Nr 7-8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1968

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av motion om åtgärder för att tillgodose de hemlösas
hjälpbehov.

I en till allmänna beredningsutskottet hänvisad motion, 11:925, av herr Cdrlshamre
hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om inventering
och kartläggning av hjälpbehovet bland de egentligt hemlösa samt om
skyndsamt förslag till åtgärder för att tillgodose detta hjälpbehov enligt i motionen
angivna riktlinjer.

Motionären tar upp problemet med storstädernas hemlösa bottenskikt, de s. k.
uteliggarna, och konstaterar att man vet mycket litet om de djupare orsakerna till
deras ofta självförvållade nöd. Som en klart urskiljbar och ganska talrik grupp bland
dessa nämner motionären de frånskilda männen, vilka genom den pressade familjesituationen
och bostadsbristen inte haft kraft att lösa sådana praktiska problem,
som de annars bort kunna lösa. Motionären anser det vara högst angeläget att
så tidigt som möjligt bistå dessa genom uppsökande, rådgivande och praktiskt hjälpande
insatser.

Vidare anför motionären att även sådana hemlösa som ej är mottagliga för förebyggande
eller tillrättaförande hjälpinsatser måste få en villkorslös hjälp utan krav
på bättring eller återanpassning.

Trots att de i motionen berörda problemen främst utgör en kommunal angelägenhet,
anser motionären, att en inventering och kartläggning av hjälpbehovet i form
av en kommunenkät i socialstyrelsens regi vore värdefull samt att man därefter bör
överväga om vidare statliga åtgärder behövs. Härvid kan rekommendationer och
anvisningar till kommunerna eventuellt i förening med stimulansbidrag till goda
härbärgen komma i fråga.

Slutligen erinrar motionären om de ideella, frivilliga organisationernas arbete för
de hemlösa, vilket oftast begränsas av brist på medel. Motionären anser att sådan
hjälpverksamhet mer generöst än hittills bör kunna få statligt ekonomiskt stöd utan
att förta dess karaktär av frivilliga insatser.

Utskottet

I motionen hemställes om åtgärder för att tillgodose de hemlösas hjälpbehov.

Den grundläggande bestämmelsen om socialhjälp återfinns i 1 § socialhjälpslagen
som stadgar att varje kommun skall sörja för att den, som vistas i kommunen och
som finnes vara i behov av hjälp, erhåller sådan hjälp. Trots att denna bestämmelse
tillkommit sa sent som 1956 har den av handikapputredningen i dess i augusti
1967 avgivna betänkande ”Kommunerna och den sociala omvårdnaden” (SOU
1967:53) föreslagits bli ändrad på sådant sätt att den som vistas i kommunen skall

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 saml. Nr 7—8

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1968

erhålla den omvårdnad, som med hänsyn till hans behov och förhållanden i övrigt
kan anses tillfredsställande, samt den ekonomiska hjälp, som han kan finnas vara i
behov av. Vidare föreslår handikapputredningen att bestämmelsen kompletteras med
en skyldighet för kommunens socialnämnd att göra sig väl förtrogen med den enskildes
behov av omvårdnad samt verka för att detta blir tillgodosett. Proposition i
frågan väntas föreläggas riksdagen under våren 1968.

Sedan socialpolitiska kommittén i sitt slutbetänkande (SOU 1966:45) funnit sig
böra avstå från att framlägga förslag om en vårdlag, trots att kommittén ansett
behov föreligga av en sådan lag, har Kungl. Maj:t i december 1967 beslutat tillkalla
sakkunniga för att göra en allmän översyn av den sociala vårdlagstiftningen.
I direktiven uttalas att möjligheterna att sammanföra de tre vårdlagarna, nykterhetsvårdslagen,
socialhjälpslagen och bamavårdslagen, förutsättningslöst bör undersökas.
Vidare anföres att det är angeläget att möjligheterna att göra den förebyggande
vården effektivare beaktas samt att genom en aktiv uppsökande vård skapas ökade
förutsättningar för den ekonomiska och personliga trygghet, som samhällets vitt
förgrenade anordningar på det sociala området syftar till.

Såsom utskottet uttalat i sitt utlåtande nr 52 år 1967 i anledning av motion om
de eftersatta gruppernas problem, är det av vikt att dolda eller svåröverskådliga
hjälpbehov blir kända för de organ som svarar för den sociala omvårdnaden samt
att en aktiv, uppsökande verksamhet även inbegriper de människor som av olika
anledningar kommit att inta en avvisande eller likgiltig hållning till samhällets hjälpåtgärder.
Utskottet uttalade vidare att ytterligare sociala insatser behövdes för de
eftersatta grupperna men ansåg sig kunna förutsätta att dess synpunkter skulle
komma att beaktas i arbetet med den då ännu inte tillsatta utredningen om en samordnad
lagstiftning för socialvården. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet som avslogs
av riksdagen.

Utskottet finner att de i förevarande motion upptagna problemen beträffande de
hemlösa till största delen är desamma som de som gäller de eftersatta grupperna,
varför utskottets uttalanden i utlåtandet 52/1967 kan gälla även de hemlösa. Utskottet
vill härjämte uttala vikten av att de frånskildas bostadsproblem, som det
ankommer på de kommunala bostadsförmedlingarna att lösa, blir uppmärksammat.
Önskemålet om direkta statliga åtgärder torde vara tillgodosett med framlagda
förslag och den nyligen tillsatta utredningen, varför någon ytterligare inventering
och kartläggning av hjälpbehovet inte torde erfordras.

Med hänvisning till vad som anförts får utskottet hemställa,

att motionen II :925 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1968

3

Närvarande:

från första kammaren: herrar Oscar Carlsson (s), Hedlund (s), Eric Gustaf
Peterson (fp), Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s), fru Hultell (h)*, herr Kilsmo
(fp), fru Landberg (s), fru Diesen (h), herrar Svanström (ep), Ove Karlsson
(s) och fru Nilsson (ep);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg (s), herrar
Svensson i Kungälv (s), Lundmark (s), Wikner (s), Larsson i Borrby (ep), Nilsson
i Bästekille (h)*, Andersson i Örebro (fp), Johansson i Växjö (ep)*, Hansson
i Piteå (s), Thylén (h) och fru Frsenkel (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.