Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968
1
Nr 23
Utlåtande i anledning av motioner angående åtgärder för miljöoch
naturvård, m.m., om ett miljöpolitiskt samordnings-
och handlings program, om en långsiktig planering
av miljövården, om kartläggning av vattentillgångarna,
m.m. samt om riktlinjer för en regional miljövård.
Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats
1. de likalydande motionerna I: 49 av herr Holmberg m. fl. och II: 77 av
herr Bohman m. fl., vari hemställes,
1. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa
a) att Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt »Kommittén för barns utemiljö»
att i sitt fortsatta arbete beakta de synpunkter på samhällsplaneringen som
framförts i förevarande motioner,
b) att Kungl. Maj:t måtte låta utreda frågan om olika åtgärder ägnade
att bevara de delar av kulturlandskapet som av landskapsvårdande skäl bör
bibehållas;
II. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att statens
naturvårdsverk får i uppdrag
a) att i samråd med statens naturvetenskapliga forskningsråd verka för
utökad forskning inom naturvårdsområdet, särskilt med avseende på luftoch
vattenföroreningar,
b) att fastställa normer för de högsta tillåtna restvärdena i avgaser från
förbränningsmotorer och uppvärmningsanordningar samt för högsta tilllåtna
föroreningsgrad för vatten som utsläppes i recipient,
c) att i samarbete med socialstyrelsen och statens vägverk utreda frågan
om den framtida vattenförsörjningen,
d) att intensifiera upplysningsverksamheten då det gäller föroreningar i
naturen;
III. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att Kungl.
Maj :t medverkar till att frågan om luftföroreningar göres till föremål för
behandling inom Världshälsoorganisationen (WHO);
2. de likalydande motionerna 1:442 av herr Bengtson m. fl. och 11:548
av herr Hedlund in. fl., vari hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om ett under parlamentarisk medverkan upprättat
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 samt. Nr 23
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968
miljöpolitiskt samordnings- och handlingsprogram i enlighet med de riktlinjer
som i motionerna anförts;
3. de likalydande motionerna I: 502 av herr Wirtén m. fl. och II: 631 av
herr Tobé in. fl., vari hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om en utredning för att inpassa miljövården i ett långsiktigt
planeringsprogram;
4. de likalydande motionerna 1: 448 av herr Wirtén in. fl. och 11: 547 av
herr From m. fl., vari hemställes, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl.
Maj:t hemställa om en riksomfattande kartläggning av vattentillgångarna
och planering av deras ändamålsenliga utnyttjande i förening med kraftiga
åtgärder till skydd mot ytterligare föroreningar; samt
5. de likalydande motionerna I: 728 av herr Bengtson m. fl. samt II: 932
av herr Hedlund in. fl., vari hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t begära en allsidig och förutsättningslös parlamentarisk utredning
med uppgift att i samarbete med naturvetenskaplig expertis utarbeta
riktlinjer för regional miljövård genom någon form av internationellt
kontrollorgan.
Utskottet har upptagit motionerna till samtidig handläggning.
Utskottet har inhämtat yttranden över de likalydande motionerna I: 49
och II: 77 från socialstyrelsen, statens naturvårdsverk, statens växtskyddsanstalt,
giftnämnden, institutet för vatten- och luftvårdsforskning samt
naturresursutredningen, över de sinsemellan likalydande motionerna I: 442
och II: 548 samt I: 502 och II: 631 från statens naturvårdsverk och statens
planverk, över de likalydande motionerna 1:448 och 11:547 från statens
naturvårdsverk samt över de likalydande motionerna I: 728 och II: 932 från
naturresursutredningen. Vidare har lantmäteristyrelsen inkommit med en
skrift i anledning av motionerna I: 442 och II: 548.
Motionerna
I motionsparet 1:49 och 11:77 berörs inledningsvis de intressemotsättningar
som råder mellan kraven på ekonomisk expansion och på en förbättrad
levnadsmiljö.
I fråga om samhällsplanering berör motionärerna bl. a. de bullerproblem
som uppstår genom trafiken, de ökade allmänhygieniska kraven på avfallsdestruktion,
vatten- och avloppsfrågor, de miljötekniska och sociala problem
som följer med urbaniseringen och tillväxten av de största städerna,
bostadsbyggandets lokalisering och utformningen av bostadsmiljöer, särskilt
med hänsyn till barns och ungdomars behov.
I fråga om nedsmutsning i naturen förordar motionärerna bl. a. en skärpning
av naturvårdslagens bestämmelser så att även lindrigare nedskräpning
kan åtalas, effektiv information till allmänheten om nedskräpningens skadeverkningar
och statliga insatser för utformande av normer, forskning,
3
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968
upplysningsverksamhet och stimulansbidrag för att åstadkomma förbättrade
destruktionsanläggningar.
Motionärerna finner angeläget att det arbete som bedrivs inom »Kommittén
för ell renare samhälle» påskyndas och afl de ovan anförda synpunkterna
beaktas.
I frågan om luftvård framhåller motionärerna, att luftföroreningarna ökat
särskilt genom användande av tjocka eldningsoljor. En övergång till tunnare
eldningsoljor inom tätbebyggda områden måste eftersträvas, och energiskattesatserna
för olika typer av olja bör omfördelas.
Motionärerna berör också de luftföroreningar — särskilt koloxid och
blyföroreningar — som förorsakas av motorfordon.
Beträffande vattenförsörjning och vattenförorening anför motionärerna
bl. a., att den fortgående föroreningen av källorna utgör ett allvarligt problem.
Den framtida färskvattenförsörjningen blir i mycket hög grad en
planeringsfråga. Det bör fastställas vilka sjöar som skall utgöra de framtida
vattentäkterna, och förorening måste förhindras. Krav på rening av
kloakvatten måste ställas så högt att utsläpp kan ske utan risk för att
recipienten förstörs. För statsbidrag till kommunala reningsverk bör krävas
även kemisk rening.
Motionärerna anför vidare, att användningen av biocider bör kontrolleras
genom en efterhandsredovisning av saluförda preparat och alt man bör
försöka minska behovet av kemiska preparat genom resistensbiologisk
forskning.
Slutligen berör motionärerna landskapsvården och uttalar, alt betydande
delar av det odlingslandskap som hotas av igenväxning måste hållas öppna
med hänsyn till bebyggelse och rekreation. Det bör kartläggas vilka områden
som skall bevaras, så att åtgärder kan vidtas redan då jordbruksdriften
läggs ned.
1 motionsparet 1:442 och 11:548 ultalas, att riksdagen bör anta principiella
riktlinjer i fråga om miljöpolitiken, varefter det bör ankomma på
Kungl. Maj :t att utarbeta ett handlingsprogram.
Till miljöpolitiken räknar motionärerna både frågor om den yttre miljön
och frågor om människors anpassning sinsemellan och till den omgivande
verkligheten.
Motionärerna framhåller behovet av forskning i fråga om bl. a. naturresursernas
utnyttjande, samhällsplanering och bebyggelseplanering. Vidare
bör socialmedicinsk och hälsovårdsorienterad forskning ges hög prioritet.
Miljöpolitiken bör även syfta till att försöka minska de psykiska påfrestningarna
i vårt samhälle, främst genom förebyggande åtgärder. Forskning
om stressmekanismerna och om psykiska skador måste stimuleras. Mentalhygienisk
vård och rehabiliteringsåtgärder bör ägnas större uppmärksam
-
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1368
het. — Urbaniseringens konsekvenser för individerna måste förutsättningslöst
studeras.
Det krävs utbildning av fackmän som kan lösa tekniska och ekonomiska
problem på miljövårdens område. Utbildningsgrenar, även på högskolenivå,
måste startas med sådan inriktning.
Ungdomen bör ges goda kunskaper om biologiska, ekologiska, sociala och
medicinska sammanhang.
I samhällsplaneringen måste den fysiska markanvändnings- och bebyggelseplaneringen
underordnas en miljöplanering, som bygger på långsiktiga
hänsynstaganden. Frågor om bebyggelseplanering, markanvändning
och naturresursernas användning över huvud taget bör samlas under ett
departement. Lantmäteristyrelsen och statens planverk bör samorganiseras.
Samhällsplaneringen på länsnivå måste samordnas i en organisation
på länskommunal grund.
I vad gäller bebyggelse berörs bl. a. behov av forskning och standardnormer
för bostadsområden och vidare restider, servicefrågor och trafiksäkerhetsfrågor.
I fråga om naturen förordar motionärerna eu riksomfattande inventering
av områden som ur allmän naturvårdssynpunkt eller av andra speciella
skäl bör bevaras. Det regionala naturvårdsarbetet bör läggas under
länskommunal förvaltning och naturvården även bli en kommunal angelägenhet.
1 planering och planlagstiftning måste hänsyn tas till kraven på
god landskapsvård. Planeringsfrågorna för jordbruket och landskapsvården
bör samordnas. Genom en målinriktad forskning bör man försöka finna
metoder att minska behovet av energi från vattenkraftanläggningar.
Vidare behandlas olika frågor om nedskräpning av naturen.
I fråga om föroreningar och buller bör samhället stimulera till investeringar,
som kan motverka vatten- och luftföroreningar och andra immissioner,
genom gynnsammare avskrivningsregler och förbättrade statsbidragsmöjligheter.
Tillförseln av närsalter till vattendragen måste minskas.
Fosforförorenande ämnen bör avgiftsbeläggas eller förbjudas.
Godkända mätmetoder och fastställda gränsvärden för luft- och vattenföroreningar
samt för hälsovådligt buller måste införas. Fn hydrologisk
undersökning av landets grundvattentillgångar bör göras för tryggande av
vattenförsörjningen.
Beträffande arbetslivet anförs, att större hänsyn måste visas människornas
önskemål om bostadsort och att även arbetsplatser med samhällets medverkan
bör flyttas. De anställda måste kunna påverka sina arbetsförhållanden
och kunna känna sig delaktiga i produktionsprocessen. Företagshälsovård
och arbetarskydd bör förbättras och arbetsmedicinsk forskning stödjas.
Även frågor om skolans anpassning till arbetslivet, skoldemokrati och
förebyggande av stress i skolan berörs.
Slutligen betonar motionärerna att Sverige har ett internationellt ansvar
genom sina möjligheter att bli etl föregångsland på miljövårdens område.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968 5
I de likalydande motionerna I: 502 och II: 631 behandlas olika frågor om
miljövård, främst naturresursernas exploatering samt föroreningar och
behovet av reningsåtgärder, även genom internationella aktioner. Vidare
betonas behovet av planering för lokalisering av industrier in. in. och framhålls
att naturvården bör ingå som en betydelsefull faktor i planeringsarbetet
samt att särskild hänsyn måste tas till vatten- och luftföroreningar
och till buller vid tätortsplanering.
Mot denna bakgrund ger motionärerna ett förslag till grunddrag i en
långsiktig miljövårdspolitik avseende vatten- och luftvård, miljöfrågornas
ställning i planeringsverksamheten, särskilda regler för lokalisering av
slora miljöförstörande anläggningar, inordnande av statliga och statsunderstödda
företag i samhällsplaneringen och föreskrifter om vården av reservat
för naturvård.
I de likalydande motionerna 1: 448 och II: 547 anförs, att den totala
vattenförbrukningen kan väntas fördubblas fram till år 2000. Det är nödvändigt
att planer upprättas över nuvarande och framtida vattenbehov samt
över åtgärder som måste vidtas för skyddande av vattentillgångarna. Regionala
kartläggningar av vattentillgångarna har under senare år kunnat
ske i inte obetydlig omfattning, och flera har berört såväl vattenförsörjning
som avloppsplanering.
Motionärerna framhåller, att Sveriges geologiska undersökning har börjat
upprätta ett riksomfattande brunnsarkiv för att få fram ett överskådligt
datamaterial för grundvattentäkter. Men grundvattentillgångarna hotas av
den sjunkande grundvattennivån och av de alltmer tilltagande riskerna för
förorening. Vattenbehovet för tätorterna tillgodoses f. n. med ytvatten till
60 % och med grundvatten till 40 %. Glesbebyggelsen använder praktiskt
taget endast grundvatten.
En riksomfattande kartläggning av vattentillgångarna bör avse såväl de
hydrologiska som fysikalisk-kemiska, biologiska och bakteriologiska förhållandena.
Härjämte måste vattenbehovet kunna bedömas. Forskning beträffande
skydd för vattentillgångarna är av grundläggande betydelse för
vattenvårdsplaneringen.
I de likalydande motionerna I: 728 och II: 932 framhålls att — även om
åtgärder mot luft- och vattenförstöringen inom landet vidtas — hittills
praktiskt taget ingenting har gjorts för att bekämpa den regionala nedsmutsningen
av miljön, t. ex. genom den tilltagande surhetsgraden i nederbörden
under senare år, troligen orsakad utanför landets gränser. Sverige
berörs även av de omgivande haven. Östersjön är en starkt utnyttjad recipient
för både kommunala och industriella utsläpp. En nedsmutsning är
synnerligen allvarlig med tanke på den långa gräns som Sverige har mot
Östersjön och Östersjöns betydelse ur fiskesynpunkt och rekreationssynpunkt.
Även de delar av Atlanten som berör Europa — Nordsjön med Skagerack
och Kattegatt — belastas oerhört hårt med avloppsutsläpp från en
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 sand. Nr 23
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968
sammanlagd folkmängd av ca 200 miljoner människor och från en intensiv
industri. Detta kan i framtiden påverka Sveriges möjligheter att utnyttja
Kattegatt och Skagerack som recipienter, det viktiga nordsjöfisket, samt
lokaliseringen av industrier till den svenska västkusten.
Åtgärder i luft- och vattenvårdande syfte inom Sverige kan endast i obetydlig
grad påverka den framtida utvecklingen. Något internationellt organ
som med kraft kan bearbeta problemet och på regional hasis föreskriva förbättrade
åtgärder finns inte. 1 problemet om den regionala nedsmutsningen
har Sverige skyldighet att än en gång ta ett viktigt initiativ till ett regionalt
forsknings- och handlingsprogram. Sveriges neutralitet garanterar möjligheter
till förhandlingar och samarbete med alla berörda parter i europaregionen.
Motionärerna anvisar möjligheten att tillskapa två internationella kommissioner,
en vatten- och en luftvårdskommission, möjligen med anknytning
till Europarådet eller annat internationellt organ. De svenska intressena
bör bevakas av ett till regeringen direkt knutet organ.
Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna
1:49, 11:548, 11:631, 11:547 och 11:932.
Yttrandena
Statens naturvårdsverk har uttalat sig om de tre motionsparen om åtgärder
för miljö- och naturvård, om långsiktig planering av miljövården samt
om ett miljöpolitiskt samordnings- och handlingsprogram utan att ingå på
där upptagna detaljfrågor samt anfört:
Omfattande reformer har nyligen genomförts eller kan väntas på miljövårdsområdet.
Naturvårdsverket anser det därför nödvändigt att man får
vinna erfarenheter av dessa reformer innan mera genomgripande förändringar
åter övervägs. Härtill kommer att åtskilliga av de i motionerna framställda
önskemålen redan tillgodosetts eller kan tillgodoses inom ramen för
nuvarande ordning.
Mot bakgrund av det anförda saknas enligt verkets mening för närvarande
anledning att från riksdagens sida vidta särskilda åtgärder i anledning
av motionerna.
Statens planverk har avgivit yttrande beträffande de två motionsparen
om ett miljöpolitiskt samordnings- och handlingsprogram och om långsiktig
planering av miljövården samt därvid uttalat sig om de avsnitt som berör
samhällsplanering. Yttrandet innefattar även svar på remiss i anledning
av till utskottet hänvisade motioner angående samhällsplanering (II: 928)
samt samhällsplanering och välfärdsutveckling (I: 736 och II: 938) vilka
behandlats av utskottet i utlåtande nr 12 år 1968. Yttrandet har i huvudsakliga
delar intagits som bilaga till nämnda utlåtande, vartill utskottet hänvisar.
Sammanfattningsvis anför planverket:
Av vad planverket anfört framgår, att planeringens roll och betydelse på
alla nivåer behöver uppmärksammas och förstärkas samt att nya planeringsinstrument
behövs härför. En riksplanering och en ny lagstiftning för
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1!)68 7
planering och byggande är därför synnerligen angelägna. Planverket anser
att en mera preciserad och klart formulerad målsättning erfordras på den
fysiska planeringens område. Verket utgår emellertid från att riktlinjer i
sådant avseende i väsentlig utsträckning skall komma att fastläggas vid etl
ställningstagande till det utredningsarbete som nu pågår eller förestår beträffande
en riksplanering, en översyn av byggnadslagstiftningen samt inom
planeringsberedningen.
1 fråga om planering anför lantmäteristyrelsen:
Lantmäteriets förrättningsorganisation ägnar sig i stor omfattning åt
även fristående översikts- och detaljplanläggning där sådan eljest ej kommer
till stånd inom rimlig lid och därigenom fördröjer förrättningsverksamheten.
Vid en av lantmäteristyrelsen företagen undersökning framgick
att lantmäteriet i större utsträckning medverkat vid tillkomsten av mer än
hälften av all översiktlig byggnads- och naturvårdsplanering. Lantmäteriet
medverkar även mycket aktivt i detaljplanering av fritidsbebyggelse, samt
i vissa fall vid upprättande av s. k. kommunala handlingsprogram. Här må
även framhållas att fastighetsbildningslagstiftningen har uppbyggts mot
bakgrund av att fastighetsbildningen skall inordnas i lämplig planläggning.
Det framstår som ytterligt angeläget att samordning sker av fastighetsbildning
och planläggning. Därigenom ernås en väsentlig förkortning av
tiden för exploateringsprocessen. Lantmäteristyrelsen har därför under
senare år vidtagit olika åtgärder ägnade att öka ifrågavarande samordning.
Genom att i konkreta planläggningsfrågor samordna erfarenheter från
lantmäteriets verksamhetsområde med erfarenheter och rön från andra håll
samt genom egna utvecklingsarbeten i allmänna planläggningsspörsmål bär
styrelsen kunnat lämna främst lantmäteriets regionala och lokala organ
betydelsefull service. Denna verksamhet har successivt utökats. Såsom
exempel på inom styrelsen bedrivet utvecklingsarbete av åsyftat slag kan
nämnas utarbetande av lämplig arbetsmetodik vid översiktlig planering för
olika slag av markanvändning samt vid fastighetsvärdering. Lantmäteristyrelsen
lämnar vidare — främst genom dess stadsbyrå — en omfattande service
åt städer och samhällen i ärenden rörande byggnadslagstiftningen och
dess tillämpning i olika avseenden. I sammanhanget må även erinras om
det i statsverkspropositionen framlagda förslaget rörande det framtida
fastighetsregister som uppbyggts i syfte att tillgodose samhällsplaneringens
behov av en ändamålsenlig informationsredovisning.
Lantmäteristyrelsen har sålunda omfattande funktioner berörande bebyggelseplaneringen.
Genom att lantmäteriet dels har en förrättningsorganisation
bestående av lokala organisationsenheter, vilka regelmässigt ha
nära kontakter med kommunerna, dels har överinseendet över det kommunala
mätnings- och fastighetsbildningsväsendet har lantmäteriorganisationen
vid en närmare samordning av planverksamheten och fastighetsbildningsverksamheten
särskilda förutsättningar att genom nyssnämnda kontakter
behandla de problem som sammanhänga med den nuvarande eftersläpningen
på plansidan. Genom de regionala och lokala organens medverkan
i den planering som bedrivs inom jordbruks- och skogsbrukssektorn
har lantmäteriet jämväl förutsättningar att verka för samordning mellan
å ena sidan jord- och skogsbruksintressena samt å andra sidan bebyggelseplaneringen.
Lantmäteriet har redan enligt fattat principbeslut om organisationen
av rationaliseringsverksamheten på bl. a. jordbrukets område
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år It)68
fått i uppgift att verka för att insatserna för jordbrukets och skogsbrukets
rationalisering samordnas med samhällsplaneringen (se SOU 1964:55, s.
166 och prop. 1965: 100, s. 68).
Sammanfattningsvis konstaterar lantmäteristyrelsen, att behovet av en
ökad samverkan inom samhällsplaneringens område, såväl vad avser undervisningen
och forskningen som organisationen av de statliga myndighetsfunktionerna
har blivit alltmer aktuellt. Frågan om ett sammanförande av
statens planverk och lantmäteristyrelsen synes böra tagas upp till övervägande
snarast, icke minst med hänsyn till den pågående utredningen om
fastighetsbildnings- och mätningsväsendets organisation. Med hänsyn till
vad statskontoret anfört vid remissbehandling av förslaget rörande byggnadsstyrelsens
uppdelning och då ämnesområdet torde nära beröra arbetet
inom nämnda utredning synes frågan om nu ifrågavarande samordning
böra prövas inom nämnda utredning.
Socialstyrelsen, som yttrat sig över motionsparet om åtgärder för miljöoch
naturvård, anser sammanfattande att med hänsyn till vad som redan
är på gång inom detta område synes föga vara att vinna genom bifall till
motionerna. Om planläggningen uttalar styrelsen:
Under de allra senaste åren har intresset för omgivningshygienen under
benämningen naturvård och miljöhygien snabbt ökat och en utbredd strävan
att hejda den pågående miljöförstöringen har alltmer givit sig till känna.
Sett ur hälsovårdssynpunkt måste alla de enstämmiga krav, som numera
ställs på en förbättring av samhällshygienen, hälsas med den allra största
tillfredsställelse. Frågan blir närmast att kunna balansera en realiserbar
satsning i det nu aktuella avseendet mot de resurser som krävs för ändamålet
och som samhället och den enskilde har möjligheter att ställa till
förfogande. I detta sammanhang kan man icke heller förbigå ett ofrånkomligt
behov av en måttfull organisatorisk ledning av det komplex som miljövård
och omgivningshygien utgör. Framför allt krävs planläggning av hur
problemen skall angripas och en förbättrad synkronisering mellan de institutioner
och myndigheter, som i sin dagliga verksamhet på olika sätt och
i skilda sammanhang konfronteras med frågor av det bär aktuella slaget.
Härvid bör i större utsträckning än hittills den humanmedicinska expertis
som socialstyrelsen kan ställa till förfogande medverka.
Om landskapsvård uttalar naturresursutredningen:
Avsikten har varit att verksamheten inom detta område bör stödjas kraftigt
i framtiden. Det kan dessutom framhållas att ett flertal instanser för
närvarande arbetar med problemen. Så har t. ex. statens råd för skogs- och
jordbruksforskning en speciell kommitté för dessa frågor, vilka likaledes
har tagits upp av ekologikommittén vid statens naturvetenskapliga forskningsråd.
Vid utformningen av det nuvarande svenska I.B.P.-programmet
(International Biological Programme) har landskapsvården och det igenväxande
landskapet spelat en central roll. Aktiviteten inom området är således
betydande och någon speciell utredning torde för närvarande ej vara
behövlig.
Vad beträffar forskning inom miljövårdsområdet erinrar flertalet
remissinstanser om naturresursutredningens betänkanden Miljövårdsforskning
(SOU 1967:43 och 44) samt om den proposition (1968:37) om en
9
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968
samordnad och utbyggd naturvårdsforskning som i år förelagts riksdagen
på grundval av dessa betänkanden.
Planverket anför härutöver:
Det torde på längre sikt utan tvekan bli ofrånkomligt att väsentligt förstärka
den betydelsefulla sida av miljövårdsforskningen som mera direkt
tar sikte på stadsbygden och dess miljö. I takt med den fortgående urbaniseringen
påverkas allt fler människor av sådana miljöfaktorer som sammanhänger
med hög befolknings- och bebyggelsekoncentration. Det gäller
här inte enbart immissioner av buller-, ljuskaraktär etc. och den adderade
effekten av dessa utan över huvud taget frågan om tolerabla gränser för belastningen
på människan som biologisk varelse. Verket vill starkt understryka,
att en intensifierad forskning på detta område är angelägen och i
första hand bör inriktas på att ge underlag för normer av skilda slag. Enligt
planverkets mening kan här en utredning vara motiverad och bör i så
fall närmast inriktas på hur och i vilka organisatoriska former forskningsinsatserna
bör ske.
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning anser att kraven på utökad
forskning inom miljövårdsområdet kan anses vara framförda med de av
naturresursutredningen framlagda förslagen.
Naturresursutredningen anser ett samarbete mellan naturvårdsverket och
naturvetenskapliga forskningsrådet för utökad forskning önskvärt särskilt
om den föreslagna miljövårdsforskningsnämnden placeras under naturvårdsverket.
I vad avser frågan om regional miljövård, särskilt för luft- och vattenvård,
anför utredningen, att den aktivt bidragit såväl till att primärmaterial
framkommit som till information om den problematik, som behandlas i motionerna.
För närvarande pågår sammanställningar av vetenskapliga rapporter
avsedda för internationellt bruk. En del av detta material har redan
framlagts vid internationella sammanträden och symposier. Inom detta område
hoppas utredningen kunna utföra ytterligare arbete, innan verksamheten
övertas av ett nytt organ. — Försurningen av nederbörden har iakttagits
av svenska forskare. Primärmaterialet från dessa undersökningar
har ännu ej kunnat redovisas i sin helhet inför ett internationellt vetenskapligt
forum. Först sedan vetenskapsmännen i de olika europeiska länderna
blivit övertygade om den svenska uppfattningen, kan de politiska och
administrativa organen i dessa länder tänkas vidta motåtgärder. Den för
närvarande mest angelägna uppgiften är således vetenskaplig information
och ett forskningsmässigt stärkande av de svenska argumenten.
Beträffande luftvård anför giftnämnden:
Giftnämnden har att bedöma hälsofarligheten hos bensin försatt med
sådan blyförening varom här kan bli fråga. Efter hand och inte minst till
följd av den kraftigt ökade konsumtionen av motorbränsle har de med användning
av blyhaltig bensin förknippade riskerna kommit ätt alltmera
10
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968
uppmärksammas. Sålunda har bl. a. inom 1964 års naturresursutredning
gjorts en omfattande litteratursammanställning om blybensin. Denna fråga
har numera ytterligare aktualiserats. Sålunda har giftnämnden och statens
naturvårdsverk i gemensam skrivelse till Svenska petroleuminstitutet den
16 januari 1968 uttalat att de var och eu inom sitt ansvarsområde funnit
det nödvändigt att pröva, huruvida icke en skärpning av bestämmelserna
om blyföreningar i motorbränsle bör komma till stånd. Med anledning härav
har institutet beretts tillfälle att avge yttrande i ärendet.
Om denna fråga uttalar institutet för vatten- och luftvårdsforskning:
Resultaten av den i Studsvik pågående utredningen rörande bilavgaser
bör avvaktas innan frågan om eventuella normer för utsläpp från förbränningsmotorer
kan tagas upp till prövning. Här liksom på de flesta andra
områden gäller dock att tekniskt rimliga metoder utgör den nödvändiga
förutsättningen för att normerna skall vara meningsfulla. Finns de tekniska
metoderna kan föreskrifter och rekommendationer göra normer obehövliga.
— Beträffande utsläppen från förbränningsanläggningar har man funnit
det mer praktiskt att arbeta med immissionsriktvärden än med ernissionsnormer.
Immissionsriktvärden för svaveldioxid föreligger redan.
Växtskyddsanstalten framhåller att den sedan långt tillbaka haft upprepade
anledningar att befatta sig med växtskador orsakade av luftföroreningar.
Betydande skadegörelse på vild och odlad vegetation har i flera fall
måst konstateras i närheten av luftförorenande industrier. Till de tidigare
kända luftföroreningarna har i senare tid kommit nya, ex. etylén från petrokemiska
industrier, ävensom blyet i bilavgaserna och storstädernas »smog».
Beträffande särskilt de båda sistnämnda faktorerna har vi ännu föga erfarenhet
av vad de kan betyda fijr växtligheten i vårt land men otvivelaktigt
är det nödvändigt att även ur växtskyddssynpunkt hålla dessa slag
av föroreningar under uppsikt.
Socialstyrelsen anför i denna del:
När nu luftföroreningsfrågorna alltmer aktualiseras är det angeläget att
en centralt ledd forskning åstadkommes, som ger så klara besked som möjligt
om hur de skall angripas ute i kommunerna. Dessa åtgärder är angelägna
särskilt då det på olika håll i landet för närvarande pågår undersökningar
av här angivet slag utan att det annat än undantagsvis finns normer
för vilka luftföroreningsmängder som kan accepteras.
Avseende vatten försörj ningen uttalar socialstyrelsen:
Den framtida vattenförsörjningen är för flera större orter synnerligen
allvarlig. Regionala utredningar beträffande denna fråga har utförts eller
pågår. En mera systematiskt genomförd undersökning av hithörande frågor
är önskvärd, bl. a. för att skapa klarhet i frågan vilka vattenområden
som bör reserveras för vattenförsörjningen.
Även institutet för vatten- och luftvårdsforskning påpekar att ett flertal
regionala utredningar redan föreligger speciellt beträffande södra och västra
Sverige samt att eventuellt erforderlig central vattenförsörjningsplanering''
fortsättningsvis torde kunna bedrivas inom naturvårdsverket.
Naturvårdsverket uttalar följande:
Enligt naturvårdsverkets instruktion åligger det verket att »upprätta
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år W68 11
översiktliga planer för vattenhushållning». Detta torde i sig innebära såväl
en kartläggning av rikets vattentillgångar som en planering av vattenutnyttjandet
och skydd mot ytterligare föroreningar. Denna verksamhet pågår.
Takten för verksamheten blir självfallet beroende på de resurser som
kan ställas till förfogande. Några ytterligare organisatoriska åtgärder är
däremot inte påkallade. — Naturvårdsverket vill, vad beträffar skydd mot
ytterligare vattenföroreningar, även hänvisa till verkets skrivelse till Kungl.
Maj:t den 10 januari 1968 angående översyn av 8 kap. vattenlagen in. in.
Vad gäller frågor om vattenföroreningar uttalar våxtskyddsanstalten
att dessa från anstaltens synpunkt hittills varit av mindre betydelse
men att under årens lopp har uppträtt flera fall av växtförgiftningar
till följd av förorenat vatten, huvudsakligen i samband med att sådant använts
för vattning i växthus, och tendensen tycks vara att dylika skador
uppträder allt oftare till följd av en tilltagande föroreningsgrad av vattentäkterna.
Med utgångspunkt från egen erfarenhet kan växtskyddsanstalten
alltså starkt understryka önskvärdheten av att alla de åtgärder vidtas
som rimligtvis är möjliga för att begränsa den pågående föroreningen av
luft och vatten och därav orsakade skadeverkningar på vår miljö.
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning anför i denna del:
Frågan om högsta tillåtna föroreningsgrad av vatten som avleds till en
recipient är komplicerad att sätta in i ett normsystem. Riktigt konstruerade
normer kan tänkas fungera i länder där recipienterna utgörs av rinnande
vatten. I vårt land gäller vattenvårdsproblemen i första hand skyddet av
sjöar och sjösystem. Institutet anser därför att normer för utsläpp torde
vara utomordentligt svåra att ställa upp. I Sverige utvecklad praxis med
prövning av föroreningsfrågorna från fall till fall medger bättre hänsynstagande
till miljömässiga, tekniska och ekonomiska faktorer.
Socialstyrelsen upplyser att särskilda utredningsgrupper tillsatts beträffande
kvicksilverfrågan och frågan om användningen av rötslam som jordförbättringsmedel.
Frågan om nedsmutsning av naturen berörs av socialstyrelsen,
som erinrar om att kommittén för ett renare samhälle har i uppdrag
att framlägga förslag om renhållning utmed de allmänna vägarna, samt uttalar
att upplysningsverksamhet, framför allt bland ungdomen, torde vara
den effektivaste åtgärden mot nedskräpning. Vidare anförs:
Socialstyrelsen har för ettvart av budgetåren 1967/68 och 1968/69 begärt
medel för att i samarbete med naturvårdsverket, svenska naturskyddsföreningen
och riksförbundet för allmän hälsovård kunna anordna en landsomfattande,
till allmänheten riktad upplysningsaktion — bl. a. genom massmedia
— mot nedskräpning av naturen. Anslaget för budgetåret 1967/68
medgav tyvärr icke ett förverkligande av dessa planer. Några utställningar
och en TV-serie med propaganda mot nedskräpning i naturen har emellertid
anordnats under åren 1966 och 1967. Styrelsens hälsovårdsupplysningsdelegation
ämnar också, om så visar sig ekonomiskt genomförbart, återkomma
med en stor kampanj för upplysning om förorening i naturen.
12
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning framhåller att upplysningsverksamheten
inom miljövårdsområdet för närvarande är mycket intensiv.
En ytterligare upptrappning torde ske genom den miljövårdskampanj som
i Europarådets regi börjar under våren innevarande år och som pågår fram
till år 1970.
Giftnämnden anför att frågan om destruktion av rester av bekämpningsmedel
och andra hälsofarliga varor är föremål för särskild utredning inom
nämnden. I avvaktan på ytterligare åtgärder har hittills sammanställts råd
och synpunkter beträffande förstöring av bekämpningsmedelsrester, tomemballage
m. in. Dessa har tillställts ett stort antal myndigheter, organisationer
och enskilda såsom länsläkarna, hälsovårdsnämnderna, hushållningssällskapen
m. fl. Nämnden räknar med att ifrågavarande utredning
skall kunna slutföras inom en relativt nära framtid. I samband därmed
torde få bedömas huruvida spörsmålet om destruktion eller annat oskadliggörande
av giftrester påkallar speciella åtgärder eller om eventuella åtgärder
kan samordnas med behandlingen av det allmänna problemet om
destruktion av avfall.
I biocidfrågan anför giftnämnden, som i egenskap av registreringsmyndighet
enligt bekämpningsmedelsförordningen uttalar, att avgöranden
i registreringsfrågor ibland kan vara utomordentligt svåra med hänsyn
till de komplexa tekniska och vetenskapliga problemställningar som
föreligger.
Vidare anför nämnden:
I motionerna har som särskilt önskvärt angivits en redovisning av salulörda
bekämpningsmedel, exempelvis genom årliga uppgifter från distributörerna
om försålda kvantiteter. Liknande synpunkter har framförts av
naturresursutredningen. Förslaget mottogs positivt av remissinstanserna
och har numera behandlats i proposition nr 37, där föredragande statsrådet
förklarat sig ha för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att uppdra åt naturvårdsverket
och giftnämnden att utreda och lägga förslag i denna fråga.
Växtskyddsanstalten anför till en början att kemiska bekämpningsmedel
eller enbart bekämpningsmedel är en fullgod benämning på de kemikalier
det gäller, och att stämpla samtliga kemiska bekämpningsmedel som »biocider»
oavsett att de tillkommit i högst vällovliga syften och utan att hänsyn
tas till deras synnerligen olikartade beskaffenhet, användningssätt och
inverkan på levande organismer är synnerligen olyckligt. Genom den klart
negativa innebörden i ordet biocid motverkar dess användning som synonym
till bekämpningsmedel också den strävan efter alternativa, ändaniålsenligare
och mindre riskabla sådana medel som är för handen och nu borde
vara önskvärdare än någonsin. Det är alltså växtskyddsanstaltens bestämda
uppfattning, att ordet »biocid» i denna allmänna betydelse icke har något
berättigande. — Att genom målmedveten förädling göra kulturväxterna
resistenta mot olika slag av skadegörare är ur många synpunkter den riktigaste
formen av växtskydd och bör eftersträvas i alla de fall där så är
praktiskt möjligt. Sedan länge har det varit ett väsentligt mål för anstaltens
verksamhet att genom en särskilt resistensbiologiskt inriktad forskning
söka skaffa fram de kunskaper om viktigare parasiters biologi, variabilitet
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968 13
SOln UtgÖr dCn nödvändi§a grunden för resistensädlingen.
Sedan 1956 har anstalten haft vissa tjänster speciellt för detta
andamal jämte medel att under provisoriska former bedriva resistensbio
lärdi.
fh rSkmnit/[°tS dC begränSade resurserna har för växtförädlingen
värdefulla resultat kunnat uppnäs. Anstalten vill med instämmande i motionärernas
uttalande härom dels fästa uppmärksamheten på att resistensb.
o
vikten av fortsatt och om mojhgt ökat stöd åt denna forskning.
Tidigare behandling av vissa miljö vårdsfrågor och sammanställning av
uppgifter i remissyttranden
De i det följande återgivna uppgifterna har fördelats under skilda rubriker.
Planering (1:442 och 11:548; 1:502 och 11:631)
Frågor om översiktlig riksplanering av kusttrakterna behandlades av
utskottet i utlåtande nr 29 vid 1965 års riksdag i anledning av uttalanden
av riksdagens revisorer samt väckta motioner. Utskottet fann angeläget att
en sådan översiktsplanering från statliga myndigheters sida på såväl central-
och som regionplanet genomfördes i samverkan med kommuner och
landsting. Utskottet tillstyrkte ej motionerna men föreslog att riksdagen
skulle ge Kungl. Maj :l till känna vad utskottet anfört. Riksdagen godkände
utlåtandet.
Motionsyrkanden angående planering av bebyggelseområden och regionplanering
behandlades av utskottet vid 1967 års riksdag. Utskottet avstyrkte
i sitt utlåtande nr 41 motionerna under hänvisning till att en aviserad
översyn av planeringsbestämmelserna i byggnadslagstiftningen skulle tillgodose
behovet av planering för större enheter och i övrigt främja motionärernas
intresse. Utskottet har även vid årets riksdag berört frågan om
samhällsplanering i sitt utlåtande nr 12.
I proposition 1967:61 med förslag till delning av byggnadsstyrelseorganisationen
och inrättande av en särskild myndighet för plan- och byggnadsfrågor,
statens planverk, uttalade departementschefen:
Slutligen kan framhållas att en ökande efterfrågan är att förutse på mark
för expanderande och nytillkommande funktioner i samhället och inte
minst på mark med speciella egenskaper. Denna efterfrågan sker i konkurrens
med redan etablerade användningssätt likaväl som mellan de nya
funktionerna inbördes. Det gör det angeläget att söka långsiktigt överblicka
saväl efterfrågesidan som utbudssidan för att hushålla med de markresurser
som står till förfogande. Detta är bakgrunden till min uppfattning att
det behövs en riksöversikt beträffande markens användning i stort.
Inom det allmänna utredningsarbetets ram pågår nu intensiva studier
med biträde av vissa till departementet knutna experter i syfte att belysa
metoder och program för en sådan riksplanering. Först på grundvalen av
erfarenheterna från dessa studier kan den lämpliga administrativa formen
och eventuellt erforderliga lagstiftningsåtgärder tas upp till diskussion.
14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968
Av årets statsverksproposition (bil. 8, s. 2 och 15) framgår att det inledda
arbetet för en förbättrad markanvändningsplanering fortsätter och att arbetet
att få till stånd en översiktlig fysisk riksplanering intensifieras. Vidare
uttalar departementschefen (s. 19) att han beräknar ett ökat medelsutrymme
för expertis och tillfällig arbetskraft, vilket motiveras bl. a. av de
ökade utredningsinsatser, som krävs för det fortsatta arbetet på en översiktlig
fysisk riksplanering. Av förslagsanslaget till avlöningar å 6 149 000
kr. avser enligt uppgift från departementet närmare 1 miljon kr. det fortsatta
arbetet på en översiktlig riksplanering under en beräknad tid av
två år. Från departementet har vidare upplysts att den första etappen
av riksplanegruppens arbete som i huvudsak avsåg metodstudier avslutats
samt att arbetet nu avses att fortsättas på departemental nivå med
eu sammanställning av planer från olika områden som berör samtliga
departement och en kartläggning av konfliktområden. Det insamlade materialet
skall utgöra underlag för en första fysisk riksplan, som endast kan
få vägledande men ej juridiska verkningar med nuvarande lagstiftning.
Det fortsatta riksplanearbetet är inte avsett att vara en bestående uppgift
i departementet. För den i propositionen 1967:61 aviserade översynen av
planlagstiftningen har utkast till direktiv skrivits. Sedan dessa överarbetats
skall en utredning tillsättas. Därvid torde få förutsättas, att även frågan
om en samordning av lantmäteristyrelsen och planverket kommer att
beaktas.
Forskning (1:49 och 11:77; 1:442 och 11:548)
För att verkställa utredning angående planeringen av forskning rörande
våra naturresursers bevarande och utnyttjande jämte vissa därmed sammanhängande
frågor tillsattes 1964 års naturresursutredning. Enligt direktiven
(riksdagsberättelsen år 1965 s. 32) skulle utredningen kartlägga de befintliga
resurserna för ifrågavarande forskning samt avgränsa och beskriva
forskningsområdet. Vidare skulle samordningsproblemen granskas, förslag
till åtgärder att motverka negativa biverkningar av användningen av kemiska
bekämpningsmedel avges samt slutligen möjligheterna till internationellt
samarbete beträffande såväl biocidproblem som naturresursfrågor
undersökas.
Utredningens expertgrupp för granskning av materialet rörande betningens
effekter har avgivit betänkandet Utsädesbetningens effekter (SOU
1967:42). Därjämte har utredningen utgivit en sammanställning av överläggningar
vid ett av utredningen ordnat kvicksilversymposium 1966. Utredningsarbetet
har slutförts genom betänkandena Miljövårdsforskning
del I. Forskningsområdet (SOU 1967:43) och Miljövårdsforskning del II.
Organisation och resurser (SOU 1967:44). Tills vidare har utredningen
kvar ett uppdrag att bevilja medel till forskningsändamål.
Betänkandets första del upptar bl. a. en inventering av uppgifter inom
luftvårdsforskning, vattenvårdsforskning, biotops- och landskapsvårds
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968 15
forskning samt biocidforskning. I andra delen av betänkandet framlägges
förslag om forskningens framtida organisation, varvid föreslås att ett fristående
ledningsorgan för miljövårdsforskning, kallat statens nämnd för
miljövårdsforskning, inrättas samt att inom jordbruksdepartementet skapas
en miljövårdsberedning med departementschefen som ordförande.
På grundval av betänkandena har riksdagen förelagts proposition angående
naturvårdsforskningens organisation m. m. (1968:37), vari föreslås
att en forskningsnämnd inrättas inom naturvårdsverket med verkschefen
såsom ordförande och med ett forskningssekretariat att förbereda
forskningsfrågor. Vidare behandlas frågan om att inrätta eu särskild beredning
på regeringsnivå för frågor på naturvårdsområdet och inom vissa
delar av den fysiska samhällsplaneringen.
Luftvård (1:49 och 11:77; 1:442 och 11:548)
Stadganden som kan läggas till grund för åtgärder mot luftföroreningar
finns på flera olika rättsområden. Här må nämnas byggnadslagen, byggnadsstadgan,
hälsovårdslagstiftningen, arbetarskyddslagstiftningen och trafiklagstiftningen.
Vid sidan härav har i domstolspraxis utbildats regler rörande s. k. immissioner.
Denna praxis innebär att enskild person under vissa förutsättningar
hos domstol kan utverka skydd mot bl. a. luftföroreningar från fast
egendom.
År 1963 inrättades statens luftvårdsnämnd som centralt luftvårdsorgan
med uppgift att främja och verka för samordning av luftvårdsarbetet i landet.
Luftvårdsnämndens uppgifter har från den 1 juli 1967 övertagits av
statens naturvårdsverk som blivit central myndighet för hela naturvårdsområdet.
Frågor om luftföroreningar har behandlats vid 1964 års riksdag i anledning
av motionsyrkanden om utredning i syfte att få till stånd lagstiftning
mot luftföroreningar (andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1964). Motionerna
avslogs av riksdagen under hänvisning till den intensifiering och
utvidgning av luftvårdsarbetet som kommit till stånd genom inrättandet av
luftvårdsnämnden och utvidgning av immissionssakkunnigas uppdrag.
Även vid 1965 års riksdag behandlade andra lagutskottet motionsyrkanden
angående luftvård (utlåtande nr 77 år 1965). Yrkandena, som avsåg
inrättande av luftvårdsförbund, avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen.
Immissionssakkunniga har avgivit förslag till lagstiftning bl. a. mot luftföroreningar
i sitt betänkande Luftförorening, buller och andra immissioner
(SOU 1966:65). De sakkunnigas förslag har remissbehandlats. Härefter
har justitiedepartementet uppdragit åt naturvårdsverket att utreda
dels de organisatoriska konsekvenserna av att förlägga tillståndsprövningen
i immissions- och vattenföroreningsärenden till verket, dels förfarandet i
sådana ärenden. I anledning härav har verket upprättat en den 20 februari
16 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968
1968 dagtecknad promemoria vilken jämte tidigare förslag för närvarande
överarbetas inom departementet. Den tidigaste tidpunkt som det väntade
lagförslaget kan träda i kraft har angivits till den 1 juli 1969.
I immissionssakkunnigas betänkande diskuteras bl. a. frågor om normer
eller riktvärden för emissions- och iminissionsgränser för luftförorenande
ämnen. Byggnadsstyrelsen har gjort en utredning angående övergång till
svavelfattiga oljor då det gäller statens fastigheter. Motsvarande utredning
har gjorts av Stockholms stad i fråga om stadens fastigheter. Luftvårdsnämnden
har under 1967 beslutat rekommendera riktvärden för maximal
svaveldioxidhalt i utomhusluft enligt meddelande 6601 till hälsovårdsnämnderna
i riket. Inom naturvårdsverket har i december 1967 utarbetats en
promemoria beträffande kontroll av svaveldioxidutsläpp.
Kommunikationsdepartementets ledningsgrupp rörande utvecklingsarbete
på bilavgasområdet har under hösten 1967 avgivit ett betänkande (Stencil
K 1967: 8) med förslag till åtgärder beträffande dieselavgaser och beräknas
före sommaren komma med ett nytt betänkande som gäller bensinavgaser.
Vattenförsörjning och vattenförorening (I: 49 och II: 77, I: 442 och II: 548;
I: 448 och II: 547)
Bestämmelser om vattentäkter, varmed menas anläggningar för tillgodogörande
av grundvatten, återfinns i vattenlagen i ett särskilt avsnitt av
2 kap., vilket i övrigt innehåller regler om byggande i vatten, tillämpliga
även på ytvattentäkter. Reglerna är i huvudsak avsedda att reglera förhållandena
mellan ägare till vattentäkt och av vattenuttaget berörda fastighetsägare.
Enligt gällande bestämmelser i 8 kap. vattenlagen får utsläpp av kloakvatten,
varmed menas spillvatten och orenlighet som kommer från bostäder
eller från verksamhet som inte hänförs till industriell rörelse, i regel
inte ske utan att kloakvattnet undergått åtminstone låggradig rening, s. k.
slamavskiljning. Vid prövning av vattendomstol av villkoren för att utsläppa
kloakvatten från större samhällen och städer föreskrivs numera
i regel att vattnet skall undergå höggradig, biologisk rening. Viss försöksverksamhet
pågår med ytterligare rening av kloakvatten, det s. k. tredje
reningssteget omfattande även närsaltsreduktion, och de första reningsverken
med sådan rening har tagits i bruk. För utsläpp av industriellt avloppsvatten
fordras enligt 8 kap. vattenlagen tillstånd av vattendomstol,
varvid gäller att avledande ej får ske på sådant sätt att genom föroreningav
vattenområde uppkommer olägenhet av någon betydelse, med mindre
föroreningens förebyggande prövas kräva åtgärder, som ej skäligen kan
fordras.
För att stimulera kommunerna, som regelmässigt svarar för vattenförsörjning
och omhändertagande av avloppsvatten, utgår statsbidrag till kommuner
för att förse bebyggelseområden, som tagits i anspråk före den 1 juli
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968 17
med vatten- och avloppsanläggningar. Bestämmelserna härom är för
narvarande föremål för omprövning. Förslag har framlagts i proposition
nr 31 ar 1968 om ändring av bestämmelserna i syfte att stimulera kommunerna
att bygga effektivare reningsverk på så sätt att stödet helt inriktas
pa att framja byggande av avloppsreningsverk med långt gående rening.
Bidrag föreslås även kunna utgå till kostnaderna för restaurering av förorenade
vattenområden.
Utskottet behandlade senast vid 1967 års riksdag motionsyrkanden angående
föroreningen av vattendrag genom vissa tvättmedel m. m. (utlåtande
nr 22 år 1967), angående utredning med riktlinjer dels för vattenförsörjningens
tryggande, dels för eliminerande av vattenföroreningar vid
kusterna (utlåtande nr 23 år 1967) samt angående en fullständigare rening
av avloppsvatten (utlåtande nr 24 år 1967). Utskottet betonade vikten av
okad forskning inom vattenvården och fann att ytterligare åtgärder borde
vidtas för att stimulera en utbyggnad av reningsverk. Då emellertid berörda
frågor var föremål för stor uppmärksamhet och förslag innefattande
väsentliga förbättringar nyligen genomförts eller inom kort skulle komma
att genomföras, fann utskottet ej skäl tillstyrka motionerna. Riksdagen
godkände utlåtandena.
Iiedje lagutskottet behandlade vid 1967 års riksdag motionsyrkanden
angaende bildande av vattenvårdsförbund och angående organisationen av
dessa (utlåtande nr 32 år 1967). Vattenvårdsförbunden, som tillkommit
sedan mitten av 1950-talet såsom frivilliga sammanslutningar mellan kommuner
och industrier och andra intressenter, har till uppgift att främja
vattenvården inom visst vattendrag eller del därav främst genom att kartlägga
recipientförhållandena medelst vattenundersökningar. De utför inventeringar
av vattenintag och avloppsutsläpp, ger upplysningar och rådgivning
i vatten vårdsfrågor och strävar efter att skapa och vidmakthålla
intresset för frivilliga åtgärder för att skydda vattnet. Utskottet framhöll
att avsaknaden av lagstiftning i fråga om vattenvårdsförbund bidragit till
en inte helt effektiv verksamhet och ansåg det vara angeläget att frågan
om lagstiftning rörande vattenvårdsförbund närmare övervägdes. Utskottet
uttalade att det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att snarast möjligt föranstalta
om utredning på området samt hemställde att riksdagen måtte ge
Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört. Riksdagen godkände utlåtandet.
I naturresursutredningens hösten 1967 avgivna betänkanden (Miljövårdsforskning
I och II) uttalas (del I, s. 76) att det kommer att fordras
eu planering av vattentillgångarnas utnyttjande för olika anspråk. Förslag
till en plan för bedömning av vattentillgångarna inom ett nederbördsområde
ges också. Utredningen anser att det speciellt med tanke på målsättningen
för utnyttjande av vattnet i Sverige är av synnerlig vikt att en kartläggning
av vattensituationen i olika avseenden snarast kommer till stånd.
18 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968
Naturvårdsverket har i januari 1968 ingivit en framställning till justitiedepartementet
angående en översyn av 8 kap. vattenlagen in. m. Häri föreslås
bl. a. att kloakutsläpp från större tätortsbebyggelse i likhet med vad
som gäller för utsläpp av avloppsvatten från vissa industriföretag blir
koncessionspliktiga. Ändringar föreslås vidare beträffande muddring, tippning
och sandsugning, varjämte föreslås en inskränkning av möjligheter till
bräddning av obehandlat kloakvatten och en skärpning i fråga om reningsåtgärder
avseende industriellt avloppsvatten.
Naturvårdsverket har vidare såsom nämnts under avsnittet Luftvård på
uppdrag av justitiedepartementet utarbetat förslag rörande tillståndsprövningen
i immissions- och vattenföroreningsärenden, vilket överarbetas inom
departementet.
Internationellt samarbete (1:49 och 11:77; 1:442 och 11:548, 1:728 och
II: 932)
Inom de olika områdena av miljövården förekommer internationellt samarbete
inom olika organ.
Nordiskt samarbete i biocidfrågor förekommer genom Nordforsks (Nordiska
samarbetsorganisationen för teknisk-vetenskaplig forskning) pesticidsekretariat.
Genom den dansk-svenska öresundsvattenkommittén söker man klarlägga
förhållandena i Öresund. Utnyttjandet av Östersjön som recipient har
uppmärksammats av naturresursutredningen i betänkandet Miljövårdsforslcning,
där bland forskningsuppgifter upptagits (del I, s. 113) bl. a.
Östersjöns föroreningsförhållanden och hydrografi och angivits att arbetet
lämpligen genomföres i internationell samverkan.
Inom OECD har på svenskamerikanskt initiativ sommaren 1966 hållits
en konferens i Paris rörande biocidförekomst varvid de deltagande nationerna
enades om att starta ett internationellt undersökningsprogram för
jämförande studier av förekomst och spridning av biocider i omgivningen.
Det internationella samarbetet har fortsatts under hösten 1967 vid ett möte
i Skottland. Ett symposium rörande kvicksilverproblemen hölls i januari
1966. Ytterligare har bilateralt samarbete ägt rum med utländska forskare
i luftföroreningsfrågor. Naturresursutredningen uttalar i betänkandet Miljövårdsforskning
(del I, s. 33) att den begränsade faktorn är tillgången
på forskare och inte bristen på uppgifter, samt att arbetet därför bör inriktas
på svenska problem för att möjliggöra ett mottagande av information
från utländsk forskningsverksamhet.
Möjligheterna till samarbete på vattenvårdsforskningens område undersöks.
Sverige har åtagit sig att i samverkan med OECD organisera ett symposium
rörande forskning i stora sjöar och sjösystem, vilket avses hållas
i Uppsala våren 1968.
Även inom WHO har luft- och vattenföroreningsfrågor aktualiserats.
Sålunda hölls under 1967 ett symposium om Health effects of air pollution.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968 19
WHO:s europaregion har vidare eu flerårsplan med förslag att 1970—1972
skall arrangeras olika studier och kurser som rör kontroll av såväl vattensom
luftföroreningar.
Europarådet har beslutat att en europeisk vattenvårdskampanj skall pågå
från 1968 till det europeiska naturvårdsåret 1970 samtidigt som medlemsstaterna
rekommenderats genomföra anslutande nationella vattenvårdskampanj
er. Beslut har med anledning härav fattats om att inrätta svenska
nationalkommittén för den europeiska vattenvårdskampanj en 1968—1970.
Kommittén bär konstituerats vid sammanträde 1 januari 1968, varvid även
utsetts arbetsutskott att dra upp riktlinjer för kampanjen och utreda kostnadsfrågan.
Utskottet
I motionsparet 1: 442 och II: 548 hemställs om ett under parlamentarisk
medverkan upprättat miljöpolitiskt handlingsprogram samt i motionsparet
1:502 och 11:631 om en utredning för att inpassa miljövården i ett långsiktigt
planeringsprogram. Båda motionsparen upptar frågor om planering
och syltar i första hand till att en parlamentarisk utredning tillsätts för
den översiktliga och långsiktiga planeringen.
Utskottet vill hänvisa till vad planverket anfört i sitt remissvar och vad
som även återgivits under avsnittet »Planering» rörande pågående arbeten
med riksplanering och revision av planlagstiftningen.
Utskottet finner sålunda att de av motionärerna upptagna frågorna redan
beaktas av det nytillkomna planverket och genom det pågående arbetet
med riksplanering samt att ytterligare åtgärder är att förvänta inom kort
genom den aviserade utredningen om planlagstiftningen. Utskottet anser
sig därför inte kunna tillstyrka bifall till motionerna.
I motionsparet 1:49 och 11:77 framställs yrkanden under tre olika huvudpunkter
med underyrkanden. I första punkten hemställs att riksdagen
måtte hemställa att Kungl. Maj :t dels skall ge ytterligare direktiv till kommittén
för barns utemiljö, dels låta utreda frågan om åtgärder för bevarande
av kulturlandskapet.
Kommittén för barns utemiljö tillsattes enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 30 juni 1967 för att utreda frågor rörande tätortsmiljöns utformning
med hänsyn till barns utomhusverksamhet. För utredningen
har givits ingående och vittomfattande direktiv. Däri anförs bl. a. att
de speciella problem som bör studeras är frågan huruvida den inbördes
placeringen av lekplatser, fastighetsentréer, parkeringsplatser och framkörningsvägar
skall regleras i detaljplan eller göras till del av byggnadslov.
Vidare anförs att de sakkunniga bör vara oförhindrade att ta upp även
andra än i direktiven nämnda frågor som sammanhänger med barns och
ungdoms utomhusverksamhet inom bostadsområden. Från kommittén har
20 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968
upplysts att den avser att behandla sådana frågor som aktualiserats i motionerna.
Vad angår motionsyrkandet om utredning för bevarande av kulturlandskapet
behandlade utskottet senast vid 1967 års riksdag ett motionsyrkande
om utredning syftande till förbättring av miljövården med särskild betoning
på bl. a. de ekonomiska och praktiska betingelserna för att bevara
vissa områden av det vikande odlingslandskapet (utlåtande nr 31 år 1967).
Utskottet ansåg att de flesta frågor som omfattades av motionsförslagen
skulle komma att övervägas inom den nya organisationen för naturvården
med naturvårdsverket som central myndighet, varom proposition då förelåg
(1967:59) och ansåg att någon ytterligare utredning inte kunde anses
aktuell.
Utskottet får härtill hänvisa till vad naturresursutredningen anfört i sitt
remissyttrande beträffande landskapsvård.
Med hänsyn till att de synpunkter på samhällsplanering som framförts
i motionerna torde komma att beaktas av kommittén för barns utemiljö
utan någon riksdagens åtgärd samt att landskapsvård av det slag motionärerna
föreslagit oinhänderhas av naturvårdsverkets landskapsbyrå finner
utskottet ej skäl tillstyrka yrkandena under punkt I i motionerna 1:49
och II: 77.
Under punkt Ila) i motionerna 1:49 och 11:77 hemställs om utökad
forskning särskilt med avseende på luft- och vattenföroreningar. Utskottet
anser med hänvisning till vad som anförts ovan under rubriken »Forskning»
att motionärernas önskemål måste anses tillgodosedda med de förslag
som framlagts i proposition nr 37 år 1968. Utskottet finner sålunda
ej skäl tillstyrka detta motionsyrkande.
Yrkandena under II b) i motionerna 1:49 och 11:77 upptar frågor om
normer i vad avser luft- och vattenföroreningar. Med hänvisning till vad
som anförts under avsnittet »Luftvård» finner utskottet att de av motionärerna
påtalade förhållandena starkt uppmärksammats av olika myndigheter
och att redan tillsatta utredningar inom en nära framtid kan väntas
avge förslag som syftar till att minska luftföroreningar på sätt motionärerna
åsyftat. Även beträffande vattenföroreningar vidtas såsom anförts
under »Vattenförsörjning och vattenförorening» ovan för närvarande åtgärder
genom omarbetande av gällande lagstiftning i syfte att minska utsläpp
av förorenat avloppsvatten. Härvid övervägs koncessionsplikt för
varje större kloakutsläpp liksom skärpta bestämmelser för tillstånd att
utsläppa industriellt avloppsvatten. Enligt utskottets mening synes åtgärder
som syftar till en regelmässig prövning av varje större utsläpp av avloppsvatten
lämpligare än att fastställa normer för högsta tillåtna föroreningsgrad
för vatten som utsläppes i recipient. Utskottet finner sålunda ej skäl
tillstyrka motionsyrkandena i denna del.
Frågor om vattenförsörjning och dess planerande aktualiseras i motions -
21
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968
paren 1:49 och 11:77 under punkt II c) samt 1:448 och 11:547. Utskottet
vill till en början erinra om de åtgärder som syftar till att minska förekommande
vattenföroreningar och som för närvarande är under utarbetande
i enlighet med vad som ovan anförts under »Vattenförsörjning och vattenförorening».
Utskottet anser sådana åtgärder vara ägnade att förbättra
möjligheterna till en god framtida vattenförsörjning. Enär en kartläggning
och planering av vattenförsörjningen ingår i de arbetsuppgifter som naturvårdsverket
tillagts anser utskottet att någon särskild utredning med syfte
att kartlägga vattentillgångarna ej hör tillsättas och att ej heller naturvårdsverket
behöver få något särskilt uppdrag att i samråd med annan
myndighet utreda frågan. Utskottet förutsätter att naturvårdsverket kommer
att ägna denna viktiga fråga stor uppmärksamhet och finner sig inte
kunna tillstyrka bifall till motionerna i denna del.
Beträffande det under punkt Hd) i motionsparet 1:49 och 11:77 framställda
yrkandet om ökad upplysningsverksamhet mot föroreningar i naturen
vill utskottet hänvisa till att den under 1967 tillsatta kommittén för
ett renare samhälle fått i uppdrag att utreda frågor om åtgärder mot nedskräpning
samt att bland naturvårdsverkets naturvårdande uppgifter även
ingår upplysningsverksamhet. Utskottet finner det vara av vikt att erforderliga
medel ställs till förfogande för denna verksamhet men anser sig
ej böra tillstyrka motionsyrkandena i denna del.
Slutligen upptas i motionsparen 1:49 och 11:77 under punkt III samt i
1:728 och 11:932 miljövårdsfrågor med internationell räckvidd. Såsom
framgår av avsnittet »Internationellt samarbete» är problem med luft- och
vattenföroreningar mycket uppmärksammade av ett flertal internationella
organ, bl. a. av världshälsoorganisationen (WHO), och ett internationellt
samarbete förekommer mellan forskare i Sverige och flera andra länder.
Utskottet finner det vara av vikt att det internationella samarbetet fortsättes
samt att de internationella organens verksamhet följes men anser inte
att någon utredning beträffande miljövård med internationell syftning bör
tillsättas. Då härtill kommer att motionärernas önskemål beträffande behandling
av luftföroreningsfrågor inom WHO redan synes tillgodosedda,
kan utskottet ej tillstyrka bifall till motionsyrkandena i denna del.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att de sinsemellan likalydande motionerna 1:442 och
II: 548, 1: 502 och II: 631, 1: 49 och II: 77, 1: 448 och II: 547
samt motionerna I: 728 och II: 932 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 mars 1968
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
22
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968
Närvarande: från första kammaren: herrar Möller (s)*, Oscar Carlsson
(s)*, Axel Kristiansson (ep)*, Yngve Persson (s)*, Helge Karlsson (s),
Karl Pettersson (s), fru Hultell (h), herrar Kilsmo (fp), Ernst Olsson
(ep), Blomquist (h), Ove Karlsson (s) och Wirtén (fp)*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg
(s), herrar Hamrin i Kalmar (fp)*, Svensson i Kungälv (s)*, Dickson (h),
Haglund (s)*, Rimås (fp), Larsson i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (h),
Johansson i Växjö (ep), Hansson i Piteå (s) och Hugosson (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Axel Kristiansson (ep), fru Hultell (h), herrar Kilsmo (fp),
Ernst Olsson (ep), Blomquist (h), Wirtén (fp), Hamrin i Kalmar (fp),
Dickson (h), Rimås (fp), Larsson i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (h)
och Johansson i Växjö (ep), vilka ansett att utskottets utlåtande och hemställan
bort ha följande lydelse:
»Redan inledningsvis vill utskottet betona den stora räckvidd som miljöfrågorna
har. Det står klart för utskottet att miljöpolitiken inte kan isoleras
till vissa begränsade frågeställningar eller områden, utan den berör, i större
eller mindre utsträckning, de flesta samhällsområden. Till miljöpolitiken
hör sålunda frågor om vår yttre miljö t. ex. om natur, luft, vatten och bebyggelse.
Dit måste också räknas frågor om anpassningen människor emellan
och den verklighet som omger dem.
Utskottet vill framhålla miljöpolitikens starka teknisk-ekonomiska anknytning.
Tekniken har stor skuld till att miljöfrågorna är brännande över
hela världen, men är också vårt förnämsta hjälpmedel för att lösa miljöproblemen.
De ekonomiska kalkylerna, på vilka de flesta beslut i samhället
vilar, måste framgent i ökad omfattning anpassas till såväl fysiska som
sociala milj öfaktorer.
För att veta hur vi klarar olika påfrestningar och veta vilka faktorer som
påverkar vår livsmiljö behöver vi ökade kunskaper. Forskning behövs också
för att finna ut de rätta och bästa metoderna för att göra miljön sådan som
vi vill ha den. Enligt utskottets mening måste miljöforskning, på grund av
den tvärvetenskapliga karaktären, förekomma inom de flesta forskningsområden.
Naturresursernas utnyttjande är ett viktigt forskningsområde,
och som utskottet redogjort för under rubriken »Forskning», har en värdefull
utredning nyligen avlämnats i denna fråga. Den socialmedicinska och
hälsovårdsorienterade forskningen är en annan viktig gren. I tillämpningsgrenar
som samhällsplanering och bebyggelseplanering finns stora fält för
milj övårdsforskningen.
Vad gäller kunskapsunderlaget bl. a. i fråga om de krafter som styr utvecklingen
mot allt större befolkningskoncentrationer och beträffande t. ex.
23
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968
näringslivets villkor och anpassningsmöjligheter har, som bl. a. redovisas
i planverkets yttrande, viss forskning påbörjats. Enligt utskottets mening
är det angeläget att fler forskningsprojekt inom detta område startas och
att vidgade resurser ges i detta avseende. Utskottet vil! särskilt poängtera
önskvärdheten av att urbaniseringens konsekvenser för de enskilda individerna
såväl i tätorter av skilda storlekar som i glesbygder studeras.
I likhet med motionärerna anser utskottet att samhällsplaneringen är av
central betydelse i miljöpolitiken. En förutseende planering, med iakttagande
av tidigare erfarenheter och strävan att utnyttja nya rön från skilda forskningsfält,
såväl tekniska som samhällsvetenskapliga, kan förbättra vår miljö
väsentligt med påföljd att påfrestningarna psykiskt och fysiskt på människorna
minskar. Flera av de faktorer som hotar vår miljö i dag såsom luftoch
vattenföroreningar, bullerstörningar från kommunikationsleder etc. går
att begränsa eller helt eliminera genom en förbättrad samhällsplanering.
Minst lika betydelsefullt är det att vårt stadslandskap genom insiktsfull planering
utformas med optimal trivsel och funktion för innevånarna och att
det stigande behovet av fritidsmiljöer inpassas såväl i närsamhället som i
kringliggande region. Utskottet instämmer således i statens planverks yttrande
i fråga om planeringens betydelse i miljöpolitiken.
Hittills har planeringen skett i stort sett på kommunal nivå även om regionplanering
blivit alltmer förekommande. Kraven på en riksplanering
har genom teknikens framväxt och urbaniseringens fortsatta utveckling rests
med allt större skärpa. Utskottet noterar därför med tillfredsställelse att
förberedande expertarbete pågått sedan något år tillbaka på departementsnivå
i syfte att belysa metoder och program för en sådan riksplanering,
samt att direktiv är under utarbetande för en utredning med uppgift att verkställa
en översyn av planlagstiftningen.
Utskottet anser emellertid att så många intressekonflikter kommer att
göra sig gällande att det fortsatta utredningsarbetet om riksplaneringens
utformning bör ske under ledning av en parlamentariskt sammansatt kommitté.
Frågor som exempelvis var industrier och atomkraftverk skall lokaliseras
i förhållande till fritids- och strövområden, hur kuststräckorna bäst
skall användas, var kommunikationsleder och flygfält skall framdragas
och placeras, vilka ytvattentäkter som speciellt måste skyddas, vilka naturoch
odlade kulturlandskap som ur turistisk och trivselsynpunkt bör bevaras
osv. är avvägningsfrågor som omedelbart måste bli föremål för överväganden
och förslag.
Utskottet anser att en ny grund bör skapas för utbildning av samhällsplanerare.
Deras kunskaper bör inte enbart sträcka sig till den fysiska planeringen
utan även omfatta samhälls- och beteendevetenskapliga områden.
Enligt utskottets mening är det angeläget att samordna planeringsfrågorna
för jordbruket och landskapsvården i bygder där jordbruket viker.
Mycket väsentligt är, som framhålles i föreliggande motioner, att vattenoch
luftföroreningar, buller och andra immissioner motverkas. Samhället
24 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968
måste prova olika vägar, förbud, avgifter, stimulansbidrag etc. för att nå
resultat i detta avseende. Utskottet vill poängtera angelägenheten av ett intensifierat
arbete på detta område. 1 det nya naturvårdsverket har bullerfrågorna
hittills getts en undanskymd plats, men måste ägnas ökad uppmärksamhet
i fortsättningen.
Av största betydelse för vår trivsel är tryggheten att ha arbete och därmed
utkomst. Även arbetsplatsens lokalisering tillmäts stor vikt. Regionala utvecklingsplaner
är angelägna för att skapa balans i befolkningsomflyttningarna,
så att ökad hänsyn kan tas till människornas önskemål om
bostadsort.
Miljöfrågorna liar i högsta grad internationell räckvidd. Vårt land måste
på allt sätt stimulera till ökade internationella engagemang för miljövården
och vara berett att ekonomiskt stödja en sådan utveckling. Ett internationellt
samarbete kring miljöfrågorna och jordens naturtillgångar bör dessutom
ha en stor fredsbefrämjande effekt.
Miljöpolitiken omfattar snart sagt alla samhällsområden. Det är därför
enligt utskottets mening angeläget att samhället tar ett helhetsgrepp på
dessa frågor och antager ett samlande miljöprogram. I det föregående har
utskottet redovisat den verksamhet som bedrivs på detta område av vissa
myndigheter, utredningar, arbetsgrupper, forskningsprojekt etc. Det är väsentligt
att detta arbete fortgår och vidgas, men ännu viktigare är att det
samordnas och ges en preciserad inriktning. Den målsättning samhället vill
ha för miljöpolitiken och de olika insatser som sker måste fastläggas i ett
miljöpolitiskt handlingsprogram. Utskottet vill därför tillstyrka yrkandena
i motionerna I: 442 och II: 548 samt I: 502 och II: 631 om att Kungl. Maj :t
under parlamentarisk medverkan upprättar ett miljöpolitiskt samordningsoch
handlingsprogram. Frågan om riksplaneringens utformning bör i utredningsarbetet
ges hög prioritet och behandlas med förtur. I detta arbete
bör även beaktas de förslag och synpunkter som framförs i motionerna 1: 49
och II: 77, I: 448 och II: 547 samt I: 728 och II: 932.
Utskottet hemställer därför,
att riksdagen i anledning av motionerna 1: 442 och II: 548,
I: 502 och II: 631, I: 49 och II: 77, I: 448 och II: 547 samt
I: 728 och 11:932 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om
dels ett under parlamentarisk medverkan upprättat
miljöpolitiskt handlings- och samordningsprogram,
dels att en parlamentariskt sammansatt utredning
tillsätts för utformningen av en riksplanering».
ESSELTE AB. STHLM b8
814246