Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1968
1
Nr 40
Utlåtande i anledning av motion om en för riksdag och regering gemensam
utredningscentral.
I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen 11:941 av herr Lundberg
hemställes, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om förslag
till en för riksdagen och regeringen gemensam utredningscentral, utrustad med tekniska
och andra hjälpmedel samt en väl utbildad personal, som kan ersätta det nuvarande
utrednings- och remissförfarandet, vilket snarast bör avskaffas, då det icke
fyller sin uppgift i ett föränderlighetens samhälle där tillgång till fakta och snabba
beslut är erforderliga.
Motionären anför bl. a. att Sverige har ett omfattande och tungt utredningsväsende,
som arbetar i kostsamma och föråldrade former. Nödvändiga reformer fördröjs
ofta i åratal genom att utredaruppdragen ges till ämbets-, tjänste- eller lekmän,
som vid sidan av dem skall sköta en mångfald andra uppgifter.
Motionären uttalar, att en utredning, som skall fylla en rimlig uppgift i dagens samhälle,
snabbt och riktigt måste leverera fakta som kan ligga till grund för politisk bedömning
och beslut. Med tanke på den tekniska utvecklingen och att Sverige har
ganska god statistik borde man enligt motionären kunna gå över till ett utredningsinstitut,
som med anlitande av data- och elektroteknik m. fl. hjälpmedel och erforderlig,
skolad personal snabbt och effektivt skulle kunna leverera de uppgifter som
regering och riksdag behöver för att bedöma frågor och fatta beslut.
Motionären understryker, att en utredning skall ge fakta och inte politiska ställningstaganden
och åsikter. Uppdragsgivaren skall ge klara anvisningar vilka fakta
han önskar få, och ”utredningsinstitutet” skall ha personal och teknisk utrustning
som med omdöme, saklighet och snabbhet kan leverera det material som är beställt.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Yttrande över motionen har inhämtats från statskontoret, som anför:
De utredningar som bedrivs inom det statliga kommittéväsendet är av mycket
varierande art, ett förhållande som avspeglas i sammansättningen av kommittéerna.
Dessa kan i stort sett sägas bestå av tre huvudkategorier ledamöter: politiker, intresserepresentanter
och sakkunniga. Den senare gruppen utgörs främst av specialister
på det sakområde som utredningen avser. Om det uppstår behov av viss sakkunskap,
som inte finns representerad i kommittén, är det vidare möjligt att tillkalla särskilda
experter för att delta i utredningsarbetet. Av de kategorier av personer som deltar i
kommittéutredningarna berörs endast sakkunniga och experter av förslaget att bilda
ett utredningsinstitut.
Nu angivna personer hämtas företrädesvis från berörda myndigheter inom statsförvaltningen.
Om motionen avser att skapa ett organ med specialister på sakom
Bihang
till riksdagens protokoll 1968. 11 saml. nr 40
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1968
råden, som redan är företrädda inom statsförvaltningen, vill statskontoret avvisa
denna tanke.
Motionärens förslag kan emellertid också syfta till att skapa en permanent organisation
för en typ av personal som kan kallas utredningsteknisk expertis. Därmed
skulle avses personal som är förtrogen med utredningsarbetets metodik och teknik.
Insikter i hur projekt leds, planeras och organiseras, hur faktainsamling bedrivs etc
är en av förutsättningarna för att utredningsarbetet skall kunna genomföras effektivt
och utan sådan tidsutdräkt som motionären kritiserar.
Beträffande denna typ av specialister kan visserligen sägas att det förekommer utredningar
som har så stor omfattning eller inrymmer så komplicerade samordningsfrågor
att det skulle kunna befrämja effektiviteten i arbetet att ha tillgång till särskild
projektadministrativ expertis. Kommittéväsendets projektverksamhet är emellertid
i detta avseende inte artskild från det utredningsarbete som bedrivs inom ett flertal
centrala statliga myndigheter t. ex. affärsverken, riksrevisionsverket och statskontoret.
Statskontoret anser därför att kommittéväsendets relativt begränsade behov
också av denna typ av personal kan tillgodoses inom ramen för de resurser som
finns inom statsförvaltningen.
Sammanfattningsvis uttalar statskontoret uppfattningen att några fördelar inte
torde stå att vinna för statsverkets del genom att sammanföra utredningsexpertis i ett
utredningsinstitut av det slag som föreslås i motionen. Vid denna bedömning har
statskontoret inte tagit ställning till det behov av utredningsresurser som kan föreligga
för riksdagens del.
Statskontoret framhåller emellertid, att förbättringar i nuvarande ordning sannolikt
kan vinnas genom noggrann projektplanering, uppföljning och kostnadsredovisning.
Bättre projektplaner bör vidare göra det möjligt att effektivare samordna
de närmare 300 projekt som bedrivs inom kommittéväsendets ram för att undvika
dubbelarbete och anpassa utredningsinsatserna med hänsyn till arbetsläget hos olika
utredningar.
I frågan om användning av ADB-tekniken inom utredningsväsendet hänvisar
statskontoret till vad som anförts i dess utlåtande 16.3.1966 med anledning av motioner
angående utnyttjande av ADB-tekniken i riksdagsarbetet (bankoutskottets utlåtande
nr 52/1966). Därutöver framhåller statskontoret att allteftersom informationssystem
med användning av ADB tas i bruk pa olika hall inom den statliga förvaltningen
det självfallet kommer att bli möjligt att ställa i sadana system lagrad information
till förfogande för användare utanför resp. system, t. ex. inom utredningsväsendet.
Snabb tillgång till sådan information kan dock erhållas endast med utnyttjande
av befintliga program.
Önskas data bearbetade och presenterade på annat sätt än den ordinarie verksamheten
fordrar, kommer även i framtida system — som bygger på nu känd teknologi
— betydande insatser i form av system- och programmeringsarbete att krävas av
kvalificerad personal som har ingående kunskaper om resp. systems uppbyggnad och
arbetssätt. Från denna utgångspunkt synes motionärens förslag att knyta programmeringspersonal
till ett centralt utredningsorgan inte vara ändamålsenligt.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1968
3
Utskottet
I motionen hemställes om förslag till en för riksdagen och regeringen gemensam utredningscentral
med goda personella och tekniska resurser, avsedd att ersätta det nuvarande
utredningsväsendet och remissförfarandet.
Frågor om en rationalisering av kommittéväsendet har aktualiserats vid skilda tillfällen
under en följd av år och har bl. a. behandlats av allmänna beredningsutskottet
åren 1954, 1955 och 1959 (utlåtandena nr 6/1954, 5/1955 och 1/1959) och
år 1964 av statsutskottet, som i sitt utlåtande nr 159/1964 fann syftet med de i motioner
framförda yrkandena om översyn av kommittéväsendet i allt väsentligt tillgodosett
genom redan vidtagna eller väntade åtgärder. Härvid åberopades bl. a. ett av
författningsutredningen framlagt förslag om inrättande av ett centralt regeringskansli.
Statsutskottet förutsatte, att frågan om rationalisering och samordning av
kommittéernas arbete följdes med uppmärksamhet från Kungl. Maj :ts sida. I enlighet
med utskottets hemställan gav riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört.
Fortsatta överväganden rörande bl. a. det av författningsutredningen förordade
regeringskansliet ankommer numera på grundlagberedningen.
Åren 1964 och 1966 har väckts motioner om utredning rörande utnyttjande av
ADB-tekniken i riksdagsarbetet. Motionerna har behandlats av bankoutskottet (utr
låtandena nr 22/1964 och 52/1966). I sistnämnda utlåtande anslöt sig utskottet till
ett av statskontoret framfört förslag om en begränsad utredning av hur riksdagen
lämpligen skall bevaka sina intressen när det gäller att tillvarataga de förbättrade
informationsmöjligheter som ADB-tekniken erbjuder. I detta sammanhang borde
riksdagen klarlägga sitt informationsbehov och särskilt söka utröna i vilken utsträckning
statistiska centralbyråns dataarkiv kunde vara till nytta för riksdagen. — I enlighet
med bankoutskottets hemställan har sådant utredningsuppdrag lämnats åt riksdagens
förvaltningskontor. Arbetet bedrivs genom en arbetsgrupp i nära samråd med
statistiska centralbyrån och statskontoret.
Som statskontoret anfört i remissyttrande över de nu föreliggande motionerna
kommer det, allteftersom informationssystem med användning av ADB tas i bruk på
olika håll inom den statliga förvaltningen, att bli möjligt att ställa i sådana system
lagrad information till förfogande t. ex. för utredningsväsendet.
Som framgår av det nu anförda uppmärksammas redan inom det statliga området
frågan om utnyttjande av moderna tekniska hjälpmedel för utvinnande och bearbetning
av information.
I vad avser frågan om sammanförande av personella resurser — specialister på sakområden
eller utredningsteknisk expertis — till ett utredningsinstitut ansluter sig
allmänna beredningsutskottet till statskontorets uppfattning att några fördelar inte
torde stå att vinna för statsverkets del.
Utskottet anser sig kunna förutsätta, att de av statskontoret framförda synpunkterna
på behovet på projektplanering, uppföljning och samordning inom utrednings
-
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1968
väsendet — vilka delvis sammanfaller med de synpunkter riksdagen 1964 på statsutskottets
hemställan givit Kungl. Maj :t till känna — fortlöpande blir beaktade.
Mot bakgrund av vad ovan anförts finner sig utskottet ej böra tillstyrka bifall till
motionsyrkandet. Utskottet hemställer därför,
att motionen 11:941 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 7 maj 1968
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Hedlund (s),
Eric Gustaf Peterson (fp), Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s)*, fru Hultell (h),
herrar Kilsmo (fp), Ernst Olsson (ep), fru Diesen (h), herr Ove Karlsson (s) och
fru Nilsson (ep);
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s)*, fru Jäderberg (s)*,
herrar Hamrin i Kalmar (fp), Svensson i Kungälv (s), Wikner (s), Nilsson i Bästekille
(h), Nilsson i Agnäs (h) och fru Frsenkel (fp).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1968