Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av motioner angående polisnämndernas
arbetsförhållanden samt angående tillståndsgivningen
beträffande demonstrationer.

Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats

1) de likalydande motionerna I: H5 av fru Dieseli m. fl. och II: 549 av fru
Heurlin m. fl., vari hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte hemställa om förslag för förbättring av polisnämndernas arbetsmöjligheter
;

2) motionen 11:378 av herr Wiklund i Stockholm, vari hemställes, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning —- genom rikspolisstyrelsen
eller på annat lämpligt sätt — angående effektivisering av
polisnämndernas verksamhet i syfte att förbättra förhållandet mellan polisen
och allmänheten samt att förslag i ämnet på grundval av den föreslagna utredningen
och erfarenheterna av polisnämndernas verksamhet förelägges
nästa års riksdag;

3) motionen II: 545 av herr Adamsson m. fl., vari föreslås, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om att kommittén för översyn av
indelningen i polis- och åklagardistrikt jämväl får i uppdrag att pröva frågan
om att utvidga och förbättra samarbetet mellan polisnämnderna och resp.
polischefer;

4) motionen II: 339 av herrar Sjönell och Johansson i Växjö, vari hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala sig för att
nuvarande tillståndstvång beträffande demonstrationer liberaliseras så att
större hänsyn kan tas till politiskt betingade demonstrationer; samt

5) motionen 11:858 av herr Lindkvist m. fl., vari föreslås, att riksdagen
hos Kungl. Maj :t hemställer om att riksdagen föreläggs ändrade bestämmelser
beträffande handläggningen av ärenden rörande tillståndsgivning för
demonstrationer och liknande offentliga arrangemang, innebärande att tillståndsgivningen
anförtros en kommunal, politiskt sammansatt nämnd, som
samtidigt erhåller uppgiften att i enlighet med vad i motionen anförts arbeta
för ett fördjupat samarbete mellan polisen och allmänheten.

Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.

Yttranden bär inhämtats från rikspolisstyrelsen dels över de likalydande
motionerna I: 445 och II: 549 samt motionerna II: 378 och II: 545, dels ock
över motionerna II: 339 och II: 858. Till sistnämnda yttrande har fogats ett
av styrelsen infordrat yttrande från polischefen i Stockholms polisdistrikt.
1-—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 saml. Nr 29

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

Motionerna

I motionerna 1:445 och 11:549 anförs, att kontaktmöjligheterna mellan
polismyndigheter och allmänhet är otillräckliga och att erfarenheter från
polisnämndernas hittillsvarande arbete synes peka på brister i deras möjligheter
att på ett tillfredsställande sätt fungera i detta avseende. Detta torde
enligt motionärerna bero på att otillräckliga resurser ställs till polisnämndernas
förfogande. Arbetsmöjligheterna torde väsentligt kunna ökas om
nämnderna erhåller kanslier. En rad faktorer bestämmer vilka kansliresurser
som behövs. Inom de flesta polisdistrikt torde en anställd sekreterare
räcka till, under det att i de större städerna ytterligare resurser kan anses
befogade för att möjliggöra en eftersträvad kontakt med allmänheten samt
att bereda nämnden möjligheter att ta självständiga initiativ och bedriva
viss utredningsverksamhet.

Den av motionärerna åsyftade förbättringen av polisnämndernas arbetsmöjligheter
förutsätter att ekonomiska resurser ställs till förfogande ej blott
för att avlöna personal utan även för att finansiera utredningsverksamhet
m. m.

I motionen 11:378 anförs, att företrädare för de primärkommuner, som
ingår i ett polisdistrikt, väljs som ledamöter i distriktets polisnämnd för
samråd med polischefen i frågor av mera allmän betydelse för distriktets
polisväsende. Nämndens främsta uppgift är att främja ett förtroendefullt
förhållande mellan polisen och allmänheten.

Trots polisnämnderna synes förhållandet mellan polisen och allmänheten
åtminstone i tätorterna inte ha förbättrats. Vissa tecken, t. ex. fall av polismisshandel,
kan t. o. m. tyda på en försämring. En av orsakerna till en utveckling
till det sämre är enligt motionären oron och lusten att offentligt
protestera i en del kretsar i samband med händelser på det internationella
planet.

Motionären erinrar om att motioner angående allmänhetens inställning till
ordningsmakten m. in. samt om åtgärder för att förbättra relationerna mellan
polisen och allmänheten behandlades vid förra årets riksdag (allmänna
beredningsutskottets utlåtande nr 38). En av motionerna gick ut på inrättande
av permanenta samarbetsorgan vid sidan om polisnämnderna med
syfte att stärka och utveckla relationerna mellan polisen och allmänheten.
Speciellt med hänvisning till polisnämnderna och en inventering av erfarenheterna
av dessa nämnders verksamhet avstyrktes motionärernas yrkanden,
som också avslogs av riksdagen.

Förhållandena särskilt i tätortsdistrikten gör det angeläget att motåtgärder
vidtas. En svaghet med polisnämnden är att den rymmer företrädare för
ett flertal primärkommuner och att tillhörigheten till ett och samma polisdistrikt
inte upplevs som ett sammanhållande band. En bättre lokal förankring
borde kunna skapas genom mindre kommunorgan, underställda
polisnämnden. Behovet torde komma att öka, om antalet polisdistrikt ytter -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968 3

ligare kommer att minska. En annan brist är att polisnämnderna saknar
egna medel för att bedriva informations- och kontaktverksamhet. Olika åtgärder
för att stärka polisnämndernas ställning som kontaktorgan bör övervägas.

I motionen II: 545 anförs, att det i lag föreskrivna samrådet mellan polischef
och polisnämnd i vissa fall varit mycket begränsat. Det finns emellertid
mycket angelägna frågor i polisens arbete som skulle vinna på att behandlas
gemensamt av polischef och polisnämnd, exempelvis trafikfrågor, färdvägar
för demonstrationer, kontrollfrågor av social och allmänmänsklig karaktär
m. m. Lagens bestämmelser bör ändras så att polisnämnderna blir ett rådgivande
organ, som polischefen har skyldighet att höra i vissa frågor. Polisnämnden
skall lia den bestämda uppgiften att utveckla och bevara goda relationer
mellan polis och allmänhet. I många kontroversiella ärenden kunde
ett klarläggande även från polisnämnden ha stor betydelse.

I motionen II: 339 anförs, att de offentliga demonstrationerna — genom
vilka man kämpat för mänskliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter
— numera i Sverige främst gäller orättvisor i andra länder.

Under den gångna hösten har demonstrerande ungdomar allt oftare kommit
i häftig motsättning till polismakten, då ansökan om tillstånd av olika
skäl avslagits. Den generation som i dag tar ställning mot internationella
orättvisor och förtryck måste emellertid ha så stor frihet som möjligt att få
visa sin solidaritet med förtryckta och lidande medmänniskor och har också
rätt att bli bemött med respekt och förtroende.

Polisen, som har en ytterst otacksam och grannlaga uppgift, får genom
att tvingas stoppa politiskt medvetna och väl orienterade ungdomar en i
framtiden omöjlig arbetssituation. Det kan heller inte vara polisens uppgift
att hindra politisk aktivitet i ordnade former. Det är angeläget att reglerna
för demonstrationer omprövas. Tillståndstvånget för demonstrationer bör
liberaliseras så att större hänsyn kan tas till uppenbart politiskt betingade
demonstrationer.

I motionen II: 858 anförs i huvudsak följande.

Åsikts- och yttrandefriheten inkluderar också rätten till gatudemonstrationer.
Olika meningar bär gjorts gällande vid bedömningen av de kravallsituationer
som uppstått. Från myndigheternas sida har ansvaret lagts på
demonstranterna, medan demonstranterna har lagt skulden på polisen.

Polisens befogenheter att på förhand ingripa mot en planerad demonstration
är ytterst begränsade. Inte heller kan med fog göras gällande att polismyndigheten
överträtt eller handlat i strid mot gällande bestämmelser vad
beträffar tillståndsgivningen. Sammankopplingen av tillståndsprövning och
övervakning hos polisen är emellertid uppenbarligen ägnad att inge en felaktig
föreställning om polisens lagligt grundande möjligheter att på förhand
hindra genomförandet av en demonstration. Detta kan bidra till att allvarligt
försämra relationerna mellan polisen och allmänheten.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 samt. Nr 29

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

Motionärerna anför, att olägenheterna i allt väsentligt skulle kunna undvikas,
om beslutanderätten i frågor rörande demonstrationstillstånd gavs till
en politisk sammansatt och politiskt ansvarig nämnd. Polisnämnderna skulle
mycket väl kunna anförtros denna uppgift. Motionärerna föreslår, att i varje
primärkommun fullmäktige utser en nämnd med uppgift att i samråd med
polisen besluta om tillstånd till demonstrationer och därmed jämställda
offentliga sammankomster.

Polisens möjligheter att fullgöra sin uppgift är i hög grad beroende av
allmänhetens stöd. På vissa platser har ett lokalt samarbete organiserats
mellan polisen och medborgerliga organisationer och givit goda erfarenheter.
Den ovan föreslagna nämnden skulle kunna få till huvuduppgift att söka
åstadkomma förtroendefullt samarbete mellan polisen och de skilda medborgargrupperna.
En politiskt sammansatt nämnd med bred förankring
skulle vara väl lämpad att få folkrörelserna, de politiska och fackliga organisationerna,
ungdomsorganisationerna, elevföreningarna och föräldraföreningarna
positivt inställda till samarbete med polisen och villiga att engagera
sig i särskilda samarbetsorgan. Allmänna riktlinjer för de sistnämndas
verksamhet bör utarbetas och centrala åtgärder vidtagas för att stimulera
och främja sådana samarbetsorgan.

Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna
I: 445, II: 378, II: 545, II: 339 och II: 858.

Yttrandena

Rikspolisstyrelsen anför följande i anledning av de likalydande motionerna
I: 445 och II: 549 samt motionerna II: 378 och II: 545:

I syfte att följa upp erfarenheterna av den statliga polisorganisationen och
dess verksamhet genomförde styrelsen under år 1967 konferenser med företrädare
för polisväsendet och länsstyrelserna. På grundval av bl. a. de under
konferenserna framförda synpunkterna föreslog styrelsen i sin anslagsframställning
för budgetåret 1968/69 bl. a. att vissa polisdistrikt borde sammanslås.
Till följd härav uppdrog Kungl. Maj :t åt sakkunniga att göra en
översyn av indelningen i polis- och åklagardistrikt och av den regionala
polisorganisationen.

För att fullständiga bilden av tillståndet inom polisväsendet ansåg styrelsen
det nödvändigt att även inhämta erfarenheter rörande polisnämndernas
verksamhet — jämför utskottets utlåtande nr 38 år 1967. I december
1967 framförde styrelsen därför till samtliga polisnämnder en begäran att
dessa skulle inkomma med vissa uppgifter.

Svar har ännu inte inkommit från samtliga polisnämnder och bearbetningen
av materialet har därför inte kunnat slutföras. Styrelsen är följaktligen
ännu inte beredd att dra några slutsatser som kan belysa motionärernas
synpunkter på polisnämndernas verksamhet. Styrelsen delar däremot helt
den av samtliga motionärer framförda uppfattningen att polisnämnden
är rätt forum för uppgiften att på det lokala planet främja ett förtroendefullt
förhållande mellan polisen och allmänheten.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968 5

Sedan det inkomna enkätmaterialet bearbetats är det styrelsens avsikt
att redovisa undersökningen till Kungl. Maj :t med eventuella förslag till
åtgärder.

Polischefen i Stockholms polisdistrikt anför i yttrande över motionerna
11:339 och 11:858 bl. a. följande:

Demonstrationståg och andra gatudemonstrationer är att hänföra till allmänna
sammankomster. Enligt för dylika gällande lag — lagen om allmänna
sammankomster — erfordras tillstånd av polismyndigheten för allmän
sammankomst utomhus å allmän plats. Av lagen och dess förarbeten
framgår, att polismyndighetens prövning endast skall avse frågor om ordning
(även trafik) och säkerhet. Myndigheten äger således icke att vid
tillståndsprövningen taga hänsyn till sammankomstens ändamål eller inriktning.

Polischefen redovisar vidare under vilka förutsättningar polisen har rätt
eller skyldighet att inställa eller upplösa allmän sammankomst, nämligen
om beslut meddelats att sammankomsten ej får hållas och vidare — i den
mån andra åtgärder visar sig otillräckliga — om det vid sammankomsten
förekommer något som strider mot lag samt om sammankomsten föranleder
svårare oordning eller avsevärd fara för de tillstädesvarande. Det
framhålles, att den lagstridighet som består i att sammankomst hålles utan
att tillstånd sökts inte kan läggas till grund för upplösning.

I Stockholm har sedan årsskiftet 1964—1965 till februari 1968 förekommit
96 demonstrationer, varav 38 anordnats med vederbörligt tillstånd och
57 utan att tillstånd sökts. I det återstående enda fallet hade polismyndigheten
avslagit ansökan om tillstånd att anordna demonstration.

Vid de demonstrationer, till vilka tillstånd sökts och erhållits, har i två fall
polisingripanden av i sammanhanget mera anmärkningsvärd natur behövt
företagas. I fråga om de demonstrationer, som anordnats utan att tillstånd
sökts, har i intet fall sådan svårare oordning förorsakats av tågande demonstranter,
att upplösning av tågen behövt tillgripas.

Vid omhändertagandena av demonstranter liksom vid skingringsaktionerna
har ofta tumultartade scener utspelats, beroende på att många demonstranter
vid omhändertagandena gjort våldsamt motstånd eller vid skingringsaktionerna
endast med svårighet kunnat förmås att åtlyda polisens
skingringsanmaningar. Däremot har — tvärt emot den uppfattning man
måhända kunnat bibringas genom massmedia — polispersonalen endast i
enstaka fall och på den enskildes eget initiativ och ansvar använt batong
och då, såvitt kunnat utrönas, i full överensstämmelse med gällande föreskrifter.

Polischefen uttalar uppfattningen att det råder en så fullständig demonstrationsfrihet
som rimligen kan ifrågakomma.

I och för sig har polischefen ej något att erinra mot det i motionen II: 858
framförda förslaget att tillståndsgivningen anförtros en kommunal, politiskt
sammansatt nämnd, men han poängterar att hans erfarenhet inte ger

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

stöd för antagandet, att ändringen skulle medföra en ökad demonstationsfrihet.
Ej heller förefaller det antagligt — på grund av de ytterligt sällan
förekommande avslagsbesluten — att tillskapandet av en annan beslutsmyndighet
skulle i nämnvärd grad påverka förhållandet mellan polisen och
allmänheten — demonstranterna. Från praktisk synpunkt skulle ärendenas
handläggning uppenbarligen försvåras.

För att en tillståndsgivande nämnd skall kunna lämna samma service
som polismyndigheten nu lämnar i dessa tillståndsärenden måste nämnden
kunna sammanträda för beslut med någon timmes varsel. Då polisens ansvar
för upprätthållande av ordning och säkerhet i samband med de: allmänna
sammankomsterna väl icke heller kan elimineras, torde en tillståndsgivande
nämnd med nödvändighet behöva infordra yttrande från polismyndigheten,
som i sin tur liksom för närvarande oftast skulle bli nödsakad att överlägga
med sökanden, innan yttrande skulle kunna avges. I sammanhanget bör
beaktas att en sådan tillståndsgivande nämnd icke kan undandraga sig
ansvaret för följderna av vissa beslut t. ex. i det fall att tillstånd meddelats
i strid mot polismyndighetens avstyrkande och sammankomst leder till
svårare oordning eller avsevärd fara för de tillstädesvarande. —- Härtill
kommer en måhända viktigare invändning. Polischefs befogenhet att upplösa
en allmän sammankomst torde näppeligen kunna inskränkas. Den
situationen skulle då kunna uppkomma, att polischefen såge sig tvingad
att upplösa en sammankomst, för vilken tillstånd beviljats av annan myndighet.

Polischefen framhåller slutligen att polisnämnderna enligt lag redan har
som huvudsaklig uppgift att främja ett förtroendefullt förhållande mellan
polisen och allmänheten.

Rikspolisstyrelsen erinrar i sitt yttrande över motionerna II: 339 och
II: 858 om polisens skyldighet enligt polisinstruktionen att upprätthålla
allmän ordning och säkerhet.

Vidare anför styrelsen beträffande motion II: 339 bl. a. följande.

I samband med tillståndsgivningen får inga andra inskränkningar göras
i församlingsfriheten än sådana som är nödvändiga för att upprätthålla
ordning och säkerhet. Vid tillståndsgivningen till de av motionärerna åberopade
demonstrationerna har heller inga andra hänsyn tagits eller några
andra överväganden gjorts än vad som varit betingade av polisens möjligheter
och skyldigheter att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. De ingripanden
som polisen tvingats göra har föranletts av att demonstranter
inte beaktat de regler som statsmakterna antagit för uppträdandet på allmän
plats och de skyldigheter som ålagts polisen.

Beträffande motion 11:858 erinrar styrelsen om polisnämndernas uppgifter
och om de i polisinstruktionen meddelade föreskrifterna om polischefs
samråd med nämnden.

I fråga om de praktiska konsekvenserna vid överförande av tillståndsgivningen
till annat organ än polismyndigheten framför styrelsen i huvudsak
samma synpunkter som polischefen i Stockholms polisdistrikt.

Styrelsen uttalar vidare, att den nuvarande ordningen inte lägger hinder

7

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

i Vägen för polischefen att rådgöra med polisnämnden angående principerna
för tillståndsgivning till demonstrationer. Med liänsyn till frågans stora
betydelse och de motsättningar som visat sig lätt kunna uppstå mellan demonstranter
och polisen synes det många gånger lämpligt att sådant samråd
tas. Detta kräver emellertid inte någon ändring av nu gällande bestämmelser.
Rikspolisstyrelsen avstyrker ifrågavarande båda motioner.

Utskottet

Utskottet behandlade förra året i sitt utlåtande nr 38 bl. a. motionsyrkanden
om utredning angående möjligheter att förbättra allmänhetens
inställning gentemot ordningsmakten samt om åtgärder i syfte att genom
permanenta samarbetsorgan stärka och utveckla relationerna mellan polisen
och allmänheten. Utskottet erinrade bl. a. om polisnämndernas uppgift att
verka för ett förtroendefullt förhållande mellan polis och allmänhet och
anslöt sig till den av rikspolisstyrelsen i remissyttrande uttalade uppfattningen,
att ytterligare organ för samarbete inte erfordrades utan att verksamheten
borde byggas ut inom ramen för den nuvarande organisationen.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

De yrkanden som nu framförts i de likalydande motionerna 1:445 och
11:549 samt i motionerna 11:378 och 11:545 syftar till olika åtgärder för
att förstärka polisnämndernas möjligheter att verka för förbättrade relationer
mellan polisen och allmänheten. I liknande syfte behandlas i motionen
II: 858 frågan om den på polismyndigheterna ankommande prövningen av
ansökningar om tillstånd till demonstrationer m. in., med yrkande om
ändrade bestämmelser, innebärande att tillståndsgivningen anförtros en
kommunal, politiskt sammansatt nämnd. 1 motionen II: 339 yrkas en liberalisering
av tillståndstvånget beträffande politiskt betingade demonstrationer.

Enligt lagen om polisnämnder (SFS 1964:320) åligger det polisnämnden
i varje polisdistrikt att för polischefen framlägga de förslag och eljest anföra
de synpunkter nämnden finner påkallade för att inom polisdistriktet främja
ett förtroendefullt förhållande mellan polisen och allmänheten. Nämnden
skall avge av polischefen infordrade yttranden i frågor rörande distriktets
polisväsende.

Polisnämndens ledamöter väljs — om polisdistriktet utgörs av högst fem
kommuner — av kommunernas fullmäktige och annars av i särskild ordning
valda ombud.

Enligt polisinstruktionen (SFS 1965: 686), 56 §, skall polischefen minst
två gånger varje år och i övrigt när behov föreligger samråda med polisnämnden
eller informera den om frågor av mera allmän betydelse för
distriktets polisväsende. I 57 § anges att polischefen skall inhämta nämndens
synpunkter på förslag rörande bl. a. indelningsfrågor och vissa frågor om

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

personaltilldelning eller personalfördelning liksom på förslag angående
annan mera väsentlig ändring i polisdistriktets arbetsorganisation.

Utskottet vill starkt betona vikten av att polisen skall kunna fullgöra
sina arbetsuppgifter med allmänhetens fulla stöd och förtroende. Eu förutsättning
härför är ömsesidig information och en öppen diskussion om
polisens arbetsformer.

På det lokala planet bör det således särskilt ankomma på polisnämnderna
att verka för ett förtroendefullt förhållande mellan polis och allmänhet.
Enligt utskottets mening finns det anledning att närmare överväga vad
som ytterligare kan göras för att nämndernas arbete skall vinna ökad effekt.
Härvid kan aktualiseras bl. a. sådana av motionärerna berörda frågor som
nämndernas arbetsuppgifter, befogenheter och resurser samt frågan om
nämndernas lokala förankring och kontakter med olika organisationer
inom samhället.

Genom rikspolisstyrelsens försorg pågår en inventering av erfarenheter
rörande polisnämndernas hittillsvarande verksamhet. I det enkätmaterial
som styrelsen infordrat har framförts olika förslag till förbättring av
nämndernas arbetsmöjligheter. Materialet avses bli bearbetat under våren
1968, varefter det kommer att redovisas till Kungl. Maj :t med eventuella
förslag till åtgärder.

Den kartläggning rikspolisstyrelsen bedriver synes i huvudsak tillgodose
det i motionen 11:378 framställda utredningsyrkandet. Utskottet finner
sig således inte böra tillstyrka denna motion.

överväganden rörande polisnämnderna i enlighet med yrkandena i de
likalydande motionerna 1: 445 och II: 549 bör lämpligen bygga på det material
rikspolisstyrelsen kommer att framlägga. Enligt utskottets mening
bör även den i motionen II: 545 upptagna frågan om samarbetet mellan
polisnämnderna och polischeferna behandlas på grundval av rikspolisstyrelsens
kommande redovisning och förslag i stället för som motionärerna
yrkat genom tilläggsuppdrag till 1967 års polisutredning, som har till uppgift
att göra en översyn av polisdistriktsindelningen och den regionala
polisorganisationen. Utskottet finner sig därför inte nu böra tillstyrka de
sist nämnda motionerna men förutsätter, att de där behandlade frågorna
kommer att tas upp i samband med Kungl. Maj :ts ställningstagande i anledning
av rikspolisstyrelsens kommande framställning och att det därvid
skall befinnas möjligt att vidta effektiva åtgärder för att förbättra polisnämndernas
arbetsmöjligheter.

Frågan om relationerna mellan polis och allmänhet har på senare tid kommit
i blickpunkten särskilt genom de motsättningar som uppstått i samband
med offentliga demonstrationer.

Bestämmelser rörande polismyndighets tillståndsgivning för överläggning
eller opinionsyttring utomhus på allmän plats — t. ex. demonstrationståg
och andra gatudemonstrationer — meddelas i lagen den 14 de -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968 9

cember 1956 om allmänna sammankomster. I lagen stadgas bl. a., att vikten
ur allmän synpunkt av att församlingsfriheten upprätthålles skall beaktas
vid prövning huruvida tillstånd bör meddelas. Av lagens förarbeten framgår,
att polismyndighetens prövning endast skall avse frågor om ordning
och säkerhet.

De yttranden som avgivits av rikspolisstyrelsen och av polischefen i
Stockholms polisdistrikt belyser att tillståndsprövningen sker i enlighet
med lagstiftarens avsikter. Polischefen upplyser, att under tiden 1 januari
1965—28 februari 1968 förekommit 96 demonstrationer i Stockholm, varav
38 med vederbörligt tillstånd, 57 utan att tillstånd sökts, medan en demonstration
anordnats sedan polismyndigheten — av skäl som ingående
redovisas i yttrandet — avslagit ansökan om tillstånd. De demonstrationer,
som anordnats utan att tillstånd sökts, har inte i något fall ansetts behöva
upplösas. De ingripanden som polisen tvingats göra har föranletts av att
demonstranter inte beaktat gällande regler för uppträdande på allmän
plats.

Det kan således konstateras, att polismyndighetens praxis i fråga om
tillståndsgivningen står i överensstämmelse med den av lagstiftningen skyddade
principen om församlingsfrihet och lämnar mycket vittgående frihet
att anordna demonstrationer. Utskottet finner sig av nu anförda skäl inte
heller böra tillstyrka bifall till motionen II: 339.

Sammankopplingen av tillståndsprövningen och övervakning av demonstrationer
hos polismyndigheten kan, såsom anförts i motion II: 858, bidra
till en felaktig uppfattning om innebörden av tillståndsprövningen och försämra
relationerna mellan polisen och allmänheten. Mot det i motionen
framförda förslaget att beslutanderätten i tillståndsfrågor skall överföras
till en politiskt sammansatt och ansvarig nämnd har emellertid från remissmyndigheterna
riktats de invändningarna att en önskvärd snabb handläggning
skulle försvåras, att missnöje vid avslag på en av polismyndigheten
avstyrkt ansökan om tillstånd ändå torde drabba polisen och att risken
för försämrade relationer kan uppstå i de fall polischefen finner lagliga skäl
att upplösa en sammankomst, till vilken tillstånd beviljats.

Utskottet delar remissmyndigheternas uppfattning samt finner ej heller
i övrigt bärande skäl att tillstyrka motionärernas förslag.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1: 445 och II: 549 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att motion 11:378 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

3) att motion 11:545 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

4) att motion 11:339 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

5) att motion 11:858 icke mätte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 2 april 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Hedlund
(s), Eric Gustaf Peterson (fp), Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s),
fru Hultell (h), herrar Kilsmo (fp), Ernst Olsson (ep), Wååg (s) och fru
Diesen (h);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg (s),
herrar Svensson i Kungälv (s), Dickson (h), Haglund (s), Rimås (fp), Wikner
(s), Larsson i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (h), Andersson i Örebro
(fp), Johansson i Växjö (ep) och Hugosson (s).

Reservation

vid punkt 1)

av fru Hultell (h), fru Diesen (h) och herr Nilsson i Bästekille (h), vilka
ansett

dels att den del av utskottets utlåtande som börjar med orden »överväganden
rörande polisnämnderna» och slutar med orden »förbättra polisnämndernas
arbetsmöjligheter» bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner polisnämndernas hittillsvarande möjligheter att fullgöra
sina viktiga arbetsuppgifter som ett kontaktorgan mellan polisen
och allmänheten alltför begränsade och anser att en skyndsam förbättring
av nämndernas resurser bör konuna till stånd. Utskottet tillstyrker därför
bifall till de likalydande motionerna I: 445 och 11:549.

Den i motionen II: 545 upptagna frågan om samarbetet mellan polisnämnderna
och polischeferna bör enligt utskottets mening behandlas på
grundval av rikspolisstyrelsens kommande redovisning och förslag i stället
för som motionärerna yrkat genom tilläggsuppdrag till 1967 års polisutredning,
som har till uppgift att göra en översyn av polisdistriktsindelningen
och den regionala polisorganisationen. Utskottet finner sig därför inte nu
böra tillstyrka denna motion men förutsätter, att de där behandlade frågorna
kommer att tas upp i samband med Kungl. Maj :ts ställningstagande
i anledning av rikspolisstyrelsens kommande framställning.»

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

ligare kommer att minska. En annan brist är att polisnämnderna saknar
egna medel för att bedriva informations- och kontaktverksamhet. Olika åtgärder
för att stärka polisnämndernas ställning som kontaktorgan bör övervägas.
:; , *

I motionen II: 545 anförs, att det i lag föreskrivna samrådet mellan polischef
och polisnämnd i vissa fall varit mycket begränsat. Det finns emellertid
mycket angelägna frågor i polisens arbete som skulle vinna på att behandlas
gemensamt av polischef och polisnämnd, exempelvis trafikfrågor, färdvägar
för demonstrationer, kontrollfrågor av social och allmänmänsklig karaktär
m. m. Lagens bestämmelser bör ändras så att polisnämnderna blir ett rådgivande
organ, som polischefen har skyldighet att höra i vissa frågor. Polisnämnden
skall ha den bestämda uppgiften att utveckla och bevara goda relationer
mellan polis och allmänhet. I många kontroversiella ärenden kunde
ett klarläggande även från polisnämnden ha stor betydelse.

I motionen II: 339 anförs, att de offentliga demonstrationerna — genom
vilka man kämpat för mänskliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter
— numera i Sverige främst gäller orättvisor i andra länder.

Under den gångna hösten har demonstrerande ungdomar allt oftare kommit
i häftig motsättning till polismakten, då ansökan om tillstånd av olika
skäl avslagits. Den generation som i dag tar ställning mot internationella
orättvisor och förtryck måste emellertid ha så stor frihet som möjligt att få
visa sin solidaritet med förtryckta och lidande medmänniskor och har också
rätt att bli bemött med respekt och förtroende.

Polisen, som har en ytterst otacksam och grannlaga uppgift, får genom
att tvingas stoppa politiskt medvetna och väl orienterade ungdomar en i
framtiden omöjlig arbetssituation. Det kan heller inte vara polisens uppgift
att hindra politisk aktivitet i ordnade former. Det är angeläget att regierna
för demonstrationer omprövas. Tillståndstvånget för demonstrationer bör
liberaliseras sä att större hänsyn kan tas till uppenbart politiskt betingade
demonstrationer.

I motionen II: 858 anförs i huvudsak följande.

Åsikts- och yttrandefriheten inkluderar också rätten till gatudemonstrationer.
Olika meningar har gjorts gällande vid bedömningen av de kravallsituationei
som uppstått. Från myndigheternas sida har ansvaret lagts på
demonstranterna, medan demonstranterna har lagt skulden på polisen.

Polisens befogenheter att på förhand ingripa mot en planerad demonstration
är ytterst begränsade. Inte heller kan med fog göras gällande att polismyndigheten
överträtt eller handlat i strid mot gällande bestämmelser vad
beträffar tillståndsgivningen. Sammankopplingen av tillståndsprövning och
övervakning hos polisen är emellertid uppenbarligen ägnad att inge en felaktig
föreställning om polisens lagligt grundande möjligheter att på förhand
hindra genomförandet av en demonstration. Detta kan bidra till att allvarligt
försämra relationerna mellan polisen och allmänheten.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 saml. Nr 29

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

Motionärerna anför, att olägenheterna i allt väsentligt skulle kunna undvikas,
om beslutanderätten i frågor rörande demonstrationstillstånd gavs till
en politisk sammansatt och politiskt ansvarig nämnd. Polisnämnderna skulle
mycket väl kunna anförtros denna uppgift. Motionärerna föreslår, att i varje
primärkommun fullmäktige utser en nämnd med uppgift att i samråd med
polisen besluta om tillstånd till demonstrationer och därmed jämställda
offentliga sammankomster.

Polisens möjligheter att fullgöra sin uppgift är i hög grad beroende av
allmänhetens stöd. På vissa platser har ett lokalt samarbete organiserats
mellan polisen och medborgerliga organisationer och givit goda erfarenheter.
Den ovan föreslagna nämnden skulle kunna få till huvuduppgift att söka
åstadkomma förtroendefullt samarbete mellan polisen och de skilda medborgargrupperna.
En politiskt sammansatt nämnd med bred förankring
skulle vara väl lämpad att få folkrörelserna, de politiska och fackliga organisationerna,
ungdomsorganisationerna, elevföreningarna och föräldraföreningarna
positivt inställda till samarbete med polisen och villiga att engagera
sig i särskilda samarbetsorgan. Allmänna riktlinjer för de sistnämndas
verksamhet bör utarbetas och centrala åtgärder vidtagas för att stimulera
och främja sådana samarbetsorgan.

Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna
I: 445, II: 378, II: 545, II: 339 och II: 858.

Yttrandena

Rikspolisstyrelsen anför följande i anledning av de likalydande motionerna
I: 445 och II: 549 samt motionerna II: 378 och II: 545:

I syfte att följa upp erfarenheterna av den statliga polisorganisationen och
dess verksamhet genomförde styrelsen under år 1967 konferenser med företrädare
för polisväsendet och länsstyrelserna. På grundval av bl. a. de under
konferenserna framförda synpunkterna föreslog styrelsen i sin anslagsframställning
för budgetåret 1968/69 bl. a. att vissa polisdistrikt borde sammanslås.
Till följd härav uppdrog Kungl. Maj :t åt sakkunniga att göra en
översyn av indelningen i polis- och åklagardistrikt och av den regionala
polisorganisationen.

För att fullständiga bilden av tillståndet inom polisväsendet ansåg styrelsen
det nödvändigt att även inhämta erfarenheter rörande polisnämndernas
verksamhet — jämför utskottets utlåtande nr 38 år 1967. I december
1967 framförde styrelsen därför till samtliga polisnämnder en begäran att
dessa skulle inkomma med vissa uppgifter.

Svar har ännu inte inkommit från samtliga polisnämnder och bearbetningen
av materialet har därför inte kunnat slutföras. Styrelsen är följaktligen
ännu inte beredd att dra några slutsatser som kan belysa motionärernas
synpunkter på polisnämndernas verksamhet. Styrelsen delar däremot helt
den av samtliga motionärer framförda uppfattningen att polisnämnden
är rätt forum för uppgiften att på det lokala planet främja ett förtroendefullt
förhållande mellan polisen och allmänheten.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968 5

Sedan det inkomna enkätmaterialet bearbetats är det styrelsens avsikt
att redovisa undersökningen till Kungl. Maj :t med eventuella förslag till
åtgärder.

Polischefen i Stockholms polisdistrikt anför i yttrande över motionerna
11:339 och 11:858 bl. a. följande:

Demonstrationståg och andra gatudemonstrationer är att hänföra till allmänna
sammankomster. Enligt för dylika gällande lag — lagen om allmänna
sammankomster — erfordras tillstånd av polismyndigheten för allmän
sammankomst utomhus å allmän plats. Av lagen och dess förarbeten
framgår, att polismyndighetens prövning endast skall avse frågor om ordning
(även trafik) och säkerhet. Myndigheten äger således icke att vid
tillståndsprövningen taga hänsyn till sammankomstens ändamål eller inriktning.

Polischefen redovisar vidare under vilka förutsättningar polisen har rätt
eller skyldighet att inställa eller upplösa allmän sammankomst, nämligen
om beslut meddelats att sammankomsten ej får hållas och vidare — i den
mån andra åtgärder visar sig otillräckliga — om det vid sammankomsten
förekommer något som strider mot lag samt om sammankomsten föranleder
svårare oordning eller avsevärd fara för de tillstädesvarande. Det
framhålles, att den lagstridighet som består i att sammankomst hålles utan
att tillstånd sökts inte kan läggas till grund för upplösning.

I Stockholm har sedan årsskiftet 1964—1965 till februari 1968 förekommit
96 demonstrationer, varav 38 anordnats med vederbörligt tillstånd och
57 utan att tillstånd sökts. I det återstående enda fallet hade polismyndigheten
avslagit ansökan om tillstånd att anordna demonstration.

Vid de demonstrationer, till vilka tillstånd sökts och erhållits, har i två fall
polisingripanden av i sammanhanget mera anmärkningsvärd natur behövt
företagas. I fråga om de demonstrationer, som anordnats utan att tillstånd
sökts, har i intet fall sådan svårare oordning förorsakats av tågande demonstranter,
att upplösning av tågen behövt tillgripas.

Vid omhändertagandena av demonstranter liksom vid skingringsaktionerna
har ofta tumultartade scener utspelats, beroende på att många demonstranter
vid omhändertagandena gjort våldsamt motstånd eller vid skingringsaktionerna
endast med svårighet kunnat förmås att åtlyda polisens
skingringsanmaningar. Däremot har — tvärt emot den uppfattning man
måhända kunnat bibringas genom massmedia — polispersonalen endast i
enstaka fall och på den enskildes eget initiativ och ansvar använt batong
och då, såvitt kunnat utrönas, i full överensstämmelse med gällande föreskrifter.

Polischefen uttalar uppfattningen att det råder en så fullständig demonstrationsfrihet
som rimligen kan ifrågakomma.

I och för sig har polischefen ej något att erinra mot det i motionen II: 858
framförda förslaget att tillståndsgivningen anförtros en kommunal, politiskt
sammansatt nämnd, men han poängterar att hans erfarenhet inte ger

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

stöd för antagandet, att ändringen skulle medföra en ökad demonstationsfrihet.
Ej heller förefaller det antagligt — på grund av de ytterligt sällan
förekommande avslagsbesluten — att tillskapandet av en annan beslutsmyndighet
skulle i nämnvärd grad påverka förhållandet mellan polisen och
allmänheten — demonstranterna. Från praktisk synpunkt skulle ärendenas
handläggning uppenbarligen försvåras.

För att en tillståndsgivande nämnd skall kunna lämna samma service
som polismyndigheten nu lämnar i dessa tillståndsärenden måste nämnden
kunna sammanträda för beslut med någon timmes varsel. Då polisens ansvar
för upprätthållande av ordning och säkerhet i samband med de allmänna
sammankomsterna väl icke heller kan elimineras, torde en tillståndsgivande
nämnd med nödvändighet behöva infordra yttrande från polismyndigheten,
som i sin tur liksom för närvarande oftast skulle bli nödsakad att överlägga
med sökanden, innan yttrande skulle kunna avges. I sammanhanget bör
beaktas att en sådan tillståndsgivande nämnd icke kan undandraga sig
ansvaret för följderna av vissa beslut t. ex. i det fall att tillstånd meddelats
i strid mot polismyndighetens avstyrkande och sammankomst leder till
svårare oordning eller avsevärd fara för de tillstädesvarande. Härtill
kommer eu måhända viktigare invändning. Polischefs befogenhet att upplösa
en allmän sammankomst torde näppeligen kunna inskränkas. Den
situationen skulle då kunna uppkomma, att polischefen såge sig tvingad
att upplösa en sammankomst, för vilken tillstånd beviljats av annan myndighet.

Polischefen framhåller slutligen att polisnämnderna enligt lag redan har
som huvudsaklig uppgift att främja ett förtroendefullt förhållande mellan
polisen och allmänheten.

Rikspolisstyrelsen erinrar i sitt yttrande över motionerna 11:339 och
II: 858 om polisens skyldighet enligt polisinstruktionen att upprätthålla
allmän ordning och säkerhet.

Vidare anför styrelsen beträffande motion II: 339 bl. a. följande.

I samband med tillståndsgivningen får inga andra inskränkningar göras
i församlingsfriheten än sådana som är nödvändiga för att upprätthålla
ordning och säkerhet. Vid tillståndsgivningen till de av motionärerna åberopade
demonstrationerna har heller inga andra hänsyn tagits eller några
andra överväganden gjorts än vad som varit betingade av polisens möjligheter
och skyldigheter att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. De ingripanden
som polisen tvingats göra liar föranletts av att demonstranter
inte beaktat de regler som statsmakterna antagit för uppträdandet på allmän
plats och de skyldigheter som ålagts polisen.

Beträffande motion 11:858 erinrar styrelsen om polisnämndernas uppgifter
och om de i polisinstruktionen meddelade föreskrifterna om polischefs
samråd med nämnden.

I fråga om de praktiska konsekvenserna vid överförande av tillståndsgivningen
till annat organ än polismyndigheten framför styrelsen i huvudsak
samma synpunkter som polischefen i Stockholms polisdistrikt.

Styrelsen uttalar vidare, atl den nuvarande ordningen inte lägger hinder

7

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

i vägen för polischefen att rådgöra med polisnämnden angående principerna
för tillståndsgivning till demonstrationer. Med hänsyn till frågans stora
betydelse och de motsättningar som visat sig lätt kunna uppstå mellan demonstranter
och polisen synes det många gånger lämpligt att sådant samråd
tas. Detta kräver emellertid inte någon ändring av nu gällande bestämmelser.
Rikspolisstyrelsen avstyrker ifrågavarande båda motioner.

Utskottet

Utskottet behandlade förra året i sitt utlåtande nr 38 bl. a. motionsyrkanden
om utredning angående möjligheter att förbättra allmänhetens
inställning gentemot ordningsmakten samt om åtgärder i syfte att genom
permanenta samarbetsorgan stärka och utveckla relationerna mellan polisen
och allmänheten. Utskottet erinrade bl. a. om polisnämndernas uppgift att
verka för etL förtroendefullt förhållande mellan polis och allmänhet och
anslöt sig till den av rikspolisstyrelsen i remissyttrande uttalade uppfattningen,
att ytterligare organ för samarbete inte erfordrades utan att verksamheten
borde byggas ut inom ramen för den nuvarande organisationen.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

De yrkanden som nu framförts i de likalydande motionerna 1: 445 och
11:549 samt i motionerna 11:378 och 11:545 syftar till olika åtgärder för
att förstärka polisnämndernas möjligheter att verka för förbättrade relationer
mellan polisen och allmänheten. I liknande syfte behandlas i motionen
II: 858 frågan om den på polismyndigheterna ankommande prövningen av
ansökningar om tillstånd till demonstrationer in. m., med yrkande om
ändrade bestämmelser, innebärande att tillståndsgivningen anförtros en
kommunal, politiskt sammansatt nämnd. I motionen 11:339 yrkas en liberalisering
av tillståndstvånget beträffande politiskt betingade demonstrationer.

Enligt lagen om polisnämnder (SFS 196^:320) åligger det polisnämnden
i varje polisdistrikt att för polischefen framlägga de förslag och eljest anföra
de synpunkter nämnden finner påkallade för att inom polisdistriktet främja
ett förtroendefullt förhållande mellan polisen och allmänheten. Nämnden
skall avge av polischefen infordrade yttranden i frågor rörande distriktets
polisväsende.

Polisnämndens ledamöter väljs — om polisdistriktet utgörs av högst fem
kommuner — av kommunernas fullmäktige och annars av i särskild ordning
valda ombud.

Enligt polisinstruktionen (SFS 1965: 686), 56 §, skall polischefen minst
två gånger varje år och i övrigt när behov föreligger samråda med polisnämnden
eller informera den om frågor av mera allmän betydelse för
distriktets polisväsende. I 57 § anges att polischefen skall inhämta nämndens
synpunkter på förslag rörande bl. a. indelningsfrågor och vissa frågor om

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

personaltilldelning eller personalfördelning liksom på förslag angående
annan mera väsentlig ändring i polisdistriktets arbetsorganisation.

Utskottet vill starkt betona vikten av att polisen skall kunna fullgöra
sina arbetsuppgifter med allmänhetens fulla stöd och förtroende. En förutsättning
härför är ömsesidig information och en öppen diskussion om
polisens arbetsformer.

På det lokala planet bör det således särskilt ankomma på polisnämnderna
att verka för ett förtroendefullt förhållande mellan polis och allmänhet.
Enligt utskottets mening finns det anledning att närmare överväga vad
som ytterligare kan göras för att nämndernas arbete skall vinna ökad effekt.
Härvid kan aktualiseras bl. a. sådana av motionärerna berörda frågor som
nämndernas arbetsuppgifter, befogenheter och resurser samt frågan om
nämndernas lokala förankring och kontakter med olika organisationer
inom samhället.

Genom rikspolisstyrelsens försorg pågår en inventering av erfarenheter
rörande polisnämndernas hittillsvarande verksamhet. I det enkätmaterial
som styrelsen infordrat har framförts olika förslag till förbättring av
nämndernas arbetsmöjligheter. Materialet avses bli bearbetat under våren
1968, varefter det kommer att redovisas till Kungl. Maj :t med eventuella
förslag till åtgärder.

Den kartläggning rikspolisstyrelsen bedriver synes i huvudsak tillgodose
det i motionen II: 378 framställda utredningsyrkandet. Utskottet finner
sig således inte böra tillstyrka denna motion.

Överväganden rörande polisnämnderna i enlighet med yrkandena i de
likalydande motionerna 1: 445 och II: 549 bör lämpligen bygga på det material
rikspolisstyrelsen kommer att framlägga. Enligt utskottets mening
bör även den i motionen 11:545 upptagna frågan om samarbetet mellan
polisnämnderna och polischeferna behandlas på grundval av rikspolisstyrelsens
kommande redovisning och förslag i stället för som motionärerna
yrkat genom tilläggsuppdrag till 1967 års polisutredning, som har till uppgift
att göra en översyn av polisdistriktsindelningen och den regionala
polisorganisationen. Utskottet finner sig därför inte nu böra tillstyrka de
sist nämnda motionerna men förutsätter, att de där behandlade frågorna
kommer att tas upp i samband med Kungl. Maj :ts ställningstagande i anledning
av rikspolisstyrelsens kommande framställning och att det därvid
skall befinnas möjligt att vidta effektiva åtgärder för att förbättra polisnämndernas
arbetsmöjligheter.

Frågan om relationerna mellan polis och allmänhet har på senare tid kommit
i blickpunkten särskilt genom de motsättningar som uppstått i samband
med offentliga demonstrationer.

Bestämmelser rörande polismyndighets tillståndsgivning för överläggning
eller opinionsyttring utomhus på allmän plats — t. ex. demonstrationståg
och andra gatudemonstrationer — meddelas i lagen den 14 de -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2.9 år 1968 9

cember 1956 om allmänna sammankomster. I lagen stadgas bl. a., att vikten
ur allmän synpunkt av att församlingsfriheten upprätthålles skall beaktas
vid prövning huruvida tillstånd bör meddelas. Av lagens förarbeten framgår,
att polismyndighetens prövning endast skall avse frågor om ordning
och säkerhet.

De yttranden som avgivits av rikspolisstyrelsen och av polischefen i
Stockholms polisdistrikt belyser att tillståndsprövningen sker i enlighet
med lagstiftarens avsikter. Polischefen upplyser, att under tiden 1 januari
1965—28 februari 1968 förekommit 96 demonstrationer i Stockholm, varav
38 med vederbörligt tillstånd, 57 utan att tillstånd sökts, medan en demonstration
anordnats sedan polismyndigheten — av skäl som ingående
redovisas i yttrandet — avslagit ansökan om tillstånd. De demonstrationer,
som anordnats utan att tillstånd sökts, har inte i något fall ansetts behöva
upplösas. De ingripanden som polisen tvingats göra har föranletts av att
demonstranter inte beaktat gällande regler för uppträdande på allmän
plats.

Det kan således konstateras, att polismyndighetens praxis i fråga om
tillståndsgivningen står i överensstämmelse med den av lagstiftningen skyddade
principen om församlingsfrihet och lämnar mycket vittgående frihet
att anordna demonstrationer. Utskottet finner sig av nu anförda skäl inte
heller böra tillstyrka bifall till motionen II: 339.

Sammankopplingen av tillståndsprövningen och övervakning av demonstrationer
hos polismyndigheten kan, såsom anförts i motion II: 858, bidra
till en felaktig uppfattning om innebörden av tillståndsprövningen och försämra
relationerna mellan polisen och allmänheten. Mot det i motionen
framförda förslaget att beslutanderätten i tillståndsfrågor skall överföras
till en politiskt sammansatt och ansvarig nämnd har emellertid från remissmyndigheterna
riktats de invändningarna att en önskvärd snabb handläggning
skulle försvåras, att missnöje vid avslag på en av polismyndigheten
avstyrkt ansökan om tillstånd ändå torde drabba polisen och att risken
för försämrade relationer kan uppstå i de fall polischefen finner lagliga skäl
att upplösa en sammankomst, till vilken tillstånd beviljats.

Utskottet delar remissmyndigheternas uppfattning samt finner ej heller
i övrigt bärande skäl att tillstyrka motionärernas förslag.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:445 och 11:549 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att motion 11:378 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

3) att motion 11:545 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

4) att motion 11:339 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1968

5) att motion II: 858 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 2 april 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Hedlund
(s), Eric Gustaf Peterson (fp), Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s),
fru Hultell (h), herrar Kilsmo (fp), Ernst Olsson (ep), Wååg (s) och fru
Diesen (h);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg (s),
herrar Svensson i Kungälv (s), Dickson (h), Haglund (s), Rimås (fp), Wikner
(s), Larsson i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (h), Andersson i Örebro
(fp), Johansson i Växjö (ep) och Hugosson (s).

Reservation

vid punkt 1)

av fru Hultell (h), fru Diesen (h) och herr Nilsson i Bästekille (h), vilka
ansett

dels att den del av utskottets utlåtande som börjar med orden »överväganden
rörande polisnämnderna» och slutar med orden »förbättra polisnämndernas
arbetsmöjligheter» bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner polisnämndernas hittillsvarande möjligheter att fullgöra
sina viktiga arbetsuppgifter som ett kontaktorgan mellan polisen
och allmänheten alltför begränsade och anser att en skyndsam förbättring
av nämndernas resurser bör komma till stånd. Utskottet tillstyrker därför
bifall till de likalydande motionerna 1:445 och 11:549.

Den i motionen II: 545 upptagna frågan om Samarbetet mellan polisnämnderna
och polischeferna bör enligt utskottets mening behandlas på
grundval av rikspolisstyrelsens kommande redovisning och förslag i stället
för som motionärerna yrkat genom tilläggsuppdrag till 1967 års polisutredning,
som har till uppgift att göra en översyn av polisdistriktsindelningen
och den regionala polisorganisationen. Utskottet finner sig därför inte nu
böra tillstyrka denna motion men förutsätter, att de där behandlade frågorna
kommer att tas upp i samband med Kungl. Maj :ts ställningstagande
i anledning av rikspolisstyrelsens kommande framställning.»

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2!) år i968

11

dels ock att utskottet under punkt 1) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1: 445 och II: 549 i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa
om förslag för förbättring av polisnämndernas arbetsmöjligheter.

Särskilt yttrande

av fru Eriksson i Stockholm (s) och herr Svensson i Kungälv (s).

Praktiska svårigheter har anförts mot att enligt förslaget i motion 11: 858
låta de förtroendevalda polisnämnderna få ökade befogenheter bl. a. vid
polisens tillståndsgivning till demonstrationer. Att uppehålla förtroendet
mellan polis och allmänhet är emellertid en väsentlig angelägenhet i en demokrati.
Polismyndigheten skall icke uppbära kritik för att stiftade lagar
följes. Samhällets förtroendevalda bör träda in och ta ansvaret och följa
lagtillämpningen.

Den kartläggning av polisnämndernas verksamhet, som nu företas av
rikspolisstyrelsen, måste fullföljas av Kungl. Maj :t med en närmare analys
av förhållandet polis—allmänhet och med försök att finna former för att påverka
dessa relationer i demokratisk anda.