Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1968
1
Nr 11
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motion angående
beskattningen av totalisatorvinster.
(1 :a avd.)
I motionen 11:826 av herrar Werner och Fridolfsson i Stockholm har
hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära sådan
ändring av beskattningen av totalisatorspel att därvid utfallande vinst _
utöver nuvarande beskattning — beskattas såsom lotterivinst med 30 procent
av vinstbeloppet.
Gällande bestämmelser m. in.
Enligt 1 § lotteriförordningen (SFS 1939:207) får lotteri om penningar
eHei penningais värde ej utan tillstånd av Kungl. Maj :t anordnas för allmänheten
i andra fall eller i annan ordning än som stadgas i förordningen.
Som lotteri anses varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning
eller jämförligt av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av
en eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det som erhålles
av envar deltagare.
I förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster (SFS 1928:376)
stadgas bl. a. att skatt som där avses icke skall utgå på vinst vid vadhållning
medelst totalisator vid hästtävlingar.
I fråga om totalisatorvadhållning vid hästtävlingar gäller de särskilda
bestämmelser som lantbruksstyrelsen med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
meddelat i ett särskilt vadhållningsreglemente (SFS 1965:932).
Reglementet innehåller detaljerade regler för de olika formerna för vadhållning.
I fråga om vinstberäkningen gäller som huvudregel att totalsumman
av de för en löpning gjorda insatserna, minskad med av Kungl.
Maj :t fastställt avdrag, utgör insatsernas nettosumma och fördelas i hela
kronor mellan vinnande vadhallare. De vid beräkningen eventuellt uppstående
bråkdelarna tillfaller anordnaren.
Anledningen till att totalisatorvinsterna undantagits från lotterivinstbeskattningen
är att Kungl. Maj :t i samband med medgivande av tillstånd
till totalisatorverksamheten utfärdat föreskrifter rörande dispositionen av
inflytande totalisatormedel, innebärande att viss del skall inlevereras till
statsverket. Den statliga andelen har växlat och är varierande för de olika
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 11
2 Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1968
spelformerna. Även vissa skillnader mellan travtävlingar och galopptävlingar
förekommer. Från och med den 1 juli 1960 genomfördes med riksdagens
godkännande (BeU 1960: 60) en väsentlig höjning av vinstavdraget
innebärande bl. a. att avdraget för V-5-spel höjdes med 15 procentenheter vid
galopptävlingar och med 10 procentenheter vid travtävlingar till 35 piocent.
Förslaget om höjning tillstyrktes av den då pågående totalisatorutredningen.
Utredningens betänkande Totalisatorverksamheten (SOU 1961:1) föranledde
ändrade bestämmelser gällande fr. o in. den 1 maj 1961. Till grund
för dessa regler torde närmast ligga ett särskilt yttrande av experten i
utredningen, herr Ytterborn, vilken motsatte sig den kraftiga skärpning
av progressionen till statens förmån som utredningen föreslog. De skiljaktiga
meningarna avsåg inte vinstavdragens storlek utan hur stor del
därav som de anordnande sällskapen skulle få disponera för verksamheten.
Den skärpta beskattningen av V-5-spelet medförde en väsentligt minskad
omsättning för denna spelform, vilket framgår av följande uppställning,
där beloppen avser miljoner kronor.
Trav |
Galopp |
|||
omsättning |
därav V-5 |
omsättning |
därav V-5 |
|
1960 |
299,6 |
103,6 |
27,2 |
8,9 |
1961 |
313,8 |
65,3 |
27,0 |
6,7 |
1962 |
357,6 |
70,0 |
32,3 |
7,2 |
1963 |
414,6 |
79,8 |
35,2 |
8,5 |
1964 |
449,8 |
85,2 |
38,5 |
9,2 |
1965 |
489,5 |
94,5 |
40,8 |
8,9 |
1966 |
523,2 |
103,6 |
37,8 |
8,4 |
1967 |
598,9 |
121,9 |
38,6 |
9,4 |
Totalisatormedel beräknas i finansplanen inflyta med 97 mkr under
budgetåret 1968/69. Statens andel av omsättningen utgör ca 15 %, varför
omsättningen kan uppskattas till ca 640 mkr.
Totalisatorspel bedrivs vid 3 galopp- och 31 travbanor. Hela omsättningen
på galopp och 65 % av omsättningen på trav är att hänföra till Stockholm,
Göteborg och Malmö. I fråga om V-5-spelet kan nämnas att den helt övervägande
delen av spelet äger rum i anslutning till tävlingarna och att således
inbetalningarna till ombud utanför totalisatorn utgör en förhållandevis
ringa del av omsättningen.
Vid behandlingen av ett likartat motionsyrkande vid 1967 års riksdag
anförde bevillningsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande nr
21 bl. a. följande.
Vid tidigare riksdagsbehandling av frågor rörande statens andel av totalisatormedlen
har ofta framhållits hästsportens betydelse för hästaveln liksom
ridsportens militära och allmänna värde. Utskottet anser för sm del
Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1968 3
att det inte längre finns samma skäl att särskilt framhålla sådana argument
utan att man numera i lika hög grad kan betrakta trav- och galoppsportens
bevarande som önskvärt med hänsyn till att denna verksamhet uppenbarligen
bereder åtskilliga människor rekreation, spänning och förströelse. Det
skall i sammanhanget inte lördöljas att hästkapplöpningarnas attraktionskraft
till inte ringa del beror på de olika formerna av totalisatorspel. Utskottet
delar inte motionärernas uppfattning att intresset för hästsporten
kan återställas genom en skärpt beskattning av totalisatorvinsterna. En
förutsättning för all hästsport är att hästuppfödningen görs lockande genom
att tillräckligt många löpningar med förhållandevis stora prissummor
kan anordnas. En minskning av spelarnas och arrangörernas andel av omsättningen
skulle sannolikt få samma effekt som ett förbud mot hästtävlingar.
Då motionärerna inte eftersträvar hästsportens avskaffande och då
följderna av deras förslag skulle bli ett betydande inkomstbortfall för staten,
anser utskottet sig inte kunna tillstyrka förevarande motionsyrkande.
Motionen
Motionärerna hävdar att intresset för totalisatorspel har undergått en
successiv ökning. Hästkapplöpningar på skilda banor i vårt land drar
samman mycket folk och sätter stora summor i omlopp. V-5-spelet har avsevärt
bidragit till att bredda ett spelintresse som i många fall visat sig
ha en förödande inverkan på den spelandes ekonomi med allt vad därav
kan följa av familjebekymmer och andra svårigheter. För att åstadkomma
en rättvis beskattning av den inkomst som spelvinster utgör föreslås
en översyn av lotteriförordningen i här berörda avseenden.
Sedan år 1946 har vinst på totalisator vid hästtävlingar varit befriad
från såväl inkomst- som särskild lotterivinstskatt. I stället tillförs staten
visst belopp genom ett av arrangören innehållet s. k. vinstavdrag, varav
statens andel regleras genom en varierande skala beroende på spelformen.
Genom en mildring i skattebestämmelserna gäller från år 1965 att statens
totalandel av omsättningen utgör ca 15 %.
För vanliga lotterier — bortsett från premieobligationer — gäller att
30 % avgår som skatt på utfallande vinst. Det är betänkligt att spel på totalisator
vid hästtävlingar är helt befriad från vinstbeskattning. Rimligen
borde samma beskattningsnorm gälla för sådana spelvinster som för vanliga
lotterivinster. Man torde också kunna diskutera huruvida spelvinster
borde beläggas med vanlig inkomstskatt. I utskottets motivering för avslag
på en likartad motion vid förra årets riksdag anfördes att en hög beskattning
av vinsten på totalisatorspel skulle få samma effekt som förbud
mot hästsport. Syftet med detta förslag är inte att undandra hästsporten
pengar utan att beskatta spelvinster. Genom en så utformad skatt kommer
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1968
vid en given omsättning hästsporten inte att få mindre belopp. Någon fara
för att totalisatorspelet skulle minska i väsentlig omfattning vid en sådan
beskattning torde inte föreligga. Det finns ingen anledning att tro att
människor skulle sluta spela på grund av en skatt som är väsentligt lägre
än skatten på inkomst av arbete. På denna punkt är enligt motionärernas
mening utskottets motivering oklar och kan icke grunda sig på några reella
uppskattningar.
Utskottet
Det föreliggande motionsyrkandet om skärpt beskattning av totalisatorvinster
framställdes också vid 1967 års riksdag med i huvudsak samma motivering
som i den här behandlade motionen. Motionärerna anser att totalisatorvinster
utöver den nuvarande beskattningen, som genomsnittligt motsvarar
drygt 15 % av omsättningen vid totalisatorspelet, i likhet med lotterivinster
skall beläggas med en 30-procentig vinstskatt.
Utskottet framhöll föregående år att en sådan åtgärd sannolikt skulle ha
samma verkan som ett förbud mot hästsport och avstyrkte motionerna med
hänvisning till att motionärerna inte syftade till ett sådant resultat utan i
stället ville knyta intresset mera till sporten än till spelet. I den nu behandlade
motionen hävdar motionärerna att utskottet saknat grund för sitt påstående
att den föreslagna vinstbeskattningen skulle leda till nämnda konsekvenser.
Det är i fråga om totalisatorspelet väsentligt att skilja på de olika spelformerna.
Den viktigaste och i fråga om omsättningen helt dominerande
spelformen är det s. k. vinnare- och platsspelet, där den vanligaste insatsen
torde vara 10 kronor. Vid vinnarspelet ligger genomsnittsoddset mellan 3
och 4, vilket på nyssnämnda insats innebär en vinstutdelning på 30—40
kronor och en nettovinst på 20—30 kronor, medan vinsterna på platsspelet
endast uppgår till ungefär hälften av dessa belopp. Enligt bestämmelserna
för lotterivinstbeskattningen skulle en vinst som inte överstiger 50 kronor
vara fritagen från skatt. Med hänsyn till de skiftande oddsen torde det
emellertid vara svårt att vid totalisatorspelet tillämpa ett skattefritt bottenbelopp
då man därvid skulle få betydligt mera stötande gränseffekter än vid
lotterierna.
De mest uppmärksammade vinsterna inom totalisatorspelet har dock inte
utfallit på nyssnämnda spelformer utan på V-5-spelet, som har påtagliga
likheter med tippningen. Utskottet vill erinra om att vinstavdraget för V-5-spel är 35 % av den sammanlagda insatsen, vilket gör att beskattningen i
dessa fali kan — om skälig hänsyn tas till omkostnaderna — sägas i huvudsak
motsvara vad som gäller för tippning och lotteri. Att avdraget inte görs
från vinstbeloppet utan på hela omsättningen innan vinsten fastställts torde
i praktiken sakna betydelse för nettovinstens storlek. Det förtjänar i detta
Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1968
5
sammanhang påpekas att V-5-spelet sjönk mycket kraftigt, då det nuvarande
vinstavdraget infördes, och att detta spel om penningvärdeförändringen beaktas
ännu inte kan sägas ha uppnått den nivå det hade dessförinnan. Det
är på grund av dessa förhållanden som utskottet funnit troligt att en sådan
skärpning av beskattningen som motionärerna förordar skulle leda till en
kraftig reducering av totalisatorspelet, som utan tvivel är förutsättningen
för hästsporten här i landet.
Uppenbart är att förbud mot vadhållning inte kan upprätthållas i praktiken
och att det utbredda intresse härför som existerar skulle ta sig andra
och sämre kontrollerbara vägar om totalisatorspelet genom en väsentligt
skärpt beskattning mister sin attraktionskraft. I länder som tillgripit sådana
åtgärder har följden blivit illegal bookmaking i betydande omfattning. Med
det anförda har utskottet inte velat göra gällande att förhållandena i samband
med totalisatorspelet skulle vara så idealiska att inte reformer i vissa
avseenden är tänkbara. Utskottet delar motionärernas uppfattning att hasardspel
i det enskilda fallet kan få olyckliga konsekvenser, men det saknas
enligt utskottets mening förutsättningar för att förhindra sådana följder
genom generellt verkande beskattningsåtgärder. Utskottet avstyrker således
den av motionärerna förordade åtgärden.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen II: 826.
Stockholm den 14 mars 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),
fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(h), Lundström (fp), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s) och Tistad
(fp); samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s),
Allard (s), Gustafson i Göteborg (fp), Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik
(s), Eriksson i Bäckmora (ep), fru Holmqvist (s), herrar Hammarsten (s)
och öhvall (fp).
Reservation
av herrar Tistad (fp) och Gustafson i Göteborg (fp).
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028