Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1968
1
Nr 21
Utlåtande i anledning av motioner angående den psykiska hälsovården.
I de till allmänna beredningsutskottet hänvisade likalydande motionerna
I: 205 av herr Sörenson m. fl. och II: 263 av herr Svensson i Kungälv m. fl.
hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte hemställa om en utredning
av hur statens åtaganden för en effektivare psykisk hälsovård lämpligen
bör utformas.
I motionerna återges avsnitt av remissyttranden som 1966 och 1967 avgivits
av medicinalstyrelsen, universitetskanslersämbetet, arbetsmedicinska
institutet, Ericastiftelsen och S:t Lukasstiftelsen i anledning av tidigare
motioner om åtgärder mot psykiska störningstillstånd respektive inrättande
av ett statligt institut för den psykiska folkhälsan (allmänna beredningsutskottets
utlåtanden 1966:49 och 1967:49). Motionärerna anför, att dessa
yttranden ger uttryck för att samhällets åtgärder för psykisk hälsovård f. n.
är av mycket begränsad omfattning — dels synes målsättningen oklar, dels
saknas effektiv ekonomisk satsning och planering — och vidare att snara
åtgärder för att hjälpa människan i det moderna samhället till ett hälsosammare
psykiskt liv är av högsta angelägenhetsgrad.
Motionärerna uttalar, att allt större enighet tycks råda om behovet av en
ökad, kraftfull samhällelig satsning. Av stor betydelse är härvid organisationsformen.
Motionärerna återger tre i debatten framförda förslag, nämligen
1.
Den nya socialstyrelsen ges möjligheter till en effektiv verksamhet
för den psykiska hälsovården.
2. Statens institut för folkhälsan ges möjligheter till ett effektivt arbete
för också den psykiska folkhälsan.
3. Ett särskilt organ, statens institut för den psykiska folkhälsan, inrättas.
Motionärerna understryker vikten av att staten ställer effektiva resurser
till förfogande och anför vidare, att samhället har till uppgift att söka
skapa sådana förhållanden att människan får de bästa förutsättningar att
leva väl. Lika väsentligt som ekonomiskt goda villkor är en psykiskt stödjande,
»riktig» samhällsmiljö. De problem som härmed aktualiseras berör
— anför motionärerna — en mångfald områden i det moderna samhället.
Kunskaperna om samspelet mellan de skilda ekonomiska, tekniska och
mänskliga faktorerna är ännu outvecklade. Följden blir att åtgärderna blir
osäkra eller helt uteblir. Forskning är därför en ofrånkomlig uppgift. Bellihang
till riksdagens protokoll 1968. 11 samt. Nr 21
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1968
greppet psykisk hälsa eller mentalhygien behöver klargöras och aktualiseras
med åtgärder på bredden som följd. En snabb hjälp åt människor i
ett tidigt stadium av psykisk störning är av högsta angelägenhetsgrad. En
kraftig samhällssatsning på åtgärder för att stärka den psykiska folkhälsan
ger enligt motionärerna på lång sikt utan tvekan en nationalekonomisk
vinst genom ökad hälsa, lägre vårdkostnader och effektivare arbetsprestationer.
Härtill kommer den humanitära faktorn. En utredning är erforderlig
för att lägga nödvändig grund för ett riktigt ställningstagande bl. a. i
frågan om organisationsform.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion I: 205.
Yttrande har inhämtats från socialstyrelsen, varjämte Svenska landstingsförbundet
och Svenska föreningen för psykisk hälsovård beretts tillfälle
yttra sig.
Socialstyrelsen erinrar om uttalanden i dåvarande medicinalstyrelsens
yttranden över motioner i liknande frågor 1980 och 1967 och anför
Socialstyrelsen anser det synnerligen angeläget att effektiva verksamhetsformer
tillskapas för att möta problemen om psykiska störningar redan när
de debuterar och om möjligt avhjälpa eller lindra dem innan sjukhusvård
behöver tillgripas. Frågan gäller — som motionärerna även anfört — hur
samhället bäst skall organisera denna öppna hälsovårdsform. I sitt utlåtande
över 1967 års motion lutade medicinalstyrelsen närmast åt den uppfattningen
att frågor om den psykiska folkhälsan sknlle handläggas inom medicinalstyrelsen,
där nödig medicinsk och annan expertis fanns att tillgå,
samt att styrelsen sedan några år tillbaka bedrev en tämligen omfattande
hälsovårdsupplysning genom en inom styrelsen tillsatt delegation, där även
en psykiatriskt skolad läkare ingår.
Socialstyrelsen vill, innan formerna för hälsovårdsupplysning m. in.
erhållit en fastare utformning inom det nya ämbetsverket, icke f. n. uttala
sig för någon av de tre av motionärerna angivna utvägarna för en effektivare
statlig psykisk hälsovård men vill ej motsätta sig att frågan utreds.
Styrelsen finner det önskvärt, att de problem som behandlas i motionerna
I: 205 och II: 263 i händelse av utredning samordnas med vissa andra frågor
om psykisk hälsovård.
Huruvida frågorna bör anförtros en särskild av Kungl. Maj :t tillsatt utredning
eller om de kan beredas och samordnas på annat plan anser sig
styrelsen inte böra ta ställning till. Styrelsen pekar på möjligheten att inom
socialstyrelsens ämbetsområde numera bevaka frågor om sociala problem,
nykterhets- och narkomanivård, familjerådgivning samt psykiatriska frågor
i allmänhet, och framhåller även att inom styrelsen pågår en utredning
om den öppna vårdens utformning, varvid även den psykiska hälsovården
behandlas, bl. a. inom ramen för en samordnad och delvis integrerad sjukvård
och socialvård.
Landstingsförbundets styrelse anför bl. a. att det för förbundsstyrelsen
som företrädare för sjukvårdshuvudmännen, som får ta på sig vårdinsatser
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1968 3
för olika fall av psykisk insufficiens, givetvis måste framstå som alldeles
särskilt önskvärt att resurserna för förebyggande mental hälsovård kan
utbyggas. Emellertid torde de resurser i fråga om olika personalkategorier
som finns tillgängliga eller som under de närmaste åren beräknas kunna
tillföras det psykiatriska vårdområdet, i första hand få tas i anspråk för
en upprustning av den öppna och slutna vården vid lasaretten för psykiatrisk
vård. Utsikterna till att jämsides härmed kunna i mera avsevärd mån avdela
resurser för en på den psykiska folkhälsan mera generellt inriktad
verksamhet måste tyvärr bedömas som mindre gynnsamma.
Sett mot denna bakgrund måste styrelsen ställa sig tveksam till en central
uppbyggnad av speciella mera omfattande resurser för psykisk hälsovård.
För att uppnå önskvärd effekt med ett centralt organ krävs också
betydande resurser för att föra ut verksamheten på fältplanet, något som
styrelsen bedömer som svårgenomförbart om ens möjligt inom överskådlig
tid.
Svenska föreningen för psykisk hälsovård anför bl. a. följande.
Föreningen kan på basis av en lång erfarenhet av praktiska insatser på
skilda mentalhygieniska fält betyga att behovet av en central samordnande
instans inom detta mångfacetterade arbetsområde är utomordentligt stort.
Samhällets omvårdnad av det psykiska välbefinnandet står inte på något
sätt i proportion till de stora och välplanerade insatser som numera anses
självklart motiverade när det gäller den fysiska hälsan.
Ett statligt institut med samordnande och initiativtagande uppgifter inom
det stora och varierade fältet av tvärvetenskaplig mentalhygienisk forskning,
utbildning och upplysning borde vara ett verksamt instrument i den psykiska
folkhälsans tjänst.
Föreningen vill sålunda starkt understryka angelägenheten av att en statlig
utredning snarast kommer till stånd.
Utskottet
I motionerna framhålles vikten av att staten ställer effektiva resurser
till förfogande för den psykiska hälsovården och hemställes om utredning
av frågan hur statens åtaganden lämpligen bör utformas.
Utskottet behandlade 1966 (utlåtande nr 49) i anledning av motioner
om åtgärder mot psykiska störningstillstånd bl. a. en fråga om inrättande av
ett fristående forskningsinstitut för hithörande frågor. I likhet med flertalet
remissinstanser fann sig utskottet inte kunna biträda denna tanke utan
avstyrkte motionerna, vilka avslogs av riksdagen.
År 1967 (utlåtande nr 49) tillstyrkte utskottet motionsyrkande om utredning
rörande inrättande av ett statens institut för den psykiska folkhälsan.
Motionerna avslogs emellertid av riksdagen.
I de nu förevarande motionerna återges olika förslag rörande den organisatoriska
formen för en ökad samhällelig satsning på den psykiska hälso
-
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1968
vården, nämligen att verksamheten antingen förlägges till socialstyrelsen
eller statens institut för folkhälsan eller att ett särskilt institut av den art
som föreslogs i fjolårets motioner inrättas.
Behovet av en förstärkt organisation och vidgade resurser på förevarande
område har kommit till klart uttryck i remissyttrandena. Socialstyrelsen
har framhållit att det är synnerligen angeläget att effektiva verksamhetsformer
tillskapas för att möta psykiska störningar redan när de debuterar
och att om möjligt avhjälpa eller lindra dessa innan sjukhusvård behöver
tillgripas, och Landstingsförbundets styrelse har uttalat, att det måste framstå
som alldeles särskilt önskvärt att resurserna för förebyggande mental
hälsovård kan utbyggas.
Möjligheterna till en förstärkning av den psykiska hälsovården avhänger
till stor del av personalsituationen. Den ökande tillgången på sjukvårdspersonal
av olika kategorier har i stor utsträckning tagits i anspråk för den
slutna vårdens expansion. I det nyligen framlagda förslaget rörande läkares
grundutbildning och vidareutbildning har emellertid ökat utrymme beretts
för psykiatri och psykologi, och genom styrning av vidareutbildningen avses
bl. a. tillgången på psykiatriskt specialistutbildadc läkare komma att öka
väsentligt. Ett genomförande av förslaget kommer att skapa betydligt förbättrade
förutsättningar för en nyorientering av den psykiska hälsovården.
Socialstyrelsen har upplyst, att man ägnat frågan om förebyggande vård
en allt intensivare uppmärksamhet och även föreslagit åtgärder för effektivare
insatser. Inom styrelsen pågår genom olika expertgrupper utredning
om den öppna vårdens utformning, varvid bl. a. behandlas frågor om skilda
former för mottagning i öppen vård för människor med psykiska störningar.
Utredningen väntas redovisa sina förslag under maj månad detta år. Det
är i denna situation oriktigt att splittra krafterna på ytterligare utredningar.
Utskottet finner sig därför inte kunna tillstyrka motionerna men vill förorda
att socialstyrelsens möjligheter att följa frågorna väl tillgodoses.
Utskottet vill för egen del framhålla följande. För att motverka de psykiska
störningar som kommer till synes bland människor i familjerna, i
arbetslivet och inte minst bland barn och ungdom fordras inte blott ett ökat
antal vårdplatser vid psykiatriska kliniker eller ett ökat antal läkare. Av
avgörande betydelse är att ett nytt synsätt vinner insteg, som utan särskillnad
jämställer psykisk och fysisk hälsovård. Hjälpen åt den psykiskt sjuke
måste bli lika lätt tillgänglig som för den somatiskt sjuke. Det måste vara
till fördel för vården att de tidigare åtskilda vårdinstitutionerna numera
har kommit under samma huvudmannaskap. Den integration av social omsorg
och medicinsk behandling som fått ett uttryck i den nya socialstyrelsen
bör också ge möjligheter till nya former för psykisk hälsovård, främst inom
den öppna vården. Dagsjukhus, akutmottagningar, omhändertagande av
narkomaner, tillgång till psykisk vård i anslutning till utbildningsanstalter
och arbetsplatser bör fördomsfritt kunna prövas.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1968
5
Utskottet är väl medvetet om att en sådan utbyggnad av den psykiska
hälsovården i takt med ett ökat behov kan betyda att en prioritering av ekonomiska
resurser och utbildningsmöjligheter för sådant ändamål måste ske.
Utskottet hemställer,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 205 och II: 263 i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna
vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 26 mars 1968
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller (s), Hedlund (s), Eric Gustaf
Peterson (fp), Karl Pettersson (s), fru Hultell (h), herrar Kilsnio (fp),
Ernst Olsson (ep), Wååg (s), fru Diesen (h) och herr Nyquist (s);
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg
(s), herrar Hamrin i Kalmar (fp), Svensson i Kungälv (s), Dickson (h),
Wikner (s), Nilsson i Bästekille (h), Johansson i Växjö (ep), Hansson i
Piteå (s), Hugosson (s), fru Frfenkel (fp) och herr Josefson i Arrie (ep).