullständig eller modifieiad säibeskattning,
och det är möjligt att beredningen kan finna en lösning som
tillgodoser önskemålen i motionen. I avvaktan på resultatet av den pågående
utredningen är utskottet inte berett tillstyrka omedelbara lagstiftningsåtgärder
i ämnet och avstyrker således bifall till motionen 11:481.
Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i motionerna 1:127 och
II: 171 att särlevande gifta skall jämställas med ogifta skattskyldiga såvitt
gäller schablonavdrag för kommunalskatt och avdrag för försäkringspremier.
Yrkandet angående försäkringsavdraget avser andra försäkringspremier
än sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring.
Avdrag medges med högst 250 kr. eller för sammanlevande makar med
högst *500 kr. Även ogift skattskyldig med hemmavarande barn under 18
år äger rätt till avdrag med högst 500 kr.
Med ogift jämställs änka, änkling och frånskild men däremot inte särlevande
makar (hemskilda in. fl.). Dessa bestämmelser infördes år 1955
och anknöt till då gällande utformning av ortsavdragen. I fråga om ortsavdragen
erhöll emellertid särlevande gift skattskyldig med minderårigt
barn år 1960 avdragsrätt med samma belopp som ogift skattskyldig med
barn.
År 1965 infördes rätt till schablonavdrag för kommunalskatt och schablonbeloppen
höjdes år 1967 till 4 500 kr. för sammanlevande gifta och för
ogifta med hemmavarande barn under 18 år samt till 2 250 kr. för övriga
skattskyldiga. Med ogift skattskyldig jämställdes änka, änkling och frånskild.
Genom att uppdelningen av de skattskyldiga således anknöts till
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968 11
reglerna för försäkringsavdraget och inte till reglerna för ortsavdraget,
äger särlevande makar med barn endast rätt till schablonavdrag med det
lägre beloppet 2 250 kr.
Motionärerna anför till stöd för sitt yrkande bl. a. att avsikten varit
att ofullständiga barnfamiljer skulle få avdrag med det högre beloppet
och att något skäl icke åberopats för att behandla särlevande gifta på
annat sätt än andra ensamstående med barn.
Vid den utredning, som föregick 1960 års ortsavdragsreform, betecknades
det som en brist att dåvarande bestämmelser om ortsavdrag för husföreståndarinna
inte omfattade hemskild make, eftersom i många fall en
omotiverad skatteskärpning kunde inträda. Enligt utsokttets mening kan
skal knappast anföras för en särbehandling av ifrågavarande kategori då
det gäller schablonavdrag för kommunalskatt.
De ifrågasatta författningsändringarna gäller endast ett fåtal skattskyldiga
och saknar i och lör sig betydelse för familjeskatteberedningens pågående
utredningsarbete. Motionärernas förslag medför ett från statsfinansiell synpunkt
mindre väsentligt skattebortfall.
De hemskildas ställning har även i andra hänseenden blivit mindre konsekvent
utformad, men med hänsyn till det nu pågående utredningsarbetet
bör det inte komma i fråga alt vidta mer genomgripande ändringar av
lagstiftningen. När det gäller schablonavdraget för kommunalskatt kan
bestämmelserna emellertid i det enskilda fallet vara av väsentlig ekonomisk
betydelse.
På grund av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet bifall till motionerna
i vad avser schablonavdrag för kommunalskatt men avstyrker motionerna
i övrigt.
De nya bestämmelserna bör tillämpas fr. o. in. 1969 års taxering.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
A. att riksdagen med anledning av motionerna I: 127 och
II: 171 antar följande
Förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
4 §•
1 m o m. Från sammanlagda---fråga är.
Skattskyldig, som---kommunalskattelagen sägs.
Avdrag enligt första stycket för
Avdrag enligt första stycket för
kommunal skatt skall beräknas till
ett belopp av minst 2 250 kronor eller,
för makar som under beskattningsåret
levt tillsammans, för dem
båda gemensamt minst 4 500 kronor.
För den som under beskattningsåret
varit ogift (varmed jämställes änka,
änkling eller frånskild) och haft
hemmavarande barn under 18 år
medges likaså avdrag med minst
4 500 kronor. Bestämmelserna i delta
stycke skola icke äga tillämpning
på fysisk person, som enligt
vad därom är särskilt stadgat taxeras
till statlig inkomstskatt i det för
riket gemensamma distriktet, samt
ej heller på juridisk person annat
än i fall som avses i 6 § 3 mom.
Har sådan---
kommunal skatt skall beräknas till
ett belopp av minst 2 250 kronor eller,
för makar som under beskattningsåret
levt tillsammans, för dem
båda gemensamt minst 4 500 kronor.
Gift skattskyldig, som under beskattningsåret
icke levt tillsammans med
andre maken, ävensom ogift skattskyldig
(varmed jämställes änka,
änkling eller frånskild) äger, därest
han haft hemmavarande barn under
18 år, likaså åtnjuta avdrag med
minst 4 500 kronor. Bestämmelserna
i detta stycke skola icke äga tillämpning
på fysisk person, som enligt
vad därom är särskilt stadgat taxeras
till statlig inkomstskatt i del
för riket gemensamma distriktet,
samt ej heller på juridisk person
annat än i fall som avses i 6 § 3
mom.
—------i fråga.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och tillämpas första gången vid 1969 års taxering.
B. att riksdagen avslår
1) motionerna I: 120 och II: 163,
2 ) motionerna 1: 127 och II: 171, i den mån de inte kan
anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt,
3) motionen II: 103,
4) motionen II: 481,
Stockholm den 27 februari 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968 13
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),
Yngve Nilsson (h)*, Stefanson (fp), Wärnberg (s), Gösta Jacobsson (h)*,
Paul Jansson (s)*, Tistad (fp)*, Ove Karlsson (s) och Fälldin (ep); samt
från andra kammaren: herrar Brandt (s), Allard (s), Gustafson i
Göteborg (fp), Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik (s), fru Holmqvist (s),
herrar Enskog (fp), Kristenson (s)*, Lothigius (h)* och Börjesson i
Falköping (ep)*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
1) av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h) och Lothigius (h),
vilka
dels anfört följande:
I motionerna I: 120 och II: 163 anförs, att förvärvsavdragets syfte är
att hänsyn skall tas till den minskade skatteförmåga som orsakas av de
med förvärvsarbetet förknippade barntillsynskostnaderna. Nuvarande schablonavdrag
medför att avdrag medges även om utgifter för tillsyn av barn
ej alls eller i endast ringa omfattning förekommit. Å andra sidan är många
tvingade till en lösning som drar väsentligt högre kostnader än som täcks
av schablonen. Så kan bli fallet när på annan överlåts de åtgärder för tillsyn,
övervakning och omvårdnad som barnets vårdnadshavare är förhindrad
att själv utöva under sin förvärvsarbetstid. Såsom exempel kan nämnas vård
i hemmet av utomstående liksom tillsyn utom hemmet i familjedaghem,
barndaghem och fritidshem.
Motionärerna anser att avdragsrätt för de faktiska barnlillsynskostnaderna
är den enda möjligheten att på ett konsekvent sätt ta hänsyn till
skatteförmågan hos föräldrar med sådana nödvändiga omkostnader. De
förordar att en utredning får i uppdrag att utarbeta de närmare riktlinjerna
härför. I samband med en sådan utredning bör enligt motionärernas mening
prövas även frågan om avdragsrätt för de omkostnader som uppkommer
vid nödvändig tillsyn av sjuk eller åldrig nära anhörig på grund av att båda
makarna förvärvsarbetar.
I sammanhanget kan nämnas, att en man, som med hustruns hjälp driver
rörelse, kan få förvärvsavdrag på högst 1 000 kr., nämligen om familjen
har minderåriga barn. Om det däremot är hustrun som står för rörelsen
och mannen biträder henne, kan hon få förvärvsavdrag upp till 3 000 kr.
Detta är ej tillfredsställande. Om förvärvsavdraget får anknytas till de verkliga
kostnaderna erhålles emellertid en lösning även av detta problem.
Vi delar motionärernas uppfattning rörande förvärvsavdraget. Särskilt
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968
vill vi understryka vad motionärerna anfört om att avdragsrätt med hänsyn
till de verkliga tillsynskostnaderna innebär den enda möjligheten att
på detta område få ett konsekvent system. Vi förordar alltså bifall till
motionerna I: 120 och II: 163.
Det torde dock ej vara möjligt att helt avstå från möjligheten att erhålla
avdrag enligt en schablon.
I motionen II: 103 hemställes om utredning i syfte att förbättra möjligheten
till avdrag för lejd arbetskraft vid fall av förvärvsarbete, sjukdom,
svaghet eller för stor arbetsbörda för vårdnadshavare av hemmavarande
minderåriga barn.
Vad angår förvärvsarbetande hustru finner vi motionen besvarad med
vad ovan anförts. Övriga åberopade omständigheter saknar emellertid principiellt
samband med förvärvsinkomsten och synes böra beaktas i annat
sammanhang, nämligen vid bedömandet av frågan om nedsatt skatteförmåga.
dels ansett, att utskottet under punkterna B 1 och 3 bort hemställa
att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna
1: 120 och II: 163 samt i anledning av motionen II: 103 —- i
skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning och förslag till riksdagen
om komplettering av systemet med förvärvsavdrag enligt
schablon, innebärande dels att föräldrar med minderåriga
barn må kunna erhålla avdrag för styrkta nödiga kostnader
för den av förvärvsarbetet föranledda barntillsynen, dels att
personer som har vårdnaden om sjuk eller åldrig nära anhörig
må äga avdragsrätt för nödiga tillsynskostnader.
2) av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h) och Lothigius (h),
vilka
dels anfört följande:
1 motionen II: 481 yrkar motionärerna omedelbar lagstiftning av innebörd
att make, som biträtt den andre maken i dennes förvärvsverksamhet, skall
äga rätt att deklarera för värdet av sina arbetsinsatser och anför att gällande
bestämmelser har betydelse för den sociala tryggheten.
Vi delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av att frågan får
en snar lösning. Särskilt angeläget är det att den på vederbörande arbetsinsats
belöpande inkomsten därigenom kan läggas till grund för bl. a. ATPpoäng.
Ändrade beskattningsregler i detta avseende bör införas fr. o. m.
1969 års taxering.
dels ansett att utskottet under punkten B 4 bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionen II: 481 i skrivelse
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1968
15
till Kungl. Maj :t begär förslag till 1968 års höstriksdag om
sådan ändring i skattelagstiftningen att make som biträder den
andre maken i hans förvärvsverksamhet skall äga rätt att
fr. o. m. 1969 års taxering deklarera för värdet av sina arbetsinsatser.
3) av herrar Stefanson (fp), T is t ad (fp), Fälldin (ep), Gustafson i Göteborg
(fp), Vigelsbo (ep), Enskog (fp) och Börjesson i Falköping (ep).