Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1968

1

Nr 27

Utlåtande i anledning av motioner om förbättrade ekonomiska villkor
för diabetiker.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna 1: 737
av fru Elvy Olsson och fru Nilsson samt 11:942 av herrar Nilsson i Tvärålund
och Gomér hemställes, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t hemställa
om utredning och förslag om förbättrade ekonomiska villkor för diabetiker i enlighet
med vad i motionerna anförts.

Motionärerna framhåller, att diabetiker drabbas av betydande kostnader främst
för fördyrad kost. Den sjuke har även att själv bekosta injektionsmateriel.

Enligt en vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg företagen utredning medför den
speciella kosten för diabetiker en 40-procentig fördyring jämfört med sjukhusets
normalkost, och en aktuell undersökning visar att den diabetessjukes kosthåll i det
enskilda hushållet blir cirka 100 kronor dyrare per månad än övriga människors.

Vissa kommuner beviljar kostförbättringsbidrag med varierande belopp. Bidraget
uppgår till 65 kronor per månad för diabetiker i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Vidare erhåller diabetiker under vissa förutsättningar avdrag vid taxeringen för
fördyrade levnadskostnader. Det avdrag som beviljas varierar starkt mellan olika
delar av landet. För både kostförbättringsbidragen och skatteavdragen gäller dock
generellt att de inte är tillräckliga för att kompensera diabetikernas merkostnader.

Enligt motionärernas mening måste det ankomma på samhället att ansvara för
att den diabetessjukes ekonomiska villkor blir lika med andra människors, antingen
genom att kostförbättringsbidragen höjes och helt täcker kostfördyringen samt kommer
alla diabetiker till del, eller genom att skatteavdrag medges för hela merkostnaden
och att inkomstgränserna avsevärt höjs eller slopas. Avdragsreglerna bör tilllämpas
lika över hela landet. En förändring av inkomstgränserna får ses mot bakgrund
av att den diabetessjuke måste vara noggrann med insulinbehandling och kost
om han skall kunna göra en god arbetsinsats och erhålla en bra lön.

Motionärerna finner rimligt att den diabetessjuke ges möjlighet att använda sig av
engångsmateriel för injektioner, vilket är bättre ur hygienisk synpunkt men ställer
sig avsevärt dyrare än att använda konventionella injektionsinstrument. Enligt motionärernas
mening bör bestämmelserna om fri medicin för diabetiker utsträckas att
omfatta injektionsmateriel av engångstyp.

Utskottet har inhämtat yttrande från riksskattenämnden, som redogör för kommunalskattelagens
bestämmelser rörande extra avdrag och återger vissa uttalanden i
bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1965, vari bl. a. anförts att de kostnader
som diabetiker åsamkades främst på grund av sin särskilda diet kunde vara mycket

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 samt. Nr 27

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 är 1968

betungande och att det inte minst med hänsyn till skatteförmågeprincipen skulle
vara till fördel om man i större utsträckning än som då skedde vid beskattningen
kunde beakta de merutgifter som sjukdom kunde medföra.

Riksskattenämnden har — efter det bevillningsutskottet avlät sitt ovan nämnda
betänkande — behandlat frågan om avdrag för diabetiker, närmast med anledning
av en framställning från en enskild person med hemställan om åtgärder. Riksskattenämnden
inhämtade yttrande bl. a. från medicinalstyrelsen.

Därvid hemställde riksskattenämnden om styrelsens utlåtande huruvida det var
möjligt att för mera vanligt förekommande kroniska sjukdomar ange standardbelopp
dels för av sjukdomen betingad ofrånkomlig ökning av levnadskostnaderna, dels
ock för andra av sjukdomen betingade kostnader för att den sjuke skulle kunna förvärvsarbeta.
Därest svaret blev jakande, hemställde riksskattenämnden vidare om
uppgift, vilka sjukdomar som i detta sammanhang var aktuella och vilka standardbelopp
som kunde anses motsvara de genomsnittliga merkostnaderna. I avgivet utlåtande
anförde medicinalstyrelsen, att de för styrelsens bedömande underställda frågorna
aktualiserade problem av sådan räckvidd, att för deras besvarande erfordrades
en omfattande utredning, samt att det torde ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra
huruvida utredning borde komma till stånd.

Efter att därefter ha förehaft ärendet vid plenisammanträde uttalade riksskattenämnden
i skrivelse till sökanden att frågan, huruvida och i vad mån extra avdrag
borde medges för nedsatt skatteförmåga till följd av långvarig sjukdom, i vart fall
tills vidare torde — liksom hittills skett — få bedömas efter prövning i varje särskilt
fall. Avskrift av skrivelsen tillställdes bl. a. samtliga landskamrerare och taxeringsintendenterna
i länen.

Frågan om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga för diabetiker har därefter diskuterats
vid ett av riksskattenämnden anordnat möte i Stockholm med rikets taxeringsintendenter
och revisionsintendenter m. fl. den 14 och 15 mars 1966. Vid mötet
framkom bl. a. att taxeringsintendcnterna i allmänhet — utan särskild utredning —
godkände utgifter för fördyrad kost till följd av diabetes på 500—800 kronor samt att
diabetikerna i regel medgavs extra avdrag för nedsatt skatteförmåga om inkomsten
inte var högre än 25 000 kronor för äkta makar och 15 000 kronor för ogift. Vid
överläggningen i ämnet ifrågasatte riksskattenämndens ordförande om man inte —
med hänsyn till bevillningsutskottets nyssnämnda uttalande — borde i fortsättningen
intaga en något välvilligare hållning i avdragsfrågan än vad sålunda angivits.

Riksskattenämnden uttalar nu meningen, att diabetikerna — inom ramen för nu
gällande författningsbestämmelser — regelmässigt kommer i åtnjutande av extra avdrag
för till följd av sjukdomen nedsatt skatteförmåga efter relativt välvilliga och
så långt möjligt likformiga regler. Nämnden anser därför att det inte finns anledning
att föranstalta om utredning i syfte att skapa särskilda regler om rätt till avdrag
för fördyrade levnadskostnader för diabetiker.

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1968
Utskottet

Motionärerna hemställer om utredning och förslag om förbättrade ekonomiska
villkor för diabetiker och berör därvid frågor om kostförbättringsbidrag, avdrag vid
taxering för merkostnader i anledning av sjukdom samt fri injektionsmateriel av
engångstyp.

Kommunala kostförbättringsbidrag till diabetiker beviljas med stöd av lagen om
socialhjälp. Bidragen är behovsprövade. I fråga om bidragens maximibelopp tillämpas
olika normer i olika kommuner; i Stockholm, Göteborg och Malmö uppgår detta
belopp, såsom nämns i motionerna, till 65 kr. för månad. Enligt vad utredningar
visar kan emellertid de faktiska merkostnaderna antagas överstiga de bidrag som nu
vanligen utgår. Utskottet vill framhålla önskvärdheten av att kommunerna uppmärksammar
detta förhållande.

Enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen äger taxeringsnämnd och
prövningsnämnd medge extra avdrag med högst 4 500 kr. i fråga om skattskyldig,
vars skatteförmåga under beskattningsåret varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig
sjukdom m. m.

Bevillningsutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 22 år
1965 att de kostnader som bl. a. diabetikerna åsamkades, främst på grund av den särskilda
diet de var tvingade hålla, kunde vara mycket betungande. Enligt utskottets
mening skulle det inte minst med hänsyn till skatteförmågeprincipen vara till fördel
om man i större utsträckning än som skedde vid beskattningen kunde beakta de
merutgifter som sjukdom kunde medföra.

Riksskattenämnden — som i remissyttrande över de nu föreliggande motionerna
redogjort för överläggningar år 1966 i avdragsfrågan — har anfört att ”diabetikerna
— inom ramen för nu gällande författningsbestämmelser — regelmässigt kommer i
åtnjutande av extra avdrag för till följd av sjukdomen nedsatt skatteförmåga efter
relativt välvilliga och så långt möjligt likformiga regler”.

Årets riksdag har avslagit motioner om utredning rörande rätt till avdrag för av
handikapp betingade särskilda kostnader för inkomstens förvärvande och om extra
avdrag på grund av de handikappades högre levnadskostnader. I sitt betänkande nr
26 år 1968 med anledning av bl. a. dessa motioner har bevillningsutskottet anfört, att
bedömningen av avdragsrätten varierar i praxis med hänsyn till omständigheterna i
de enskilda fallen men knappast kan sägas vara restriktiv. I betänkandet upplyses att
extra avdrag i vissa fall medgivits i så höga inkomstlägen som 30 000—40 000 kr.

Allmänna beredningsutskottet finner sig med hänsyn till vad som uttalats i bevillningsutskottets
båda ovan citerade betänkanden och riksskattenämndens yttrande
kunna utgå från att avdragsfrågorna bedöms mot bakgrund av de sjukas totala försörjningssituation
och utan bundenhet vid snäva normer.

I vad avser rätt till fria injektionssprutor vill utskottet erinra om att frågor om
utensilier till diabetiker — enligt vad som framgår av 1961 års sjukförsäkringsutrednings
betänkande II (SOU 1966: 28), s. 111 — kommer att behandlas av utredningen
i samband med frågan om vidgad bidragsgivning för medicinsk-tekniska
hjälpmedel.

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1968

Det bör härutöver nämnas, att vissa landsting numera genom sjukhusen tillhandahåller
injektionsmateriel kostnadsfritt till diabetiker.

Utskottet vill slutligen framhålla, att även andra förhållanden än de av motionärerna
särskilt berörda kan bidra till att ställa diabetiker i ett ekonomiskt svårt
läge. Olika sociala reformer som förbereds för de handikappade kan emellertid
väntas komma att innebära ett ökat stöd även för diabetikerna.

Utskottet finner sig med hänsyn till vad ovan anförts inte böra tillstyrka motionerna
utan hemställer,

att de likalydande motionerna 1: 737 och II: 942 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 april 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Hedlund (s), Eric Gustaf Peterson (fp), Helge
Karlsson (s), Karl Pettersson (s), fru Hultell (h), herrar Kilsmo (fp), Ernst Olsson
(ep), Torsten Hansson (s)*, fru Diesen (h) och herr Ove Karlsson (s)*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg (s), herrar
Dickson (h), Lundmark (s)*, Rimås (fp), Wikner (s), Larsson i Borrby (ep),
Nilsson i Bästekille (h), Andersson i Örebro (fp), Johansson i Växjö (ep), Hansson
i Piteå (s) - och Hugosson (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1968