Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1968

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av motion om utredning angående nyttiggörande
av bushålls- och industriavfall.

I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen 11:934 av
herr Jansson in. fl. hemställes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om snabbutredning och förslag till åtgärder för
att av hushålls- och industriellt avfall framställa gödningsmedel och byggnadsmaterial.

Motionärerna framhåller att ett viktigt led i ett handlingsprogram för
systematiska förebyggande åtgärder mot miljöförstöring är hur man skall
komma till rätta med den ständigt ökande mängden av avfall från hushåll
och industrier. Problemet är detsamma i fråga om hushållsavfall och industriavfall
som i fråga om rötslammet från reningsverken. Förbränning och
s. k. täcktippning är ingen rationell lösning att bli av med avfallsprodukterna.
Dessa improduktiva processer drar ständigt större kostnader och skapar i
sin tur nya väldiga problem genom grundvattenförstöring, luftföroreningar
etc. Ännu för ett decennium sedan betraktades det på många håll som orealistiskt
att rötslammet från reningsverken kunde förvandlas till gödsel och
jordförbättringsmedel. Trots allt motstånd har detta nu börjat accepteras.
I motionen anföres vidare: Utvecklingen beträffande hushålls- och industriavfallet
befinner sig ännu på destruktionsstadiet. I stället bör man finna
former för en nyttig användning av avfallet och betrakta det som en tillgång.
Därmed skulle man lösa en del problem som över huvud taget inte
blivit berörda hittills, t. ex. nerskräpningen utefter vägarna och i fritidsområdena
samt svårigheterna att bli av med skrymmande hushålls- och trädgårdsavfall
för småstugeägare och villaägare.

Två nya processer för avfallets omvandling till nyttiga produkter tilldrar
sig enligt motionärerna nu internationell uppmärksamhet, dels den engelska
s. k. Lawdenprocessen för tillverkning av gödningsämnen av hushållsavfall,
dels en japansk metod att omvandla hushållsavfall och annat avfall till betongliknande
byggnadssten och transformera sophämtningen från ett kostnadskrävande
permanent bekymmer till en vinstgivande ny industri för
många städer.

Slutligen anför motionärerna, att den höga industrialiseringsgraden likBihang
till riksdagens protokoll 1968. 11 samt. Nr 20

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1968

som den relativt höga materiella standarden gör att mängden av såväl industriellt
avfall som hushållsavfall blir mycket betydande. De vetenskapliga
rön som står till buds måste därför utnyttjas dels för alt förhindra ökad
nedsmutsning av naturen, dels för att utnyttja avfallet till producerande
av produkter som kan bli nyttiga för samhället. En statlig snabbutredning
bör komma till stånd i denna fråga, då endast härigenom erforderliga ekonomiska,
vetenskapliga och personella resurser kan ställas till förfogande.

Över motionen har inhämtats yttrande från lantbruksstyrelsen och institutet
för byggnadsforskning.

Lantbruksstyrelsen har anfört:

Styrelsen vill erinra om att fältförsök med rötslam ingår i den av lantbrukshögskolan
bedrivna forsknings- och försöksverksamheten. Innan dessa
undersökningar slutförts kan närmare kalkyler rörande denna produkts användbarhet
i jordbruket icke göras. Om jordbruket skall kunna uppträda
som förbrukare av sådan vara, blir beroende på den effekt slammet har på
skördeavkastning och skördeprodukternas kvalitet samt priset på varan.
Eu betydande faktor i sammanhanget är transportkostnaderna för rötslammet.

Liknande undersökningar måste genomföras av varje gödsel- eller jordför
bä tf ringsprodukt härrörande från avfall. Då det gäller vissa industriavfall
kan negativa effekter befaras uppstå. Först efter ingående undersökningar,
både biologiska och ekonomiska, kan bedömas om produkten kan
användas. Försök med målning av hushållsavfall har tidigare gjorts inom
stockholmsområdet i Vallentuna.

Åtgärder i fråga om berörda avfall sprodukter kan knappast komma i i råga
utan tidskrävande fortsatt inhemsk forskning och försöksverksamhet, vars
omfattning och effektivitet naturligtvis blir beroende av i vilken utsträckning
ekonomiska resurser kan ställas till förfogande. Givetvis bör även utländska
erfarenheter härvid utvärderas.

Lantbruksstyrelsen anser ur allmän samhällssynpunkt angeläget att eu
intensifierad forskning rörande problemen med hushålls-, industri- och
reningsverksavfallet kommer till stånd.

Institutet för byggnadsforskning har anfört:

Alla kända metoder att rena avfall innebär att det användes som råvara
för nya biologiska eller industriella processer. Avfallet inordnas i ett cykliskt
förlopp — avfall — råvara — konsumtionsvara — avfall — råvara osv. Den
självklara förebilden är det biologiska kretsloppet i naturen. Den äldsta
formen av avfallsförädling, komposteringen, utgör ett led i detta kretslopp.

Det biologiska kretsloppet arbetar emellertid endast med organiska material
med ensartad kemisk sammansättning, och organismer från kretsloppets
olika delar förekommer överallt på landytan. Samhällets avfall innehåller
däremot material av många olika slag, och under uppsamling och transporter
blandas dessa ytterligare. För vissa slag av avfall finns endast ett fåtal
avnämare inom landet, men även övriga avfallsslag transporteras ofta långa
sträckor på grund av det sätt avfallshanteringen är organiserad. Här föreligger
alltså stora sorterings- och transportproblem. För att lösa dem fordras
ett omfattande och långsiktigt forsknings- och utvecklingsarbete. Samtidigt är
det nödvändigt att finna metoder, som snabbt kan tillämpas.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1968 3

Det finns för närvarande väl kändr. metoder att kompostera hushållsavfall.
Av särskilt intresse är den metod, som har utvecklats av avdelningen
för växtnäringslära vid Iantbrukshögskolan och som innebär att råslam och
sopor blandas och komposteras. Papper och glas kan utan nackdel blandas
in i komposten, medan plåt och vissa former av plast måste frånskiljas. Produkten
kan användas som jordförbättringsmedel och ger inga hygieniska
problem. De alstrade mängderna färdig kompost skulle för närvarande uppgå
till mindre än 400 kg torrsubstans per person och år.

Man kan ifrågasätta, om det är lämpligt att koncentrera avfallsbehandlingen
till ett fåtal stora anläggningar, så som nu tycks ske i växande omfattning.
Eftersom en stor del av komposten synes kunna bli använd inom
de områden avfallet alstras förefaller långa transporter till och från förädlingsanläggningarna
bereda onödiga kostnader. Detta är ett exempel på frågeställningar,
som borde bli föremål för ett långsiktigt utvecklingsarbete.

För närvarande pågår forskning inom vissa områden. Utöver det refererade
arbetet vid Iantbrukshögskolan kan nämnas de studier av hushållsavloppsvatten
och soptransporter, som utförts inom institutet. Institutet avser
att fortsätta dessa studier. Byggnadsstyrelsen överväger att i ett sammanhang
studera de många olika typer av avfall, som alstras av de statliga
verksamheterna. Kommunala och enskilda sophämtningsföretag och avloppsverk
studerar givetvis kontinuerligt transporternas och reningsprocessernas
olika delar. I förarbetet till styrelsen för teknisk utveckling, miljövårdsnämnden
och det statliga utvecklingsbolaget förutsätts utvecklingsarbete
inom detta område få hög prioritet i de nämnda institutionerna.

Institutet delar motionärernas uppfattning att avfallet måste betraktas
som en tillgång, som skall exploateras. Det finns metoder att förädla avfall
till jordförbättringsmedel, och de kan omedelbart tillämpas men kan förbättras
avsevärt. Att använda avfall till utfyllnader är olämpligt på grund av
att de förruttnelseprocesser, som kommer att pågå under lång tid, förorenar
grundvattnet och orsakar sättningar och gasutveckling i massorna. Slagg
från sopförbränning bär tidigare använts för tillverkning av byggnadsmaterial,
s. k. slaggplattor, men de användes inte längre eftersom materialet är
kemiskt instabilt och sväller när det blir fuktigt. Med hänsyn till växande
krav på precision, stabilitet och homogenitet hos byggnadsmaterialen synes
huvuddelen av avfallet inte kunna användas för byggnadsändamål. Vissa delar
skulle kunna användas, t. ex. tomglas för glasull, skrot för byggnadsplåt,
men endast om avfallet kan levereras utan föroreningar och har lämplig
kemisk sammansättning. I så fall är det inte nödvändigt att använda det
just till byggnadsmaterial.

Det är emellertid angeläget att både avfallsproblemet som helhet och de
olika delproblem, som antytts ovan, blir föremål för en mer omfattande
forskning, än som hittills kunnat genomföras. Institutet avser alt fortsätta
sina studier inom de områden, som har anknytning till byggnadsprojektering
och fysisk samhällsplanering. Ansvaret för samordning och översiktlig planering
bör läggas på miljövårdsnämnden och naturvårdsverket, som bör ges
härför erforderliga resurser.

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1968

Utskottet

I motionen hemställs om utredning och förslag till åtgärder för att nyttiggöra
hushålls- och industriavfall.

Utskottet behandlade vid 1963 års riksdag motioner om utredning rörande
en rationell användning av avfallsämnen och angående användning av rötslam
som gödsel- och jordförbättringsmedel (utlåtande nr 37 år 1963). Utskottet
fann inte sannolikt att ett tillsättande av sådana utredningar, som
föreslagits i motionerna, skulle i någon väsentlig grad föra frågorna framåt.
Utskottet underströk dock vikten av att frågorna uppmärksammades och
att möjligheterna att stödja forsknings- och utvecklingsarbetet på området
beaktades samt föreslog riksdagen att giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet
anfört. Riksdagen godkände utskottets förslag.

Även vid 1965 års riksdag behandlade utskottet motioner om nyttiggörande
av avfallsprodukter och om utredning rörande en rationell användning
av avfallsämnen (utlåtande nr 53 år 1965). Utskottet ansåg sig inte
böra biträda motionärernas förslag om särskilda utredningar men uttalade
att en för den vidare utvecklingen betydelsefull uppgift var att klarlägga
forskningens omfattning och behov samt att sådan kartläggning pågick inom
naturresursutredningen. Utskottet hemställde att motionerna jämte utskottets
utlåtande överlämnades till naturresursutredningen. Riksdagen godkände
utskottets förslag.

Naturresursutredningen har i sina betänkanden Miljövårdsforskning I—II
(SOU 1967:43 och 44) upptagit även frågor om avfall och anfört (del I,
s. 143) att ytterligare undersökningar är behövliga rörande möjligheterna
att överföra och tillämpa utomlands vunna resultat om lämpligaste tekniska
behandling och olika metoder för nedbrytning och kompostering. Rörande
industrins fasta avfall framhålles att forskningen har viktiga uppgifter
i fråga om nya destrueringsmetoder liksom beträffande möjligheterna att på
ekonomiskt sätt utvinna ytterligare produkter av avfallet.

Såsom lantbruksstyrelsen anfört pågår vid lantbrukshögskolan vissa försök
och undersökningar att nyttiggöra rötslam som gödsel- eller jordförbättringsprodukt.
Liknande tidskrävande försök måste göras om andra gödningsmedel
som härrör från avfallsprodukter skall kunna användas.

Även institutet för byggnadsforskning framhåller att forskning och studier
pågår i dessa frågor, bl. a. inom institutet. Undersökningar skall fortsätta
inom de områden som har anknytning till byggnadsprojektering och fysisk
samhällsplanering. Institutet anser att ansvaret för samordning och översiktlig
planering bör tillkomma naturvårdsverket, som bör ges erforderliga
resurser.

Utskottet finner att de i motionen upptagna frågorna redan uppmärksammats
av vederbörande myndigheter och organ samt att något ytterligare
ej torde vinnas genom tillsättande av en sådan idredning som motionärerna
begärt.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1968 5

Utskottet får därför hemställa,

att motionen II: 934 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 21 mars 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Eric
Gustaf Peterson (fp), Axe! Kristiansson (ep), Yngve Persson (s)*, Karl
Pettersson (s), fru Hultell (h), herrar Ernst Olsson (ep), Torsten Hansson
(s), fru Diesen (h)*, herrar Ove Karlsson (s) och Blom (fp);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg (s),
herrar Hamrin i Kalmar (fp), Dickson (h), Haglund (s), Rimås (fp), Larsson
i Borrby (ep)*, Nilsson i Bästekille (h), fru Ekroth (s), herrar Johansson
i Växjö (ep)*, Hansson i Piteå (s) och Hugosson (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.