Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1968

i

Nr 13

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om
skatt på utlandsresor.

(1 :a avd.)

I de likalydande motionerna 1:632 av herr Nils-Eric Gustafsson m.fl.
samt II: 798 av herrar Elmstedt och Sundkvist har hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. ISlaj: t anhålla om förslag till avgiftsbeläggning,
motsvarande inom landet gällande konsumtionsbeskattning,
av resor (resevaluta och/eller biljettkostnad) som svenska medborgare
företar utanför riket.

Gällande bestämmelser m. m.

Frågans tidigare behandling

I motioner till 1966 års riksdag hemställdes om riksdagsskrivelse beträffande
prövning av förutsättningarna för beskattning av utlandsresor. Bevillningsutskottet
avstyrkte yrkandet, då det enligt utskotetts mening saknades
praktiska förutsättningar för en sådan beskattning (BeU 1966:47)
och riksdagen avslog motionerna.

Frågan om skatt på utlandsresor togs vid samma riksdag också upp i en
interpellation, vilken besvarades av finansministern, som därvid bl. a. anförde
följande (Prot. 1:1966:20).

En särskild punktbeskattning av lyxvaror och lyxtjänster stöter på stora
svårigheter redan när man skall försöka definiera begreppet »lyx». Mån
kan naturligtvis inte generellt kalla utlandsresor för lyxresor, och ett påstående
att nöjesresor till utlandet är mera lyxbetonade än nöjesresor inom
landet framstår också som starkt generaliserande.

Därtill kommer att flera av våra internationella åtaganden hindrar eu
särskild beskattning av utlandsresor och inte står i överensstämmelse
med de internationella åtaganden vi gjort för att underlätta turisttrafiken.

En beskattning av biljetter m.m. för utlandsresor är f. ö. föga effektiv.
Allmänheten skulle snabbt lära sig att i stället köpa biljetterna i utlandet.
En effektivare beskattning kan teoretiskt tänkas genom skatt på resevaluta.
Detta torde emellertid inte kunna ske på grund av våra åtaganden gentemot
internationella valutafonden. Även OECD:s s. k. liberaliseringskod,
som vi biträtt, lägger hinder i vägen.

0111048

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 13

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 11)68

Sammanfattningsvis kan jag alltså svara atl en beskattning av resor till
utlandet av flera skäl inte är aktuell f. n. Ej heller övervägs f. n. någon
punktskatt på s. k. lyxvaror.

Internationella åtaganden

De ovan angivna åtagandena gentemot internationella valutafonden torde
rent formellt inte utgöra något hinder mot skatt på resor men väl mot skatt
på resevaluta. En skatt på resevaluta skulle få samma innebörd som att man
tillämpar olika växlingskurser på alla valutor som drabbas av skatten och
en sådan tillämpning är oförenlig med nyssnämnda åtaganden.

Enligt OECD:s liberaliseringskod skall för turistresor garanteras en viss
årlig minimitilldelning av valuta — 700 dollar. Sverige liksom ett flertal
andra medlemmar i OECD tillämpar dock väsentligt högre tilldelning av
resevaluta. I riksbankens sammanställning Valutaregleringen föreskrivs
bl. a. följande.

1 postförsändelse må av annan än valutabank utföras sedlar och skiljemynt
till ett värde av högst 100 kronor.

Vid utresa ur Sverige är, vid sidan av vad ovan medgivits, jämväl följande

utförsel tillåten:

Resande till utlandet må utan särskilt tillstånd utföra resevaluta till ett
värde av högst 6 000 kronor. Utförsel av resevaluta därutöver skall kunna
styrkas medelst inköpsanmälan, som avstämplats av riksbanken eller försäljningsställe
för resevaluta.

I utlandet bosatt resande må därjämte utföra utländska sedlar samt från
utländskt försäljningsställe för resevaluta (bank, resebyrå etc.) i utlandet
förvärvade checkar och andra penninganvisningar.

I fråga om valutabestämmelserna kan i detta sammanhang också erinras
om vad° som gäller beträffande inköp av fritidshus i utlandet. Sålunda kan
bl. a. den som har fast bostad i Sverige, därest han är utlänning dock
endast om han innehaft sådan bostad de tre senast förflutna kalenderåren,
efter ansökan påräkna valutatilldelning för inköp för rekreationsändamål
av fastighet eller lägenhet i utlandet till ett värde av högst 75 000 kr., dock
att vissa begränsningar upprätthålls i fråga om tomtkostnad och tid för
bebyggande.

Utländsk resebeskattning

Inom OECD-länderna finns för närvarande inte någon resebeskattning av
det slag som förordas i de här behandlade motionerna. Dock har vissa länder
bl. a. Storbritannien restriktioner i fråga om tilldelningen av resevaluta.
Finland har med verkan fr. o. in. den 1 februari 1968 infört en

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1968 3

reseskatt av mera begränsad räckvidd. Denna s. k. passagerarskatt har följande
utformning

I Finland bosatt person, som från Finland reser till utlandet sjöledes
med handelsfartyg, är skyldig att vid utresan betala passagerarskatt till
staten. Person anses vara bosatt i Finland, om han eller hans familj har
sin egentliga bostad i landet.

Passagerarskatten utgår med 5 mark för resa, vars längd är högst 90
sjömil, och med 10 mark för resa, vars längd överstiger 90 sjömil. Resans
längd räknas från den hamn i Finland, där resanden börjar sin resa,
till den utländska hamn, som fartyget först anlöper.

Skatten skall betalas till tullmyndigheten i samband med tullkontrollen
vid utresan eller på förhand mot en särskild passagerarskattekupong som
vid avresan skall uppvisas för tullmyndigheten.

Befriade från passagerarskatt är hl. a. barn under 12 år, ombordsanställda
och legationspersonal.

Större uppmärksamhet i förevarande sammanhang förtjänar emellertid
det förslag som USA:s regering nyligen framlagt för kongressen beträffande
skärpt beskattning av resor och resevaluta. Förslaget innebär i
huvudsak i fråga om förbrukningen av resevaluta att vid turistresa utanför
den amerikanska kontinenten har resenären ett skattefritt bottenbelopp av
7 dollar per dag, på överskjutande belopp upp till 8 dollar är skatten 15
procent och på belopp därutöver 30 procent. Förslaget innehåller detaljerade
bestämmelser om vilka resor som beskattas och hur gränserna skall
dras mellan beskattade och obeskattade resor. Skatten kolliderar emellertid
inte med internationella valutafondens regler då den inte utgår på själva
valutan utan skall deklareras viss tid efter resans avslutande.

Motionerna

Motionärerna framhåller att utformningen av skattepolitiken måste ha
ett starkt solidaritetsdrag och alltså verka inkomstutjämnande. Så verkar
den direkta statliga inkomstskatten, vilken är progressiv, och det fixerade
bottenavdraget (ortsavdraget) vid taxeringen liksom förmögenhetsbeskattningen.
En motsatt verkan har emellertid t. ex. den allmänna omsättningsskatten,
och i stort sett blir förhållandet enahanda vid genomförandet av
mervärdeskatten. En allmän konsuintionsbeskattning av den typ vi känner
och som omfattar allt för livets nödtorft inklusive livsmedel slår hårdast
mot den lägre inkomsttagaren och är således motsatsen till vad man kan
beteckna som solidaritet eller strävan till inkomstutjämning. Denna skatteform
kräver för att någorlunda kunna accepteras korrektion i form av
kompensationsbidrag till vissa grupper, t. ex. barnfamiljer och pensionärer.

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1968

Vad som i dagens läge, med stora svårigheter på arbetsmarknaden, gör
konsumtionsbeskattningen mera orättvis är det förhållandet att inte all
konsumtion faller under beskattning. En familj, vars hela behållna inkomst
går till mat, kläder och bostad, får betala oms på största delen av
allt detta. En annan familj med högre inkomst får t. ex. pengar över för
en utlandsresa per år. Denna familj behöver inte betala oms på sin resekostnad
och uppehället i det andra landet trots att det också här är fråga
om en konsumtion. Därför synes det vara rimligt att resevaluta och/eller
biljettkostnad beläggs med avgift motsvarande vad konsumtionsbeskattningen
skulle gett om medlen förbrukats inom landet.

Under år 1967 var utflödet av resevaluta 1 117 milj. kr. t. o. in. tredje
kvartalet. Under samma tid inflöt utländsk resevaluta med 450 miljoner.
Nettoutflödet var alltså under perioden 667 miljoner och beräknas vid
årets slut ha uppgått till ca 900 miljoner.

Ett avgiftsbeläggande av utlandsresorna torde också bli en indirekt stimulans
av den svenska turistnäringen vilket inte är alldeles oviktigt i en
situation då vissa av våra glesbygdsområden satsar stora belopp för att på
något sätt kunna överleva.

Internationella valutafondens bestämmelser och OECD:s liberaliseringskod
synes i dag knappast vara så oryggliga som man tidigare velat göra
gällande. Vad som på valutaområdet skett i Storbritannien, Danmark och
USA under den allra senaste tiden ger skäl till en sådan förmodan. Finland,
som dock ej anslutit sig till de nämnda organisationerna, har infört en
tioprocentig reseskatt. Tanken att kunna göra något positivt på det här
området synes därför ha bättre förutsättningar än tidigare. De medel som
inflyter genom en avgiftsbeläggning av utlandsresorna torde mer än väl
behövas inte minst till förstärkning av de lokaliseringspolitiska och allmänt
arbetsmarknadsmässiga insatserna.

Utskottet

I de förevarande moLionerna anförs åtskilliga skäl för införande av en
särskild beskattning av utlandsresor, medan de argument som tidigare åberopats
mot en sådan åtgärd enligt motionärernas uppfattning förlorat i
styrka. I första hand görs gällande att eu uylik beskattning skulle vara ett
rättvisekrav med hänsyn till att den som tillbringar sin semester utomlands
undgår den allmänna varuskatt, som utgår vid konsumtion inom
landet. Vidare skulle åtgärden förbättra inte bara statsinkomsterna utan
också handelsbalansen. Man skulle därigenom främja den inhemska turistnäringen
och även stödja lokaliseringspolitiken.

Utskottet vill inte bestrida att framför allt den snabba utvecklingen av
charterflyget till utlandet bidragit till att försämra betalningsbalansen, Lä -

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1968

get har dock hittills inte bedömts vara så allvarligt att någon form av
restriktioner ansetts påkallade. Vid en ändrad inställning i detta hänseende
torde en skärpt ransonering av tilldelningen av valuta för turistresor
vara den åtgärd som ligger närmast till hands. Däremot torde våra åtaganden
gentemot Internationella valutafonden lägga hinder i vägen för att
utforma en beskattning så att turistvaluta beskattas genom att den säljs
till eu högre kurs än samma handelsvaluta.

Den enda tekniska lösningen på en resebeskattning som formellt inte
strider mot våra internationella åtaganden skulle vara en beskattning av
den typ som nyligen föreslagits i USA. Det amerikanska förslaget, som mött
kraftig kritik, går ut på att resekostnaderna deklareras och skatt betalas
efter resans avslutande. Detta förslag torde dock i praktiken vara synnerligen
svårt att tillämpa på svenska förhållanden på grund av bl. a. den rådande
passfriheten mellan de nordiska länderna som omöjliggör varje kontroll
över resandeströmmen. Den amerikanska skatten avses gälla endast
resor utanför den s. k. västra hemisfären, alltså i huvudsak resor till andra
världsdelar. Om man i motsvarande mån endast skulle beskatta utomeuropeiska
resor skulle vinsten av beskattningsåtgärderna bli obetydlig.

Det bör även observeras att den alltmer ökande bilturismen är ett problem
som inte lägger hinder i vägen för det amerikanska skatteförslaget
men som självfallet skulle utgöra en betydande svårighet vid en svensk
resebeskattning. Enligt utskottets mening saknas f. n. praktiska förutsättningar
för att med rimliga krav på rättvisa och kontroll införa en generell
resebeskattning. Med hänsyn härtill finner utskottet inte skäl att närmare
granska de argument motionärerna i övrigt anför till stöd för en sådan åtgärd.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna I: 632 och II: 798

Stockholm den 14 mars 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1968 g|

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),
fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(h), Lundström (fp), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s) och Tistad
(fp); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s),
Allard (s), Gustafson i Göteborg (fp), Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik
(s), Eriksson i Bäckmora (ep), fru Holmqvist (s), herrar Hammarsten (s)
och Öhvall (fp).

Reservation

av herrar Vigelsbo (ep) och Eriksson i Bäckmora (ep), vilka

dels ansett, att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 4 börjar med
»Utskottet vill» och på s. 5 slutar med »sådan åtgärd» bort ha följande
lydelse:

Främst som en följd av det snabbt ökade antalet utlandsresor med
charterflyg har betalningsbalansens turistnetto successivt försämrats. Det
finns ingen anledning räkna med att denna trendmässiga utveckling mot
allt större underskott skall brytas under de närmaste åren. Läget har hittills
inte bedömts så allvarligt att restriktioner ansetts påkallade, men det
finns starka skäl att ta olika tänkbara åtgärder under övervägande. En sådan
åtgärd kan vara skärpt ransonering av tilldelningen av valuta för turistresor.
Om man i stället väljer beskattning av turistvaluta, måste man använda
en metod som inte strider mot våra åtaganden gentemot Internationella
valutafonden. En beskattningstyp som uppenbarligen inte strider
mot dessa åtaganden är den som nyligen föreslagits i USA. Det
amerikanska förslaget går ut på att resekostnaderna deklareras och skatt
betalas efter resans avslutande. Vid denna utformning torde vissa modifieringar
bli nödvändiga med hänsyn till den rådande passfriheten mellan
de nordiska länderna.

Motionärerna har betonat de rättvisefrågor som aktualiserats genom den
successiva förskjutningen från direkt och progressiv till indirekt och regressiv
beskattning, som ägt rum under senare år i vårt land. Förutom de
allmänna fördelningspolitiska konsekvenserna är det naturligtvis angeläget
att de olika förutsättningarna för utlandslconsumtion, som onekligen
föreligger i skilda inkomstlägen, också blir föremål för granskning. Utskottet
anser, i likhet med motionärerna, att konsumtionen utomlands i princip
bör beläggas med samma skatt som den vi har inom landet.

Det finns all anledning att understryka värdet av de ökande utlandsresorna
bl. a. ur rekreationssynpunkt. Betalningsbalansproblemet och de
skattemässiga rättvisefrågorna som aktualiserats av motionärerna är emel -

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1968

lertid värda att beaktas. Ju större omfattning utlandsresorna får, desto angelägnare
är det att också de nämnda konsekvenserna undersöks. Utskottet
anser därför att den praktiska utformningen bör utredas och förslag därefter
föreläggas riksdagen angående avgiftsbeläggning, motsvarande konsumtionsbeskattningen
inom landet, av utlandsresor.

dels ansett, att utskottet bort hemställa

att riksdagen, med bifall till motionerna 1:632 och 11:798,
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
och förslag till avgiftsbeläggning, motsvarande inom
landet gällande konsumtionsbeskattning, av resor som svenska
medborgare företar utanför riket.