Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1968
1
Nr 17
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner
om undantagande från beskattning som naturaförmån
av fritt bränsle från egen fastighet.
(2:a avd.)
I de likalydande motionerna 1: 626 av herr Bengtson samt II: 598 av
herrar Johansson i Skärstad och Svensson i Vä har hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning och förslag om
sådan ändring av skattelagstiftningen att fritt bränsle från egen fastighet
icke beskattas som naturaförmån.
Jämlikt 21 § kommunalskattelagen skall som inkomst av jordbruksfastighet
upptagas bl. a. värdet av olika naturaförmåner. I punkt 5 av anvisningarna
till samma lagrum utsägs att i fråga om för gemensamt behov avsatta
s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter,
som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning,
skall som samfällighetens inkomst räknas även vad som i natura utdelats
till innehavarna av de fastigheter, som har del i samfälligheten. Då
inkomsten således beskattas hos samfälligheten följer härav, att innehavare
av fastighet, som har del i sådan samfällighet, inte är skyldig att som intäkt
av sin fastighet upptaga vad han uppburit såsom utdelning från samfälligheten,
vare sig utdelningen utgått i natura eller i penningar. I 42 §
kommunalskattelagen stadgas att värdet av produkter, varor eller andra
naturaförmåner skall beräknas efter ortens pris, d. v. s. i fråga om bränsle
från egen jordbruksfastighet till belopp motsvarande vedens värde i upphugget
och hemkört skick. För att inom varje län i möjligaste mån få likformig
värdering av ofta förekommande naturaförmåner föreslår prövningsnämnderna,
före taxeringsarbetets början, i anvisningar de värden som
i normalfallen skall tillämpas vid taxeringen. Innan anvisningarna fastställes
granskas dessa av riksskattenämnden för att åstadkomma jämnhet i de
olika förslagen.
Frågan om undantagande från beskattning av fritt bränsle från egen fastighet
har vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet,
senast förra året.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 8 avstyrkte bevillningsutskottet
bifall till motioner i denna fråga. Utskottet framhöll därvid att övergången
till uppvärmning med olja eller elkraft naturligtvis var delvis beBihang
till riksdagens protokoll 1968. 7 saml. Nr 17
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1968
tingad av kostnadsskäl men i betydande omfattning också torde vara dikterad
av bekvämlighets synpunkter. Utskottet delade inte motionärernas
uppfattning att övergången till moderna uppvärmningsmetoder var i så
hög grad beroende på att bränsleförmånen var skattepliktig. De värden
som f. n. tillämpades hade varit i stort sett oförändrade under hela 1960-talet och kunde enligt utskottets mening anses vara moderata. Utskottet
framhöll även att skattedomstolarna vid sin bedömning torde ta hänsyn
till omständigheterna i de särskilda fallen. Något skäl att låta bestämmelsen
om skatteplikt för bränsleförmån utgå ur författningstexten kunde
enligt utskottets mening inte anses föreligga. Utskottet vidhöll således sin
tidigare uttalade uppfattning att en modifiering av gällande beräkningsnormer
borde ske inom ramen för nu gällande skattelagstiftning.
I de förevarande motionerna uttalas att bestämmelsen om bränsleförmåners
beskattning tillkommit vid eu tidpunkt då vedbränslet hade ett större
värde än f. n. En omställning har skett genom att skogsägarna alltmer övergår
till uppvärmning av bostäder med olja eller elkraft. Denna omställning
är till stor del beroende på beskattningen av fritt bränsle och på de stora
kostnaderna för upphuggning och hemkörning av vedbränsle. Från skogsvårdssynpunkt
är detta en olycklig utveckling. Det är nämligen angeläget
att skadade och av sjukdom angripna träd tas bort och att ungskog gallras.
Dessutom är luftföroreningarna obetydliga vid eldning med ved. Övergången
till uppvärmning med inköpt bränsle visar att fritt bränsle från
egen fastighet saknar värde och således inte bör betraktas som en beskattningsbar
naturaförmån.
Utskottet
Enligt 21 § kommunalskattelagen hänförs till intäkt av jordbruksfastighet
bl. a. värdet av vad skattskyldig direkt tillgodogjort sig av jordbrukets eller
dess binäringars avkastning för sin, sin familjs eller övriga hushållsmedlemmars
räkning. Principerna för värdesättning av naturaförmåner återfinns i
42 § kommunalskattelagen jämte anvisningar. Värdet av produkter, varor
eller andra naturaförmåner skall i första hand beräknas efter ortens pris,
d. v. s. det pris, som skulle ha gällt, om den skattskyldige köpt förmånerna.
Bestämmelsen har i praxis tolkats så att förmånen av bränsle från egen jordbruksfastighet
värderats till belopp motsvarande vedens värde i upphugget
och hemlcört skick. Beträffande s. k. besparingsskogar, häradsallrnänningar
och andra likartade samfällighet er, som avsatts för gemensamt behov och
förvaltas sj älvständigt för delägarnas gemensamma räkning, skall som samfällighetens
inkomst även räknas vad som i natura utdelats till innehavare
som har del i samfälligheten. Då inkomsten således beskattas hos samfälligheten,
är sådan innehavare inte skyldig att som intäkt av sin fastighet ta upp
från samfälligheten uppburen naturaförmån.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1968
Motionärerna i de förevarande motionerna anser att värdet av bränsleförmån
från egen fastighet inte bör beskattas. De framhåller att bestämmelsen
om bränsleförmåners beskattning tillkommit vid en tidpunkt då vedbränslet
hade ett större värde än f. n. Numera har man i allt större utsträckning
övergått till uppvärmning av bostäder med olja eller elkraft. Denna omställning
är till stor del beroende på beskattningen av fritt bränsle och på
de höga kostnaderna för upphuggning och hemkörning av vedbränsle.
Utskottet vill erinra om de åtgärder som vidtas för att få en så likformig
värdesättning av naturaförmåner som möjligt. Prövningsnämnderna utfärdar
årligen till ledning för taxeringsnämndernas verksamhet s. k. länsanvisningar.
Av dessa framgår, vilka normer taxeringsmyndigheterna har i normalfallen
att tillämpa vid taxeringen. Anvisningarna är inte bindande för taxeringsnämnderna
och bör frångås då speciella omständigheter därtill föranleder.
Förslagen till länsanvisningar granskas — innan de fastställs av prövningsnämnderna
— inom riksskattenämnden för att en så långt som möjligt
enhetlig värdering av naturaförmåner skall kunna uppnås. Därvid tas
givetvis hänsyn till att konsumtionsvanor och priser varierar i skilda delar
av landet.
Frågan om undantagande av bränsleförmån från beskattning har under
senare år upprepade gånger prövats av riksdagen men avvisats på förslag
av bevillningsutskottet. I sitt av 1967 års riksdag godkända betänkande nr 8
framhöll utskottet att övergången till uppvärmning med olja eller elkraft
naturligtvis delvis var betingad av kostnadsskäl men också i betydande omfattning
dikterades av bekvämlighetssynpunkter. Utskottet ansåg inte övergången
till modernare uppvärmningsmetoder vara i så hög grad beroende
på att bränsleförmånen var skattepliktig. De normvärden, som fastställts i
länsanvisningarna och som varit i stort sett oförändrade under hela 1960-talet, ansåg utskottet moderata, och u Iskottet framhöll också att skattedomstolarna
vid sin bedömning torde ta hänsyn till omständigheterna i det särskilda
fallet.
Utskottet vidhåller denna uppfattning. Något skäl att låta bestämmelsen
om skatteplikt för bränsleförmån utgå ur författningstexten kan således enligt
utskottets mening inte anses föreligga i synnerhet som den modifiering
av gällande beräkningsnormer som stundom kan vara motiverad lätt kan
ernås inom ramen för gällande lagstiftning.
Utskottet avstyrker således bifall till motionerna.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionerna I: 626 och II: 598.
Stockholm den 5 mars 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
4
Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1968
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),
Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Gösta
Jacobsson (h), Lundström (fp), Wirmark (s) och Tistad (fp); samt
från andra kammaren: herrar Brand! (s), Gustafson i Göteborg (fp),
Engkvist (s), Vigelsbo (ep), Asp (s), Andersson i Essvik (s), Eriksson i
Bäckmora (ep), Enskog (fp), Kristenson (s) och Lothigius (h).
ESSELTE AB. STHLM 68
814131